fredag 25 september 2015

En löjlig människas dröm

En löjlig människas dröm
av Fjodor Dostojevskij

Finns det någon författare som är mer berömd än Dostojevskij? (Det skulle väl vara Shakespeare i så fall. Och nu förstör jag hela min tanke genom att komma på ännu fler.) Fast bara namnet va? Man läser nästan aldrig något av honom. Jag har knappt koll på hur han skrev. Jag har läst "Brott och straff" men inget annat. Jo, nu den här novellen som inte utvecklade sig som jag trodde. Men jag tyckte ganska bra om den. Berättaren berättar om hur han hade tänkt begå självmord, för han hade kommit fram till att inget spelade någon roll för honom. Men så somnade han i sin stol och drömde.

torsdag 24 september 2015

Nana 2

Nana 2
av Ai Yazawa

Jag har läst den här tidigare, men det var ju ett tag sedan nu. Det var många detaljer som jag inte kom ihåg. Jag skrev lite om vad den handlade om då. Det är så fint att läsa om det här igen, början av de båda Nanas vänskap och deras första dagar i Tokyo. Jag undrar om inte det här blir en sån serie som man tycker ännu bättre om när man redan vet hur det kommer att gå.

tisdag 22 september 2015

Savnets stemme

Savnets stemme
av May Grethe Lerum

När man skriver något om del 30 i en bokserie är allt en spoiler. Du är härmed varnad.

Ingen har hört av Ravi på flera år, och förmodligen är han död. Men dottern Reina tror inte på det, vad mamma Johanna än säger. Hon håller inte heller med om att alla på gården Storlendet är ondskefulla. Johannas fiendskap var med en man, och han är satt ur spel sedan länge. Reina hade gärna umgåtts mer med arvingen till Storlendet. Och det verkar hennes halvsyster Ingalill också kunna tänka sig, verkar det som. Och Ingalill behöver inte göra som Johanna säger, åtminstone inte om man frågar henne.

Johanna måste också ge Reina och hennes bror Benjamin dåliga nyheter. Läkarvetenskapen har nya rön om släktens förbannelse, blödarsjukan*, och det bästa vore om ingen av dem skaffade barn. Det talas till och med om äktenskapsförbud för de som har sjukdomen i släkten. Och därmed måste särskilt tjugoårige Benjamin tänka över sina framtidsdrömmar. Vill han att hans egna barn och barnbarn ska tvingas leva med samma sjukdom som han själv?

Jodå, här är fullt av intriger. Spännande.

(* Undrar om man verkligen hade det just vid den här tiden, eller om det bara passade in i handlingen här.)

Livets døtre:
1. Bøddelens kvinne
2. Marias bok
3. Blodsbånd
4. Brutte lenker
5. Soningstid
6. Veier over hav
7. Øye for øye
8. Vinterfrukt
9. Fortidens synder
10. Opprør
11. Slavenes by
12. Solefall 
13. Englenes dans 
14. Nymånenatt 
15. Når dagen gryr 
16. Stormsyn 
17. Nattvandring
18. Ukjente stier 
19. Fredløs
20. Trollkatt
21. Veiskille 
22. Mørke makter 
23. Fremmed måne 
24. Å jage en drøm 
25. Malstrøm 
26. Steinhjerte 
27. Vardene tennes 
28. Speil i sølv 
29. Til verdens ende

söndag 20 september 2015

Do You Remember the First Time?

Do You Remember the First Time?
av Jenny Colgan

Jag har inte läst något annat av Jenny Colgan men när jag började beskriva boke för min syster så tyckte hon att den lät väldigt typisk för Colgan. Huvudpersonen, en kvinna i trettioårsåldern, inser att livet inte rikigt har blivit som hon hade hoppats. Fast i de böckerna som min syster har läst uppstår tillfällen att starta ett bageri eller ta över en karamellbutik. Den här boken handlar om tidsresor. Så ändå lite annorlunda.

Flora har varit tillsammans med Olly i fyra år, och det kommer väl vara de två för all framtid. Det är lite sent nu att hinna träffa någon ny om man vill bilda familj. Men Flora är inte riktigt lycklig. Dessutom hatar hon sitt jobb (hur hamnade hon i den här tråkiga branschen?) och ändå sedan hennes pappa lämnade familjen för sin älskarinna så har Flora, som enda barnet, fått dra ett tungt lass med att stötta sin mamma. Hennes bästa kompis ska gifta sig, och Floras ålderskris kulminerar under bröllopet. När bröllopstårtan skärs upp önskar sig Flora något (en egen liten vidskeplig tradition hon har) – hon önskar att hon var sexton år igen.

Sedan vaknar Flora upp och är sexton år. Men inte riktigt på det sätt som hon hade tänkt. Och hon hade visst glömt hur fruktansvärt det var att vara sexton. (Även om hon kommer i varenda plagg på Topshop.) Går det att återvända?

Det var länge sedan jag verkligen sträckläste en bok. Men det här var verkligen sträckläsningsmaterial. Jag kom hem från jobbet och bara läste hela eftermiddagen och kvällen. Härligt! Så, eh, mer Colgan tack! Kul att det här var någon som jag bara hade köpt för titeln (som också är namnet på en Pulp-låt), haft liggande i måpnga år och bara läste p.g.a. att den var med i mitt SUB-lotteri.

lördag 19 september 2015

En dåres anteckningar

En dåres anteckningar
av Nikolaj Gogol

En helt vanlig tjänsteman slås en dag av något ovanligt – han kan höra hundar tala! – och skriver om det i sin dagbok. Och efter det blir hans tankar och dagboksanteckningar allt mer förvirrade. Han tycker sig se allt klart nu. Mellan raderna förstår man vad som händer i verkligheten.

Jag tror inte att jag har läst något av Gogol tidigare. Inte mycket ryskt alls. Är det nu jag borde läsa "De besatta" (Elif Batuman)?

torsdag 17 september 2015

Let's Kill Uncle


Let's Kill Uncle
av Rohan O'Grady

Det hela utspelar sig på en ö utanför Kanadas västkust, en vacker och idyllisk plats, men man säger också att det vilar en förbannelse över ön. Under kriget reste alla unga män till Europa för att slåss mot Hitler. Bara en återvände, och han är nu traktens polis. Alla änkor med barn och andra unga kvinnor lämnade ön. Det finns inte ett enda barn på ön, och har inte funnits på flera år. Men den här sommaren blir annorlunda. Två barn ska nämligen tillbringa sommaren på ön. Det ena är systerson till den välbärgade pensionerade majoren som hyr ett hus på ön, fast eftersom majoren är bortrest i början av sommaren får stackars föräldralöse Barnaby bo hos handlaren och hans fru så länge. Och så är det Christie, vars mamma har sparat ihop av sin lilla lön för att kunna inackordera dottern på landet.

Till en början hatar barnen varandra, men de inser snart att det finns ju inga andra barn så de måste nästan leka med varandra. Och speciellt Barnaby har en särskild talang för att ställa till med jävelskap. De bara råkar krossa varenda ruta i ett växthus, ramla av kajen och måla öns stolthet, den prisbelönta tjuren Iron Duke blåprickig. Öborna minns barn som förtjusande, det var så länge de träffade några, och är inte alls beredda på allt detta. Vad ska de ta sig till med barnen?

Självklart tänkte jag på Anne på Grönkulla när jag läste. Idyllisk ö, Kanada. Visserligen är det motsatta kuster av Kanada, och "Let's Kill Uncle" utspelar sig mycket senare, på 50-talet, men det är ändå något med de smått excentriska öborna och deras lugna liv (som störs av busungar) ... Säkert mest för att jag vet att båda utspelar sig på kanadensiska öar.

Men Barnaby har en mörk hemlighet. Han tror att hans morbror (egentligen bara hans döda mosters man) vill döda honom. För egentligen är morbrodern inte så välbärgad, alla pengarna är Barnabys. Men om Barnaby dör så kommer han att ärva pengarna. Men det måste förstås se ut som en olycka. Och hur lätt är det inte att råka ut för en olycka på den här ön – i skogen eller i havet?

Barnaby är övertygad om att han inte kommer överleva sommarlovet. Men vilka vuxna skulle tro på honom? Men Christie tror honom, och det är hennes idé att då får de väl döda morbrodern först, innan han hinner döda Barnaby?

Spännande. Kommer barnen lyckas överlista morbrodern, och ännu viktigare, smider morbrodern verkligen mordplaner eller är det bara barnen som gör det? En trevlig, ryslig och ganska udda berättelse. Jag gillar det här.

tisdag 15 september 2015

Nattens demon

Nattens demon
av Margit Sandemo

Tengel den Onde låg i dvala, men kunde ändå styra de onda makter som han hade lagt under sig under sin tid på jorden, och nu hade han beordrat några av dem att placera ut en spion hos Isfolket. Ett litet litet demonägg placerades i ett av sovrummen på gården Lindallén. Demonen skulle sedan kunna rapportera om Isfolkets förehavanden. Själv skulle han vara osynlig. Men vad de inte hade räknat med var att Vanja, flickan som bodde i sovrummet, såg.

Vanja och demonen utvecklar någon sorts hatkärlek till varandra. Det är verkligen inte bra för psyket att ha en demon i rummet. Speciellt inte när båda blir halvvuxna.

I den första boken i serien var demoner något som Silje inbillade sig att hon såg på avstånd eller som dök upp i hennes drömmar. Kanske fanns de, kanske fanns de inte. Vid det här laget tycker man inte alls att det känns konstigt att det finns med en demon som helt klart är verklig. Det som jag tycker är konstigt nu är att jag minns boken som mycket mer romantisk än vad jag tyckte att den var nu. Ibland stämmer inte minnet av en bok med omläsningen av en bok.

Kul detalj att Vanja kallar demonen för Tamlin. När jag läste den skotska sagan om Tamlin så insåg jag att Margit säkert var inspirerad av den när hon skrev "Nattens demon". Det finns en del likheter.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder 
20. Korpens vingar 
21. Vargtimmen 
22. Demonen och jungfrun 
23. Våroffer 
24. Djupt i jorden 
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans 
28. Is och eld 
29. Lucifers kärlek 
30. Människadjuret 
31. Färjkarlen
32. Hunger

söndag 13 september 2015

En smakebit på søndag (Morbror Volfram)

http://gronneskoger.blogspot.se/2015/09/bokbloggertreff-og-mensen-en-smakebit.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag tog en liten paus i smakbitandet över sommaren. När jag tittar ut genom fönstret nu så är det tydligen inte alls sommar längre. Och jag fryser om fötterna. Dags för en ny smakbit!

Jag har tidigare läst ett par böcker av Oliver Sacks, och gillade dem. Han dog nyligen, den 30 augusti. Förra helgen hittade jag en av hans självbiografier på loppis. Så den läser jag nu. Tidigare i år gav han ut en självbiografi ("On the Move") som jag tror är mer som självbiografier brukar vara, en skildring av hela hans liv. Den här äldre boken, "Morbror Volfram", handlar om hans passionerade kemiintresse som barn och hur han upptäckte kemins historia medan han själv utförde allehanda experiment. Han hade en enorm släkt där i stort sett alla var intresserade av naturvetenskap, många var t.ex. kemister eller läkare, och föräldrar (båda läkare) som tyckte att det var helt okej att unge Oliver inrättade ett laboratorium i ett av husets många rum. Detta var dessutom en tid då det fanns väldigt få restriktioner när det gällde vilka kemikalier som fick säljas, även när kunden var i tioårsåldern. (Titelns morbror Volfram hette egentligen Dave, och hade fått sitt smeknamn eftersom han var så förtjust i ämnet som var så viktigt i hans glödlampsfabrik.)
The Discovery of the Elements ägnade en hel sektion åt "fluormartyrerna". Även om rent klor hade isolerats från saltsyra på 1770-talet var dess mer aktiva kusin, fluoret, inte lika lätt att få fram. Jag läste om hur alla de tidiga utforskarna "utsattes för den fruktansvärda tortyr det innebar att förgiftas av fluorvätesyra", och åtminstone två av dem avled i sviterna. Fluor isolerades först 1886, efter nästan ett århundrade av farliga försök.
Jag fascinerades av denna historia, och ville omedelbart och obekymrat utvinna fluor på egen hand. Det var lätt att få tag på fluorvätesyra: morbror Volfram använde stora mängder av det för att "pärla" sina glödlampor, och jag hade sett stora damejeanner med det på hans fabrik i Hoxton. Men när jag berättade för mina föräldrar om fluormartyrerna förbjöd de mig att experimentera med det i huset. (Jag kompromissade genom att ha en liten guttaperkaflaska med fluorvätesyra i mitt labb, men jag var så rädd för den att jag aldrig öppnade flaskan.)
(Oliver Sacks, "Morbror Volfram: Minnen från en barndom i kemins värld", s. 84)

fredag 11 september 2015

Teaterflickan

Teaterflickan
av Swen Wernström

Nej, jag har redan glömt det mesta av den här boken ...

Jag tyckte att den första boken om Gittan var lite intressantare. I den här boken kämpar Gittan på med att både försöka förkovra sig inom skådespelaryrket samtidigt som hon också måste försörja sig. Bland annat får hon ett mannekänguppdrag, där hon och en kompis fotograferas i säsongens ungdomskappor för en damtidning. Och så får man ju veta att det där med att vara mannekäng inte är det enklaste. Jag undrar om Sven Wernström skrev de här böckerna för att visa att de där drömyrkena inte är så glamourösa ändå. Särskilt när jag läste att han var en av författarna bakom böckerna om sångerskan Anita.

onsdag 9 september 2015

Sjöjungfrun

Sjöjungfrun
av Camilla Läckberg

Ojdå, det var visst över fyra år sedan jag läste den förra boken i Fjällbackaserien. Jag tycker att böckerna är rätt trevliga, och framför allt humoristiska, men när det gäller deckare så finns det flera andra författare som jag prioriterar. Och det är inte ens säkert att de blir lästa särskilt fort. Vilken författare som helst kan tappas bort bland mina olästa böcker.

En man från Fjällbacka har varit försvunnen, och det vore väl inte Fjällbacka om han inte till slut hade hittats mördad. Men man kan inte begripa varför han är mördad. Vad polisen inte vet är att flera i hans bekantskapskrets har fått hotfulla brev. Men varför? Det verkar inte finnas någon anledning till det heller. Men någonstans i någons förflutna finns det väl ett svar.

Man vill hela tiden läsa vidare i boken, men det är inte en av de böcker som jag har tyckt bäst om i serien. Annars har jag ju tyckt att böckerna blir allt bättre, men nu har det kanske planat ut. Den som jag har tyckt bäst om är den förra boken, "Tyskungen".

Tidigare böcker:
- Isprinsessan
- Predikanten
- Stenhuggaren
- Olycksfågeln
- Tyskungen 
- Snöstorm och mandeldoft (novell)

tisdag 8 september 2015

Köpmannen i Venedig

Köpmannen i Venedig
av William Shakespeare

Jag tror att detta var den enda av Shakespeares riktigt kända dramer som jag inte hade läst än. Jag kan förstås ha fel. Det är här ifrån det kända anförandet som innehåller bland annat "if you prick us, do we not bleed?" kommer. Den har man ju hört i ett antal olika former, men jag hade inte läst den riktiga tidigare.

Bassiano vill fria till den vackra Portia, men har inga pengar och ber sin vän, köpmannen Antonio, om ett lån. Antonios pengar är just nu uppbundna i ett antal handelsfartyg, som snart väntas anlända med dyrbara varor i lasten. De ber då den judiske pengautlånaren Shylock om ett lån i stället, och han går med på att låna ut utan ränta rent av. Lite skämtsamt bestämmer de att om återbetalningen blir försenad ska Shylock få skära ett skålpund kött ur Antonios kropp. Men när alla Antonois fartyg går i kvav så visar det sig att Shylock inte skämtade. Han hyser agg mot Antonio, dels för att han förstör Shylocks affärer genom att låna ut pengar utan ränta, men också för att han har behandlat Shylock illa och fällt nedsättande kommentarer om honom. (Det kanske är att gå lite långt att döda Antonio för det, men han framstår verkligen inte som särskilt sympatisk just då.)

Självklart finns här också folk som klär ut sig utan att ens deras närmaste känner igen dem. Det är Portia, som har en plan för att rädda Antonio. En ganska känd plan, tror jag nog.

torsdag 3 september 2015

Asken Yggdrasil

Asken Yggdrasil: En gammal gudomlig historia
av Alf Henrikson och Edward Lindahl

Det här är inte det riktiga omslaget, det har nog varit ett löst omslag runt boken en gång i tiden. Men det medföljde inte när jag köpte den på loppis.

"Asken Yggdrasil" är en illustrerad återberättelse av vissa av de gamla fornnordiska sagorna. De som handlar om hur världsbilden såg ut och om vilka gudar det fanns och hur de levde. Hela tiden rör man sig mot undergången, Ragnarök, och de händelserna flätas ihop med dagens världsbild där vi bor på en planet. En kombination av lärt och lättläst, sagolikt och modernt. Det låter väl som en bra kombination? Jag tror nog att det här är tänkt för yngre läsare. Inte för de minsta barnen, men inte för vuxna heller, skulle jag tro. Men det går bra att läsa om man är vuxen också.

tisdag 1 september 2015

Mina olästa böcker och random fantasy

Just nu i ska-läsa-snart-högen: 1624 böcker.

Inför förra månadsskiftet fick jag ju idén att bestämma en av månadens böcker genom lottdragning. Jag har en lottring med hundra lotter och har skapat motsvarande "vinstplan" med böcker som har legat olästa väldigt länge. Förra månadens bok har jag läst, och jag gillade den (ej ombloggad än dock). Bra system det här!

Idag drog jag lott nummer 1, och det är "Ombria in Shadow" av Patricia A. McKillip. Fantasy. Det läser jag inte så mycket av, tycker jag. Den här fick jag av en kompis som hade råkat få dubblett av den.