Skatten på Eneskär

Skatten på Eneskär
av Sven Ingvar

"Skatten på Eneskär" är en äventyrsberättelse för barn och ungdomar som skrevs 1950. Jag vet inte vad den fick för mottagande när den kom ut, men i Varberg med omnejd har den blivit något av en klassiker. När jag gick i skolan var den vanlig som högläsningsbok. Varför så känd just i Varberg? Jo, det är förstås där den utspelar sig.

Året är 1945 och andra världskriget har just tagit slut för Europas del, men Sverige har ju påverkats förhållandevis lite av kriget. Björn och Liselotte Hallin, 14 och 12 år gamla, och deras vänner Kubben (egentligen Tore) och Barbro Strandvall, 13 och 11 år gamla, kommer egentligen från Stockholm. Men båda familjerna tillbringar sommaren på Getterön och det är här barnen har lärt känna varandra. Men nu börjar de få tråkigt. De skulle gärna vilja vara med om något spännande på lovet. Knappt har de sagt det förrän det dyker upp ett liten låda på havsytan (de är ute och fiskar i roddbåt). Lådan innehåller bl.a. ett halvskrivet brev från en sjöman där han nämner att en flykting som följer med på båten har med sig massor av värdesaker. Kan det vara så att brevet inte skrevs klart för att båten förliste och att lådan flöt upp från vraket nu? I så fall kanske skatten också finns där! Om de nu kan lokalisera vraket, och om man kan ta sig ner, och om ingen annan hunnit före... Helt plötsligt blir sommarlovet väldigt spännande.

Berättelsen är ju ganska spännande, fast den kändes kanske mer spännande när man var nio år. Det är en okej ungdomsbok, men inte så annorlunda än andra böcker i samma genre och från samma tid. Det som är intressant för mig nu är Varbergsskildringen. Jag kommer ju därifrån och det är kul att läsa om hur det var där för sextio år sedan. Eller kan ha varit. Den där lönngången från Varbergs fästning är påhittad, och författaren kan ju ha tagit sig fler artistiska friheter. Vad vet jag. Men den stora spiralgången som kallas Kockenburg har jag varit i, på skolutflykt strax efter vi hade haft "Skatten på Eneskär" som högläsningsbok bl.a. Det kan ha funnits en baktanke med valet av bok... (För övrigt läste jag en gång en ganska rolig teori om varför Falkenberg har en massa revyer och sånt (Stefan & Krister t.ex.) medan Varberg inte har det. Det var nåt kåseri eller så i Hallands Nyheter. Skribenten menade att alla varbergare är traumatiserade efter att ha tvingats beskåda Bockstensmannens skelett i späd ålder. Samma skolutflykt som när man går omkring i gångar i fästningen. Muséet ligger nämligen också där.)

Det stör mig förresten att killen på omslaget inte har 40-talskläder på sig.