2018 års bästa ... romaner, noveller, deckare, klassiker

Jag har funderat och gjort listor och strukit och lagt till, och nu har jag nog kommit fram till vilka böcker som jag gillade bäst under förra året. Hopplöst med kategorierna, även om jag hittar på dem själv. Om något är BÅDE en klassiker och en novell, eller BÅDE en barnbok och fantasy? Alla dessa beslut.

Jag hade nog också kunnat göra en lista över vad som var sämst, men är inte det lite tråkigt?

Det kommer att bli listor över vilka böcker som var bäst, och lite annat som jag tycker är värt att ta upp.

ROMANER

Här kan jag inte välja bara en. Bland favoriterna fanns mycket norskt. Dels Helga Flatlands trilogi som utgörs av böckerna "Bli hvis du kan. Reis hvis du må.", "Alle vil hjem. Ingen vil tilbake." och "Det finnes ingen helhet", och även "Tante Ulrikkes vei" av Zeshan Shakar.

"Homegoing" av Yaa Gyasi tyckte jag mycket om. Sista delen i Kristina Sandbergs trilogi om Maj, "Liv till varje pris", var minst lika bra som de tidigare. Och så vill jag också nämna "Kalmars jägarinnor" av Tove Folkesson.

NOVELLER

Jag begrep inte riktigt vad som hände i "Ett nytt Atlantis" av Ursula K. Le Guin. Ändå vill jag påstå att det var den bästa novellen jag läste under året.

"Fettpärlan" av Guy de Maupassant var också riktigt bra.

DECKARE

Bland deckarna så var det verkligen "His Bloody Project" av Graeme Macrae Burnet som stack ut.

KLASSIKER

Här kunde det lika gärna ha blivit "Fettpärlan", men nu valde jag ju att ta med den under noveller i stället. Och den som jag väljer som årets klassiker, Wilkie Collins "Månstenen", är ju faktiskt en deckare.

Jag kunde ju också tagit med Mary Shelleys "Frankenstein" här, eftersom det är en klassiker som jag äntligen har läst. Men så var det ju det här med att jag inte tyckte lika mycket om den. (Och den kunde ha platsat i kategorin "Skräck".)

Liv till varje pris

Liv till varje pris
av Kristina Sandberg

Äntligen har jag läst den avslutande delen i Kristina Sandbergs trilogi om Maj. (Efter "Att föda ett barn" och "Sörja för de sina".) Nu är det 50- och 60-tal. Barnen är ungdomar i början, vuxna i slutet av boken. Anita läser och läser, och visst kan Maj vara stolt över henne, men samtidigt undrar hon om det är så nyttigt. Det är också jobbigt att Anita står så nära sin pappa, och Maj kan ibland känna att de tycker att det är bäst när hon inte är med.

Sonen Lasse är helt annorlunda. Det är inte tal om att han ska ta studenten. Studier är inget för honom. Så småningom är det nya flickvänner hela tiden. Så fort Maj har vant sig vid en av dem, kanske tänkt att det här är hennes framtida svärdotter, så tar det slut.

Maj själv blir äldre. En del krämpor har hon ju lidit av länge, men nu dyker fler upp. Men det är väl ingenting om man jämför med släkten. Det är ju mest maken Tomas syskon med respektive som de har på nära håll, och de är alla betydligt äldre än Maj. Fördelen för dem är att de har ju hunnit dra sig tillbaka från arbetslivet, medan Tomas fortfarande har flera år kvar att jobba. Och nu förändras tiderna fort. Maj har ju gift in sig i en välbärgad fabrikörssläkt och känt sig i underläge, men plötsligt efterfrågas inte den typen av produkter längre. Maj och Tomas har inte längre råd med den livsstil de är vana vid, och vad ska Tomas göra om han inte kan ha kvar sin gamla position i firman? En man i hans ålder och med hans bakgrund kan ju inte ta vilket jobb som helst.

Och hela tiden är det alla vardagssysslor att ta itu med. Städningen och matlagningen (inte minst planeringen av vad som ska lagas!) och allt det där som kvinnorna i Anitas och Lasses generation inte verkar bry sig om.

Utmärkt avslutning på en utmärkt bokserie. Det är många boksidor, många vardagsbestyr som tillsammans bildar ett liv. Maj är långt ifrån perfekt, ofta inte ens sympatisk, men nu känner vi henne. Det är en av sakerna jag gillar bäst med böckerna. Ingen här är perfekt.

2016 års bästa ... romaner, noveller och deckare

I helgen har jag gått igenom förra årets läsning för att se vad det var som jag tyckte var bäst. Deppigt att det inte var så svårt den här gången. Alltså, det finns ju en del som får plats på listan, men jag har inte behövt fundera så mycket på vad som ska få vara med. (Jämför med 2014 till exempel.) Det måste ju betyda att mycket av det jag läste ... inte var bäst.

Och jodå, jag vet precis vad jag tyckte var sämst, men det är väl tråkigt att ta upp. Bara mina favoriter här, okej?

ROMANER

I år har jag mina goodreadsbetyg att stödja mig på, och de säger att allra bäst var Kristina Sandbergs "Sörja för de sina". Och det har jag nog rätt i. Men "When the Emperor Was Divine" av Julie Otsuka måste också nämnas!

Bubblare är "Longbourn" av Jo Baker och "Bricken på Svartvik" av Vibeke Olsson. Intressant att allt är historiskt, om man nu räknar mitten av 1900-talet som historisk tid.

NOVELLER

Bästa novellsamling var "Bli som folk" av Stina Stoor och bäst av de "singlar" jag läste (i princip Novellixar, men även något annat) var "Till rum nitton" av Doris Lessing.


DECKARE

Detta knyter an till den förra rubriken, för årets bästa deckare måste väl ändå vara Novellix Christie-fyra? "Diomedes hästar", "Ett vattentätt alibi", "Döden i floden" och "Den blå pelargonen".

ÄNTLIGEN!

Neej, jag menar inte Bob Dylan. Jag menar att jag läste "Animal Farm" av George Orwell. Det var väl på tiden?

Sörja för de sina

Sörja för de sina
av Kristina Sandberg

Livet går vidare för Maj och hennes familj. Hon och Tomas får ett barn till och hon börjar smälta in så smått i hans fina släkt. Visserligen känner hon väl kanske att hon inte är som dem, men snart är hon inte riktigt som sina syskon heller. Hon har lätt för att kritisera, inte så lätt för visa uppskattning och den kärlek som hon egentligen känner för familjen. Det är som att hon alltid är den som förstör den goda stämningen. Det är inte alldeles självklart att man som läsare kommer stå på Majs sida, men man kommer ändå förstå henne. Hon är så perfekt skildrad, och de runt henne också.

Alldeles i början av boken går Tomas en behandling för sitt alkoholberoende. Det som inte var så uppenbart i början av äktenskapet, för i Tomas kretsar dricker man snyggare än vad Maj är van vid. Men så småningom gick det ju alldeles för långt. Nu är han nykter, men oron för ett återfall finns alltid där. Det finns gott om frestelser. När man går bort förstås och dessutom ska man ju alltid ha lite hemma att bjuda på.

Jag hade ganska svårt för att komma in i bokens tempo. Det är något kompakt i texten, man får koncentrera sig och fast man läser och läser så kommer man bara några sidor. Men efter ett tag blev jag helt uppslukad – igen – och när boken var slut ville jag helst kasta mig över nästa del. Men det är den sista och jag vill spara den lite.

Här har jag skrivit om första boken om Maj, "Att föda ett barn".

En smakebit på søndag (Sörja för de sina)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Det är visst redan tre år sedan jag läste den första boken om Maj, "Att föda ett barn". Fantastiskt bra bok men det tog väldigt lång tid att läsa den. Del två, "Sörja för de sina", är det samma sak med. Gillar den verkligen, men har ändå hållit på att läsa och läsa i flera veckor nu. Det är inte såna böcker som man bara rusar igenom.

Den första boken utspelade sig under relativt kort tid. Den unga Maj blir tvungen att gifta sig med en man som är ganska många år äldre och från en betydligt finare familj än hennes egen. Det var verkligen inte meningen, de var inte ens ett par, men hon råkade ändå bli gravid med hans barn. Och ganska snart upptäcker Maj att Tomas har ju problem med spriten. Den boken handlar om hennes första tid som gift, om graviditeten och när dottern är bebis. I "Sörja för de sina" får man följa Maj och familjen under en längre tid, 40- och 50-talet. Tomas är nykter nu, efter en behandling, men Maj oroar sig för att han ska trilla dit igen. Det är mest vardagsbestyr och hushållsarbete som skildras, men det blir liksom mer än det.

Duka här i köket – borde byta bordsduken – ibland saknar hon köket där uppe. En övervåning har ju trots allt alltid trevligare ljus. Var är de? Inte för att puddingen kommer att vara färdig före sex, men att de inte ens syns till ut på havet? Halv sju har puddingen ännu inte riktigt stelnat i mitten, men den är vackert gyllenbrun på ytan och en pikant doft av gratinerad ost. Har det hänt dem något? Den får täckas över med en plåt och vila på eftervärme, medan Maj slår sig ner på verandan och spejar mot Ön. Nu är hjärtat otäckt igen. Till sju kan hon sitta, sedan äter hon. Det är nedrigt att inte passa mattider. Blåser det? Går det vita gäss? Gå i matkällaren efter lingon. Men i den jordluktande svalkan finns inga fjolårets lingonburkar kvar. Så typiskt.
(Kristina Sandberg, "Sörja för de sina", s. 292-293)

Ta 4 betala för 3

Alltså, jag tänkte bara skryta med att jag har köpt de här böckerna. Jag tror att varenda en av dem kommer vara helt fantastisk. Jag är mycket, mycket nöjd.

Bokmässan 2014

Vad gjorde jag nu på Bokmässan? Inträdesstämpeln på höger handled kan ju inte vara längre än mitt minne. Jag var där både lördag och söndag tillsammans med min syster och min kompis Marie, som båda hade rest ner över helgen. Vi hann med att gå igenom montrarna relativt grundligt, men även sent på söndagen kan man plötsligt hamna i en gång som man inte alls känner igen.

LÖRDAG

Jag har ju redan lagt ut några bilder från lördagen. Jag tittade bl.a. på ett samtal på Seriescenen mellan Joanna Hellgren och debutanten Hilda-Maria Sandgren, som båda ritar serier i blyerts (alltså inte tuschade). Och i ABF:s monter pratade Anneli Jordahl, Kristina Sandberg och Ninni Holmqvist om sina böcker, temat för samtalet var att vara kvinna på 50-, 60- och 70-talet. Väldigt intressant. Måste läsa deras böcker. Sedan var det också någon monterprogrampunkt som vi tänkte se, men där vi hamnade för långt ut och inte hörde något. En jobbig grej med montergrejer är ju dels detta, att man kommer för nära någon annan monter med högtalaranläggning eller att ljudet bara drunknar i mässans allmänna sorl. Eller att man måste sitta på golvet och sedan inte kan resa sig p.g.a. sovande fötter. (Värdigt ...) Man kan ju gå på seminarier med bara inträdesbiljett på söndagarna (bekvämare) men jag hittade inget som lockade.


SÖNDAG

På söndagen ville jag se Ulli Lust på Seriescenen, men det var inställt p.g.a. sjukdom. Deppigt. Såg däremot en del annat, t.ex. Anna Charlotta Gunnarsson som pratade om sin bok "Popmusik rimmar på politik" och tv- och radioprogrammen på samma tema. På söndagen hann jag också säga hej till min kompis Karin (som hade vunnit en deckare i ett quiz), men bara för att vi sms:ade under dagen och till slut bestämde en plats. Jag ser på facebook att många som jag känner var på Bokmässan (jag bor ju inte så värst långt från Göteborg), särskilt på lördagen, men jag sprang inte på en enda.

KÖPT

Lördagens bokskörd blev ganska mager. Skandal, tyckte vi allihop. Så på söndagen unnande jag mig först ett antal böcker lite här och var, och sedan var det halva priset i en av second hand-montrarna. Plötsligt hade jag köpt massor av böcker. Och då var ändå inte Hotell Gästis där i år.

Man kan inte köpa allt på en gång, och därför tog jag kort av en mängd böcker som ska köpas/lånas senare eller åtminstone kollas upp närmare.

En smakebit på bokmässan!

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Den här helgen blir det en annorlunda smakbit. Jag var/är på bokmässan i Göteborg både lördag och söndag. Här kommer lite bilder från lördagens besök.

 

Hilda-Maria Sandgren och Joanna Hellgren intervjuas.

Anneli Jordahl, Ninni Holmqvist och Kristina Sandberg pratar om sina nya romaner.

Årets bästa, del 1

Statistiken för 2013 är avklarad, då var det dags för de bästa böckerna från året. Det kommer bli flera inlägg om det, och idag blir det ... de vanliga böckerna? ... de tunga kategorierna?

Årets roman: "Att föda ett barn" av Kristina Sandberg.
Det var inte ett alltför svårt beslut även om konkurrensen var tuff, med både "Sjukdomen" och "Döden" av Jonas Gardell, "Drömmaren och sorgen" av Eva-Marie Liffner och "Dager i stillhetens historie" av Merethe Lindstrøm. Tydligen läste jag massor av bra svenskt och en del norskt förra året.

Årets roman/biografi: "Syngja" av Lars Amund Vaage.
Det kallas roman även om jag förstår det så att den är helt baserad på författaren och hans dotter. Ja, jag hittar på kategorierna efter det att jag har valt ut vilka böcker jag vill lyfta fram. Bara läs den, okej?

Årets noveller: "The Escape" av Katherine Mansfield.
En kort bok med bara några få noveller. Jag vill gärna läsa mer av Katherine Mansfield i framtiden.

Årets fackbok: "Expeditionen: Min kärlekshistoria" av Bea Uusma.
Självklart! Men jag tyckte även att "Vem var det där?" av Görel Kristina Näslund var väldigt intressant.

Årets återkomst: "Bridget Jones: Mad About the Boy" av Helen Fielding.
Okej, den tillhör ju absolut inte de bästa böckerna jag har läst under året, men tänk att det kom en ny bok om Bridget Jones! Men det är fortfarande bara den första som är bra.

Att föda ett barn

Att föda ett barn
av Kristina Sandberg

Jag har redan gett ett par smakbitar ur den här boken och det kan ha framgått att jag gillar den. Den är riktigt, riktigt bra faktiskt. Jag tycker om språket, handlingen, beskrivningen av Maj, allting. Till och med alla tankar på mat. Jag tror aldrig jag har läst en bok, utom kokböcker, där man pratar så mycket om mat. Fast det är något som säger "jo, det har du visst", jag kan bara inte komma på vad det var i så fall. Jag tror inte att det är Poppy Z. Brites "Liquor" jag tänker på även om jag har för mig att det var mycket mat i den.

För Maj så är mat och städning det hon kan. Hon är inte lika duktig på att laga mat som mamman är, men hon är ju inte så gammal heller och mamman har varit kokerska, innan hon blev allvarligt sjuk i vad jag antar är tbc. De har aldrig varit rika i familjen, men de har varit ordentliga. Mormor var inte det, så då måste nästa generation ta i lite extra och alltid ha det rent och snyggt.

Maj har lämnat föräldrahemmet i Jämtland för att arbeta i Örnsköldsvik. Hon känner ingen i stan utom några på jobbet, så hon får ju nästan hänga på när väninnan vill göra något. Hon vill på någon dubbeldejt, som det väl inte hette på 30-talet. Det är meningen att Maj ska underhålla väninnans pojkväns kompis, som är äldre än dem och har ett fint sommarhus som de kan vara i. Och det råkar bli så att Maj blir gravid. Och 1938 skulle man helst gifta sig i så fall, annars var det inte bra.

Det är väl tur att Tomas faktiskt vill gifta sig. Men han och Maj känner ju inte varandra, och de verkar inte vilja lära känna varandra ens efter bröllopet. Framför allt är det väl Maj som inte vill veta av Tomas. Hon vill inte ha något barn och hon vill inte vara gift. Inte när hon är så här ung i alla fall. Och snart står det klart att hennes man har problem med spriten. Så hon städar och bakar och lagar mat och anstränger sig för att ingen ska kunna kritisera henne. För Tomas släkt vill gärna få kritisera henne.

Det blir spännande att se hur det här går. Lite vet man ju, eftersom det finns stycken om Majs liv som gammal här och var i boken. Men jag vill veta allt. Nästa bok, "Sörja för de sina", finns ju redan, men jag tror jag ska vänta på pocketen. och så ska det ju bli en tredje också. Maj är inte helt sympatisk, men jag gillar det också.

En smakebit på søndag (vecka 3)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag läser fortfarande i boken som jag gav ett smakprov av förra söndagen. Fast jag har läst annat parallellt, så det är inte så konstigt att det tar tid.

Nu är huvudpersonen Maj gift, och hon känner inte sin man särskilt bra, och han är dessutom ganska mycket äldre än henne och från en mycket finare familj. De har ju bara gift sig för att de väntar ett barn ihop.

Det är en nervös oro kring Tomas ... ja att han går ut, kommer sent, luktar. Det är väl klart att hon känner att han luktar sprit. Och hela registret av tyngre ögonlock och märkliga rörelser med munnen. Nej, inte sludder och ramla, svänga med eldgaffeln och skrika kuken, och vara allmänt omöjligt. Inte så. Och hon vet väl inte vad som är brukligt i finare kretsar.
(Kristina Sandberg, "Att föda ett barn", s. 288)

En smakebit på søndag (vecka 2)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Dagens bok har jag läst i flera dagar utan att ha kommit särskilt långt. Mest för att jag har haft annat att göra, tror jag. Det här var första hela veckan på jobbet efter julledigheten till exempel, och då blir man också ganska trött på kvällarna.

Boken tycker jag är mycket bra så här långt. Den handlar om Maj, som är 21 år i slutet av 1930-talet. Så småningom blir hon gravid och tvungen att gifta sig med en man som hon inte riktigt känner, men jag har inte kommit riktigt så långt i boken än. Den här smakbiten utspelar sig tidigare.

Men hon säger svagt och skakigt - så då är det slut då - och vetebrödet ligger där uppblött och geggigt i koppen och han säger kanske att det har han aldrig sagt, men hon är ju svartsjuk som få och jo, han har faktiskt tröttnat på hennes vana att smyga på honom hela tiden och det där osäkra sättet hon har bland hans kamrater framförallt - som om du hela tiden ska ha stöd av mig, var lite självständig nån gång, inte så förbannat krävande och så säger han att de passar väl inte ihop annat än köttsligt - köttsligt - hon stelnar till och han börjar gråta - nej - det är hon, varför måste det vara hon som gråter - och hon går bort från lägenheten och har ingenstans att ta vägen.
(Kristina Sandberg, "Att föda ett barn", s. 55)

Det finns redan en bok till om Maj, "Sörja för de sina", och det ska visst bli tre totalt. Jag måste absolut läsa de andra två också!

Färdlektyr 2005

Färdlektyr 2005
av Liza Marklund, Daniel Sjölin, Kristina Sandberg, Christer Hermansson, Zinat Pirzadeh, Per Hagman, Katarina Kieri, Kjell Westö m.fl.

Jag var i Umeå förra veckan och ligger efter med bokskrivandet. Den här boken läste jag på tågresan på väg dit. Jag tyckte att det passade med Färdlektyr på en resa. :) Det är åtta noveller av etablerade svenska författare, och så ett antal noveller och dikter av ungdomar. Flera berättelser som jag gillade och alltid intressant att läsa något av författare man kanske bara har hört namnet på.

- "Färdlektyr 2001"
- "Färdlektyr 2003"
- "Färdlektyr 2004"