fredag 31 maj 2013

Kati i Italien


Kati i Italien
av Astrid Lindgren

Den här boken har ursprungligen titeln "Kati på Kaptensgatan" och är del två i serien, där den första heter "Kati i Amerika".

Kati har precis blivit ensam innehavare av en tvåa (tror jag, de kallar den för dubblett) på Kaptensgatan i Stockholm. Hennes pojkvän Jan tycker att det är helt perfekt - nu kan de gifta sig och bo i lägenheten. Det är tidigt femtiotal, så det gäller väl att vara ordentligt gift innan man flyttar ihop. Men Kati vill inte bli tagen för sin bostad, och dessutom är hon inte säker på att det är Jan som hon vill gifta sig med. Hon säger att hon vill avvakta ett år, och hoppas i hemlighet att mycket ska hinna förändra sig på det året. I ställer bjuder hon in kompisen Eva att dela lägenheten. En stor del av boken utspelar sig i lägenheten och på jobbet. Alla tokiga saker som Kati, Eva och de andra tjejerna på kontoret hittar på.

Kati och Eva planerar också någon blygsam semesterresa inom landets gränser. De drömmer ju om att åka utomlands, kanske till Italien, men det har de inte råd med. Men så plötsligt får de chansen att åka ändå, på en sällskapsresa till Italien. Men de har inte kommit längre än till Köpenhamn förrän de råkar ut för komiska händelser. Italien blir klart minnesvärt.

Som jag skrattade när jag läste "Kati i Italien". Det är inte ens de dråpliga händelserna, utan snarare de roliga formuleringarna. Ta det här stycket till exempel, om Katis tankar när hon och Eva inreder sin lägenhet.

Varenda kvinna borde någon gång få lov att inreda ett eget hem, alldeles oavsett om hon gifter sej eller ej. Hennes inneboende drift att fålla handdukar och inköpa små rustika eldfasta formar och sätta upp hyllremsor borde få tillfredsställas utan hänsyn till hennes civilstånd. Som det nu är, kan en flicka lätt låta sig förvillas av sin åtrå efter allt det där pysslet, så att hon tror sej vara kär i vilken olycka till karl som helst.
[...]
"Åja", sa Eva, "så himla märkvärdigt underbart kan det väl inte vara att plötsligt få heta exempelvis fru Johansson. Och för stackars Johansson måtte det vara så lagom roligt, när han kommer underfund med fruns rangordning: Först kommer handdukarna och sen kommer matsilvret och sen kommer kaffeservisen och sen kommer ingenting och sen kommer Johansson."

torsdag 30 maj 2013

Caitlin Moran gör sitcom

Man måste ju gilla folk som har en tuff barndom och inte skriver en BOATS, utan i stället en rolig bok och en sitcom! Caitlin Moran och hennes syster har skapat komediserien Raised By Wolves, inspirerad av deras egen uppväxt. Hittills verkar det bara ha filmats ett pilotavsnitt.

Caitlin Moran om varför hon och systern skrev serien. Bland annat:
Do you remember when people used to go on about the notion of a progressive working class? When admitting you were on benefits didn't immediately mean that you were morally incontinent scrounger scum? Yeah, neither could we.

Det fick mig förresten att tänka på krönikan som Camilla länkade till på Facebook idag.

Och trädet var lyckligt ...


Och trädet var lyckligt ...
av Shel Silverstein

Jag såg den här boken på biblioteket och kände igen omslaget. Det är samma som det amerikanska, och i USA är väl "The Giving Tree" en klassiker? Man ser den ofta i listor över bra (äldre) barnböcker.

Det handlar om ett träd och en pojke som älskar varandra. Men när pojken blir äldre får han andra intressen och besöker bara trädet ibland. Trädet är alltid lyckligt när det kan offra något för att hjälpa pojken. Tydligen är det en del debatt om hur förhållandet mellan pojken och trädet ska uppfattas. Är pojken självisk och trädet alldeles för självuppoffrande? Eller är det ett fint förhållande där trädet osjälviskt hjälper ett barn ut i livet? Jag vet inte, man kan väl se det på båda sätten. Jag tycker nog mest att det är kul att ha läst boken, så jag vet vad den handlar om när den dyker upp i amerikanska listor.

Jag undrar varför boken stod på vuxenavdelningen på biblioteket. Hade någon ställt den fel eller tänker man att det mest är vuxna som vill läsa den för att den är en klassiker och att barn inte bryr sig om den längre?

söndag 26 maj 2013

En smakebit på søndag (vecka 21)


Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Just nu läser jag en bok som jag nästan borde vara klar med, men som jag i själva verket knappt har börjat på. Det har varit så mycket annat att göra de senaste dagarna, och idag ska jag på barndop så då blir det väl inte heller läst särskilt mycket. Och på onsdag är det läsecirkelsmöte om den här boken. Ja ja, det är ju inte ovanligt att inte alla har läst boken.

Jag tycker omslaget till min bok ser lite oseriöst ut, men boken är ju ändå skriven av en nobelpristagare!

Min smakbit blir inledningen, för jag har inte kommit så mycket längre.

MURDER MYSTERY

By Special Correspondent

Mary Turner, wife of Richard Turner, a farmer at Ngesi, was found murdered on the front veranda of their homestead yesterday morning. The houseboy, who has been arrested, has confessed to the crime. No motive has been discovered. It is thought that he was in search of valuables.
(Doris Lessing, "The Grass is Singing", s. 9)


lördag 25 maj 2013

Nattvandring


Nattvandring
av May Grethe Lerum

Ny generation i den här bokserien. Johanna heter hon som har blivit huvudperson nu. När boken börjar är det inte länge kvar tills hon ska gifta sig med sin bästa vän från barndomen. De bestämde redan när de var ganska små att de skulle gifta sig och så har det också blivit. En gång blev Johanna varnad att hon inte skulle bli lycklig tillsammans med Erlend, men det har hon aldrig fäst någon vikt vid.

Men det hade ju inte funnits någon spänning i boken om det inte hade visat sig att den som varnade hade rätt. Erlend, som alltid har verkat så snäll, blir nu kontrollerande och rent av elak. Ganska fängslande och underhållande bok, som sig bör. Konstig egentligen att jag tycker att den här är mer spännande än flera av de föregående. Den här borde ju vara mer förutsägbar, eftersom Erlends förändring följer ett mönster som känns bekant. Men det gör tydligen inget (och är ju dessutom realistiskt). Och det händer faktiskt andra saker också.

Livets døtre:
1. Bøddelens kvinne
2. Marias bok
3. Blodsbånd
4. Brutte lenker
5. Soningstid
6. Veier over hav
7. Øye for øye
8. Vinterfrukt
9. Fortidens synder
10. Opprør
11. Slavenes by
12. Solefall 
13. Englenes dans 
14. Nymånenatt 
15. Når dagen gryr 
16. Stormsyn

torsdag 23 maj 2013

Rans magiska värld 2


Rans magiska värld 2
av Aki Irie

Den andra delen i serien om den tioåriga häxan Ran, som med hjälp av ett par magiska gympaskor bland annat kan förvandla sig till en vuxen kvinna, fortsätter i samma stil som den första. Lite tråkigt med en "slåss mot demoner"-berättelse. Jag börjar tycka att det har man läst förr, i alla möjliga manga. Då föredrar jag historien om hur en pojke i Rans klass gör klumpiga försök att bli vän med henne. Ran framstår ju som oerhört underlig för sina klasskompisar och hon har inga vänner.

Alla sexuella anspelningar när Ran har sin vuxna kropp känns ju lite märkliga eftersom man som läsare vet om att hon är ett barn. Det är inget som stör mig egentligen, det är mer en "bara i manga"-reflexion.

Ganska kul serie. Jag kommer fortsätta läsa den.

tisdag 21 maj 2013

Song for Eirabu. Bok 2, Vargtid


Song for Eirabu. Bok 2, Vargtid
av Kristine Tofte

Det här är den andra delen av den tvådelade fantasyromanen Song for Eirabu. Den första delen heter "Slaget på Vigrid". Det kan väl finnas en viss risk för att spoilers förekommer nu när jag skriver om den avslutande boken. Men jag har verkligen försökt att bara beskriva världen och berättelsens förutsättningar, och inte avslöja för mycket.

Men lägg märke till att kommentarerna till det här blogginlägget innehåller spoilers!

Böckerna utspelar sig i Eirabu, den kända världen för de som bor i de här länderna. Huvudpersonerna, de tonåriga systrarna Ragna och Berghitte, kommer från det nordliga Blåinn, som påminner om Norden under järnåldern. Landets kung bor till exempel på en vanlig gård, även om den säkert är en av landets största och mest välmående gårdar. Kungsgården är numera Ragnas hem, efter att hon började gå i lära hos gårdens blotgydje. Jag vet inte riktigt vad det skulle heta på svenska. Blotprästinna? Ragnas far bryr sig inte om gudar, så allting är helt nytt för henne. Mytologin är inspirerad av den fornnordiska, och de gudar som man blotar till i Blåinn känns igen, även om vi ibland känner dem under andra namn. Ragna måste lära sig till vilken gud man ska offra i olika sammanhang och hur det går till rent praktiskt. Inga konstigheter med det. Jag gillar trovärdigheten det skänker att Ragna inte har någon motvilja mot att döda. Man får aldrig intrycket att hon eller hennes syster Berghitte är nutidsmänniskor som befinner sig i en annan värld. Ragna hör hemma i den världen hon lever i.

Om Berghitte kan man inte riktigt säga samma sak, men det är för att hon har vuxit upp på samma ensliga gård som Ragna, men skickas till kejsardömets Syrrens hvudstad för att giftas bort med kejsaren. Hon ska vara en försäkring mot att Blåinn annekteras av Syrren, som så många andra länder i Eirabu. Trots att systrarna är uppvuxna under enkla förhållanden har de fina anor. Syrren har en helt annan kultur än Blåinn. Här har man myllrande städer, där de finaste familjerna lever i lyx, och Berghitte kommer vara tvungen att navigera bland intrigerande adel och prästinnor (det är en annan kult i landet, även om deras gud ingår i samma myter som Blåinns) utan att ha en aning om vem hon egentligen kan lita på.

Det finns också en spådom om världens undergång, där Ragna och Berghitte har roller att spela, liksom en tredje syster som har vuxit upp på annat håll och som man inte har fått veta så mycket om. Det är meningen att spådomen ska bli verklighet nu, och att världen ska gå under och sedan skapas på nytt. Det finns krafter som verkar för att spådomen ska gå i uppfyllelse. Men det finns andra, som försöker förhindra världens undergång. Och vissa som mest kämpar för sig själva.

I den första boken håller vi oss i stort sett i människornas värld. Det handlar om Ragnas lärotid som blotgydje och om Berghittes möte med sitt nya land. Och så handlar det förstås om Syrrens aggresiva expansion och om Blåinns strategier för att hindra att Blåinn besegras. Vi vet att religionen "fungerar", men de ingriper inte särskilt tydligt i folks liv. Men nu i den andra boken förändras allt det där. Något hände i den första boken som gör att gudar och andra varelser som inte hör hemma i den verkliga världen blir väldigt aktiva. Jag blev förtjust över att uppdelningen i två böcker inte bara beror på längden, utan att de båda böckerna skiljer sig åt på det här sättet.

Jag ser att Tone tycker att det var synd att vissa personer från första boken fick så liten plats i den andra. Det kan jag hålla med om. Det var speciellt en som jag visserligen inte fattade så stort intresse för i första boken, men när hen nu fick så stor plats i den boken så borde det ju ändå leda till något mer än ett par korta omnämnanden i den andra. Och så var jag så nöjd, under större delen av den här boken, med att den är så osentimental. Det funkar så bra med hur det faktiskt är i Eirabu. Sedan hände det ett par saker som gjorde att jag nog nästan ändrade mig. Men det passade nog ändå bäst så här, jag får väl medge det.

Fantastisk fantasy ändå! Jag tycker att alla som gillar välskrivna och spännande böcker borde läsa Song for Eirabu. Men så är det ju det här med språket ... Alla som är vana vid att läsa på norska bör klara av det utan problem. Även om man föredrar bokmål. De här böckerna har dessutom ett vackert språk. Men om det här var det första jag försökte läsa på norska så vet jag inte om jag hade lyckats ta mig igenom böckerna. Vi måste kräva en svensk översättning! Å andra sidan, hur många svenska fantasyläsare har inte tragglat sig igenom engelskspråkiga trilogier (och Harry Potter!) från tolvårsåldern? Nynorsk ska väl inte vara svårare? Och det passar så fint till berättelsen.


Obs! Kommentarerna innehåller spoilers.

söndag 19 maj 2013

En smakebit på søndag (vecka 20)


Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag har jag tänkt att jag ska läsa en Shakespearepjäs som jag inte vet något om. Titeln ger ju inte direkt några ledtrådar. Det är en komedi i alla fall.

Hittills har jag bara hunnit läsa förordet, så min smakbit blir ett av de kända styckena ur pjäsen.

Världen är en scen
Och alla män och kvinnor är aktörer;
De har sina entréer och sortier,
Och en gör många roller i sitt liv
(William Shakespeare, "Som ni vill ha det", s. 25)
Eller andra akten, sjunde scenen, om man föredrar det.


fredag 17 maj 2013

Bokregnbåge

När jag läste lite i olika bokbloggar hittade jag nån utmaning/tag som tydligen gick runt i höstas eller så. Bokregnbågar! Bland annat här. Ingen har taggat mig, men jag tänker inte låta det hindra mig. ;-)

Då blev jag mer hindrad av min totala oförmåga att komma ihåg vilken färg som är ytterst i en regnbåge. Röd, tydligen. Och av min oförmåga att veta hur indigo ser ut. Sedan läste jag att indigo inte ens är nödvändigt att ha med, att det mest är med för att det låter bra med sju färger.


Böckerna är:
- Gunnar Staalesen: "1900 Morgenrød"
- Muriel Barbery: "Igenkottens elegans"
- Siri Hustvedt: "The Sorrows of an American"
- Pedro Juan Gutiérrez: "Dirty Havanna - Havannatrilogin"
- P.D. James: "Böjelser och begär"
- Catherine O'Flynn: "Händelser vid Green Oaks galleria"
- Doris Lessing: "Staden med fyra portar"

torsdag 16 maj 2013

Stora bokbytardagen

Bra initiativ att flytta Stora bokbytardagenarrangemanget i Varberg från torget till biblioteket. Mest för att det nu pågår hela dagen i stället för bara ett par timmar under arbetstid. Jag hann byta böcker i år!

Lämnade fem gallrade (det stod att man fick ha med max fem, men egentligen kunde jag säkert ha tagit med fler) och plockade åt mig de här fem:


- Två böcker om Apan Papan av Mathias Johansson. Detta enbart för att mitt älsklingsgosedjur från barndomen heter Apan Papan! Jag har läst igenom dem och de är väl inte den sortens barnböcker som vuxna också uppskattar. Jag har ingen aning vad barn tycker om dem. Får se om brorsbarnen vill testläsa någon gång.

- "Ediths bok" av Patricia Highsmith. Jag tror att den kan vara bra. Är nog den bok jag är mest nöjd med av dagens skörd.

- "Ojingogo" av Matthew Forsythe. Ordlöst seriealbum som kan vara antingen bra eller dåligt. Det ger sig.

- Det fanns många ganska nya böcker som såg ut att vara recensionsexemplar från Hallands Nyheter (det är de som arrangerar bokbytet i Varberg, tillsammans med biblioteket). Jag velade länge, men till slut blev det "Ni är inte så märkvärdiga som ni tror" av Ricki Neuman, en bok som jag tror att jag nätt och jämnt har hört talas om.

Stamtavla



Stamtavla
av Karin Ström

Ännu en novell, den här handlar om en infekterad syskonrelation. Alltid intressant. Här är det en storasyster som känner sig utkonkurrerad av en lillasyster.

Karin Ström har skrivit flera böcker tidigare, står det i den lilla texten om författaren på insidan av omslaget, så det irriterar mig att jag inte kan placera henne. Bra då att en novell kastas i min väg.

onsdag 15 maj 2013

Tiden



Tiden
av Maria Küchen

Jag tycker att det är svårt att säga något om noveller utan att samtidigt avslöja allt med novellen. Den här fick mig att tänka på en av Gitta Serenys böcker, där hon skriver om att våld inte bara är ett trauma för den som blir utsatt, utan även för förövaren. Måste ha varit i den här boken. Utan att Maria Küchens novell har någon som helst annan gemensam nämnare med den boken, inga mord, inga barn dör. Jag tänker ändå att ett brott har begåtts, men det är kanske inte säkert att det hade räknats i en domstol.

Jag tror faktiskt att det här är det enda jag har läst av Küchen. Ganska bra novell. Jag måste nog läsa någon av hennes romaner också. Kan hända att jag har en i min SUB ...

tisdag 14 maj 2013

Jag tänker på Weronica


Jag tänker på Weronica
av Emma Adbåge och Malin Nilsson

Om jag har förstått saken rätt så är den här serien ett stycke ur ett brev som Emma Adbåge en gång fick från sin vän Malin Nilsson, och som hon har illustrerat. Det handlar om en granne som Malin hade i tonåren. Weronica var vuxen, synskadad, levnadsglad och bullrig. Hon var vän till Malins mamma, men även till Malin. Weronica tog henne på allvar trots att Malin var så ung.

En fin berättelse om att ha en vän som betyder extra mycket, och om att mista den vännen. Och jag gillar bakgrundshistorien att det egentligen var ett brev. Emma Adbåges illustrationer passar fint till brevet. Jag antar att en nackdel med att det är ett brev är att man inte riktigt är där när det händer, utan det är väldigt tydligt att det berättas i efterhand. Men jag har inget emot det egentligen. Jag gillar ju brev också, även om jag aldrig skriver brev numera.


(Mitt exemplar har haft ett traumatisk upplevelse med en prislapp, se nedre vänstra hörnet. Jag hatar när det händer.)

söndag 12 maj 2013

Mina tegelstenar

Jag har blivit taggad av Bokmoster i en utmaning om tegelstenar. Kul! :)

- hitta de fem tjockaste böcker i din bokhylla som du läst

- hitta de två tjockaste böckerna i din TBR-hög (Böcker som skall läsas)

.... och tagga sedan fem andra bloggare

 Det är inte så lätt att hitta de tjockaste böckerna. Hur tjocka de ser ut att vara och antal sidor verkar inte ha så mycket med varandra att göra. En del som jag tyckte såg riktigt tjocka ut hade ju inte ens 600 sidor. Till slut blev det de här.


De lästa är:

5. Susanna Clarke - "Jonathan Strange & Mr. Norrell", 1006 sidor
5. Elizabeth George - "A Traitor to Memory", 1006 sidor (samma antal!)
3. Diana Gabaldon - "Voyager", 1059 sidor
2. Diana Gabaldon - "Drums of Autumn", 1070 sidor
1. Stephen King - "Det", 1188 sidor

Och så de olästa:

2. Vikram Seth - "En lämplig ung man", 1239 sidor
1. "Bibeln", 1311 sidor

Jag misstänker att de här två böckerna står olästa i otaliga bokhyllor. Jag hade inte tagit med Bibeln om jag inte höll på att läsa den (långsamt). Och Bokmoster skrev ju om sina tegelstenar att hon inte ens räknar med "En lämplig ung man". :)

Jag vet inte vem jag taggar. Alla som känner för att anta utmaningen kanske.

En smakebit på søndag (vecka 19)


Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Det är fortfarande lördag för mig, men det HAR ju faktiskt hunnit bli söndag så jag delar med mig av en smakbit redan nu. Jag läser fortfarande samma bok som förra söndagen och den kommer inte bli utläst den här helgen heller. Den tar lång tid att läsa, men det är den värd.

Jag är orolig att min smakbit ska avslöja för mycket av handlingen om jag väljer något spännande - vem som dör och vem som överlever till exempel. Så det får bli lite av böckernas mytologi. Den ska väl vara spoilerfri. Här är en bit ur Eirabus version av hur världen skapades. Eller egentligen ur berättelsen om den mytiska Brigandu.
Gudane hadde slakta Horndraken og flådd han og brukt skinnet hans til himmel. Dei nytta kjøtet og beingrinda til den døde bror hennar til å reise fjell og øyar, og blodet hans fløymde kring fjella og blei til hav. Brigandu gøymde seg, fordi hon ikkje ville skade gudebrørne, for dei var av hennar eige kjøt, hennar eige blod, det var far sin dei hadde drepe. Men då hav og land var skapte, var det audt. Det fanst ikkje liv nokon stad. Brigandu såg gudeborna fortvile, dei hadde drepe far sin til ingen nytte. Verda var livlaus, og blei verande livlaus.
(Kristine Tofte, "Song for Eirabu. Bok 2. Vargtid", s. 401-402)

lördag 11 maj 2013

Onda krafter i Sollentuna


Onda krafter i Sollentuna
av Coco Moodysson

Titelns onda krafter är fjortonårige Alexanders teori om varför hans liv är så eländigt. Hans pappa (och därmed också Alexander) har flyttat ihop med nån som har har träffat på nätet och som Alexander inte gillar. Sin mamma har han inte haft så mycket kontakt med under uppväxten. Hon gjorde en ansträngning nyligen för att få mer kontakt med honom, men sedan blev hon sjuk. Allvarligt sjuk. Plötsligt (och i hemlighet) har Alexander ansvar för hennes irländska varghund. Och på grund av det lär han känna Maxine. Hon är tolv år, ganska jobbig och hon gillar Edward i Twilight (en film som Alexander inte gillar). Trots det gillar Alexander henne. Vilket leder till problem med hans enda kompis i den nya skolan - en tjej som han inte ens vill vara kompis med, men som han inte lyckas skaka av sig.

Lite av boken har jag redan hunnit glömma. Det var nästan två veckor sedan jag läste den. Men jag gillade den. Jag gillade att alla personer kändes dels udda och excentriska, men också realistiska. Och Alexanders funderingar och ibland roliga formuleringar. Jag har ju läst flera seriealbum av Coco Moodysson tidigare (favoriten är "Aldrig godnatt") och även om det här är hennes första roman så tycker jag att jag kan känna igen hennes stil. Som jag för det mesta tycker om. ("Vårdcentralen Fontanellen", som hon skrev ihop med sin man, var lite för konstig för mig.)

Boktrailer:


fredag 10 maj 2013

Längtan


Längtan
av Margit Sandemo

När jag har tänkt på "Längtan" så har jag tänkt på det som något av en mellanbok. Det kanske är för att det inte är så lätt att sammanfatta handlingen. Det är inte som "Trollbunden", som handlar om hur Silje och Tengel träffades (och hur deras fosterbarn kom till dem), eller om "Avgrunden", som kort och gott är boken om Sol. Men när jag läste om "Längtan" så insåg jag hur fel det är att kalla den för mellanbok. Det är inte alls så att det inte händer något viktigt, det är snarare så att det händer så oerhört mycket viktigt att det är svårt att sammanfatta.

En ny generation växer upp på godset Gråstensholm och gården Lindallén, de två gårdar där Isfolket numera bor. Släkten har ju det gott ställt numera. De tre äldsta i den nya generationen är relativt jämngamla. Cecilie är något år yngre än sin bror Tarald och kusinen Sunniva. De tre och den fattiga torparflickan Yrja hänger alltid ihop. Det är väl lite så att de tre rika barnen utnyttjar Yrja till att springa ärenden och så, men de är ändå vänner allihop. Men det blir svårt för Yrja i tonåren när hon upptäcker att hon är förälskad i sin stilige vän Tarald. För hon är ju fattig och ful och inte blir det bättre av att hennes kropp är vanställd på grund av näringsbrist under hennes första levnadsår. Det här är inte en helt ovanlig intrig i Margits böcker. Inte så att alla hjältinnor har rakitis, men om de inte är ovanligt vackra så är de gärna mindre vackra än genomsnittet/de andra i kompisgänget. Och olyckligt kära.

Samtidigt har Tarald och den fantastiskt vackra kusinen Sunniva en väldigt romantisk kärlekshistoria, som dessutom är tragisk eftersom de aldrig kan "få varandra". Familjens överhuvud Tengel har förbjudit Isfolkets medlemmar att skaffa barn med varandra. Han är orolig för hur illa drabbade av den ärftliga förbannelsen de barnen skulle bli. Silje å sin sida är inte orolig. I den här nya generationen finns det ju ingen som är drabbad. Säkert har förbannelsen dött ut. Tengel är inte lika optimistisk. Den här oron är för övrigt ständigt närvarande genom serien. Vem ska få ett drabbat barn? Hur kommer det barnet utveckla sig?

Och det här är ändå bara en liten del av allt som händer. Det som man har valt att ha på omslaget. Det förekommer också pest! krig! dansk adel! Väldigt fängslande läsning, även om jag ju redan vet precis hur det ska gå.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden

torsdag 9 maj 2013

Sibiu


Sibiu
av Jimmy Jönsson

Ett seriealbum som till stor del utspelar sig på tåg. En ung svensk man är på väg till Sibiu i Rumänien. I Transsylvanien närmare bestämt. (Som isfolksläsare känner jag så klart redan till Sibiu.) Han pratar med medpassagerare om sitt stora intresse för Dracula och skräckfilm, som så småningom utvecklade sig till ett intresse för den brutale härskaren Vlad Tepes, som berättelserna om Dracula ska vara inspirerade av. Och nu ska han vampyrturista i Transsylvanien. Vad som händer ska jag väl inte berätta, men den unge turisten kommer få lära sig att brutalitet även förekommer i verkligheten.

Jag hade inga särskilda förväntningar alls på "Sibiu" och jag fick en berättelse som är värd att tänkas över en stund, så jag är nöjd. Det känns lite ovanligt i den här typen av verklighetstrogna serier att alla personer är ritade som djur, i det här fallet fåglar. Jag undrar om det är något som Jimmy Jönsson brukar göra, eller om det bara är här och i så fall varför. Inte för att det stör på något sätt, man tolkar dem ändå som att de har ett mänskligt utseende. Jag har faktiskt läst en annan serie av Jimmy Jönsson, kom jag på, och där var alla ritade som människor, så det är kanske bara här alla är fåglar.

söndag 5 maj 2013

En smakebit på søndag (vecka 18)


Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag läser den andra av de två böckerna i Song for Eirabu-serien nu. Fina norska fantasyböcker. Men vad svårt det var att hitta en smakbit som inte avslöjar vad som händer i den första boken! Jag valde något ur början som beskriver herduegarnas fjäll. Herduegar påminner om hur dvärgar beskrivs i mytologi och fantasy, men de är ändå annorlunda.

Steinveggene kring han var pryda frå golvet og heilt opp i himlinga av uthogne bilete av planter, frå tida var ny og fram til no, slik alle steinflater i Durinns berg fortalde soger om vekstar og dyr, alt liv som var og hadde vore. Han var den eldste av den ordna verdas born, han var son av sjølve verdsordenen, Donno Roka, fyrsten i berget. Desse bileta var hogne gjennom hans levetid. No var bergveggene in mot Lovars sal dekte av vergenes utrøyttelege og omstendelege kartlegging av alt liv. Dei gamle auga følgde bogane og linjene i plantenes framskotne steinformer opp mot himlinga, dei møttes der oppe. Han såg att det ikkje var rom for fleire no.
(Kristine Tofte, "Song for Eirabu. Bok 2. Vargtid", s. 15)


lördag 4 maj 2013

Och allt skall vara kärlek


Och allt skall vara kärlek
av Kristian Lundberg

Det här är en fortsättning på "Yarden", som jag läste för ett för ett år sedan (och som så klart alla andra också har läst). "Och allt skall vara kärlek" ska handla om tiden efter den förra boken, och om kärlek. Det handlar också om Kristian Lundbergs svåra uppväxt (alla barndomsvännerna är döda) och ännu lite mer om jobbet på Yarden (och att det så klart inte blev mer jobb där efter att boken kom ut). Det är inte så lätt att hänga med. Det är fragment som berättas i oordning, och ibland återkommer samma händelse flera gånger. Jag tror jag missade mycket av kärleken faktiskt. Jag tänkte mer på uppväxten och utnyttjandet av papperslösa som beskrivs i boken. Alltså de sakerna som det också berättades om i "Yarden". Jag fick nog ut mer av den boken.

onsdag 1 maj 2013

SUB och en bok som är gammal eller ny

Antal böcker som "snart" ska läsas: 1182.

Och så tänker jag på det som jag läste om hos Breakfast Book Club, om att böcker blir gamla så fort. Det dröjer inte länge innan böcker som varit omtalade slutar bli omtalade, fast de är bra. Den listan innehöll ju flera böcker som jag har i min SUB och som jag tycker känns ganska nya fortfarande. Så månadens olästa får bli "The Last Samurai" av Helen DeWitt. Den låter bra. Det står på omslaget att den är "A shining fictional debut" och "A dazzling novel ... an original work of brilliance". Den kan väl inte bli gammal på bara tretton år?



Jag ser att Kerstin Ekmans "Hunden" är med också. De visade stolt fram den som "bra svensk bok - inte en deckare" i en engelsk bokhandel förra året och jag hade aldrig hört talas om den. Jag hade i alla fall hört talas om Kerstin Ekman ... Men nu har jag till och med läst "Hunden".

Jag har läst ett par böcker till på listan, och jag har ännu fler av dem i SUB:en. Och nu fick jag fler tips. :)