Torka aldrig tårar utan handskar - 3. Döden

Torka aldrig tårar utan handskar - 3. Döden
av Jonas Gardell

Den sista delen i trilogin, och man vet ju vad som kommer att hända. Fast här är det mer av allt än i TV-serien. Inte minst om de andra vännerna, inte bara om Rasmus och Benjamin. Men Paul fortsätter att vara mystisk. Det finns säkert en tanke med det. Fast visst hade man velat veta mer?

Döden pågår ju egentligen hela tiden i serien, eftersom kronologin är som den är. Det kan komma glimtar från vilken tid som helst. Fast det var väl mest uppväxt i första boken, och kanske mest död i den här. Hela tider är det begravningar och många av begravningsgästerna är så sjuka i aids att de vet att de själva snart kommer dö. Rasmus tänker mycket på vad som kommer hända med hans kropp efter döden. Att den kommer läggas i plast och behandlas som farligt avfall, inte alls med samma respekt som andra döda kroppar behandlas med, trots att man vid det här laget vet att det försiktighetsmåttet inte är nödvändigt.

Så här i tredje boken så har jag vant mig vid faktaavsnitten och tycker inte längre att de avbryter berättelsen. Tydligen tycker jag inte att något avbryter, för jag läste hela boken på en kväll och en halv natt. Sedan klarade jag inte riktigt av att läsa på flera dagar. Till viss del berodde det förstås på att jag var så himla trött efter för lite sömn, men mest berodde det på att det var så mycket känslor i "Döden" och boken jag började på efteråt levde inte riktigt upp till det. Det enda jag tyckte kunde vara mindre intressant är utdragna skildringar av olika barndomar. Här var ju kronologin plötsligt mer sammanhängande. Fast samtidigt tyckte jag att det var fint att de fick vara med här. Alla de här helt vanliga killarna som sedan blev så föraktade.

Torka aldrig tårar utan handskar:
1. Kärleken
2. Sjukdomen
3. Döden

Torka aldrig tårar utan handskar - 2. Sjukdomen

Torka aldrig tårar utan handskar - 2. Sjukdomen
av Jonas Gardell

I den andra boken i Torka aldrig tårar utan handskar är aids-epidemin ett faktum. (Ni har väl sett TV-serien? Ni vet väl vilka som blir sjuka och dör? Annars får jag nog utfärda en mild spoilervarning.) I den första boken var HIV (som det inte hette än) något man hade hört talas om, men det var väl bara i framåtblickarna som folk faktiskt var sjuka och döende och visste om det? Men nu försvinner flera av Rasmus och Benjamins vänner. En av dem verkar bokstavligen försvinna. Reine, som knappt var med i TV-serien, och som plötsligt inte var med längre. Det är ungefär så det är i boken också, men här får läsaren veta precis vad som händer med honom.

Och så mitt bland alla dödsfall och begravningar så LÅTSAS Benjamins föräldrar att han inte finns längre. Eftersom han inte längre lever sitt liv på ett sätt som de kan godta så är han som död för dem. Jag tror nog att de föräldrar vars söner faktiskt dör hade haft svårt att förstå det resonemanget.

Det är många som bloggar om den här boken nu. Det måste ha varit första recensionsdatum igår. Jag har sett att flera saknar att få veta mer om Paul. Det blir spännande att se om han fortsätter vara mystisk i den sista boken eller om man får läsa hans livs historia. Av TV-serien att döma så är det den tredje boken som i så fall borde avslöja mer om Paul, även om det ju inte avslöjades så värst mycket på TV.

Var är Sjukdomen? Inte i stan (och inte på Läjet heller)

Skulle inte andra delen av Torka aldrig tårar utan handskar komma ut igår? Varför finns den i så fall inte i lokala bokhandeln? Är jag felinformerad? Är min lokala bokhandel försenad?

Som om det inte var nog med en onödig tur till centrum så klev jag på fel buss när jag skulle hem och fick se lite väl mycket av omgivningarna (var tvungen att åka till slutdestinationen och tillbaka, för att sedan börja om med rätt busslinje) - i mörkret. Tur att jag hade en Carina Burman i väskan! Jag fick åtminstone lite extra lästid ...

Och när jag kom hem hade jag fått en lite försenad julklapp i posten. Tusen tack, Marie! Var hittade du Jane Austen-plåster? :) Nu måste jag bara skada mig lite lagom ... ;-)

Torka aldrig tårar utan handskar

Redan slut på TV-serien ... Jag tyckte mycket om den och kommer säkert se flera av skådespelarna framför mig när jag läser de kommande böckerna. Men allt gick så snabbt! Jag ser fram emot att få den fördjupade bilden av avsnitt 2 och 3 i bok 2 och 3.

Våren 2013 kommer nästa bok. När då på våren?

Senare: Nästa bok verkar komma ut 2 januari. Tidigt och bra. :)

Veckans viktiga händelser

Det har ju hänt två saker i veckan som jag måste tycka till om!

1. Första avsnittet av Torka aldrig tårar utan handskar i måndags. Jag gillade, utom den inte särskilt välgjorda älgen. I boken fick man ju så klart veta mycket mer, men jag gillade att se miljöerna från en tid jag inte minns så mycket av. Jag tyckte också att Rasmus och Benjamin spelades väldigt bra. Första boken/avsnittet har ju väldigt mycket inledning över sig och jag har stora förhoppningar inför bok/avsnitt 2 och 3.

2. Nobelpriset i litteratur till Mo Yan. Jag fick en poäng på Bokbabbels nobelbingo, d.v.s. jag har hört talas om författaren. Jag har till och med petat lite på "Vitlöksballaderna" i en bokhandel en gång. Nu har jag beställt den.

Torka aldrig tårar utan handskar - 1. Kärleken

Torka aldrig tårar utan handskar - 1. Kärleken
av Jonas Gardell

Den här boken kan väl ingen ha missat? Jonas Gardells första del i trilogin om hus HIV och aids kom till Sverige. Man får en aning om vad som komma skall genom att några av bokens personer visas om några år, lidande och i livets slutskede, på strängt isolerade sjukhusavdelningar. Men än så länge är det ingen som vet att det här ska hända. Några små nyhetsnotiser förekommer, men ingen fäster någon större vikt vid dem.

Huvudpersoner är två unga bögar, Rasmus och Benjamin. Det handlar om deras uppväxt på olika håll. Rasmus lämnar sin lilla hemby i Värmland och söker sig till Stockholm. Benjamin är ett hängivet Jehovas vittne som försöker motså frestelsen. Just nu tänker de på allt annat än att de skulle kunna drabbas av en dödlig sjukdom. Som läsare är man förstås extremt medveten om vad som kommer att hända. Men personerna i boken lyssnar inte på vad man säger. Och varför skulle de göra det? Det är ju väldigt tidigt 80-tal och ingen anar oråd.

En sak förstår jag förresten inte riktigt. Okej att man inte visste så mycket om hur viruset spreds, men om det verkligen var så smittsamt att vårdpersonel inte ens fick torka bort de sjukas tårar utan att ha gummihandskar på sig (som seriens titel beskriver) - borde inte alla möjliga ha blivit smittade då? Eftersom vissa grupper var överrepresenterade bland de sjuka borde man väl ha förstått att det inte smittade hur lätt som helst? Eller?

Jag var barn på den här tiden och märkte nog inte så mycket av den här hysterin som fanns. Även om folk som till och med är yngre än mig säger att de minns. Alltså, jag minns ju att man tyckte att aids var den farligaste sjukdomen som fanns, men samtidigt hade man väl ingen känsla av att det fanns risk för att drabbas själv? Det som var läskigt var väl mest att det inte fanns något botemedel. Jag följde kanske inte riktigt nyhetsrapporteringen på 80-talet ... Därför känns det viktigt att läsa den här boken och de kommande i trilogin. Det här hände ju ändå under min livstid.

En smakebit på søndag (vecka 36)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

 Det har väl funnits minst en smakbit från den här boken varje vecka de senaste veckorna. Nu är det jag som läser boken som "alla" läser just nu, första delen i Jonas Gardells planerade trilogi om hur HIV och aids kom till Sverige och hur illa de drabbade behandlades.

Det handlar om två unga homosexuella män, Rasmus och Benjamin, och vi vet redan från början att minst en av dem (eller är det båda?) kommer att dö. Men än så länge är de lyckligt ovetande om den här sjukdomen. Fast "lyckligt" är kanske att ta i ... Det är ju inte direkt som om de kan komma ut i de miljöer de har vuxit upp i. Ett litet samhälle i Värmland (omkring 1980) för Rasmus del, och Benjamin är ett ivrigt Jehovas vittne. Så de har mycket annat att oroa sig för, även om de inte har hört talas om HIV än.

Den här smakbiten handlar om Rasmus och hans mamma som oroar sig mycket för honom.

Men hon kan ändå inte hejda sig riktigt. Det är som om hon måste övertyga och lugna sig själv.
"För du är ju inte ... det där som dom sa att du var ..."
Hon stannar upp och klappar honom kärleksfullt på kinden och upprepar, som för att verkligen slå fast, nagla fast fakta.
"Rasmus! Det är du ju inte!"
Hon vänder sig mot hans mostrar som går bakom dem in och förtydligar.
"Det är han inte."
"Vadå?"
"Det där som dom ropade. Pojkar i den åldern ropar så mycket dumheter."
(Jonas Gardell, "Torka aldrig tårar utan handskar - 1. Kärleken", s. 60)