söndag 31 december 2017

The Girl With All the Gifts

The Girl With All the Gifts
av M.R. Carey

Alltså, den här boken! Så bra! Jag såg den en hel del på nätet för ett år sedan? Två? Men jag fattade aldrig vad den handlade om, och den försvann i mängden. Men så läste jag något om den för ett par månader sedan och insåg att jag måste läsa den. Jag kan inte minnas vad eller var. Men att läsa den var absolut rätt beslut.

Historien utspelar sig på en militärbas i ett framtida England. Här bor Melanie, en flicka i tioårsåldern som tycker om att gå i skolan. Varje skoldag låter hon sig villigt spännas fast i en rullstol av en soldat medan en annan riktar ett vapen mot henne, och sedan rullar de in henne i klassrummet. Det bästa är om det är Miss Justineau som är dagens lärare. Hon har de bästa lektionerna, och läser grekiska myter för klassen. Melanie älskar henne. Andra lärare låter dem mest memorera statistiska fakta. Inte för att Melanie inte tycker att det är intressant. Hon har lätt för att lära, även om hon och de andra barnen i klassen har lite svårt att föreställa sig världen utanför. De har aldrig upplevt något utanför klassrummet, cellerna och duschrummet.

Läsaren förstår ganska snart det som Melanie inte själv kan förstå. Men hon är smart, hon måste kunna räkna ut det. Speciellt när det händer något som förändrar hennes förutsägbara tillvaro.

Jag har inte börjat summera 2017 års läsning än, men "The Girl With All the Gifts" kommer garanterat hamna på något bästa-lista.

M.R. Carey är förresten en pseudonym, och roligt nog visade det sig att jag faktiskt har läst något av honom tidigare. Tydligen var jag inte lika imponerad den gången.

lördag 30 december 2017

Juan-les-Pins

Juan-les-Pins
av Sandra Beijer

Den här novellen tyckte jag riktigt bra om. Om tre tjejer som inte är populära i skolan, men som har drömmen om resan de ska på sedan, som håller dem uppe genom läsåret. Om den drömmen räcker till för det ... När man läser om skolan så här så förstår jag inte hur någon orkade sig igenom den. Och så tänker jag att jag vill läsa Sandra Beijers romaner också.

Levande läppar rekommenderas

Levande läppar rekommenderas
av Johanna Nilsson

Huvudpersonen i berättelsen, Charlie, pluggar olika kurser på universitetet utan att ha något direkt mål med studierna. Han har också en ny flickvän, som är (eller gärna vill vara) lite speciell. Hon är med i ett hemligt sällskap, och detta är berättelsen om vad som hände den gången Charlie skulle träffa dem.

Lite sådär Den hemliga historien light i Uppsala. Helt okej novell, men inget jag direkt fastnar för.

fredag 29 december 2017

Varje kvinna klär i svart plast

Varje kvinna klär i svart plast
av Maja Lindén

Apropå #metoo så kom jag att tänka på den här korta serieboken. Det var dags att läsa om den. Det är en ganska drastisk betraktelse av hur kvinnor ofta framställs på film. Titeln säger väl det mesta?

Svart barn

Ännu en bok bloggad om i Jorden runt-bloggen. Den här gången en omläsning av en barndomsskildring från Guinea.

Det går över, Kri

Det går över, Kri
av Ester Ringnér-Lundgren

I den andra boken om Kri bor hon tillsammans med sina föräldrar och syster igen, i familjens nya hem, i staden som Kri i förra boken flyttade i förväg till. Då bodde hon inackorderad hos en annan familj och sedan dess är hon olyckligt kär i en av den familjens söner. Det är det som bokens titel handlar om, det som någon gång borde gå över.

Annars är det en sommarlovsbok det här. Kri och bästa kompisen Vimsi beger sig ut på en lång cykeltur, för att bo hos en släkting till Vimsi som har bokhandel i en stad i Halland. I egenskap av invånare i en stad i Halland har jag förstås försökt räkna ut vilken stad i Halland det kan handla om. Halmstad kan uteslutas, eftersom de pratar om Halmstad som en annan stad och faster Ruth en dag åker till Halmstad för att göra ärenden. Jag tror inte att det är Kungsbacka, för i så fall är det väl rimligare att åka till Göteborg om man har stadsärenden? Jag får också för mig att Kungsbacka inte har den typen av långa sandstränder i närheten av staden, som nämns i boken. Kri och Vimsi råkar ut för en förarglighet på en bro, och det säger mig att de inte är i Varberg. Varberg har inga broar i närheten av stadskärnan. Det måste också finnas en hamn för kommersiella fartyg i stan, och det har väl inte Laholm? Laholm ligger ju inte precis vid kusten. Det känns också som om stranden ligger lite närmare stan i boken än vad som är fallet i Laholm. Så min slutsats är att Kri och Vimsi är på semester i Falkenberg, som har hamn och strand och bro. Men antagligen är det väl egentligen fråga om en påhittad stad som innehåller exakt de element som författaren behöver för att berätta just de här anekdoterna om tjejernas resa.

torsdag 28 december 2017

Hitomi

Hitomi
av Kim Thúy

En väldigt kort novell, återigen på temat Grannar. (Jag har nu läst hela Grannar-boxen från Novellix.) Om familjen som berättaren bor granne med, och speciellt om mannen i familjen. Jag gillar hur Kim Thúy skriver, men var tvungen att läsa om delar av novellen för att komma ihåg något av den nu när jag skulle blogga om den.

onsdag 27 december 2017

Monstret i natten

Monstret i natten
av Mats Strandberg
Illustrerad av Sofia Falkenhem

Första delen i serien om Frank, som på sin nioårsdag oavsiktligt blir biten av grannens uppspelta hund. Och efter det upptäcker Frank att han nattetid förvandlas till ett monster. Människorna i hans lilla hemstad får panik när ett monster börjas synas i trakten. Monstret måste dödas, vi måste skydda våra barn från detta hemska! Och då kan Frank inte förklara att det enda monstret vill är att få umgås med andra och bli gosad med. Framför allt kan han inte berätta att det är han som är monstret.

En fin barnbok om känslan av att vara annorlunda. Och om världens gulligaste monster så klart.

The King of Kahel

Idag har jag uppdaterat min Jorden runt-omläsningsblogg med en bok som utspelar sig i Guinea.


tisdag 26 december 2017

The Diary of Edward the Hamster 1990-1990

The Diary of Edward the Hamster 1990-1990
av Miriam Elia, Ezra Elia

En tänkande och svartsynt hamsters tragikomiska memoarer. Lite kul, men kanske inte riktigt min grej.

måndag 25 december 2017

Ödelagda städer

Ödelagda städer
av Merethe Lindström

En mamma och hennes nästan eller nyss vuxna dotter är ute på en bilresa. Bara för att komma ut, dottern sitter annars bara hemma och det har varit så länge. Möten med en liftare och en granne i en stugby påverkar dem båda två. Fint berättad novell.

fredag 22 december 2017

Neon Genesis Evangelion del 1-5

Neon Genesis Evangelion del 1: Apostlarna anfaller
Neon Genesis Evangelion del 2: Pojken och kniven
Neon Genesis Evangelion del 3: Ett vitt ärr
Neon Genesis Evangelion del 4: Asuka anländer
Neon Genesis Evangelion del 5: Gravkors

av Yoshiyuki Sadamoto/Gainax

Jag började läsa Neon Genesis Evangelion 2004 och jag har inte hunnit klart än. Utgivningstakten var inte så hög, om man säger så. Jag tror det har gått ett par år sedan sista delen kom ut, men jag var ju tvungen att läsa om de tidigare böckerna först. Inte att det tar så lång tid. Det är många sidor med i det närmaste ordlös robotaction.

Jorden drabbades av en stor katastrof för ett antal år sedan och utsätts nu för attacker av mystiska så kallade "apostlar". För att försvara sig har man konstruerat några gigantiska robotar, som bara kan skötas av ungdomar som helt kan synka sitt eget medvetande med robotens rörelser.

Shinji är fjorton år och har inte träffat sin pappa på länge. Mamman dog under mystiska omständigheter som han inte riktigt minns. Nu har pappan kallat honom till sig. Men inte för att han är intresserad av att ha Shinji hos sig, utan för att han ska manövrera en av robotarna som pappan konstruerar. Shinji är besviken, men kan han lägga besvikelsen åt sidan för att göra sin plikt? Är det ens hans plikt?

Bra serie.

Doll Bones

Doll Bones
av Holly Black

Holly Black skriver för olika åldrar. Åldersgruppsmässigt kommer väl "Doll Bones" in mellan Spiderwick (för yngre läsare) och alla andra böcker som jag har läst av Black (för äldre läsare).

Zach och hans bästa kompisar Alice och Poppy är tolv år gamla. Lite för gamla för leken de håller på med kanske, åtminstone för utomstående som bara ser deras omaka samling av actionsfigurer och dockor. Men blir man egentligen för gammal för att hitta på en invecklad fantasivärld tillsammans? Det är en pågående, oändlig berättelse, med ständigt nya äventyr och ibland nya huvudpersoner när någon av dem vill spela en annan sorts karaktär. Alice har till exempel nyligen börjat spela en tuffare karaktär, långt ifrån hennes verkliga liv där hon övervakas av en strikt farmor. I skolan skickar de lappar med frågor om varandras karaktärer och funderar ut nya intriger. De är lyckliga i sin lek.

Tills den dagen Zach säger att han inte är med längre. Tjejerna kan inte förstå varför – och varför så plötsligt, kan de inte bara göra klart det senaste uppdraget i alla fall? – och Zach vägrar förklara. Det är i samma veva som Poppy berättar om sin dröm. Bland stöket som hennes loppistokiga mamma har samlat på sig finns en antik docka. Enligt Poppys mamma är den värd massor av pengar och barnen får inte röra den. Men dockan har haft en roll i lekarna ändå, som den Stora Drottningen. Och nu påstår Poppy att hon har drömt om Drottningen, och att Drottningen har skickat ut barnen på ett uppdrag i det verkliga livet. Det är en makaber dröm, och uppdraget går ut på att återbörda dockan dit hon hör hemma. Det är bara en bussresa till en annan stad, men för tre tolvåringar med begränsad budget och föräldrar (eller i Alices fall, en omedgörlig farmor) som kan lägga sig i så är det ett nästan omöjligt företag.

Jag hade egentligen trott att det skulle vara mer spökhistoria och mer om den läskiga dockan. Men det kanske blir mer skrämmande när det bara kommer fram ibland. Och jag är egentligen väldigt nöjd med att ha fått historien om hur Zach och hans kompisar hanterar övergången från barndom till ungdom. De har alla sina egna utmaningar. För Zachs del handlar det mycket om att det finns ett manlighetsideal som hans pappa vill att han ska leva upp till, men Zach är tveksam till om det verkligen är något man bör försöka leva upp till.

torsdag 21 december 2017

Through the Woods

Through the Woods
av Emily Carroll

Fem spökhistorier i serieform. Var och en har en helt egen atmosfär, men alla är riktigt läskiga. Och jag tror att alla (nästan alla?) har att göra med faror i skogen. Det finns också en ram runt dem (är det om författaren själv?) som också berör det som kan döljas i skogen.

Jag är mycket förtjust i hur seriesidorna ser ut. Layout och färger och allting.

söndag 17 december 2017

Hiwa

Hiwa
av Augustin Erba

Den här novellen känns som en saga, även om den helt tydligt utspelar sig i vår värld i nutid. Den handlar om blind tro, grupptryck, masshysteri. Bra.

Färjan

Färjan
av Mats Strandberg

Jag ligger väldigt efter med bloggandet. Jag hade ju gärna hunnit i kapp till nyår, så nu kommer det nog bli många och korta inlägg ett tag framöver.

Jag är ju från västkusten så jag har aldrig åkt finlandsfärja, men jag tror att jag har konceptet klart för mig. (Har åkt färja till Danmark och England.) Mycket festande. De som ska åka med färjan Baltic Charisma den här vändan känner förväntan, eller kanske ängslan eller desperation. Det finns så många skäl att åka finlandsfärja. Sedan är det ju de som jobbar där, i massor av olika funktioner, och som trivs mer eller mindre bra på arbetsplatsen. Man hinner få en riktigt bra bild av färjan och de som reser med den. Det är flera personer som man blir lite extra fäst vid. Och sedan händer det där som gör just den här resan annorlunda och man fortsätter läsa med andan i halsen. Kommer "mina" personer klara sig undan blodbadet?

lördag 16 december 2017

The Handmaid's Tale

The Handmaid's Tale
av Margaret Atwood

En obehaglig dystopi eftersom den inte känns helt osannolik. Liknande saker har hänt, och kan hända på andra platser om fel personer får för mycket makt. Här är det någon sorts extrem kristen organisation som har tagit makten över det som var USA, numera kallas det Gilead. Åtminstone de områden som de kontrollerar, när huvudpersonen får höra nyheter så verkar det som om det fortfarande pågår strider i delar av landet. Nyheterna är dessutom kraftigt vinklade, så man får säkert inte reda på allt.

Huvudpersonen – vi får inte veta hennes riktiga namn – är en Handmaid. Hon är en kvinna som innan revolutionen levde ett helt vanligt liv. Enligt den nya regimen var det inget bra liv, och det är det man försöker intala alla numera. Man pekar på problem som fanns, och frågar sig hur man kunde leva så. Är det inte mycket bättre nu? I sitt gamla liv hade huvudpersonen ett barn. Hon vet inte vad som har hänt med barnet eller med hennes man. han är kanske död. Men barn är värdefulla. Det är just för att hon hade ett barn som hon har fått lov av bli en Handmaid. För det är så få kvinnor som kan få barn numera. Många hustrur till de framstående män som får lov att ha familjer kan inte få barn. Men det finns stöd i Bibeln för att få barn genom en tjänarinna. och det är det Handmaids är bra för. Deras enda uppgift är att ge hushållet ett friskt barn. I gengäld skickas de inte iväg till något värre, och många av alternativen är verkligen värre.

En bra bok, som verkligen höll för en omläsning. Jag är också ganska intresserad av att se TV-serien som är baserad på boken. Som jag har förstått det så fortsätter den historien längre än i boken.

Nolite te bastardes carborundorum.

lördag 9 december 2017

100 hemskaste

100 hemskaste
av Helena Dahlgren
Illustrationer av Marcus Stenberg

Jag läste Helena Dahlgrens 100 hemskaste när det gick som "följetong" på hennes blogg, men det finns inget som hindrar att man läser det i bokform också. (Och så får man ju Marcus Stenbergs stämningsfulla foton här.) Topplistor är som bäst när de är så här personliga. Det är ju inte nummerordningen som är det viktiga, det är motiveringen. Jag är ingen skräcknörd, har inte läst eller sett särskilt mycket i genren. Så här fick jag massor av tips. Mest på böcker. Jag ser helst inte på skräckfilm. Kanske att det kan bli någon TV-serie dock.

onsdag 6 december 2017

Sommar i SUB:en

Jag brukar ju räkna mina olästa böcker den första dagen varje månad, men det här månadsskiftet hade jag helgbesök av en kompis och efter det har det varit så mycket. (Inte egentligen, men ...) idag har jag i alla fall tagit mig samman och räknat de 1932 olästa böckerna. Ojdå.

Och så drog jag en lott för att välja en av böckerna som ska läsas under månaden. Vilket inte kommer hända. Jag tror inte jag har läst en enda av mina framlottade böcker i år. Ja ja, bot och bättring nästa år etc.

Månadens bok blev "Polarsommar" av Anne Swärd. Tydligen nominerad till Augustpriset 2003, men därefter har jag nog inte hört så mycket om den. Men den borde ju vara rätt bra i alla fall.

torsdag 30 november 2017

Norra Latin

Norra Latin
av Sara Bergmark Elfgren

"Norra Latin" var kanske årets mest efterlängtade bok för min del. Jag älskade ju Cirkeln-trilogin (som Sara skrev tillsammans med Mats Strandberg, alla VET detta) och "Norra Latin" är första delen i en serie, om tonåringar och med övernaturliga element. Jag och min syster pratade om att det kanske inte är riktigt rättvist att ha så här höga förväntningar på böcker.

Men ... den motsvarade förväntningarna. Jag tycker ju om böcker där verklig verklighet möter det övernaturliga eller sagolika. I synnerhet om båda delarna övertygar mig. Och det gör de verkligen här. Ändå börjar den med det fantastiska, att de båda huvudpersonerna antas till ett högt ansett teaterprogram på gymnasieskolan Norra Latin i Stockholm. Vem gör det liksom? Tja, nån gör ju det. (D.v.s. egentligen inte, eftersom Norra Latin i verkligheten inte har varit skola på många år). Och Tamar och Clea är två av de elever som kommer in. Tamar har nyligen upptäckt teatern och flyttar ner från Östersund för att följa sin dröm. Hemma hade hon sin familj och sitt kompisgäng, där hon kände sig trygg. I Stockholm är alla främmande och Tamar vet inte hur hon ska göra för att inte vara helt fel.

Clea är däremot född i just den här världen. Hennes mamma är skådespelare och Clea är ganska känd som barnskådespelare. Hon har bland annat varit med i en TV-julkalender och har massor av följare på Instagram. Hon är den av huvudpersonerna som jag har lite svårare att komma nära inpå. Men hon kanske bara är svårare att komma nära inpå.

På Norra Latin florerar en spökhistoria som alla nya elever brukar få höra förr eller senare. Den handlar om saker som verkligen ska ha hänt på skolan. Men just det här året kommer spökhistorien spela en större roll än vanligt. (Pun intended.)

Jag är nöjd. Planerar redan att läsa om boken, för jag har säkert missat detaljer. Och jag är nyfiken på de kommande delarna i serien. För de ska inte handla om Clea och Tamar. Så vad ska den röda tråden vara? Det enda jag vet är att alla böckerna ska utspela sig i Stockholm. Mycket spännande. (Är jag lite för pepp med tanke på att detta är YA och jag ... inte är YA? – Nej!)

tisdag 21 november 2017

Våra främlingar

Våra främlingar
av Lydia Davis

Kort-korta historier om de där människorna som är främlingar men som man ändå känner väl – grannarna. Jag tycker att jag känner igen stilen från "Samarbete med fluga", novellsamlingen av Lydia Davis som jag läste tidigare i år.

Detta är självklart en del av Novellix Grannar-serie.

söndag 19 november 2017

Kjære

Kjære
av Linnéa Myhre

"Kjære" är ju ett ord man ofta inleder blev med, och det är brev den här romanen består av. Brev från Linnéa till alla möjliga mottagare. Det börjar tungt med ett självmordsbrev ställt till hennes mamma, men det kan lika gärna vara till tillverkaren av hennes favoritmärke inlagda rödbetor, med förslag på förbättringar av produkten. Liksom i förra boken, "Evig søndag", handlar det mycket om mat och de regler om mat hon har satt upp för sig själv. Även om hon inte svälter sig längre så är mat komplicerat och det är inte värt att äta något som inte är perfekt, som de där rödbetorna till exempel. Ett brev som jag särskilt fastnade för är ett svar där hon läser lusen av en bloggläsare (Myhre blev känd som bloggare innan hon började skriva böcker) som tycker att det hade varit rätt skönt att få anorexi, ett smidigt sätt att gå ner i vikt. Det är så tydligt förklarat varför det inte alls är rätt skönt. Det är inte så originellt att säga att hon är arg (googla "sinnablogger", arg bloggare, och en ganska stor andel av träffarna handlar om samma person). Men samtidigt så känns texterna inte så värst allvarsamma. Faktiskt ganska roliga.

tisdag 14 november 2017

Mysteriet på Hester Hill

Mysteriet på Hester Hill
av Kristina Ohlsson

I oktober bör man läsa spökhistorier. Jodå, jag vet att det inte är oktober nu, men jag ligger väldigt efter med bloggandet så min oktoberläsning kommer nu.

Meg och Frank är tolv år gamla tvillingar. Deras föräldrar ska skiljas, och därför blir det lite si och så med det här sommarlovet. Det blir ingen semesterresa i år. I stället ska Meg och Frank åka och besöka farbror Eliot (egentligen deras pappas farbror) och hans sambo Carl. Meg och Frank är kanske inte jättepepp. Visst, de tycker om farbror Eliot och Carl, men de känner dem inte så väl.

Och vistelsen blir kanske inte så fantastisk. Tvillingarna är ledsna över skilsmässan och hanterar det på helt olika sätt, och de vuxna har knappt tid med dem. T.ex. så är farbror Eliot uppfinnare och jobbar hela tiden. Hester Hill är ett jättestort gammalt hus, men de mest spännande delarna är off-limits för barnen. Inte för att Meg och Frank lyder de vuxna hela tiden. Speciellt inte när det finns något intressant att forska närmare i. För det är något mystiskt med huset och byn som det ligger i. Spökar det på Hester Hill? Och i så fall, varför?

Lagom kuslig stämning och en intrig som jag säkert hade tyckt var superspännande när jag var i den åldern man egentligen ska vara när man läser "Mysteriet på Hester Hill". Inte så att jag inte tyckte den var bra nu – jag uppskattar till exempel bakgrundshistorien till spökerierna – men den hade nog haft det där lilla extra om jag var mycket yngre.

Jag reagerade förresten på namnen i boken. Nästan alla har så engelska namn. Meg och Frank, Eliot och Carl, sommarkompisen Lily, till och med huset. Jag trodde nästan att det skulle vara en engelsk miljö. Men det utspelar sig alltså i Sverige. Huset heter egentligen Hestershus, det är bara det att farbror Eliot tycker att Hester Hill låter finare.

måndag 13 november 2017

The Yellow Wallpaper

The Yellow Wallpaper
av Charlotte Perkins Gilman

En klassiker som jag av någon anledning inte hade läst tidigare. (Som om jag brukar läsa så många klassiker. Haha!) Detta är en novell, baserad på författarinnans egna erfarenheter av en viss typ av behandling av, ja, är det depression. Maggie O'Farrell skriver i förordet att Gilman troligen skulle fått diagnosen förlossningsdepression idag. Men vid den här tiden, slutet av 1800-talet, var läkarnas slutsatser en annan, och hennes – och huvudpersonens – läkare ordinerade total vila: sängläge, isolering från allt sällskap, inklusive familjemedlemmarnas, och absolut ingen fysisk eller psykisk ansträngning. Gilman var t.ex. tvungen att dölja sitt skrivande.

Huvudpersonens man har varit så vänlig att hyra ett hus, med ett rum där hon verkligen kan vila ut. Hon tror inte att behandlingsmetoden är av godo, men vad ska hon göra? Hennes man vill ju bara väl. Men i stället för att bli friskare, drivs hon bokstavligt talat till vansinne av den påtvingade sysslolösheten. Rummet hon vilar i är tapetserat med gräsliga gula tapeter. Mönstret är det minst harmoniska hon har sett. Och snart börjat hon inbilla sig att något rör sig där bland slingorna.

Välskrivet och tankeväckande. Man blir både arg och rädd av "The Yellow Wallpaper".

söndag 12 november 2017

Midsommar med herr Laakso

Midsommar med herr Laakso
av Kjell Westö

Ännu en novell i Novellix Grannar-serie. Den här gången om två lägenhetsgrannar i Helsingfors. Herr Laakso irriterar sig den unge Kjell Westö i allmänhet, och hans högljudda musik i synnerhet. Men så en midsommar gör omständigheterna att han måste gräva ner stridsyxan.

Äntligen har jag läst något av Kjell Westö! Jag har ju sett flera av hans böcker i olika bloggar, och jag har väl till och med någon i hyllan. Jag gillade den här novellen, så jag borde se till att läsa något mer snart. Men om man ska vara noga så har jag läst en novell av Kjell Westö för flera år sedan, i en antologi. Åtminstone om man får tro min blogg. Jag minns inte så här på rak arm.

fredag 10 november 2017

Bebudelse

Bebudelse
av Selma Lønning Aarø

Levik är en liten norsk bygd och där bor förstås både en och två personer med speciella livshistorier. Men den som utmärker sig mest är plötsligt Gro Stuve, den ung kvinna som mitt på torget ropar ut att hon är gravid och att barnafadern är ärkeängeln Gabriel. För vem skulle det annars kunna vara?

De flesta tänker väl att det är en svenskarna, som har kommit för att jobba i bygdens industri. Det är många barn i bygden som blir till på det sättet. Och sedan finns det förstås en som vet sanningen. En av alla hemligheter folk har i Levik.

På många sätt är berättelserna här både tragiska och obehagliga. Speciellt det där med var som faktiskt hände med Gro. Men samtidigt är det en rolig bok. Men jag tror väl inte att det är en bok som jag kommer bära med mig i minnet. Men, kanske vissa scener ändå.

torsdag 9 november 2017

Texter av Annika Norlin

Texter
av Annika Norlin

Vi är nog ganska många som inte läser dikter, men däremot låttexter. Fast det kanske inte är så vanligt att vi verkligen läser dem i bokform. Men här är Annika Norlins (Hello Saferide, Säkert!) låttexter fram till 2014, samlade i en bok. Och jag gillar hennes texter. Visst blev väl texten til Isarna framröstad som bästa svenska låttext i Babel för ett par år sedan? (Jag antar att de tog upp det här inte så många läser/kan dikter längre, men däremot låttexter ...) Och det långa och fina förordet är ju en oväntad bonus.

söndag 5 november 2017

En smakebit på søndag (The King of Kahel)

http://gronneskoger.blogspot.se/2017/03/bibliotekstur-earth-hour-og.html
Det var länge sedan jag deltog i Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Från och med den här veckan är det visst Astrid Terese som håller i det hela. Men annars är det väl samma som vanligt. Man delar med sig av en smakbit ur boken man läser just nu (och undviker spoilers) och så samlas länkarna hos Astrid Terese. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar!

Boken jag läser just nu vet jag inte så mycket om än. Jag läser den för att jag håller på med ett Jorden runt-projekt (se projektets blogg!) och nu har jag kommit till Guinea. Boken handlar om en verklig person, Olivier de Sanderval, som kom från Frankrike med ambitionen att bli kung av Fouta Djallon (i dagens Guinea). Som man ju gör ... Men det är en roman, ingen biografi.

Där jag är har han inte ens hunnit avresa från Frankrike, men jag tyckte det var kul att han hann nämna Sverige, Norge OCH min födelsedag i ett enda stycke! Tror inte det kommer hända fler gånger i boken.
He took a last look at his farmhouse, admired its saddleback roof, its ocher walls, and the olive green of its many shutters. It was still hard for him to believe that Napoleon had slept here the day after the siege of Toulon and dreamed of marrying Désirée Clary, the household's eldest daughter. He chuckled to himself and wondered what would have become of France if she had chosen Napoleon rather than Bernadotte, whom she would marry shortly before he was crowned Charles XIV, king of Sweden. Then the first Republic collapsed, and then the first Empire, and then the Pastrés – you know, the famous shipowners – happened along and bought the farmhouse, and then he happened along and married Pastré's daughter.
Now, some eighty-six years after Bernadotte, he was stepping across the same threshold on his way to claim his own crown. Could that really be attributed to happenstance? And he wasn't going just anywhere – he was headed for Fouta Djallon!
The date was November 29, 1879, and it was snowing in Marseille. The mere sight of the port de la Madrague and the avenue du Prado, barely recognizable under their ridiculous coat of white, sent shivers up his spine. He imagined this was exactly what Norway must look like.
As he reached the port, he rubbed his hands together and told himself he couldn't have found a better time to go to Africa.
(Tierno Monénembo, "The King of Kahel", s. 4-5)

lördag 4 november 2017

Konsten att ... samla på sig böcker

Ett rimligt antal olästa böcker att ha är t.ex. 1913, det vet väl alla. Farligt med loppis ...

Jag vet inte varför jag fortfarande drar lott för att se vilken bortglömd bok jag ska läsa under månaden – jag läser dem ju inte ändå. I alla fall, den här månaden blev det Stefan Einhorns "Konsten att vara snäll". På instagram har jag sett att folk har "non-fiction november" och det hade den ju passar perfekt i, men jag har ju också en del annat jag har tänkt läsa under månaden ... Jag får se hur det blir.

söndag 29 oktober 2017

Maran

Maran
av Åsa Larsson och Ingela Korsell
Illustrerad av Henrik Jonsson

Näst sista boken i PAX-serien har guldfärgade kanter. Tror vi på svart som temafärg för den sista?

En sak jag verkligen uppskattar med den här serien är att det actionfyllda och övernaturliga är precis lika intressant som det vardagliga och realistiska. Alrik och Viggo måste förstås vinna över de onda krafterna som härjar i Mariefred, men jag siitter lika mycket på nålar när de ska hantera relationer med mamma, fosterfamilj, vänner och varandra. Och nu är det bara en bok kvar. Hur ska det gå? "Maran" var (ännu en gång) en av de mest skrämmande böckerna i serien. Jag förväntar mig mycket av den sista.

lördag 28 oktober 2017

En pixi om pixi!

En pixi om pixi!
av Stina Wirsén

Jag plockade åt mig en pixibok på Bokmässan. Till några barn som folk har, men jag kan ha försett mig själv med en också. Det här är alltså inte samma genre som de andra pixiböcker som jag har läst nyligen.

Pixi firade visst 60 år 2015, och den här boken är utgiven för att uppmärksamma detta. Den handlar om allt man kan göra med en pixibok. Att läsa den är bara en av sakerna. Lite här och var står också fakta om pixiböckerna för den vuxne läsaren.

torsdag 26 oktober 2017

Sofia Tholls kabinett

Sofia Tholls kabinett
av Elisabeth Östnäs
Inläst av Johan Ehn

Tydligen har det verkligen funnits ett zoologiskt museum i Lund, men Sofia Tholl, som i den här boken hade en avgörande roll i dess grundande, verkar vara helt fiktiv. I boken ska museet läggas ned och lärarstudenten Hildur har fått sommarjobb med att packa ner samlingarna. Det är hon och en annan student, Eva, som ska jobba med detta, och de tvingas vara ganska självgående för chefen har tusen andra saker att göra. På museet finns också en oerhört folkskygg vaktmästare, men honom ser de inte till särskilt mycket.

Men Hildur har också en känsla av att självaste Sofia Tholl på något sätt är närvarande. Efter att Hildur lånade hennes hennes anteckningar från en forskningsresa till Island – Hildurs hemland – är det som att referenser till Sofia Tholl dyker upp överallt. Och det händer en del saker som Hildur har svårt att hitta en naturlig förklaring till.

Även Olle, vaktmästaren, ser saker som han inte kan förklara. Men det kanske bara är ett utslag av hans sjukdom, det är svårt att veta.

Jag tyckte om den här historien och dess huvudpersoner. Och miljön. Öde och malätna museer är de bästa museerna. Eftersom boken är utgiven av Storytel lyssnade jag på den där (man kan också läsa den som e-bok hos Storytel). Utmärkt inläsning av Johan Ehn för övrigt.

onsdag 25 oktober 2017

Två år i Bissau

När man letar böcker som ska passa in i ett särskilt projekt blir det mycket läst som man inte hade valt annars. Till exempel en svensk konstnärs berättelse om att bo i Guinea-Bissau ca 1980.


torsdag 19 oktober 2017

Svart som natten

Svart som natten
av Ann Cleeves

En tonåring hittas mördad på Shetlandsöarna och alla undrar förstås hur detta kan ha hänt på en så lugn och idyllisk plats, där alla känner alla. Det vill säga, det är ganska många som inte undrar. Flera år tidigare försvann en flicka på samma plats, och även om det aldrig kom så långt som till rättegång så har de flesta en bestämd åsikt om vem som låg bakom. Och de flesta tror att samma person har begått även detta mord.

Kommissarie Jimmy Perez är inte lika säker. Man måste ändå undersöka alla spår.

Bra deckare, men efter att ha hört så mycket positivt om Shetlandsserien så hade jag väl väntat mig något mer.

tisdag 17 oktober 2017

Höra stenarna sjunga

Höra stenarna sjunga
av Elsie Johansson

Det här är en novell i serien Grannar, och den handlar om någon som kunde varit din granne och som har en hemlighet i sin lägenhet och i sitt liv. Nu ska jag inte avslöja vad det är. Kvinnan i novellen verkar utåt vara helt vanlig, kanske lite tråkig. Men det är så mycket man inte vet om folk, även om man tror att man vet.

lördag 14 oktober 2017

Stallgänget på Tuva 1

Stallgänget på Tuva 1
av Lena Furberg

Jag har aldrig varit någon Min häst-läsare – särskilt inte efter 1996 (när jag var arton), året då serien Stallgänget på Tuva började gå i tidningen – men jag är ju ganska intresserad av serier, så ... Jag känner ju också till Lena Furbergs skapelse Mulle, såpass Min häst har jag ändå läst!

Den här serien är en realistisk hästserie som utspelar sig i ett stall, och handlar om hästarna där och ungdomarna som äger eller sköter dem. Det handlar till exempel om en svårriden häst, en häst som måste avlivas, att sälja en häst, att välja en häst, en katt som försvinner. Ganska vardagligt alltså. Säkert roligast att läsa om man är yngre och/eller hästintresserad själv, men det är ju också intressant att läsa om en miljö man inte känner till. Jag har hittat flera av de här seriealbumen på loppis, så jag kommer säkert läsa åtminstone ett par delar till.

torsdag 12 oktober 2017

Kungamördaren

Kungamördaren
av Hans-Olov Öberg

I sista delen i serien om Benny Modigh och Elias Fagervik är året 1999. Över tjugo år har gått sedan händelserna i första boken, "Djävulens tonsteg". (Del två hette "Någon att lita på".) Benny är inte längre ung och lovande. Han har varit polis i många år nu, och det finns ett fall som han aldrig har kunnat släppa. Officiellt är det löst, men Benny har en känsla av att det var någon annan som låg bakom. faktiskt är han lite besatt av tanken på att hitta bevis på att hans teori stämmer.

Elias har just kommit tillbaka från USA. Med hans förmågor borde det ha gått bra för honom där – och det gjorde det också tills allt gick snett. Men det är ju mitt under IT-boomen och det ska väl inte vara så svårt att bli framgångsrik i Stockholm. Fast några bakslag blir det ju alltid. Men Elias har förstått varför. Han vet precis vilka som är ute efter honom, och det ska de inte komma undan med.

Spännande avslutning på en deckarserie som jag tycker känns annorlunda. Med reservation för att det mycket väl kan vara en genre som jag inte brukar läsa. Jag tyckte egentligen bättre om de första två böckerna i serien. Det är ju ofta roligare att läsa när historien byggs upp än när den avslutas. Men man vill ju inte vara utan slutet heller. Jag måste få veta hur det går.

söndag 8 oktober 2017

Regn

Regn
av Josefine Klougart

Det är som att den här boken innehåller flera noveller, eller fragment. För jag tror inte att handlingen i den hör ihop, eller gör den det? Men det regnar och det finns en olycksbådande stämning i alla berättelserna. Och ibland är olyckan framme också, och familjer blir sig aldrig mer lika.

Jag hängde nog inte riktigt med, men jag tycker ändå att det är bra skrivet.

"Regn" ingår i Novellix Grannar-box.

lördag 7 oktober 2017

Vitormen

Vitormen
av Åsa Larsson och Ingela Korsell
Illustrerad av Henrik Jonsson

Det är julafton och halva Mariefred är ute och åker i en stor pulkabacke. Så inträffar något mystiskt som förstör julstämningen för många. Och Alrik och Viggo förstår att ett nytt monster befinner sig i stan. Men hur ska de kunna smita ifrån julfirandet hos fosterfamiljen utan att det verkar konstigt?

Pax-serien fortsätter att överraska och är lika bra som vanligt. Jag gillar särskilt historien med Lycke-Marie.

torsdag 5 oktober 2017

Nobelpris i litteratur 2017

Hade någon förväntat sig Kazuo Ishiguro? Jag har nog aldrig hört någon nämna honom när det ska spekuleras.

Jag och min syster såg tillkännagivandet på TV och var mycket nöjda med att det var någon som vi båda hade läst. Första gången min syster lyckades med detta. Andra för mig, jag hade också redan läst Doris Lessing när hon tilldelades priset.

onsdag 4 oktober 2017

6 pixiböcker av Nina Hemmingsson

6 pixiböcker
av Nina Hemmingsson

En box till med pixiböcker för vuxna; tidigare har jag ju läst Martin Kellerman-boxen. Så rolig idé. Och jag gillar Nina Hemmingssons bilder. De passar också bättre i det här formatet än vad Rockystripparna gör. Bra box!

tisdag 3 oktober 2017

SUB och sånt

Antal böcker att läsa i söndags: 1894. Är det inte en liten nedgång? Trots bokmässa.

Och så tog jag en lott för att bestämma en av månadens böcker. Det här systemet har ju helt havererat, men ändå. Det blev "Snäckan i berget" av Alan Cutler. Nån sorts fackbok eller biografi, tror jag. Inte vet jag vad jag har i hyllorna.

lördag 30 september 2017

Familjen Trago

I min Jorden runt-blogg kan man nu läsa om en bok från Kap Verde – "Familjen Trago" av Germano Almeida.

söndag 24 september 2017

Bad Marie

Bad Marie
av Marcy Dermansky

Marie är trettio år och har just avtjänat ett flera år långt fängelsestraff. Orättvist kanske. Hon var ju inte med om att begå det där rånet, men hon rymde till Mexico tillsammans med rånaren efteråt. Hon var kär och hon hade det bra i Mexico tills rättvisan hann upp dem. Hennes pojkvän är död nu, och Marie tänker absolut inte vända sig till sin mamma. Så i stället vände hon sig till sin barndomsvän Ellen. Ellen är helt annorlunda än Marie. Hon är väletablerad och framgångsrik. Hon har ett bra jobb och är gift med en fransk författare, Benoît Doniel. Och kanske har hon dåligt samvete över att det har gått så mycket bättre för henne i livet, för hon anställer Marie som nanny åt tvååriga dottern Caitlin.

Marie trivs väldigt bra med att ta hand om Caitlin. Ellens kylskåp är fullt av dyr och god mat – nåt helt annat än i fängelset – och Caitlin blir snabbt den person Marie tycker bäst om hela världen. Ellen vet inte att Marie brukar bli lite full under dagarna. Ellen vet inte heller att hennes man är Maries favoritförfattare, och att hon är smått besatt av honom. För att vara helt ärlig: behövs Ellen i den här familjen? Hade det inte varit bättre om det var Benoît Doniel, Caitlin och ... Marie?

Nej, det är inte en deckare.

Jag visste att "Bad Marie" skulle utspela sig delvis i Paris, och därför hade jag med den när jag var i Paris. Det passaade bra, för Marie hade ju precis som jag heller aldrig varit i Paris. Om jag förstår det rätt så hade författaren aldrig varit i Paris när hon skrev boken, så Maries första intryck är ju helt och hållet påhittade. Men ändå trovärdiga. Och långt ifrån romantiska.

Marie är inte lätt att förstå sig på. Inte för läsaren, eller för omgivningen eller ens för henne själv. Det kanske beror på att hon har tillbringat de senaste sex åren med att inte bestämma något själv, och att hon egentligen tyckte att det var ganska skönt. Och nu när hon ska fatta egna beslut igen så är hon lika dålig på det som när hon var 24 och rymde med en rånare. Men den här gången har hon också ansvar för en tvååring. Lite oroväckande är det. Och samtidigt ganska roligt och lättläst. (Tur det, jag orkar inte läsa nåt tungt när jag reser.)

torsdag 21 september 2017

Rapport från den täta världen

Rapport från den täta världen
av Aris Fioretos

"Den täta världen" är en av novellerna i Novellix Grannar-serie. Just den här handlar om en bänkgranne. Om en annorlunda vän och om språk.

tisdag 19 september 2017

Alle utlendinger har lukka gardiner

Alle utlendinger har lukka gardiner
av Maria Navarro Skaranger

Den här boken blev visst lite uppmärksammad på att den är skriven på "kebabnorsk", alltså Norges motsvarighet till "rinkebysvenska". Jag var lite rädd att det skulle vara massor av slanguttryck som jag inte skulle förstå, men det var ingen fara. Grammatiken är också lite annorlunda än vad man är van vid. Jag tycker att det var roligt att läsa en bok som är skriven på det sättet.

Mariana bor på Romsås i östa Oslo, alltså den sidan av staden som inte anses vara så fin. Hennes storebror sitter i fängelse, förstår vi. Lillebror Matias kommer knappt ihåg något om storebrodern, men Mariana försöker berätta. Matias är rädd för allt, framför allt för att vara ensam.

Mariana berättar om vad hon gör på dagarna, hemma och i skolan, om sina kompisar och så klart om Mu2, som hon är kär i. Inget revolutionerande i det, men trevligt att läsa. Men det är annat med boken som känns väldigt annorlunda. Det är inte ofta man läser ett så plötsligt slut till exempel. Jag vände blad, helt övertygad om att det skulle fortsätta på nästa sida – och så gjorde det inte det. Även om det inte finns så tydliga slut i livet (eller jo, men vi ska väl knappast följa Mariana tills hon dör) så brukar ju ändå böcker ha det. Där blev jag förvånad. Men det är ju sådan den här boken är. Det är episoder i korta kapitel, kanske dagboksanteckningar, utan att de bildar en tydlig handling.

lördag 16 september 2017

Det vokser et tre i Mostamägg

Det vokser et tre i Mostamägg
av Britt Karin Larsen

Jag har länge tänkt läsa den här boken. Jag tycker om titeln. Och historien låter också intressant. Den utspelar sig på 1800-talet och handlar om skogsfinnar, som lever på gränsen mellan Sverige och Norge. Just de här bor väl på den svenska sidan, men det spelar egentligen inte så stor roll för dem. De har sitt eget språk och sin egen kultur, och till och med en annan sorts hus än svenskar och norrmän. De gånger de beger sig till byar, kanske för att gå i kyrkan, så märker de ju att de är illa sedda. Men i de stora städerna finns det folk som är nyfikna på skogsfinnarna, det är ganska äventyrligt att vandra i Värmland och norska Solør om somrarna och kanske träffa på finnar. Men turisterna ser väl inte så mycket av hur hårt livet kan vara i skogarna.

Vi får främst följa Hilda, en flicka som växer upp hos en fostermor, samt en ung kvinna, som inte har något riktigt namn, som gömmer sig i skogen med sitt oäkta barn. Det ska gå att överleva i vildmarken, men det blir ändå så att hon hamnar på Tanelis gård. Annars undviker de flesta honom. Han har inget bra rykte.

Detta är första delen i en serie, och jag kommer fortsätta läsa. Som jag förstår det så kommer historien komma fram nästan till vår tid, och kommer väl handla en del om hur den här kulturen försvinner.

fredag 15 september 2017

Språket

Språket: Svenska folkets frågor till radioprogrammet Språket
av Lars-Gunnar Andersson och Anna Lena Ringarp

Det här är väl helt enkelt vad titeln säger. Det är frågor som har skickats in till ett radioprogram om språk, och svaret man har givit på dessa. Ibland lär man sig något nytt, ibland visste man redan. Boken är väl omkring tio år gammal, så det har säkert hänt en del med språket sedan dess. Inte extremt mycket, men det hade nog varit andra nya ord och uttryck man hade frågat om idag. Frågor om grammatik och hur man ska tolka olika uttryck hade nog varit ungefär desamma dock.

måndag 11 september 2017

Borttappad

Borttappad
av Shaun Tan

En bilderbok om att hitta en levande sak som inte alls passar in, och att försöka ordna det på bästa sätt för den. Jag vet inte riktigt vad som hände ... Nu var det ganska länge sedan jag läste den.

Bilder och historia känns väldigt Shaun Tan-ska, att döma av det lilla jag har läst av honom tidigare.