onsdag 30 augusti 2006

Fushigi Yûgi 17 & 18



Fushigi Yûgi volume 17: Demon
Fushigi Yûgi volume 18: Bride
av Yuu Watase

De här är de två sista delarna i Fushigi Yûgi. Fast "hur det gick" fick vi ju veta redan i del 13. Del 14-18 är en ny berättelse. I författarens kommentarer (många mangaböcker har små kolumner här och var där författaren har skrivit något om serien eller nåt helt annat) säger hon att hon ser den här delen av serien som en sidoberättelse och att de första tretton delarna är den riktiga Fushigi Yûgi. Och det håller jag med om. Det är ju alltid trevligt att få veta vad som hände sen förstås. Söt fantasyaktig serie som jag gillar, men den var nog egentligen bäst i början.

Tidigare böcker:
- Fushigi Yûgi vol. 1: Priestess
- Fushigi Yûgi vol. 2: Oracle
- Fushigi Yûgi vol. 3: Disciple
- Fushigi Yûgi vol. 4: Bandit
- Fushigi Yûgi vol. 5: Rival
- Fushigi Yûgi vol. 6: Summoner
- Fushigi Yûgi vol. 7: Castaway
- Fushigi Yûgi vol. 8: Friend
- Fushigi Yûgi vol. 9: Lover
- Fushigi Yûgi vol. 10: Enemy
- Fushigi Yûgi vol. 11: Veteran
- Fushigi Yûgi vol. 12: Girlfriend
- Fushigi Yûgi vol. 13: Goddess
- Fushigi Yûgi vol. 14: Prophet
- Fushigi Yûgi vol. 15: Guardian
- Fushigi Yûgi vol. 16: Assassin

måndag 28 augusti 2006

Fågelvägen


Fågelvägen
av Anne-Marie MacDonald

I början av 60-talet flyttar åttaåriga Madeleine McCarthy och hennes familj till den lilla orten Centralia i Kanada. Hennes pappa Jack har blivit förflyttad till flygbasen där. På grund av en skada han ådrog sig under flygutbildningen har han aldrig deltagit i strid, men tillhör fortfarande flygvapnet även om han får hålla sig vid skrivbordet.

Flygbasen är en egen liten värld där man har mycket lite kontakt med vanligt folk som bor i närheten. Det är ett speciellt liv, där det alltid är någon familj som flyttar och några som just har kommit. Kanske är det därför som det är så enkelt för Madeleines lärare att varje dag låta några av flickorna stanna kvar en stund i klassrummet. Det är aldirg så länge att föräldrarna fattar misstankar och ingen av flickorna säger någonting om vad som händer därinne. Klasskompisarna tycker inte att det är konstigt att några måste stanna kvar och göra "övningar". Madeleine kan inte berätta något för sin mamma och pappa, för de skulle bli så ledsna och besvikna över att deras fina dotter i själva verket är smutsig och förstörd.

Familjen är viktig för Jack McCarthy. Hans vackra franskspråkiga hustru Mimi, sonen Mike som knappt kan vänta tills han blir gammal nog att få börja flyga stridsplan och dottern Madeleine, som är en riktig pappas flicka. Hon är inte så förtjust i flickleksaker och skulle helst av allt vilja vara en pojke. Det största hotet mot familjen, som Jack ser det, är Sovjet. Det kan bli krig, en atombomb kan utplåna hela hans familj. På sextiotalet anade väl knappt någon att det verkliga hotet kunde finnas på mycket närmare håll.

Kanske är det för att han tycker att han inte gjort tillräckligt i kriget, kanske är det för att skydda sin familj eller bara för att han är så fascinerad av rymden och raketer, men när Jacks gamle vän Simon ber honom om en tjänst är han inte så svår att övertala. Det handlar om att för en kort tid hjälpa till att en avhoppad raketingenjör från östblocket i närheten. Jack behöver bara hjälpa till om mannen beyhöver något, kanske hålla honom sällskap, se till att han får post och verkar som en vanlig människa. Inget svårt. Då vet Jack inget om vad hans nödlögner kommer att kosta honom.

"Fågelvägen" är en riktigt tjock bok där alla små händelser vävs samman till ett par tragedier som varken Jack eller Madeleine nånsin kommer hämta sig riktigt från. När jag väl hade kommit in i boken kunde jag inte slita mig på länge. Inte förrän på slutet börjar intresset svalna. Då har handlingen gjort ett hopp på tjugo år. Madeleine är vuxen och framgångsrik, men de gnagande skuldkänslorna över de som hon tycker att hon offrade när hon bodde i Centralia börjar göra sig påminda. Visserligen är det intressant att läsa om hur det har gått för familjen McCarthy, men jag får inte samma känsla för dem längre. Men på det stora hela är det en bra och läsvärd bok.

Det här var månadens läsecirkelsbok, men jag kom aldrig iväg på träffen. Jag hade för mycket att göra med flytten. Det är därför det är dåligt med uppdateringar. Jag hinner inte läsa så mycket.

torsdag 17 augusti 2006

Chobits 5-8



Chobits 5-8
av CLAMP

Det här är den andra hälften av mangan Chobits (läs om de fyra första pocketarna här), och nu blev det mycket som var nytt för mig. Jag hade ju läst mer än hälften tidigare i Manga Mania. Hur ska det gå för Hideki och hans persocom (människoliknande dator) Chi? Och för alla de andra personerna i serien, som även de har liv som har påverkats starkt av persocoms. För även om en persocom bara är en maskin med programvara sokm bestämmer dess agerande så är det svårt att förhålla sig neutral till något som ser precis ut som en människa. Och hur mycket kan en persocom känna? Kan programmerade känslor jämföras med mänskliga?

Faktiskt riktigt intressant att läsa. Jag tycker att Chobits är en väldigt bra manga. Speciellt så här i samlad form, när kan man följa seriens tema ordentligt. Det var svårare att se sammahanget, de olika känslor som människor har för sina persocoms, i följetongsform. Läs Chobits! Den håller på att ges ut på svenska nu, jag tror att del fem är den senaste hittills.

Nu ska min syster få tillbaka sina böcker. :) Hon efterlyste dem för ett par veckor sedan. Jag hade visst haft dem så länge att hon hade glömt bort att det var jag som hade lånat dem. *visslar oskyldigt*


måndag 14 augusti 2006

Fler bokfrågor

Utmaning från Camilla.


1. En bok som förändrade ditt liv?
Hur okulturellt det än låter så måste jag säga Sagan om Isfolket. Okej, det är egentligen 47 böcker, men de är inte så bra en och en, man måste ha sammanhanget. Orsaken är förstås att de är ypperliga att basera föreningar kring, och jag var t.o.m. med om att starta två stycken. Nu är jag inte med i någon, men jag har fortfarande måmnga vänner som jag träffat just genom de här föreningarna.

2. En bok du läst mer än en gång?
Det finns en del att välja på. Senaste omläsningen var "Doktor Glas".

3. En bok du skulle vilja ha med dig på en öde ö?
Äsch, jag vet inte. Nån bra och tjock som tål att läsas om några gånger.

4. En bok som fick dig att skratta?
Lemony Snickets böcker om syskonen Baudelaires olycksaliga liv.

5. En bok som fick dig att gråta?
"I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell.

6. En bok du önskar hade skrivits?
Hmm, nej, inga bra idéer. :(

7. En bok som inte borde skrivits?
"Mein kampf" kanske. Inte för att jag har läst den då...

8. En bok du just nu läser?
"Fågelvägen" av Ann-Marie MacDonald.

9. En bok du tänkt läsa?
Bibeln. Det har varit ett framtida projekt i många år. Mest för att så många författare är väldigt influerade av Bibeln, så det skulle på ett sätt öka läsförståelsen. Frågan är om det nånsin blir av. Tror nog jag kommer läsa en bok i taget i så fall, pärm till pärm känns lite i jobbigaste laget.

10. Skicka vidare till fem andra bloggare?
Susanne, Aina, Linn, Kristin och Tinti. Och vem som helst som vill. Kommentera om du svarar! :)

söndag 13 augusti 2006

Bokfrågor

Linn vill att jag fyller i den här. :)

1. Hvor mange bøker eier du?
Runt 2000. Har inte superkoll så här i utrensingstider innan jag ska flytta. (Jag tycker att det ekar i hela vardagsrummet när jag skriver på datorn. Alla böcker och bokhyllor är borta. Finns några i sovrummet, för jag kan ju inte gå utan böcker i flera veckor!)

2. Hvilken bok var den siste du kjøpte?
Om vi inte räknar mangapocketarna jag köpte igår så var det "Wilderness Tips" av Margaret Atwood, "I Close My Door Upon Myself" av Joyce Carol Oates, "Last Chance Saloon" av Marian Keyes och nån bilderbok om en mullvad. Allt på Myrorna. :)

3. Hvilken bok var det siste du leste?
Roman, inte serier? I så fall "Yatzy" av Harald Rosenløw Eeg.

4. Nevn fem bøker som har betydd mye for deg og som du har lest mer enn fem ganger.
Det måste vara olika böcker som jag läste när jag var barn. Finns nog knappast några andra böcker som jag har läst så många gånger. "Juliane och jag" av Inger Edelfeldt möjligen.

5. Oppfordre fem personer til å fylle ut denne i sin blogg.
Nästan alla har väl fyllt i den eller redan blivit utmanade nu? Den som vill får fylla i. :)

fredag 11 augusti 2006

Yatzy


Yatzy
av Harald Rosenløw Eeg

Daggi kommer till en fosterfamilj bara en kort tid innan han ska sluta tian (det är i Norge, de har tio klasser i grundskolan numera). Det hände något hemskt, oklart vad, i hans förra familj (var det en annan fosterfamilj eller hans riktiga?), men Daggi är i vilket fall som helst övertygad om att det var hans fel.

Hans nya familj består av mamma, pappa och Gustav, som är några år yngre än Daggi. Gustav har sett fram emot att få en storebror, men Daggi vägrar att bli det. Han är elak mot Gustav, som dock inte verkar bry sig så mycket om det. I den här familjen är alla lugna och förstående, Daggis gamla familjs raka motsats. Men Daggi gör det inte lätt för dem. Han är motsträvig och vägrar visa några djupare känslor. Han vågar inte. Han vill inte riva upp i det som har hänt och som han bär skulden till.

Av sina fosterföräldrar får han en dv-kamera, och norskläraren, som förstår att Daggi inte är särskilt intresserad av att läsa, ger honom i uppdrag att göra en film om sista tiden i tionde klass istället för att delta i norsklektionerna. Alla på skolan vänjer sig snart vid att Daggi går omkring och filmar allt och alla. Helst filmar han Gloria, den tuffa, svartklädda tjejen i klassen. Och hon verkar faktiskt gilla Daggi.

Daggi har haft mycket otur i livet, men nu kanske han äntligen kan få ha lite tur. I den här familjen finns inte många konflikter, och i skolan finns det inte många problem. Men i så fall måste han klara att lämna det förflutna bakom sig.

"Yatzy" var ännu en bok som min syster fick i sin bokklubb, och den här rekommenderade hon att jag skulle läsa. Och jag tycker också att det är en bra. Möjligen att det gick lite för snabbt och lätt framåt slutet, men "Yatzy" är ändå både välskriven och verklighetstrogen. Den passar både ungdomar och vuxna.

onsdag 9 augusti 2006

Älskaren


Älskaren
av Marguerite Duras

Jag vet inte så mycket om Marguerite Duras, men jag antar det här är en självbiografisk bok. Flera gånger skriver hon att hon redan har skrivit om det eller det i någon av sina tidigare böcker. Hon berättar om sin uppväxt i Indokina, om sin obalanserade mamma och sina båda bröder. De är fattiga, men långt ifrån svälten.

Flickan reser ensam mellan hemmet och internatskolan, och på en av resorna möter hon sin kinesiske älskare. Hon är femton och ett halvt. Han är ung, men ändå mycket äldre än hon, och tillhör en rik familj. De inleder en kärlekshistoria som ingen anna förstår. Hon är för ung, och för konstigt klädd. Hon är vit och han kines. Man antar att han ger henne pengar.

Boken är kort och skriven på ett ganska splittrat sätt, med glimtar från olika tider. Ibland sviker författarens minne, ibland verkar texten helt ostrukturerad. Men det blir en berättelse i alla fall, och den är vacker. Och den får mig att bli nyfiken på Marguerite Duras. Vad bör man läsa mer?

söndag 6 augusti 2006

Chobits 1-4



Chobits 1-4
av CLAMP

Hur skulle världen vara om datorer såg ut precis som människor? Det är så det är i den här mangan. Datorer, persocoms som de kallas, ser ut som människor (även om en tjej i serien nämner att hon har en som ser ut som en kanin, och laptops är människor i miniatyr), bortsett från att de ofta har stora öron (om man vill koppla ihop sin persocom med sin TV eller en annan persocom så öppnar man öronen och sätter i en kabel). Persocoms kan röra sig och prata precis som människor, och många har inlärningsprogramvara installerad, vilket gör att de kan lära sig av saker som händer. Allt detta gör att även om människor vet att persocoms bara är maskiner så uppfattar man dem ofta som levande. Folk blir väldigt fästa vid sina persocoms, somliga blir t.o.m. kära. Många föredrar att umgås med sin persocom än med andra människor. Men hur mycket deras persocoms verkar besvara vänskap eller kärlek så är de bara maskiner, och alla känslor de kan tyckas ha är programmerade.

Hideki är en av de få som inte har en persocom. Hur skulle han ha råd med det? Han kämpar för att nån gång klara inträdesproven till universitetet och eftersom hans föräldrar har beslutat sig för att inte ge honom mer pengar har han även varit tvungen att ta ett dåligt betalt jobb. En egen persocom är en ouppnåelig dröm. Tills han hittar en i en hög sopor. Hon ser hel ut och är väldigt söt. Men när han sätter igång henne kan hon bara säga "chi". Tydligen är det nåt fel på hennes hårddisk, i alla fall är alla gamla data raderade. Han kallar henne Chi och börjar försöka ta reda på hur han ska få tag på programvara (billigt!).
Han tar med henne till ett superintellligent datageni (en kompis kompis), men inte ens han kan säga vad Chi är för sorts persocom. Kan hon vara en chobit? Det är en legendarisk persocom som ingen är säker på verkligen finns. Klart är att Chi är väldigt kraftfull och försedd med rejäla brandväggar. Om hon verkligen är en chobit så betyder det att hon har äkta AI. Hon skulle alltså verkligen kunna tänka och känna, trots att hon bara är en persocom.

Chi verkar i alla fall ha ett inlärningsprogram installerat, för hon tar efter Hideki, lär sig prata och frågar om allt. Och hennes personlighet är väldigt charmerande. Hideki blir mer och mer fäst vid henne, och plågas av att Chis känslor bara är programmerade och att alla hennes minnen av honom skulle kunna raderas hur lätt som helst.

Egentligen har jag redan läst alla de här pocketarna. Chobits gick i tidningen Manga Mania i ett par år, men de brukar byta ut sina serier innan de tar slut för att kunna presentera andra. Totalt finns det åtta Chobitspocketar och hur det går i slutet vet jag inget om än. På svenska har det kommit fem böcker, men på engelska är hela serien utgiven sedan länge. Jag har lånat min systers amerikanska pocketar, och jag började förstås från början. Jag upptäckte att jag hade glömt mycket av det jag läst i Manga Mania, och att serien verkade komma mer till sin rätt så här. Tankarna runt hur människor förhåller sig till persocoms kom fram bättre så här. Många karaktärer i historien har smärtsamma minnen av persocoms eller hur de förlorat en människa som stått dem nära eftersom denne slutat bry sig om andra än sin persocom.

CLAMP är för övrigt en grupp kvinnliga serieskapare som ligger bakom många mangasuccéer.


fredag 4 augusti 2006

Expert på att rodna


Expert på att rodna
av Katarina von Bredow

Ännu en bok från bokklubben som min syster på 15 år är med i. Hon får en hel del böcker som jag vill läsa i den. Ungdomsböcker förstås, men det har väl aldrig hindrat mig. :) Jag hade länge tänkt läsa nåt av Katarina von Bredow, men det hade aldirg blivit av. Men jag tror nog att jag ska läsa fler nu.

Experten på att rodna heter Natalie och är 14 år. Hon har alltid levt med bara sin mamma Lucia (yngst och snyggast på alla föräldramöten). Pappan dog mycket ung, Natalie var inte född. Men nu ska det bli ändring på allt. Lucia har träffat en man, Bo, och nu har hon och Natalie köpt in sig i hans gård och ska flytta dit, långt ut på landet. Natalie måste börja i en ny skola, och kommer inte kunna träffa sin bästis Maja varje dag längre. De bra sakerna är att hon ska få ett nytt rum att inreda precis som hon vill (orange! illblått! självlysande!) och så förstås att Bos son Jerker är väldigt snygg.

Det blir en sorts kulturkrock när Lucia och natalie kommer inflyttande på gården. Lucia gillar inte att huset är färdigmöblerat, så att hennes saker inte har nån plats, och hennes lite bohemiska sätt passar inte så bra ihop med Bos regler och var sak på sin plats.

Men när Natalie väl har lyckats komma in i sitt mya liv trivs hon bra. Den första personen hon pratade med i skolan visade sig vara klassens värsta mobboffer (och väldigt jobbig), men hon lyckas snart rätta upp det dåliga första intrycket. Att hon känner Jerker är ett stort plus (ett år äldre och snygg) och dessutom väljer klassens tuffaste tjej Natalie som sin kompis. Att Bo sätter Natalie i arbete i stallet funkar bra efter ett tag, speciellt som en av islandshästarna ska räknas som hennes. Och så börjar det hända saker mellan Natalie och Jerker... Men det finns mycket som kan trassla till sig.

Det är många problem av olika slag som Natalie får. Det känns kanske lite som om författaren har försökt få med alla möjliga svårigheter som fjortonåringar kan tänkas ha. Men det är inte så att det förstör boken på något sätt. Det är ju faktiskt inte helt otroligt att det är jobbigt med ny skola och nya familjemedlemmar. Ett och annat kanske är lite förutsägbart också, men det tänkte jag inte så mycket på medan jag läste. Jag sträckläste boken en söndag och tyckte om den. :)

tisdag 1 augusti 2006

Snow Drop del sju


Snow Drop del sju
av Choi Kyung-Ah

So-Na och Hae-Gi får båda reda på vad som ligger bakom So-Nas pappas motvilja (lite milt uttryckt kanske) mot deras kärlek. Man kan ju inte säga annat än att han har ett mycket gott skäl. Men hur hemsk sanningen än är så slutar inte So-Na och Hae-Gi att älska varandra - eller att kämpa för att få vara tillsammans.

Ååh, så romantiskt. :) Och kul också. Ser fram emot nästa del.

- Snow Drop del ett
- Snow Drop del två
- Snow Drop del tre
- Snow Drop del fyra
- Snow Drop del fem
- Snow Drop del sex

Doktor Glas


Doktor Glas
av Hjalmar Söderberg

Se, seriös litteratur.

Det här var inte första gången jag läste "Doktor Glas", men det var nog nästan tio år sedan sist. Då blev jag nog lite mera tagen av den, men det är fortfarande en bra bok. Och det är intressant med beskrivningarna av Stockholm i början av 1900-talet, även om jag inte har någon direkt relation till den staden. Har knappt varit där.

Huvudpersonen, doktor Glas alltså, är en läkare som iakttar världen utan att delta särskilt mycket. I sin dagbok skriver han ner sina funderingar. En dag kommer den unga. vackra prästfrun Helga Gregorius till hans mottagning och ber om hjälp. Hon har så svårt att tåla de äktenskapliga plikterna, säger hon, och hon älskar dessutom en annan. Doktorn har alltid avskytt pastor Gregorius, egentligen utan annan orsak än hans utseende, och börjar fundera över hur han skulle kunna befria kvinnan.

Att jag läste om "Doktor Glas" beror förstås på att jag vill ha koll på den när jag ska läsa Bengt Ohlsons "Gregorius". Det ska bli väldigt spännande att läsa historien ur Gregorius perspektiv. Blir väl vilket år som helst nu...

Jag borde förresten läsa fler klassiker.