torsdag 31 juli 2014

The Truth Is a Cave in the Black Mountains


The Truth Is a Cave in the Black Mountains
av Neil Gaiman
Illustrerad av Eddie Campbell

Novellen "The Truth Is a Cave in the Black Mountains" finns tydligen också med (i ren textform då, antar jag) i en antologi som heter "Stories" (redaktörer: Neil Gaiman och Al Sarrantonio). Men den har jag inte läst (än), så för mig är novellen ny. Är det inte lite ovanligt att en novell har ett uruppförande? I det här fallet var det tydligen så att arrangörerna för en seriefestival i Sydney bad Neil Gaiman att läsa något i Sydneys operahus, och han valde en dittills opublicerad novell. Och Eddie Campbell, som jag bara känner till som tecknaren till Alan Moores "From Hell", gjorde bilder som kunde projiceras under uppläsningen. Till den här boken har han gjort ännu fler illustrationer: målningar, teckningar, korta seriesekvenser.

Det är Skottland och 1700-tal (eller, som det står i efterordet, något som liknar Skottland och 1700-talet). Mannen som berättar historien har letat i tio år efter en man som kan visa honom vägen till en särskild grotta på Isle of Skye. I den grottan finns det guld. Det är bara att ta med sig så mycket man kan bära. Men det finns ett pris, det gör ju gärna det i sagor. Alla känslor blir lite avtrubbade. Världen är inte lika vacker längre, och man bryr sig lite mindre om allt. Men det kanske det kan vara värt, om man blir rik?

Under vandringens gång inser läsaren att allt inte är som det verkar. Vägvisaren är svekfull, som man kanske kunde vänta sig av någon som har varit i grottan. Men berättaren har nog en del hemligheter han också. Och sen när man förstår hur allt hänger ihop, och vad som drev honom ... Fantastiskt bra historia.

onsdag 30 juli 2014

Mälarpirater


Mälarpirater
av Sigfrid Siwertz

Det är första dagen på sommarlovet, men Georgs och Eriks sura faster förstör sommarlovsglädjen genast. Deras föräldrar är döda och därför bor de numera hos sin farbror och faster i en liten konservativ stad vid Mälaren. Bröderna blir erbjudna att få följa med och segla med en annan pojke, Fabian Scholke, men det går verkligen inte för sig. Det passar sig inte att umgås med såna som Fabian Scholke. Fast det blir så att de ger sig ut i alla fall, i hemlighet. Den lilla båten, som Fabian påstår att han fick låna, men det var nog lögn, förliser i ett plötsligt oväder. I stället hittar de en annan, mycket större och bättre, segelbåt. Och de tar den.

De förstår att alla i staden tror att de omkom i stormen. Så de tillbringar sommaren i sin stulna båt, och upplever en massa märkliga saker. De båda äldre pojkarna, Fabian och Georg, strider om vem som ska föra befäl, och åtminstone Georg har ibland dåligt samvete för att de har stulit båten och för att de stjäl mat här och var. Och ännu mer, oro över vad som ska hända när återvänder hem. För någon gång måste de ju återvända.

Jag tycker synd om stackars Erik. Han är mesigare än de andra, och kallas inte sällan "syster Erik", och de äldre pojkarna hunsar honom. Det är väldigt tydligt att det är Georg som har de bästa egenskaperna. Fabian är opålitlig och lite skurkaktig, och Erik är omanlig. Erik är väl också runt 11-13 år gammal? De andra är väl kanske 15-17, gissar jag.

Hur stor är Mälaren egentligen? Är det Sveriges tredje största sjö? Är det tillräckligt stort för att man ska kunna leva förvildat på en stulen båt en hel sommar, utan att åka fast? Det är väl i och för sig en mer "kringelikrokig" sjö än de båda största.

Helt okej bok. Mörkare och märkligare än den somriga pojkbok som jag hade föreställt mig att den var. Roligare också. Den påminde mig mycket om "Tom Sawyer" och "Huckleberry Finn". Jag tror nog att Siwertz har inspirerats av de böckerna. "Mälarpirater" är lite så där att man inte vet om det är en vuxenbok eller ungdomsbok. Den är från 1911, var inte ungdomsböckerna präktigare då? Den här är inte direkt präktig.

I min bok, som jag har köpt på loppis, har någon strukit över alla svordomar med rödpenna och ibland skrivit till alternativa, snällare, formuleringar. (Ganska många rödmarkeringar blir det.) Det ligger också ett pappersark där någon har skrivit ner texten till en religiös sång. Fast på ett ställe, där rödpennan hade tryckts ner extra hårt och utplånat svordomen, hade någon fyllt i ett nytt "fan" med blyerts. Ska vi gissa att boken har haft åtminstone två tidigare ägare?

tisdag 29 juli 2014

Jag ringer mina bröder


Jag ringer mina bröder
av Jonas Hassen Khemiri

En bil har exploderat i Stockholm. Amor går på stan med en stor väska, vilket han tror kan se misstänkt nu när alla människor är på helspänn och misstänker alla som ser ut på ett visst sätt. Som Amor. Hela tiden pratar han i telefon med olika människor (allt från gamla kompisar till någon som samlar in pengar till en djurrättsorganisation) och under tiden blir hans tankar allt mer paranoida. Han är säker på att alla tycker att han ser misstänkt ut, och att han är bevakad.

Det är en monolog, och jag får en känsla av att jag läser manus till en pjäs. Och den har verkligen satts som som teaterpjäs också, ser jag när jag googlar.

Intressant text, och att ha med "Bästa Beatrice"-brevet som bonus i pocketen passar ju helt perfekt.

måndag 28 juli 2014

Sivs hemlighet

Sivs hemlighet
av Maja Jäderin-Hagfors

I motsats till den förra flickboken jag läste så är "Sivs hemlighet" skriven av en författare jag har läst tidigare. Har ingen aning om vem Maja Jäderin-Hagfors var egentligen, men de böcker jag har läst har varit ganska bra. Hon brukar ha ämnen som fortfarande känns intressanta. Det hade förstås varit skrivet på ett annat sätt nu (den här boken är från 1947), men man kan absolut tänka sig en modern ungdomsbok med samma tema som den här.

Siv Malms föräldrar är skilda. Hennes pappa har en ny fru och nya barn, och ingen kontakt med sina tre äldsta döttrar. Det är alltså Siv, som är femton, och tvillingarna Greta och Karin, som är tjugo år och otroligt lyckade. Vackra, populära och båda två har så klart fått jobb efter studenten.

Fru Malm jobbar också, och gjorde det även på den tiden som hon var gift. Hon har något bra jobb. Men Siv, hon gör ingenting. Alltså, verkligen ingenting. Hon har aldrig varit duktig i skolan, och dessutom har hon alltid varit klen och sjuklig (som folk tydligen var förr), så hon fick sluta skolan efter grundskolan. Real- eller studentexamen var knappast någon idé att sikta på för henne. Nu hjälper hon till på mammans jobb några timmar ibland, och annars sköter hon en del av hushållsarbetet och går ut med grannens hund. Doktorn har sagt att det räcker så. Och det nöjer sig alla med. Siv klarar ju aldrig någonting, så det är ingen idé med några ambitioner.

Inga kompisar har hon heller. De har bott i lägenheten ett tag nu, men de enda grannarna hon känner är hunden och hans matte, och henne tycker hon inte om. Men så lär hon känna Anna, som är hembiträde hos en annan granne. Anna är bara lite äldre än Siv, och hon är utåtriktad. Hon känner, eller känner åtminstone till, alla i huset. Och hon har planer. Hon läser till realexamen i hemlighet. Hon tycker liksom att det är lite pinsamt om hennes arbetsgivare skulle få veta det. Och hon föreslår att Siv ska göra samma sak. Om mamman och systrarna inte vet om att Siv pluggar så kommer de inte kunna stressa henne med sina låga förväntningar.

Extra peppade blir de när de lär känna en excentrisk gammal professor, som brukar vara mentor åt unga studenter, och kan tänka sig att coacha två till. Men han tycker att de inte ska nöja sig med realexamen utan ta studentexamen när de ändå håller på. (Här tyckte jag att omslaget innehöll vissa spoilers.) Problem blir det dock när Siv måste ljuga för sin mamma om vad hon gör på dagarna. Det är inte heller populärt hos familjen Malm att Siv umgås med ett hembiträde. Just det kanske inte hade varit med i en modern ungdomsbok, men det hade säkert funnits något annat fel att hitta hos lillasysterns nya kompis.

lördag 26 juli 2014

Nya läshörnan


Ny och ny ... Det har inte funnits någon lampa tidigare, så den har inte varit så användbar som läshörna. Men nu har jag lyckats hitta en lampa som jag gillar.

fredag 25 juli 2014

Polismördaren


Polismördaren
av Maj Sjöwall och Per Wahlöö

Är det bara som det verkar, eller blir de här böckerna mer och mer samhällskritiska ju längre man läser i serien? Är det ens möjligt?

Allt i samhället är dåligt, och Martin Beck reser till Skåne för att hjälpa till med efterforskningarna kring ett försvinnande. I vanliga fall är väl det inget han skulle befatta sig med - det skulle ju till och med kunna vara så att den saknande kvinnan håller sig borta frivilligt - men det hela kompliceras av att en frigiven sexmördare bor i samma lilla by som kvinnan. Och ingen vet mer om den mannen än Martin Beck. Det var ju han som klarade upp mordet som begicks för nästan tio år sedan.Beck och den lokala polisen förföljs av pressen. Men så inträffar något mycket mer spektakulärt än ett eventuellt mord - vid ett rutinmässigt ingripande i ett helt annat fall blir några poliser beskjutna. En av poliserna dör i samband med detta. Det finns en desperado att jaga - en polismördare! Om man vill tolka händelsen så ...

Spännande historia. Det är något med böckerna som får dem att kännas både som väldigt mycket sin tid, men moderna också. Undrar om det var tänkt att de skulle läsas fortfarande efter 40 år. Det händer ju ganska ofta att någon aktuell händelse nämns, fast beskrivande, som att man inte riktigt känner till den. I just den här boken är det t.ex. Norrmalmstorgsdramat, och i hela serien säkert massor av händelser som jag faktiskt inte känner till. Så jag tänker att det antingen är att boken ska vara läsbar långt senare, att man vet att boken kommer översättas eller också att författarna vill passa på att ge sin syn på saken. Det sista känns inte otroligt.

Roman om ett brott:
1. "Roseanna"
2. "Mannen som gick upp i rök"
3. "Mannen på balkongen"
4. "Den skrattande polisen" 
5. "Brandbilen som försvann" 
6. "Polis, polis, potatismos" 
7. "Den vedervärdiga mannen från Säffle"  
8. "Det slutna rummet"

torsdag 24 juli 2014

Pråm-Lisa


Pråm-Lisa
av Dagmar Lindwall

Ja, det är ju inte alla av B. Wahlströms gamla flickböcker som fortfarande håller. Kanske inga av dem, om man ska tänka sig att det dessutom ska vara för den avsedda målgruppen. Men en del av dem kan ju fortfarande vara lite kul.

Hugo Andersson och hans fru Gerda brukar tillbringa somrarna på fraktpråmen som Hugo är skeppare på. På vintrarna bor Gerda på parets lilla gård. De är barnlösa efter att ha förlorat sin lille son en del år tidigare. Men en dag, när färden går längs Göta kanal, upptäcker de att någon har ställt ner en korg med ett litet barn på pråmen. Anderssons får lov att adoptera flickan, vars föräldrar inte går att spåra. De kallar henne Lisa, och i skolan får hon ibland heta Pråm-Lisa för att pratar så mycket om sin pappas fina pråm. Sedan är hon snäll och duktig på alla vis ... och det blir aldrig någon direkt handling av det hela. Det händer saker alltså, men inget hänger ihop. Småtrevligt dock, och pråmen är ju en udda miljö åtminstone. Det är ju ofta miljöer som är behållningen av de här böckerna, speciellt när de är över 70 år gamla som den här.

onsdag 23 juli 2014

Brødre i blodet


Brødre i blodet
av Ingvar Ambjørnsen

"Brødre i blodet" är den tredje boken i kvartetten om Elling, och säkert den som är mest känd. Det är den som ligger till grund för teaterpjäsen om Elling och för filmen Elling. Senare har det ju blivit två filmer till om Elling, som är baserade på delar av bok nummer två i serien, "Fugledansen" (filmen heter Mors Elling), och så den sista boken, "Elsk meg i morgen". I de båda första böckerna ("Utsikt til paradiset" och "Fugledansen") har vi kunnat läsa om Ellings sammanbrott och om hans tid på psykiatrisk klinik. Nu är det dags för honom att börja klara sig själv igen.

Elling och Kjell Bjarne, som var rumskompisar på kliniken, har lyckats tjata sig till att få dela en lägenhet. De tycker att det känns tryggast så. Elling är en blanding av intelligent och naiv, och mycket känslig. Det var när hans mamma dog och han skulle klara sig på egen hand som han trasslade in sig i tankar och besattheter som till slut gjorde att han blev omhändertagen. Kjell Bjarne är en trögtänkt jätte, som älskar att äta och att tänka på kvinnor, och som hatar sina föräldrar. Nu har de en lägenhet i en fin del av Oslo (Bogstadveien och Hegdehaugsveien är tydligen bland de närmaste gatorna - det är inte illa) och uppgiften att inte isolera sig, utan de måste gå ut och försöka träffa folk. Annars får de kanske inte behålla lägenheten, hotar deras socialarbetare med. Så det får de ju försöka göra då.

Det här är en bok som låter lite som en typisk feelgood-roman på beskrivningen, men som inte alls är en typisk feelgood-roman. Den är för bra? för originell? inte tillrättalagd? Alla alternativen och ännu mer.

tisdag 22 juli 2014

The Chronicles of Narmo

The Chronicles of Narmo
av Caitlin Moran

"The Chronicles of Narmo" är Caitlin Morans debutbok, som hon skrev när hon var sexton. Den kom ut 1992 och har så klart kommit ut på nytt nu när "How To Be a Woman" etc. har skapat nytt intresse för den. I "How To Be a Woman" skriver Moran ju om hur hon skrev "The Chronicles of Narmo".

Det verkar som om alla Caitlin Morans böcker är mer eller mindre självbiografiska. Jag vet ju inte vilka ämnen hon tar upp i krönikesamlingen förstås, för den har jag inte läst. Jag har inte läst den senaste heller, "How To Build a Girl", men på beskrivningen låter det ju som att handlingen påminner en del om hennes eget liv. "The Chronicles of Narmo" handlar om Morag Narmo och hennes excentriska familj - föräldrar, fyra småsyskon, två hundar och en katt. Det hela börjar med att Morag övertalar sin mamma att få hoppa av skolan, vilket slutar med att alla Narmo-syskonen får sluta skolan för att i stället bli hemundervisade. Fast det blir aldrig någon undervisning av, vilket verkar vara helt verklighetsbaserat. Den stora skillnaden verkar nästan vara att det bara är fem barn i familjen Narmo, medan familjen Moran hade åtta. Det och vissa fantasyinslag ...

Det finns ingen direkt plot i boken, utan det är snarare fristående kapitel om olika saker som familjen gör under ett år. Går på loppis, åker på en eländig semester, är hemma och har tråkigt ... Och de råkar ofta ut för förtretligheter som familjens ondskefulla (men änglalikt söta) tvååring ligger bakom. Det är inte helt realistiskt, och det är inte meningen att det ska vara det heller (hygienälvor bor i köket och får sammanbrott när Morag bakar bröd t.ex.). Det är överdrivet och roligt, på ett sätt som känns väldigt brittiskt. Blurben på omslaget är av Terry Pratchett, och det passar väl bra. När jag funderar på det så är humorn i hans böcker inte så olik den i "The Chronicles of Narmo".

måndag 21 juli 2014

Dansa på mattan


Dansa på mattan
av Anna Fiske

Det här seriealbumet tycker jag att jag ser överallt. Jag tror t.ex. att det finns på samtliga bibliotek i Sverige. Kanske även i Norge (det är norskt i original), det finns åtminstone i alla seriebutiker där. Alla jag har varit i. Så självklart (?) har det aldrig blivit av att läsa det. Förrän nu. Jag lånade det senaste gången jag var på Stadsbiblioteket i Göteborg. Det hade varit enklare att låna det här i stan, men varför göra det enkelt för sig? ;-)

Mari börjar på en konstutbildning på en folkhögskola. Där träffar hon Pia, som hon blir bästa kompis med och har jättekul ihop med. De är kanske inte så lika, och Pia har väldigt bestämda åsikter i frågor som Mari kanske inte bryr sig fullt så mycket om, vilket leder till en del sammanstötningar. Men det är klart att man tål sånt hos en bästis.

Efter folkhögskoleutbildningen försvinner de åt olika håll, men ser ändå till att träffas ibland. De är fortfarande kompisar, men samtidigt blir Pias dåliga sidor allt tydligare. Hon är ofta sur och självrättfärdig, och kan faktiskt vara riktigt otrevlig.

Jag tycker att det här är en bra serie. Anna Fiske har hittat precis de där avslöjande detaljerna och ögonblicken där man ser hur Maris och Pias vänskap förändras. Hur mycket tål den?

söndag 20 juli 2014

Semester

Jag har haft semester i en vecka nu. Jag har bl.a. varit i Stockholm, så några av de senaste blogginläggen har ovanligt nog varit schemalagda. Annars brukar det bli som det blir, men jag var ändå tvungen att skriva om de böckerna i förväg eftesom biblioteket ville ha tillbaka dem. Typiskt biblioteket.

Jag skrev för ett tag sedan om att jag hade varit på loppisar och inte direkt hittat några böcker, och att jag och min syster skojade om att det var för att nu hade jag alla böcker jag vill ha. Det visade sig nu när jag var i Stockholm att så var det inte. Kom hem med en och annan bok ja. Ett under att jag ens tog mig hem! Jag hade visserligen kunnat lämna en del av böckerna i Stockholm tillfälligt - jag bodde ju hos min syster. Men man vill ju ha hem sina nya dyrgripar också.

Men framför allt har jag hunnit med att läsa på min semester. Jag vet inte vad jag gör annars, men jag tycker att jag läser mycket mindre numera än för några år sedan. Delvis skulle det kunna bero på att jag läser färre snabblästa böcker nu. Flera av de böcker jag har läst hittills under semestern har mycket riktigt varit tunna. Men det känns ändå som om jag lägger mindre tid på läsning numera. Jag vet inte vad jag gör i stället. Antagligen ser jag på tv och surfar. Tråkigt av mig.

Norrlands svårmod


Norrlands svårmod
av Therése Söderlind

Anna har vuxit upp med sin moster, som hon kallar mamma, mosterns man och med sin kusin som lillasyster. Men från början hade hon sin riktiga mamma, sin pappa och två äldre bröder, en helt annan sorts familj än mosterns. Men när Anna var sju försvann hennes äldste bror Charlie spårlöst. Själv förstod hon inte riktigt vad som hände, hon var ju så liten. Men ingen annan visste förstås heller vad som hade hänt med Charlie. Höll han sig undan frivilligt? Hade han råkat ut för något? Om han var ute i skogen, som omgav deras hem, så var det inte otroligt att ingen hittade honom. Och det gällde i ännu högre grad om det han råkat ut för inte var en olycka ... Ovissheten tog hårt på resten av familjen, och de splittrades. Anna blev kvar och hennes moster tog som sagt hand om henne. De gjorde väl så gott de kunde, men som ung vuxen är Anna ändå både ömtålig och självdestruktiv. Hon bor med en kompis som tar hand om henne, men också försöker pressa henne till att bearbeta sin uppväxt.

Först var jag inte säker på att jag skulle tycka om boken, och det var så rörigt med vem som var vem och vad som hade hänt. Berättelsen växlar mellan Annas nutid, Annas tonår och händelserna i Annas barndom. Samtidigt så var det ju väldigt bra skrivet, och innan jag visste ordet av så var jag helt inne i historien. Vad hände egentligen när Charlie försvann? Och hur ligger det till med allt det andra som man har försökt skydda Anna mot att få veta, vad hände med resten av familjen? Alla har hemligheter och ingen inser vilka konsekvenser hemligheterna kan få.

"Norrlands svårmod" är ingen deckare, men den funkar nog för deckarläsare också. Jag gillar den här boken mycket. Och jag som bara läste den för att den utspelar sig i Ångermanland!

Lästa landskap
Götaland
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann
Bohuslän: "Allt som återstår" av Elin Boardy
Dalsland: "Du och jag och vi" av Pia Hagmar
Västergötland: "Den larmande hopens dal" av Erik Andersson
Östergötland: "Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeld

Svealand
Närke: "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" av Håkan Nesser
Sörmland: "Åminne" av Sven Delblanc
Uppland: "Gimokrönikan" av Patrik Godin
Västmanland: "Tårtgeneralen" och Filip Hammar och Fredrik Wikingsson
Värmland: "Juloratoriet" av Göran Tunström
Dalarna: "Hjärtblad" av Aino Trosell

Norrland
Gästrikland: "Bergets döttrar" av Anna Jörgensdotter
Hälsingland: "Vi faller" av Pär Östling
Härjedalen: "Fångvårdskolonin som försvann" av Henning Mankell
Medelpad: "Sågverksungen" av Vibeke Olsson
Jämtland: "Då tänker jag på Sigrid" av Elin Olofsson
Ångermanland: "Norrlands svårmod" av Therése Söderlind 

lördag 19 juli 2014

Ravnejenta


Ravnejenta
av Torill Thorstad Hauger

För ett par veckor sedan dog den norska barnboksförfattaren Torill Thorstad Hauger. Hade jag läst något av henne? Oklart. Flera av hennes böcker är översatta till svenska och kom ut på 80-talet, alltså lagom för att finnas i skolbibliotek när jag var i rätt ålder för att läsa dem.

Vad jag visste helt säkert var att bland mina olästa böcker fanns en av hennes böcker, som jag hittade på loppis för några år sedan. Hittar jag norska böcker på loppis köper jag dem gärna, särskilt om den handlar om en författare som jag har hört mycket positivt om. Det är ju så att även mina norska vänner är i precis rätt ålder för att ha läst Torill Thostad Hauger när de var små. Hon har skrivit flera böcker som utspelar sig under vikingatiden, och även en serie om norrmän som utvandrar till Amerika. Säkert böcker från andra miljöer också.

"Ravnejenta" (korpflickan) verkar vara den fjärde delen (av fem) i en serie, men där böckerna är mer eller mindre fristående från varandra så det gick bra att läsa enbart den här. Annars är det väl den första boken i serien, "Røvet av vikinger", som är den mest omtalade. Det hade nog varit intressant att läsa hela sviten, för de verkar utspela sig samtidigt och på samma plats, men berätta olika personers historier. Huvudpersonerna från de andra böcker förekommer i olika stor utsträckning i "Ravnejenta".

Huvudpersonen i den här boken har inget namn. Hon kallas bara för Ravnejenta, eller ibland Ravna. Först är det väl på grund av en viss fysisk likhet med korpen, hon är sned i kroppen (och går väl lite "flaxigt" kan jag tänka mig) och har mörka färger och korpsvart hår. Sina första levnadsår tillbringar hon tillsammans med de andra trälbarnen på jarlens gård, men i 7-8-årsåldern får hon flytta ensam till en ödegård med korpar som enda sällskap (dock med matleveranser från jarlgården). Hon anses trollkunnig och är dessutom upplärd i läkekonsten, och hör liksom inte till i det vanliga samhället. Men det är inte bara det. Hon får veta att det är för hennes egen säkerhets skull som hon inte kan bo kvar på gården.

Jag tycker att det är en ganska bra bok, men också att berättarstilen är för distanserad. Man lär aldrig riktigt känna Ravnejenta egentligen. Jag tror dock inte att det hade varit ett problem för mig på 80-talet, då hade det nog räckt med en spännande historia och en ny och fantasieggande miljö. Det var ungefär på den tiden som jag lyckades läsa Sagan om Ringen utan andra problem än att jag tappade bort sista boken innan jag var klar - det var betydligt mer svårläst när jag var äldre och ville läsa böckerna innan filmerna kom.

Förresten, den av Torill Thorstad Haugers böcker som jag upplever som näst mest omtalad är den vars titel jag är allra mest förtjust i - "Det kom et skip til Bjørgvin i 1349". (Om digerdöden så klart.) Det är något med den titeln som fäster sig: Det kom et skip til Bjørgvin i 1349.

torsdag 17 juli 2014

Goda intentioner


Goda intentioner
av Etgar Keret

Etgar Keret var gäst i Babel någon gång i våras. Efter det fick jag sån lust att läsa hans noveller. Så, det har jag gjort nu. Det blev "Goda intentioner" som består av en mängd kort-korta noveller. Allting är lite lätt galet, roligt och sorgligt om vartannat. Väldigt bra. Jag gillar stilen.

Vilket tur att jag tittade på Babel, annars hade jag ju kunnat gå hela livet utan att läsa Etgar Keret.

tisdag 15 juli 2014

Purity


Purity
av Jackson Pearce

Det finns en annan bok som också heter "Purity", en bok där den svenske fotografen David Magnusson har fotograferat pappor och döttrar som har gått på så kallade Purity Balls. Jag har inte läst den, men man får många träffar som handlar om den boken när man googlar "purity ball". Och efter att ha läst Jackson Pearces "Purity" så kommer man att googla det. Purity balls är alltså baler dit fäder går med sina döttrar, oftast flickor i lägre tonåren. Ofta är flickorna klädda i vita balklänningar som för tankarna till brudklänningar, ibland utväxlar far och dotter ringar, och det avges löften. Döttrarna lovar att inte ha sex (eller ens dejta) innan äktenskapet. Fäderna lovar att vara goda förebilder, men framför allt att skydda sina döttrar och deras dygd.

Låter det vansinnigt? Det tycker jag med. Det kan omöjligt vara särskilt vanligt, men verkar ändå förekomma i ganska stor utsträckning och i nästan alla amerikanska delstater. Avhållsamhet (och kyskhetslöften?) verkar ju vara en stor grej i USA, men de flesta tycker nog ändå att den här sortens ceremonier känns ganska creepy. Och det finns ingen särskilt lång tradition bakom heller. Den första balen i den här stilen hölls tydligen så sent som 1998.

I Shelby Crewes hemstad har man haft en far-dotter-bal som kallas the Princess Ball i många år. Det är först de senaste åren, sedan en lokal kyrka började vara med och anordna den, som man införde renhetslöftena. Det vill säga att döttrarna lovar att inte ta droger, inte dricka alkohol innan de är 21 (och då måttligt) och inte ha sex innan äktenskapet. Det här tycker Shelbys pappa att de två ska delta i. De står inte varandra särskilt nära, men han är med i varenda tänkbar kommitté i stan, så självklart ska han hjälpa till att anordna the Princess Ball.

Shelby lever sitt liv efter de tre löften hon gav sin mamma sex år tidigare, sista gången de pratade med varandra innan mamman dog. Hon ska älska och lyssna på sin pappa, älska så mycket som möjligt och leva utan inskränkningar. Så när hennes pappa ber henne om något gör hon som han säger. Men i det här fallet skulle det definitivt innebära en inskränkning i hennes liv. Samtidigt är att bryta mot löften otänkbart för Shelby, och hon tänker absolut inte avge några löften som hon inte har för avsikt att hålla, vilket annars många av de andra deltagarna i balen tänker göra.

Hon måste försöka kringgå dem, och som vanligt tar hon sina bästa vänner Jonas och Ruby till hjälp. Jonas är hennes allra bäste vän, och den som håller ordning på Shelbys livslista - listan över allt hon vill göra innan hon dör. Och Ruby, den ohämmade kompisen, hejar på. Ruby är också den som har ett förslag till ett kryphål: Förlora oskulden innan balen då! Shelby har fem veckor på sig.

Jag läste att när Jackson Pearce (som är en kvinna förresten, svårt att avgöra med amerikanska namn ibland) fick idén till "Purity" så hade hon trott att det skulle bli en lättsam komedi, men det blev något annat. Den handlar om för vem man ska leva, och vems råd man ska följa - särskilt när de som det är meningen att man ska vända sig till inte kan eller vill svara ordentligt på ens frågor. Ett ganska vanligt tema för en ungdomsbok kanske, men jag gillade den här ganska bra. Och trots att författaren blev överraskad över hur seriöst hennes ämne blev så är det fortfarande en väldigt rolig bok.

måndag 14 juli 2014

Färjkarlen

Färjkarlen
av Jakob Nilsson
Efter en roman av Stieg Trenter

För några år sedan läste jag Jakob Nilssons serieversion av "Roparen" och när jag var på biblioteket nyligen så fick "Färjkarlen" följa med hem. Klurig deckarhistoria, cool Harry Friberg och vackra teckningar. Vilken research som måste ligga bakom!

En dykare hittar något anmärkningsvärt vid utforskningarna av Vasaskeppet, något som han gömmer för att hämta senare.

Ett par år senare ska en ung kvinna som vanligt resa med Djurgårdsfärjan, men hon blir fundersam när färjan visar sig vara helt folktom. Sedan vet hon inte vad som händer, bara att hon vaknar upp i sin egen säng. Detta är upptakten till ett spännande mysterium som fotografen Harry Friberg vill reda upp i.

Den här boken hade jag gärna läst i originalform också.

söndag 13 juli 2014

Då tänker jag på Sigrid

Då tänker jag på Sigrid
av Elin Olofsson

Hanna bor i Stockholm. Hon skulle blivit konstnär, men hon började jobba med reklam och på reklambyrån träffade hon Henrik ... Men sedan gick allt fel och nu har Hanna återvänt till lilla Gärningsberg i Jämtland, där hon växte upp, för att återhämta sig. Kanske börja måla igen.

Hon tänker på på den gamla släktgården. Trots att Hanna växte upp inne i byn alldeles i närheten har hon inga fina barndomsminnen av gården. Hennes farmor och farbror bodde där, men hennes pappa var ovän med dem och de hade ingen kontakt. Han ville inte ens titta åt gården när man körde förbi. Men nu står gården tom och då kan ju Hanna lika gärna bo där. Och bland farmor Sigrids och farbror Åkes gamla saker kan hon inte låta bli att undra över vad det var som hände när hennes pappa bröt totalt med dem.

Kapitlen växlar mellan Hanna och hennes släktingar, och mellan då och nu. Jag kom att tänka på "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" under läsningen, jag tror det är något med miljön och att göra upp med det förflutna, men jag tyckte mycket bättre om "Då tänker jag på Sigrid". Det här känns mer på riktigt. Både personerna och hur de närmar sig det som har hänt.

Förresten trodde jag att Gärningsberg var en verklig plats. Det låter som om det skulle kunna vara det. Konstigt att det inte finns på kartan bara. Men så läste jag en intervju med Elin Olofsson. Gärningsberg är hennes version av Offerdal. Självklart!

Lästa landskap
Götaland
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann
Bohuslän: "Allt som återstår" av Elin Boardy
Dalsland: "Du och jag och vi" av Pia Hagmar
Västergötland: "Den larmande hopens dal" av Erik Andersson
Östergötland: "Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeld

Svealand
Närke: "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" av Håkan Nesser
Sörmland: "Åminne" av Sven Delblanc
Uppland: "Gimokrönikan" av Patrik Godin
Västmanland: "Tårtgeneralen" och Filip Hammar och Fredrik Wikingsson
Värmland: "Juloratoriet" av Göran Tunström
Dalarna: "Hjärtblad" av Aino Trosell

Norrland
Gästrikland: "Bergets döttrar" av Anna Jörgensdotter
Hälsingland: "Vi faller" av Pär Östling
Härjedalen: "Fångvårdskolonin som försvann" av Henning Mankell
Medelpad: "Sågverksungen" av Vibeke Olsson
Jämtland: "Då tänker jag på Sigrid" av Elin Olofsson

torsdag 10 juli 2014

Heute ist der letzte Tag vom Rest deines Lebens


Heute ist der letzte Tag vom Rest deines Lebens
av Ulli Lust

1984, samma år som hon fyllde sjutton, hade Ulli Lust hoppat av sin utbildning, men till sina föräldrars förtvivlan varken återvände hon hem till byn eller letade jobb i Wien. I stället hängde hon med Wiens andra punkare, festade och gjorde inget särskilt. Tills hon fick en ny kompis, Edi, som hade en del spännande idéer. Som att sälja sex och framför allt, att ta sig till Italien olagligt. Edi och hennes ex hade redan försökt en gång, men åkt fast vid gränsen. Är man minderårig och saknar pass får man försöka hitta en obevakad gränsövergång i skogen.

Faktiskt så lyckas Ulli och Edi att efter många strapatser ta sig in i Italien. De har inga pengar, inga identitetshandlingar och vaga planer om att ta sig till havet. Deras enda packning är en sovsäck som de fick låna av en kompis i Wien. Men det finns sätt att överleva. Det finns många som sover utomhus i italienska parker, man kan tigga och ibland träffar man någon som vill bjuda på mat och husrum, fast ofta mot en gentjänst.

Det här är en energisk och humoristisk skildring av Ullis resa, trots att hennes tillvaro verkar helt eländig när man läser om den. Vilket hårt liv, och vilka farliga situationer - men det är ju ett äventyr! Det värsta Ulli och Edi kan tänka sig är att bli hemskickade, vilket verkar obegripligt för oss som som föredrar att leva lite mindre farligt. Men när de hamnar på Sicilien och lite väl nära maffian för att Ulli ska tycka om det, och vänskapen med Edi börjar knaka i fogarna, så är ju frågan om friheten verkligen är värd det här. Att resa som ensam ung kvinna på Sicilien verkar ha varit direkt livsfarligt.

Tillräckligt mycket maffia här för att det ska vara en läsvärd serie bara av den anledningen, för den som är intresserad av sånt. Fast mest är det för de som vill läsa om roliga tonåringar som lever efter mottot att idag idag är sista dagen på resten av ditt liv. Alltså seriealbumets titel. Och vem skulle väl inte vilja läsa om det?

Fantastisk serieroman! Och den finns översatt till både svenska och engelska, så låt dig inte avskräckas av 450 sidor tyska.

måndag 7 juli 2014

Primates


Primates: The Fearless Science of Jane Goodall, Dian Fossey, and Biruté Galdikas
av Jim Ottaviani & Maris Wicks

"Primates" är berättelsen om de tre kända primatforskarna Jane Goodall (schimpanser), Dian Fossey (gorillor) och Biruté Galdikas (orangutanger) i serieform. Jag kände till dem nåtsånär (har till och med sett delar av De dimhöljda bergens gorillor-filmen) men jag visste inte så mycket om deras bakgrund. Tydligen rekryterades allihop av paleoantropologen och arkeologen Louis Leakey för de här långvariga observationerna av olika primatarter. Det var bara Galdikas som hade en relevant utbildning sedan tidigare, det viktiga var att de var intresserade och för övrigt gick Leakey bara på känsla. Han hade en idé om att kvinnor var bäst lämpade för uppgiften. Han verkar också ha varit excentrisk i största allmänhet.

Det är roligt att läsa om "the Trimates" liv och forskning, och jag uppskattar ju alltid att läsa om folk som är riktigt insnöade på nåt ämne. Jag tycker att författarna har lyckats bra med att skapa tre olika personligheter, och gillar idén att välja olika stil på textrutorna för var och en av dem. Och särskilt Dian Fossey har fått en så extrem personlighet som jag misstänker att hon måste ha haft. Jag vet inte hur sant det är, men jag antar att det måste vara baserat på böcker av dem själva och folk som känner (kände) dem. Sedan blir det ju väldigt förenklat och anekdoter får mer plats än forskningsresultat, men det får man ju räkna med. Vill man ha vetenskap så får man faktiskt läsa vetenskapliga texter! Det här är spännande och ofta roligt. Dian Fosseys första möte med Louis Leakey är till exempel ren slapstick (hon vrickade foten, ramlade rakt i en utgrävning och kräktes på ett fossil), och så vitt jag förstår helt sant.

söndag 6 juli 2014

En smakebit på søndag (vecka 27)

http://gronneskoger.blogspot.se/2014/07/mellom-slagene-en-smakebit-pa-sndag.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Den här veckan har jag haft mycket inbokat - allt från personalmöte (kvällstid) på jobbet till second hand-safari med släkten. Jag köpte förresten bara fem böcker (varav en visst råkade vara en dubblett, svårt att ha koll på vad man har i olika serier) på second hand. Jag och min syster skojade om att jag har handlat färdigt nu. Nu har jag alla böcker jag vill ha. (Inte särskilt troligt, va?)

Just nu läser jag en bok som jag hittade på bibliotekets ungdomsavdelning. Jag har aldrig hört talas om boken eller ens författaren tidigare. Men den verkade kul och handlade om ett intressant ämne - nämligen såna här bröllopsliknande ceremonier (i USA naturligtvis) där döttrar lovar sina pappor att inte ha sex innan äktenskapet. Otroligt märklig företeelse.

Shelbys mamma dog när Shelby var tio år, och precis innan hon dog så fick hon Shelby att avge tre löften - att älska och lyssna på sin pappa, att älska så mycket som möjligt och att leva livet utan inskränkningar. Men nu vill Shelbys pappa att de ska gå på ortens traditionella Princess Ball för pappor och döttrar, och den innehåller numera en sån där löftesceremoni, där dottern ska lova att avstå från droger, från alkohol innan hon har åldern inne och från sex innan hon är gift. Plötsligt krockar löfte nummer 1 och 3. Så hon gör som hon brukar, och diskuterar tolkningar med sin bästis.
"Ah," Jonas says, wrinkling his nose and displacing his glasses. He reaches up to adjust them, running a hand through his hair. "Okay. So you're looking fo a loophole?"
"Exactly."
"I'll think on it," Jonas says, then snickers.
"What's so funny?"
"You won't think it's funny," he says, but when I fold my arms he grins sheepishly. "I dunno, Shelby. It's just kind of like a sitcom, thinking of you vowing your purity."
"Even the word purity freaks me out," I answer in disgust.
"Exactly. It'd make the perfect sitcom plot."
(Jackson Pearce, "Purity", s. 32)

lördag 5 juli 2014

Ayako

Ayako
av Osamu Tezuka

Osamu Tezuka är en riktigt klassisk mangaskapare. Jag tror aldrig jag har läst något av honom tidigare dock. Men det var dels författarnamnet som fick mig att låna hem "Ayako" från biblioteket i Göteborg, dels att det bara är en volym. Annars är det så mycket manga som är utgiven i en mängd delar. Jag vet inte om det är för att den vänder sig till äldre läsare. De kanske hellre köper en tjock (och dyr) bok än många tunnare.

"Ayako" är en serieroman om statshemligheter och familjehemligheter, och det utmynnar i vad som närmast är en skräckberättelse.

Jiro är den andre sonen i familjen Tenge och 1949 återvänder han hem efter flera år som krigsfånge. Ala i familjen är inte lika glada över att se honom. Det hade varit mer ärorikt om han hade dött i kriget, och dessutom blir det besvärligt mer arvet. Efter andra världskriget har de jordägande familjerna, som familjen Tenge, tvingats att lämna ifrån sig mycket av sin mark, både till staten och till sina före detta arrendatorer (om jag förstod det rätt). Det som är kvar räcker inte till så många söner. Men det är inte det enda som har hänt. Det finns ett nytt barn i familjen, fyraåriga Ayako. Men ingen vill riktigt berätta vilka som är hennes föräldrar. Är hon Jiros lillasyster eller brorsdotter - eller båda sakerna samtidigt?

Men Jiro kan inte direkt döma sin familj för den här skandalen, inte när han själv har förbundit sig att utföra en del uppdrag åt ockupationsmakten - som att begå mord. Här väver Tezuka också ihop familjen Tenge med några verkliga mysterier i Japans historia. Chefen för Japans järnvägar blev antingen mördad eller begick självmord, och kort därefter inträffade två järnvägsolyckor.

Det är viktigt att alla hemligheter förblir hemliga, och offret för familjen Tenges heder är Ayako, som ju är helt oskyldig. Jag ska inte avslöja på vilket sätt, ni ska få lov att bli lika chockade som jag. Det är en fruktansvärd historia. Det är fascinerande att följa familjen Tenge under mer än tjugo år (bara att läsa om Japan under den här tiden) och att se hur familjens sämsta sidor kryper fram.

fredag 4 juli 2014

Sågverksungen


Sågverksungen
av Vibeke Olsson

Det har inte blivit av att börja läsa Vibeke Olssons serie om Bricken förrän nu. Men huvudsaken är ju att det blir av någon gång. Jag kommer helt säkert att läsa resten av böckerna också, för den här tycker jag om.

Bricken är nästan elva år och har redan jobbat ett tag på sågverket Svartvik utanför Sundsvall. Det ligger en mängd sågverk runt stan och överallt har arbetarna fått försämrade villkor nyligen. Lönerna har sänkt, folk har svårt att få det att gå ihop. Särskilt efter att sågverken fick ett stort bidrag från staten, men lönerna ändå inte höjdes, gror missnöjet bland arbetarna.

Brickens familj hör inte till de som har det sämst. De är ju ingen stor familj, Bricken är enda barnet. Hennes mamma är väldigt noga med att det som är nu är hunger, inte svält. Brickens föräldrar har ju upplevt de riktiga svältåren på 60-talet. (Alltså samma svältår som Hulda i "Hjärtblad" genomlever som barn.) Men det är tufft med de sänkta lönerna, särskilt som Brickens pappa har tvingats ta ett sämre jobb efter att kroppen inte längre klarar det bättre betalda jobbet som plankbärare.

Så blir det strejk, och de vuxna männen går på möten. Bricken och de andra barnen får inte vara med, trots att de ju också strejkar. Men det är ganska oroande med strejken. Särskilt när polis och militär sätts in mot de strejkade.

Intressant att läsa om den här strejken, som jag inte kände till sedan tidigare. Speciellt hur ett barn kanske kunde ha sett på saken. Det ska bli spännande att läsa mer om Bricken i de senare böckerna. Och förstås, eftersom jag har nämnt att det utspelar sig i Sundsvallstrakten, så är detta Medelpadsboken i mitt landskapsprojekt.

Lästa landskap
Götaland
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann
Bohuslän: "Allt som återstår" av Elin Boardy
Dalsland: "Du och jag och vi" av Pia Hagmar
Västergötland: "Den larmande hopens dal" av Erik Andersson
Östergötland: "Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeld

Svealand
Närke: "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" av Håkan Nesser
Sörmland: "Åminne" av Sven Delblanc
Uppland: "Gimokrönikan" av Patrik Godin
Västmanland: "Tårtgeneralen" och Filip Hammar och Fredrik Wikingsson
Värmland: "Juloratoriet" av Göran Tunström
Dalarna: "Hjärtblad" av Aino Trosell

Norrland
Gästrikland: "Bergets döttrar" av Anna Jörgensdotter
Hälsingland: "Vi faller" av Pär Östling
Härjedalen: "Fångvårdskolonin som försvann" av Henning Mankell
Medelpad: "Sågverksungen" av Vibeke Olsson

onsdag 2 juli 2014

Å jage en drøm

Å jage en drøm
av May Grethe Lerum

En ny lag mot kvacksalveri hotar Marjas sjukstuga, där man bland annat hjälper till vid födslar. För att rädda verksamheten bestämmer sig hennes barnbarn Johanna för att utbilda sig till barnmorska på riktigt, något man nyligen har börjat med i Danmark. Men då måste hon flytta till Köpenhamn i några år.

Ny miljö är alltid kul i de här långa bokserierna. Nu är det studentliv i Köpenhamn i mitten av 1700-talet. Plötsligt känns det som en helt annan tidsperiod än när det utspelar sig långt inne i Norge. Fast det var säkert ganska stor skillnad på de miljöerna också. Johanna träffar nya vänner och trivs bra, även om hon saknar sina barn. Men så börjar hemska saker hända i staden. Ganska spännande, även om jag tycker att den här serien kanske drar ut på saker lite väl mycket. Fortsättning följer alltid.

Livets døtre:
1. Bøddelens kvinne
2. Marias bok
3. Blodsbånd
4. Brutte lenker
5. Soningstid
6. Veier over hav
7. Øye for øye
8. Vinterfrukt
9. Fortidens synder
10. Opprør
11. Slavenes by
12. Solefall 
13. Englenes dans 
14. Nymånenatt 
15. Når dagen gryr 
16. Stormsyn 
17. Nattvandring
18. Ukjente stier 
19. Fredløs
20. Trollkatt
21. Veiskille 
22. Mørke makter 
23. Fremmed måne

tisdag 1 juli 2014

SUB och pop

Ny månad, dags att räkna hur många böcker jag snart tänker läsa. 1396 stycken. Wow, tur att jag förlängde min semester med två dagar, va?

Ett av de senaste inköpen är "Popmusik rimmar på politik" av Anna Charlotta Gunnarsson. Jag har ju aldrig lyckats lyssna eller se på hennes radio- och tv-program om Pop och politik, men en bok på samma ämne ska jag väl klara av. Man kan liksom inte missa böcker. (Ja, jag vet att man kan lyssna/titta på program i efterhand, hur hur ofta blir det av?) Och ämnet låter superintressant.