tisdag 26 april 2011

Örnens rike


Örnens rike
av Margit Sandemo

Historien om en fjälldal är inte riktigt som Margit Sandemos andra bokserier. De tre böckerna är dessutom väldigt olika sinsemellan. Det är en serie faktaböcker om hennes hembygd, dalen Grunke i området Valdres. Det ligger inte så långt från Hemsedal, för att ta en plats som kanske är lite mer bekant.

Just "Örnens rike" är den bok i serien som påminner mest om Margits "vanliga" böcker. Den handlar om Grunkes tidiga historia, från stenålder till vikingatid, och om den tiden vet man inte så mycket om vad som hände i dalen. Här har hon därför skrivit tre noveller, inspirerade av fornfynd som har gjorts i dalen. Det handlar om Hunger, som kommer till dalen någon gång under yngre stenåldern efter att ha gjort sig omöjlig i sin egen hembygd. Och inte uppför han sig bättre i Grunke. Han lyckas dessutom bli ovän med dalens ståtligaste örn.

Toka lever under bronsåldern, när klimatet är varmt men börjar bli kallare. Hon har sina egna åsikter om det mesta, bland annat om hur man borde offra till Modergudinnan, men har svårt att få gehör för sina idéer hos den något inskränkta befolkningen. Slutligen handlar det om några äventyrslystna unga pojkar som lever precis i vikingatidens början. De kommer inte från Grunke, men dalen kommer att spela en viktig roll för flera av dem.

Man känner igen personlighetstyperna från författarens andra böcker, men här är berättelserna ofta lite grymmare än vad de kan bli i t.ex. en följetong. Det är inte samma krav på lyckliga slut i den här typen av bok, även om man som läsare inte blir helt snuvad på "och så levde de lyckliga ..." heller.

Boken är också illustrerad med fotografier och målningar av dalens natur och djurliv, samt bilder av fornfynd och tecknade illustrationer till novellerna.

Butterfly


Butterfly
av Sonya Hartnett

Jag är inte säker på om det här är en ungdomsbok. Baserat på att Sonya Hartnett brukar skriva ungdomsböcker och att den handlar om en tjej som just ska fylla fjorton så får jag väl säga att det är det ändå. Men det går lika bra att se det som en roman för vuxna.

Det är 70- eller 80-tal i Australien, och Plum är yngst i sin familj. De älskar varandra, men de pratar inte så mycket med varandra. Plum har ingenstans att vända sig med sina problem, att hon är ful och inte populär. Hon ingår i ett kompisgäng, men de är inte heller så nära vänner att de pratar om allvarliga saker. De pikar varandra och ägnar sig åt olika maktspel inom gruppen. Plum är inte en av de mest omtyckta ens i kompisgänget.

Hon blir glad och smickrad när den, i hennes ögon, eleganta grannfrun Maureen vill bli vän med henne. Maureen är vuxen, men inte särskilt gammal, och hon kan ge råd om hur man ska hantera kompisarna och tipsa om hur man kan förbättra sitt utseende. Men det är inte alltid särskilt bra råd, och efterhand börjar man inse att de inte nödvändigtvis är välmenta heller. Maureen har en hemlighet, och en baktanke med att bli Plums förtrogna.

Plum påminde mig om någon i en annan bok, och det tog en stund innan jag kom på vem. Men det är Alberte. Egentligen lever de ju i helt olika miljöer, med helt olika förutsättningar, och deras personligheter är inte heller så lika. Men ändå var det något som gjorde att jag förknippar deras situationer med varandra. Kanske är deras liv kringskurna på liknande sätt, och de har samma tendens att hålla sina känslor inombords. Plum kan ju förstås kosta på sig några raseriutbrott, men hon har inte möjlighet att berätta vad som verkligen är fel. Och så har de ju de här bröderna som måste skyddas till varje pris.

Jag läste en novell av Sonya Hartnett för ett tag sen, och tyckte att det var ju en lite udda idé att skriva om, men var annars inte särskilt imponerad. Men "Butterfly" imponerar däremot. Det kan nog bli mer Sonya Hartnett för min del.

fredag 22 april 2011

Bone: Crown of Horns


Bone: Crown of Horns
av Jeff Smith

Sista delen i Bone! Spännande! Hur ska det gå med världen? Det är slutstrid på gång mellan goda och onda. Det finns drakar och monster och alla möjliga varelser. Det är ju en serie i bästa fantasy-stil, fast roligare än vad fantasy brukar vara.

Förutom frågan om ifall de goda ska segra, som kanske ändå inte är så svår att besvara, så undrar man förstås hur det ska gå med Fone Bone. Han älskar Thorn, och hennes plats är utan tvivel i det här landet. Men Fone Bone är ju också väldigt fäst vid sina kusiner Phoney och Smiley, och de vill återvända till sitt hemland långt, långt borta.

Ska Phoney förresten äntligen bli rik?

Jag ska inte avslöja något, men jag blev nöjd med slutet i alla fall. Det finns ytterligare några fristående seriealbum som utspelar sig i samma värld, och de måste ju läsas nu!

Bone:
1. "Bone: Out from Boneville"
2. "Bone: The Great Cow Race"
3. "Bone: Eyes of the Storm"
4. "Bone: The Dragonslayer"
5. "Bone: Rock Jaw - Master of the Eastern Border"
6. "Bone: Old Man's Cave"
7. "Bone: Ghost Circles"
8. "Bone: Treasure Hunters"
9. "Bone: Crown of Horns"

Kare Kano Vol. 9 & 10



Kare Kano Vol. 9 & 10
av Masami Tsuda

Det är dags för kulturfestival och man får se pjäsen som Aya har skrivit, starring Yukino, Tsubasa och Maho. (Haha, jag börjar få lite koll på vem som är vem i kompisgänget! Men jag måste änså kolla upp namnen ...) Men också ett framträdande med Tsubasas styvbrors band, som är ganska kända. Och dessutom en oroväckande glimt av Soichiros dubbla personligheter. (Men inte som en del av kulturfestivalen alltså ...)

I volym 10 är det en paus från den vanliga berättelsen om Yukino och Soichiro. Nu handlar det i stället om Maho. Man har fått veta att hon dejtar en tolv år äldre kille (huvudpersonerna är i sextonårsåldern), och nu får man deras bakgrundshistoria. Dessutom en berättelse från dagen när Yukino och Soichiro gjordes sina inträdesprov till skolan, innan de hade träffats. Roligt med en tillbakablick nu när man vet mer om dem och vad som hände senare.

Kare Kano:
- Kare Kano Vol. 1 & 2
- Kare Kano Vol. 3 & 4
- Kare Kano Vol. 5 & 6
- Kare Kano Vol. 7 & 8

onsdag 20 april 2011

Fröken Julie


Fröken Julie
av August Strindberg

"Fadren" läste jag för ett tag sedan och nu har jag även läst det andra skådespelet i den här pocketboken. "Fröken Julie" är ju visserligen ett oerhört känt stycke, men jag visste faktiskt inte så mycket om det tidigare. "Fadren" hade jag ju t.ex. sett på TV, men "Fröken Julie" har jag aldrig sett. Man borde säkert se den i stället för att bara läsa den. Fast det var också givande att läsa Strindbergs förord, eller vad man ska säga (följebrev?), med anvisningar och motiveringar till varför han har skrivit stycket på just det här sättet.

Det handlar alltså om vad som händer mellan den fina fröken Julie och betjänten Jean en midsommarnatt. Maktspelet dem emellan - väldigt bra! Konsekvenserna av det hela känns kanske lite överdrivna ... Fast hur hade det sett ut om de plötsligt hade börjat ordna upp saker och ting? Det hade inte blivit mycket till sorgespel då.

Chain Mail: Addicted to You


Chain Mail: Addicted to You
av Hiroshi Ishizaki

En japansk ungdomsthriller om tre tonårsflickor som alla får ett mail (i Japan har man e-post i mobilen snarare än sms) som bjuder in dem till ett rollspel på nätet. Det är ett ganska enkelt webforum där de ska skriva en berättelse tillsammans. Det finns fyra roller att spela, och när alla är tagna kommer forumet stängas för nya användare och berättelsen börja. Yukari har själv redan paxat sin favoritroll, stalkern. Vidare finns här hjältinnan, pojkvännen och den kvinnliga polisen.

De tre tjejerna som nappar på erbjudandet har alla lite olika skäl till att vilja vara med, men gemensamt är att ingen av dem är riktigt nöjda med livet och gärna vill ha något att glädja sig över. Alla tre tar alla chanser att gå in på forumet och kolla hur berättelsen har utvecklat sig sedan sist, och det är nästan som om de har fått nya vänner. Men det är viktigt att inte kontakta de andra i verkligheten, även om man hade haft deras mailadresser. Alla är missnöjda med de trista och ytliga samtal som förs i verkligheten, och det har hela tiden varit meningen att forumet ska vara lite mystiskt och stå över sånt.

Men så slutar två av deltagarna att skriva. Det är stalkern och hjältinnan som verkar försvinna. Samtidigt berättar nyheterna om en tonårsflickas förvinnande, och de andra två forumdeltagarna inser att de inte vet någonting om Yukari och hennes avsikter med rollspelet ...

Roligt att läsa en japansk ungdomsbok som är en roman, i text, och inte en manga. Men man känner igen världen mycket väl från all manga man har läst. Inte så konstigt att Tokyopop (som mest ger ut manga) har valt just den här boken att översätta. Jag tror inte att att jag har läst några andra ungdomsböcker från Japan, så jag har ju förstås inget att jämföra med. Man kanske hade känt sig lika hemma i vilken ungdomsbok som helst.

Det är en spännande bok i alla fall, och en snyggt hopkokad intrig. Finns även översatt till svenska som "Chain Mail: Skicka vidare".

tisdag 19 april 2011

Opprør


Opprør
av May Grethe Lerum

Jag förstår inte varför jag hela tiden glömmer bort att läsa Livets døtre. Det är ju en spännande serie och jag gillar att läsa böckerna när jag väl läser dem. Kanske beror det på det här fenomenet att böcker man redan äger behöver man inte läsa. De står liksom säkert i hyllan och man kan läsa dem precis när man vill. Ut och leta efter andra böcker, de som kanske kommer undan annars!

Marjas tvillingar, Karl Martin och Amalie, har nästan hunnit bli nio år, men uppför sig vuxnare än så. Fast inte helt orealistiskt vuxna när man tänker på omständigheterna. Det är svältkatastrof i landet, och många män försvinner bort till kriget. (Stora nordiska kriget?) Marja har fullt upp med sjukstugan som hon driver, och därför är det Amalie som tar hand om sin lille fosterbror Benjamin. Det har hon gjort i flera år redan.

Karl Martin har inte lika många förpliktelser och känner sig ganska övergiven av sina föräldrar, som liksom aldrig har tid med honom. Han är intresserad av krig och soldatliv, och när en sårad upprorsledare kommer till mamma Marjas sjukstuga vill Karl Martin absolut träffa honom. Niels Kvithovud är egentligen själv en storman, men han leder ändå bönderna i ett uppror mot de lokala skatteindrivande myndighetspersonerna. Han tycker att det är underhållande med den lille pojken som så uppenbart beundrar honom. Dessutom kan han faktiskt ha användning för någon som Karl Martin.

Niels Kvithovud är dessutom intresserad av pojkens mor, men av helt andra orsaker. Och Marja är definitivt inte opåverkad av honom. Men hon är ju gift ... Men hon har också en ganska okonventionell rådgivare när det gäller sånt här.

Dramatiskt värre blir det. Och nu kommer det nog börja handla ännu mer om tvillingarna.

Livets døtre:
1. "Bøddelens kvinne"
2. "Marias bok"
3. "Blodsbånd"
4. "Brutte lenker"
5. "Soningstid"
6. "Veier over hav"
7. "Øye for øye"
8. "Vinterfrukt"
9. "Fortidens synder"

måndag 18 april 2011

Mörker, stanna hos mig


Mörker, stanna hos mig
av Ann-Marie Ljungberg

Jag hade väl knappt hört talas om attentatet mot den kommunistiska tidningen Norrskensflamman tidigare. Det är kanske annorlunda om man har någon koppling till Luleå eller är väldigt intresserad av finska vinterkriget. I alla fall. Norrskensflammans tryckeri sprängdes, för att hindra tidningen från att komma ut. Men i samma hus fanns även bostäder, och fem personer dog när byggnaden brann.

"Mörker, stanna hos mig" är en roman om attentatsmännen. Att det är en roman görs extra tydligt av att de här inte uppträder under sina verkliga namn. Författaren blir ju då lite friare när hon beskriver människorna och deras tankar och motiv till att begå det här terrordådet.

Journalisten Paul Wilhelmssons tjänstebostad används som kontor för värvandet av frivilliga till kriget. Det är viktigt att försvara Finland, annars står Sverige näst på tur. Det retar Wilhelmsson och hans kamrater att Norrskensflamman tillåts verka under en tid som denna, när man till och med internerar kommunister som anses farliga för landets säkerhet. Kunde man bara stoppa utgivningen skulle inte heller kommunismen vara så stark i den här delen av landet. Mer fredliga planer går i stöpet, men man anser nog ändå att man på något sätt har myndigheterna i ryggen när man bestämmer sig för att ta till våldsamma metoder. Jag får en känsla av att attentatsmännen känner sig förrådda när de arresteras och åtalas.

Intressant bok, men en som jag fick kämpa mig igenom lite. Mycket politik ... Men det måste ju vara mycket politik, hur skulle man annars kunna förstå vad som hände? Och framför allt varför?

Det kommer bli mycket Ann-Marie Ljungberg den här månaden förresten. Hon har ju även skrivit den bok som vi ska läsa i läsecirkeln den här månaden. Jag hade redan lånat "Mörker, stanna hos mig" på biblioteket när vi bestämde det, och tänkte inte på att det var samma författare förrän jag reserverade "Färjenäs".

lördag 16 april 2011

Kare Kano Vol. 7 & 8



Kare Kano Vol. 7 & 8
av Masami Tsuda

Ehm, det händer olika saker. Okej, jag kommer inte riktigt ihåg vad längre. Eleverna förbereder sig för skolans kulturfestival. En tjej i Yukinos nya kompisgäng är bra på att skriva, och hon skriver en pjäs där en av rollerna är specialskriven för Yukino. Yukino har aldrig spelat teater, men kompisarna menade att hela Yukinos liv var en föreställning tidigare, så hon om någon borde ju kunna agera ...

Man får veta mer om Soichiros mörka sida, och om den nya killen på skolan (som egentligen har gått på skolan tidigare, men bott i en annan del av landet i flera år).

Dessutom ingår en kortare manga i volym 8. Inte lika bra som huvudserien, men kul att läsa ändå. Den har inte alls med Kare Kano att göra egentligen alltså, det är bara samma författare till den.

Kare Kano:
- Kare Kano Vol. 1 & 2
- Kare Kano Vol. 3 & 4
- Kare Kano Vol. 5 & 6

Konsten att vara otrogen på Facebook


Konsten att vara otrogen på Facebook
av Gunilla Bergensten

Jag gissar att det är ordet "Facebook" som får de flesta att titta närmare på den här boken. Okej, kanske ordet "otrogen", men säkert inte i lika stor utsträckning. För min del är det så klart det att en av orsakerna till huvudpersonen Toves otrohet är att hon och hennes man Fredrik, egentligen mot Toves vilja, har flyttat till tråkiga Varberg. Alltså min gamla hemstad, där jag även jobbar (fast jag jobbar inte ens inne i stan, utan långt utanför).

Jag köpte pocketen ganska billigt i Ullared, som ligger i Falkenbergs kommun, grannkommun till Varbergs kommun. Jag och en kompis (i Varberg) hittade på skoj på ett scenario där hela Falkenbergs kultur & fritidsbudget gick åt till att subventionera boken, för att den skulle ge Varberg dåligt rykte och få folk att åka till Falkenberg i stället. Vi tyckte att det hela kändes mycket trovärdigt. :-D

Orsakerna till att flytta från Göteborg till Varberg var dels att Tove behövde dra ner på arbetstakten efter ett par incidenter, dels att det skulle vara en bättre stad att ha barn i. Men det blir ju inga barn. Det är inte ens roligt att försöka längre, bara en deprimerande måste. Och Tove saknar Göteborg, sitt jobb på reklambyrån (numera är hon frilans och jobbar mycket på samma byrå, men det är inte samma sak) och kompisarna. Tur att Facebook finns, så att man fortfarande kan vara med i gänget och inte missar för mycket av snacket.

Men det finns annat på Facebook också. Gamla pojkvänner till exempel. Han som Tove alltid ville ha, men som valde en annan. Men det är väl inte så farligt att ha kontakt med honom på Facebook bara? Eller att passa på att träffa honom när man ändå är på jobbresa till hans hemstad? Det kan väl knappast räknas som otrohet?

Helt okej bok. Först tyckte jag inte att den var så intressant, men det blev bättre. Jag hade hela tiden svårt att hålla reda på alla kompisar och kolleger, men de små statusraderna med kommentarer som inledde varje kapitel underlättade faktiskt något och var dessutom ofta roliga.

torsdag 14 april 2011

Sayonara September 2


Sayonara September 2
av Åsa Ekström

Janne försöker ta reda på vad som ligger bakom Alex period av depression och samtalen hon verkar föra med en person som inte är där. Alex har gjort en serie där man kan ana lite av vad som kan ha hänt, men hon vill inte prata om det. Men så får hon besök av en kompis från hemstaden. Janne antar att kompisen vet mer om vad som har hänt Alex. Men han vill kanske inte heller prata om det.

Dessutom, hela klassen på serietecknarskolan ska göra varsin 24-hour comic!

Jag gillar den här serien och dess blandning av allvar och humor. En del till ska det bli. Synd att man säkert måste vänta ganska länge på den.

- Sayonara September 1

torsdag 7 april 2011

Temamånad

Det var länge sedan jag hade något slags lästema. Deckare i maj kanske? Jag har alltid massor av deckare liggande som det aldrig blir av att läsa. Fast jag känner mig faktiskt lite sugen på att läsa deckare. Så får det bli! Om jag inte hinner ändra mig förstås ...

Neon Genesis Evangelion Volume Twelve


Neon Genesis Evangelion Volume Twelve
av Yoshiyuki Sadamoto (originalkoncept av GAINAX, khara)

Hela den här volymen handlar om en stor strid. Kanske är det hela mänsklighetens överlevnad som står på spel? Men det är ju inte bara 180 sidor stridsscener. Självklart inte. Det handlar mest om tvivel, självuppoffring och en komplicerad far-son-relation.

Tidigare delar i serien:
- Neon Genesis Evangelion del 1 - Apostlarna anfaller
- Neon Genesis Evangelion del 2 - Pojken och kniven
- Neon Genesis Evangelion del 3 - Ett vit ärr
- Neon Genesis Evangelion del 4 - Asuka anländer (Omläsning av del 1-4)
- Neon Genesis Evangelion del 5 - Gravkors
- Neon Genesis Evangelion del 6 - Fjärde barnet
- Neon Genesis Evangelion del 7 - En mans strid (Omläsning av del 5-7)
- Neon Genesis Evangelion del 8 - Moder
- Neon Genesis Evangelion del 9 - Femte barnet
- Neon Genesis Evangelion del 10 - Tårar (Omläsning av del 8-10)
- Neon Genesis Evangelion Volume Eleven

onsdag 6 april 2011

Ten Sorry Tales


Ten Sorry Tales
av Mick Jackson

Och vem är Mick Jackson? Det vet jag inte. Jag har till och med svårt att komma ihåg hans namn. Men han har skrivit den här boken, som jag råkade hitta på ett bibliotek. Kanske en ny favoritförfattare? Jag vet inte riktigt, får se hur hans andra böcker är, men den här gillade jag verkligen. Det är tio noveller, som ofta har någon lite hemsk eller kuslig atmosfär. Och de är roliga, fast inte på ett helt okomplicerat sätt. De är inte särskilt realistiska, på ett sätt som jag tycker borde vara enkelt att jämföra med någon annan författare. Det är som att ett annat namn flyter omkring precis utanför mitt medvetande, och det är den perfekta författaren att jämföra Mick Jackson med. Men man kanske gillar Lemony Snicket, eller Neil Gaiman, eller Roald Dahl, eller Marie Hermanson. Och då kan det mycket väl hända att man också uppskattar "Ten Sorry Tales".

tisdag 5 april 2011

Scenens barn


Scenens barn
av Rumer Godden

"Scenens barn" är en gammal favoritbok från när jag var i tolvårsåldern. Man vet ju inte vad man kommer att tycka när man läser om en bok efter så lång tid. Kanske var den inte alls bra. Men "Scenens barn" håller ändå måttet. Den känns annorlunda än de nyskrivna ungdomsböcker som jag läser ibland. De har ofta mer inre handling och utspelar sig under en kortare tid, medan "Scenens barn" spänner över omkring femton år och handlar om barn och ungdomar som egentligen är osannolikt framgångsrika, även om det är en realistisk berättelse. Kanske är det för att boken är tänkt för yngre läsare, eller kanske för att den skrevs för nästan trettio år sedan. Det är lite som en hästbok eller nåt sånt, fast här handlar det om balett i stället.

Mrs. Penny är överlycklig när hennes femte barn är en flicka. Äntligen! Hon har alltid önskat sig en dotter, en liten ballerina som kan förverkliga hennes egna balettdrömmar. Mrs. Penny var nog en ganska duktig dansare när hon var ung, men inte alls på den nivå som hon drömmer om att lilla Crystal ska nå. Balettlektioner från tidig ålder är en självklarhet. Och Crystal är både intresserad och duktig. Men mrs. Penny är den värsta sortens idrottsförälder, som tvingar den stackars timida lärarinnan att låta Crystal gå vidare med nya saker innan hon har lärt sig grunderna. Och mammorna till de andra flickorna i gruppen är inte mycket bättre. Utom Ruth Sherrins mamma. Ruth är den enda av flickorna som inte börjar med tåspetsskor i sex-sjuårsåldern, för det anser mrs. Sherrin är skadligt för fötterna. Och, får man veta, det är det också. Det här är något jag minns väldigt starkt från när jag läste boken som barn. Crystal och Ruth är för övrigt bittra fiender. Lite annorlunda är att det är Ruth som är "den snälla" av de två, medan Crystal, som ju är en av huvudpersonerna, faktiskt är ganska osympatisk.

Det finns ett sjätte barn i familjen Penny också. Mrs. Penny var helt ointresserad av att få fler barn efter att hon fått sin dotter, men nu blev det så i alla fall. Och så blev det ännu en pojke till råga på allt. Ingen har riktigt tid med lille Doone. När han är riktigt liten är det ofta en anställd i faderns livsmedelsbutik som tar hand om honom, men när mannen får sluta i affären så har man ofta ingenstans att göra av Doone när föräldrarna jobbar i butiken och bröderna är upptagna på sitt håll. Så Doone får följa med på Crystals balettlektioner och titta på. Och han älskar det. Helst skulle han vilja ta balettlektioner själv, men han är ju pojke och i familjen Penny är inte balett något som pojkar ägnar sig åt.

Ja, och så får man följa Crystal, Doone och i viss mån Ruth Sherrin fram tills mitten av tonåren, SPOILER, markera om du vill veta, när alla tre är lovande unga dansare på en prestigefylld balettakademi. Det är en framgångssaga, som idrottsböcker för ungdomar så ofta är. Idrott är väl inte rätt ord när det handlar om balett, men träningen skulle ju nästan lika gärna vara för någon krävande sport. Det är ju typiskt för ungdomsböcker att det alltid visar sig att huvudpersonen hade en otrolig talang för vad den nu håller på med. I verkligheten skulle man säkert kunna lägga minst lika energi på att lära sig något, att man blir en av de bästa i landet är ändå mycket osannolikt. Men "Scenens barn" är ändå inte helt förutsägbar. Det finns tillfällen då huvudpersonernas liv skulle ha kunnat ta en annan riktning än de slutligen gör.

90-talet.se - Eller vem fan komponerade modemljudet?


90-talet.se - Eller vem fan komponerade modemljudet?
av Christian Albinsson, Fredrik Söder och Niclas Wikström

En nostalgisk bok om 90-talet lät ju roligt. Men de här tre killarnas 90-tal var inte samma som mitt. De är några år yngre än mig, kanske fyra, och boken inleds med att de berättar att inte inte minns Berlinmurens fall. Jag kommer ju inte bara ihåg murens fall, utan också när den bara fanns där och det inte var snack om att riva den. De där fyra åren gör verkligen skillnad!

Författarna beskriver i stället fotbolls-VM 1994 som ett av sina starkaste minnen från 90-talet. Jag kommer ihåg att det var fotbolls-VM, mest för att det brukar det ju vara med jämna mellanrum. Tydligen gick det bra för Sverige det här året, men jag tror att jag var på språkresa i England då och missade väl det mesta av den glädjeyra som det måste ha varit i Sverige. Sport är över huvud taget inte ett av mina största intressen. Däremot lyssnade jag mycket på musik på den här tiden, men musiken har de nästan helt hoppat över i den här boken. Visserligen med en rolig motivering till varför. En av de smartaste grejerna i boken nästan.

Nostalgi måste vara så exakt och varierar säkert väldigt mycket från person till person. Det är några grejer här som jag känner igen och kan känna mig nostalgisk över, men det mesta är sånt som jag inte brydde mig om när det begav sig. Jag har till exempel aldrig sett ett helt avsnitt av Expedition: Robinson, för det lät som tråk-TV.

Men jag fick i stället lära mig nya saker om 90-talet. Exakt vad som hände när Gert Fylking anordnade SM i lavemang till exempel.

Man ska nog vara ett par år yngre (boken är ju uttryckligen till för 80-talister, inte för oss 70-talister) eller varit mer intresserad av sport och dokusåpor för att riktigt uppskatta den här bokens nostalgiska poänger. Däremot är den fortfarande ganska kul, även om man inte känner sig så nostalgisk inför just de här sakerna.

måndag 4 april 2011

Alberte og Jakob


Alberte og Jakob
av Cora Sandel

Det är roligt med vilka böcker man får läsa i läsecirkeln. Ibland blir det något som man knappt hört talas om och inte skulle ha läst annars och ibland, som med "Alberte og Jakob", så blir det äntligen av att läsa en bok som man har tänkt läsa länge.

Varje månad föreslår någon några böcker som på något sätt har ett gemensamt tema. Den här gången var temat "mörker". Alberte bor i en stad långt norrut i Norge (det lär vara Tromsö) där solen inte ens skymtas under stora delar av året. Det är mörkt, kallt och instängt. Alberte är dotter i en medelklassfamilj som kommit på obestånd. Hon tassar försiktigt runt föräldrarna, för man vet aldrig vilket humör de är på och om någon av dem kommer få ett utbrott. Ofta är det förstås hennes lillebror Jakob som är orsaken. Han är inte alls lika foglig som Alberte. Men så är han ju också mycket friare, och kan röra sig utanför hemmet på ett helt annat sätt. Alberte tar raska promenader och går på visiter, men för det mesta förväntas hon vara hemma och hjälpa till i hushållet. Tidigare gick hon i skolan, men så hade man bara råd att låta ett av barnen fortsätta och det fick ju naturligtvis bli sonen, trots att han helt saknar fallenhet och intresse för studierna. Båda längtar bort från hemmet och staden, men det är bara Jakob som kan göra något åt saken. Alberte kan bara gå och vänta och hoppas att något ska hända. Det måste det helt enkelt. Hon står inte ut hur länge som helst.

Som förväntat är "Alberte og Jakob" en mycket bra bok. Den utspelar sig ju för omkring hundra år sedan (boken är skriven 1926, men verkar utspela sig tidigare) och samhället ser ju förstås väldigt annorlunda nu. Men även nu har man fördelar om man, som alla de andra unga kvinnorna men inte Alberte, är utrustad med skönhet, talang eller frimodighet. Och en familj kan fortfarande fungera på samma hemska sätt som Albertes, även det numera är enklare att upplösa den i så fall.

söndag 3 april 2011

Lotta går till sjöss


Lotta går till sjöss
av Merri Vik

Den här gången är det båttema i boken. Fast egentligen handlar det mest om andra saker. I alla fall kommer Lotta på att hon och Giggi verkligen borde gå en navigationskurs. Det har Lottas bror Knatt gjort, och bland annat lärt sig något så praktiskt som knopar. Lockige Fridolf blir också intresserad av kursen, och naturligtvis lyckas han, Lotta och Giggi bli inlåsta. Och så är stjärnreportern Svarten framme med sin kamera ... (För att vara stjärnreporter gör han förresten påfallande ofta jobb som borde hamna på familjesidorna och liknande.) Svarten är också framme när Lotta och Giggi ska gå på seglarkurs på västkusten. Så ivrig är han alltså att få en bild på hur Lotta trillar i sjön. Han blir ju inte besviken på den punkten förstås ...

Det här är också boken som jag läste nån text om en gång, nåt med "inget sex för Lotta". Lotta och Paul (Lottas pojkvän) lånar en båt, ramlar i vattnet och räddar sig i land på en ö där det bara finns en tom sommarstuga. Där de naturligtvis ägnar sig åt att försöka få tag på nåt ätbart och något torrt att ha på sig, att hissa upp någon form av signal och att sova på extremt åtskilda platser. Var man tvungen att göra det i ungdomsböcker 1972? Men det kanske var olika på olika förlag. B. Wahlströms låg kanske inte i framkant där. Dessutom så får man ju tänka på att även om Lotta bör fylla arton i den här boken (men hennes födelsedagar är aldrig med) så var ju läsarna kanske i tolvårsåldern.

Men det här är också boken där Lotta vikarierar som brevbärare och utarbetar sin teori om hur en brevlådas utseende avspeglar ägarens personlighet. Och så råkar hon sno en hund. Annat av intresse är att Giggi nu helt verkar ha givit upp Oscar. I den här boken träffar hon en annan kille, som verkar mycket bättre. I de senaste böckerna har ju Oscar inte framstått som överdrivet sympatisk direkt. Han vill ha en tjej som inte är så smart. Inget för Giggi.

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"
13. "Rena mörkret, Lotta!"
14. "Hejda dej, Lotta!"
15. "Full fart, Lotta!"
16. "Arma Lotta!"
17. "Vilken fullträff, Lotta!"
18. "Håll masken, Lotta!"
19. "Lotta i topp"
20. "Var glad, Lotta!"
21. "Vilken vals, Lotta!"
22. "Festligt, Lotta!"
23. "Vilken tur, Lotta!"
24. "Alla tiders Lotta"
25. "Rena karusellen, Lotta!"
26. "Ge aldrig upp, Lotta!"
27. "Mitt i prick Lotta!"

Kare Kano Vol. 5 & 6



Kare Kano Vol. 5 & 6
av Masami Tsuda

Jag kunde inte riktigt bestämma mig för om jag skulle fortsätta läsa Kare Kano eller inte. Visserligen kan det ju vara kul att se hur det går, men å andra sidan finns det ju mycket annat som jag hellre vill lägga de pengarna på. Hittills har den ju inte varit jättebra. Men eftersom jag är typ asgrym så kom jag på att Kare Kano ju är en av de manga som finns på biblioteket. Ha! Problemet är löst. Jag kan låna dem tills serien tar slut eller jag tröttnar på den.

Ett av mina problem med serien är att jag inte alls kan hålla reda på alla kompisar och annat löst folk som dyker upp. I volym 5 umgås Yukino med ett tjejgäng, men jag har redan glömt av vilka de är och varför hon umgås med dem. De är nya bekantskaper för henne i alla fall. Det kan vara så att några av dem är de nya vänner hon har fått i skolan efter att hon blev utfryst av några tjejer i sin egen klass. Soichiro, Yukinos pojkvän, är inte med så mycket här. I stället lär Yukino känna andra sidor av honom genom att umgås med folk som känner honom från andra sammanhang.

Kare Kano:
- Kare Kano Vol. 1 & 2
- Kare Kano Vol. 3 & 4

lördag 2 april 2011

SUB

Jag var inte hemma igår, så jag fick räkna igenom SUB:en idag i stället. Men som den såg ut igår. Jag har hunnit läsa lite serier idag, så nu är den pyttelite mindre. 953 var den i alla fall. Igår.

Texas' Rose


Texas' Rose
av Dy Plambeck

Abby reser till Hanoi för att hämta askan efter sin formidabla faster Lillian. Det var Lillian som bestämde i släkten, till exempel att alla skulle flytta från stan till en släktgård i en liten by på den danska landsbygden. Det var också hon som regerade i byn. Folk både såg upp till henne och var rädda för henne. Hon styrde och ställde även i westernföreningen Gunslingers. Hon älskade verkligen vilda västern och allt som hade med det att göra, och här finns flera tragikomiska berättelser om hur Lillian och hennes make Jimmy söker vilda västern i Skandinavien. Men Lillian var inte den enda märkliga personen i Abbys släkt. Det har funnits flera intressanta livsöden, som man får läsa om i "Texas' Rose".

Egentligen plockade jag upp den här boken med Cecilias efterlysning av västern-relaterade romaner i bakhuvudet. Och jag tror att hon har gjort exakt samma sak. Hon sa i alla fall på läsecirkelsmötet i onsdags att hon också har lånat den. Nu var det ju inte alls det den handlade om (förutom Lillians stora intresse för vilda västern, countrymusik m.m.), men man kan ju läsa den ändå. Det var inte direkt en fullpoängare för min del, men helt okej. Jag tyckte nästan att den påminde om Lise Nørgaards "Sommargästerna", men jag kanske inte ska dra några slutsatser om dansk litteratur baserat på bara två böcker.