söndag 18 november 2018

How to Stop Time

How to Stop Time
av Matt Haig

Tom Hazard är en av mycket få människor som inte åldras normalt. Han ser ut att vara i fyrtioårsåldern nu, men han är född på 1500-talet. Men han var inte alls särskilt gammal när han fick erfara att detta var något han måste dölja. Folk förstår inte och det är farligt. Och det enda sättet att dölja något sånt är att hela tiden flytta till nya platser, där man inte kan bli igenkänd.

Numera har det blivit lättare. Det finns en organisation, de ordnar det här med nya identiteter som verkligen håller för en modern granskning. Men de kräver något i gengäld. Och det är fortfarande svårt med relationer till andra människor. Inte nog med att de lever så kort tid, en sån som Tom måste också bryta alla band efter en ännu kortare tid, innan det verkar konstigt att alla har blivit tio år äldre utom han. (Organisationen avråder starkt från att bli kär.) Och vad är då meningen med ett så långt liv?

"How to Stop Time" är en bok som är lätt att tycka om. Vi får följa Toms nutida liv: den här gången ville han göra något vettigt och har därför bett organisationen att ordna en tillvaro som historielärare på en skola i London. Han kan historia, han minns den. Men det får också minnesbilderna att tränga sig på extra starkt. Han minns London som det var på 1500-talet och 1800-talet. Trevligt att läsa om och spännande hur Toms historia rullas upp på det här sättet.

torsdag 15 november 2018

Nattrodd

Nattrodd
av John Ajvide Lindqvist

Två väninnor har som tradition att varje år åka på en kort campingtur till samma skärgårdsö. Det har de gjort i över femtio år. Nu blir det nog inte så många fler gånger, kanske är detta sista. De orkar inte så mycket som förr. Men den här gången ska också bli annorlunda, när de försätts i en mycket farlig situation.

Jag gillade verkligen första halvan av novellen, den när Alice och Monika presenteras för oss. Delen med själva ... händelserna är i och för sig också bra, men den fångar mig inte på samma sätt.

onsdag 14 november 2018

Hemmet

Hemmet
av Mats Strandberg

Joels mamma Monika har plötsligt blivit så dement att hon inte längre kan bo hemma. Hans bror tycker att Joel för en gångs skull kan ta lite ansvar – själv har han faktiskt fullt upp med familjen – och därför får Joel ensam ta hand om mammans flytt till Tallskuggan, äldreboendet i den lilla bohuslänska ort där han växte upp ...

... med bästa kompisen Nina, som liksom Joel ville bort, men i motsats till Joel inte kom iväg. Sedan många år jobbar hon på Tallskuggan och det blir en obehaglig upplevelse för henne att se Monika så förändrad. Hon är ju van vid att jobba med dementa människor, men hittills har hon inte känt dem särskilt väl tidigare. Men framför allt vill hon absolut inte träffa Joel.

Man blir ju nyfiken på vad som egentligen hände när de förlorade kontakten. Jag gillar också att läsa om deras 90-talsungdomsminnen. (Joel och Nina är väl ungefär jämnåriga med mig ja.)

I samma veva som Monika kommer till Tallskuggan börjar märkliga saker hända. De boende pratar som om det är två nya som har kommit till avdelningen. Men handlar det om något övernaturligt, eller är det bara demensen som spökar? (Så smart att välja den miljön!) Och vilket blir man mest rädd för? Spöken i alla ära, men det här med att inte kunna lita på sina sinnen och minnen, och så en föreståndare som ser på de boende snarare som vinstinbringande enheter än som människor. Det är ju större risk att man råkar ut för det.

söndag 11 november 2018

Lite krasslig, bara

Lite krasslig, bara
av Stephen King

Jag vet inte vad jag ska skriva om den här. Jag vill ju inte spoila, även om King skriver i sitt förord till novellen att i just den här berättelsen gör det inget om läsaren förstår vad som är på väg att hända. Jag förstod vad som var på väg att hända och gillade novellen. Ganska enkel och relativt trovärdig premiss ändå.

lördag 10 november 2018

Frankenstein

Frankenstein
av Mary Shelley

"Frankenstein" är 200 år i år, och eftersom jag inte hade läst den tidigare så tyckte jag att det kunde vara dags. Jag har sett en film som jag tror följer boken ganska väl, men handlingen var ändå inte som jag trodde. Antingen var den filmen inte alls så trogen bokens handling, eller så kanske jag faktiskt inte minns filmer jag såg på 90-talet så väl som jag vill tro.

Ett skepp som är på upptäcktsresa åt Nordpolen till upptäcker en man med hundsläde och plockar upp honom. Han är illa däran, men efter en tids konvalescens berättar han sin historia för kaptenen. Mannen heter Victor Frankenstein och en gång var han en lycklig ung man och student vid universitetet i Ingolstadt. Men snart började han jobba med ett hemligt projekt. Han hade gjort vissa upptäckter som hade fått honom att tro att det var möjligt att skapa liv. Han gick helt upp i sitt arbete och drog sig undan från vänner och familj. Han ville skapa ett riktigt praktexemplar av människa, men i den stund experimentet lyckades blev han förskräckt. Först nu gick det upp för honom vilket monster det var han hade skapat. Och så flydde han.

Vi får också i viss mån veta hur monstret ser på sitt liv och sin skapare, som alltså övergav honom när han som bäst hade behövt någon som vägledde honom. I stället har han försökt lära av goda exempel, men bemötandet från världen har snarare gjort honom hämndlysten, kanske ond.

Intressant historia, även om jag tyckte att den var lite väl seg. Jag vet att vissa älskar den, men jag hör väl inte till dem då. Men jag är ändå nöjd med att ha läst den. Jag slogs av att det här med likdelar och elekticitet inte spelar någon stor del i boken. Frankenstein pratar om "sitt material", som han samlar ihop, och man får förstå själv vad det handlar om. Och hur själva processen går till vägrar han berätta. Dessutom, brukar det inte alltid finnas en assistent som heter Igor? Det gör det inte här.

torsdag 8 november 2018

Den svarta katten

Den svarta katten
av Edgar Allan Poe

En man berättar om hur han, från att ha levt lycklig med sin fru och deras många djur, har förändrats och om allt som ledde fram till att han nu inväntar sin avrättning. Jag har läst den här novellen tidigare, men den tål att läsas på nytt.

onsdag 7 november 2018

Serieboken

Serieboken
av Cecilia Torudd, Johan Wanloo, Johanna Kristiansson, Joakim Gunnarsson, Coco Moodysson, Mats Strandberg, Sofia Falkenhem, Kalle Mattsson, Isabelle Arsenault, Mats Jonsson, Susanne Fredelius, Annette Herzog, Katrin Clante, Julia Hansen, Fabian Göransson, Sissel Gustafsson, Johanna Gustafsson och Lisa Medin
Redigerad av Elin Lucassi

En serieantologi för större barn och unga ungdomar, från En bok för alla. Många olika teman och stilar, och både strippserier och serienoveller. En sorts introduktion till serier för den åldersgruppen, kan man kanske säga. Det är ju synd att sluta läsa serier bara för att Bamse blir för barnsligt för en.

Jag blev lite överraskad över att hitta serier som jag känner igen från min egen barndom (d.v.s. de av Cecilia Torudd), men jag antar att allt man inte har läst än är nytt. Jag gillade hennes stil jättemycket när jag var aktiv Kamratpostenläsare och har fortfarande kvar mina Ensamma mamman-album.

Jag vet inte om aktiviteterna "bokbussbesök" och "hänga på skolbibliotek utan nåt att göra" fortfarande förekommer, men på min tid hade "Serieboken" varit självskriven läsning vid de tillfällena.

tisdag 6 november 2018

Fäll inga tårar

Fäll inga tårar
av Vic Suneson

Tydligen var Vic Suneson en jättestor deckarförfattare på sin tid, men man kanske inte läser honom så värst mycket numera. Vi läste den här boken i min läsecirkel, annars hade jag väl knappast läst honom heller. Det är väl en ganska bra deckare. Det fanns flera saker jag gillade med den, till exempel att man parallellt med utredningen även följer den trolige mördarens flykt. Men var det han som var den skyldige? Han minns inte själv, och det finns saker som talar både för och emot.

Jag kan ändå förstå att man inte läser Suneson i särskilt stor utsträckning numera. Det finns ju så oerhört många andra deckare, det får vara något alldeles extra om man ska komma ihåg en författare efter flera decennier. Jag tror nästan inte att jag kommer läsa mer av honom.

måndag 5 november 2018

Kalmars jägarinnor

Kalmars jägarinnor
av Tove Folkesson

Jag läste den här boken under en resa till Kalmar och var mycket nöjd när jag kände igen adresser.

Kalmars jägarinnor härjar i stan i slutet av 90-talet. Fem gymnasietjejer som ser ordentliga ut och därför kan bete sig hur de vill. Och det gör de verkligen. Jag gillar hur Tove Folkesson har fångat deras jargong, det jobbiga som kanske döljs bakom, och hur alla känner (till) alla i sin ålder i en liten stad. Jag hade svårt att hålla isär tjejerna i gänget till en början, men det blev tydligt så småningom.

Riktigt bra bok. Ser fram emot att läsa de andra två delarna i serien.

Nu november

November kunde börjat bättre, en dunderförkylning är ju inte optimalt. Men den ska väl gå över. Under tiden: tv, te och böcker, och det är ju inte det sämsta heller.

Jag har också släpat mig runt och räknat mina olästa böcker. Orimliga 2012 stycken, och då är det ändå färre än månaden innan. Jag har ju nästan inte läst nåt i oktober! Men kan ha lyckats rensa pyttelite. Och kanske varit på loppis mindre än vanligt? Men nu har jag just skickat iväg en stor bokbeställning. Man måste faktiskt få trösta sig när man är sjuk! Vad passar bättre än att beställa en hög julböcker?

Har också dragit lott om en bok som borde läsas under månaden. Vilket inte brukar ske, men ... Det blev "Till Isola" av Madeleine Hessérus. Jag tror jag fick den i ett bokbyte, och sedan har den bara blivit liggande. Tyvärr. Förhoppningsvis är den bra, jag vet inte mycket om den.

onsdag 31 oktober 2018

Girl's Night Out/Boys' Night In

Girl's Night Out/Boys' Night In
Redigerad av Jessica Adams, Chris Manby och Fiona Walker

När den här novellsamlingen kom ut 2001 var den definitivt chick lit/lad lit. Nu skulle man väl kanske hellre kalla det feelgood. Den har stått i min hylla i många år innan det nu blev av att jag läste den. Det är en tjock bok, och en sån där båda sidor är en framsida. Man vänder den liksom uppochner för att läsa hälften av den. Hälften kvinnliga författare och hälften manliga. Vitt skilda ämnen, betydligt mer mångsidigt än vad titeln och omslaget får en att tro, och de allra flesta historierna är rätt bra. Utmärkt underhållning.

Lite komiskt att Sophie Kinsellas bidrag här var "Changing People"/"Göra om", som jag läste som Novellix för inte alls länge sedan.

måndag 29 oktober 2018

Vei – Bok 1

Vei – Bok 1
av Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnsson

Riktigt bra och snygg tecknad fantasyserie som utspelar sig i en värld som är inspirerad av nordisk mytologi. Huvudpersonen Vei hittas livlös i havet och plockas upp av en båt. Männen på båten är vanliga människor som dyrkar sina avlägsna asar. Vei kommer från jättarnas rike. Inte att hon är en jätte själv, utan att jättarna är hennes folks högst närvarande gudar. Men något är på väg att ske mellan jättar och asar, och Vei och människorna ska hamna mitt i. Hur kommer det sig egentligen att Vei hamnade långt ute i havet?

söndag 28 oktober 2018

Convenience Store Woman

Convenience Store Woman
av Sayaka Murata

Keiko Furukura lever för sitt jobb. Sedan hon var liten har hon känt att hon inte passar in bland andra, men i närbutiken finns det tydliga regler och en bestämd roll att spela. Hon har också lärt sig att i viss mån fungera normalt utanför jobbet, genom att kopiera andra. Men nu är hon såpass gammal, trettiosex, att folk börjar ifrågasätta hennes val. Hur kommer det sig att hon inte har man eller barn? Varför nöjer hon sig att jobba deltid i en närbutik, i hennes ålder och när hon nu inte har någon familj?

Ganska bra bok. Jag gillade särskilt skildringarna av närbutiken. Och folk är sig lika överallt – man har alltid mycket åsikter om andras förehavanden. Furukura har ju hittat sin grej. Det kan ju verka tomt och meningslöst för andra, men tydligen är det detta hon trivs med. Då kanske vi borde nöja oss med att det är så. (Ingen kommer nöja sig med det.) Det känns ganska mörkt att när Furukura fattar några beslut som egentligen går emot vad hon själv vill med livet, först då börjar hon uppfattas som någotsånär normal i omvärldens ögon.

tisdag 23 oktober 2018

The Best We Could Do

The Best We Could Do
av Thi Bui

En fin memoar i serieformat, där författaren efter att själv ha fått barn börjar tänka på sin egen barndom och sina föräldrars historia. Det handlar om livet i Vietnam före kriget, kriget som utbröt när hon själv var barn, flykten till USA och hur familjen upplevde det nya landet. Nu när hon själv är mamma ser hon händelserna med nya ögon. Hur påverkades familjen av att tvingas fly och anpassa sig till ett främmande land?

Självklart kommer jag också att tänka på "Ru" av Kim Thúy när jag läser "The Best We Could Do". Det kanske hade varit intressant att läsa dem tillsammans.

söndag 21 oktober 2018

Draugen

Draugen
av Åsa Larsson och Ingela Korsell
Illustrerad av Henrik Jonsson

Den avslutande boken i PAX-serien. Eller är det egentligen en enda jättelång bok? Kapitelnumreringen bara fortsätter och fortsätter genom böckerna, så att "Draugen" börjar med kapitel 316. Nu ska också alla trådar knytas ihop. Vad är det stora hotet, som ligger bakom allt som har hänt i Mariefred den senaste tiden?

Och hur ska det gå för bröderna Alrik och Viggo, de som valts ut att bekämpa det onda? I början av den här boken är det inte lång tid kvar tills de ska splittras. "Man" anser att de har dåligt inflytande på varandra, att det är därför de har hamnat i så mycket trubbel sedan de kom till Mariefred, och därför ska de inte få bo kvar hos sina fosterföräldrar Anders och Laylah, som de trivs så bra hos. Och vad värre är, de ska inte få bo tillsammans längre. Anders och Laylah försöker göra det mesta av de sista dagarna de har tillsammans, men samtidigt närmar sig den stora slutstriden obönhörligt ...

En mycket bra avslutning på en mycket bra bokserie. Jag vet att jag skriver detta varenda gång, men jag älskar blandningen av det vardagliga och övernaturliga. Jag kommer att läsa om hela serien igen någon gång, helst under kortare tid. Det blir spännande att se vilka ledtrådar man missade i första läsningen.

söndag 14 oktober 2018

Homo Sapienne

Homo Sapienne
av Niviaq Korneliussen

Fem berättelser – alla sammanlänkade med varandra – om fem olika unga människor i Nuuk, Grönland. Så spännande att läsa något från det landet överhuvudtaget, och inte minst när det är nutid och vi till stor del rör oss i stadens hbtq-miljö. Jag märker att jag inte hade någon direkt bild av hur det är att leva på Grönland. Intressant.

Sedan tror jag att språket i boken, med mycket engelska inkastat, är något som vissa gillar och andra stör sig på. I och för sig vet jag inte vilken av dessa grupper jag tillhör. Jag både gillar och stör mig på det. Det är ju så folk skriver och pratar och kanske tänker, men att läsa en hel bok som är skriven på det sättet ... Men jag hade inte velat missa "Homo Sapienne"!

lördag 13 oktober 2018

Binti: The Night Masquerade

Binti: The Night Masquerade
av Nnedi Okorafor

Den avslutande delen i trilogin om Binti (se även "Binti" och "Binti: Home"), en Himbaflicka som reste ut i rymden för att gå på det allra bästa universitet. Där hamnade hon mitt i en konflikt och när hon återvänder till Jorden och sin hemby så är hon en bricka i ett politiskt spel. Hon måste också återigen omvärdera vem hon är och vad hon vet om världen. Är hon fortfarande den hon var trots att hon har brutit mot många av familjens och folkets traditioner, och trots att hon har förändrats mycket? En utmärkt bokserie!

tisdag 9 oktober 2018

Larmrapporten

Larmrapporten: Att skilja vetenskap från trams
av Emma Frans

Översiktligt och roligt om hur man ska bedöma fakta. Jag kommer nog att läsa boken fler gånger. Det är precis det här man vill ha i bakhuvudet när man läser tidningsartiklar eller när det ska vara val.

måndag 8 oktober 2018

Trolldom

Trolldom
av Margit Sandemo

Första delen i Häxmästaren, som jag tycker är Margit Sandemos näst bästa serie. Från början helt separat från Sagan om Isfolket, men så småningom vävdes dessa båda serier ihop och det kom också en tredje serie, Legenden om Ljusets Rike, som är fortsättningen på båda dessa serier.

I den här första boken följer vi dels en flicka i Bergen i slutet av 1600-talet. Tiril är yngre dotter i en familj med många hemligheter. De som står henne närmast är systern Carla och gatuhunden Nero. Men sedan finns bara en av dem kvar och Tiril rummer hemifrån.

Parallellt berättas en historia om trolldom på Island. Där de flesta dömda häxorna var män, och där det berättas om tre böcker som innehåller mycket kraftfulla magiska formler. Jag gillar verkligen atmosfären i skildringarna av de isländska häxmästarna, och den kända spökhistoria som återberättas.

Jag har förstås läst bokserien ett par gånger tidigare, men även denna gång känns detta som en mycket lovande början.

lördag 6 oktober 2018

Nana 17

Nana 17
av Ai Yazawa

Nana Osaki har vuxit upp med sin mormor, utan kontakt med sin mamma. Hon är heller inte särskilt intresserad av att träffa henne nu. Men nu när Nana är en up-and-coming rockstjärna så finns det någon annan som är intresserad – skvallerpressen. Nanas mamma ska spåras upp till varje pris. Samtidigt försöker Hachi och alla andra runt Nana att hindra att detta skadar Nana – hon är inte så tuff som hon ger sken av – eller hennes mamma, som nu har ett nytt liv och en ny familj.

Även andra bandmedlemmar har historier som inte bör komma ut. Kanske är det inte värt det att bli känd?

fredag 5 oktober 2018

Resa i månljus

Resa i månljus
av Antal Szerb

Ett nygift ungerskt par reser på bröllopsresa till Italien. Erzsi har lämnat ett gott äktenskap och en förmögen man bakom sig för att leva med Mihály. Men han verkar mer leva med minnena av sina originella vänner från tonåren än i nutiden. Och Italien vill han uppleva på egen hand. Åtminstone förirrar han sig ofta bort från Erzsi. När han råkar (var det med vilje?) ta fel tåg försöker han inte rätta till misstaget. Tvärtom gör han ansträngningar för att inte bli hittad. Erzsi beger sig i sin tur ut på en egen resa. Ingen av dem verkar vilja återvända till sitt vanliga liv.

Detta är en roman från 30-talet, men jag tyckte inte alls att den kändes gammal. Ett bra tips från "personalen tipsar"-bordet i Bjäre bokhandel, som jag besökte i somras.

torsdag 4 oktober 2018

Antal böcker efter mässan

Bokmässa var det ja, förra helgen. Jag var där både lördag och söndag, men det var inget speciellt jag kände att jag var tvungen att titta på. Var bl.a. och lyssnade på Jonas Gardell som pratade om sin nya bok, "Till minne av en villkorslös kärlek". Den kommer jag att läsa. Såg även Mats Strandberg och Sara Lövestam tala om sina nya böcker i olika mässmontrar.

Jag köpte faktiskt inte så många böcker. Nya tag nästa år!

Fast jag borde kanske inte. Jag har ju ändå 2024 böcker "på gång" enligt senaste räkningen.

En av dem är "Johnny Come Home" av Jake Arnott. Vet inte så mycket om den, tror den utspelar sig på 70-talet. Det är i alla fall den som jag har lottat fram att blåsa dammet av den här månaden. Men det lär väl inte bli av.

söndag 23 september 2018

Ramshackle

Ramshackle: A Yellowknife Story
av Alison McCreesh

Sommaren 2009 föreslog Alison McCreeshs pojkvän Pat att de skulle köpa en billig bil och köra från sin hemstat Quebec för att tillbringa sommaren i exotiska Yellowknife i Northwest Territories, en resa på drygt 500 mil. Man (jag) blir alltid så förvirrad av att allt i Nordamerika ligger mycket längre söderut än man tror. Yellowknife ligger i jämnhöjd med Sundsvall. Men i Kanada är det väl ganska öde områden.

Det första mötet med Yellowknife blir något av ett antiklimax. Staden ser ganska mycket ut som de städer de redan kände till. Det finns höga hus, och de har McDonalds och Walmart. Och jobben de hittade var precis sådana som de ville undvika. För Alisons del ett kontorsjobb. Men så småningom lärde de känna folk och fick se andra delar av Yellowknife. Bland annat det bohemiska området the Woodyard, där folk lever enkelt i små skjul, som byggts på mark som egentligen inte är planerad för bostäder. Väldigt alternativt, och mycket omtvistat. Ska man riva eller K-märka?

Boken består av små anekdoter och observationer av hur man lever i Yellowknife. Stora delar av staden (inte bara the Woodyard) har t.ex. inte vatten och avlopp, eftersom man har byggt direkt på berggrund utan möjlighet att gräva. Sommartid används vattenledningar ovan jord, men större delen av året får man vatten från tankbilar. Och toaletterna har man också en speciell lösning för. Från början ritades serierna till en blogg, men här har de ritats om och givits ett sammanhang. Detaljrikt och humoristiskt om en stad man kanske inte vet så mycket om.

lördag 22 september 2018

Västgötalagret

Västgötalagret
av Stig Claesson

Jag visste inte att "Västgötalagret" var en självbiografisk roman när jag läste den, men det är den tydligen. J. F. Andersson har varit sjuk i astma i flera år och ligger fattigvården till last. Fru Andersson längtar till Västergötland, men dit kan de inte återvända förrän herr Andersson har lyckats i Stockholm. Hans affär hemma i Västergötland gick ju i konkurs så han behöver ha något att komma med. Barnen är stockholmare.

Nu talas det om att det kommer att bli krig i Europa och herr Andersson får en idé. En butik här på Söder, som säljer arbetskläder och rejäla sockar, sådana som stickas i var och varannat hem på den västgötska landsbygden på uppdrag av fabrikörerna. Andersson har kontakter. Och om/när det blir krig kommer det gå åt massor av sockar.

Samtidigt berättas det om vad som händer i Europa, vad som händer på Söder och vad den gamla judiska kvinnan i huset mittemot, hon som fru Andersson hjälper en stund varje dag, kanske tänker. Så här i efterhand har jag lite svårt att förklara vad boken faktiskt handlar om.

torsdag 20 september 2018

Bodies

Bodies
av Si Spencer
Illustrerad av Dean Ormston, Phil Winslade, Meghan Hetrick, Tula Lotay, Lee Loughride

Fyra detektiver från fyra olika tidsepoker undersöker varsitt mord i London. Men det finns något sorts sammanhang mellan fallen.

Jag tyckte att flera av huvudpersonerna var ganska intressanta, och gillade idén med poliser i olika tider. Jag hade gärna läst längre historier om några av dem. Nu blev det lite kort och för mycket fokus på det här mystiska sammanhanget mellan de olika mordfallen.

onsdag 19 september 2018

Önska kostar ingenting

Önska kostar ingenting
av Sara Lövestam

Se även "Sanning med modifikation". Kouplan lever nu på att panta flaskor. En dag hör han dock något som får honom att ana att han kan ha träffat på en person som har användning för en privatdetektiv.

Borgarrådet Jenny har just blivit lurad på hundratusentals kronor av personen som hon trodde var hennes flickvän. Tydligen var hon bara en solochvårare (ett nytt ord för Kouplan). Detta får absolut inte komma ut, så att gå till polisen är uteslutet. Ett jobb för Kouplan. Men också ett uppdrag som tvingar honom att ta stora risker. Han har ju själv starka skäl till att inte vilja bli upptäckt av polisen.

Halvvägs i serien om Kouplan och jag älskar den hittills. Jag gillar att fallen inte utvecklas som man tror, och att lösningarna som Kouplan hittar ofta inte är vad hans uppdragsgivare hade förväntat sig.

måndag 17 september 2018

Mödrar och söner

Mödrar och söner
av Theodor Kallifatides

Jag har läst någon enstaka bok av Theodor Kallifatides tidigare, men jag vill minnas att jag inte riktigt fattade grejen. "Mödrar och söner" tycker jag bättre om. Eller, nu tycker jag bättre om det här?

Kallifatides reser till Grekland för att hälsa på sin mamma, som vid den här tiden var över nittio år gammal. Hans bror kommer förstås på besök och han möter några gamla vänner på stan. Dessutom varvas det som känns som en sorts resedagbok med en självbiografi av hans bortgångne far. Med tanke på att meningen med den här boken är att skriva om modern så handlar det väldigt mycket om fadern och andra.

söndag 16 september 2018

The Prefab Bathroom

The Prefab Bathroom: An Architectural History
av Deborah Schneidermann och Bishakh Kumar Son

Spontant bibliotekslån från serieavdelningen. Precis vad det låter som, en faktabok i serieform om färdigtillverkade badrumsenheter. Mest om arkitekter som har haft visioner, och enstaka byggnader där man har använt någon sådan lösning. Det har väl aldrig riktigt slagit igenom på bred front. Jag trodde att boken skulle vara populärt hållen, men det känns nästan som kurslitteratur. I alla fall som om man måste vara väldigt intresserad av arkitektur för att gilla boken. (Jag kan inte riktigt uttala mig om vad man skulle tycka om boken i så fall.) Text och bild blir ofta inte den helhet som man kunde förväntat sig, och det är alltid synd.

lördag 15 september 2018

Händelsehorisonten

Händelsehorisonten
av Balsam Karam

En poetisk och politisk roman som är en dystopi, men en som till stora delar känns som att ungefär det här händer någonstans redan idag. Kvinnor och barn, vars papper inte var i ordning, har någonstans byggt upp en kåkstad, de så kallade Utkanterna. De är fattiga, men sammanhållningen är stark. I närheten finns staden de fördrivits från, som verkar vara som vilken större nutida stad som helst. Det som framför allt får det att kännas som att det inte är nutid är att tonårsflickan Milde från Utkanterna, som har gripits för terrorism, ska straffas genom att skickas ut i rymden och in i ett svart hål. Detta för att främja vetenskapen.

måndag 10 september 2018

Tre små gummor

Tre små gummor
av Maria Lang

Skriver man deckare som utspelar sig i en stad som är baserad på Nora, så måste man väl nästan skriva en som handlar om tre små gummor som ska på marknad. I Skoga, som staden heter i Langs böcker. För ovanlighetens skull är handlingen förlagd några årtionden innan boken är skriven. Kanske var marknaderna bättre på den tiden?

Det är tre till åren komna systrar som ska gå på marknaden, precis som de har gjort varje år sedan de var barn. Men den här gången går det illa.

Leo Berggren, polischefen som ofta tillkallas när Puck och Eje Bure har hittat en död kropp i Skoga med omnejd, är här en ung poliskonstapel. Eje själv och hans kompis Christer Wijk är småknattar som springer omkring överallt på marknaden, helst utom synhåll för sina föräldrar. En rolig idé och en underhållande deckare.

söndag 9 september 2018

Samma tid nästa vecka?

Samma tid nästa vecka?
av David Nicholls

Man borde väl inte rymma in i feelgood på valdagen, men ... (Faktiskt läser jag något helt annat just nu, den här läste jag för flera veckor sedan.)

Det här är en humoristisk berättelse om ett barn helt utan talanger. Hans pappa köper ett piano för att se om det kanske är det sonen har fallenhet för. Det verkar inte vara det, men han tycker själv att det är roligt och man ordnar med pianolektioner. Och, ja ... Ni får väl läsa själva.

lördag 8 september 2018

Tretton dagar med John C

Tretton dagar med John C
av Jojo Moyes

I den här novellen hittar en kvinna, som är missnöjd med sitt liv och sin man, en tappad mobiltelefon med meddelanden från en man som verkar mycket mer spännande.

Tyvärr inte någon höjdare, tyckte jag.

onsdag 5 september 2018

Försenad

Försenad med räkningen av min SUB den här månaden. Det är lite kaos här hemma p.g.a. att mitt badrum renoveras, och när jag skulle räkna böckerna tappade jag bort mig i hundratalen. Nu har jag räknat om och jodå, är över 2000 nu. 2001. Rimligt!

Har också dragit lott om vilken bok som dammet ska blåsas bort från. Det blev "Disobedience" av Naomi Alderman. En bok som jag tror kommer vara riktigt bra. Konstigt att den har blivit liggande egentligen.

söndag 2 september 2018

Margit Sandemo 1924-2018

 
I kväll nåddes jag av nyheten att Margit Sandemo har avlidit. Hon somnade in vid 94 års ålder. Det var min kompis Kristin som skickade en länk till en artikel om dödsfallet. Kristin, som jag lärde känna för tjugo år sedan genom Margit-fandomen och vars förstfödde jag är gudmor till.

Tydligen var jag ganska sent ute med att läsa Sagan om Isfolket. Jag hade några klasskompisar på gymnasiet som hela tiden försökte tipsa om den men det dröjde ett tag innan jag lät mig tipsas. På den tiden eller i den åldern köpte man ju inte böcker i första taget, så min kompis Linda, som var en av de som älskade serien, ägde faktiskt inte böckerna själv. Men jag fick låna de första av en av hennes kompisar, och redan i första boken var jag helt fast. Jag älskade stämningen, magin, persongalleriet, miljöerna och hur man fick följa släkten genom århundradena. Det dröjde inte länge förrän jag började samla på dem själv. Jag kommer ihåg hur jag var inlagd för observation på sjukhus sommaren 1996 (misstänkt blindtarmsinflammation, det gick över av sig själv) och läste "Den siste riddaren" till långt efter vad sjukhuset menar är läggdags.
Bokmässan 2003. Jag, min syster, Kristin och Margit.

Man hade ju fått internet vid den här tiden och självklart sökte man efter all info som fanns. Så hittade man isfolksföreningar. Så startade man en egen förening. Så startade man en till. Så insåg man att man inte var ämnad för föreningslivet, i alla fall inte som något annat än medlem. Men några höjdpunkter var ju när jag, min syster – som jag tidigt fick in på Sandemospåret – och Kristin (som jag nämnde tidigare) fick träffa Margit i enrum på bokmässan 2003. Eller när medlemmar ur olika föreningar blev inbjudna till festligheterna på Oslo Plaza i samband med Margits 80-årsdag 2004. Kristin hade ordnat inbjudningar för ett gäng av oss (själv fick hon dock förhinder) och så sov vi på någons golv bortåt Drammen någonstans. Dessutom hade ju alla föreningar upplägget att man hade ett alias från böckerna (ibland bara Sagan om Isfolket, ibland även Häxmästaren och Legenden om Ljusets rike, som ju existerar i samma fiktiva universum). Och även om jag aldrig har varit så förtjust i lajv, så var det ändå väldigt roligt med isfolkslajv. Jag har varit Liv och Tova i olika föreningar.

Jag har fortfarande en oväntad mängd norska kontakter på sociala medier. Jag har också vänner som jag har känt sedan den här tiden och fortfarande umgås med, så att semesterresor ofta har gått till Västerbotten, för där bor Marie, eller lite utanför Oslo, för där bor Kristin. Ni vet, de där platserna som alla väljer att resa till.
Margits officiella 80-årsfirande. Oslo Plaza 2004.

Hela tiden har det kommit ut nya böcker av Margit, och vi har samlat de äldre böckerna, och vi har hissat eller dissat. Det är aldrig något som har kunnat mäta sig med Sagan om Isfolket, men det kunde man väl inte begära heller. Har man läst efterordet till sagan om Isfolket, där Margit bland annat berättar om hur hon blev utbränd under skrivandet men inte slutade för det. Hon slutade bara att skriva fristående böcker vid sidan av.

Har man läst många av böckerna märker man ju också att personer och intrig ofta påminner om varandra. Det finns ofta en grupp som ska utföra ett uppdrag, och gruppens sammansättning är sig ofta ganska lik. Ibland är böckerna bättre och ibland är de sämre. Man får bara en känsla av att hon tyckte om att skriva. Vissa händelser går också igen, och ibland är det sådant som väl är till viss del hämtat ur hennes eget liv. Jag tänker på att det flera gånger förekommer övergrepp mot barn, och jag tror också detta med att många av hennes karaktärer hellre umgås med djur än med människor är inspirerat av verkligheten. Hennes egen släkthistoria – med svensk adel på ena sidan och bönder från de norska fjällen på den andra – har väl också varit en inspiration. Den där svenska adelssläkten som en gren av Isfolket följer i många generationer, det är Margits förfäder. Fast det vet vi ju, det berättar hon ju för Gabriel i en av de konstigaste plot twistarna i Isfolket. (Jag kunde sagt spoiler, men ni har ju förstås läst.)

För några år sedan berättade Margit att hon skulle pensionera sig och inte skriva fler böcker. Men sedan ändrade hon sig och det blev några böcker till, varav den sista påminde om hennes mysiga följetonger från förr. Och så fick hon ju ett uppsving i samband med att böckerna blev inlästa för Storytel. Tidigare har det nästan aldrig stått om henne i svenska tidningar, men plötsligt dök det upp stora porträttintervjuer. Roligt att läsa om henne, och jag tycker att det är sorgligt att hon är borta nu. Men jag tänker också på att hon har sagt att hon inte är rädd för att dö. Hon gjorde nämligen just det i samband med en svår förlossning, och kände först besvikelse när hon rycktes bort från det underbara som väntade henne på andra sidan, innan hon insåg att hon så klart ville leva. Och det kan ju vi andra tro vad vi vill om, men hon skriver i sin självbiografi att sedan dess har hon aldrig varit rädd för döden, utan tvärtom tänkt att det är något att se fram emot. När den stunden kommer, märk väl. För jag har ju också läst att självbiografin nästan fick heta "En gång till, tack", men att det inte riktigt passade in på alla upplevelser i livet, så då fick det hellre bli "Livsglädje".

Nu är det jag som plockar fram första delen i Häxmästaren. Det var så länge sedan jag läste den serien. Och första boken innehåller en del riktigt bra stycken. Men jag vet inte om jag vågar läsa just dem så här sent på kvällen.

lördag 1 september 2018

Palace Pier

Palace Pier
av Keith Waterhouse

På 60-talet, fyrtio år innan "Palace Pier" utspelar sig, gav Chris Duffy ut en roman, "Razzle-Dazzle", som blev rätt saå framgångsrik. Hans andra roman blev dock refuserad. För lik den första. Och sedan blev det inget mer. Numera är både Duffy och "Razzle-Dazzle" i stort sett bortglömda. Han och ett ex flyttade till Brighton och började handla med antikviteter. Efter att det tog slut blev han kvar i Brighton och hankar sig fortfarande fram på antikvitetshandeln, trots att han inte vet ett dugg om antikviteter. I vilket fall som helst så är han mest på puben. Han bor i ett hyresrum och har en affär med värdinnan. Och åren går.

Men nu är det litteraturfestival i Brighton, ett tillfälle att försöka hålla sig framme, att namedroppa De Stora Namnen och att bli bitter över att folk helt utan talang blir bästsäljande författare. Den här helgen blir minnesvärd, när Duffy trasslar in sig i lögner och löften, försöker undvika vissa personer och dessutom får nya ledtrådar till var ett förlorat bokmanus han länge har letat efter kan finnas. Planen för vad han ska göra med det om han hittar det är mycket oklar, men det hindrar honom inte från att försätta sig i en rad prekära situationer under sökandet.

Ibland blir "roliga" böcker inte alls särskilt roliga, men här balanseras tokigheterna med sjaskighet och bitterhet och det funkar. Duffy känns som en rätt tvivelaktig person, men det är bara bra.

Jag har bott i Brighton några månader, inte så långt innan den här boken skrevs. Jag känner igen en del platser, men hängde kanske mindre på sunkiga antikmarknader och alkisvänliga pubar.

onsdag 29 augusti 2018

Himmelbjørnens skog

Himmelbjørnens skog
av Britt Karin Larsen

Jag dröjde nog lite för länge med att läsa den andra boken i serien om folket på Finnskogen. Det har väl gått något år sedan jag läste "Det vokser et tre i Mostamägg" och jag kom inte riktigt ihåg vem som var vem och hurdana förhållanden de hade till varandra. Men det dröjer inte länge innan man har allt klart för sig igen. Och vissa händelser i förra boken glömmer man ju inte i första taget.

Det som slog mig under läsningen av förra boken var hur tidlöst livet verkade i Finnskogen. Inte förrän några utomstående dök upp insåg jag att det utspelade sig på 1800-talet. Det kunde lika gärna varit ett par hundra år tidigare. Nu vet jag ju ungefär när det hela utspelar sig, och kanske har man lite mer kontakt med omvärlden här. Flera av personerna i böckerna hade sina skäl till att inte vilja ha så mycket kontakt med utomstående, men på grund av omständigheterna är de nu så illa tvungna. De unga talar mycket bättre svenska numera, och en av de gamla förutspår att om några generationer kommer ingen längre tala finska. Och samtidigt har man de som ännu utför alla traditionella ceremonier kring björnjakt.

Jag ser fram emot att få läsa nästa bok i serien. Både för att få följa folket vidare, men också för språket och stämningen i böckerna.

söndag 26 augusti 2018

Ett hjärta åt Kri

Ett hjärta åt Kri
av Ester Ringnér-Lundgren

För att vara en bok som ska handla om Kri så handlar den väldigt mycket om Lena, som Vimsi och hon lärde känna i förra boken. Många kapitel handlar om Lena och konstnären som hon räddat undan svält och dåliga konstnärliga beslut. Joel, som han heter, ska komma och fira jul med Lenas familj. Lenas bror klagar på att hon har blivit så tråkig, och plötsligt inser Lena att hon ju är kär i Joel. Detta kompliceras av en ganska rejält tilltagen åldersskillnad, samt att Joel bara har ögon för en annan. Är det inte typiskt, tänker man samtidigt som man undrar om inte Ester Ringnér-Lundgren hellre hade velat skriva en Lena-serie än en Kri-serie.

Men både Kri och Vimsi är också med på ett hörn åtminstone. Kri läser bland annat en annons för en välgörenhetsorganisation som hjälper barn på flykt och känner att hon borde göra något mer än att bara skänka en liten slant. Kanske någon sorts soaré till förmån för Rädda barnen? Det är nästan så jag tror att det är obligatoriskt för flickbokshuvudpersoner att anordna något i den stilen. Jag tycker egentligen att det är roligast att läsa om deras mer vardagliga förehavanden, till exempel när Kri, Vimsi och Lena har uppesittarkväll, fast beslutna att göra klart handarbetena de ska ge bort i julklapp om de så ska vara vakna till nästa morgon. Mysigt, även om Kriböckerna inte går upp emot Lottaböckerna.

Just den här boken har givit upphov till ett litet omslagsmysterium, men det får jag nästan lov att återkomma till senare.

torsdag 23 augusti 2018

Göra om

Göra om
av Sophie Kinsella

Kan det vara så att det här är det första jag läser av Sophie Kinsella? Jag vet inte.

Emmas kompis Fizz drar alltid igång en massa konstiga projekt – man kan ju inte bara skaffa ett vanligt jobb! – och Emma blir alltid inblandad på något sätt. Nu har Fizz bestämt sig för att börja jobba som inredningsarkitekt, och Emma ska tydligen hjälpa henne. Genom en oerhörd slump finns det en koppling till Emmas förflutna. Det har hänt mycket i Emmas liv sedan dess, men hon har inte glömt.

Trevlig berättelse, och allt med Fizz är riktigt kul. Jag kanske ska försöka mig på Shopaholic-serien i alla fall. Om den är lika rolig.

onsdag 22 augusti 2018

Att gå vidare

Att gå vidare
av Nora Ephron

Nora Ephron berättar här om en lägenhet hon bodde i. Den låg i en jättetrevlig byggnad i New York, och hon kunde inte begripa att folk någonsin flyttade ut. Framför allt är det huset som hon älskade. Men allt har sin tid. En dag känner även hon att det är dags att flytta.

Jag gillade den här texten om folket i ett hus i New York. Den ingår i Novellix feelgood-fyra och jag kan säga redan nu att den här är min favorit bland dem. Jag har alltså läst alla fyra, jag har bara inte bloggat om de andra än.

måndag 20 augusti 2018

Gerald's Game & Dolores Claiborne

Gerald's Game
Dolores Claiborne

av Stephen King

Jag loppisfyndade "Gerald's Game" för flera år sedan och när jag hade semester tänkte jag att det kunde passa bra med en Stephen King-bok. T.ex. den här, som jag inte hade läst tidigare. Tydligen har det släppts en filmatisering på Netflix ganska nyligen, men det visste jag inte när jag läste den. Jag är också ganska tveksam till om jag kommer se den. Föredrar blod och skräck i bokform.

Jessies man (alltså Gerald) föreslog för ett tag sedan att de skulle testa en ny grej när de hade sex. Om han kunde binda henne? Jessie tyckte att det verkade spännande att testa, men kom ganska snart fram till att det inte var hennes grej. Tyvärr var det verkligen Geralds grej. Så mycket att han skaffade två par äkta handbojor, samma modell som polisen använder. Jessie har inte riktigt velat säga hur hon känner. Men den här gången – under en helgresa till deras stuga – blir hon så arg på honom och hela situationen. Han lyssnar inte på vad hon säger och hon sparkar till honom, hårt. Och Gerald får en hjärtattack och dör där, på sovrumsgolvet.

Jessie är nu fastspänd i sängen, med nycklarna till handbojorna långt utom räckhåll och nästan naken. Ingen vet var hon är, och även om någon kanske räknar ut det så småningom så kommer det dröja många dagar innan någon har skäl att undra var Jessie och Gerald är. (Hur lång tid tar det att dö av uttorkning?) Hennes make ligger död på golvet. Dessutom är stugans dörr inte ordentligt stängd – hon hör hur den står och slår – så vem som helst, djur eller människa eller annat, kan ta sig in.

Riktigt, riktigt obehagliga förutsättningar. Mycket för att det dels är så realistiskt. Kanske inte att man skulle råka ut för exakt det här, men kanske någon annan situation där man är både fångad och oskyddad.

Jessie är dessutom fast med rösterna i sitt eget huvud.

Alla Stephen Kings böcker hänger ju ihop, om inte annat så nämner någon säkert något ortsnamn som förekommer i någon av de andra böckerna. Men här tänker Jessie på en händelse när hon var liten och de skulle titta på en solförmörkelse. Är det inte en solförmörkelse i "Dolores Claiborne" också? tänkte jag. Det måste ju vara samma. Och plötsligt var det en oerhört tydlig referens till just den boken! Så tydlig att jag började fundera på om det inte också måste finnas motsvarande referens där också. Inget annat att göra än att läsa "Dolores Claiborne" också.

"Dolores Claiborne" har jag läst åtminstone ett par gånger tidigare, och den kan alltid läsas en gång till. Jag tycker bra om den.

Dolores har varit hushållerska hos den förmögna Vera Donovan i flera årtionden. Huset var ett sommarställe i början, på en ö i New England. Ett stor sommarhus för en rik familj. Efter makens död började Vera tillbringa mer tid där och till slut var hon permanent bosatt på ön. Alla visste att Vera och Dolores alltid var i luven på varandra. Och nu är Vera död, och de flesta på ön tror att Dolores har mördat henne. Det ryktas ju redan om att hon mördade sin make trettio år tidigare. Nu sitter Dolores i polisförhör och hon tänker berätta sanningen.

Fanns det någon referens till "Gerald's Game" då? Ja! Jag är nöjd. Det är nästan som om Dolores och Jessie kommunicerar, trots att de inte känner till varandra. Så har ju båda böckerna också liknande teman, bland annat kvinnor som först är offer och sedan slutar vara det. Solförmörkelsen inträffar i båda böckerna förstås. Jag har läst att detta egentligen skulle bli en bok, "In the Path of the Eclipse". Till slut blev varje historia en egen roman, men kopplingen mellan dem behölls. Jag tror att det blev bättre så här. Jag tycker att böckerna har helt olika ton. Och hade det inte varit synd att bryta upp Dolores monolog?

söndag 19 augusti 2018

Saving Grace

Saving Grace
av Grace Wilson

En seriebok om Grace och hennes tre kompisar, som hyr ett hus i London ihop. Det är fester och fylla och en sunkig charterresa. Huset de bor i är slitet och inga reparationer har gjorts på åratal. Och nu ska hyresvärden sälja huset och tjejerna måste försöka hitta något nytt. Det visar sig att de tre andra inte är sugna på att hyra ett nytt hus tillsammans. Nu måste Grace försöka hitta en bostad som helst inte bara är en säng i en skrubb, och som dessutom inte kostar hela hennes lön. Egentligen borde hon hitta ett bättre jobb och faktiskt göra något med den där konstskoleutbildningen hon har. Inte bara se på när alla andra går vidare i livet.

Det jag tyckte var särskilt intressant var att det handlar mycket om att försöka klara sig på en extremt tuff bostads- och arbetsmarknad. Orimliga hyror (speciellt med tanke på vad man får för dem) som man nätt och jämnt kan klara på sin lön. Att tvingas ha överseende med sexuella anspelningar från hyresvärden eller orimliga krav från kunderna på jobbet, för att man inte har råd att bli av med bostad eller jobb. Kanske ska man bara ge upp drömmen om London? Allt berättat med mycket humor.

torsdag 16 augusti 2018

I död och lust

I död och lust
av Margit Sandemo

Ellinor får chansen att hyra ett hus i en bergsby i Italien. Här ska hon ägna sig åt måleri, men hon blir överraskad över det fientliga bemötande hon får. Inte bara fientlighet, utan även varningar. Hon borde inte vara här, det kan vara farligt för sådana som hon. Den enda som är riktigt vänlig är en ung man, men är det kanske honom som hon borde akta sig för?

Detta är en av Margits nyare böcker, en som jag bra har läst en gång tidigare. Det är också en av de som jag inte tycker är särskilt bra. Karaktärerna är lite väl enkelt uppbyggda, och intrigen alldeles för tillkrånglad. Men det är ju ändå alltid mysigt att läsa en av Margits böcker, och jag tycker nästan att det hör till på sommaren.

onsdag 15 augusti 2018

Still Waters in Niger

Nytt i Jorden runt-bloggen. En roman om en amerikansk kvinna som besöker sin dotter som jobbar som barnläkare i Niger.

måndag 13 augusti 2018

Nana 16

Nana 16
av Ai Yazawa

Skvallertidningarna gör sina efterforskningar i Nana Osakis brokiga bakgrund. Nu är de inne på saker som hon väl inte ens känner till själv. Jag har läst serien innan, men tycker ändå att det är spännande. Nej, jag kommer inte ihåg vad som hände. jag minns inte om man får veta. Serien avslutades abrupt efter att Ai Yazawa drabbats av sjukdom.

I den här volymen får man en bonusserie om Nobus bakgrund. Han har haft en betydligt tryggare uppväxt än bandkompisen Nana, och hans föräldrar blev inte glada när han valde att satsa på musiken.

söndag 12 augusti 2018

En smakebit på søndag (Tre små gummor)

http://www.astridterese.no/2018/08/12/smakebit-forer-av-gra-folkevogn-juli-1975/
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning, som numera sköts av Astridterese på Betraktninger. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Imorgon börjar jag jobba igen efter en månads semester. Så jag får väl passa på att njuta av den sista dagen med en somrig deckare. Då tänker jag ju att gamla mysiga deckare ger semesterkänsla, inte att deckaren utspelar sig på sommaren. För den utspelar sig på en höstmarknad i Skoga i september 1929. Jag tror att det här är den enda av Maria Langs deckare som inte utspelar sig samtidigt som den är skriven, utan några decennier tidigare. Christer Wijk och Einar Bure är småkillar som springer omkring överallt på marknaden. Leo Berggren (som brukar bli inkopplad när böckerna utspelar sig i Skoga) är en ung polisman. Och jag antar att det kommer inträffa ett eller flera mord så småningom.

"Tre små gummor" är en perfekt titel, för i visan ska de ju på marknad i Nora, som är förlagan till böckernas Skoga. I boken är de tre åldriga systrar, varav två fortfarande bor kvar i sitt gamla barndomshem.
Visserligen hade de numera jordbruket utarrenderat, men det var ändå mycket att syssla med på en så stor gård, och Lovisa hade aldrig varit till nån synnerlig hjälp. Jo, hon hade uppfostrat de moderlösa brorsbarnen, det hade hon, och, tänkte Ellen bistert, det var väl därför Sofie var som hon var.
– Henning, han har artat sig bättre. Men han brås också mest på far sin. Och på mig.
– Sa du nåt?
– Nää. Nä då.
Ungefär samtidigt med att Ellen la sig till med ovanan att tänka högt började Lovisa att höra sämre än förut, varför allting vanligen ordnade sig till det bästa och deras samvaro i varje fall inte blev mera fylld av friktioner än den varit genom många år.
(Maria Lang, "Tre små gummor", s. 24)