Kurtby

Kurtby
av Erlend Loe

"Kurtby" är nästan raka motsatsen till "Amish", som jag läste bara ett par dagar tidigare. Båda handlar om religiösa grupper med en speciell livsstil. "Amish" är initierad, seriös och respektfull, men det kan man väl inte direkt beskylla Erlend Loe för att vara i sin "Kurtby", den femte boken om Kurt och hans familj.

Kurt är som vanligt barnslig, ganska fördomsfull och inte särskilt öppen för nya idéer. Man kan ändå känna igen honom från verkligheten, fast vanligt folk brukar vara lite mer nedtonade. Kurts yngste son Bud har en del religiösa funderingar, men religion är bara trams enligt Kurt. Men på väg till Finland och Mumindalen så kör familjen vilse i Sverige och hamnar i Kurtby, som helt domineras av Pingpongkyrkan. Folket i Pingpongkyrkan är deppiga för att deras älskade Pastor Astor har hamnat i fängelse och dött. Men när Kurt dyker upp så hyller de honom som sin nya pastor, och Kurt, han blir frälst.

Men Kurts familj trivs inte alls i Kurtby och Pingpongkyrkan. Men här håller alla koll på alla, och det gäller att rätta sig i ledet. Pingpongkyrkan styrs med järnhand av Kirsti Brud, men det låtsas hon inte om eftersom kvinnor inte ska hålla på och styra saker utan bara vara hemma och virka äggkoppsunderlägg.

Aningen inspirerad av Knutbyhändelserna ja. Ganska rolig, men det är kanske inte så lätt att driva med Knutby genom överdrifter. Det klarade vissa av medlemmarna i den där församlingen i Knutby så bra själva. Eller om det var kvällstidningarna. Loe har förresten inte med själva mordet, annat än i ett par (i och för sig ganska grova) antydningar av Kirsti Brud till Kurts fru om vad som kan hända om man inte sköter sig som pastorsfru. Mycket skulle i stället kunna passa in på många religiösa sekter. Egentligen handlar boken om farorna med religiös fanatism, snarare än just Knutbyhändelserna. Lite tungt för en barnbok kanske, men den är knappast tänkt för väldigt små barn. Mellanstadiet och uppåt kanske. Alla som har hunnit utveckla den här typen av humor.

Detta var förresten en av böckerna som jag fick julklapp. Jag fick även Kurtfilmen, Kurt blir grusom. Det ska bli roligt att se den. :)


Tidigare böcker om Kurt:
- "Kurt3" (innehåller "Kurt og fisken", "Kurt blir grusom" och "Kurt, quo vadis?")
- "Kurt koker hodet"

Kurtbypastorn och Kirsti Brud

Hos Megameow ser jag att Erlend Loe har skrivit en ny bok om Kurt . Den ska heta "Kurtby" och vara starkt inspirerad av Knutby.

Kurt och familjen åker på semester till Sverige och hamnar i Kurtby, där invånarna är ledsna eftersom deras pastor just har hamnat i fängelse. Och Kurt råkar bli deras nye pastor. Läs mer hos Aftenposten. Galet! Jag måste läsa den här boken!

Här och här kan man läsa vad jag har tyckt om de tidigare böckerna. I den ena texten har jag varit superambitiös och faktiskt skrivit alltihop på norska.

Bäst i maj 2003

I maj läste jag visst mycket som var bra. Hela sex böcker var bäst. :)

Först ut var Inger Edelfeldts "Betraktandet av hundar". Hennes böcker är ju nästan alltid bra. Ragnar Kalmén har just råkat ut för något sorts sammanbrott. Det hela var mycket pinsamt. Nu försöker han beskriva vad som ledde fram till sammanbrottet. Mycket bra bok, trots att huvdpersonen/berättaren är riktigt osympatisk.

"Kurt quo vadis?" av Erlend Loe har jag skrivit om förr.

Läste om de fyra första Harry Potterböckerna. Allihop är bra, men "Harry Potter and the Prisoner of Azkaban" (nummer tre i serien) är min absoluta favorit. Tror inte jag behöver skriva nåt om handlingen. :)

Lemony Snickets serie om de föräldralösa syskonen Baudelaire skrev jag om i min apriltext. I maj läste jag del 3 och 4 i serien, "Den sorgsna sjön" (i vilken barnen får bo hos en släkting som är rädd för allt och som älskar grammatik) och "Det sällsamma sågverket" (i vilken barnen får slita hårt på en annan släktings sågverk). Skojiga böcker.

En annan väldigt rolig bok var Knut Nærums "Norsk litteraturhistorie fritt etter hukommelsen". Det är alltså en norsk litteraturhistoria, fast inte en särskilt seriös en. Alla utsagor är väl inte helt sanna, boken är nämligen skriven efter principen "Sjekk aldri en god historie". Den är kul även om man inte känner till alla författare som nämns (det gör inte jag).

- Bäst i januari
- Bäst i februari
- Bäst i mars
- Bäst i april

Kurt koker hodet

Kurt koker hodet
av Erlend Loe. Illustrert av Kim Hiorthøy.

En dag kom en slem fyr til Gunnars kai (hvor Kurt jobber som truckfører) og spurte om han kunne få kjøpe kaia. Det fikk han ikke og da bygde han en kjempemoderne kai like ved siden av Gunnars kai. Nå kjører alle båter dit og nesten alle ansatte på Gunnars kai mister jobben. Bare Gunnar, Kurt og en annen er igjen og de har ikke mye å gjøre. Når Kurt og sønnen Bud (Bud er to-tre år og har mistet barnehageplassen sin, så han må bli med Kurt på jobb) skal vaske en container (de må jo gjøre noe) oppdager de att den er full av folk som hvertfall ikke er fra Norge. Bud blir forelsket i en jente på sin alder (ordet "lysfontene" blir brukt) og Kurts kone Anne-Lise syns at det er svært SPENNENDE med folk fra fremmede land. Hun blir veldig engasjert, spesiellt i en fyr som atpåtil er en bedre truckfører enn Kurt. Kurt liker det dårlig.

"Kurt koker hodet" var opprinnelig et teaterstykke og det fremgår tydelig syns jeg. Det er veldig mye dialog i denne boka, mye mer enn i de andre Kurtbøkene. Jeg liker det ikke noe særlig, men det er i grunn ikke noen stor skuffelse. Jeg var forberedt på en nedtur etter den geniale "Kurt quo vadis?" og Loe er jo alltid morsom. "Kurt koker hodet" er en morsom bok, men sier ikke noe nytt om innvandring, arbeidsløshet eller sjalusi. Kanskje noe nytt om leverpostei og om kongen...

Jeg skjønner ikke helt dette med hodekokingen. Folk i boka koker hodet litt nå og da. Snodig.

P.S. Jeg er ikke norsk! Dere må unskylde alle de språklige feilene mine. Det er vanskelig å ikke blande det sammen med svensk.

Ny bok

Idag fick jag Erlend Loes senaste Kurtbok ("Kurt koker hodet") i posten. Det var Kristin som hade skickat den till mig. :) (Ja, jag visste om att hon skulle göra det. Hade beordrat henne. Hehe.)

Kommer ha fullt upp i helgen (besök hit, besök dit), men räknar med att jag ska hinna läsa den boken också.

Kurt3

"Kurt3" (ska egentligen vara Kurt upphöjt i 3, men det vet jag inte hur man skriver) är en samlad utgåva av Erlend Loes tre böcker om Kurt och hans familj. Jag hade redan lånat del tre, "Kurt quo vadis?", på bibblan och läst den flera gånger så det här inköpet var ett måste när jag var i Oslo nyligen. Nu fick jag ju också läsa de båda första böckerna, "Fisken" och "Kurt blir grusom". Det är bara den första som finns på svenska (än så länge i alla fall). Då heter den "Kurt och fisken".

Alla böckerna handlar om truckföraren Kurt, som har en fin truck, mustasch, en fru som är arkitekt och tre barn. I "Fisken" hittar Kurt en enorm kvarglömd fisk på kajen där han jobbar. Hans chef vet inte riktigt vad han ska göra med fisken, men den kan ju inte ligga där den ligger så Kurt får den. Nu har Kurt och familjen tillräckligt med mat för ett bra tag framöver, och följaktligen behöver varken Kurt eller hans fru jobba. Istället ger sig familjen av på en lång resa där de både seglar på fisken och äter av den. I "Kurt blir grusom" kommer Kurt över en stor summa pengar och blir "grusom". De här två böckerna blev jag inte så imponerad av. Visst, de är bra, och Erlend Loes språk och Kim Hiorthøys bilder gör berättelsen extra läsvärd och rolig. Men de här båda böckerna passar nog bättre för barn än för... mig. (Tja, de är ju faktiskt barnböcker. Min recension är egocentrisk.)

Min (min min min) favorit är "Kurt quo vadis?". I den här boken hamnar Kurt i en livskris efter att ha varit på fest hos några vänner. Värdparet är läkare och de andra gästerna är antingen läkare, lärare eller arkitekter precis som Kurts fru. Kurt är den ende truckföraren och läkarna hånar honom för att hans jobb inte är lika viktigt som deras och för att han inte har någon personsökare. Kurt bestämmer sig för att säga upp sig från jobbet och börja göra något viktigare istället.

Åååh, den här boken är så bra! Det är en historia att känna igen sig i (även om du aldrig har försökt dammsuga en tysk skog) och formuleringarna är helt perfekta. Den första boken av Erlend Loe som jag läste var "Naiv. Super." (och det lär jag inte ha varit ensam om). Resten av Loes böcker har inte levt upp till mina höga förväntningar - inte förrän jag hittade "Kurt quo vadis?". *älsk*