lördag 31 december 2011

Döden skall du tåla



Döden skall du tåla
av Karin Fossum

I vanliga fall brukar Sejer och Skarre kopplas in när någon hittas mördad eller när dödsfallet åtminstone verkar onaturligt. Eller så har någon försvunnit. Men den här gången är det ett fall som egentligen verkar mycket oskyldigare. En bebis har sovit utomhus i sin barnvagn, och hittas badande i blod - någon annans blod. Och det är bara det första fallet av utspekulerade och makabra skämt som folk i området drabbas av. Ingen skadas allvarligt, men tryggheten försvinner. De drabbade inser att någon har bevakat dem, lärt sig deras vanor och lagt ner möda på att hitta på något som verkligen ska ge just dem en chock. Men vem skulle göra något sådant? Och varför?

Jag tyckte att "Döden skall du tåla" på många sätt var mycket obehagligare än en vanlig deckare, med ett mord eller ett par. Man har mycket mer distans till mord. Det händer i böcker och på TV, men mycket sällan i verkliga livet. Men det här, det skulle faktiskt kunna hända. Fossums deckare är ju också ofta mer sannolika än många andra deckare. Det är ingen som har suttit och klurat på det perfekta mordet, utan det är mer en rad olyckliga omständigheter som leder fram till att någon dödar någon annan. I den här boken är det ju till en början någon som ändå har funderat ut ett ganska perfekt brott, men det är ju inte alls mord det handlar om. Eller är det inte de sjuka skämten hon vill berätta om? För även här leder det ena till det andra.

tisdag 27 december 2011

Smult farvann


Smult farvann
av Trude Brænne Larssen

Karolines syster Marte skulle egentligen ha konfirmerats förra året, men då blev det så mycket som kom emellan. Men är man inte konfirmerad så räknas man heller inte som vuxen, så den stundande konfirmationsdagen är verkligen efterlängtad. Familjen har bullat upp med mat och bjudit in släkt och vänner. Men nu ser det ut som om Marte inte kan konfirmeras det här året heller.

Samtidigt oroar sig Karoline för modern. Lina ser visserligen till att hon inte har ont, men hon är ändå väldigt trött och medtagen. Om det är något familjen Vik inte behöver så är det fler bekymmer och mer ansvar, men ibland går det bara inte att undvika.

Många spännande händelser här, men jag tycker ändå att det märks att serien går mot slutet. Det är fler saker som ordnar upp sig än nya bekymmer. Men det är fortfarande såpass mycket problem och konflikter att det är spännande. Och det är visst inte för sent för serien att ta en ny vändning. Det håller verkligen spänningen uppe. Det finns ju också ett kriminalfall som har funnits i bakgrunden hela tiden. Läsaren och huvudpersonen vet nog vem som ligger bakom, men kommer rättvisa skipas?

Legdebarna:
1. "Glassmaleriet"
2. "Brennemerket"
3. "Tiggerjenta"
4. "Taus tale"
5. "Hvite løgner"
6. "Blodspor"
7. "Lånt fremtid"
8. "Amerikabåten"
9. "Tyveriet"
10. "Heltedåd"
11. "Soldans"
12. "Flyktning"

måndag 26 december 2011

Vad gör Marika?

Flyttar.

Uppdateringarna i bloggen kommer vara väldigt sporadiska de närmaste veckorna. Jag bor hemma hos mina föräldrar, mina böcker bor i deras garage (alla finns där, men man kanske måste klättra över en motorcykel och igenom enVolvo PV för att komma åt de man vill ha) och min dator, den bor fortfarande i min gamla lägenhet. Den kommande veckan kommer jag att flytta ut de sista grejerna och städa, och sen ska jag komma i ordning i den nya lägenheten också.

Självklart läser jag böcker under tiden! Det kommer vara så mycket uppdateringar här i januari att hälften hade räckt. :)

Hoppas alla hade en riktigt god jul, fick många böcker och att böckerna som ni gav bort (vad ska man annars ge bort?) blev uppskattade.

tisdag 20 december 2011

The Future of Us


The Future of Us
av Jay Asher & Carolyn Mackler

Hur väl minns man egentligen 1996? Vad man gjorde har man väl ett hum om, men hur såg tekniken ut? Vad fanns det för webbsidor? Jag hade internet hemma, men det var det långt ifrån alla som hade. I inledningen till "The Future of Us" står det att 1996 hade mindre än hälften av alla high school-elever i USA använt internet. En sak är i alla fall säker. Sommaren 1996 var det över sju år kvar till lanseringen av Facebook.

Sommaren 1996 är Emma Nelson sexton år och har just fått en dator i present av sin pappa. I USA var visst det enda man behövde för att koppla upp sig ett telefonjack och en CD-ROM från AOL. Grannarna bredvid skickar över sonen Josh med en AOL-CD-ROM som de har fått som reklam. Joshs föräldrar tycker att internet verkar skumt, men nu när Emma har fått en dator så vill hon kanske testa. Stämningen blir lite obekäm, för fram till ett halvår sedan var Emma och Josh bästa kompisar och var hemma hos varandra hela tiden. Men det hände något och efter det har de undvikit varandra.

När Emma har installerat AOL (detta tar så klart ett par timmar) så förväntar hon sig att få upp en AOL-startsida. I stället får hon upp något jättekonstig. En otroligt oöversiktlig och rörig sida med texten "facebook" längst upp, och det konstigaste av allt: en bild på någon som liknar henne men ser mycket äldre ut, har samma födelsedatum (år okänt) och heter Emma Nelson Jones. Jones? Emma är övertygad om att det är Josh som skämtar och har gjort något med CD-ROM:en. När hon visar Josh så är han också övertygad om att det är ett skämt, men han har absolut inte de kunskaper som skulle behövas. Det måste vara någon annan. Men vem? Och hur?

Emma blir mer och mer övertygad om att Facebook är på riktigt. Alltså en webbsida från framtiden. Då blir det extra jobbigt att Emma Nelson Jones, år 2011, inte alls verkar lycklig. Men om Emma ändrar något nu, innebär inte det att framtiden också förändras? Kanske kan hon göra så att framtida Emma blir lycklig? Men inser hon vilka konsekvenser hennes ändrade av samtiden får för framtida Emma? Och för framtida Josh?

Jätterolig idé verkligen, och väl utförd också. Egentligen är det väl en ungdomsbok, och för ungdomar måste ju 1996 vara för väldigt länge sedan. När de var bebisar. Säkert roligt att läsa om hur det var på den tiden, och inte konstigt att de behöver den korta inledningen om hur ovanligt internetanvändande var på den tiden och att Facebook inte fanns än. Det var ju inte så länge sedan, så vardagen liknar nutiden om det inte hade varit för teknikprylarna. En person i hela boken har mobiltelefon. Och telefonnummer kan man kolla upp i kataloger som finns på biblioteket. När man läser om det kommer allt tillbaka. Det är alltså den perfekta boken för den som är född under tidigt 80-tal eller tidigare, men som ändå läser ungdomsböcker.

måndag 19 december 2011

Alberte og friheten


Alberte og friheten
av Cora Sandel

Jag vet inte varför, men "Alberte og friheten" föll mig inte alls i smaken på samma sätt som "Alberte og Jakob" gjorde, och det tog ganska lång tid att läsa ut den. Kanske för att jag hade förväntat mig en helt annan miljö och handling. På något sätt har jag ändå undvikit att få reda på vad som händer i slutet, trots att det är många som har läst de tre böckerna om Alberte. Lite har jag väl råkat få reda på men långt ifrån allt märker jag.

Det har gått en del år sedan den förra boken om Alberte och hennes liv ser ganska annorlunda ut. Numera bor hon i Paris och rör sig i konstnärskretsar. Inga särskilt kända konstnärer förstås, men människor som är intresserade av konst och har ambitioner om att bli stora konstnärer. Alberte håller dock inte på med konst. Hon står modell för att få ihop pengar till det viktigaste och någon enstaka gång skriver hon en liten krönika (skulle man väl säga nu) för norska tidningar. Flera av hennes vänner klagar på Alberte inte gör någonting. Hon ägnar sig inte åt konst eller skrivande, jobbar inte med något, studerar inte något. Franska förstås, men hon är ju inte fransk och är inte särskilt efterfrågad som språklärare i Paris. I Norge hade det säkert varit en annan sak, men hon är inte intresserad av att återvända. I stället hankar hon sig fram, fryser och svälter, utan något särskilt mål. Här i Paris har hon visserligen en vänkrets, men det finns mycket av den ensamma flickan från "Alberte og Jakob" kvar.

Jag ska väl läsa den tredje boken också, "Bare Alberte", och hoppas att den kommer fånga mig mer än vad "Alberte og friheten" lyckades med. Men jag ska också säga att jag fortfarande inte var riktigt frisk när jag läste "Alberte og friheten", och det är en bok där koncentrationen kanske borde ha varit mer på topp.

söndag 18 december 2011

Inu Yasha 40-42



Inu Yasha 40-42
av Rumiko Takahashi

Åh, det är så irriterande när bokserier slutar översättas till svenska, om det nu är svenska man har börjat läsa dem på. Jag har ju vetat det länge när det gäller Inu Yasha. Jag har inte alls legat i fas med utgivningen. Del 42 var den sista på svenska, den kom ut i juni 2009 och efter det slutade man ge ut serien i Sverige. Nu är frågan - ska jag fortsätta på engelska eller inte? Jag tycker egentligen inte att det är en jättebra serie. Karaktärerna har inte alls gjort ett lika stort intryck som i t.ex. Ranma ½. Men jag vill ju ändå veta hur det går.

En annan konstig sak - kunde de inte avslutat med ett kapitel som var någon sorts avslut på en händelse? Det är tio kapitel i varje bok, vilket gör att det ibland slutar mitt i en strid. Som i t.ex. volym 42. Volym 41 slutade ju "vettigare" i så fall. Men jag antar att det var precis där som man bestämde sig för att projektets budget var slut.

- Inu Yasha 1
- Inu Yasha 2
- Inu Yasha 3
- Inu Yasha 4
- Inu Yasha 5
- Inu Yasha 6
- Inu Yasha 7-9
- Inu Yasha 10
- Inu Yasha 11-12
- Inu Yasha 13-14
- Inu Yasha 15-20
- Inu Yasha 21-22
- Inu Yasha 23-26
- Inu Yasha 27-30
- Inu Yasha 31-34
- Inu Yasha 35-37
- Inu Yasha 38-39


Kapitulera omedelbart eller dö


Kapitulera omedelbart eller dö
av Sanne Näsling

"Kapitulera omedelbart eller dö" är en bra bok. Både rolig och sorglig samtidigt. Jag kan inte riktigt beskriva handlingen händer det något särskilt. Bästa kompisarna Mary och Lovely umgås med varandra, går i skolan, går på någon fest och Lovely har problem med sin panikångest och överhuvudtaget. Vänskapen blir komplicerad.

Det är mest sättet det är berättat på, och Marys och Lovelys vänskap och interna jargong, som jag fastnar för. Mycket bra. Rekommenderas till alla ungdomsboksläsare.

fredag 16 december 2011

The Story of English in 100 Words


The Story of English in 100 Words
av David Crystal

Intressant bok om hur det engelska språket har utvecklats genom tiderna. Väldigt populärvetenskaplig så klart, det är inte som om jag är någon expert på engelska. :) Man får historien bakom hundra utvalda ord i kronologisk ordning, från gamla ord som "and" (700-tal) och "riddle" (900-tal) fram till betydligt nyare ord som "twittersphere" (ja, när tror du?). Ofta är det roligt, och hela tiden lärorikt.

Kul också att ett ord som "mipela" är med. Det läste jag ju om alldeles nyligen i Ola Wikanders "Orden och evigheten".

torsdag 15 december 2011

Ethel & Ernest


Ethel & Ernest: A True Story
av Raymond Briggs

"Ethel & Ernest" ar något helt annat än "Fungus the Bogeyman". Det här är ett realistiskt seriealbum om Briggs föräldrars liv tillsammans. Det börjar 1928 med att mjölkbudet Ernest och pigan Ethel lägger märke tillvarandra, och följer dem genom hela livet. Det handlar om vardagslivet, deras lycka över att kunna skaffa ett bättre liv än föregående generation, deras små meningsskiljaktigheter (Ernest tycker oftast att det är spännande med nymodigheter och framåtskridande, medan Ethel, som är några år äldre, gärna vill att saker och ting ska vara som förr) och glädje och oro över det enda barnet, som måste evakueras under kriget och som vuxen envisas med att studera konst och se ovårdad ut. Ett väldigt fint seriealbum. Det händer kanske inte så mycket, utan är mer små scener ur livet, men det måste ju inte vara en massa action hela tiden. Och man kan egentligen inte säga att det inte händer något eller att det inte är actionfyllt. Det är ju två personers liv det handlar om och det utspelar sig ju faktiskt delvis i London under blitzen.

onsdag 14 december 2011

Seriemagi


Seriemagi - en handledning
av Gunnar Krantz

"Seriemagi" är både en riktig handledning i serietecknandets konst (tydligen utgiven i samarbete med bl. a. Göteborgs universitet) och en personlig berättelse om hur Gunnar Krantz själv upptäckte serier och tecknande. Det ser så enkelt ut, särskilt med Krantz teckningsstil, men så är det knappast i verkligheten. Men det är en uppmuntrande handledning, allt som behövs är övning och bra verktyg och så kan du också rita serier.

tisdag 13 december 2011

Flyktning


Flyktning
av Trude Brænne Larssen

Jag kan tyvärr inte säga något om handlingen här. Det är för långt fram i serien och skulle avslöja för mycket. Men Marte har gjort något som gör att hon måste fly. Det är ju ovanligt att det är hon som gör något som inte verkar ogenomtänkt, men samtidigt är hon ju väldigt ung. Hon är inte ens konfirmerad än. Karoline och de andra i familjen vet inte vart Marte har tagit vägen eller varför hon är försvunnen. Men de anar.

Det är alltid någon ny och spännande vändning i Legdebarna, och typiskt nog slutar den också när det händer något dramatiskt. Nu måste jag läsa nästa del med en gång!

Legdebarna:
1. "Glassmaleriet"
2. "Brennemerket"
3. "Tiggerjenta"
4. "Taus tale"
5. "Hvite løgner"
6. "Blodspor"
7. "Lånt fremtid"
8. "Amerikabåten"
9. "Tyveriet"
10. "Heltedåd"
11. "Soldans"

måndag 12 december 2011

Min salig bror Jean Hendrich


Min salig bror Jean Hendrich
av Carina Burman

Den senaste boken som vi läste i Läsecirkeln, och som jag tyvärr inte kunde vara med och diskutera p.g.a. nära-på-lunginflammation. Vilket även romanens huvudperson har problem med, fast allvarligare och mer åt TBC-hållet. Han är Johan Henric Kellgren (stavning av namn var inte så standardiserad förr, och de säger Jean i boken) och dog av sin lungsjukdom, bara 43 år gammal. Men han hade redan hunnit göra sig ett namn som poet och var en av de första medlemmarna i Svenska Akademien.

I romanen har han nyligen dött, och en av hans vänner ska skriva förordet till kellgrens samlade verk. Men han vill gärna ha lite mer bakgrundsinfo och veta mer om tiden innan Kellgren blev känd och han själv lärde känna honom. Alltså ber han två personer nedteckna sina minnen av poeten, och det är de biografierna som den här romanen består av. Den ene skribenten är prästen Jonas Kiellgren, bror till Jean Hendrich. Den andra är köpmanshustrun Hedda Falk, som var Kellgrens nära vän och älskarinna. Men ingen av dem har vett att tiga om händelser som verkligen inte borde nämnas och som kastar en dålig dager över Johan Henric Kellgren. Alltså ska de båda skrifterna ha legat undangömda i ett arkiv i 200 år, fram till slutet av 1900-talet.

Jag tyckte bra om romanen. Jag gillar alla detaljer, som jag ju visserligen inte alls kan veta något om eller om de är realistiska, men som bidrar till 1700-talsstämningen. Men Burman skrev romanen kort efter att hon skrivit en doktorsavhandling om Kellgren, så hon lär ju veta mycket om ämnet. Att Carina Burman är så bra på att härma gammaldags språk, fast inte i större doser än att det fortfarande är lätt att läsa, gör ju också väldigt mycket för atmosfären. Det är nästan så att man kan tro på att det är skrivet på 1700-talet. Att det dessutom är en bok med mycket humor gör ju inte heller något. Jag är nöjd att jag äntligen fick en anledning till att läsa boken. Den har ju stått i hyllan i några år, sedan jag kom över den billigt på Ålidshemsbiblioteket.

fredag 9 december 2011

Moab is my Washpot


Moab is my Washpot
av Stephen Fry

Det har blivit mycket Stephen Fry på sista tiden. Dels lyssnar jag ju på Harry Potter-ljudböckerna som han har läst in, dels har jag fastnat för BBC-frågesportsprogrammet Qi som han leder. Dessutom har man ju sett lite Blackadder, lite Jeeves & Wooster, lite A Bit of Fry and Laurie och allt vad det kan vara. Småbarns-TV-programmet Pocoyo, om man är min brorson eller någon av hans föräldrar. Alltså tyckte jag att det kunde vara intressant att veta mer om vem Stephen Fry är. "Moab is my Washpot" är hans självbiografi, som handlar om de första tjugo åren av hans liv. Det utspelar sig alltså till stor del på olika internatskolor, för på den tiden, den platsen och i den samhällsklassen var det en självklarhet att pojkar skulle gå på internatskola. Det blir också något av ett försvarstal för den traditionen, mest på grund av att folk tydligen brukar reagera med att fördöma hela internatskolesystemet. I det nyskrivna förordet (boken kom ut 1997) så nämner Fry att så här många år efter att boken skrevs så verkar hans skolgång kanske väldigt gammaldags och Hogwarts-aktig.

"Moab is my Washpot" är en väldigt ärlig bok, och jag hade egentligen en mer positiv bild av Stephen Fry innan jag läste den. Han försöker inte direkt dölja eller ursäkta sina mindre sympatiska sidor, vilket i och för sig är ganska sympatiskt. Hans problem kan inte bero på hans uppväxt, för som han påpekar så hade hans lite äldre bror en i det närmaste identisk uppväxt, och han var väldigt välanpassad. Stephen däremot började redan som väldigt ung ljuga och stjäla, ofta utan att ens få fördelar av det verkar det som. Det verkar ändå som att det ska gå bra för honom. Han är ju intelligent och har en privilegierad uppväxt. Men han inleder ändå sitt vuxenliv med att begå ganska avancerade brott. Det avslöjas ganska tidigt i boken att det är så att det kommer gå, men det kom ändå som en överraskning. Nu måste jag läsa nästa del av memoarerna också. Det känns som att "Moab is my Washpot" slutar vid en punkt där det är svårt att sjunka lägre. Åtminstone om man inom några år ska hinna med att bli TV-kändis. Alltså borde "The Fry Chronicles" vara positiva och en framgångsberättelse. Fast är inte Fry också manodepressiv? Så kanske inte i alla fall.

torsdag 8 december 2011

Songs to Make You Smile


Songs to Make You Smile
av Natsuki Takaya

En samling serienoveller av serieskaparen bakom Fruits Basket. Mest drama och romantik i skolmiljö, som kan påminna lite om Fruits Basket, men även en helknäpp version av Snövit. Ganska sött och roligt. Min favorit är serien om den onda Snövit.

Fungus the Bogeyman


Fungus the Bogeyman
av Raymond Briggs

Barnbok eller vuxenbok? Lite av båda kanske. Jag läste "Fungus the Bogeyman" när jag var liten och hade ett vagt minne av den här lite udda, men bra, boken. Men vad var det den hette? Titlar och författare var inget man direkt lade på minnet som barn, om det inte var något som räknades som en klassiker och som man därför har påmints om genom åren. Det är ingen större risk att man glömmer av vad "Ronja Rövardotter" heter eller vem som har skrivit den. Men "Illvätten Svampe" blev aldrig någon klassiker i Sverige. Men som tur är verkar den vara något av en klassiker i Storbritannien. Raymond Briggs är i alla fall ett känt namn. Så av en ren slump lyckades jag komma boken på spåren. Och den fanns så klart i Penguinutgåva, bara att beställa.

Jag förstår att jag gillade den när jag var liten. Det händer egentligen inte så mycket, men livet för en "bogey" beskrivs in i minsta detalj genom att man följer en helt vanlig bogey, Fungus, under en dag. Eller snarare under en natt. Bogeys tycker inte om dagsljus, utan är vakna nattetid. Jag älskade allt som beskrev annorlunda världar i detalj när jag var liten.

Bogeyvärlden, eller Bogeydom som den kallas, är väldigt lik vår egen, bortsett från att bogeys vill ha det mörkt, smutsigt, fuktigt och äckligt. Frukostgrapefrukten ska vara ordentligt rutten och möglig, och det är viktigt att smörja in sig med smuts och slem så att man inte torkar ut under nattens arbete. Fungus arbete består av att cykla upp till ytan (Bogeydom ligger i underjordiska tunnlar) och skrämma s.k. drycleaners (alltså människor, de som gillar att ha det torrt och rent). Bogeys tycker om att filosofera, men är inte så bra på det. De uttrycker sig mest i plattityder och felaktiga citat. De ogillar förändring. De har t.ex. gammalheter i stället för nyheter i sina tidningar, och egnagerar sig inte särskilt mycket i något. Men de är mycket lugna, fredliga och visar alltid hänsyn mot varandra, och framstår överhuvudtaget som mycket sympatiska.

Det som jag inte förstår att jag gillade som barn är att den lilla handling som finns mest är att Fungus har en medelålderskris. Medan han är uppe och skrämmer drycleaners och medan han cyklar hemåt (förbi olika intressanta företeelser i Bogeydom) så funderar han på vad som egentligen är meningen med livet. Är det inte mer än så här? Var det så intressant att läsa för ett lågstadiebarn? Men det kanske bara bidrog till att förstärka den dystra och märkliga stämning som vilar över Bogeydom. Det vill säga, det är inte en så märklig stämning när jag läser nu och förstår allt, men jag minns det som konstigare. Och det viktigaste för att jag skulle gilla "Illvätten Svampe" var säkert att det faktiskt är ett seriealbum! Alla serier var bra när man var liten, och speciellt sådana som "Fungus the Bogeyman" som faktiskt ÄR bra och fortfarande håller. Det kan man kanske inte säga om alla serier.

onsdag 7 december 2011

Att packa alla sina böcker

Jag ska flytta. I verkligheten alltså, inte bloggen. Just nu håller jag på att packa ner alla mina böcker i papperskassar och flyttlådor (av den mindre sorten, man ska ju kunna lyfta dem också). Det går åt enormt många papperskassar. Hittills har jag fyllt 6 flyttlådor och ungefär 75 papperskassar. Finns det böcker kvar i hyllorna? Ja!

Men nu är papperskassarna slut och jag kommer inte åt hyllorna med t.ex. manga eller norsk kiosklitteratur, som är tillräckligt lätta för att packa i lådor. Någon har ställt en massa kassar i vägen. Vem kan det vara?

Men jag har nog ansträngt mig tillräckligt för idag. Jag är ju också konvalescent efter en nära-på-lunginflammation. Så jag varvar lite mellan att packa och att ligga dubbelvikt i en hostattack.

Av någon obegriplig anledning är inte min bokflytt sponsrad av Henning Mankell. Lite dåligt, va? ;-)

tisdag 6 december 2011

Darkside


Darkside
av Belinda Bauer

Jonas Holly är den ende polisen i den delen av Somerset där han växte upp. Det är så lantligt det kan bli, och det händer inte mycket mer än att ett och annat får fastnar i någon buske. (Förutom att seriemördaren Arnold Avery begravde sina offer i trakten, men det var länge sedan nu. Det var vad Bauers förra bok, "Blacklands" handlade om.) Det är ett lugnt jobb för en äldre polis i slutet av sin karriär och egentligen inget för en ung man som Jonas. Han hade också tänkt sig något helt annat när han utbildade sig, men så blev hans fru svårt sjuk och han behövde ett jobb som inte var så krävande för att han skulle kunna lägga mer tid på att hjälpa henne.

Men plötsligt händer det något i lilla Shipcott! En äldre dam blir mördad i sin säng. Helt oförklarligt, eftersom hon var förlamad och knappt kunde kommunicera. Om det nu inte var någon sorts barmhärtighetsmord. Hur som helst så är det inte Jonas sak. Han är bara en village bobby, och mordutredningar sköts av riktiga kriminalare från Taunton. Normalt sett skulle väl ändå den lokala polisen få en roll i utredningen, med tanke på hans ovärderliga lokalkännedom. Men så jobbar inte kommissarie Marvel. Han anser att Jonas är en fullständig idiot, och det är inte utan att Jonas faktiskt känner sig som en idiot när folk frågar honom om utredningen och han inte kan svara. Han har också skuldkänslor för att han inte lyckades förhindra mordet. Är det inte hans jobb som village bobby att skydda människorna i trakten? Och så börjar de hånfulla lapparna dyka upp ... "Call yourself a policeman?"

Jag är lite osäker på vad jag tycker lösningen av fallet. Var det så det hängde ihop? Var inte det ett populärt knep i thrillers som jag läste på gymnasiet (oftast skrivna på 80-90-talet)? Är jag besviken? Lite. Men samtidigt så är det så himla snyggt gjort. Ledtrådarna som inte verkade leda någonstans ... Så klart de ledde hit! Jag förstod hur det hänger ihop innan det faktiskt avslöjades, men jag tror nog att det är avsiktligt att läsaren ska förstå precis då. Det ökade bara spänningen inför upplösningen.

Jag kan rekommendera både "Blacklands" och "Darkside". Man får en liten bonus om man läser dem i rätt ordning. Man får veta lite om hur det gick för några av personerna i "Blacklands", eftersom "Darkside" utspelar sig i samma lilla by några år senare. Det är inte så att de har några större roller här, men Jonas känner ju alla i byn.

måndag 5 december 2011

Allrakäraste syster


Allrakäraste syster
av Astrid Lindgren
Illustrerad av Hans Arnold

Plötsligt fick jag väldigt många exemplar av "Allrakäraste syster". Dels är det ju en saga i en sagosamling som jag har haft länge, men det man egentligen vill ha är ju bilderboksversionen. Den verkar ha kommit i nytryck för inte så länge sedan, eftersom bokhandlarna plötsligt började ha den framme, så då köpte jag den. Men jag fick den också i present nu när jag fyllde år. Men bättre att ha flera exemplar än inget.

Alla har väl läst den här boken, hoppas jag. Om Barbro, en vanlig flicka som inte får lika mycket uppmärksamhet som familjens nya baby får, och om Barbros tvillingsyster Ylva-Li, som är drottning i ett hemligt sagoland. Ylva-Li tycker mest om Barbro och Barbro är i hennes land och leker hela dagarna. Men det finns ett hot, för när Salikons rosor, som växer vid ingången till Ylva-Lis värld, vissnar så kommer Ylva-Li inte finnas mer.

Bilderna gör väldigt mycket för den magiska känslan i Ylva-Lis värld. Det är de man kommer ihåg. Och man bör ha läst boken när man är barn. Det är inte riktigt samma sak att läsa den som vuxen, och utan minnet av tidigare läsningar vet jag inte om man hade uppskattat den särskilt mycket. Jag har för mig att nästan alla sagorna i sagosamlingen "Nils Karlsson-Pyssling", där bland annat "Allrakäraste syster" ingår, handlar om ensamma barn och deras låtsaskompisar. Men det är inte lika magiskt när man inser att Ylva-Li och Nils Karlsson-Pyssling och allt vad det är bara är på låtsas. Precis som Nangijala och hela "Mio, min Mio" också lär vara. Ni vet den där tråkiga tolkningen att det bara är Skorpan och Bosse som fantiserar ihop det hela.

söndag 4 december 2011

Tio fingrar lång


Tio fingrar lång
av Jamil Mani

Ett charmigt och uttrycksfullt seriealbum utan ord. Det handlar om ett par vantar. Jo, det är roligare och mer spännande än det kanske låter.

En smakebit på søndag (vecka 48)

Den här veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Se resten av veckans smakbitar här. Där finns även information om hur du kan delta.

Men jag förirrar mig från marsbalen, där både Jean och jag spenderade för mycket och oklokt blandade malaga med rhenskt. När vi kommit hem, och Jean gått och lagt sig, talade vi en stund om den lyckade kvällen. Jean var allt lite förälskad. Han jollrade om mamsell Clewberg, och jag förmanade honom att tänka på hennes ställning.
"Tror du mig verkligen om att förföra en flicka av bättre klass, som tillika är min bäste väns syster?" minns jag att Jean förnärmat frågade och satte sig upp i sängen. Och det var just vad jag trodde.
(Carina Burman, "Min salig bror Jean Hendrich", s. 57)


Ännu en smakbit från en bok av Carina Burman, men den här gången från hennes debutroman, och inte från en av hennes deckare. Den här utspelar sig på 1700-talet och handlar om skalden Kellgrens liv, som det kunde ha berättats av hans bror och en av hans älskarinnor. Jag ska inte säga att jag har kämpat med boken i ett par veckor, för det är inte en bok som är jobbig att läsa. Däremot har jag kämpat med feber och inte orkat läsa så mycket åt gången. Det var också därför jag inte deltog med någon smakbit förra veckan. Jag läste ingenting på hela dagen.

fredag 2 december 2011

SUB och läkarens ordination

Jag är fortfarande sjuk, elfte dagen med feber idag, så jag gick till vårdcentralen. Läkaren sa åt mig att vila, dricka te och läsa böcker. :) Ja, och så fick jag ju antibiotika också (så det var nog tur att jag gick dit, det är ju inget man får i onödan), och det allra viktigaste var att jag gick raka vägen till apoteket. Sedan hem, vila, te, bok.

Faktiskt har jag ju inte läst särskilt mycket den senaste veckan. Jag tittar mest på TV eller så tittar jag bara rakt ut i rummet på ingenting. Så mycket energi har jag haft ... Men nu tycker jag nästan att jag redan känner mig bättre. Ska nog läsa lite i den där Carina Burman-boken jag håller på med. Doktorns order!

Igår skulle jag ha räknat SUB, men jag orkade inte. Men den är exakt lika stor idag. 1039 böcker.