söndag 30 september 2012

En smakebit på søndag (vecka 39)


Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Mari har Banned Books Week-tema på sin smakbit och läser Laurie Halse Andersons "Speak" ("Säg något"). Jag har läst den, men det verkar ha varit innan jag började bokblogga. Det är väl i alla fall en jättebra bok att ha i ett bibliotek. Den är väl minst tio år år nu, men jag kan tänka mig att den fortfarande kan vara populär. Vad är det för fel på folk som inte tycker att den borde finnas tillgänglig?

Boken jag läser har så vitt jag vet inte blivit förbjuden någonstans. (Jag kommer aldrig ihåg när den här veckan infaller.) Annars är det ju en ungdomsbok med en del ingredienser som inte verkar vara så populära hos somliga ... Alltså magi och referenser till sex, homosexualitet och droger. Och en hel del våld, men det vet jag inte om någon har något emot.

Det är svårt att hitta ett bra citat. Eftersom det är en fortsättning på "Tithe", där berättelsen dessutom vävs ihop med "Valiant", så är det inte lätt att undvika spoilers. Den här beskrivningen ska väl i alla fall vara okej:

A few of the Bright folk strolled on the grass. A boy in a skirt of silver scale mesh held the hand of a pixie with wide azure wings. Clouds of tiny buzzing faeries hovered in the air like gnats. A knight in white painted armor looked in Kaye's direction. A singing voice, heartbreakingly lovely, drifted down to where she stood. From the branches of the trees, pointed faces stared down.
(Holly Black, "Ironside", s. 156)


fredag 28 september 2012

Åtta små, två stora och en lastbil


Åtta små, två stora och en lastbil
av Anne-Cath. Vestly

Anne-Cath. Vestly verkar vara en av Norges mest älskade klassiska barnboksförfattare. Jag hade aldrig hört talas om henne förrän jag såg hennes namn i t.ex. norska bloggar och reklam för barnfilmen Knerten, som kom för ett par år sedan och är baserad på en av hennes böcker. Hon skrev många böcker från 1950-talet och framåt, men det ser ut som om bara några få är översatta till svenska. "Åtta små, två stora och lastbil" ser ut att vara första delen i en serie om åtta syskon och deras mormor, men resten av serien finns inte på svenska.

Det handlar om en familj, som trots att de har åtta barn bor i ett enda rum och kök i staden. Jag antar att staden är Oslo. De har också en lastbil som nästan hör till familjen. Så småningom kommer även mormor på besök, och får sova ovanpå köksbänken. Men trångboddheten är egentligen inget större problem. Min förra lägenhet tyckte jag var lagom för en eller två personer, men när de husen byggdes på 50-talet så lär det ha varit vanligt att det bodde barnfamiljer i de lägenheterna. Den här boken ÄR från 50-talet. Fast en familj på 10-11 personer kanske hade varit lite väl mycket, speciellt i en ännu mindre lägenhet. När den sura tanten i våningen under ska sova middag så får mamman ta med alla de åtta barnen ut och leka.

Det händer en del saker i boken, och familjen hanterar allt på sitt eget uppfinningsrika sätt. Lastbilen blir stulen(!), familjen får nya vänner, ett av barnen tycker att det är tråkigt att de aldrig har barnkalas - och så kommer ju deras excentriska mormor, som inte alls är van vid städer, på besök. Söt och trevlig bok. Jag tyckte att stilen påminde lite om Edith Unnerstad, men det kanske har att göra med att "Kastrullresan" (det enda jag har läst av Unnerstad) också handlar om en familj med många barn.

tisdag 25 september 2012

Helt otroligt, Lotta


Helt otroligt, Lotta
av Merri Vik

"Helt otroligt, Lotta" är den fyrtiosjätte Lottaboken och den sista "riktiga" boken i serien. Det finns ju även en bok om hennes dotter. Men den här slutar med att (ingen direkt spoiler egentligen) Lotta berättar för Paul (hennes man) att de ska bli föräldrar och tar farväl av läsaren. Nu kommer hon inte ha tid att skriva om sina "öden och äventyr" mer. Det var säkert ett bra beslut att avsluta serien här, även om den främsta orsaken säkert var att serien ju måste ta slut någon gång och författaren började nog bli lite till åren. Hon dog några år efter att den här boken kom ut.

I den här boken har Lotta för första gånegn hoppat över ett år av sitt liv. Hon har pluggat klart nu och hon och Paul flyttar tillbaka till hennes gamla hemstad. Lotta hoppas få tillbaka sitt gamla jobb på Mårtenssons förlag, men förlaget har tyvärr hunnit läggas ned under hennes studietid. Det blir ett bakslag för henne, men Paul och Giggi peppar henne att söka andra jobb. Och så är hon på en äventyrlig utflykt med Paul och en sväng på landet med Giggi, och så gör hon en rejäl insats på sitt nya jobb. Kul bok, och en värdig avslutning på serien.

Det har varit roligt att läsa om hela serien i rätt ordning. Visserligen hade jag läst alla böcker tidigare, och de flesta av dem till och med i rätt ordning en gång tidigare, men den gången hade jag fortfarande luckor i samlingen. Nu blir det omläsning av "vad hände sedan?"-boken också.

Just det ja, jag måste ju lägga fram min tolkning av det här omslaget. Jag gillar inte de allra sista omslagen lika bra som Heidi Lindgrens, som pryder de första 44 delarna. Men på just den här har jag läst sig att folk oroar sig över Lottas kläder. Är inte den klänningen väldigt kort? Men jag tror nog inte att det är en klänning, snarare ett nattlinne eller en T-shirt. Hon är i sin egen trädgård utgår jag ifrån, och då är ju den klädseln helt okej.

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"
13. "Rena mörkret, Lotta!"
14. "Hejda dej, Lotta!"
15. "Full fart, Lotta!"
16. "Arma Lotta!"
17. "Vilken fullträff, Lotta!"
18. "Håll masken, Lotta!"
19. "Lotta i topp"
20. "Var glad, Lotta!"
21. "Vilken vals, Lotta!"
22. "Festligt, Lotta!"
23. "Vilken tur, Lotta!"
24. "Alla tiders Lotta"
25. "Rena karusellen, Lotta!"
26. "Ge aldrig upp, Lotta!"
27. "Mitt i prick Lotta!"
28. "Lotta går till sjöss"
29. "Det spökar, Lotta!"
30. "Lotta går till väders"
31. "Heja Lotta!"
32. "Toppen, Lotta!"
33. "Fyndigt, Lotta!"
34. "Full rulle, Lotta!"
35. "Rena cirkusen, Lotta!"
36. "Rakt i plurret, Lotta!"
37. "En ros åt Lotta"
38. "Kära Lotta"
39. "Alltid Lotta" 
40. "Lycka till, Lotta"
41. "Då kör vi då, Lotta"
42. "Läsning för Lotta" 
43. "Glad sommar, Lotta!" 
44. "Visst är det konstigt, Lotta" 
45. "Det ordnar sig, Lotta"

söndag 23 september 2012

En smakebit på søndag (vecka 38)


Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag läser jag en gammal barnbok. Det är inte en favorit från barndomen utan en som jag aldrig har läst förr. I Norge verkar Anne-Cath. Vestly vara en av de riktigt klassiska barnboksförfattarna, men i Sverige är hon väl inte känd alls? Några böcker finns översatta till svenska (den här till exempel), men långt ifrån alla.

Det handlar om en stor familj som bor i en stad. Nu har de just upptäckt att deras lastbil inte längre står där pappan parkerade den:

Det skulle vara förfärligt om bilen var stulen. Bilen som skaffade dem pengar varje dag och som de tyckte så mycket om, som om den varit en i familjen. Det var den förresten också.
 - Tror du verkligen att någon kan ha tagit den, mamma? sade Maren Tolv till slut.
 - Å ja, det skulle inte vara så underligt, sa mamma. Så trevlig som den är.
(Anne-Cath. Vestly, "Åtta små, två stora och en lastbil", s. 9)


lördag 22 september 2012

Englenes dans


Englenes dans
av May Grethe Lerum

Efter två böcker om Karl Martins upplevelser i Ryssland så är det nu dags för hans tvillingsysters historia. Som jag har sett fram emot, för jag tycker bättre om att läsa om vardagsdramatik på norsk landsbygd än storpolitik i tsarens Ryssland.

Amelia är den rikaste unga kvinnan i bygden och eftertraktad som hustru. Men själv är hon mest intresserad av att ta hand om sin fosterbror Benjamin, som väl har Downs syndrom (det är inte direkt så det kallas på 1700-talet). När hon väl blir förälskad i en ung man kan hon inte veta om det är henne eller hennes pengar han vill ha.

Omständigheterna i hennes liv leder till att hon begår en svår synd, och hon vet precis hur hon ska sona den. Hennes föräldrar Marja och Karl blir förtvivlade över vad Amelia tänker göra, men så känner de inte heller till hennes synd.

Det är alltid roligt när det börjar handla om en ny person i de här serierna. Amelias val av livsstil påminner lite om hennes förmödrars liv, men det är ändå något nytt. Här tyckte jag att Livets døtre tog ny fart.

Livets døtre:
1. Bøddelens kvinne
2. Marias bok
3. Blodsbånd
4. Brutte lenker
5. Soningstid
6. Veier over hav
7. Øye for øye
8. Vinterfrukt
9. Fortidens synder
10. Opprør
11. Slavenes by
12. Solefall

fredag 21 september 2012

Flickorna Owens


Flickorna Owens
av Alice Hoffman

I ett par hundra år har alla i den lilla amerikanska staden vetat att kvinnorna i familjen Owens är häxor. Om något märkligt händer så vet man vem som ligger bakom. Dessutom bor de i ett gammalt spöklikt hus som inte alls liknar de vanliga villorna runt omkring. Här bor de föräldralösa systrarna Sally och Gillian Owens tillsammans med sina mostrar. Flickorna är utstötta och har bara varandra. Andra barn är rädda för dem och de modigaste plågar dem så mycket de vågar. Men stadens vuxna kvinnor kommer sent på kvällarna och ber mostrarna om hjälp. Kanske är det någon man de vill ska lägga märke till dem, eller så vill de bli av med honom. Mostrarna kanske hjälper till, även mot bättre vetande.

Som vuxna lämnar både Sally och Gillian staden. De lever helt olika liv, men det viktiga är att de slipper all form av magi. Sally gör allt för att hennes barn ska få en normal uppväxt. Men så klart blir det inte precis som Sally och Gillian har tänkt sig.

Jag vet att jag lånade den här boken på skolbiblioteket i gymnasiet, men inte kom särskilt långt i den innan jag gav upp. Nu läste jag ut den, och den var väl trevlig och så, men jag hade inte missat så mycket om jag inte hade läst den den här gången heller. Det är en bok av den där amerikanska sorten som man brukar vilja läsa på hösten, och lite magisk realism, men jag hade egentligen trott att jag skulle tycka bättre om den än vad jag gjorde. Den var helt okej, men jag har liksom hört bättre saker om Alice Hoffman än vad jag tyckte att "Flickorna Owens" levde upp till. Men det är kanske någon annan av hennes böcker som jag hellre borde valt? Några tips?

Monika upplyste om att boken även finns som film - Magiska systrar. Både boken och filmen heter "Practical Magic" på engelska. Lättare att se kopplingen där. :)

torsdag 20 september 2012

Ambassaden i paradiset: Sveriges unika relation till Nordkorea


Ambassaden i paradiset: Sveriges unika relation till Nordkorea
av Lovisa Lamm

Nordkorea är ett märkligt land. Och tydligen har Sverige en väldigt speciell relation till det landet. Jag har tidigare lyssnat på Lovisa Lamms dokumentär på P3 om Sverige och Nordkorea, men boken har en lite annan vinkel.

Efter Koreakriget var Nordkorea det land som återhämtade sig snabbast. För Sydkorea tog det längre tid, men, tja, det blev ju bättre i det långa loppet. Svenska företag såg i alla fall Nordkorea som en intressant marknad och Sverige var ett av få västländer som öppnade en ambassad i Pyongyang. Men Nordkorea visade sig ha väldigt dålig betalningsförmåga, och har visst fortfarande en helt enorm skuld till Sverige för allt de köpte på 1970-talet. Ungefär samtidigt som Sverige insåg att det skulle bli svårt att få de där pengarna visade det sig att nordkoreanska diplomater i Sverige höll på med smuggling av sprit och cigaretter.

Detta kan man läsa om i boken och höra om i dokumentärprogrammet. Men boken gör också plats för personliga intryck. Dels från Lovisa Lamms typiska turistresa till Nordkorea (med guider som aldrig lämnar resenären ensam), dels från en dagbok som skrevs av en medföljande hustru när Sverige gjorde en stor industrisatsning landet på 70-talet, och så samtal med en nordkoreansk man som numera bor i Sverige. Mycket intressant. Och man blir upprörd över att läsa om hur befolkningen har det i Nordkorea.

Jag kan också rekommendera en dansk dokumentär om en resa till Nordkorea - Det røde kapel. Den gick på SVT häromåret. Jag såg tyvärr inte hela, men jag gillade den biten jag såg.

tisdag 18 september 2012

Torka aldrig tårar utan handskar - 1. Kärleken


Torka aldrig tårar utan handskar - 1. Kärleken
av Jonas Gardell

Den här boken kan väl ingen ha missat? Jonas Gardells första del i trilogin om hus HIV och aids kom till Sverige. Man får en aning om vad som komma skall genom att några av bokens personer visas om några år, lidande och i livets slutskede, på strängt isolerade sjukhusavdelningar. Men än så länge är det ingen som vet att det här ska hända. Några små nyhetsnotiser förekommer, men ingen fäster någon större vikt vid dem.

Huvudpersoner är två unga bögar, Rasmus och Benjamin. Det handlar om deras uppväxt på olika håll. Rasmus lämnar sin lilla hemby i Värmland och söker sig till Stockholm. Benjamin är ett hängivet Jehovas vittne som försöker motså frestelsen. Just nu tänker de på allt annat än att de skulle kunna drabbas av en dödlig sjukdom. Som läsare är man förstås extremt medveten om vad som kommer att hända. Men personerna i boken lyssnar inte på vad man säger. Och varför skulle de göra det? Det är ju väldigt tidigt 80-tal och ingen anar oråd.

En sak förstår jag förresten inte riktigt. Okej att man inte visste så mycket om hur viruset spreds, men om det verkligen var så smittsamt att vårdpersonel inte ens fick torka bort de sjukas tårar utan att ha gummihandskar på sig (som seriens titel beskriver) - borde inte alla möjliga ha blivit smittade då? Eftersom vissa grupper var överrepresenterade bland de sjuka borde man väl ha förstått att det inte smittade hur lätt som helst? Eller?

Jag var barn på den här tiden och märkte nog inte så mycket av den här hysterin som fanns. Även om folk som till och med är yngre än mig säger att de minns. Alltså, jag minns ju att man tyckte att aids var den farligaste sjukdomen som fanns, men samtidigt hade man väl ingen känsla av att det fanns risk för att drabbas själv? Det som var läskigt var väl mest att det inte fanns något botemedel. Jag följde kanske inte riktigt nyhetsrapporteringen på 80-talet ... Därför känns det viktigt att läsa den här boken och de kommande i trilogin. Det här hände ju ändå under min livstid.

söndag 16 september 2012

En smakebit på søndag (vecka 37)


Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag kommer smakbiten ganska sent. Jag har varit hos vänner i Norge i helgen och kom inte hem förrän för någon timme sedan. Jag har bara några sidor kvar i boken som jag har haft med mig och läst under resan, men det är nog bäst att välja en smakbit från början av boken.

Systrarna kunde ha hackat på varandra därför att de var så olika, de kunde ha blivit elaka och sedan vuxit ifrån varandra om de hade lyckats skaffa några vänner, men de andra barnen i stan undvek dem. Ingen vågade leka med systrarna och de flesta flickorna och pojkarna bad en tyst bön när Sally och Gillian närmade sig. De modigaste och våghalsigaste pojkarna följde efter systrarna till skolan, men på lagom avstånd så att de kunde fly fältet om så behövdes. Dessa pojkar fann nöje i att kasta vinteräpplen och stenar på flickorna, men inte ens de bästa idrottsmännen, de som var stjärnor i basebollagen, lyckades träffa när de siktade på flickorna Owens.
(Alice Hoffman, "Flickorna Owens", s. 14-15)


torsdag 13 september 2012

A Sickness in the Family


A Sickness in the Family
av Denise Mina
Illustrerad av Antonio Fuso

Ett seriealbum om en familj med många hemligheter. Under en besvärlig renovering av huset råkar mormodern ut för en olycka, och det är inte den sista. Plötsligt börjar familjemedlemmar dö under mystiska omständigheter. Någon i familjen verkar vara mördaren, men vem? Alla har orsak att hata de andra eller tjäna på att någon av dem dör, och sammanhållningen har aldrig varit särskilt god. Den yngste sonen (som är adopterad och alltid får höra att han inte riktigt hör till familjen) tror att det är huset som är ondskefullt, någon sorts spökerier.

Spännande historia. Väldigt otrevlig, alla är så elaka mot varandra. Men ska det vara så trevligt när det handlar om mord?

onsdag 12 september 2012

Oblivion High 1


Oblivion High 1
Manus av Johanna Koljonen
Illustrerad av Nina von Rüdiger

Jag hörde talas om den här serien för ganska länge sedan. Något om att Johanna Koljonen skrev manus till en serie i mangastil som kom ut i Finland. Nu i våras kom första volymen ut på svenska också.

Det handlar om att Näcken börjar på högstadiet i Upplands Väsby. (Vad annars, liksom?) Han utger sig för att vara den japanske utbytesstudenten Masato som ska bo hos huvudpersonen Soon Mi. Det leder så klart till missförstånd och intriger. Soon Mi och hennes kompis Nin tycker att Masato verkar minst sagt märklig.

Och vad har hänt med den riktige Masato?

Jag tycker att det här är en bra serie. Intressant med debatten (måste man väl säga) om japanskt Lolitamode som ryms i en del av berättelsen. Många bra karaktärer också.

När nästa del kommer ut vet jag inte, men hoppas det är snart.

Att läsa på bussen

När jag flyttade och kunde börja åka buss till jobbet så trodde jag att jag skulle få läst massor. Jag brukar inte bli åksjuk, så här skulle det bli nästan en timmes extra lästid per dag! Vad jag inte räknade med var att så fort bussen börjar röra på sig på blir jag så sömnig ... Jag brukar bara orka läsa ett par sidor på sin höjd.

Idag ställdes jag inför ett nytt hinder i bussläsningen. Det kom ingen buss i morse. Alls. Vad nu då?

Jag fick ta bilen till slut. Ingen läsning ... Jag hade en Alice Hoffman i väskan, men det är så svårt att koncentrera sig på handlingen om man läser medan man kör. ;)

måndag 10 september 2012

Verbrechen



Verbrechen
av Ferdinand von Schirach

Årets andra tyska! Målet är att läsa tre böcker på tyska i år. Kanske att den tredje blir Ferdinand von Schirachs "Schuld", eftersom jag gillade "Verbrechen" så mycket.

Ferdinand von Schirach är advokat i verkligheten och jag har läst att fallen i de här novellerna ska vara baserade på verkliga fall. Det verkar faktiskt vara sant, men jag tycker egentligen inte att det spelar någon roll. Men det är ju spännande förstås. Och lite obehagligt om vissa av de här sakerna är sanna ...

Varje novell handlar om ett brott. Oftast ett mord. Ibland är det en uppgörelse i den undre världen, ibland någon som begår ett amatörmässigt bankrån i djup desperation. En äldre läkare dödar sin fru. Någon gång är det inte alls mord, även om det verkar vara det. Eftersom det är ur försvarsadvokatens synvinkel vi ser det hela så är det viktigaste om det finns entydiga bevis eller inte.

Det verkar väldigt klart och enkelt berättat. Jag baserar detta på att det inte var svårläst, trots att det var på tyska. Jag fick väldigt tydliga bilder av människorna och situationerna som de har hamnat (eller försatt sig) i.

En kul grej, som man kan fundera över om det har någon betydelse och i så fall vad, är alla äpplen. Boken avslutas med orden "Ceci n'est pas une pomme" och äpplen nämns i alla novellerna. I en av dem hittade jag inga riktiga äpplen, bara "Augäpfeln" (ögonglober) men jag antar att det räknas. Jag kan ju inte bortse från att jag har missat ett äpple heller. Jag är nyfiken på om "Schuld" har något liknande i sig. Apelsiner? Troligen inte, va?

En av novellerna hade jag redan läst. "Nödvärn" kom ut som Novellix förra året.

söndag 9 september 2012

En smakebit på søndag (vecka 36)


Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

 Det har väl funnits minst en smakbit från den här boken varje vecka de senaste veckorna. Nu är det jag som läser boken som "alla" läser just nu, första delen i Jonas Gardells planerade trilogi om hur HIV och aids kom till Sverige och hur illa de drabbade behandlades.

Det handlar om två unga homosexuella män, Rasmus och Benjamin, och vi vet redan från början att minst en av dem (eller är det båda?) kommer att dö. Men än så länge är de lyckligt ovetande om den här sjukdomen. Fast "lyckligt" är kanske att ta i ... Det är ju inte direkt som om de kan komma ut i de miljöer de har vuxit upp i. Ett litet samhälle i Värmland (omkring 1980) för Rasmus del, och Benjamin är ett ivrigt Jehovas vittne. Så de har mycket annat att oroa sig för, även om de inte har hört talas om HIV än.

Den här smakbiten handlar om Rasmus och hans mamma som oroar sig mycket för honom.

Men hon kan ändå inte hejda sig riktigt. Det är som om hon måste övertyga och lugna sig själv.
"För du är ju inte ... det där som dom sa att du var ..."
Hon stannar upp och klappar honom kärleksfullt på kinden och upprepar, som för att verkligen slå fast, nagla fast fakta.
"Rasmus! Det är du ju inte!"
Hon vänder sig mot hans mostrar som går bakom dem in och förtydligar.
"Det är han inte."
"Vadå?"
"Det där som dom ropade. Pojkar i den åldern ropar så mycket dumheter."
(Jonas Gardell, "Torka aldrig tårar utan handskar - 1. Kärleken", s. 60)


lördag 8 september 2012

A Distant Neighborhood Vol. 2


A Distant Neighborhood Vol. 2
av Jiro Taniguchi

Hiroshi är egentligen medelålders, men just nu befinner han sig i sin fjortonåriga kropp och lever sitt fjortonåriga liv. På något sätt har han återvänt till 1960-talet. (Jag skrev mer om detta när jag skrev om del ett i serien.) Han börjar mer och mer anpassa sig till det livet. Han vet inte hur han ska bära sig åt för att återvända till nutiden, men han tänker knappt på sin fru och sina båda döttrar mer. Och han tänker desto mer på en flicka i klassen. Men det tycker han inte känns riktigt bra. Hon är ju fjorton på riktigt medan han bara ser ut att vara fjorton.

Men mest funderar han på det som känns som hans uppdrag. Den här sommaren lämnade hans pappa nämligen familjen utan förklaring och återvände aldrig. Det kan inte vara en slump att han återupplever just det här året, som förändrade hans liv så totalt. Hiroshi försöker ta reda mer om sina föräldrar för att förstå och kanske förhindra. Eftersom fadern försvann och modern dog relativt tidigt har han egentligen aldrig lärt känna dem. Det visar sig vara mycket han inte vet.

Mycket bra manga. Speciellt om man letar efter något som inte är barn eller ungdoms. Den är också föredömligt kort, bara de här två volymerna. Inte för att det är något fel med evighetslånga serier heller, men det finns en gräns för hur många sådana jag orkar följa.

onsdag 5 september 2012

Det nakna hjärtat


Det nakna hjärtat
av Lisa Tucker

Dorothea och Jimmy har vuxit upp på en mycket isolerad gård tillsammans med sin far och farmor. Fadern oroar sig för allt. Syskonen får nästan inte göra någonting, för han kommer alltid på ett scenario där de skulle kunna skada sig och det vill han inte. Det är därför de aldrig lämnar Fristaden och nästan aldrig träffar någon utanför familjen. Världen utanför är oerhört farlig. Dorothea tycker att faderns regler verkar vettiga och är glad över att bli skyddad. Det är ju inget dåligt liv de lever heller. De har alla bekvämligheter och massor av böcker - men inget nyare än 1960, för efter det förändrades samhället så mycket till det sämre.

Jimmy däremot är inte alls nöjd med livet i Fristaden. Han är lite äldre än Dorothea och minns tiden innan deras mor dog. Då bodde de i ett vanligt hus och fick vara ute i solen (deras pappa är rädd för hudcancer) och de hade en swimmingpool (drunkning). Han minns inte omvärlden som ond och när han är drygt tjugo år lämnar han Fristaden.

När fadern blir sjuk tvingas Dorothea också ge sig ut i världen för att hitta Jimmy. Men hon var bara fyra år när de flyttade till Fristaden och hennes uppfostran har inte direkt förberett henne på att möta andra människor eller ett modernt samhälle.

Och frågan är förstås VARFÖR? Hur blev deras far så överbeskyddande och varför bestämde han att de skulle flytta till Fristaden? Och hur dog syskonens mor?

Spännande roman som jag läste ut snabbt. Man vill ju veta hur det hänger ihop! Den var inte fantastiskt bra, men jag skulle ändå kunna tänka mig att läsa mer av Lisa Tucker. Jag gillar att läsa om Dorothea och hennes upptäckt av omvärlden, medan andra delar inte var riktigt lika intressanta. Lösningen på gåtan avslöjades lite tidigt, tyckte jag, men det var ju ändå så att man inte riktigt kunde veta hur det skulle gå.

måndag 3 september 2012

Det inre ögat


Det inre ögat
av Oliver Sacks

"Det inre ögat" är en bok i samma stil som "Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt", men här har alla texterna ett gemensamt tema. Det handlar om syn, blindhet och hur hjärnan tolkar synintryck. Mycket om folk som av en eller annan anledning inte riktigt kan tolka intrycken förstås ... För den ängsligt lagda boktoken kan det säkert vara jobbig läsning att läsa om fler olika sätt man kan förlora förmågan att läsa. Man kan bli blind förstås, men man kan också drabbas av alexi och inte längre förstå text! Det finns ett par sådana fall i den här boken.

Ett av kapitlen är mycket mer personligt än de andra, eftersom det inte handlar om en eller flera av Sacks patienter utan om honom själv. För några år sedan drabbades Sacks av cancer i ena ögat, och här får man bland annat läsa hans dagboksanteckningar från den tiden. Det handlar om rädsla att inte överleva (men just den prognosen var ändå ganska god), men framför allt om rädslan att förlora synen på det ögat. Tydligen har Sacks alltid varit en djupseendeentusiast (tydligen finns det till och med en förening för folk som är intresserade av djupseende!), men för djupseende krävs två ögon. Det finns också ett kapitel om en kvinna som har levt hela sitt liv med kraftigt nedsatt djupseende och som upptäcker en helt ny värld när hon får djupseende efter en operation i femtioårsåldern. Det är ett mer upplyftande kapitel, kan man säga ...

Ett kapitel som jag är särskilt intresserad av är det om ansiktsblindhet. Jag tror att jag har en liten släng av det själv. Jag är ganska dålig på att känna igen folk. Inte så illa att jag inte känner igen någon, men under medel. Jag har en kompis som ligger över medel, även om hon kanske inte är någon av de superigenkännare, som också tas upp i kapitlet.

Vi gick i samma klass i nio år och bor i samma stad. Hon ser gamla klasskompisar på stan ibland, men det gör aldrig jag. Nyligen listade hon också ut att en läkare var pappa till någon i vår franskagrupp på gymnasiet. För de var ju så lika. Femton år efter att vi tog studenten! Jag lyckades inte ens lära mig namnen på de i franskagruppen under de tre år vi läste franska.

Nu vill jag läsa mer om ansiktsblindhet. Jag har sett ut en bok ...

söndag 2 september 2012

A Distant Neighborhood Vol. 1


A Distant Neighborhood Vol. 1
av Jiro Taniguchi

Hiroshi Nakahara stiger på fel tåg på väg hem från en affärsresa. I stället för det moderna snabbtåget till Tokyo hamnar han på lokaltåget till staden där han växte upp. Den oväntade situationen får honom att tänka tillbaka på sitt liv. Modern som dog för många år sedan, och fadern som försvann utan förklaring när Hiroshi var i tonåren. När han ändå är i hemstaden passar han på att besöka moderns grav, och det är efter det som allt blir konstigt. Han vandrar i kvarteren där han bodde som barn, och de ser precis ut som då, trots att han vet att de har byggts om sedan dess. (Det här påminner om en japansk bok som vi läste i läsecirkeln för ett par år sedan.) Och hans kropp är hans fjortonåriga kropp. Och i hans gamla hem finns hans mamma och pappa och hans mormor och lillasyster. På något sätt har han rest tillbaka i tiden.

Att leva som en fjortonåring men med en vuxen mans erfarenheter blir en annorlunda upplevelse. Han trivs faktiskt, men han funderar på om han ändrar framtiden genom att inte alltid agera som han gjorde förra gången. Och så inser han att det här är samma år som hans far lämnade familjen. Det här är en chans att få reda på vad som egentligen hände och kanske förhindra det.

Det här är en vacker manga som passar vuxna läsare. Med det menar jag inte att den är olämplig för yngre läsare, utan mer att den inte är barnslig. Även om den handlar om en pojke på högstadiet, så är den inte en romantisk komedi som många andra serier i den miljön är. "A Distant Neighborhood" har en helt annan ton.

Det här är första volymen av två.

En smakebit på søndag (vecka 35)


Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag läser jag en roman av en författare som jag har hört namnet på tidigare, men inte särskilt mycket mer. Det är i alla fall en bok som verkar spännande. Jag antar att man inte får samlat ihop alla trådar förrän senare i boken, men i centrum står i alla fall Dorothea. Hon och hennes bror Jimmy har vuxit upp tillsammans med far och farmor på en extremt isolerad plats som de kallar Fristaden. De har allt de kan önska sig, utom kontakt med omvärlden (eller saker som teoretiskt sett skulle kunna skada dem). Världen är en farlig plats, får barnen veta. Dorothea tror på det, men det gör inte Jimmy.
"Han är inte konstigare än amishfolket", kontrade jag under ett av dessa gräl, och körde upp ett band av uppslagsverket, uppslaget på en sida om amishfolket i Pennsylvania, i ansiktet på Jimmy. Jag var tretton och jag var redo. "Vi har åtminstone elektriskt ljus!"
[...]
"Anledningen till att amishfolket lever så där är att de tror att det är vad Gud vill. Det tror inte far. Han tror att folk i stan är monster som vi måste hålla oss borta ifrån."
"Det har han aldrig sagt."
"Kom igen, Thea. Du vet hur han pratar om hur korrumperad världen är. Vad tror du han talar om? Hundar och katter och hästar?"
(Lisa Tucker, "Det nakna hjärtat", s. 18)

lördag 1 september 2012

West with the Night


West with the Night
av Beryl Markham

Vi läste "West with the Night" i läsecirkeln som jag är med i. Jag tror inte att jag var den enda som inte kände till den. En av medlemmarna är duktig på att leta fram gamla bortglömda böcker, som den här, Beryl Markhams självbiografi* från 1942.

Markham är (var) känd för att ha genomfört den första non stop-(solo?)flygningen mellan England och Nordamerika. Det normala var att flyga från Nordamerika till Europa, eftersom vindarna var gynnsammare åt det hållet. Hon nådde inte riktigt sitt mål, som var New York, eftersom hon störtade i Canada och planet inte gick att reparera. Men det var ju åtminstone på land ...

Boken handlar förutom om den här flygningen berättelsen om hennes okonventionella uppväxt på en afrikansk farm i början av nittonhundratalet, hennes tid som hästtränare i Kenya och hur hon började med flygandet och hennes uppdrag med att till exempel frakta viktiga förnödenheter till avlägsna platser och att leta upp storvilt åt rika vita jägare. Det mesta är väldigt spännande att läsa om.

Samtidigt är det som om något saknas. Det handlar bara om jobb och äventyr. Under tidsperioden som boken handlar om hann hon också gifta sig, flytta till England, få en son och lämna maken och sonen och återvända till Kenya. Men det nämns det inget om. Kanske för att berätta om den delen av hennes liv skulle få henne att framstå i dålig dager. Eller helt enkelt för att det är en äventyrsbok!

*Jag vet inte om man har enats om en slutsats, men det verkar som om de flesta anser att det inte var Beryl Markham själv som skrev boken. En trolig kandidat är visst hennes tredje make Raoul Schumacher, som var författare och journalist. Men vem som än har skrivit den gjorde ett bra jobb.

SUB

Idag är det 1093 böcker som ska läsas snart. Det går nog bra.