lördag 15 april 2017

Den goda jorden

Den goda jorden
av Pearl Buck

Den här boken var inte så lätt att få tag på. Jag har fått för mig att det är Pearl Bucks mest kända bok (men det kanske inte stämmer?) och att den säkert skulle gå att hitta på varenda loppis. Men det lyckades jag inte alls med. ibland hittade jag någon bok av Buck, men aldrig rätt. Biblioteket hade åtminstone en. Det fanns ett exemplar på biblioteken i kommunen, och det verkar väl rimligt. I min kommun. Men de andra i min läsecirkel sa att det också bara fanns ett enda biblioteksexemplar i Göteborg. Det låter lite, tycker jag. Tänk om t.ex. en läsecirkel i Göteborg får för sig att läsa en gammal nobelpristagare.

Wang Lung driver ett litet jordbruk någonstans på den kinesiska landsbygden. Han tar även hand om sin gamle far. Det är bara de två kvar i familjen och de är fattiga. När det är tid för Wang Lung att gifta sig går fadern till den rika familjen Hwang och frågar om de har en slavinna de kan avvara, gärna en ful. Det är visst så det går till, och det är vad en så enkel bonde som Wang Lung kan förvänta sig. Så blir O-lan hans fru, och genast blir de mer välmående. För nu kan Wang Lung vara ute på åkern hela dagarna. O-lan sköter allt i hemmet, tar hand om svärfadern och så småningom barnen, och hon hinner ändå hjälpa till på åkern en stund varje dag. Visserligen drabbas de också av motgångar, men de får det ändå hela tiden lite bättre och kan lägga undan förråd till dåliga år med översvämningar.

Först var jag rädd att "Den goda jorden" bara skulle bli en enda lång skildring av hur klokt Wang Lung investerar och vilka bra beslut han tar och hur bra allt går efter de där motgångarna innan de hade hunnit skapa en buffert för sånt. Men Wang Lung fattar inte bara bra och kloka beslut. För när man blir rik så finns det också fler frestelser.

Jag tyckte ganska bra om boken. Jag kan tänka mig att läsa de två andra i serien också. Då kanske jag blir mer klok på när detta är. Man får en känsla av att Wang Lung kunde ha levat för hundra år sedan lika gärna som för femhundra år sedan. Det finns bara enstaka tidsmarkörer, som att det finns tåg och klockor. Och hur var det nu med opium, kom det till Kina först på 1800-talet? Och så är boken skriven på 1930-talet, så det är ju före det i alla fall.

onsdag 12 april 2017

Sagan om Isfolket "säsong 1"

Trollbunden
Häxjakten
Avgrunden
Längtan
Dödssynden

av Margit Sandemo
Inlästa av Julia Dufvenius

Jag var nyfiken på Storytels ljudboksinspelningar av Sagan om Isfolket och nu är jag en aning fast. Jag har ganska svårt för att lyssna på ljudböcker, så ska jag höra på något får det bli något jag redan har läst. Jag har t.ex. lyssnat på Harry Potter ett par gånger. Och Sagan om Isfolket har jag verkligen läst tidigare! Det är trevligt att ha något att lyssna på när man går nånstans eller när man diskar.

Det var inte alls länge sedan jag läste hela Sagan om Isfolket, och det har ju varit mycket 1900-tal och slutstrid det sista. Men de här fem, som Storytel tydligen släppte som "säsong 1", är nog ändå de allra bästa. Mycket bättre personskildringar här. I slutet är det många som är ganska platta. Men här utvecklas ju folk rent av.

Det hela börjar år 1581, när Silje träffar Tengel, som senare får tillnamnet "den gode", för att skilja honom från hans ondskefulle förfader Tengel den onde som en gång kastade en förbannelse över sina ättlingar. Någon i varje generation har trolldomskrafter och dras till det onda. Tengel den gode är en av dessa drabbade, men han har lyckats kämpa emot. För andra är det svårare, och många vill inte ens. I de här fem böckerna får man också följa deras barn och barnbarn, fram till 1620-talet.

måndag 10 april 2017

The Wolves in the Walls

The Wolves in the Walls
av Neil Gaiman
Illustrerad av Dave McKean

Jag kände för att läsa mer av Neil Gaiman efter "The View from the Cheap Seats" och det var ju ett tag sedan jag läste "The Wolves in the Walls". Tretton år, för att vara mer exakt. (!!!)

Snygg och cool bilderbok om Lucy, som hör vargar i väggarna i familjens stora gamla hus. Men ingen annan, förutom hennes gosegris, tror på henne. Och som det gamla talesättet säger: om vargarna kommer ut från väggarna är allt förbi. Oklart vad som menas med allt, men det lär ju familjen bli varse.

Men ska Lucy verkligen låta några vargar komma och förstöra allt? Nej, det ska hon inte!

Den här är säkert kul att läsa högt, det hade nog passat väldigt bra med rytmen i språket.

söndag 9 april 2017

The View from the Cheap Seats

The View from the Cheap Seats
av Neil Gaiman

Ovanligt nog för att vara en bok av Neil Gaiman så är det här inte skönlitterärt. "The View from the Cheap Seats" är i stället en samling artiklar, tal, förord till andras böcker och annat i den stilen. En hel del känner jag igen, det har länkats till mycket av materialet från hans blogg genom åren. Annat är nytt för mig, för att jag inte har läst just den boken med det förordet t.ex. Jag läser egentligen inte så mycket fantasy eller sci-fi, så det var många av böckerna som jag inte hade läst. Texterna är alltid kunniga, ofta roliga och engagerande. Har man redan en lång vill-läsa-lista så är "The View from the Cheap Seats" ett fördärv, för listan ökas på en bra bit. Jag hann rent av läsa ett av tipsen, "Dogsbody" av Diana Wynne Jones, innan jag hade läst ut den här boken!

Sedan finns det också ett reportage om syriska flyktingar och gripande texter om vänners död. "Make Good Art", som jag tidigare har läst som en separat bok, finns också med här. Och är ärligt talat mer lättläst här än med alla effekter i den andra boken.

"The View from the Cheap Seats" håller säkert för att läsas i ett svep, men jag föredrog att läsa en eller ett par texter åt gången under ett par månaders tid.

torsdag 6 april 2017

Dogsbody

Dogsbody
av Diana Wynne Jones

Jag minns att jag tittade lite på "Hundstjärnan" på biblioteket när jag gick på mellanstadiet, men det blev inte av att jag läste den. De första sidorna var så konstiga. Inte vad jag letade efter just då. Men det är aldrig för sent. Jag läste i Neil Gaimans "The View from the Cheap Seats" att denna ska man läsa, så då gjorde jag det.

Sirius – alltså stjärnan, eller kanske snarare dess härskare eller rent av stjärnan personifierad – är anklagad för mord. Han ska ha kastat något, en "zoi", på en mindre himlakropp i raseri och dödat den. Han nekar, och det finns väl inga direkta vittnen, men alla känner ju till hans raseriutbrott. Men han får en chans. Han kommer återfödas som en levande varelse på en planet, och han har den varelsens livstid på sig att bevisa sin påstådda oskuld, och också att hitta sin zoi. Om inte ... ja, så dör han när varelsen dör.

Planeten visar sig vara Jorden. Och varelsen ... En människa då? Nej. Sirius föds som hund, och hans tankar och instinkter är en hunds. Men det finns något annat också, ett medvetande om att han en gång var något annat. Kanske inte det bästa utgångsläget.

En flicka tar hand om honom och Sirius, eller Leo som hon kallar honom, försöker se till att varken hon eller han hamnar i onåd. För Kathleen hör inte riktigt hemma i familjen hon bor hos. Hon saknar mamma och hennes pappa sitter i fängelse, så en inte särskilt nära släkting låter henne bo hos hans familj. Men det är inte alla i familjen som vill ha henne där. Detta är England, Kathleen är irländska och detta är i mitten av 70-talet. Kathleens pappa är fängslad för någon form av samröre med IRA. Så Kathleens närvaro är faktiskt ganska kontroversiell. Hunden är inte heller populär, med allt stök han för med sig. Och husets katter är inte lätta att komma överens med för en hund.

En bra historia, och en intressant huvudperson med två viljor i samma kropp. Å ena sidan en intelligens som kommer fram allt mer när "Leo" växer till sig, men samtidigt råder det ingen som helst tvekan om att han är en hund. Författaren glömmer aldrig att det här inte är en människa. Och mycket av spänningen ligger i att man inte begriper hur en hund ska klara av det här uppdraget.

tisdag 4 april 2017

SUB och snurr i hyllan

Det blev ingen uppdatering om SUB-läget i lördags (den förste i månaden), för då var jag i Göteborg och träffade kompisar och köpte en snurrbokhylla. Som jag har letat efter en sån! I flera år. Och plötsligt stod den bara där! Den passade också ledigt i kofferten på min lilla bil. Perfekt!

SUB-läget då. De värsta staplarna är borta nu, p.g.a. mer plats efter den sedvanliga rockaden efter bokhylleinköp. Men antalet förändras ju inte av den anledningen. Nu är det 1862.

Jag ligger som vanligt lite dåligt till med läsningen av SUB-lotteriböckerna, men drar som vanligt en ny ändå. Den här gången blev det nr 78: "Vigilante" av Andreas Roman.

söndag 26 mars 2017

En smakebit på søndag (Den goda jorden)

http://gronneskoger.blogspot.se/2017/03/bibliotekstur-earth-hour-og.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag är det en lite förvirrande dag. Jag vet knappt vilka klockor som visar rätt tid och vilka som inte gör det. Så det borde jag väl göra nånting åt ... Och så tänkte jag läsa lite förstås. Just nu läser jag en bok till läsecirkeln, en bok som det var förvånansvärt svårt att få tag på. Visst är den gammal, men också rätt känd. Och författaren fick nobelpriset.

Det handlar om en kinesisk bondes liv, och börjar på hans anspråkslösa bröllopsdag.
De två ungdomarna stod nu bredvid varandra i helgedomen framför sina åkerfälts gudomligheter. Kvinnan stod och såg på, hur rökelsestickornas ändar glödde och blev grå aska. När den blivit tillräckligt lång, petade hon av den med fingret. Just som hon gjort det såg hon skyggt på Wang Lung, alldeles som om hon gjort något farligt. Men det var något i hennes sätt, som Wang Lung tyckte om hos henne, när hon gjorde så. De kände, att rökelsen nu brann för dem båda: just nu blev de man och hustru. De stodo bredvid varandra alldeles tysta, medan rökelsen glimmade och blev aska.
(Pearl Buck, "Den goda jorden", s. 22)

tisdag 21 mars 2017

Gasten

Gasten
av Åsa Larsson och Ingela Korsell
Illustrerad av Henrik Jonsson

Lucia närmar sig och mot sin vilja utses Alrik och Viggo till stjärngossar i skolans luciatåg. Men det är långt ifrån det värsta som händer i Mariefred den här lucian. Kan det vara så att den här rent av slår "Mylingen" när det gäller läskigaste bok i Pax-serien? Hittills åtminstone – det är fem böcker kvar i serien!

Iris, den gåtfulla flickan som särskilt Alrik har sprungit på i stan flera gånger, får en större roll nu. Och är det så att vi börjar komma den stora gåtan på spåren nu eller är det bara ett villospår? Den är ju som sagt fem böcker kvar fortfarande. Spännande det här. Jag undrar också vad som kommer hända i nästa bok med tanke på det som händer i slutet av den här. Ett lite annorlunda slut om man jämför med de tidigare böckerna, men spännande på ett annat sätt. Man vill veta hur Alrik och Viggo kommer att påverkas av nykomlingen i serien. För relationerna till familj och kompisar (och fiender) är minst lika fängslande att följa i de här böckerna som kampen mot det senaste monstret.

fredag 17 mars 2017

Män som hatar kvinnor, serieromanen

Män som hatar kvinnor: En serieroman, del 1
Män som hatar kvinnor: En serieroman, del 2

av Denise Mina
efter Stieg Larssons böcker
Illustrerade av Leonardo Manco och Andrea Mutti

Millenniumböckerna är inte direkt mina favoritdeckare. Däremot är Denise Mina en favorit, så jag ville ändå läsa hennes version.

Det var över elva år sedan jag läste "Män som hatar kvinnor" så det är inte så lätt för mig att jämföra de båda versionerna. Men serieböckerna är förstås mycket mer effektivt berättade. Och är inte detta mer Lisbeth Salanders bok nu? Mikael Blomkvist är förstås med, men han är ju så tråkig att klockorna stannar. Och det var han väl i originalet också, om jag inte minns fel? Det är Lisbeth som är intressant. Och kanske lite mer här? Mina har ju sagt att Larsson egentligen inte förstod sig på karaktären trots att han hade skapat henne.

tisdag 14 mars 2017

Lagom på bokrean

Är det tre veckor sedan bokrean inleddes nu? Alla butiker verkar ha 30% eller 50% på reaböckerna nu. Ja, vi har ju bara en bokhandel här i stan, men ICA och Coop har ju sina egna bokreor. Jag tror väl inte att jag kommer hitta något mer på årets rea i alla fall. Och det blev relativt få böcker i år. Jag säger ju alltid att det inte är så mycket kul på rean (ofta har man ju redan köpt de böckerna man verkligen var intresserad av) men det kan visa sig ändå vara ganska många böcker. I år var det inte så, även om de är inköpta på Akademibokhandeln och Bokus och Adlibris och ICA och Coop, som om jag var nån annan public servicerepresentant.

Fyra romaner:

En novellsamling och en seriebok:

Tre fackböcker:
Och allra mest nöjd är jag med Louise Hagbergs "När döden gästar". Jag har inte hunnit läsa i den själv, men min syster läste den förra året och säger att den är fan-tas-tisk.

onsdag 8 mars 2017

att vara kvinna

att vara kvinna
av Maria Lang

"att" står konskvent med liten bokstav här, så då ska det väl vara så. Det är ur Anna Maria Lenngrens dikt "Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon", som citeras i inledningen till varje del av boken.

Passande för dagens datum så utspelar sig den här deckaren på en konferens för medlemmarna i Kvinnoklubben, en sammanslutning för kvinnor där varje yrke bara får vara representerat en gång i hela landet. Och en av medlemmarna är operasångerska och heter Camilla Martin. Ganska snart förstår hon att inte alla av medlemmarna är så goda vänner. Och under natten avlider en av dem hastigt. Men naturligt tror man. Tills kriminalkommissarie Christer Wijk dyker upp – i egenskap av Camillas fästman, som hon uppskärrad har ringt upp – och börjar nysta i saken. Är det ändå mord?

Kul miljö, alltså Kvinnoklubbens konferens, särskilt så här nästan sextio år senare. Personerna var ganska intressanta till en början. Men mordgåtan tyckte jag klarades upp på ett lite tråkigt sätt, så jag är inte så nöjd med boken ändå.

tisdag 7 mars 2017

The Doll-Master and Other Tales of Terror

The Doll-Master and Other Tales of Terror
av Joyce Carol Oates

Jag och min syster pratade om Joyce Carol Oates. Hon höll på att läsa "The Accursed" (bra, säger hon!). Jag hittar alltid böcker av Oates på loppis. Men när jag tänkte efter så har jag inte alls läst särskilt många av hennes böcker. Omkring tio. Med tanke på hur många det finns så är det inte mycket. Någa dagar senare råkade jag befinna mig på stationen i Göteborg – alldeles läslös! Fort in på Pocketshop. Och där hade de den här boken av Joyce Carol Oates. Jag kanske borde ha läst en av de jag har köpt på loppis i stället, men nu hade jag ju faktiskt inget val! ;)

"The Doll-Master and Other Tales of Terror" innehåller sex rysare. "Terror" är kanske att ta i, men lite läskigt är det ändå. Jag gillar att berättelserna ändå är så olika varandra, även om det finns en likhet i de relativt öppna sluten. Man kan väl nästan tänka sig vad som händer sedan förstås, men man får inte "se" det. Och jag gillar att det handlar om vanligt folk, kanske lite i utkanten. Alltså, man får ju hoppas att vanligt folk inte beter sig som i rysare, men det känns ändå trovärdigt. Särskilt en av dem känns som att den är inspirerad av nyhetshistorier. Jag tänker särskilt på fallet med mannen som sköt Trayvon Martin till döds, men jag läste i recensioner att den novellen ska ha ännu större likheter med ett äldre fall som jag inte känner till. Andra känns mer som mer utflippade avsnitt av diverse amerikanska deckarserier och en utspelar sig i en mysig deckarbokhandel (ååååh!) och känns som en ganska mysig deckare.

Och det bästa av allt är kanske att jag blev sugen på att läsa mer Oates. Jag har ju en del i hyllan ...

måndag 6 mars 2017

Bock i örtagård

Bock i örtagård
av Fritiof Nilsson Piraten

Patron på Gottorps säteri, Jon Esping, har jobbat sig upp från att ha varit en utfattig tiggarunge. Han är burdus och okultiverad, kan inte ens läsa. Nu talar någon om för honom att kyrkvärd, det är bland det finaste man kan vara. Och eftersom den ene kyrkvärden har dött så bestämmer sig Esping för att han ska bli vald till hans efterträdare. Bara det inte är något som behöver läsas, för han vill inte att andra ska få veta att han inte kan. Att han knappt har satt sin fot i en kyrka i sitt liv och inte har någon aning om hur där går till ser han inte som något hinder. Och han är van att få det som han vill. Men det kommer nog märkas i kyrkan om Esping blir kyrkvärd ...

Nja. Humoristiskt skrivet förstås, men inte riktigt min humor. Lite för ... mycket, liksom.

söndag 5 mars 2017

Svøm med dem som drukner

Svøm med dem som drukner
av Lars Mytting

Edvard växer upp hos sin farfar på en liten gård i Gudbrandsdalen. De är lite utanför i bygden, farfadern verkar vara lite illa sedd. Det finns också ett mysterium i familjen. Edvard har aldrig blivit riktigt klok på vad som hände när hans föräldrar dog. De dog av giftgas, när en gammal granat utlöstes på ett slagfält i Frankrike. Edvard var tre år gammal då och han var med dem i Frankrike, men tydligen inte vid olyckan. I stället hittades han några dagar senare flera mil bort. Förklara det, den som kan. Edvard har ingen aning om vad som hände. Men när hans farfar dör bestämmer han sig för att försöka reda ut i familjens hemligheter, och kanske rent av få veta lite mer om vad som hände de där dagarna. Men först och främst bär spåret till ... Shetlandsöarna. Så roligt att läsa om den miljön!

Jag tyckte om boken. Samtidigt hade jag hört att den skulle vara så enormt fantastisk, så det var ju nästan så man blev besviken ändå. Trots att boken alltså var riktigt bra. Det här med att försöka lösa gåtor i det förflutna, det har man ju läst förr – dessutom träffar Edvard någon tjej som också är med på efterforskningarna, åtminstone ibland, och det har man ju definitivt läst förr. Men Mytting får till det ovanligt väl. Och jag gillar nördigheten runt trä. Trä! Det tog alldeles för lång tid innan jag satte det i samband med hans bästsäljande bok om ved. Författaren kanske har ett visst intresse för trä.

Segu

I min Jorden runt-blogg har jag skrivit om "Segu" av Maryse Condé, en maffig släktsaga om en familj från Segu (i nuvarande Mali) under första hälften av 1800-talet.

lördag 4 mars 2017

SUB och språk

Jag passar på nu när alla tittar på mello att avslöja hur många böcker jag har att läsa: 1837.

Det här med att varje månad dra en lott och få reda på en bok som ska läsas under månaden har kanske inte gått så bra den sista tiden. Jag ligger efter. Men jag har dragit en ny lott ändå, och den bok som ska läsas är "Språket" av Lars-Gunnar Andersson och Anna Lena Ringarp. Den innehåller frågor och svar från ett radioprogram som heter (hette? jag vet inte om det fortfarande sänds) just Språket.

måndag 27 februari 2017

Harlequin Valentine

Harlequin Valentine
av Neil Gaiman
Illustrerad av John Bolton

Det är inte så ofta man kommer ihåg att böcker finns precis lagom inför en speciell dag. Och när man gör det måste man nästa läsa (om) dem. "Harlequin Valentine" läste jag för ett par veckor sedan, på Alla hjärtans dag.

På alla hjärtans dag nålar Harlekin fast sitt hjärta på Missys ytterdörr. Hon är hans beundrade Colombina. Hon är också praktiskt lagd och lägger hjärtat i en plastpåse innan hon går ut för att ta reda på om det är nån som skämtar med henne. Harlekin följer osynlig efter henne och ställer till både det ena och det andra under tiden.

Inte lika förvirrande den här gången, eftersom jag redan hade läst det förklarande efterordet om vad en harlekinad är. När man förstår referenserna nåtsånär så tycker man också bättre om berättelsen, tror jag.

söndag 26 februari 2017

Kri finner en vän

Kri finner en vän
av Ester Ringnér-Lundgren

Gammal flickbok från 50-talet av samma författare som skrev Lottaböckerna. Den första boken om Lotta kom året efter den första boken om Kri, men Lottaserien fortsatte ju betydligt längre. Det finns 46 eller 47 böcker om Lotta (beroende på om man räknar med boken om hennes dotter eller inte) och bara fem om Kri. De är lite liknande annars faktiskt. Två skolflickor som hamnar i tokiga situationer och ibland upplever någon konflikt i familjen eller bland vännerna.

Kristina, som brukar kallas Kri, ska vara inackorderad hon en familj under en skoltermin. Hennes pappa ska börja på ett nytt jobb i en annan stad vid nyår, och för att Kri ska slippa byta skola mitt i läsåret får hon flytta i förväg. Familjen Berg har tre egna tonåringar och har ytterligare tre, inklusive Kri, inneboende. Herr Bergs bibliotekarielön räcker inte långt och man drygar ut inkomsterna på det här sättet. Kri får dela rum med Vimsi (Viveka), som också är inneboende. De två är yngst i hushållet, och några av de äldre kan ibland vara lite retsamma mot dem.

Kri och Vimsi blir vänner, och Kri inser snart att Vimsi är tyngd av problem. Hon är inte duktig i skolan och är ganska rädd för de flesta av lärarna. (I motsats till Lottaböckerna så är det huvudpersonen som klarar skolan och kompisen som kämpar här.) Men det värsta är Vimsis föräldrar. Att Vimsi överhuvudtaget är inackorderad beror på att hennes föräldrar har separerat. Mamman är skådespelerska och turnerar land och rike runt. Pappan kan inte alls förstå den livsstilen. Och ingen av dem har något hem för Vimsi. P.g.a. 50-talet, antar jag. När det blir riktigt illa måste Kri gripa in och få de vuxna att förstå hur Vimsi känner sig.

Jag får för mig att den första Lottaboken också innehåller någon klasskompis med riktigt svåra problem (sjuk mamma?) och liknande bråk i klassen som också finns i den här boken, med taskiga klasskompisar som man bara inte orkar med. Det är först senare som problemen mest består av klantighet och vad Paul egentligen menade. Det blir intressant att se vad som händer i resten av böckerna om Kri. Jag har ju inte läst dem tidigare.

fredag 24 februari 2017

Min nattbror

Min nattbror
av Joanna Hellgren

Är det här en seriebok? Mer som en illustrerad novell, en bilderbok som inte är för de minsta barnen, kanske.

Jakob är snart tio år, och på tioårsdagen är han rädd att han kommer att dö. Innan han föddes hade hans föräldrar ett annat barn som också hette Jakob, och han omkom i en olycka på sin tioårsdag. ibland vet inte Jakob om han är sig själv eller sin bror, och hans mamma verkar inte alls skilja på sina båda pojkar. På nätterna får Jakob besök av sin döde bror, som påminner om att födelsedagen närmar sig.

Jakob tänker att det inte finns någon mening med att vara den ordentlige pojken som går i skolan och på sina pianolektioner om han ändå ska dö. Dessutom får han en ny kompis som verkligen ruskar liv i honom.

En lite udda och fin berättelse som jag tyckte om. Jag har tidigare läst serien om Frances av Joanna Hellgren, och jag får en liknande känsla av den här boken.

söndag 19 februari 2017

En smakebit på søndag (Svøm med dem som drukner)

http://gronneskoger.blogspot.se/2017/02/virkelighetens-reality-show-en-smakebit.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag fyller en av mina vänner år, så i eftermiddag ska jag iväg och fira henne. Fram tills dess har jag säkert en del att stå i här hemma, men jag har också tänkt att läsa i boken som jag håller på med nu. Snart är det möte i min läsecirkel och jag har ju bara hunnit halvvägs.

Edvard växer upp hos sin farfar på en gård i Gudbrandsdalen, efter att ha blivit föräldralös under mystiska omständigheter när han var några år gammal. Det finns en del man helst inte talar om i Edvards hem, och farfars bror är en som han inte vet så mycket om.
När farfadern dör börjar Edvard gräva i familjehemligheterna. Men detta är ett minne han har från barndomen, om något som farfaderns bror lämnade efter sig på ägorna.
Så var jeg inne mellom bjørkestammene. Rundt alle trærne hadde han spent vidjer. Flate, rustne jernbånd som presset seg mot den hvite neveren, mens ett hav av grønne blader rislet i trekronene høyt oppe. Skogteigen var stor, og sikkert hundre bjørker hadde jernbånd. Fem-seks på hvert tre, i forskjellig høyde. Han måtte ha brukt stige og satt dem på. Båndene var ment å bli justert etter som trærne vokste, for det satt lange strammeskruer med digre vingemuttere i endene. Men han ble altså skutt i 1944 og vendte aldri tilbake for å løsne dem. De fleste var rustet i stykker og hang slapt fra stammene, noen var invokst i treet, andre hadde falt av og stakk opp fra skogbunnen.
Hvorfor plaget han trærne? Jeg sto lenge den natta, mellom hvite stammer som lignet en uendelighet av flaggstenger, og øvde inn en harme mot en mann som var død, en harme som jeg snart forkastet fordi jeg skjønte at jag bare etterlignet bestefar.
(Lars Mytting, "Svøm med dem som drukner", s. 37)

fredag 17 februari 2017

En svensk naturdagbok

En svensk naturdagbok
av Lena Larsson

Jag läste den här boken parallellt med Edith Holdens "The Country Diary of an Edwardian Lady", som den väl inspirerad av. Jag läste varje månads avsnitt i början av den månaden. Men Larssons bok sträcker sig från januari till februari följande år, så den tog lite längre tid att läsa ut.

Det finns också andra skillnader mellan böckerna. Den här är inte en dagbok till exempel, och Larsson är mer ute efter att fånga en känsla av naturens skiftningar varje månad. Hennes bilder är inte alltid naturtrogna. Trevlig bok tyckte jag.

tisdag 14 februari 2017

Jannah: Sista året på Jorden

Jannah: Sista året på Jorden
av Johan Jergner-Ekervik och Frida Ulvegren

Det är 2080-tal på Jorden. Man känner igen sig ganska väl ändå, även om tekniken är lite mer utvecklad och uppkopplad, och tillvaron känns lite mindre tillfredsställande. Vi får bl.a. möta ett par som inreder sitt hem i gammal stil, d.v.s. som i vår nutid ungefär, och drömmer om ett växthus för att kunna odla egna växter. Någon jobbar i någon sorts rymdgruva med dåliga arbetsvillkor. Någon vill bara ha följare i sin tids sociala medier, och vissa har blivit oförmögna att sluta följa.

Jannah är en planet med liknande förutsättningar som Jorden, fast allt är så mycket bättre där. Det är en oförstörd värld att drömma om. Och när allt går åt helvete i ens liv har man ju inget att förlora.

Den här serieboken ska visst vara som en uppdaterad version av Utvandrarserien. Jag gillar idéerna om hur framtiden kan se ut (eller gillar ... jag tycker den här framtiden verkar obehaglig). Jag lärde inte känna personerna så bra som jag hade hoppats, men å andra sidan är detta bara den första delen i en planerad trilogi. Det finns tid att utveckla dem mer.

torsdag 9 februari 2017

The Cupid Effect

The Cupid Effect
av Dorothy Koomson

Ceri har bott i London i hela sitt liv bortsett från när hon gick på universitetet i Leeds. Och nu flyttar hon tillbaka dit. Det har gått några år och Oprah har fått Ceri att inse att hon vill förverkliga sin dröm om en PhD och att föreläsa i psykologi. Och det fanns ett ledigt jobb som föreläsare i Leeds, plus att hennes bästa kompis Jess bor där (de träffades förstås när Ceri pluggade). Ännu ett skäl att byta stad – trots att hon har lägenhet och hela sitt liv i London – är att hon har blivit så insyltad i folks problem och intriger. Av någon anledning vill ALLA anförtro Ceri alla sina problem, särskilt när det gäller kärleken. Och Ceri kan inte låta bli att lägga sig i, ge råd och engagera sig. Trassligt! Så en nystart i Leeds känns lockande.

Det är mycket som går bra, hon lyckas hitta en o-sunkig bostad och det är kul att kunna hänga med Jess. Men det här med att inte bli inblandad i folks intriger ... går kanske inte lika bra. Det verkar som om alla i hennes närhet är lyckligt eller olyckligt förälskade, medan Ceris enda förhållande är med sina videoband med Angel. (Det märks på en en del detaljer att boken är bortåt femton år.)

Rolig bok. Inget superminnesvärt, men jag gillar personerna i den. Det kan mycket väl hända att jag läser fler av Dorothy Koomsons böcker.

tisdag 7 februari 2017

Blå är den varmaste färgen

Blå är den varmaste färgen
av Julie Maroh

När Clémentine får syn på Emmas blå hår i folkvimlet på stan blir hon förälskad. Men det finns en del problem: Clémentine är så ung, Emma har redan en flickvän och dessutom är Clémentine orolig för vad familj och vänner ska tycka. Fin och lite vemodig historia.

Filmen är kanske mer känd? Jag tänkte att jag skulle se den, men jag fick reda på att den är över tre timmar lång och nu är jag inte lika intresserad. Det är också skumt att Clémentine heter Adèle i filmen, precis som skådespelerskan som spelar henne! Filmen heter t.o.m. La Vie d'Adèle (Adèles liv) på franska.

söndag 5 februari 2017

Vän av ordning

Vän av ordning
av Henrik Bromander

Det första jag läser av Henrik Bromander som inte är en seriebok. "Vän av ordning" är en roman, den andra i författarens planerade trilogi om manlighet. Eller om manlighet som går snett, kanske man borde säga. Även om detta är den enda av dem som jag har läst så verkar det inte som att de andra böckerna skulle vara ljusare.

I "Vän av ordning" får vi följa Joel från Skurup under en tioårsperiod som börjar med ett rejält misslyckande. Han har inte lyckats få tillräckliga betyg för att komma in på drömutbildningen vid Lunds universitet, och i stället fick det bli en (enligt honom) helt värdelös utbildning på högskolan i Malmö. Jag tror nog att man kan klara sig i livet även om man inte har pluggat i Lund, men Joel har väldigt svårt att hantera den besvikelsen. Han börjar mer och mer leva genom internet. Till att börja med trollar han lite allmänt, han hittar t.ex. på ett alias som är en kattälskande hundhatare och ställer till oreda på hundforum. Men han dras alltmer till det högerextrema, och startar bloggen Vän av ordning på det temat.

Ett tag tror man att det ska gå bra för Joel. När han träffar Sunee på thailandssemestern och helt plötsligt har skaffat allt man ska ha: sambo och barn, radhus och bil. Men det blir inte som han har föreställt sig det. På internet kan han kanske få lite uppskattning.

Det tog lång tid att läsa boken. Det var så deppigt att läsa om Joels värld, där ingen är särskilt sympatisk utom kanske katten som Joel hade under uppväxten. Det finns humor när en person eller företeelse beskrivs med några träffande ord, men inte mycket glädje.

Joel påminner ganska mycket om huvudpersonen Erik i serieromanen "Smålands mörker", som jag tyckte bättre om – jag tyckte nog det var lättare att förstå sig på utvecklingen hos Erik. Liknande bakgrund och åsikter. Men Joel är väl yngre än Erik, det är bloggar och nätforum i stället för fanzin. Och en lite annorlunda tidsanda kanske, även om jag inte på rak arm minns när "Smålands mörker" slutar. Joel har i alla fall större möjlighet att leva i sin bubbla där alla tycker ungefär som han. Och det känns trovärdigt. Vi läste boken i min läsecirkel och en av medlemmarna berättade att hon hade varit tvungen att kolla upp Henrik Bromander för att se om han delar Joels åsikter i verkligheten. Det göt han inte, men han är bra på att sätta sig in i hur andra skulle kunna tänkas se på världen. Det har jag ju också sett i hans serier.

fredag 3 februari 2017

Krukan

Krukan
av Luigi Pirandello

Jag tror att Luigi Pirandello var en poänglös nobelpristagare i frågesportsprogrammet Pointless. Jag känner ändå igen titeln på hans pjäs "Sex roller söker en författare", men det kanske bara är från någon lista över nobelpristagare i litteratur.

Den här novellen, som inte helt otippat handlar om en kruka, var riktigt rolig. Kul att läsa en nobelpristagare som inte är en av de allra mest lästa också.

torsdag 2 februari 2017

God and Science: The Return of the Ti-Girls

God and Science: The Return of the Ti-Girls
av Jaime Hernandez

Maggie är portvakt i ett lägenhetskomplex och berättar om en av de mystiska invånarna för sin kompis Angel. Säkert är hon en superhjälte eller nåt! Maggie vet allt om superhjältarna i staden från serietidningarna hon läser. (Favoriten är de om Ti-Girls, som inte är lika mainstream som vissa andra grupper av superhjältar i området.) Att bli superhjälte råkar vara Angels hemliga dröm. Hon har fixat en dräkt och allt.

Plötsligt är alla inblandade i ett märkligt äventyr där Penny Century (en gammal vän till Maggie) har löpt amok med nyvunna superkrafter. Egentligen föredrar jag de mer realistiska historierna, och inte så mycket när det blir så här. Man kanske ska kunna sina gamla superhjälteserier för att riktigt uppskatta det här? Det kan ju inte jag. Men även om det händer konstiga saker så är karaktärerna alltid bra.

Och visst måste man ignorera somliga insvärningsceremonier på TV till förmån för kvinnor (varav flera har mexikanskt påbrå!) med superkrafter? Eller utan superkrafter, det går också bra.

Love and Rockets "Volume 1":
1. "Music For Mechanics" (Los Bros Hernandez)
2. "Chelo's Burden" (Och här med.) (Los Bros Hernandez)
3. "Las Mujeres Perdidas" (Los Bros Hernandez)
4. "Tears From Heaven" (Och här.) (Los Bros Hernandez)
5. "The House of Raging Women" (Los Bros Hernandez)
6. "Duck Feet" (Los Bros Hernandez)
7. "The Death of Speedy" (Jaime Hernandez)
8. "Blood of Palomar" (Gilbert Hernandez)
9. "Flies On the Ceiling" (Los Bros Hernandez)
10. "Love and Rockets X" (Gilbert Hernandez)
11. "Wigwam Bam" (Och här.) (Jaime Hernandez)
12. "Poison River" (Gilbert Hernandez)
13. "Chester Square" (Jaime Hernandez)
14. "Luba Conquers the World" (Gilbert Hernandez)
15. "Hernandez Satyricon" (Los Bros Hernandez)

Mer av Gilbert Hernandez:
- "Fear of Comics"
The Luba Trilogy:
1. "Luba In America"
2. "Luba: The Book of Ofelia"
3. "Three Daughters"
- "High Soft Lisp"

Mer av Jaime Hernandez:
- "Whoa Nellie!"
- "Locas In Love"
- "Dicks and Deedees"
- "Ghost of Hoppers"
- "The Education of Hopey Glass"

onsdag 1 februari 2017

SUB-sammanträffande

Hur många böcker har jag i min SUB idag? Jättemånga! (1821.)

Och jag läser Neil Gaimans "The View from the Cheap Seats", som bl.a. innehåller förord till olika böcker och tal om olika författare, och det är inte alls bra för SUB:en. Får en och annan idé där ja ... Fast ibland har jag redan de rekommenderade böckerna, såsom den vars lottnummer jag drog idag: "The Man Who Was Thursday" av G. K. Chesterton.

måndag 30 januari 2017

Egendomen

Egendomen
av Rutu Modan

Hade jag varit bättre på att planera skulle jag ha bloggat om "Egendomen" i fredags, när det var Förintelsens minnesdag. Mikas farmor Regina flyttade till Israel redan före kriget, men hela familjen hemma i Warszawa blev dödade. Därför har det aldrig funnits något skäl för henne att resa tillbaka för att besöka staden. Hon gifte sig och fick barn och barnbarn i Israel. Men nu på äldre dagar har Regina bestämt sig för att resa dit för att kräva tillbaka familjens egendom, som beslagtogs under kriget. Detta har man rätt att göra även efter så många år. Och Mika följer med för att hjälpa till. Farmodern är ju ganska gammal.

Men när de väl är framme verkar Regina inte alls intresserad av egendomen längre, och inte heller av att se staden – det finns ändå inget kvar från hennes tid. Så Mika får upptäcka Warszawa på egen hand. Inte riktigt på samma sätt som andra turister, som man då och då får se en glimt av.

Jag tycker mycket om boken. Regina och Mika är så väl skildrade. Båda vet vad de vill, och just nu leder det till en hel del gnabb dem emellan. Och mycket av det bottnar i en familjehemlighet som Mika inte vet något om. Men Regina har ett eget skäl till att vilja åka till Warszawa och hon behöver få undan Mika så att hon kan göra sina egna, ytterst hemliga, ärenden. Alla pusselbitar faller prydligt på plats.

lördag 28 januari 2017

Villette

Villette
av Charlotte Brontë

Jag fick den här boken i julklapp förra julen (alltså 2015), men som vanligt tar det ett tag innan jag faktiskt får läst mina böcker. Med boken fick jag också ett starkt behov av att äga alla de här Brontëböckerna från Modernista p.g.a. fina omslag. Jag hittade "Svindlande höjder" (av Emily Brontë) på rea i somras, så då saknade jag bara en ("Jane Eyre", som jag självklart redan äger på engelska). Men nu ser jag att även en matchande "Professorn" av Charlotte Brontë har kommit ut. Måste ha!

"Villette" och "Professorn" är några av de där romanerna som man (jag) inte har nån direkt koll på. De är bara andra, inte lika kända, böcker som författaren tydligen också har skrivit. Och jag kan ju förstå varför "Villette" inte är lika populär som "Jane Eyre". Man faller inte för Lucy Snowe på samma sätt som för Jane Eyre. Hon är kanske svårare att förstå sig på. Jane Eyre får utbrott eller rymmer. Lucy Snowe har åsikter, men sina känslor håller hon för sig själv. Hon avslöjar dem inte ens för läsaren. Åtminstone tills det har gått så långt att hon bryter ihop och kanske rent av blir sjuk.

I tjugoårsåldern är Lucy helt utan familj och den typ av vänner som skulle kunna ta sig an henne. Hon är medveten om att hon kommer behöva försörja sig själv, och under ett par år är hon sällskapsdam åt en lite äldre kvinna. När denna dör bestämmer sig Lucy för att resa till kontinenten. Hon har hört att det finns efterfrågan på engelska barnflickor och lärarinnor där. Det verkar stämma, för hon får genast plats som barnflicka åt tre små flickor i staden Villette i landet Labassecour (baserat på Belgien, antar jag). Deras mor är föreståndarinna på en flickskola och när läraren i engelska slutar blir Lucy Snowe befodrad.

Som lärarinna har hon mer frihet, och har möjlighet att umgås med en del andra ur stadens engelska befolkning, som hon lär känna. Några av dem tycker hon om, och andra stör hon sig på. Fast hon stör sig nog mer på labassecourierna, och framför allt på deras religion. Hon har verkligen inte särskilt mycket till övers för katolicismen. Det är nog nästan den starkaste känslan av de som hon är öppen med inför läsaren. Hon framhåller sin egen kyrka som mycket bättre. Har detta något att göra med att Charlotte Brontë var prästdotter?

Man får ofta veta hur hennes bekanta ser på henne, och de har väldigt olika åsikter om henne. De flesta tycker väl i och för sig att hon är en sådan som inte gör så mycket väsen av sig, kanske att hon är ovanligt strikt, men det finns minst en som har en helt annan åsikt, som Lucy inte alls vill erkänna att det finns någon sanning i. Det verkar som om alla ser lite vad de vill se, men det kanske också är så att alla har delvis rätt.

(Och här blev det ett kryss på bingobrickan, äntligen en bok som var längre än 500 sidor!)

torsdag 26 januari 2017

Äntligen bingo!

De senaste fem månaderna har jag lyckats sätta sisådär en fem kryss till på förra sommarens bokbingo. Det går bra nu ... Jag läser ju, det passar bara inte in just där. Men jag har äntligen några bingorader.

De senaste kryssen är gula och orange:

A tale of survival (fiction or non-): "Pojken som levde med strutsar" av Monica Zak. Titeln talar väl nästan för sig själv.

A collection of essays: "Om flickor för flickor: Den svenska flickboken" (red. Ying Toijer-Nilsson och Boel Westin) blev det visst. För så fort man plockar ner en bok ur hyllan får man plötsligt ett behov av att läsa den.

Published in 1916 – exactly 100 years ago: Det var fortfarande 2016 när jag läste "Hemma och på luffen" av Albert Engström.

Last book of an author before she/he died or retired: "On the Move" är inte den senaste bok boken av Oliver Sacks, men det var den sista som utkom före hans död.

Popular Science: Fina "Grundämnen" av Theodore Gray.

lördag 21 januari 2017

Att titta ut genom fönstret

Att titta ut genom fönstret
av Orhan Pamuk

Det pågår en del drama i Alis familj just nu, men de saker som en åttaåring tänker på mest är att de ska få en hemsk spruta i skolan och så förstås idolbildssamlande. Ett fint litet porträtt av Ali och hans liv under ett par dagar i 50-talets Istanbul.

söndag 15 januari 2017

En smakebit på søndag (Villette)

http://gronneskoger.blogspot.se/2017/01/en-smakebit-pa-sndag-sitater-jeg-har.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Det var ett par månader sedan jag deltog med en smakbit, men nu kände jag för att vara med igen.

Jag har redan lyckats halka rejält efter i årets goodreadsmål. Dels kanske för att jag har lagt hela den här veckan på att se om alla gamla avsnitt av Sherlock (inför sista avsnittet av säsong 4 imorgon) och dels för att boken jag läser just nu tar tid. Den är inte så svårläst egentligen – jag läser den ju dessutom på svenska – men den tar tid. Nu är jag nästan klar dock, så jag tar ingen smakbit från precis där jag är. Det får bli något från början.

Lucy Snowe är ingen speciell. Hon vet att hon alltid måste se till att försörja sig själv. Nu har hon varit sällskapsdam åt en sjuk dam ett tag, men efter arbetsgivarens död måste hon hitta något annat. Hon har hört att nere på kontinenten finns det efterfrågan på engelsktalande barnflickor och lärarinnor, så hon tänker pröva lyckan där.

Här samtalar hon under båtresan med en engelsk flicka som har gått på massor av europeiska skolor utan att ha lärt sig ett dugg. Det visar sig så småningom att det här inte bara kommer bli en tillfällig bekantskap, utan de kommer ha mer att göra med varandra i framtiden.
"Alla vackra flickor på vår skola hade en beundrare, som höll reda på när vi fick gå ut. Vi mötte dem nästan alltid på promenaderna. 'Schönes Mädchen', brukade vi höra dem säga. Jag var omåttligt lycklig i Bonn!"
"Och var är ni nu?" frågade jag.
"Å! I ... chose ..." sa hon.
Nu var det nämligen så att när miss Ginevra Fanshawe – det var den unga personens namn – tillfälligt hade glömt det riktiga namnet på något ersatte hon det bara med ordet "chose". Hon hade lagt sig till med den vanan. "Chose" dök upp titt som tätt i hennes konversation, som en bekväm ersättning för ord hon inte kunde i det språk hon för tillfället råkade tala. Franska flickor gör ofta så och hon hade lagt sig till med samma vana. Jag fann dock att "chose" i det här fallet stod för Villette – den stora huvudstaden i det mäktiga konungadömet Labassecour.
"Vad tycker ni om Villette?" frågade jag.
"Ganska bra. De infödda är rysligt dumma och vulgära, förstår ni. Men det finns en del trevliga engelska familjer."
(Charlotte Brontë, "Villette", s. 63-64)

lördag 14 januari 2017

Grundämnen

Grundämnen: Ett bildlexikon över universums alla kända atomer
av Theodore Gray
Fotografier av Theodore Gray och Nick Mann

Den här boken har jag varit spekulant på ett tag och när jag fick ett presentkort på böcker i födelsedagspresent så slog jag till. jag anade att det här var en sån bok som man vill äga.

Den är jättefin! Det är stora bilder på varje grundämne i ren form – om detta är möjligt – och på olika saker som man kan hitta det grundämnet i, ibland något oväntat. Dessutom lite information och kuriosa om varje grundämne. Varje grundämne ägnas ett uppslag, ibland två. (Fast de sista i det periodiska systemet, de som man bara har lyckats framställa enstaka atomer av, klumpas ihop på ett par sidor. Det finns inte riktigt lika mycket att säga om dem, och inte kan man ta kort på dem heller.) Antingen lär man sig något vettigt eller så lär man sig något roligt, fast antagligen lär man sig lite av varje.

Här blev det ett nytt kryss på bokbingot för sommaren 2016, "popular science".

onsdag 11 januari 2017

Baba Yaga's Assistant

Baba Yaga's Assistant
av Marika McCoola
Illustrerad av Emily Carroll

En av de viktigaste orsakerna till att jag valde den här serieboken är självklart författarens utmärkta namn!

Men jag var faktiskt också intresserad av sagofiguren Baba Yaga. Hon är en häxa ur ryska folksagor som bor i ett hus med hönsben, flyger i en mortel och äter barn. Men jag tror inte att hon ska föreställa enbart ond. Enligt huvudpersonen Mashas mormor, som säger sig ha mött Baba Yaga, uppskattar häxan också tuffa och kvicktänkta flickor.

Masha saknar sin mormor, som dog för ett tag sedan. Speciellt nu när det är kris hemma. Mashas mamma dog för flera år sedan och hennes pappa har träffat en ny kvinna. Nu är det meningen att de ska bli en enda familj. Pappans flickvän verkar väl helt okej, men hennes dotter (mycket yngre än Masha) är rena mardrömmen. Masha vill inte stanna kvar hemma. Så när hon ser en annons i tidningen om att Baba Yaga letar efter en assistent så ger hon sig av för att hitta häxans hus. Det är inte så svårt som det låter. Det vandrade huset vet nog själv vart det ska. Däremot är uppgifterna som Baba Yaga ger henne svåra. Det är ju det som är meningen. Masha måste använda sig av mod och list och alla sagor hon kan komma ihåg.

Jag gillar hur Masha har ett helt vanligt liv i en modern värld, och plötsligt går rakt in i en saga som om det inte vore något konstigt med det. Och det blir en fin historia av det; sagan och Mashas familj. För att vara en bok jag valde på så osäkra premisser (författarens namn, som sagt) så är jag rätt nöjd med den.

söndag 8 januari 2017

2016 års bästa ... facklitteratur, memoarer m.m.

Jag har redan gjort inlägg om mina andra favoriter förra året, om romaner, noveller och deckare, om  barn- och ungdomsböcker, fantasy och sci-fi och om serieböcker.

FACKLITTERATUR

Jag väljer två böcker i helt olika genrer. Fanny Härgestams "Det här är vår tid" är ett intressant reportage om några kvinnor – de flesta politiker – efter revolutionen i Tunisien för några år sedan.

Och så "The Country Diary of an Edwardian Lady" av Edith Holden. Naturdagbok, citerade dikter och vackra bilder. Är det inte ganska nördigt, även om man inte förknippar det uttrycket med 1910-talet? Nördighet uppskattas!

MEMOARER

Min favorit måste nog bli "Dreams of Trespass: Tales of a Harem Girlhood" av Fatima Mernissi, även om den tydligen kallas roman i vissa länder.

JAG VET INTE RIKTIGT

Bodil Malmstens loggböcker. Jag håller på att läsa dem, fast inte så tätt. Efter hennes död läste jag en av dem, "Kom och hälsa på mig om tusen år". Och den var naturligtvis mycket bra.

AKTIVITET


Det finns något som slår bokmässan, faktiskt. Jag och min syster var i London i höstas/somras. (Höst här, sommar där.) Vi var och tittade på Warner Brothers utställning om Harry Potter-filmerna (även om man gillar böckerna bäst så är det värt ett besök) och gick i så många bokhandlar vi bara orkade. Hade det inte varit så hemskt varmt så hade vi orkat med fler. Men man kan ju åka dit fler gånger.

PROJEKT

Om man klickar på en del av länkarna i det här inlägget så leder de till min andra blogg. Den där jag läser mig Jorden runt. Det kommer att ta tid, men jag har kommit en bit på vägen under året. Så det är peojektet för 2016 och 2017 och många kommande år.

2016 års bästa ... serieböcker

Irriterande att man inte kan ha hur många etiketter man vill till inläggen. Det här skulle varit med i förra inlägget hade jag tänkt. Jag gillar mina etiketter. De är väldigt användbara för mig själv, till exempel när jag ska göra såna här årsbästalistor. Så då får man dela upp inläggen i stället.

SERIEBÖCKER

Enda avdelningen där jag inte enkelt kan avgöra vad jag tyckte allra bäst om. Så utan inbördes ordning:
Vera Brosgol – "Anya's Ghost"
Anneli Furmark – "Den röda vintern"
Bryan Talbot – "The Tale of One Bad Rat"
Li Österberg – "Ljusförgörerskan"

Jag började också läsa Ms. Marvel-serien och den är väldigt rolig. Jag menar serierna om den senaste Ms. Marvel, Kamala Khan. Jag är så dåligt insatt i Marvelvärlden, men det har tydligen funnits andra Ms. Marvel tidigare. De vet jag inget om.

2016 års bästa ... barn- och ungdomsböcker, fantasy, sci-fi

Fortsättning på vilka böcker jag tyckte bäst om av de jag läste förra året. Jag har redan skrivit ett inlägg om romaner, noveller och deckare.

BARNBÖCKER

Jag började läsa PAX-serien av Åsa Larsson, Ingela Korsell och Henrik Jonsson. Så himla bra! Och eftersom jag ligger lite efter så har jag inte behövt irritera mig över utgivningstakten än. Visserligen är två böcker per år ganska snabbt, men det känns nog inte så när man läser cliffhangern i slutet av den senast utgivna.

Jag läste också om Astrid Lindgrens "Skinn Skerping, hemskast av alla spöken i Småland". Jaha, var det så den var? Bra bok. Tillräckligt bra för att komma med på ett hörn här.

Det blir ju lite överlappning i olika kategorier här. Pax kunde väl lika gärna hamnat under fantasy. Jag har ingen skräckkategori i år, men jag kunde ju haft med "Skinn Skerping" i den i stället.

UNGDOMSBÖCKER

Jag gillade "We Were Liars" av E. Lockhart. Bäst att inte säga mer om den.


FANTASY

Jag har två favoriter det här året. Dels en bok som utspelar sig i vår egen värld, men i en variant som är full av magi, och dels en som utspelar sig i en annan värld, men där magin inte alls är lika påtaglig. Vad, vad? frågar ni. Jo, "Rivers of London" av Ben Aaronovitch och "Arra" av Maria Turtschaninoff så klart!

Jag har inte läst någon SCIENCE FICTION på hela året. Skärpning!