Hjältar

Hjältar
av Claudia Marcks

"Hjältar" är den senaste boken som vi läste i min läsecirkel. Det blev lite konstigt, för hon som hade valt den hoppade av p.g.a. tidsbrist innan vi hann träffas och diskutera den, så nu vet inte vi andra vad hon tyckte om den eller varför hon valde den. Det är ju inte någon känd bok eller författare, vilket man bl.a. kan se på att biblioteken i Göteborg inte hade tillräckligt många exemplar så att det skulle räcka till hela läsecirkeln. (Vi var fem personer. Nu har en som sagt hoppat av, och det har tillkommit två nya medlemmar.) Jag blev tvungen att vänta på att någon annan skulle lämna tillbaka sin och en av de nya gick och köpte den istället.

Ingen av oss blev särskilt imponerad av boken, så det hade varit intressant att få reda på vad hon som valde den tyckte. Hon kanske såg något mer i den än vad vi gjorde. Kanske hade hon tidigare läst författarens första bok, "Kusaks val", och tyckt om den.

"Hjältar" är en novellsamling. Berättelserna är ordknappa och fattiga på beskrivningar. Vi får veta vad personerna gör och ibland vad de tänker. En lite speciell sak är att det bara förekommer fyra egennamn i boken. Alla namngivna personer heter Ernst, Frank eller Hannah, och det enda efternamnet är Müller. Men det är inte samma personer i de olika novellerna. Kanske i något enstaka fall, men det kan man i så fall inte vara säker på. De har olika inbördes relationer och är överhuvudtaget olika personer. En i gruppen framkastade teorin att tanken var kanske att skildra hur olika några personer med samma namn kan vara. Flera hade haft problem med att hålla isär novellerna p.g.a. namnen. Vi kom också fram till att det kanske är bäst att undvika novellsamlingar i framtiden. Som diskussionsmaterial i gruppen alltså, annars får man väl göra som man vill. :)

Jag gav boken ett något högre betyg än de flesta andra i gruppen. Jag tycker att det finns något i den, den skildrar alla sina Ernstar och Frankar och Hannor och Müllers på ett bra sätt ändå. De må vara handlingsförlamade, eller bete sig på ett obegripligt sätt, inför de ibland lätt bisarra händelser de råkar ut för, men det är bara såna de är.

Noveller "Lägenhet" fick mig förresten att tänka på en annan novell jag läste för flera år sedan - "To Room Nineteen" av Doris Lessing. Eftersom jag har kvar antologin den fanns i så passade jag på att läsa om dem. De är egentligen inte så lika, likeheten består i att båda handlar om kvinnor som hittar en hemlig plats där de kan slippa alla tankar på hemmets plikter och inte göra någonting en stund. Men stilarna är verkligen totalt olika. Jag tycker bättre om Lessings novell, men det betyder inte att Marcks är dålig heller.