tisdag 24 februari 2009

Färdlektyr 1998


Färdlektyr 1998
av Steffo Törnquist, Jan Gradvall, Gunnar Andersson, Mats Källblad, Jonna Bergh, Per Svensson, Lasse Åberg, Hans Wiklund, Peter Kadhammar och Frida Boisen.

Första Färdlektyrsamlingen hade en lite annan skepnad än de senare jag har läst. Här handlar alla texter om kollektivtrafik (boken ges ut av ett antal lokaltrafikföretag). Både mer novellaktiga texter och texter om musik och film som handlar om kollektivtrafik. Roligast är att det fanns med en kort Vimmelgrindsrelaterad serie.

- "Färdlektyr 2001"
- "Färdlektyr 2003"
- "Färdlektyr 2004"
- "Färdlektyr 2005"
- "Färdlektyr 2006"

söndag 22 februari 2009

Alt annet enn pensum


Alt annet enn pensum
av Harald Rosenløw Eeg

Klaus och hans mamma flyttar till Oslo. Mamman har fått nytt jobb som "sosiallærer" (undrar om inte det är skolkurator) och Klaus ska gå i samma skola som hon ska jobba på. Klaus är inte en person som blir lätt populär och han oroar sig en del. Men så börjar han prata med Sturla, en kille på skolan, redan innan terminen börjar. Det lovar gott.

Men när terminen väl börjar inleds den med Sturlas begravning. Och det visar sig att Klaus ska gå i det som var Sturlas klass. Här kände alla Sturla, utom Klaus, som bara har pratat med honom ett par gånger. Men ingen vet att Klaus var en av de allra sista som såg Sturla i livet. Eller att Klaus har hört en del saker han inte borde ha hört. Eller att han har Sturlas dagbok. Klaus är säker på att Sturlas död inte var en olycka och börjar göra egna efterforskningar.

Och det är något som är fel på skolan. Men vad? Vem ligger bakom? Berättelsen påminner inte så lite och en skräckroman eller skräckfilm, där hjälten måste försöka komma underfund med vad den onda kraften eller monstret är, och sedan oskadliggöra det. Det enda man vet är att det inte är något övernaturligt. Hur konstigt och gastkramande spänande det än blir, så får man aldrig känslan av att det skulle vara något som inte finns i den verkliga världen som ligger bakom. Vilket inte direkt gör det mindre skrämmande.

"Alt annet enn pensum" är en mycket spännande och välskriven bok. Läs! Boken är även översatt till svenska och heter då "I tomma luften". Man borde definitivt läsa mer Harald Rosenløw Eeg. Jag har läst en av hans andra böcker, men han har också skrivit filmmanus, t.ex. till deUSYNLIGE, som hittills är den bästa film jag har sett i år. (Okej, jag har inte sett så många filmer än i år, men den här kommer stå sig som en av de allra bästa.)

torsdag 19 februari 2009

Tidigt på morgonen, Store Mosse



Tidigt på morgonen
Store Mosse
av Henrik Bromander

Jag kanske har sagt det förr, men Henrik Bromander är en väldigt, väldigt bra serieförfattare. Det är bara någon enstaka berättelse i "Tidigt på morgonen" som jag läser igenom och glömmer snabbt. De flesta stannar kvar. Titelberättelsen om en missförstådd pojke som troligen har odiagnosticerad Aspergers eller något liknande, och som gruvar sig inför att börja i särskolan till hösten t.ex. Riktigt bra skriven. Eller den om hur en svårt cancersjuk pojkes föräldrar bestämmer sig för att göra hans sista tid i livet till något alldeles extra, något som spårar ur ganska rejält. Eller den om en pappa som sitter anklagad för att ha utnyttjat sin numera vuxna dotter sexuellt när hon var yngre. Hur han går från förnekande till insikt. Och så finns det en påhittad dokumentärserie om en fransk filosofs märkliga liv. Jag var faktiskt inte säker på om det var fakta eller fiktion först. Konstigare saker har hänt.

De här berättelserna är mina favoriter. På ett ganska tungt och sorgligt sätt. Det är inte direkt någon mysläsning i det här seriealbumet. Teckningsstilen är enkel. Inte "snygg", men det funkar, och det är berättelserna som är det bästa. Dessutom är ju bildkompositionen viktigare än att bilderna ska vara vackra.

"Store Mosse" blev en repris, för den ingår ju också i "Tidigt på morgonen". Den handlar om en man som lever ensam i samklang med naturen, och hans tankar. Den här Lantisen kom förstås före det stora albumet."Tidigt på morgonen" är en samling av serier som har varit publicerade i lite olika tidningar och sånt tidigare. "Store Mosse" är väl en av de serier som bleknar i jämförelse med de bästa i "Tidigt på morgonen", men det betyder inte att den är dålig.

"Tidigt på morgonen" rekommenderas varmt.


Lantisar:
L001: "Alvaret" av Rasmus Gran
L002: "Sigvard" av Mats Källblad
L003: "Gröna tomater" av Gunnar Krantz
L004: "Diezeldimma" av Josefin Olofsson
L005: "Morfars verkstad" av Knut Larsson
L006: "Högerback" av Maria Fredriksson
L007: "Genvägen" av Daniel Ahlgren
L008: "Små stunder av lycka" av Karna Rusek
L009: "Välkommen till Hammarö" av Malin Biller
L010: "Svarta vinbär" av Åsa Grennvall
L013: "Jordens undergång i Jörpslinge" av Johan Wanloo
L014: "James grill" av Kim W Andersson
L015: "Tio små lantisar" av Jonna Björnstjerna
L017: "Utsocknes i Fiskesjö" av Carl Hedsved
L018: "Dimman" av Kalle Bjelkefelt
L019: "Den siste lantisen" av Mattias Elftorp
L020: "Hästtjejen" av Åsa Ekström
L021: "Ling" av Maria Fredriksson
L022: "Tyskarnas sommarstuga" av Jimmy Jönsson
L023: "Nu och aldrig mer" av Niklas Asker
L024: "Päran" av Sofia Olsson
L025: "Vägen" av Fabian Göransson
L026: "Store Mosse" av Henrik Bromander
L027: "Du fattar ingenting" av Li Österberg
L030: "Panorama - ad infinitum" av Oskar Aspman
L031: "Häxan i skogen" av Lina Neidestam
L032: "Apkonster" av Mattias Adolfsson
L033: "Mannen med hatten i hålet" av Emelie Östergren
L034: "Rubiner & glasull" av Josefin Svenske
L036: "Dödvatten" av Lars Krantz
L037: "Monster" av Mattias Elftorp

söndag 15 februari 2009

Vildkatten


Vildkatten
av Sigge Stark

Sigge Stark är nästan en sån där författare som man ska ha läst. Eller som man inte ska ha läst. Det beror lite på hur man ser det. Hon var ju väldigt läst på sin tid, men inte av kultureliten direkt. Jajamen, jag har läst eländig kiosklitteratur igen. ;) Men så himla dålig var den faktiskt inte, även om den inte var det djupaste eller mest originella jag har läst.

Arne Waldor är på besök i sin fästmös föräldrahem. Margret är ordentlig och motsvarar helt Arnes ideal. Tror han. Men när han träffar Renja från Stigmansliden får han tänka om. Folket på Stigmansliden är tjuvjägare och smugglare, och Renja springer omkring helt vilt i skogarna. Hennes liv är väldigt olikt Arnes. Frågan är om det är Margret eller Renja som han passar bäst ihop med.

Handlingen var väldigt förutsägbar, men det var ganska trevlig läsning ändå. Påminde faktiskt lite om Margit Sandemos följetonger, men lite mer gammaldags och utan så mycket övernaturligheter. Kanske lite bättre språk också. ;) Däremot fick jag inte samma myskänsla, men det kan ha att göra med att jag inte läste Sigge Stark i tonåren. Hon är väl en av de författare som man uppskattar mest då.

lördag 14 februari 2009

Luba In America


Luba In America
av Gilbert Hernandez

Massor av serier om Luba, hennes barn, hennes systrar och deras familjer. Inte minst om systerdottern Venus.

Jag föredrog egentligen de här serierna medan de utspelade sig i latinamerikanska Palomar. Nu har Luba och barnen flyttat till USA, där Luba har två systrar, och jag tycker att serierna har en annan ton nu. Men jag gillar fortfarande att det är lite ur en karaktärs synvinkel, lite ur en annans, någon tillbakablick m.m. så att berättelsen fylls ut efterhand.

Love and Rockets "Volume 1":
1. "Music For Mechanics" (Los Bros Hernandez)
2. "Chelo's Burden" (Och här med.) (Los Bros Hernandez)
3. "Las Mujeres Perdidas" (Los Bros Hernandez)
4. "Tears From Heaven" (Och här.) (Los Bros Hernandez)
5. "The House of Raging Women" (Los Bros Hernandez)
6. "Duck Feet" (Los Bros Hernandez)
7. "The Death of Speedy" (Jaime Hernandez)
8. "Blood of Palomar" (Gilbert Hernandez)
9. "Flies On the Ceiling" (Los Bros Hernandez)
10. "Love and Rockets X" (Gilbert Hernandez)
11. "Wigwam Bam" (Och här.) (Jaime Hernandez)
12. "Poison River" (Gilbert Hernandez)
13. "Chester Square" (Jaime Hernandez)
14. "Luba Conquers the World" (Gilbert Hernandez)
15. "Hernandez Satyricon" (Los Bros Hernandez)

Mer av Gilbert Hernandez:
- "Fear of Comics"

Mer av Jaime Hernandez:
- "Whoa Nellie!"
- "Locas In Love"

fredag 13 februari 2009

Farmor har kabel-TV, Videogutten


Farmor har kabel-TV
Videogutten
av Tore Renberg

Den här boken innehåller två kortromaner, som har en del gemensamma nämnare. De utspelar sig i Norge på 80-talet, i båda handlar det om två pojkar i lägre tonåren och det handlar om TV. Annars är de båda berättelserna väldigt olika i tonen.

"Farmor har kabel-TV" är en både söt och sorglig historia. Arve och Jonas vill så gärna se musikvideor, men det visas knappt på public service-TV. Bara någon enstaka gång, och då mest a-has Take On Me, som ju har lyckats med konststycket att slå rejält utomlands. Vissa har Sky Channel, och där visas massor av musikvideor. Så kommer de på att Arves farmor, som han knappt känner, numera bor i lägenhet. Och i lägenheter har folk kabel-TV och Sky Channel.

Plötsligt börjar Arve och Jonas besöka Arves farmor nästan varje dag. Farmor vet ju att de egentligen kommer för att se på TV, men hon är glad över att äntligen ha fått bli farmor "på riktigt". För det blir ju också saftdrickande och muffinsätande och småpratande när Arve och hans kompis kommer och hälsar på.

"Videogutten" har en olycksbådande och direkt obehaglig stämning. De fjortonåriga kompisarna Hasse och Pål får en adress av en ny kille i klassen. Det är adressen till Videogutten, som har otroligt många videofilmer och som gärna låter folk se på ocensurerad skräckfilm tillsammans med honom. Men det pågår en del andra saker hemma hos Videogutten också.

Jag tycker inte man kommer in i de här berättelserna lika bra som i t.ex. böckerna om Jarle av samma författare. Men de är helt okej. Jag tycker bättre om "Farmor har kabel-TV" för där lärde man känna och förstå karaktärerna bättre. Behållningen med den andra kortromanen är väl mest den otrevliga stämningen. Intet ont om otrevliga stämningar i böcker förstås.

onsdag 4 februari 2009

Peach Fuzz



Peach Fuzz 1-3
av Lindsay Cibos och Jared Hodges

Amanda är en amerikansk nioåring som äntligen har fått lov av sin stränga mamma att skaffa ett husdjur. Men vad ska hon välja? De vanliga husdjuren är ju inget kul. Amandas val blir en söt liten illerunge som hon döper till Peach. Men Peach är inget särskilt enkelt husdjur.

Peach Fuzz handlar dels om Amandas värld. Hon kämpar med att komma underfund med hur en iller funkar och hur man får den att lita på sin ägare (och helst inte bitas). Dessutom är det mamman, som inte låter henne göra allt hon vill, och det faktum att Amanda inte är särskilt populär i skolan som är problem. När hon tar med Peach till skolan får hon visserligen uppmärksamhet, men det är Peach alla är intresserade av, inte Amanda.

Men man får även se handlingen ur Peachs synvinkel, och hon ser sig själv som prinsessa i ett illerrike. Amandas hand (alla händer faktiskt) ser hon som onda femhövdade monster, handror. Hennes undersåtar är gosedjuren i Amandas rum och hon drömmer om en illerprins. Handras hårlösa tjänare (d.v.s. Amanda) har alltså en hård kamp framför sig om hon vill bli vän med sin iller.

En söt och rolig serie som tydligen är inspirerad av författarnas egna illrar. :) Även om den är tänkt för lite yngre läsare så funkar många av skämten för de äldre också. För riktigt unga läsare är den kanske lite väl läskig? Jag tänker speciellt på de s.k. "skuggillrarna" och deras uppgivna syn på världen.


Om katter


Om katter
av Doris Lessing

"Om katter" är en mycket fin bok om författarens förhållande till katter. När hon var barn i Afrika hade de alltid massor av katter på gården, och det fanns även vildkatter i området. Senare, i London, var katterna av en annan sort. Inte lika självständiga, men ändå med stora personligheter. Till och med jag, som inte är såpass förtjust i katter att jag skulle vilja ha en egen, tycker om den här boken. Egentligen är den en samlingsvolym med tre texter, den lite längre "Katter" och två kortare porträtt av några minnesvärda katter, men de fungerar bra ihop som en enda bok.

tisdag 3 februari 2009

K-märkta ord: Från kalasbyxor till fluortant


K-märkta ord: Från kalasbyxor till fluortant
av Staffan Bengtsson och Göran Willis

Kul bok om ord som var väldigt populära förr, men inte så mycket nu. D.v.s. ord som "djupfryst" används fortfarande, men man gör inte så stor grej av att mat är fryst längre. bakgrunden till orden förklaras också, och sånt är alltid intressant.

..................................................................................................

Spännande fakta: I Norge är kalasbyxor ett unisexplagg. Det används i stället för byxor (jag utgår från att detta endast gäller barn), men det verkar inte som om det används till klänning. En snabb rundfrågning bland några norska pojkmammor visade att alla norska mammor tycker att kalasbyxor är ett självklart plagg till pojkar. En snabb rundfrågning bland några svenska pojkmammor ledde till slutsatsen att det inte är ett självklart plagg för pojkar i Sverige. För att uttrycka det milt ...

Alvaret


Alvaret
av Rasmus Gran

En berättelse om att besöka Alvaret tillsammans med sin familj, och drömma sig bort till ett enklare liv.

Jag gillar.

Lantisar:
L001: "Alvaret" av Rasmus Gran
L002: "Sigvard" av Mats Källblad
L003: "Gröna tomater" av Gunnar Krantz
L004: "Diezeldimma" av Josefin Olofsson
L005: "Morfars verkstad" av Knut Larsson
L006: "Högerback" av Maria Fredriksson
L007: "Genvägen" av Daniel Ahlgren
L008: "Små stunder av lycka" av Karna Rusek
L009: "Välkommen till Hammarö" av Malin Biller
L010: "Svarta vinbär" av Åsa Grennvall
L013: "Jordens undergång i Jörpslinge" av Johan Wanloo
L014: "James grill" av Kim W Andersson
L015: "Tio små lantisar" av Jonna Björnstjerna
L017: "Utsocknes i Fiskesjö" av Carl Hedsved
L018: "Dimman" av Kalle Bjelkefelt
L019: "Den siste lantisen" av Mattias Elftorp
L020: "Hästtjejen" av Åsa Ekström
L021: "Ling" av Maria Fredriksson
L022: "Tyskarnas sommarstuga" av Jimmy Jönsson
L023: "Nu och aldrig mer" av Niklas Asker
L024: "Päran" av Sofia Olsson
L025: "Vägen" av Fabian Göransson
L027: "Du fattar ingenting" av Li Österberg
L030: "Panorama - ad infinitum" av Oskar Aspman
L031: "Häxan i skogen" av Lina Neidestam
L032: "Apkonster" av Mattias Adolfsson
L033: "Mannen med hatten i hålet" av Emelie Östergren
L034: "Rubiner & glasull" av Josefin Svenske
L036: "Dödvatten" av Lars Krantz
L037: "Monster" av Mattias Elftorp

måndag 2 februari 2009

Farlig kurs, Kaja


Farlig kurs, Kaja
av Ester Ringnér-Lundgren

Kaja har fått smeknamnet Smuggel-Kaja (som varken hon eller hennes mamma tycker om) på grund av sin förmåga att alltid hamna mitt i skumma smuggelhistorier, och på så sätt hjälpa till att lösa dem. Det är bara de allra närmaste som känner till allt det här förstås. Man tycker att det är olämpligt att gå ut med namnet på en minderårig flicka i tidningarna, det kan vara farligt för henne om det kommer ut. Hittills har det mest varit guld och liknande som har smugglats. Men gissa vad det är för smuggelgods i den här boken då! - Knark!

Ja, faktiskt. Det är nästan så att man inte skulle tro att sånt förekommer i Ester Ringnér-Lundgrens trevliga böcker, men "Farlig kurs, Kaja" inleds med att en flicka på Kajas skola svimmar. Det ryktas om att tjejen har börjat knarka. Kajas granne är hamnkapten, och hans båda söner börjar plötsligt vara väldigt beskyddande mot Kaja och hennes syster Lilian. Det har blivit farligt att gå omkring i hamnen, påstår de. Det smugglas knark. och naturligtvis hamnat Kaja helt oförhappandes mitt i alltihop, på ett sätt som påminner om en av de mer deckarbetonade Lottaböckerna.

Det varnas också för att ta emot cigaretter och tabletter av främlingar, vilket ger boken en lite allvarligare ton är de andra i serien. Det här känns mer realistiskt än alla dessa guldmysterier.

Kaja:
1. "Kaja och spökbåten"
2. "Skicka Kaja!"
3. "Hemligt budskap, Kaja!"
4. "För fulla segel, Kaja!"
5. "Kaja och de nio elefanterna"

söndag 1 februari 2009

Aldrig godnatt


Aldrig godnatt
av Coco Moodysson

Coco och hennes kompisar, systrarna Klara och Matilda, är 12-13 år och har tänkt starta punkband. Det är 1982 och vissa påstår att punken är död. Det är folk som inte fattar någonting. Ett stort problem för tjejrna är att de inte har några instrument. Att de inte kan spela är däremot inget problem, för det behöver man inte kunna.

Vuxna är mest till besvär. Coco och hennes storasyster klarar sig i stort sett själva medan mamman är ute och festar med sina kompisar, eller om de kanske är hemma och festar. Pappan känner de knappt längre, de få gånger han kommer och hälsar på. Och fritidsgården, där det finns musikinstrument, är full av beskäftiga ledare som försöker säga åt Coco, Klara och Matilda hur de ska spela. Många av de mörkaste scenerna i berättelsen har med alla dessa vuxna att göra.

Men det är också en väldigt rolig historia. Kompisgänget hittar på så mycket kul. De tar kontakt med några punkkillar som har varit med i en artikel i Kamratposten, när de var yngre satte de upp politisk teater och för att tjäna pengar till instrument börjar de tigga (bl.a. med den fantastiska "tyck synd om mig"-repliken "Min pappa är Stoffe i Ett anständigt liv", haha!).

Jag kan absolut inte känna igen mig i att kunna gå omkring hur jag vill i en stad (som barn alltså, nu får jag ju det), men det är för att jag inte är uppvuxen i en stad förstås. Annars är det så mycket med tiden som känns bekant, fast jag är en del år yngre än huvudpersonerna i "Aldrig godnatt". Men alla som har varit 12-13 år måste känna igen sig i något.

Coco Moodyssons tidigare album har jag inte gillat så här mycket, inte utan reservationer, men det här blev jag verkligen förtjust i.

SUB-status

632 stycken. Ojdå. Men kanske inte så överraskande heller. Jag har väl beställt en och annan bok under den här månaden.