av James Robertson
En bok som jag köpte på måfå en gång och som blev månadens bok i mitt SUB-lotteri nu nyligen (fast inte den här månaden, utan för april). Jag hade nog fått för mig att det var en historisk roman. En skotsk präst vid namn Gideon Mack möter Djävulen ... Känns det inte som om det skulle utspela sig för några hundra år sedan? I stället visade det sig att de viktigaste händelserna i boken utspelar sig i början av 2000-talet. Till och med huvudpersonen påpekar att det är otidsenligt. Om en präst hade sagt sig ha träffat Djävulen på 1600-talet hade han blivit trodd, och om han hade skött sig väl hade han kanske till och med setts som en hjälte. På 2000-talet är det bara pinsamt.
Och kyrkan hade redan en del problem med honom. Han hade gjort byn berömd för sina ambitiösa insamlingar till välgörenhet, men övrig personal i församlingen tycker att han bryr sig för lite om själva religionen. Och det hade de säkert rätt i, för Gideon Mack var inte troende och var det inte ens när han läste till präst. Han hade egentligen aldrig tänkt följa i sin fars fotspår, men nu råkade det bli så ändå. Och han tyckte inte att hans avsaknad av tro nödvändigtvis gjorde honom till en sämre präst. Men det blev ju annorlunda när alla trodde att han hade dött i en olycka och sedan kom tillbaka efter flera dagar, inte bara vid liv utan också med en ny övertygelse. Fast som sagt inte en som kyrkan kunde stå för. (Det här får man veta redan i prologen, inga spoilers här.)
En udda och fängslande historia. Större delen av boken berättas av Mack själv och handlar om hans liv, som innehåller en del motsägelser – inte bara detta att han är präst och agnostiker – men som till slut tar en helt ny vändning och får en annan mening under de tre dagar när han var försvunnen och antogs vara död. När han mötte Djävulen alltså. Om man nu ska tro på Mack.
