tisdag 30 november 2010

Alla tiders Lotta


Alla tiders Lotta
av Merri Vik

Ibland är det svårt att begränsa sig till bara EN Lottabok. Och varför skulle man begränsa sig förresten? Det finns ingen som helst anledning.

I den här boken har man öppnat en golfbana i Rönnvik (alltså, där Lottas familjs sommarstuga ligger) och Lottas pappa visar sig plötsligt vara en ganska hängiven golfspelare. Men inte lika hängiven som herrarna Klammer, far och son, som Lotta lyckas reta upp vid ett flertal tillfällen. Se till exempel omslaget.

Lotta gör också nytta för sig under sitt sommarlov. Hon hjälper till att måla stugan (om än med vissa missöden) och läser tidningen för Mrs Soft, en äldre dam som är svensk men har bott i USA i större delen av sitt liv. Där lyckas hon bättre med en sak som hon får för sig ...

Trevlig, somrig bok. Kan vara fint att läsa nu när det är svinkallt ute och man själv dras med en långvarig förkylning.

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"
13. "Rena mörkret, Lotta!"
14. "Hejda dej, Lotta!"
15. "Full fart, Lotta!"
16. "Arma Lotta!"
17. "Vilken fullträff, Lotta!"
18. "Håll masken, Lotta!"
19. "Lotta i topp"
20. "Var glad, Lotta!"
21. "Vilken vals, Lotta!"
22. "Festligt, Lotta!"
23. "Vilken tur, Lotta!"

Vilken tur, Lotta!


Vilken tur, Lotta!
av Merri Vik

Lotta deppar efter en bråk med Paul. Giggi är, eh, lite lätt uppgiven över henne, men har i alla fall det perfekta sättet att få Lotta att tänka på annat den mesta av tiden. Giggis moster Kajsa (som aldrig har nämnts tidigare), en ung journalist, ska åka ner till Malmö och Köpenhamn för att göra några reportage, och vill gärna ha med Giggi och Lotta som sällskap under resan med Loppa, som förstås är namnet på Kajsas bil.

Naturligtvis blir det en händelserik resa. Lotta blir biten av speldjävulen när hon testar de enarmade banditerna på färjan. Men det är som alla säger, hon har tur en gång, och sedan aldrig mer. De gör bort sig lite i Köpenhamn också, men det ordnar sig. Då är det värre på väg hem. Kajsa har haft hand om Giggis pengar, för det ska liksom bli säkrare, men blir av med plånboken. Nu måste de ta sig upp genom landet (jag tror att de bor typ i Sörmland, det är en påhittad stad så man vet inte säkert) med bara några få kronor på fickan. Den här boken är från 60-talet, så det var inte så enkelt att få ut pengar bara sådär.

Sen är det också en historia med ett ungt "filmfynd" som försöker få lugn och ro ute i Rönnvik, och Lotta träffar för första gången på journalisten Svarten. Han kommer dyka upp i fler böcker. Kul bok, men inte den bästa.

Av en händelse så har jag den här boken på norska också. "Snakk om flaks, Lotte!". I den boken så heter Lotta Lotte Monsen och är norsk! Giggi och Paul har fått behålla sina namn, medan Kajsa har fått ändrad stavning (Kaisa) och Viveka heter Viveke. Lockige Fridolf heter så klart Krøllete Fridolf. :) Eftersom de är ute och reser i den här boken blir också färdvägen ändrad. I stället för att stanna på "ett tjusigt konditori" i Nyköping, där Nyköpingsån stilla flyter förbi, så blir det "en koselig kafé" i Fredrikstad, precis vid Glomma. Omslaget är också annorlunda. Samma motiv egentligen, men med betydligt mer 80-talskänsla.

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"
13. "Rena mörkret, Lotta!"
14. "Hejda dej, Lotta!"
15. "Full fart, Lotta!"
16. "Arma Lotta!"
17. "Vilken fullträff, Lotta!"
18. "Håll masken, Lotta!"
19. "Lotta i topp"
20. "Var glad, Lotta!"
21. "Vilken vals, Lotta!"
22. "Festligt, Lotta!"

lördag 27 november 2010

Q igen

Ha, jag kom på ett ämne till på Q.

Dom kallades mods


Dom kallades mods
av Isabelle Erkendal och Urban Svensson, med hjälp av Rebecca Negussie

Det här är en ny bok som jag impulsköpte när jag som vanligt var inne i en bokhandel. Det är en pocketbok, men liksom felvänd, så den stack ut lite i hyllan. Jag har inte sett någon av filmerna i Stefan Jarls modstrilogi (Dom kallar oss mods, Ett anständigt liv, Det sociala arvet). Jag har hört talas om Kenta och Stoffe förstås, men har inte riktigt haft någon koll på dem. Den här boken är en hyllning till filmerna. Jag vet inte om jag ska säga att det är en hyllning till det livet som skildras i filmerna, för det verkar ju vara mest elände, men ändå lite så. Isabelle Erkendal och hennes vän Rebecca Negussie klädde sig i "modskläder" och fotograferades i olika Stockholmsmiljöer som också förekommer i filmerna. En del är sig lika, men det mesta är förändrat. Det är gott om bilder från filmerna, citat, presentationer av personerna som var med och deras barn (som också var med, den sista filmen, Det sociala arvet, handlar visst om barnen till de som hade filmats i de tidigare filmerna).

Begreppet "mods" känns lite invecklat. Det jag tänker på är ju en väldigt proper stil, med snygga kläder och vespor. Men i Sverige verkar det mer ha varit långhåriga ungdomar som i det här fallet hängde på Plattan, drack mellanöl och till slut hamnade i drogmissbruk. Det känns lite som om man bara lånade ett engelskt ord som fick beteckna en helt annan ungdomskultur. Men jag vet inte, det kan ju hända att de t.ex. lyssnade på samma sorts musik och att det i grund och botten var samma stil. Jag har inte grävt djupare i detta.

Eftersom jag inte har sett filmerna så vet jag inte hur mycket boken egentligen tillför. Ofta känns det mest som om det är ett entusiastiskt fan som vill berätta om och beskriva filmerna. Men jag tror att det kan vara en bra "companion" (vad det nu kan heta på svenska, det verkar finnas en till var och varannan amerikansk TV-serie i alla fall) till filmerna för oss som inte har någon möjlighet att minnas tiden då de spelades in. Det gör inte Isabelle Erkendal heller, hon är betydligt yngre än mig, men hon har gjort research. Vissa saker är nog bra att ha i bakhuvudet om man ser filmerna, t.ex. att man på den här tiden inte riktigt visste hur farliga olika droger var. Knark var så nytt, man visste inte hur kroppen påverkades långsiktigt. Den ene av huvudpersonerna i dokumentärerna, Stoffe, dog av en överdos under inspelningen av den andra filmen, Ett anständigt liv.

Jag får väl ta och se filmerna nu då.

torsdag 25 november 2010

Historiska romanens ABC: Q


Svårast hittills! Det blev bara ett halvt Q. Jag har försökt komma på fler böcker utan att lyckas. Men det finns säkert.

Historiska romanens ABC:
Utmaningen är en boktitel på veckans bokstav, en författare på veckans bokstav samt veckans specialteman. T.ex. queer, Québec, Queensland eller qvinnor. Eller valfritt tema på Q.


1. "My Enemy the Queen" av Victoria Holt. Ett av orden börjar ju på Q i alla fall, även om det inte är det första. Det var nästan tio år sedan jag läste boken, men drottningen det talas om är väl Elisabet I, som är kär i samma man som huvudpersonen. Eller nåt.

2. Måste ju finnas nån Quentin eller Quinn som skriver böcker, men jag kommer inte på någon författare som jag har läst och som skriver historiska romaner.

3. a) "Tipping the Velvet" av Sarah Waters. Bra bok. Och queer.

3. b) Nej, det var allt ... Förresten, nu kom jag på något. I fantasyböcker ska man alltid ut på nån quest. Så även i Sandemoböcker, som ofta är lite mer åt historiska roman-hållet. Ett bra exempel kan vara "Skattejakten", där läsaren själv skulle leta efter en skatt.

onsdag 24 november 2010

Nana 21


Nana 21
av Ai Yazawa

Jag hoppas verkligen att Ai Yazawa kommer ha möjlighet att återuppta Nana. (Serien tog en paus för över ett år sedan p.g.a. sjukdom, och detta är det sista materialet som finns skrivet.) Det kan ju inte sluta så här! I den här volymen tar historien ännu en oväntad vändning, den här gången får läsaren en riktig chock. Jag hade inte trott att det skulle gå så här. Det är omstörtande för alla personerna i serien också förstås. På ett sätt skulle serien faktiskt kunna sluta så här, men jag hade ju hellre sett en annan typ av slut. I vilket fall som helst helst är det en manga som är värd att läsas trots att den kanske aldrig kommer fullföras.

Tidigare delar i serien:
- Nana 1
- Nana 2
- Nana 3 & Nana 4
- Nana 5
- Nana 6
- Nana 7
- Nana 8
- Nana 9
- Nana 10
- Nana 11
- Nana 12
- Nana 13
- Nana 14
- Nana 15
- Nana 16
- Nana 17
- Nana 18
- Nana 19
- Nana 20

måndag 22 november 2010

Augustpriset

Alla vinnarböckerna låter bra i år. Måste läsas. Nån gång.

En evighet i Tanger


En evighet i Tanger
av Eyoum Nganguè
Illustrerat av Faustin Titi

Ett seriealbum om en ung man som har lämnat sitt afrikanska hemland för att ta sig till Europa, men som så många andra fastnar i Tanger. Europa ligger inom synhåll, men att ta sig dit är en omöjlighet. Samtidigt börjar pengarna ta slut, och överallt finns de som tjänar pengar på de som sitter fast i Tanger. Livet är hårt, och de kan varken ta sig vidare eller återvända.

Ganska deprimerande historia. Jag kommer att tänka på Tété-Michel Kpomassies bok, som jag läste för några månader sedan. Hans resa hade inte gått att göra om idag. Trist att tänka sig.

söndag 21 november 2010

Historiska romanens ABC: P


Nu börjar böckerna verkligen ta slut för mig. Det har jag iofs sagt i flera veckor, men det blir bara svårare och svårare.

Historiska romanens ABC:
Utmaningen är en boktitel på veckans bokstav, en författare på veckans bokstav samt veckans specialteman. T.ex. personligheter, pirater, påvar eller Persien. Eller valfritt tema på P.


1. Ha, här har jag faktiskt en roman! " dina bara knän" av Anne-Marie MacDonald. Nu är det ett tag sedan jag läste den, men det är en kanadensisk släktsaga från första hälften av 1900-talet. Vill minnas att jag tyckte att den var väldigt bra.

2. Här får det så klart bli Bente Pedersen, en av de mest kända författarna bland alla norska långserieförfattare. Hon har bl.a. skrivit serierna Raija, Rosa, Liljene, Sara, Huset Arent och Tre Søstre. Det handlar ofta om Nordnorge, Ryssland och Finland under 1700-1800-talet.

3. a) Veckans teman är konstnärliga. "Snö" av Maxence Fermine har poesi, närmare bestämt haiku, som tema.

3. b) I Judith Merkle Rileys "Ormträdgården" handlar det om porträttmåleri. Jag har bara läst den här en gång, men det är väl 1500- eller 1600-tal i Storbritannien och Frankrike. Miniatyrmåleri är väldigt hett och Susanna Dallets make är en firad konstnär. Och försvunnen? Jag kommer inte alls ihåg vad som hände. Haha.

Genom den trånga porten


Genom den trånga porten: Mina sju år i kloster
av Karen Armstrong

Jag har läst ett par böcker av Karen Armstrong tidigare, och speciellt tyckt om "Myternas historia". Innan jag hittade "Genom den trånga porten" kände jag inte direkt till något om henne själv, utöver att hon har någon sorts lämplig akademisk bakgrund för sitt ämne. Numera ägnar hon sig åt jämförande religionsstudier, men som ung var det bara kristendom som gällde. Hennes föräldrar var inte överdrivet religiösa, men Karen och hennes syster gick ändå i en katolsk skola som drevs av nunnor. Det är, eller var, kanske inte så ovanligt i Storbritannien. Någon gång under tonåren mognade beslutet om att själv bli nunna hos henne, och direkt efter skolan, som sjuttonåring, blev hon postulant (steg ett inom nunne-utbildningen) i samma orden som drivit hennes skola. Hennes föräldrar motsatte sig beslutet, men hon hade stark uppbackning av sin rektor.

Karen Armstrong beskriver hur hon genomgick postulant- och novistiden, en mycket hård utbildning som skulle upplösa individen och göra noviserna till goda nunnor. Man fick ha mycket lite kontakt med sin familj, och när de väl träffades hade de svårt att umgås eftersom deras dotter eller syster var så förändrad. Flera föll ifrån som postulanter eller noviser, antingen kom de själva på att det här inte var vad de ville, eller så skickades de hem av orden. Karen Armstrong kämpade på, för hon ville verkligen klara av alla utmaningar, övervinna sig själv och leva som nunna. Till slut ledde emellertid många små detaljer och tvivel till att hon fattade ett nytt beslut - att lämna nunnelivet.

Jag tycker förstås att det verkar helt vansinnigt att bli nunna redan från början, men så är jag inte heller religiös och det är ju nästan en förutsättning. På något sätt måste man ändå bli imponerad av målmedvetenheten i det hela. Samtidigt verkar dåtidens regler och attityder i just den här (icke namngivna) orden ha motverkat sitt syfte. Det finns några nunnor som omtalas i mycket positiva ordalag, som ser igenom reglerna till budskapet bakom, men minst lika många är bara rigida paragrafryttare. Det är väldigt fascinerande att läsa om Karen Armstrongs upplevelser, och även om det är självbiografiskt och handlar om något ganska extremt så är det långt ifrån någon BOATS, eländes elände-skildring eller något sensationslystet. Till att börja med så kan ju Karen Armstrong skriva ... Sedan är det ju en blandning av personliga upplevelser, med några års distans (hon var ju bara sjutton år när hon gick i kloster), och hennes kunskap om religion och kyrkan. I förordet berättar hon att hennes första utkast till boken var mycket mer negativt, men att det hade fått hennes agent att undra varför hon hade stannat kvar så länge, och att den slutgiltiga versionen även innehåller det som hon saknade med klosterlivet.

lördag 20 november 2010

Dyngkåt och hur helig som helst


Dyngkåt och hur helig som helst
av Mia Skäringer

Det här är en samling med krönikor och blogginlägg, som är både roliga och väldigt allvarliga. Ofta på samma gång. Det handlar mycket om livet med barn och livet efter skilsmässan. Texterna är väl värda att få ett nytt liv i en sån här samlingbok, tycker jag. men det har väl alla redan upptäckt? Jag är väl nästan sist med att läsa boken?

torsdag 18 november 2010

Britt och sommaren


Britt och sommaren
av Disa Netterström-Jonsson

Det var hårda bud i fyrtiotalets flickböcker, åtminstone av de två böcker om Britt som jag har läst att döma. (Se även "Britt möter allvaret".) De tar egentligen upp flera ämnen som man skulle kunna tänka sig att en helt ny ungdomsbok kan handla om, men på ett annat sätt. En modern bok skulle kanske låtit huvudpersonen ha många olika tankar kring händelserna och det hade säkert funnits flera sätt att se på saken, och det hade funnits stor förståelse för huvudpersonens känslor. Man kanske inte ska säga att det inte finns förståelse för Britts känslor i böckerna, men både Britt och läsaren förstår att man bör kämpa emot snarare än att ge efter.

Några exempel.:
  • En pojkvän som dör. Det är väl inget att hänga läpp över. Tänk att deppa ihop alldeles och fortfarande vara ledsen flera månader senare ...? Nej, vet du vad!
  • Tonårsgraviditet (detta gäller naturligtvis inte Britt, som är en ordentlig flicka, utan en kamrat). Jaha, det är bara att ta sig i kragen och gifta sig med barnafadern. Det finns fina statliga bidrag för unga obemedlade familjer numera. Och skulle barnafadern inte erkänna faderskapet och inte vilja gifta sig, ja, då kan man alltid adoptera bort ungen. Det är väl inget att gnälla över?
  • Mamma tänker gifta om sig med en bekant två år efter att pappa dog. Fy, så själviskt att klaga över detta och tycka att mamma förbryter sig mot pappas minne. Unnar du inte din mor att slippa yrkesarbeta kanske? Och på det här sättet kommer ju du själv, mamma och småsyskonen få bo i en villa igen. Det inser du ju själv att du måste bita ihop och inte göra mamma ledsen genom att ha invändningar.

Det här är alltså inte de bästa ungdomsböcker som finns, men det blir ändå ganska intressant att läsa dem.

måndag 15 november 2010

Carol


Carol
av Patricia Highsmith

Förr i tiden lär det alltid ha gått åt helvete för alla homosexuella personer i böcker och på film. Det sägs att de alltid dör. Jag tror inte att det var en uttalad regel, utan mer att det bara blev så. Det kanske var ett sätt att säga "jo jo, så går det", eller om det var så att när man hade försatt sin stackars fiktiva karaktär i en så omöjlig sits så var det bara skönt för den att få dö. (Det kan man känna igen från en del kiosklitteratur och även vissa deckare. När det inte finns något hopp, t.ex. att någon just avslöjade att det var den personen som hällde arsenik i överstens cognac, så dör den extremt lägligt, eller tar kanske livet av sig.) När "Carol", eller "The Price of Salt" som den ursprungligen hette, kom ut 1952 var den därför väldigt ovanlig. En kärlekshistoria mellan två kvinnor som slutar, om inte direkt lyckligt, så åtminstone inte olyckligt. Fast det förstås, Patricia Highsmith, som vid den tiden hade haft någon framgång men ännu inte var jättekänd, fick ju inte ge ut den under sitt eget namn. Det skulle just sett snyggt ut. I stället använde hon pseudonymen Claire Morgan.

Det är i New York, omkring 1950. Therese Belivet är en ung kvinna som hoppas kunna slå igenom inom sitt område, design av scendekor för teatern. Hon har ingen erfarenhet än, så hon försöker få ett jobb genom kontakter. Hon har en sorts nästan-pojkvän som hon inte älskar. Han är införstådd med det och lever på hoppet, medan hans släkt redan ser Therese som hans framtida fru. För att få ihop lite extra pengar tar Therese ett deprimerande extraknäck på ett stort varuhus under den värsta julruschen. Dit kommer Mrs. Carol Aird för att köpa en julklapp och Therese blir helt betagen. Hon ser till att få kontakt med Carol och de blir vänner, och till slut ett älskande par. Men de måste vara ytterst försiktiga. Carol är nyskild och inbegripen i en vårdnadstvist, och det här vore verkligen något för hennes mans advokater att använda mot henne.

Det är en spännande bok. Ska någon komma på dem, och vad kommer hända i så fall? Och även om ingen kommer på dem, kommer Therese och Carol att hålla ihop. Deras förhållande går lite upp och ner. Ibland går det bra, ibland kommer de inte riktigt överens. Thereses känslor är väldigt väl beskrivna. Hon är en hel del yngre än Carol, så det blir en viss obalans. Sedan vet vi faktiskt inte exakt hur Carol känner. Älskar hon Therese lika mycket som Therese älskar henne, eller är det bara något tillfälligt för henne? Therese vet ju att Carols dotter alltid är lite viktigare för henne, medan Therese helt saknar släktingar.

Jag måste säga något om miljön de lever i också. Även om "Carol" utspelar sig omkring tio år tidigare så får jag lite Mad Men-känsla. Och det är ju aldrig fel.

söndag 14 november 2010

Historiska romanens ABC: O


Svårt, svårt. Det finns liksom inga böcker kvar nu.


Historiska romanens ABC:
Utmaningen är en boktitel på veckans bokstav, en författare på veckans bokstav samt veckans specialteman. T.ex. odödlighet, Osmanska riket, olycka eller ordnar (t.ex. hemliga). Eller valfritt tema på O.


1. Hmm, "Oliver Twist" är den enda jag kommer på. Tror inte den behöver någon närmare presentation.

2. Inga idéer, så det får bli en jag inte har läst men har flera böcker av. Solveig Olsson-Hultgren har skrivit en serie ungdomsböcker om kvinnorna i en helt vanlig svensk släkt. Den första boken heter "Siden, sammet, trasa, lump ..." och utspelar sig 1899. Det finns väl en 6-7 delar i serien så långt, och om jag har förstått saken rätt så ska det bli fler.

3. a) Odödlighet. Hej, Marco av Isfolket! Säg den övernaturliga företeelse som inte förekommer i Sagan om Isfolket. Bl. a. finns där åtminstone ett par karaktärer som är mer eller mindre odödliga.

3. b) Och medan vi är inne på Sagan om Isfolket - hur roligt är det inte med det ockulta sällskapet i bok 3 ("Avgrunden"). Hahaha!

Drömmen om en vän


Drömmen om en vän
av Margit Sandemo

Det här är kiosklitteratur med en science fiction-twist. En föregångare till Margits senare serie om Ljusets rike, kan man säga. Det här lär faktiskt vara den allra första bok hon skrev, då utan tanke på att den skulle ges ut. En lite annan version av huvudpersonen och inledningen användes senare till följetongen "Bergtagen" (en av mina favoriter faktiskt). På 1990-talet, omkring 30 år efter att boken skrevs, hittades manuset och den gavs ut, precis som "Tessa", som jag läste nyligen.

Lindis har problem hemma och i kompisgänget. Hon tycker inte att någon riktigt förstår henne. Hon har i stort sett slutat äta också, efter en elak kommentar från en tjej i skolan. Allt känns hopplöst. En dag hamnar hon i en knipa, och räddas av en ung man som verkligen känns lätt att prata med. Snygg är han också. De springer på varandra en gång till och får en chock när hon inser vad det är som är konstigt med honom, något hon tidigare inte har kunnat sätta fingret på.

SPOILER! (markera för tydligare skrift)
Han visar henne sitt rymdskepp och hon lär känna honom och hans medarbetare lite bättre. Men Lindis och Lo vet att de snart måste skiljas åt, för "rymdvarelserna" (de är ju förstås väldigt människolika) ska resa hem till sin egen planet.

Ganska söt, men inte direkt den bästa av Margits böcker. Inte konstigt kanske, eftersom det var den första hon skrev. Man känner lätt igen stilen, och flera ämnen som hon ofta återkommer till, men brukar man inte lära känna personerna lite bättre? Mest kul att ha för att man vill ha en komplett samling kanske.

Jag, robot


Jag, robot
av Isaac Asimov

Oj, sci-fi! Det blir väl tredje i år. Och efter det har jag läst en till som kanske nästan skulle kunna klassas som sci-fi. Mer om den i ett senare inlägg.

Det här är förstås bra. Det är ju en klassiker och man kan misstänka att klassiker är lite bättre än sci-fi-böcker överlag. Det är ett antal noveller, som binds ihop genom en intervju med en äldre, mycket respekterad, robotpsykolog (alltså, hon är en människa, hon är expert på robotars psyke). Man går igenom robotarnas (fiktiva, så klart) utveckling kronologiskt, fast genom specifika händelser som blir bra historier.

Det finns tre grundläggande lagar som alltid är inprogrammerade hos alla robotar. För det första får de inte skada en människa eller underlåta att förhindra att en människa skadas. För det andra måste roboten lyda order från människor, om det inte kommer i konflikt med första lagen. För det tredje måste roboten skydda sig själv, men inte på bekostnad av första eller andra lagen. Idiotsäkert kan man tycka. Men det är det inte. Många av novellerna handlar om de problem som en otydligt given order eller en oförutsedd konflikt mellan lagarna i robotens hjärna kan orsaka. Även om de här robotarna är mycket mer avancerade än en vanlig dator, och dessutom har personligheter, kan man känna igen lite hur en dator kan uppföra sig.

Bra bok, som sagt. Jag får väl ge mig på Stiftelsetrilogin (av samme författare) härnäst. Den ska ju vara något alldeles extra.

torsdag 11 november 2010

Kare Kano Vol. 1 & 2



Kare Kano Vol. 1 & 2
av Masami Tsuda

Det här är de två första delarna av 21 i Kare Kano och redan har det jag trodde hela serien skulle handla om hänt. Hm. Undrar vad som kommer hända då.

Yukino har alltid varit bäst i klassen och är även duktig i idrott, hon är välklädd, trevlig och populär. Bara hennes föräldrar och systrar vet att hon egentligen är ganska otrevlig, egenkär och slapp med sitt utseende. Sån är hon hemma. Hon lever för att få beröm och bekräftelse av sin omgivning, därav den noga konstruerade perfekta fasaden. Hon tycker att det är värt alla ansträngningar, vilket hennes båda yngre systrar inte kan begripa.

Så börjar en ny elev i klassen, Soichiro, och han är lika trevlig och duktig som Yukino. En rival! Och vad värre är - av en slump råkar han se Yukinos hemma-jag. Nu har han en förfärlig hållhake på henne. Han kan avslöja att hon är en fejk. Varför hon skulle vara en fejk förstår jag inte riktigt - hon är ju faktiskt så här duktig, även om hon slappar i en joggingdress medan hon läser läxorna. Men hon tycker att det är hemskt. Speciellt som det verkar att Soichiro inte har en sån här dubbel personlighet.

Jaa, ganska bra manga hittills. Jag har två delar till, så jag får se hur det utvecklar sig. Det jag hade fått för mig att den ska handla om, hur Yukino och Soichiro till slut blir vänner, händer liksom redan i del 1. Jag hoppas att det betyder att det kommer att hända nya och oväntade saker serien igenom.

Kare Kano är kort för seriens fullständiga japanska titel Kareshi kanojo no jijyo. Jag tror att det betyder samma sak som den engelska undertiteln "His and her circumstances".

Båda volymerna innehåller förresten varsin extra serienovell. Den ena är Kare kano-relaterad, medan den i volym 1 är helt fristående. "The Tiger and the Chameleon" handlar om hur klassens (inte Yukinos och Soichiros klass alltså) blygaste tjej och klassens bråkigaste kille måste umgås under en vecka.

måndag 8 november 2010

De suspekta serierna

Debattartikel om det här med att serier som handlar om samma sak som en vanlig ungdomsroman riskerar att klassas som barnporr. Jag har skrivit om det tidigare, i samband med den uppmärksammade domen mot mangaexperten.

Och varför gäller inte den här begränsningen film? Vanlig spelfilm och TV-serier alltså. Där får ju ungdomar under arton ha sex. Det är ju löjligt att vissa historier inte ska kunna berättas i vissa typer av media, när det är helt normalt att berätta de historierna i andra former.

Sofia Z-4515



Sofia Z-4515
av Gunilla Lundgren och Sofia Taikon
Illustrerad av Amanda Eriksson

Jag hoppas att jag fick ordning på arbetsfördelningen mellan författarna nu. Det här är alltså ett seriealbum om det Sofia Taikon har berättat för Gunilla Lundgren om sina upplevelser i koncentrationsläger under andra världskriget och livet efteråt.

Sofia Taikon och hennes familj var romer och levde i Polen. När Tyskland invaderade landet lyckades familjen till en början hålla sig undan, men blev till sist tillfångatagna och förda till Auschwitz-Birkenau. En av systrarna försvann innan de togs, men inte heller hon klarade sig undan. Sofia återsåg henne senare i ett läger. Sofia lyckades klara sig tills hennes läger befriades. Vad som hade hänt med hennes föräldrar och syskon visste hon inte då. Själv kom hon till Sverige med de vita bussarna. Hon försökte senare leta efter sin familj, men antagligen dog de alla i Auschwitz.

Det här är ett seriealbum för ungdomar, antar jag. Det är för tungt för barn i alla fall. Vissa detaljer kan nog vara lite väl hemska, trots att Sofia Taikon tydligen inte ville att de allra värsta sakerna skulle vara med. Samtidigt är det ganska lättläst. Tidigare har jag bara sett Amanda Erikssons teckningar i barnböcker, så det känns först lite konstigt att se henne ta sig an det här ämnet. Men det funkar. Hon ritar väldigt klart och tydligt, vilket också bidrar till att det inte är svårt att läsa.

Albumet är tvåspråkigt. Från ena hållet är det på svenska och om man vänder på det kan man läsa samma sak på romanes. Då är titeln "Žofi Z-4515". Det är väl i första hand tänkt för de som faktiskt talar språket, men det kan också vara kul för språknördar. Det är ju så lätt att se i ett seriealbum vilka textsnuttar som ska betyda samma sak.

söndag 7 november 2010

Lov utan lov


Lov utan lov
av Ritta Jacobsson

Ungdomarna i familjen Jonzon-Jonsson vill gärna åka någonstans under sportlovet, men familjen har inte råd. Alla andra ska åka någonstans, inklusive Sessans dagmamma, så de äldsta barnen kommer vara tvungna att passa Sessan hela lovet. Det blir ju väldigt kul att berätta om det efter lovet, när alla andra har varit i fjällen. Inte ens när familjen blir erbjuden att låna en sportstuga gratis kan de åka. Pirkka och Kim kan inte ta ledigt, och som sagt, de äldsta kan inte åka själva eftersom de måste passa de yngre. Kanske om Alexis och Antonias mamma kunde följa med. Men det kan hon förstås inte.

Men Tea och Antonia har en plan. Om de åker ändå, alla fem barnen, och SÄGER att Antonias och Alexis mamma är med. En av Antonias kompisar kan följa med och låtsas vara mamman. Småbarnen har aldrig sett henne och har säkert ingen koll på åldrar. Alexis är mycket tveksam till planen, men så länge han slipper ljuga själv så går han med på det.

Många små detaljer går snett, och stugan är inte alls lika fin som de hade trott. Men de har faktiskt väldigt roligt. Tills det börjar hända skumma saker ... Lite som i äldre B. Wahlströmsböcker jag brukar läsa faktiskt, där barnen inte gör annat än att komma tjuvligor på spåren. Annars är den här serien mer ett relationsdrama. Det är de två splittrade familjerna som ska försöka bli en stor familj. Och så är det Tea och Alexis, som har andra känslor för varandra än att de bara plötsligt ska vara syskon, men som inte vill erkänna det för sig själva eller varandra. Men kanske att Antonia, som är ett par år äldre, anar något.

Jonzon, Jonsson:
1. "Plastfamiljen"
2. "Alexis bok"
3. "Teas bok"
4. "Julstök"
5. "Teas hemlighet"

Festligt, Lotta!


Festligt, Lotta!
av Merri Vik

En Lottabok sitter aldrig fel, speciellt inte när man är sjuuuuk (*gnäll*).

I den här boken handlar det ganska mycket om farbror Urbans bok. Han fyller sextio och hela gänget tänker överraska honom med en fest på hans båt - efter det riktiga sextioårsfirandet förstås. Men innan det får Lotta, Giggi och Lenni följa med på en liten utfärd med farbror Urban och skeppar Jansson. De hittar några fina stenar på stranden, men det dröjer innan Lotta sätter dem i samband med stölden i Thörings guldsmedsaffär ...

Och så händer det ju lite av varje. Lotta försöker rädda en katt, med det vanliga resultatet att hon inte kommer ner, i det här fallet från taket på en busskur. Hissen i huset där Lotta bor fastnar, förstås med Lotta inuti. Men det blir ganska trevligt ändå. Då är det värre när Lotta ska gå ett ärende åt Lockige Fridolf och blir av med kuvertet hon skulle lämna. Det blir en vild jakt över säkert hela kommunen (minst! på den här tiden var ju kommuner rätt små).

Det är alltid kul att läsa om Lottas små (och stora) äventyr, men det är minst lika roligt med detaljerna från när böckerna nu utspelar sig. De verkar utspela sig ungefär samma år som de kommer ut, även om det inte stämmer med Lottas ålder egentligen. Nu är det slutet av 60-talet. Serien har kommit ut i ett tiotal år, men Lotta har bara hunnit bli omkring tre år äldre under den här tiden. Det stämmer dock med årstider och så. I böckerna har det bara gått ca tre år, det är bara mode och sådant som liksom går snabbare. I den här boken klagar Gerd och Malin på att studentexamen har tagits bort. De har haft det som mål, men den vita mössan och allt, och så blir det inget! De stressiga studentskrivningarna saknar de väl inte, men ändå. Vilken besvikelse! Man får också veta att gnuggisar var något alldeles nytt. Lotta köper ett ark och lyckas förstås testa det på helt fel papperslapp ...

Förresten, även om jag gillar Heidi Lindgrens omslagsbilder så är det väl inte helt sannolikt att Giggi kommer och knackar på rutan till Lottas och hennes systrars rum. De bor ju ändå på minst sjätte våningen. I boken ringer Giggi till Lotta och ber henne följa med på en utflykt en tidig morgon (och det är då Lotta tappar Malins träskor i golvet, till båda systrarnas förtret).


Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"
13. "Rena mörkret, Lotta!"
14. "Hejda dej, Lotta!"
15. "Full fart, Lotta!"
16. "Arma Lotta!"
17. "Vilken fullträff, Lotta!"
18. "Håll masken, Lotta!"
19. "Lotta i topp"
20. "Var glad, Lotta!"
21. "Vilken vals, Lotta!"

lördag 6 november 2010

Ursula, Under


Ursula, Under
av Ingrid Hill

Ett ungt par, Annie och Justin Wong, och deras lilla dotter Ursula, två och ett halvt år, är på en utflykt i sin hemstat Michigan för att se platsen där Annies förfäder bodde och där en av dem, Jake Maki, dog i en gruvolycka. De stannar till vid en skogsväg och Ursula springer omkring lite i en glänta. Plötsligt, det finns ingen chans för någon att hinna reagera, öppnar sig marken under Ursulas fötter och hon försvinner.

Det kan vara en gammal brunn eller ett bortglömt gruvschakt som hon har fallit ner i. Man har hållit på med gruvdrift i området sedan urminnes tider, och även om man har försökt kartlägga och täcka över så många schakt som möjligt så är det omöjligt att hitta alla. Det viktiga är att ingen försöker klättra ner och hämta Ursula på egen hand. Om hon har överlevt fallet (man vet inte hur långt det är, och det finns en överhängande risk att schaktet är vattenfyllt en bit ner) kan man, om man inte vet precis vad man gör, utlösa ett ras som kan döda henne. Alltså måste man vänta på ett räddningsteam, och sedan på att de ska säkra schaktet, innan någon kan bege sig ner i hålet för att leta efter Ursula. Och hur har Ursula det under tiden? Lever hon? Är hon skadad? Har hon överlevt fallet bara för att röra sig längre in och förolyckas på något annat sätt (hon är ju bara två och ett halvt)? Är hon rädd? För Annie och Justin, och för Justins mamma Mindy Ji, är väntan knappt uthärdlig. Här kanske man också ska utfärda en "mamma-varning". Det här kan vara en sån där bok som föräldrar inte klarar av att läsa, även om Ursulas olycka faktiskt bara tar upp en ganska liten del av boken. Dessutom finns det en del söta scener som borde väga upp för den delen av läsarna.

TV hinner förstås dit innan räddningsteamet och försöker göra det mesta av den lilla information som finns om händelsen. En viss TV-tittare, som man kommer få vetas mycket mer om senare, muttrar för sig själv om hur onödigt det är att lägga så mycket pengar och ansträngning på att rädda en "trailer trash" blandrasunge. Men berättelsen vill visa oss varför det är så viktigt att rädda Ursula. Eller vem som helst. För att just Ursula (eller vem som helst annars) ska kunna finnas så har det krävts en massa ansträngning och inte minst tur genom hela mänsklighetens historia. Tänk om Justin och Annie inte hade lagt märke till varandra där på biblioteket där Annie jobbade och Justin lånade tiotals gamla deckare till sin mamma. I så fall hade Ursula inte blivit till. Men det fanns också en gammal kinesisk alkemist för över två tusen år sedan. Trots att han var en gammal man hade han ännu inte fått några barn. Ändå är han en av Justins förfäder, för osannolikt nog blev han till slut far. Och den döva kvinnan som levde i Finland för mer än tusen år sedan och som hade bestämt sig för att aldrig bilda familj. Hade inte omständigheterna fått henne att ändra sig så hade i förlängningen Annie aldrig funnits, och inte heller Ursula. Eller om lille Jaako Palomakis* mamma inte hade gift om sig och emigrerat till USA ... Då hade han visserligen inte dött i en gruvolycka när han var 29, men han hade inte träffat sin irländska fru och fått fem barn med henne heller. Och det är bara några av de människoöden och små sammanträffanden som Ingrid Hill berättar om i sin bok. Jag gillar det.

Berättaren är alldeles extra allvetande, och kan berätta även vad som skulle ha hänt om vissa detaljer (och det råder ingen brist på detaljer) skulle ha varit annorlunda. Det är detaljerna som är bäst. När det gäller berättelserna om olika förfäder så vet man ju egentligen att hur det än går kommer de på något sätt hinna skaffa barn innan de dör. Annars hade de ju inte haft så mycket i berättelsen att göra.

Jag undrar om "Ursula, Under" är härlig läsning för en släktforskare, eller bara frustrerande ...

Så här på Gustav Adolfsdagen så passar det ju bra att en av personerna i boken faktiskt är Gustav II Adolf. Men hans dotter är ännu viktigare för handlingen.


*Tror det egentligen skulle ha stavats Palomäki i Finland, även om det blev Palomaki i USA.

Nana 20


Nana 20
av Ai Yazawa

Det är komplicerat nu. Trapnest har vid det här laget upptäckt att Ren inte kan kontrollera sitt drogmissbruk längre. Hur ska man kunna hjälpa honom, och dessutom undvika skandal?

Och Misato, den riktiga Misato, har rymt hemifrån.

Det är spännande, men tyvärr är nästa volym den sista på ett tag. Förra sommaren drabbades Ai Yazawa av någon form av allvarlig sjukdom och Nana-serien tog en paus. Sedan i våras är hon hemma från sjukhuset, men det verkar fortfarande inte vara klart när, eller ens om, hon kommer börja arbeta igen. Jag tycker att det vore väldigt synd om Nana inte fick ett riktigt slut. Man får ju hela tiden glimtar av personernas liv i framtiden, men hur kommer de dit? Men det kan förstås inte hjälpas om serien läggs ned av hälsoskäl.

Tidigare delar i serien:
- Nana 1
- Nana 2
- Nana 3 & Nana 4
- Nana 5
- Nana 6
- Nana 7
- Nana 8
- Nana 9
- Nana 10
- Nana 11
- Nana 12
- Nana 13
- Nana 14
- Nana 15
- Nana 16
- Nana 17
- Nana 18
- Nana 19

fredag 5 november 2010

Saker man gör när man är sjuk

Jag har varit sjuk i några dagar, så nu kan ni vänta er seriealbum, B. Wahlströms-böcker och lite Margit Sandemo här. ;-)

Själv väntar jag på en adlibrisbeställning. Det blir ju lätt att det går iväg en sådan när man är hemma och har all tid i världen att surfa runt ... Dessutom kan det hända att den får ett tillägg eller två en stund senare.

Frances del 2


Frances del 2
av Joanna Hellgren

Sedan Frances pappa dog bor hon i staden hos sin faster Ada. (Se "Frances del 1".) Ingen vet var Frances mamma finns. Frances vill gärna tro att hennes mamma älskade henne och verkligen inte ville lämna henne, men omgivningen är mer skeptisk. De tror gärna det värsta. I den här volymen av serien får läsaren veta mer om Frances föräldrar, den sanna berättelsen som ingen känner till.

Vackert och ganska tragiskt, men också med små humoristiska inslag, som till exempel Frances domstolslek. Den kanske inte var så snäll, men väldigt påhittig. Frances har väldigt mycket fantasi, men det är inte alltid så uppskattat.

torsdag 4 november 2010

Water For Elephants


Water For Elephants
av Sara Gruen

Det här är en bra roman! Jag blev helt uppslukad av miljön och handlingen, och hur skulle det egentligen gå? Jag hade mina misstankar om att allt inte var riktigt som man tror först ...

Jacob Jankowski, som är minst nittio år gammal (han är inte dement, men han kan inte riktigt hålla reda på vilket år det är), bor på ett ganska trist äldreboende. Det finns mycket som stör honom: att maten är obeskrivligt tråkig, att personalen behandlar honom som om han vore ett barn, att han är gammal över huvud taget, vissa av de andra som bor där, men måttet är rågat när det kommer en cirkus till området och en av de andra boende börjar skryta om hur han jobbade på en cirkus i sin ungdom och bar vatten till elefanterna. Jacob vet att det är rena dumheterna, och tvekar inte att säga det. Men han vill inte berätta om sina egna, omfattande, cirkuserfarenheter. Det finns en hemlighet som han inte vill avslöja.

Men cirkusens närvaro gör att han börjar minnas sin egen första tid på cirkusen Benzini Bros Most Spectacular Show On Earth. Det var under depressionen och massarbetslösheten, när otaliga unga män (för det var visst mest unga män) gick på luffen i USA. Omständigheterna gör att Jacob lämnar sin veterinärutbildning och gör som så många andra, hoppar på första bästa godsvagn. Det visar sig vara ett cirkuståg. På den tiden var cirkusarna mycket större än idag, och utan tåg hade det inte gått. Allting var mycket mer storlaget, det fanns alla möjliga sorters exotiska djur, och även en sideshow och möjligheten att se en strippshow och mer. Kanske lite mer Kiviks marknad och mindre Cirkus Maximum.

Jacob undgår att bli avkastad från tåget och lyckas faktiskt bli anställd som cirkusens veterinär. Här bryr man sig inte om att han inte har sitt avgångsbetyg. Det hör ju till att ha en veterinär, och det finns gott om patienter för Jacob. Cirkusen har alla möjliga djur, från hundar och hästar, till giraffer, apor och ett urval stora kattdjur. Farligast av alla är emellertid chefen för "djuravdelningen", som dock blir Jacobs vän. Eller ja ... Om man kan kalla det vänskap. Även cirkusdirektören själv är farlig att komma i närheten av. Han har absolut inga skrupler.

Jacob har en sorts särställning på cirkusen. Artister och jobbare beblandar sig absolut inte, men Jacob hamnar lite emellan. Egentligen borde han ju tillhöra jobbarna, för han uppträder ju inte, men samtidigt så är det ju lite finare att vara veterinär och därför får han även umgås med artisterna. Och så blir han kär, men i helt fel kvinna.

Absolut en bok som bör läsas! Kom igen, innan den blir film med Robert Pattinson (premiär till våren).

Jag har läst lite om vad Sara Gruen har skrivit mer, och det verkar alltid handla om djur. Inte bara att det finns med djur, utan att de har personligheter och spelar en viktig roll. Tidigare har hon skrivit vad som verkar vara två hästböcker för vuxna ("Riding Lessons" och "Flying Changes") och den kommande boken "Ape House" handlar om en grupp teckenspråkstalande bonoboapor och deras skötare. Det låter spännande.

tisdag 2 november 2010

Historiska romanens ABC: N


N var ju riktigt knepig. Det känns som om det skulle finnas bättre val än mina här, men flera tänkbara har jag redan använt mig av.


Historiska romanens ABC:
Utmaningen är en boktitel på veckans bokstav, en författare på veckans bokstav samt veckans specialteman. T.ex. Norge, nunnor, 1900-talet eller nybyggare. Eller valfritt tema på N.


1. Nästan den enda historiska roman jag kommer på (som jag har läst alltså) är "Norrtullsligan" av Elin Wägner. Den var en samtidsroman när den skrevs, så den kanske snarare är gammal än historisk. ;-) Det handlar om en grupp modärna yrkesarbetande unga kvinnor i Stockholm någon gång under 1900-talets första årtionde.

2. Folk med namn på N verkar skriva allt annat än historiska romaner. Jag säger Neil Gaiman då. Han har skrivit romaner, noveller och manus till seriealbum, och ibland har de utspelat sig i historisk tid. Speciellt serierna.

3. a) "Mördande vinter" av Ellis Peters. En historisk deckare som jag läste för länge sedan och där enligt mina anteckningar två ungdomar och en nunna försvinner.

3. b) Vilken norsk långserie har inte fått vara med än? På temat Norge passar väl Margit Sandemos Historien om en fjälldal ypperligt. Serien handlar om Grunke i Valdres och den första boken i serien, "Örnens rike" får räknas som roman, eller kanske snarare novellsamling. Här har Margit Sandemo fantiserat ihop historier utifrån fornfynd som har gjorts i området. De båda senare böckerna är mer faktabetonade. Den andra boken handlar om sådant som berättas om Grunke för ett par hundra år sedan, och den tredje består mer av minnen från folk som fortfarande levde och kunde berätta om det.

Tessa, Nattens alla ljud ...



Tessa
Nattens alla ljud ...
av Margit Sandemo

Jag har länge tänkt läsa de här två böckerna tillsammans, efter att jag insåg att de hörde ihop. De har samma huvudperson, även om hennes namn och nationalitet ändras från svenska Tessa till norska Jennifer. Det är ju inte tänkt att de här två böckerna skulle höra ihop. Margit Sandemo har bara återanvänt några av sina karaktärer från en tidig, aldrig utgiven, bok ("Tessa") till en följetong, som skrevs kanske tio-femton år senare ("Nattens alla ljud ..."). Ännu senare, på 90-talet, gavs två av hennes tidiga alster, som väl bara skrivits för "skrivbordslådan", ut. En av de böckerna var "Tessa".

Jag är osäker på när Tessa egentligen skrevs, men jag gissar på 60-talet. Här har man försökt få den att verka som en 90-talsbok genom att nämna en cd-spelare (där det antagligen har stått "skivspelare" eller något liknande från början), men det känns bara fel. Allting annat i boken skvallrar om att den är ett par decennier äldre. Visserligen är det samma sak med Margits nyare böcker också. Även om de både är skrivna och utspelar sig under de senaste åren så känns personernas attityder och deras allt annat än otvungna hanterade av teknik som hämtad från 60-talet. På 2000-talet är det ändå ganska ovanligt med för övrigt intelligenta ungdomar som inte för sitt liv klarar av att jobba med en dator, och även med flickor som ångrar att de har haft en eller två pojkvänner innan de träffade "den rätte".

Tessa Lid är en originell flicka. Hon är intelligent, barnsligt uppriktig, fantasifull och impulsiv. Hon är alla lärares skräck, men inte för att hon är bråkig eller uppkäftig, utan för att hennes frågor sätter dem på pottkanten flera gånger per lektion. I stället för att bara acceptera att saker och ting är som de är, som de konventionella människorna i det lilla samhället är vana att göra, så vill hon alltid veta varför. Hennes föräldrar försummar henne omedvetet. De är ofta borta på arbetsresor och konferenser och tror att de ger Tessa allt, men de förstår inte att hon helst av allt vill ha dem hemma. På grund av en felringning får Tessa nys om ett planerat inbrott i området, men när hon ringer polisen verkar de inte riktigt ta henne på allvar. Hon bestämmer sig för att bege sig till den blivande brottsplatsen själv för att förvarna en skolkamrat, en lätt handikappad pojke, som ska vara ensam hemma den här kvällen.

Polismannen Rikard Mohr känner till Tessa, och inser att vare sig Tessas historia är sann eller inte så tror hon på den. Hon kan ha missuppfattat, men hon ljuger inte. Han beger sig dit, och lär känna den märkliga Tessa. ja, och så är det ju en deckarhistoria, med inbrottet och allt.

"Nattens alla ljud ..." utspelar sig några år senare, och måste handla om samma personer, även om det är i Norge nu och vissa har bytt namn. Polismannen Rikard Mohr är på väg till en flickvän som har ett ganska oengagerat distansförhållande till. Men nu har hon plötsligt tillkännagivit att hon ska gifta sig med en annan, och Rikard känner plötsligt att förhållandet är värt att kämpa för. Det varnas för oväder och han måste ta sig över fjället. Man rekommenderar att han låter bilen stå och istället följer med på en busstur. Bland de andra på bussen finns ett bekant ansikte - Jennifer Lid. På bara ett par sidor återges nu, ibland ordagrant, en förenklad version av "Tessa".

Bussen överraskas förstås av ovädret, och plötsligt kommer man inte längre. Alla ombord måste leta sig fram till Trollstölen, ett övergivet högfjällshotell i närheten som Jennifer visar sig ha ärvt. Här finns det viktigaste för att överleva och man väntar på att bli räddade. Men det visar sig att ingen har berättat för någon att de har åkt med bussen, och det är inte heller någon som väntar på dem på bussens destination. Det här kan ta tid ... Och under tiden börjar mystiska saker hända på hotellet. Det verkar som om alla har något att dölja om man vet inte vem man kan lita på. Ganska spännande faktiskt. Som vanligt kom jag ju inte ihåg hur följetongen skulle sluta.

Det är två snabbt utlästa böcker som knappast är några mästerverk, men som i alla fall har en ovanligt komplicerad och intressant huvudperson. Mycket av "Nattens alla ljud ..." handlar om hur Rikard Mohr försöker komma underfund med vad som har hänt Jennifer under de senaste åren, när de inte har har haft någon kontakt. Hon har nämligen förändrat sig en del, vilket man märker tydligare om man just har läst "Tessa".

"Nattens alla ljud ..." har vanligtvis en annan titel, "Elva dagar i snö".

måndag 1 november 2010

Den stygga flickans rackartyg


Den stygga flickans rackartyg
av Mario Vargas Llosa

Har man ett par böcker av årets nobelpristagare i litteratur i SUB:en så får man ju nästan ta och läsa en av dem. Det blev en ganska ny bok, "Den stygga flickans rackartyg". Titeln låter lite ... jag vet inte. Inte så lovande. Det ser ut att vara en ordagrann översättning från spanskan (jag kan dock inte spanska), men ändå.

Berättaren, Ricardo, möter den stygga flickan (jo, han kallar henne det) på femtiotalet, när de är femton år och hon just har flyttat med sin familj från Chile till Lima i Peru. Han vill vara hennes pojkvän, men hon säger nej och skrattar bort det hela. Det blir något trassel och den styga flickan försvinner från området. Men genom åren kommer Ricardo återse henne många gånger, på vitt skilda platser i världen. Han är som besatt av henne. Hon tycker om honom, tycker att han är snäll och töntig, men lämnar honom alltid för någon rikare man.

Ja, det är väl det. Ricardo får förstås veta mer om den gåtfulla stygga flickan så småningom, och båda förändras en del i takt med att de blir äldre. Men jag blev inte så intresserad av deras historia egentligen. På omslaget står det att det är en sträckläsningbok, men jag blev snarare tvungen att läsa något roligare emellan kapitlen. Men den är inte alls svårläst, så när jag väl läste i den så gick det snabbt.

Jag har läst att Mario Vargas Llosa var intressantare på 70- och 80-talen. Nu när han har fått nobelpriset ska ju alla uttala sig. Kanske att jag kommer tycka bättre om de andra av hans böcker som ligger i min SUB. De är nämligen lite äldre än den här.

SUB

Jag trodde att antalet kanske skulle ha minskat under månaden, men i stället var det en liten ökning. Med betoning på liten. Nu är det 927 böcker i min SUB. Mitt nya mål får väl vara att hålla mig under tusenstrecket.