torsdag 31 augusti 2017

Fie faller

Fie faller
av Therese Aasvik

Den här boken fick jag i present av en kompis, och jag visste inget om den sedan tidigare. Helt ny författare för mig. Alltid kul!

Fie bor med man och två barn på fiiina Snarøya i Oslo. Hon lägger ut bilder av sitt perfekta liv på instagram. Det enda jobbiga är att dottern kan vara trotsig och vägra spela med i Fies noggrant iscensatta imagebygge. Det är viktigt för Fie att allt ser så här perfekt ut, för i motsats till de andra fruarna i området så kommer Fie inte från de här överklasskretsarna från början. Hon är uppvuxen i Kolbotn, öster om Oslo, och det är inte fint. Men folk tänker nog inte så mycket på det längre. Fie har jobbat bort dialekten och odlat ett intresse för dyr inredning.

Men så händer något som skapar sprickor i Fies fasad. Naturligtvis. Och Fie måste fundera på vem hon är och hur hon vill leva. Jag blev väl inte så överraskad av den vändningen, titeln är ju ganska tydlig. Men jag blev ändå engagerad i Fies historia. Jag fick förresten lite Denise Rudberg-vibbar av miljön och alla varumärken, men jag tyckte mycket bättre om Therese Aasviks bok.

tisdag 29 augusti 2017

Tegnehanne tenker koffert

Tegnehanne tenker koffert
av Hanne Sigbjørnsen

Tegnehanne är en norsk serietecknare som gör någon sorts blanding av kåseri och serie, texter med illustrerande serierutor. Jag tycker att hon är väldigt rolig. När jag var i Norge på semestern köpte jag det här seriealbumet, en samling av betraktelser om resor. T.ex. det här med att när man var tonåring så var man tvungen att vilja backpacka, även om man kanske egentligen inte ville. Och om all-inclusive, drickskulturen i USA och Norge, fördomar kring val av resväska och prestationsångesten man får på fina restauranger. Skoj!

Fun fact: Att "tenke koffert" betyder visserligen ordagrant att "tänka resväska", men det är egentligen en fras som betyder något i stil med att man har en tendens att hitta sexuella anspelningar i sånt som egentligen är oskyldigt menat. (D.v.s. när en jobbarkompis hade skrivit siffran 6 i stället för 5 på flera ställen i ett dokument och råkade uttrycka detta som "jag har haft en massa sex", och jag nästan tuggade av mig min hand i mina försök att inte fnissa.)

måndag 28 augusti 2017

Reading the Ceiling

Lite slött att jag inte är i kapp med att blogga om sommarens läsning än. Den här läste jag när jag var på besök hos en kompis. Jag tror inte att hennes dotter är van vid att man tar så lång tid på sig för en bok. Med ilsket tonfall: Hvorfor ELSKER du å lese i den boka?!

Jag tyckte att den var bra ... och det tar såpass lång tid ... Läs mer om boken, som till största delen utspelar sig i Gambia, i min Jorden runt-blogg.

söndag 27 augusti 2017

The Poison Eaters And Other Stories

The Poison Eaters And Other Stories
av Holly Black

En samling fantasynoveller av olika sort.

En av dem, "The Coldest Girl In Coldtown", har samma titel som en av Blacks romaner, men som jag förstår är det helt olika berättelser. De utspelar sig dock i samma värld, en värld där det finns vampyrer och åtminstone i USA isoleras alla som är smittade av vampyrism i s.k. Coldtowns. Dit dras också de människor som vill bli vampyrer. Matilda har blivit biten, men försöker undvika att utveckla vampyrism. Det går, om man kan motstå längtan efter blod tills smittan går ur kroppen. Matilda bedövar sig med alkohol.

En annan novell handlar om några av karaktärerna från hennes Modern Faerie Tale-serie ("Tithe", "Valiant" och "Ironside"). Roligt att återse dem även om novellen inte var en av de tyckte bäst om i samlingen.

Och sedan finns det flera andra som utspelar sig i vår värld, men alltid med någon sorts fantasyinslag, och så de som utspelar sig helt och hållet i en fantasivärld. Jag tycker egentligen bäst om low fantasy eller urban fantasy, när det är här och nu. Men alla novellerna är bra. Favoriten är nog "The Coat of Stars", där huvudpersonen, Rafe, är teaterkostymör i New York men nu ska besöka sina föräldrar och resten av släkten i småstaden han kommer från. Han trivs inte där, ingen i familjen förstår sig på honom och hans konstiga liv. Just nu är det dessutom drama i familjen, för hans syster har lämnat sin man och de bråkar om sonen. Och Rafe gör något som ingen hade förväntat sig. Och sedan inser han att det finns något annat han kan göra – något som har att göra med Lyle, hans bästa vän som dog när de var tonåringar. Härlig kombination av saga och verklighet.

fredag 25 augusti 2017

Funny Girl

Funny Girl
av Nick Hornby

Var det inte ganska länge sedan jag läste något av Nick Hornby? Jag läste flera av hans böcker för ett antal år sedan, men efter det har jag tappat intresset. Men miljön i den här lät väldigt spännande: TV-världen i sextiotalets London.

Barbara Parker är uppvuxen i Blackpool men drömmer om London, och framför allt om att få vara rolig. Hon älskar tv-komedier, och analyserar skämt och timing noga. Det är det hon vill göra, och mot alla odds lyckas hon. Hon byter namn till Sophie Straw och får den kvinnliga huvudrollen i en sitcom som specialskrivs för henne. Egentligen är det hon som är den verkliga huvudpersonen, men det gäller att underhålla hennes manlige motspelares ego.

Vi får följa Sophie och hennes medarbetare (producent, manusförfattare m.fl.) under några år när serien Barbara (And Jim) går på tv. Det är en populär serie, men jag gillar att den inte är orimligt populär. Utan att veta så mycket om hur det gick till i tv-branschen på 60-talet så verkar det realistiskt. Ibland är det något uppsummerande med berättarstilen, som jag inte vet om jag är så förtjust i egentligen. Men det får det ju å andra sidan att kännas som att jag läser en biografi om Sophie Straw och de andra, snarare en en roman. Som om Sophie kunde varit vilken som helst komedienn från den tiden. Jag får nog ändå säga att jag gillar det.

måndag 21 augusti 2017

Min farsa är Tarzan

Den här var inte riktigt på läslistan för Jorden runt-projektet från början, men hittar man en svensk barnbok som av allt att döma utspelar sig i Gambia så måste man ju ta med den. Läs mer om den här.

fredag 18 augusti 2017

Nana 11

Nana 11
av Ai Yazawa

Jaha, jag tyckte väl att det kanske var ett tag sedan jag sist läste något i min omläsning av Nana. Tydligen läste jag del 10 förra hösten. Det var ju en stund sedan. Det blir kanske så att omläsningar nedprioriteras.

I den här delen flyttar Blasts medlemmar in i lägenheter i ett hus som ägs av skivbolaget, och ett par nya karaktärer introduceras. Nana O träffar Ren igen, och Nana K är förlovad med en popstjärna.

onsdag 16 augusti 2017

Evig søndag

Evig søndag
av Linnéa Myhre

Jag visste inte vem Linnéa Myhre var innan jag läste den här boken, som var hennes debutroman och sålde slut samma dag som den gavs ut för några år sedan. Men hon är visst en av Norges mest kända bloggare, även om hon inte verkar blogga så mycket längre. Hon har väl andra kanaler nu, och inte minst har hon skrivit ytterligare två böcker.

Bokens Linnéa är i 20-årsåldern och i första kapitlet har hon just messat sina vänner om att hon har ett sammanbrott. Men det gör hon varje vecka, så det är ingen som brukar regera nämnvärt. Inte hon själv heller egentligen. Visserligen irrar hon omkring på Oslos gator, men egentligen klarar hon sig fint. Det är "bara" allt som har med mat eller tid att göra som hon inte klarar. Men just den här dagen är det en av vännerna som svarar att hen har tänkt sluta gå till sin psykiater och att Linnéa kan ta över de redan bokade tiderna. Så då börjar hon gå hos Finn, som han heter.

Jag tänkte att det här väl är en berättelse om hur Linnéa blir bättre. I stället är det berättelsen om ett år när hennes ätstörningar blir allt värre, när dagarna känns tomma och alltför långa samtidigt som hon inte hinner med att göra något och när hon vill dö. Det blandas med minnen från tonåren, när hon hade trick för att kunna motionera utan att hennes mamma skulle märka något, och när hon var så sjuk att hon blev inlagd.

Det här lär vara saker Myhre också bloggade om, men som jag förstår det var hon mer humoristisk där medan boken är allvarligare. Inte så att boken saknar humor. Jag tycker att hon är rolig mitt i eländet. Och det var intressant att läsa hennes historia. Eller, det är ju en roman, men jag tror att den är väldigt självbiografisk.

fredag 11 augusti 2017

De sista rummen

De sista rummen
av Lars Norén

Det här är en av novellerna i Novellix Grannar-serie, med nio noveller på temat grannar. Jag har aldrig tidigare läst något av Lars Norén. Det är som en pjäs det här, jag tänker att det är väl det han skriver, det och dagböcker. Det är ett något förvirrat samtal mellan fyra personer, som man snart förstår måste bo på ett äldreboende eller liknande. Jag tror inte att de själva riktigt vet det hela tiden. Det blir som att de lever i en absurd tillvaro, trots att det väl egentligen är ett helt vanligt och vardagligt äldreboende.

He Sleeps

I förmiddags skrev jag ett inlägg i min Jorden runt-blogg om en bok som utspelar sig i Senegal, och lite i USA.

torsdag 10 augusti 2017

Randi från Cirkus Brauman

Randi från Cirkus Brauman
av Lisa Eurén-Berner

Det här är en sån bok där en föräldralös flicka blir informellt adopterad av random vuxen. Var det ingen som tyckte att det var lite konstigt på t.ex. 40-talet, när den här boken är skriven? Men alla är bara glada äver att det ordnar sig så bra. Randi, som inte har haft något bra liv på cirkusen efter att hennes mamma dog, fäster sig genast vid konsul Bark. Hon är bara orolig över att hans hushållerska inte ska tycka om henne, hon verkar ganska sträng. Men det går bra det också, så småningom (ganska fort).

Och sedan är det lite om skolan och kompisar, varav några som ser ner på Randi på grund av hennes bakgrund, och en stockholmsresa. Många händelser hinns med, eftersom var och en av dem avhandlas på några få sidor. Småroligt, men inte så bra kanske. Jag läste den mest för att det är samma författare som har skrivit Sprakfåleserien. Jag tänkte också att den skulle utspela sig i cirkusmiljö, men det gör den alltså inte.

Nu går den här boken till en B. Wahlströmssamlande kompis.

onsdag 9 augusti 2017

Jo fortere jeg går, jo mindre er jeg

Jo fortere jeg går, jo mindre er jeg
av Kjersti Annesdatter Skomsvold

Mathea har tillbringat nästan hela livet i en lägenhet tillsammans med sin man Epsilon. Hon har inte vågat sig ut mycket, och haft minimalt med andra människor att göra. Epsilon har alltid fått sköta alla kontakter. Men nu är Mathea gammal, tänker mycket på döden och att det är trist att hon ska dö utan att ha blivit lagt märke till. Hon är ju faktiskt den roligaste människa hon vet om, och i sin egen fantasi tänker hon på hur folk skulle kunna se henne. Hon har bara aldrig vågat vara den personen tillsammans med någon annan än Epsilon. Men nu börjar hon ändå göra små försök att nå fram till andra.

Jag tyckte om "Jo fortere jeg går, jo mindre er jeg". Den är rolig, tragisk, lite absurd. Jag kom att tänka på Martina Montelius romaner, och det kan ju inte vara fel.

söndag 6 augusti 2017

Et dukkehjem

Et dukkehjem
av Henrik Ibsen

Jag har läst en klassiker! Riktigt sån superklassiker, som jag ändå inte har tänkt så mycket på att den finns. Men jag hittade den på loppis en gång och då måste man nästan köpa. Och jag tyckte att den var ganska bra. Jag tycker ju att det är lite jobbigare att läsa pjäser än vanliga romaner. Men den är inte svårläst. Och det var en intressant historia om ett äktenskap som i början verkar bra, med bara enkla små problem, men snart kommer alla hemligheter fram.

tisdag 1 augusti 2017

SUB-repris

Bloggen lever igen! Jag har varit både i Helsingfors och Oslo(-området) under semestern, men däremellan har jag hunnit blogga en del. Och jag har fortfarande nästan två semesterveckor kvar. En och en halv åtminstone. Utan några inplanerade resor, så jag hoppas jag får både läst och bloggat mycket.

Jag har räknat min SUB idag. Lustigt nog är den exakt lika stor som förra månaden, nämligen 1883 böcker.

Och så lottade jag fram en bok som ska läsas under månaden. Alltså, det kommer ju inte att hända, jag kommer läsa helt andra böcker, men ändå. Det blev "Synnöve Solbakken" av Bjørnstjerne Bjørnson. Egentligen innehåller boken två romaner – förutom "Synnöve Solbakken" även en som heter "Arne". Jag får se om jag läser båda i ett svep eller inte.