Slutet

Slutet
av Lemony Snicket

Det här är den sista boken i serien om Syskonen Baudelaires olycksaliga liv, och den har naturligtvis nummer 13. Det är inte en slump. Varje bok har ju dessutom 13 kapitel. :)

Jag var spänd på hur berättelsen skulle sluta. En poäng med hela serien är ju att allting alltid slutar illa, och att författaren (som är en karaktär i sina egna böcker) alltid varnar läsaren för att fortsätta läsa. Man borde göra något roligare och mindre upprörande istället. Så för att inte bryta helt med den tidigare stilen så borde ju även den sista boken sluta i elände. Samtidigt skulle ju det kännas som en besvikelse om hjältarna inte segrade efter alla sina äventyr och hemska upplevelser. Och skulle den onde greve Olaf komma undan i den här boken, precis som alla andra? Men jag får nog säga mig vara nöjd med hur det slutade.

Realismen är nästan lika med noll i de här böckerna. Varken världen eller personerna fungerar riktigt naturligt, men grejen är ju tonfallet, ordlekarna och det knepiga mysteriet. Det visar sig att det mesta hänger ihop, men hur passar alla bitar in i det stora pusslet? Det sker dessutom en hopblandning av svart och vitt under seriens gång. Från börjar vet vi vilka som är goda och onda, men så småningom är vi inte riktigt säkra. En gång tillhörde de goda och onda samma sida, och omständigheterna har dessutom tvingat huvudpersonerna, syskonen Violet, Klaus och Sunny Baudelaire, att utföra handlingar som de inte direkt är stolta över. Är det fortfarande de som är "de goda"?

Jag måste nog faktiskt köpa böckerna till mig själv på engelska. Vill äga, och dessutom vore det kul att se hur alla ordlekar är i original. Böckerna har börjat ges ut i en snygg pocketversion på engelska. :)

Syskonen Baudelaires olycksaliga liv:
1 & 2. Lite om "En olustig början" och "Reptilrummet".
3 & 4. Lite om "Den sorgsna sjön" och "Det sällsamma sågverket".
5. "Den skräckfyllda skolan"
6. "Det hemliga hisschaktet"
7. "Den bedrövliga byn"
8. "Det hotfulla hospitalet"
9. "Det tvetydiga tivolit"
10. "Den slippriga sluttningen"
11. "Den gruvliga grottan"
12. "Den fördröjda finalen"

Lästrio: Geografiska platser

Den andra Lästrion handlar om platser. Nämligen:

Vilka är dina tre favoriter bland skildringar av olika geografiska platser - och vad har du själv för relation till platsen?

Det här kan man ju tolka på olika sätt. Är det en bok som man gillar, och där man tycker att platsen det utspelar sig på är särskilt väl beskriven, eller är det en särskild plats som man gärna läser berättelser ifrån? Jag tänkte först skriva om den sistnämnda varianten (eh, England är aldrig fel, och...), men det finns inte så många platser som jag måste läsa allt om.

Så istället fick det bli böcker där man helt plötsligt känner igen sig. "Men där har jag ju varit!" Jag har inte rest så mycket, och kommer inte från någon större stad från början, så det händer inte så ofta. Det måste vara tacksamt att komma från Stockhom t.ex., för det finns många böcker som utspelar sig där. Jag bor i Göteborg, och tycker inte att det finns särskilt många böcker som utspelar sig här. (Någon som har några bra Göteborgstips?) Från början kommer jag från Halland, och där verkar knappt några böcker utspela sig. (Ge mig gärna tips på Hallandsböcker också. Ingrid Kampås är noterad redan.)

Det här är alltså inte favoritböcker egentligen (fast några är bra), utan snarare böcker där jag tyckte att det var roligt att jag kände till platserna.

1. "Skatten på Eneskär"
Utspelar sig i Varberg och på Getterön, och var populär att läsa inför studiebesöket på Varbergs fästning när jag gick i skolan. Annars är den väl en rätt medelmåttig barn/ungdomsdeckare från 1950. Läs mer här.

2. "Busters öron"
Runt halva boken utspelar sig i Frillesås, som ligger nära mitt jobb, och inte så väldigt långt ifrån byn där jag är uppvuxen. Jag har inte varit så mycket där men jag åker igenom ett par gånger i veckan, och en gång höll jag en kompis sällskap när hon var barnvakt hos en familj hon kände i Frillesås. Jag har dessutom hyrt film på macken, varit i butiken där de sålde bilklädslar (eller vad det nu var, det egentliga ärendet att åka dit iaf) och krimskrams, samt tagit tagit bussen därifrån otaliga gånger. (Det är en av Västtrafiks sydligaste utposter, så om jag ska åka kollektivt från Göteborg hem till mina föräldrar så är det mycket billigare att ta Kungsbackapendeln + buss till Frillesås än att åka med SJ till Varberg. Fast någon måste förstås hämta/lämna mig i bil i Frillesås.) Läs mer här.

3. Anita Eklund Lykulls böcker
Jag har bara läst 2 stycken, men de utspelade sig i alla fall i Kungsbacka (maskerat som Prinsbacka) och Göteborg. Jag har fått för mig att resten av hennes böcker utspelar sig i samma trakter.

Eremittkrepsene

Eremittkrepsene
av Anne B. Ragde

Detta är fortsättningen på "Berlinerpoplene", där vi lärde känna familjen Neshov, den julen när mor på gården dog och alla familjehemligheter kom fram. Det här handlar om de närmaste månaderna efter. Den äldste brodern Tor, som är 56 år och ungkarl, fortsätter förstås driva gården, men det är jobbigt när hans mor inte är där, utan bare den gamle hopplöse fadern som han aldrig har haft något vidare relation till. Dessutom har det ju kommit fram en massa saker som de två absolut inte pratar om. Tor är dessutom besviken över att hans vuxna dotter Torunn, som han inte har haft mycket kontakt med förrän nu när hon kom till Neshov för att träffa sin farmor innan denna dog, inte riktigt inser allvaret i att vara odelsjente. Vad är det för meningen med att driva gården om hon inte är säker på om hon vill ta över. Men Torunn har ju ett eget liv i Oslo, där hon är delägare i en veterinärklinik och dessutom har träffat en man. Och hon har en mamma som också kräver hennes uppmärksamhet.

Mellanbrodern Margido är begravningsentrepenör, och det får mig ofta att tänka på Six Feet Under (säkert för att jag håller på att se på säsong 3 på dvd just nu), särskilt när Margido t.ex. ska på kist- och gravstensmässa. Han har också sina problem, som han inte anförtror åt någon.

Yngste brodern Erlend är överlycklig över att han och hans manlige sambo (som han kallar Krumme) äntligen får lämna det deprimerande Neshov, och återvända till sin lyxvåning i Köpenhamn. Om de äldre bröderna är ordknappa, så gäller det inte Erlend. men det han pratar om är fester, sitt jobb och sin samling swarowskikristallfigurer, inte om hur man ska hantera sin nya kunskap om förhållandena på Neshov.

De här böckerna är en blanding mellan mysiga och deprimerande. Det går snabbt att läsa. Man kan alltid läsa ett kapitel till, och plötsligt har man läst tio. Skildringarna och Erlends och Krummes överdådiga livsstil kommer in som välkomna avbrott från gråheten i de andras liv. Men ändå, Tor har ju sina grisar, som han älskar, och Torunn har sin nye man, till och med Margido har små glädejämnen. Det enda som skulle behövas för att de skulle bli lyckligare är egentligen att kunde prata lite mer om viktiga saker. Men det är ju många som inte gör det, och det här är en sådan släkt.

Tur att Anne B. Ragde bestämde sig för att skriva en tredje bok ("Ligge i grønne enger") förresten, för så här kan det ju inte sluta!

Maridalen utanför Oslo nämns förresten i boken. Där har jag varit! :-D

Lästrio: Deckarhjältar/hjältinnor

Jag lyckades ju aldrig börja delta i den berömda Malins bokfemma, trots att jag har tänkt på det. Och nu är den ju nedlagd... Men i stället har Petra på En annan sida dragit igång något hon kallar Lästrion. Den första är från förra veckan och här är frågan:

Vilka tre deckarhjältar/hjältinnor är dina favoriter!

Det får mig ju att inse dels att jag borde byta ut pollen här i bloggen (nu har jag undrat i över ett år vilka som är er favoritbrottsutredare), dels att jag inte läser sååå himla mycket deckare. Jag läste många deckare när jag var yngre, men det är lite svårt att komma ihåg vilka hjältar jag tyckte bäst om, så här 10-15 år senare. Men det får bli följande:

1. Thomas Lynley och Barbara Havers
Jag har läst om de här två sedan jag gick på högstadiet, och de lite äldre böckerna har jag läst många gånger. Jag tycker att de på ett sätt har tappat lite, och senaste boken är inte ens en deckare (och innehöll mycket lite av Lynley, Havers, Nkata m.fl.), men jag gillar att huvudpersonerna får ta så mycket plats och dessutom utvecklas. I de äldsta böckerna åtminstone, så var det ofta som att det aktuella mordfallet speglade något som någon av huvudpersonerna gick igenom. Elizabeth George har sagt att nästa bok kommer vara en mer traditionell deckare.

2. Maureen O'Donnell
Huvudpersonen i Denise Minas Garnethill-trilogi är inte alls polis, som så många andra deckarhjältar. I stället blir hon inblandad i en härva där hon tvingas skipa rättvisa på egen hand, får väldigt allvarliga problem och utvecklar rejäla och oglamourösa spritproblem. De här böckerna kan jag tänka mig att läsa om. Men först vill jag läsa den pågående Paddy Meehan-serien av samma författare. Har ägt den första delen i över ett år, men det har inte blivit av att läsa den än. Jag borde verkligen göra det snart.

3. Konrad Sejer
Polisen i Karin Fossums deckare. Han tar inte särskilt stor plats egentligen, men han verkar sympatisk.

Eddie Bolander & jag
Text av Bo R Holmberg
Illustrationer av Katarina Strömgård

"Eddie Bolander & jag" är en ungdomsbok där illustrationerna är lika viktiga som texten, eller kanske ännu viktigare. På varje uppslag är det både text och bild, ungefär som i "Ask & Embla" av Per Nilsson och Daniel Ahlgren. Bilderna är en del av berättelsen, inte som det annars kan vara att boktexten klarar sig på egen hand. Här är det ofta bara ett par rader text på en sida, utan att ha räknat så tror jag inte att det är mer än omkring femton rader på någon sida. Det gör att boken är lite speciell, nästan på gränsen till seriealbum. Det är bra. Boken fick ju också Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok 2005.

Den handlar om Steve, som inte har sett sin pappa på åtta år, tills denne en dag ringer. Det är pappan som är Eddie Bolander. Han är gitarrist och försvann till USA för att göra karriär. Nu är han tillbaka i Sverige, och vill gärna träffa Steve. Steve vet inte riktigt hur han ska göra. Ska han berätta för mamman att hans pappa har ringt, eller är det bättre att låta bli? Han tänker på hur det var innan Eddie Bolander lämnade familjen, på vad som kan ha hänt honom under tiden som gått, och på hur han själv och mamman har haft det. Helt okej. Det är ingen eländesskildring, utan bara en lite vemodig berättelse som också kan bli ganska rolig emellanåt, som när Steve funderar på filmrepliker man skulle kunna använda i verkligheten.

Mästerdetektiven Conan 37-39

Mästerdetektiven Conan 37-39
av Gosho Aoyama

Nu har jag läst tre volymer till i serien om Mästerdetektiven Conan, och jag har ytterligare tre som ligger och väntar på att bli lästa. Det kommer en ny varje månad (min syster prenumererar) och det är inte så lätt att hinna med att läsa dem. I Japan är man visst uppe i 60 volymer.

Det är väl inte mycket att säga om handlingen. En massa deckargåtor, som vanligt. Underhållande läsning.

Tidigare delar i Mästerdetektiven Conan:
- Mästerdetektiven Conan 1
- Mästerdetektiven Conan 2
- Mästerdetektiven Conan 3
- Mästerdetektiven Conan 4-6
- Mästerdetektiven Conan 7-8
- Mästerdetektiven Conan 9
- Mästerdetektiven Conan 10-11
- Mästerdetektiven Conan 12-13
- Mästerdetektiven Conan 14-16
- Mästerdetektiven Conan 17-18
- Mästerdetektiven Conan 19-21
- Mästerdetektiven Conan 22-24
- Mästerdetektiven Conan 25-26
- Mästerdetektiven Conan 27-28
- Mästerdetektiven Conan 29-32
- Mästerdetektiven Conan 33-36

För att lämna röstmeddelande tryck stjärna

För att lämna röstmeddelande tryck stjärna
av Bodil Malmsten

En tunn bok, som ursprungligen verkar ha varit en teaterpjäs. Fem personer, som alla verkar ensamna, kommer till tals. Man får liksom läsa deras tankar. De har inte något med varandra att göra, utan deras respektive avsnitt i boken är helt åtskilda. det är inte så att de träffas eller nåt. Som vanligt gillar jag sättet som Bodil Malmsten skriver på, och läser ut boken i ett nafs (ja, den är ju väldigt kort också).

Howl's Moving Castle

Howl's Moving Castle
av Diana Wynne Jones

Sophie bor i landet Ingary, där alla sagoklichéer anses vara sanna. Lite tråkigt för henne, eftersom hon är äldst av tre systrar och därför är den som kommer misslyckas först om alla tre ger sig ut för att söka lyckan. Dock är hennes styvmor inte elak, och varken hon eller hennes syster Lettie är mycket fulare än halvsystern Martha. Häxor och trollkarlar är helt naturligt i Ingary, och just nu kretsar den onde trollkarlen Howls rörliga slott runt Sophies hemstad. Det sägs att Howl fångar unga, vackra flickor och äter deras hjärtan, och alla i riskzonen är rädda för att gå ut på egen hand.

När de tre systrarna förlorar sin far, och Sophies styvmor upptäcker att det inte finns tillräckligt med pengar för att de ska kunna fortsätta gå i skolan, hittar hon lärlingsplatser åt alla tre. Den yngsta, som förstås är ämnad att göra stordåd, får en spännande lärlingsplats. Mellansystern får jobb på ett ställe där hon kommer träffa mycket folk, och säkert gifta sig med någon trevlig ung man. Sophie får stanna hemma. Meningen är att hon ska ta över familjens hattbutik. Hon lever ett enhanda liv tills den dag "the Witch of the Waste" kommer in och förtrollar henne till en gammal gumma. Sophie bestämmer sig för att gömma sig och lämnar hattbutiken. Nu när hon är gammal är hon inte rädd för Howl, och omständigheterna leder till att hon kommer till hans slott...

En rolig fantasybok, av den sort som jag gillar. Alltså att den har vissa kopplingar till den verkliga världen. jag vet inte varför, men det brukar vara de fantasyböckerna som jag tycker bäst om.

Jag läste ut boken i helgen och dagen efter såg jag filmen. Den är väl bra på sitt sätt, men man kanske inte ska läsa och se dem så tätt. Det är många ändringar i filmen och det stör alltid mig lite. (Såg Mannen som elsket Yngve helgen före, och där störde jag mig också på skillnaderna mellan boken och filmen. Jag kanske borde hålla mig till den ena formen av varje titel?) I boken är världen jag ser framför mig inte riktigt medeltida, men något ditåt. I filmen är det mer en sorts viktoriansk fantasi, med ånglok och liknande. Dessutom är karaktären Howls ursprung helt annorlunda. Boken är förstås bättre än filmen. :)

Boknördstestet

Gör testet här.

Okej då, jag är rätt nördig. Men inte lika nördig som Lisa Jannerling!

SUB-status

Min ambition var ju att under 2008 minska ner högen med böcker som ska läsas snart med 100 böcker. D.v.s. inte att jag skulle läsa 100 böcker, utan att jag skulle läsa 100 böcker mer än vad jag samlar på mig under året. Hittills ser det inte så bra ut med det. (Se vänsterspalten i dagboken för status varje månad.)

Nu finns det 476 böcker i SUB:en. Den har alltså ökat med 30 böcker under de tre månader som har gått av året ...

I skuggan av San Siro

I skuggan av San Siro
av Martin Bengtsson

Det här är en berättelse från verkligheten, som dessutom handlar om fotboll. Det är inte som att de här två sakerna toppar min lista över favoritbokämnen. Men "I skuggan av San Siro" verkade rätt intressant, och den är såpass tunn att man kan chansa på att den ska vara okej (trist att läsa en bok på 500 sidor som man inte gillar).

Om man har koll på fotboll kanske man vet vem Martin Bengtsson är? Själv hade jag förstås ingen aning. Han berättar om hur han blev fotbollsfrälst redan som barn, och hur han började spela fotboll. Det verkar som om han alltid har haft lite svårt att passa in bland lagkamraterna, men att han redan som 9-åring insåg att han måste träna stenhårt för att nå sitt mål (proffs i Italien) och faktiskt gjorde det. Fast då försakade han förstås allt annat. Och när han till slut blev proffs i Italien* var han inte nöjd med livet, och till slut leder detta fram till att han försöker begå självmord.

Jag förstår ungefär varför, men inte helt. Boken är inte riktigt så djup som den kunde ha varit. Men jag skulle tro att meningen med boken snarare är att förklara de händelser och de attityder i fotbollsvärlden som ligger bakom. Det verkar inte riktigt finnas plats för egna idéer, inte ens på fritiden, och det är en av de saker som kritiseras i boken. Och det var intressant att läsa om.


*San Siro är alltså fotbollslaget Inters arena. Se där, vad man kan lära sig av att läsa böcker. ;-)

Stenhuggaren

Stenhuggaren
av Camilla Läckberg

I Camilla Läckbergs tredje bok har det gått några månader sedan Patrik Hedström och Erica Falck fick sin dotter och vardagen har absolut inte blivit normal än. Bebisen sover knappt, Erica är deprimerad och Patrik jobbar kanske mer än han borde.

När en sjuårig flicka hittas drunknad i havet tror alla först att det är en olycka. Men snart visar det sig att det inte är havsvatten hon har drunknat i, utan att det rör sig om mord. Flickan hade koncentrationssvårigheter och var väldigt krävande. Kan det vara någon i familjen som inte orkat längre? Eller är det en utomstående som har mördat henne? Är andra barn i Fjällbacka hotade? Till Patriks förtvivlan väljer polischefen att sätta honom och stationens mest inkompetente och olämplige polis på fallet. Nu är det inte bara mordet som måste lösas, Patrik måste dessutom försöka hindra Ernst Lundgren från att förstöra utredningen.

Parallellt får man följa ett livsöde från 1900-talets första hälft. Man får bara anta att det har något med fallet att göra, och till så småningom börjar man ana hur allt hänger ihop.

Camilla Läckbergs böcker är inte sådär eleganta som deckare kan vara, men de är underhållande. Hon skriver ganska roligt. Jag hoppas att poliserna på Tanumshede polisstation inte är representativa för polisen i allmänhet. De är nog en aning överdrivna. :-D

Nästa bok kan bli spännande. "Stenhuggaren" slutar med en rejäl cliffhanger, som antyder att nästa bok kommer bli ännu mer personlig för Erica särskilt, och dessutom kommer det nog bli vissa förändringar på Patriks jobb.

Tidigare böcker:
- "Isprinsessan"
- "Predikanten"

Mästerdetektiven Conan 33-36

Mästerdetektiven Conan 33-36
av Gosho Aoyama

Ja, de här var väl som Mästerdetektiven Conan brukar vara. En massa deckarhistorier. Jag tycker det är roligt att läsa dem. Måste vara svårt att komma på alla de här mysterierna och alla ledtrådar etc. Ramberättelsen går som vanligt inte nämnvärt framåt. Det dröjer nog innan Conan/Shinichi återfår normal storlek. Fast här var det faktiskt en tillbakablick på ett tidigare fall, så då var han ju tonåring.

Lite ändrad design på omslagen från och med volym 36. De där tegelstenarna längst ner.

Tidigare delar i Mästerdetektiven Conan:
- Mästerdetektiven Conan 1
- Mästerdetektiven Conan 2
- Mästerdetektiven Conan 3
- Mästerdetektiven Conan 4-6
- Mästerdetektiven Conan 7-8
- Mästerdetektiven Conan 9
- Mästerdetektiven Conan 10-11
- Mästerdetektiven Conan 12-13
- Mästerdetektiven Conan 14-16
- Mästerdetektiven Conan 17-18
- Mästerdetektiven Conan 19-21
- Mästerdetektiven Conan 22-24
- Mästerdetektiven Conan 25-26
- Mästerdetektiven Conan 27-28
- Mästerdetektiven Conan 29-32

Majas morsas kompis sambo och andra noveller

Majas morsas kompis sambo och andra noveller
av Katarina Kieri

Förutom att läsa klart det sista i "Mannen som elsket Yngve" så hann jag med ännu en bok som jag tycker är riktigt bra i helgen. Nämligen denna. "Majas morsas kompis sambo". Lite intressant att båda handlar om gymnasieungdomar. Jag tror "Majas morsas kompis sambo" räknas som en ungdomsbok medan "Mannen som elsket Yngve" inte gör det (lite för att den handlar om folk födda 1972 kanske), men egentligen är det inte så noga.

"Majas morsas kompis sambo" är en novellsamling, men alla novellerna hakar i varandra och ger en större bild. Lite som i Magnolia, som nämns i boken, eler Short Cuts eller Pulp Fiction. Fast här är allting mer vardagligt. Och lite sorgligt. Huvudpersonerna i var och en av de elva korta novellerna har någon anknytning till en gymnasieskola i Luleå. De är kompisar, klasskompisar, lärare eller elever till varandra. Någon som har en mindre roll i en berättelse, eller som den novellens huvudperson tänker på och kanske inte riktigt förstår, kanske är huvudperson i en annan berätellse, och då förstår vi plötsligt mycket mer. Snyggt ihoppusslat.

Det här är en bok jag vill äga. (Snygg är den ju också.) Så nu måste jag köpa den. Lånade den bara av min syster nu.

Brev till utlandet

Brev till utlandet
av Eric Ericson

Väldigt lik "Brev till samhället", fast den här gången skickas alla brev till olika företag etc. i utlandet, vilket gör att alla brev är på engelska. Jag tycker det är lite tråkigt att likadana brev återkommer flera gånger, och att en del t.o.m. är likadana som i förra boken. Annars var nog den här boken lite roligare. Svaren kan ju bli lite märkligare när man kommunicerar på ett språk som inte är modersmål för någon av parterna.


Ja, idag är det tydligen Stora Uppdateringsdagen här. :)

Riddarens dotter

Riddarens dotter
av Margit Sandemo

På flera ställen står det "Den bästa romanen" (inte alltid med "ur hemmets Veckotidning" efter), men det är väl att överdriva en smula. Eller ja, mycket.

Det här är en nästan 30 år gammal veckotidningsföljetong av Margit Sandemo, och inte en av de bättre. Jag tror aldrig jag har hört någon säga att det här är favoriten bland följetongerna. Det är också en av de som drar författarens inte ovanliga "men han är snäll egentligen, jag kan omvända honom"-tema lite väl långt. Själva omvändandet går dessutom väldigt snabbt och lätt, om man bortser från det höga pris som omvänderskan får betala. Så boken för inte ut något särskilt bra budskap, men å andra sidan tror jag inte att det är någon som tar till sig det heller. Det blir väl lite väääl... Mysteriet (det är nästan alltid ett mysterium som huvudpersonerna löser) är inte heller det bästa här.

"Riddarens dotter" utspelar sig i Norge ett trettiotal år efter digerdödens härjningar. Tuva är riddar Gudmunds yngsta dotter, och den enda som fortfarande inte är bortgift. Hon har ingen särskild lust med det heller, eftersom alla hennes systrar har fått så enormt tråkiga män. Själv skulle hon vilja uppleva lite äventyr. Det får hon också, men inte på ett sätt som hon hade önskat. Den onde Grjot (ja, han karaktäriseras faktiskt så första gången han nämns i texten) vill åt Gudmunds landområden och tänker ta riddarens favoritdotter (Tuva så klart) som gisslan. Grjot har en fosterson, Ravn, som han har uppfostrat till att vara känslokall och kunna döda utan att tveka. Han ska ta Tuva till fånga. Vad ingen har tänkt på är att Tuva inte är ett litet barn längre. Hon är inte så lätthanterlig, och ser dessutom igenom Ravns hårda yta till den han kunde ha blivit...

Samtidigt pågår ett eller annat skumt, som varken verkar ha med Gudmunds eller Grjots folk att göra.

Nej, en del av de här följetongerna är helt okej (beroende på vad man har för förväntningar), men inte denna.

Bokrea 2008

Marika före bokrean och Marika under bokrean är två helt olika personer. Tänk Dr. Jekyll och Mr. Hyde.

Före bokrean låter det så här: Nej, jag ska inte ha nåt direkt. Känns som om det är samma böcker varje år, och det var inget direkt jag kände att jag måste ha i katalogerna. Man får ju tänka på sin SUB-Abbau också. Och så himla billigt är det ju inte på rean.

Under bokrean handlar jag sedan mer än nånsin...


Först lite av facklitteraturen:
- Karen Armstong - "Islam: A Short History" (Säkert intressant.)
- Staffan Bengtsson och Göran Willis - "K-märkta ord" (Den här var ju inte ens billig. Argh!)
- Anneli Jordahl - "Att besegra fru J." (Den här hade jag ju ändå tänkt läsa...)
- "Norstedts spanska ordbok" (Tänk så snyggt att ha matchande ordböcker i hyllan.)
- "Norstedts franska ordbok" (Som ovan.)
- "Norstedts svenska uttalslexikon" (Som ovan.)

Och så den som jag inte vet om den hör hemma bland skönlitteratur eller var (besvärligt med de här bloggböckerna alltså): Bodil Malmstens "Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig".



Och så skönlitteratur:
- Elvira Vigna - "Saker som män inte förstår"
- Pepetela - "Hunden i Luanda"
- Tania de Montaigne - "Nikotin"
- Bo R. Holmberg och Katarina Strömgård - "Eddie Bolander & jag"
- Yrsa Sigurdardóttir - "Det tredje tecknet"
- Kelley Armstrong - "Biten"
- Arnaldur Indridason - "Änglarösten"
- Christine Falkenland - "Trasdockan"
- Thomas Mann - "Buddenbrooks"
- Judith Lennox - "Alla mina systrar"

En del är till Jorden runt-projektet, en del har jag länge velat läsa och andra var ögonblickets ingivelse.



Och så till det som kanske liknar det folk kallar "riktig bokrea, sån som det fanns förr"? Alla dessa låg i en stor låda på Wettergrens i Kållered och kostade 10 kr styck.

- Kerstin Thorvall - "Nödvändigheten i att dansa"
- Catharina Grünbaum - "Strövtåg i språket"
- "Medeltid"
- Jan Guillou - "Häxornas försvarare"
- Birgitta Kurtén-Lindberg - "Medeltida människor"
- "Frågor och svar om väder"
- Brenda Knight - "Kvinnor som älskar böcker för mycket" (Hehe...)
- Britta Svensson - "Lucia i svart"
- Andreï Makine - "Kärlek vid floden Amur"
- Chloe Hooper - "Ett barns bok om mord"
- Günter Grass - "Råttinnan"

Mannen som elsket Yngve

Mannen som elsket Yngve
av Tore Renberg

Den här månaden var det min tur att välja bok i läsecirkeln, och jag valde "Mannen som elsket Yngve", en bok som jag ha läst förr. Men jag ville gärna äga den själv (förra gången jag läste den lånade jag den på biblioteket) och läsa om den, och det här var ju ett perfekt tillfälle. Dagarna innan jag skulle läsa om dem (medan jag höll på med andra böcker som jag tänkte läsa ut först) gick jag runt och plockade på boken och tänkte att snart får jag läsa den igen. :)

Annars gäller väl det jag skrev efter att jag hade läst den för två och ett halvt år sedan. En mycket bra bok. Jag måste nästan köpa och läsa om "Kompani Orheim", den andra boken om huvudpersonen, också. Den tyckte jag ju ännu bättre om. Eftersom jag är ute i så god tid med att läsa denna så vet jag ännu inte vad de andra i cirkeln tycker om den. Det ska bli spännade att höra.

Man borde kanske se filmen? Är den bra? Filmbilderna på omslaget ser ju helt okej ut i alla fall. Ibland kan det ju vara irriterande med speciella filmomslag på böcker...


En lista över allt vi har läst i läsecirkeln kanske kunde vara intressant förresten?

1. Naguib Mahfouz - "Midaqq-gränden" (april 2006)
2. Sara Stridsberg - "Happy Sally" (maj 2006)
3. Anne-Marie MacDonald - "Fågelvägen" (augusti 2006)
4. Claudia Marcks - "Hjältar" (september 2006)
5. Jens Ganman - "Blod och död" (oktober 2006)
6. Margaret Atwood - "Penelopiaden" (november 2006)
7. Kjell Johansson - "Huset vid Flon" (januari 2007)
8. Elizabeth Noble - "The Reading Group" (februari 2007)
9. Niklas Rådström - "Vad du vill" (mars 2007)
10. Jonathan Safran Foer - "Extremt högt och otroligt nära" (april 2007)
11. Carl-Johan Vallgren - "Dokument rörande spelaren Rubashov" (maj 2007)
12. Jenny Diski - "Stranger On a Train" (augusti 2007)
13. Linda Olsson - "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" (augusti 2007 - vi läste två böcker över sommaren)
14. Jonas Hassen Khemiri - "Montecore - En unik tiger" (september 2007)
15. Joyce Carol Oates - "Älskad, saknad" (oktober 2007)
16. Monica Ali - "Brick Lane" (november 2007)
17. Marina Lewycka - "En kort berättelse om traktorer på ukrainska" (januari 2008)
18. Li Rui - "Släktgården" (februari 2008)
19. Tore Renberg - "Mannen som elsket Yngve" (mars 2008)

Och så ska vi läsa "Istanbul" av Orhan Pamuk som extrabok under våren, men för min del har det inte blivit av.

Lars & Urban och pudelstjärnorna

Lars & Urban och pudelstjärnorna
av Eva Dahlgren

Lars är en lite grubblande hund som jobbar som sjuksköterska på Södra hundsjukhuset. Hans största dröm är att bli ihop med en pudel, och han vet att alla stjärnorna på himlen är söta pudlar, och att det är på Månen de bor. Hans bäste kompis, den självsäkre taxen Lars, gillar alla sorters tjejer. Hans motiv till att vilja åka till Månen är att som alla vet så är den gjord av guld, och lite guld skulle inte sitta fel. Av en ren händelse har han också ritat en ritning på en rymdfarkost. Det ska nog inte bli så svårt för de två vännerna att bygga ihop den. Men det är många hinder på vägen, och Månen visar sig vara annorlunda än vad de har trott.

Det här är en söt och rolig historia. Det är en barnbok förstås, väldigt lättläst och med illustrationer i färg på var och varannat uppslag. Det är många kul detaljer på bilderna, och i texten också. Det är väldigt likt den verkliga världen, men hundanpassat. :)

Det här är första boken av tre (hittills åtminstone) om Lars och Urban.

Bøddelens kvinne

Bøddelens kvinne
av May Grethe Lerum

Det är tur att jag inte bor i Norge, för då hade jag väl inte läst annat än sådana här långa bokserier, som de verkar vara experter på. I Sverige finns väl Sagan om Isfolket och annat av Margit Sandemo, Raija och några andra av Bente Pedersens bokserier, Anne-Lise Boges Malin på Granlunda (Arvesynd på originalspråket) och en handfull andra serier. I Norge ser det helt annorlunda ut. På Tones bokside räknas 60 olika serier upp, och det är bara sådana som Tone har läst åtminstone en bok i. Det finns fler. Jag är väldigt fascinerad av detta, och vill gärna läsa. Men det är svårt att veta vad som egentligen är läsvärt. (Alla är ju ren underhållningslitteratur, men vissa kan ju vara bättre för det.)

"Bøddelens kvinne" är första delen i det som kallas för 90-talets stora bokserie, nämligen Livets døtre. (80-talets stora serie var Sagan om Isfolket, med Raija som tvåa antar jag, och jag skulle tro att Arvesynd var 2000-talets.) Jag har hört både bra och dåligt om den, och har haft lust att läsa den själv ganska länge. Nu verkar jag ha tajmat in mitt antikvariatsinköp (genom ombud) precis när den ska komma ut på nytt i Norge (den har varit slutsåld ett tag) och dessutom ska lanseras i Sverige. Lustigt sammanträffande.

Boken utspelar sig i en norsk kustbygd i mitten av 1600-talet. Uppe på en otillgänglig klippa ligger den lilla gården Bergaheim, som bebos av en gammal man. Han bor ensam efter att sonen, sonhustrun och de båda barnbarnen dött. När asfåglarna börjar flockas över klippan förstår folk att mannen är död. Men till sin stora förvåning hittar de också en levande människa uppe på gården. Mannens sondotter Liv hade visst inte förolyckats alls. Hon är nu omkring tolv år, och ska föda sin farfars barn. (Eländes elände är ganska populärt i den här genren.)

Liv får bo på en gård som drivs av snälla människor. Det visar sig att hon besitter stora kunskaper om läkeväxter, som hennes mor lärt henne om. Men när hon väl har funnit sig till rätta dyker ett hot upp. Prästen har fått någon sorts uppenbarelse om att han borde adoptera Livs ofödda barn. Det vore väl bäst både för Liv, som skulle kunna gå vidare, och för barnet, som annars går ett osäkert liv till mötes. Men Liv vill behålla sitt barn, och eftersom man inte kan sätta sig upp mot prästen så måste hon fly.

Mycket drama med andra ord. Spännande, men en del saker i Livs beteende kändes inte helt trovärdiga för en tolvåring som har levt mycket isolerad i flera år. Den som har läst boken kan kanske förstå vad jag är lite tveksam inför. Jag kommer i alla fall att läsa några böcker till, innan jag bestämmer mig för om jag eventuellt ska lägga ner eller om jag ska läsa ända till slutet.

Om jag ska jämföra stilen på den här boken med någon annan författare i samma genre så får det bli Bente Pedersen. Mycket elände i Raija också. ;-)

Meine Mutter und ich

Meine Mutter und ich
av Petra Reski

Petra Reski är journalist och bosatt i Venedig, men hon kommer ursprungligen från en av städerna i Ruhrområdet. Inför en jämn födelsedag kommer en mängd släktingar på besök, framför allt hennes mamma. Med släktbesöket som ram berättar Reski om sin uppväxt.

På den tiden, sextiotalet, var nästan alla män i staden gruvarbetare, och koldammet låg överallt. Det hände att folk skadades eller dog i gruvan, och en av de som dog var Petra Reskis pappa. Hon var för ung för att minnas honom, men i boken berättar hon hur hon senare såg på bilder av honom och funderade på hur han egentligen var. Trots att pappan inte fanns där verkar uppväxten ha präglats mycket av honom, eller kanske snarare det att han inte fanns. Mamman var den enda i bostadsområdet som bar läppstift, de åkte alltid till en annan stad för att handla kläder (även om det verkar ha varit i samma kedja som den som fanns hemma) och var över huvud taget lite lagom speciella.

Trots att ingen av föräldrarna kom från Westfalen hade de större delen av släkten i samma stad. Båda härstammade från landområden som alla tyskar fördrivits från efter andra världskriget. Pappans sentimentala familj kom från Östpreussen och mammans familj längtade alltid tillbaka till sitt vackra Schlesien. Just det här med Schlesien tar stor plats i Reskis bok. Hon berättar hur särskilt en av alla mostrarna tycker att Schlesien självklart är deras hemtrakt, medan mamman menar att eftersom hon bor i Ruhrområdet nu så är det Ruhrområdet som är hennes hemtrakt. Det berättas också om hur familjen svalt under resan från Schlesien och om besök där i nutid.

Det tog lång tid att läsa boken, för jag tyckte inte att jag drevs vidare i historien. Det var lite om Venedig, och apropå det... och så kommer det ett par episoder från Reskis barndom eller någon berättelse om mammans släkt. Jag hade egentligen föredragit om avsnitten från födelsedagsförberedelserna i Venedig inte hade varit med. Då hade det nog blivit mer flyt i läsningen, nu blev det irriterande avbrott där personerna var mycket äldre, och tid och plats en annan. Jag tyckte ju om de delar av berättelsen som utspelade sig för ett antal decennier sedan, men den här "ryckigheten" gjorde att det blev lätt att lägga ifrån sig boken och läsa något annat. En som är bättre på att läsa tyska kanske inte hade besvärats så mycket av det här, utan snabbt tagit sig igenom Venedigavsnitten. En annan person kanske t.o.m. hade tyckt om Venedigbitarna.

Fullmetal Alchemist 4-6

Fullmetal Alchemist 4-6
av Hiromu Arakawa

Jag gillar den här mangan mer och mer. Grundhandlingen är egentligen ganska tragisk och ryslig. Bröderna Edward och Alphonse Elric försöker genom alkemi (deras pappa, som stuckit hemifrån, är alkemist) kalla tillbaka sin döda mamma. Men det går tyvärr inte så bra... Edward förlorade flera kroppsdelar, och av Alphonse finns endast själen kvar. Nu försöker de desperat hitta den kunskap de behöver för att återfå vad de förlorat. De lever i ett våldsamt land, och Edward är trots att han inte är mer än ett barn anställd som statlig alkemist. Under sitt sökande träffar de på många fiender och råkar ofta i strid. Samtidigt finns det en otroligt fånig humor genom hela serien, så den är inte så deprimerande som det kan låta. :-D

Jo, det har blivit mycket manga den sista tiden. Jag var och lånade en stor stapel av min syster. Det är ju helt onödigt att vi köper samma serier, och hon är den som samlar på bl.a. Fruits Basket, Fullmetal Alchemist, xxxHOLiC och Mästerdetektiven Conan.

- Fullmetal Alchemist 1
- Fullmetal Alchemist 2
- Fullmetal Alchemist 3

xxxHOLiC 6-9

xxxHOLiC 6-9
av CLAMP

Watanuki har det svårt. Han tvingas jobba som alltiallo för häxan Yuko för att så småningom kunna bli befriad från sin obehagliga förmåga att se andar och annat otyg. Och hon är en jobbig chef som kräver lyxmat och alltid har en ursäkt för att supa tillsammans med diverse människor och övernaturliga varelser. Watanuki är kär i en skolkompis vid namn Himawari, men hon verkar tycka att de är roligast om hon, Watanuki och hans fiende Domeki umgås i grupp. P.g.a. sin anställning kommer Watanuki dessutom i kontakt med många fler övernaturligheter än han skulle gjort annars, men ibland lyckas han lära sig något på kuppen.

En snygg och cool manga. Jag har läst lite olika serier av CLAMP, och xxxHOLiC är en av de bättre.

Tidigare delar:
- xxxHOLiC 1
- xxxHOLiC 2
- xxxHOLiC 3-5

Fruits Basket 15 & 16

Fruits Basket 15
Fruits Basket 16
av Natsuki Takaya

Den här mangan blir nästan bättre för varje samlingspocket. Det är inte alla serier man kan säga det om. Här är det ganska lätt att jämföra, för serien har även börjat gå i den svenska mangatidningen Shojo Stars, och där är man i början någon gång. Det känns som om tecknarstilen har förbättrats, och desutom är det mer spännande nu när man har fått reda på mer, men absolut inte allt, om släkten Sohmas mörka hemligheter.

Här får man reda på ännu mer om Yukis barndom och varför han har blivit den tillbakadragne person som han är. Men innan läsaren har hunnit bli alltför deprimerad så handlar några kapitel om hur klassen där Tohru (huvudpersonen), hennes bästa kompisar och Sohmapojkarna Yuki och Kyo (besatta av råttans respektive kattens ande, och dödsfiender) går sätter upp en pjäs för skolans kulturfestival, en rätt udda version av Askungen. :-D

Nästan hela volym 16 handlar om något annat än familjen Sohma. Nu får vi äntligen reda på mer om Tohrus mamma Kyoko. Tohru är föräldralös redan i början av mangan, och det vi vet om Kyoko är att hon var en väldigt snäll mamma, och att hon hade ett förflutet som fruktad gängmedlem. På omslaget av den volymen ser vi passande nog en annan värstingtjej, Arisa (a.k.a. Uo-chan, efter hennes efternamn Uotani), som är en av Tohrus bästa vänner. Jag tycker att det vore en spoiler att berätta vem bilden på volym 15 föreställer. Åtminstone för någon som inte har läst serien eller är precis i början. ;-)

Tidigare delar i serien:
- Fruits Basket 1 & 2
- Fruits Basket 3 & 4
- Fruits Basket 5 & 6
- Fruits Basket 7 & 8
- Fruits Basket 9-12
- Fruits Basket 13 & 14

Närmsta bok

Hittat hos Du är vad du läser.

1. Ryck närmaste bok i din omgivning
2. Öppna sidan 23 i boken
3. Leta upp femte meningen på den sidan
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner
5. Lägg gärna till bokens titel och författare



I suppose he's bitter about being left out.


Natsuki Takaya: "Fruits Basket volume 15"

Släktgården

Släktgården
av Li Rui

"Släktgården" läste vi i läsecirkeln, men det visade sig att bara två av oss hade hunnit läsa ut den när det var dags att diskutera den. Jag var inte en av dem som hade hunnit. Det tog mig ungefär en vecka till. Det var ingen sträckläsarbok, utan en sån där seg en som man (jag) varvar med lite manga, lite B. Wahlströms flickböcker och vad man nu har för snabbläst till hands. Då tar det förstås ännu längre tid, men men...

Vi ger ju betyg i läsecirkeln, något jag aldrig skulle göra annars, och av mig fick den ett medelbetyg. Det är så mycket folk (många med snarlika namn, eftersom det handlar om en släkt) som man aldrig riktigt får någon ordning på, särskilt som det utspelar sig under så lång tid. Och ännu en deppig bok som handlar om Kinas 1900-talshistoria ... Å andra sidan är den välskriven, vissa avsnitt fångar mig och Kinas 1900-talshistoria är ju faktiskt intressant ...

Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 7

Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 7
av Hayao Miyazaki

Det här är den avslutande delen i mangan om Nausicaä. Jag måste ännu en gång poängtera att det inte är bra att läsa de sju delarna utspridda över ett och ett halvt år. Som jag har gjort alltså... Kanske om man har sett filmen och har berättelsen ganska klar för sig redan. I det här fallet har jag nämligen för mig att filmen kom före boken. :)

Alla delarna i serien är egentligen ganska lika varandra. Det handlar om prinsessan Nausicaä, som drar ut i krig, men snart överger det organiserade kriget för att... ja, vad är det egentligen hon gör? Hon är på något sätt på naturens sida, och hon vill rädda världen och få slut på krigandet. Samtidigt verkar hon uppfylla en profetia om en kommande frälsare.

Jag tycker att mangan är läsvärd, men inte helt fantastisk (som det nästan verkar att man ska tycka). Jag har fortfarande inte något riktigt grepp om någon av personerna, inte ens Nausicaä själv. Kanske vet jag mindre om Nausicaä än vad jag vet om flera av de andra karaktärerna. Men nu i slutet av berättelsen dök det upp en ny karaktär som jag blev ganska fascinerad av, så den här delen hörde till de bättre.

Tidigare delar i serien:
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 1"
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 2"
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 3"
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 4"
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 5"
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 6"

Odd and the Frost Giants

Odd and the Frost Giants
av Neil Gaiman

"Odd and the Frost Giants" är en ganska tunn barnbok, specialskriven för något brittiskt jippo på världsbokdagen. Skolelever kommer kunna "köpa" den för bokkuponger som de har fått utdelade gratis. Om man inte är ett brittiskt skolbarn så kan man köpa den för nån femtiolapp på t.ex. Adlibris eller Amazon.co.uk. Amazon.com verkar inte kunna leverera den förrän mycket senare. (Som jag har förstått det får inte t.ex. Storbritannien och USA sälja böcker på varandras "revir".)

Lite extra kul är det förstås att boken utspelar sig i Skandinavien någonstans, antagligen Norge, på vikingatiden. Odd är en pojke som har haft otur i livet. Hans pappa dog under en vikingafärd, och själv haltar Odd efter att ha skadat benet. Efter att hans mamma skaffade en ny man trivs han inte hemma, så han bestämmer sig för att rymma trots att det är mitt i vintern. Egentligen borde det vara vår, men just den här vintern verkar inte ta slut. Ingen vet varför. På sin färd möter Odd några djur som beter sig ganska underligt, och ännu märkligare blir de...

Det här är inte min favoritbok av Neil Gaiman. Den kanske är mer för barn och inte lika mycket för vuxna? Annars brukar hans barnböcker funka lika bra för vuxna. Eller så är de andra helt enkelt bättre. ;-) Men den är inte dålig. En del av karaktärerna förekommer i andra av Gaimans böcker också och sånt är alltid kul. De är ju lånade någon helt annanstans ifrån i och för sig (och med tanke på att han gillar att skriva om mytologi och det här utspelar sig på vikingatiden är det inte så svårt att gissa vilka de är), men han skriver ju dem på sitt eget sätt och man kan känna igen dem från t.ex. The Sandman.

Erik har sista ordet

Erik har sista ordet
av Lisa Eurén-Berner

Den artonde sprakfåleboken är lite annorlunda än de tidigare, eftersom det återigen är en ny person som för pennan. D.v.s. det ska föreställa att en ny person skriver, böckerna existerar nämligen i sprakfålevärlden också. Först skrev Inga-Maja, och efter det att hon slutat skriva tog hennes dotter Susanne över författandet och började skriva om saker hon råkat ut för. Nu har emellertid även Susanne slutat skriva, och hennes bror Peter föreslår för Susannes man Erik att han borde skriva en avslöjande bok om Susanne för att "ge igen". Även om Erik först förkastar idén tycker han ändå att det kunde vara roligt, och så börjar han skriva. Erik skriver att "inte skulle jag till exempel kunna skriva bedårande, ljuvligt, förtjusande, hänförande med mera i den stilen. Inte passar sådana uttryck en karl." Så lite annorlunda skriven är boken, även om det mesta är sig likt. men precis som sin fru och svärmor skriver han om diverse roliga händelser som han och andra familjemedlemmar upplevt. När Susanne gick i sömnen, när Peter kom på besök, fejden med grannen och hennes katt etc. Det är faktiskt ganska roligt, om man är på rätt humör.

Är inte Susannes dekolletage väldigt djupt på omslagsbilden förresten? Jag antar att det är Susanne, även om hon ser äldre ut än vad hon borde vara (19-20?).

Sprakfåleböckerna:
1. "Fröken Sprakfåle"
2. "Fröken Sprakfåle växer upp"
3. "Fröken Sprakfåle på grönbete"
4. "Fröken Sprakfåle förlovar sig"
5. "Fröken Sprakfåle byter namn"
6. "Unga fru Sprakfåle"
7. "Sprakfålen tar farväl"
8. "Inga-Majas baby"
9. "En liten sprakfåle till"
10. "Sprakfålen tar semester"
11. "Susanne på egen hand"
12. "Mamma opp i dagen"
13. "Susanne och en ann'"
14. "Susanne i prästgården"
15. "Susanne i hushållsskola"
16. "Susanne som barnsköterska"
17. "Susanne står brud"

SUB-status

Nu var det dags att räkna antalet böcker i "ska läsa-högen" igen. 458, alltså en ökning med 10 böcker sedan föregående månad. Det var ju inte riktigt meningen. Jag skyller på att jag just har varit och lånat en kasse manga etc. av min syster. Och bokrean. Och att man inte hinner läsa så mycket i korta februari. Se, det är inte mitt fel! :-D