onsdag 29 juli 2009

Det är Lotta, förstås!


Det är Lotta, förstås!
av Merri Vik

Framöver kommer det nog skrivas om Lottaböckerna ofta här, för jag har tänkt läsa om hela serien. Det är liksom aldrig fel. :) Jag har läst de här böckerna lite då och då sedan mellanstadiet, minst. Men jag har aldrig läst hela serien i rätt ordning, eftersom jag aldrig tidigare har haft alla böckerna. När det begav sig så läste man ju den man råkade ha fått tag på senast, antingen man han köpt/fått den eller lånat den av en kompis, och då blev det i lite vilken ordning som helst. Eftersom man följer Lotta under tio år i de 46 böckerna (jo, det finns en till, men den handlar ju om hennes dotter, och denhade för övrigt inte kommit ut än när jag gick på mellanstadiet) så kunde hon vara vuxen och gift i en bok, och i nästa bok man läste bodde hon hemma och gick i skolan. Till slut fick man väl någon sorts helhetsbild av hur hennes liv såg ut.

"Det är Lotta, förstås!" är alltså den allra första boken i serien, och vår hjältinna Marie-Sofie Charlotta Månsson är tretton år gammal. Den här boken är från 1958. (Tidens gång i förhållande till Lottas ålder är ett kapitel för sig.) Lotta är känd för att vara impulsiv och slarvig, och bokens titel är en fras som man ofta hör i det Månssonska hushållet. Lite orättvist, även om det ju kan stämma att det oftast är Lotta som har haft sönder/fläckat ner/slarvat bort saker och ting. Hon gör faktiskt bra saker också. Som den där gången med portföljen ...

I den här boken får man för första gången träffa många av de viktigaste personerna i serien. Förutom Lotta (förstås) så är det hennes bästa vän Giggi. Lotta och Giggi är nog lika på så sätt att de tycker om ungefär samma saker och har samma humor, men annars är Giggi Lottas motsats. Hon är ordentlig och lugn i överkant. Men inte på ett tråkigt sätt. Hon är bara övertygad om att allt ordnar sig.

Och så är det ju Lottas familj förstås. Hennes lite ironiske pappa, hennes förstående mamma och alla de äldre syskonen, d.v.s. tvillingarna Malin och Gerd (som Lotta delar rum med) och brodern Knatt. Jag tyckte alltid (och tycker fortfarande) att tvillingarna har oerhört omatchande namn. Med tanke på deras ålder är det faktiskt Malin som har det "konstiga" namnet. Det gäller både om de är födda under tidigt 40-tal (som de skulle varit om man går efter de första böckerna) eller tidigt 60-tal (om man går efter de sista böckerna).

I den här boken finns det väl ingenting som tyder på att det skulle bli en så otroligt lång serie. Kanske att personerna är lite bättre skrivna än i andra böcker av Ester Ringnér-Lundgren, men det kan vara jag som tycker mig se det för att jag har läst alla de andra Lottaböckerna.

Nu ska det bli roligt att följa Lottas öden och äventyr. :)

tisdag 28 juli 2009

A till Ö - slutrapport

Nu är jag alltså klar med mitt A till Ö-projekt, som jag drog igång för ungefär tre år sedan. Idén var att läsa böcker av en författare för varje bokstav i alfabetet. Dessutom skulle jag inte ha läst något av författaren tidigare, och helst skulle boken komma från min egen bokhylla. Det samlas ju en del olästa böcker där ... Nu hade jag ju inte böcker av författare på alla bokstäver, speciellt Ä var besvärligt, men biblioteket brukar ju ha. (Ja, på Ä är det ju knappt att de har några böcker heller.)

En del av böckerna jag läste i mitt projekt var dolda pärlor, en del är jag åtminstone glad över att ha läst (t. ex. Hemingway och Irving), medan läsningen av somliga förde det goda med sig att jag vet att jag inte behöver läsa mer av den författaren (t. ex. Franzen).

De 10 bästa är dessa (utan inbördes ordning, förutom själva bokstavsordningen):

A Ronny Ambjörnsson - "Mitt förnamn är Ronny"
B Holly Black - "Mörkrets tjänare"
N Donna Jo Napoli - "Zel"
P Berny Pålsson - "Vingklippt ängel"
S William Sutcliffe - "En tripp till Indien"
T Stella Tillyard - "Aristokrater"
U Mirja Unge - "Det var ur munnarna orden kom"
W Sarah Waters - "Tipping the Velvet"
X Xinran - "De goda kvinnorna från Kina"
Å Daniel Åberg - "Dannyboy & kärleken"


Och här är hela listan:

A Ronny Ambjörnsson - "Mitt förnamn är Ronny"
B Holly Black - "Mörkrets tjänare"
C Chun Sue - "Beijing doll"
D Edwidge Danticat - "En skörd av tårar"
E Ing-Marie Eriksson - "Märit"
F Jonathan Franzen - "Tllrättalägganden"
G Niall Griffiths - "Kelly + Victor"
H Ernest Hemingway - "The Old Man and the Sea"
I John Irving - "Garp och hans värld"
J Henry James - "The Turn of the Screw and Other Stories"
K Theodor Kallifatides - "Kärleken"
L Camilla Läckberg - "Isprinsessan"
M Shena Mackay - "Solen går ner över Eugene Schlumburger/Dvärg på rymmen"
N Donna Jo Napoli - "Zel"
O Tawni O'Dell - "Avvägar"
P Berny Pålsson - "Vingklippt ängel"
Q Anna Quindlen - "Object Lessons"
R Bjarne Reuter - "7A"
S William Sutcliffe - "En tripp till Indien"
T Stella Tillyard - "Aristokrater"
U Mirja Unge - "Det var ur munnarna orden kom"
V Salley Vickers - "Julias ängel"
W Sarah Waters - "Tipping the Velvet"
X Xinran - "De goda kvinnorna från Kina"
Y Banana Yoshimoto - "Kitchen"
Z Cecily von Ziegesar - "Gossip Girl"
Å Daniel Åberg - "Dannyboy & kärleken"
Ä Tor Ærlig - "Ser du meg nå?"
Ö Klas Östergren - "Fantomerna"

The Female of the Species


The Female of the Species
av Joyce Carol Oates

En novellsamling, eller "tales of mystery and suspense" som det står på omslaget. Jag tror att nästan alla handlade om någon typ av våldsbrott. Helst mord. För det mesta är det ganska vardagligt. Inte så att det är sånt som man råkar ut för själv, men det skulle kunna hända i verkligheten. Åtminstone en novell är helt grotesk i stället. Ofta börjar det ganska oskyldigt, men händelserna trappas upp tills de närmar sig en katastrof. Det är välskrivet förstås, det är ju Oates. Jag har väl läst en liten bråkdel av alla hennes böcker, men "The Female of the Species" hamnar åtminstone bland de jag tycker är bäst. (Jag har inte hunnit läsa t.ex. "Blonde" än.)

Fantomerna


Fantomerna
av Klas Östergren

Jag misstänker att det är ganska många som har minst ett exemplar av "Fantomerna". Adlibris delade ut dem gratis ett tag. De hade ett begränsat antal och det var först till kvarn som gällde. Alltså la man ju in en beställning på enbart "Fantomerna" så fort som möjligt, för man ville ju inte gå miste om en gratis bok. Sedan visade det sig ju att det där begränsade antalet var ganska stort. Man fick alltid ett exemplar av "Fantomerna" när man beställde hos Adlibris. Eller när man handlade i deras monter på Bokmässan. Jag tror jag hade fem eller sex stycken till slut, men de överflödiga har hamnat på Emmaus nu. En ska väl ändå räcka.

"Fantomerna" är Klas Östergrens tredje roman, och den kom ut 1978, när författaren var 23 år. (Den kunde ju varit med på min sammanställning över bokåret 1978!) Han har väl hunnit med att skriva några stycken efter det också, och många som är betydligt mer kända än denna. Jag har alltså inte läst någon annan än "Fantomerna", åtminstone inte än.

Berättelsen känns väldigt semi-självbiografisk, och handlar om en ung man som driver omkring i Stockholm (mest), Frankrike (Paris och Bretagne - ganska mycket) och Köpenhamn (lite), och funderar över sin uppväxt, sin första flickvän Sandi och sin fars död. Jag har läst liknande historier förr. Inte så många, det är inte en genre jag dras till, men tillräckligt många. Ibland tråkar huvudpersonen ut mig, men på det stora hela är det ändå en helt okej bok. Jag kan absolut tänka mig att läsa någon av de senare romanerna. Den här boken var ju inte dålig, och jag föreställer mig att man inte peakar som författare vid 23 års ålder. ;-)


Och i och med detta har jag slutfört mitt A-Ö-projekt, där jag skulle läsa en bok av en författare på varje bokstav i alfabetet, och som jag tidigare inte läst något av. Någon form av summering vore på sin plats. Jag ska se om jag får ihop något den här veckan.

Marikas A till Ö-projekt:

A Ronny Ambjörnsson - "Mitt förnamn är Ronny"
B Holly Black - "Mörkrets tjänare"
C Chun Sue - "Beijing doll"
D Edwidge Danticat - "En skörd av tårar"
E Ing-Marie Eriksson - "Märit"
F Jonathan Franzen - "Tllrättalägganden"
G Niall Griffiths - "Kelly + Victor"
H Ernest Hemingway - "The Old Man and the Sea"
I John Irving - "Garp och hans värld"
J Henry James - "The Turn of the Screw and Other Stories"
K Theodor Kallifatides - "Kärleken"
L Camilla Läckberg - "Isprinsessan"
M Shena Mackay - "Solen går ner över Eugene Schlumburger/Dvärg på rymmen"
N Donna Jo Napoli - "Zel"
O Tawni O'Dell - "Avvägar"
P Berny Pålsson - "Vingklippt ängel"
Q Anna Quindlen - "Object Lessons"
R Bjarne Reuter - "7A"
S William Sutcliffe - "En tripp till Indien"
T Stella Tillyard - "Aristokrater"
U Mirja Unge - "Det var ur munnarna orden kom"
V Salley Vickers - "Julias ängel"
W Sarah Waters - "Tipping the Velvet"
X Xinran - "De goda kvinnorna från Kina"
Y Banana Yoshimoto - "Kitchen"
Z Cecily von Ziegesar - "Gossip Girl"
Å Daniel Åberg - "Dannyboy & kärleken"
Ä Tor Ærlig - "Ser du meg nå?"
Ö Klas Östergren - "Fantomerna"

söndag 26 juli 2009

Death Note 7 & 8



Death Note 7: Noll
Death Note 8: Måltavla
av Tsugumi Ohba
Illustrerad av Takeshi Obata

Ännu en gång tar berättelsen en oväntad vändning. Eller rent av flera oväntade vändningar.

Och ska vi egentligen vara på Lights sida eller inte? Han är huvudpersonen och vi vet hur han tänker, men det han tänker och gör är ju inte rätt. Tanken han hade från början när han fick makten att döda nästan vem som helst, var att göra världen till en bättre plats genom att låta de som inte förtjänar att leva dö. Men är han verkligen rätt person att bedöma det, och hur många avsteg kan han egentligen göra från planen och ändå anses som "god"?

En mycket spännande och smart serie.

Death Note:
1. "Tristess"
2. "Nedräkning"
3. "Dubbelspel"
4. "Kärlek"
5. "Tabula rasa"
6. "Arvtagare"

lördag 25 juli 2009

Camilla får upp ett spår, del 1 och del 2



Camilla får upp ett spår, del 1 och del 2
av Ester Ringnér-Lundgren

Äntligen har jag fått tag på båda delarna i den tvådelade pocketversionen av "Camilla får upp ett spår"! Då var jag ju nästan tvungen att läsa om boken/böckerna. Tidigare har jag läst den i en volym, men tanken är nog att den ska läsas så här. Annars har jag inget direkt att tillägga utöver vad jag skrev förra gången.

Jag går bara ut en stund


Jag går bara ut en stund
av Isobel Hadley-Kamptz

Fy, vilken hemsk och sorglig bok. Den handlar om Isobel, som har varit gift med Erik sedan de båda var väldigt unga. För ett par år sedan bestämde de sig för att skaffa barn. Men det var inte så lätt som de hade trott. Isobel blir inte gravid. Förhållandet mellan Isobel och Erik blir lidande. Sex är inte så himla kul om det bara går ut på befruktning, speciellt inte om det aldrig verkar ge resultat. Och speciellt inte när det här med barn är lite, lite mer viktigt för Isobel än för Erik. Till slut funkar det ändå, och lyckan är total. Ändå tills de ska på en helt rutinmässig ultraljudsundersökning och sköterskan plötsligt blir allvarlig och säger att det här måste en läkare titta på. Isobel är nästan halvvägs i graviditeten, men nu är den enda tänkbara utvägen abort. Den här bebisen kommer aldrig kunna leva utanför Isobels kropp. Alternativet till en sen abort är att bebisen dör så fort navelsträngen klipps av.

"Jag går bara ut en stund" handlar om sorgen och den oerhörda skulden över att ha dödat sin dotter, och vad som händer med Isobel och Erik efteråt. Detta är verkligen inget som för dem närmare varandra. Det låter lite som om det skulle vara en ganska dåligt skriven bok om en hemsk händelse ur verkliga livet. Men det är en välskriven bok om en hemsk händelse ur verkliga livet. Fast om allting är precis sanningsenligt får man inte veta. Själva aborten och omständigheterna omkring den lär vara sant, men resten av berättelsen om Isobel och Erik kan lika gärna vara påhittad.

Ofta hör man folk säga att de inte begriper varför det ska vara tillåtet att göra abort hur som helst ända till vecka 18. Men det är ju på grund av såna här fall. Tydligen finns det en del skador och missbildningar som inte kan upptäckas förrän ganska sent. Isobel i boken är ändå på något sätt tacksam över att hon fick bestämma själv vad hon skulle göra, det är ändå något bättre än att behöva ansöka om abort hos Socialstyrelsen. På det sättet känns det som en viktig bok. Man hör inte så mycket om det här. Men folk som är gravida bör nog hålla sig långt undan "Jag går bara ut en stund".

Linda Skugge skrev förresten om "Jag går bara ut en stund" i sin blogg. Om jag inte minns fel tyckte hon att Isobel Hadley-Kamptz inte borde känna det som att hon hade dödat bebisen, eftersom den skulle ha dött hur hon än gjorde.

Isobel Hadley-Kamptz verkar ha en son numera.

fredag 24 juli 2009

Berlinerparodiene


Berlinerparodiene
av Litt anonyme forfattere (Elisabeth Botterli, Askild Hagen, Peder Udnæs)

Det här med parodier på kända böcker verkar vara en livskraftig genre i Norge. Tidigare har jag läst både "Madonna-gåten" och "Løsningen på Madonna-gåten", av ungefär samma författare som till "Berlinerparodiene". Dessutom finns ju Knut Nærums väldigt roliga "Norsk litteraturhistorie fritt etter hukommelsen", som driver med i stort sett alla norska författare genom tiderna.

"Berlinerparodiene" är förstås en parodi på Anne B. Ragdes tre böcker om släkten Neshov: "Berlinerpoplene", "Eremittkrepsene" och "Ligge i grønne enger". Den ska liksom utspela sig efter dessa tre, men har ett lite annat sätt att se på händelserna.

Hur normalt är det egentligen att Jorunn förfaller totalt, både fysiskt och psykiskt, nästan så fort hon kommer till gården Neshovd? Man smälter förstås väldigt gott in på Bylleneset i Trøndelag om man gör det, men ändå. Hon är ju delägare i ett företag i Oslo, har lägenhet, vänner och sin mamma där. Och så kastar hon bort allt det för att vara miserabel på en gård som inte går ihop ekonomiskt, och detta för en del av släkten som aldrig har velat veta av henne. Mycket underligt.

Hennes ene farbror, begravningsentreprenören Margarino, gillar att bada bastu. Det är väl i stort sett det enda han har glädje av här i livet. Det och varma ostmackor. Sin gudstro förlorar och återfår han flera gånger om dagen. Den andre farbrodern, Ælend, är precis så ytlig och festlig som bara en parodi på en fiktiv homosexuell fönsterdekoratör kan vara. Han och hans sambo Trumme dricker kanske ännu mer alkohol än vad Jorunn gör. Vidare har vi farbrodern/fadern/farfadern/brodern eller vad han nu är - Bror. Han sitter bara där och läser om Koreakriget, och den stoltaste familjetraditionen är tydligen att se till att behandla honom riktigt illa.

De första 50-100 sidorna i boken är hysteriskt roliga men sen tappade jag lusten lite. Det är nog inte det att resten är sämre, utan mer att en parodi inte är rolig hur länge som helst. Efter ett tag har man liksom idén klar för sig. Inte omistlig på något sätt, men det är en rolig och snabbläst bok så den är inte helt fel om man vill läsa något som inte är tungt (även om det är mycket elände i boken förstås). Man måste absolut ha läst hela Neshov-trilogin för att begripa alla skämt, och man får förstås inte vara helt okritiskt inställd till förlagan.

onsdag 22 juli 2009

Semester-SUB

Snart ska jag ha semester och då kommer jag säkert läsa en del böcker. Nu har jag i och för sig precis varit sjuk och fått läst en del böcker. Och så läser jag en del böcker även när jag jobbar (nej, inte på arbetstid ...). Men ändå. Semester!

Kanske kommer jag läsa:


Inte för att jag kommer hinna med att läsa allt detta ...

The Kiss of Death


The Kiss of Death
av Marcus Sedgwick

"The Kiss of Death" är en fristående fortsättning på "My Swordhand Is Singing". Det är en annan plats, en annan tid, andra huvudpersoner - men vampyrer finns det här också.

Markos far, läkaren Alessandro, har varit bortrest ett tag när familjen får ett meddelande från en S. Bellini om att Alessandro är försvunnen, kanske död, och att någon måste komma. (Fast det hastigt tillverkade kuvertet är nästan mer spektakulärt än den lilla brevlappen inuti.) Simono Bellini är doktorns gode vän i Venedig, som han var på besök hos. Marko och hans mor bestämmer att Marko ska resa till Venedig.

Brevets avsändare, Sorrel Bellini, dotter till Simono, blir mycket besviken över Markos ankomst. Hon ville ha hjälp, inte en pojke från landet som ingenting vet. Sorrels far är galen. Han lider av samma sjukdom som många andra i släkten har haft, och som alla drabbade till sist har dött en plågsam död av. Simono och Sorrel hade hoppats att doktor Alessandro kunde hjälpa dem, men han är alltså försvunnen. Och många skumma existenser rör sig i Venedig ... Det gör det å andra sidan alltid. En av dem är en mycket gammal, och mycket udda, man vid namn Peter.

Spännande och så, men inte lika intressant som "My Swordhand Is Singing". I den gillade jag verkligen att den var så mycket baserad på traditionella vampyrmyter. Här märks det inte lika mycket. Fast det hade kanske blivit tråkigt om författaren skrev en bok till som påminde mycket om den förra. Här är det i stället en gammal saga som portioneras ut i berättelsen. Inte riktigt lika kul.

Venedig verkar vara en av de där platserna som är lite extra drabbat av övernaturligheter. Kai Meyers Merle-trilogi och Cornelia Funkes "Tjuvarnas herre" utspelar sig där, och det finns säkert fler exempel.

100 ungdomsböcker

Hittade den här ungdomsboklistan hos Vixxtoria. Här fanns det med en jag nästan hade glömt att jag har läst. Faktiskt är jag inte säker på om jag kanske har läst "Gummi-Tarzan" i alla fall. Jag antecknade inte sånt förr.


Dessa markeringarna har jag gjort:

Märk med fetstil de du har läst
Om du inte läst just den boken men annat av författaren så märker du författarens namn med fetstil
* framför boken betyder att du aldrig hört talas om den
+ om du äger boken


De här fanns också, men jag orkade inte mer. ;)

Kursivera de du vill läsa
Stryk över de du inte vill läsa, eller markera med rött
X framför de du läst men önskar att du inte hade
F framför de där du sett filmen/tv-serien
R framför de där du hört radioteatern
P framför de du påbörjat men inte avslutat


1. Anne på Grönkulla (L. M. Montgomery)

2. + Unga kvinnor (Louisa May Alcott)

3. + Kulla-Gulla (Martha Sandwall-Bergström)

4. Det lilla huset på prärien (Laura Ingalls Wilder)

5. Trollkarlens hatt (Tove Jansson)

6. + Bröderna Lejonhjärta (Astrid Lindgren)

7. + Janne, min vän (Peter Pohl)

8. I morgon när kriget kom (John Marsden)

9. + Halvvägs till himlen (Karolin-böckerna) (Gunborg Wildh)

10. + Momo eller kampen om tiden (Michael Ende)

11. + Korpens sång (Per Nilsson)

12. Därvarns resa (Mats Wahl)

13. + Sandor slash Ida (Sara Kadefors)

14. Åshöjdens BK (Max Lundgren)

15. Kram (Hans-Eric Hellberg)

16. + Harry Potter och de vises sten (J. K. Rowling)

17. + Tordyveln flyger i skymningen (Maria Gripe)

18. Dansa på min grav (Aidan Chambers)

19. Häxan och lejonet (C. S. Lewis)

20. + En ö i havet (Annika Thor)

21. Förvandlingen (Margaret Mahy)

22. * Han hette Jan (Irina Korschunow)

23. Glappet (Christina Herrström)

24. Syskonkärlek (Katarina von Bredow)

25. + I taket lyser stjärnorna (Johanna Thydell)

26. Katitzi (Katarina Taikon)

27. + Bärnstenskikaren (Philip Pullman)

28. Nils Holgerssons underbara resa (Selma Lagerlöf)

29. * Lilla herrn griper in (Christine Nöstlinger)

30. + Pappa Långben (Jean Webster)

31. + En liten prinsessa (Frances H Burnett)

32. + Huset Ardens gåta (Edith Nesbit)

33. Fem söker en skatt (Enid Blyton)

34. Lånarna (Mary Norton)

35. Silas och den svarta hästen (Cecil Bødker)

36. + Den vita stenen (Gunnel Linde)

37. Den långa vägen hem (Cynthia Voigt)

38. Häxorna (Roald Dahl)

39. En ettas dagbok (Viveca Sundvall (Lärn))

40. + Tusen och en natt

41. + Skattkammarön (Robert Louis Stevenson)

42. Robinson Crusoe (Daniel Defoe)

43. Gullivers resor (Jonathan Swift)

44. + Tom Sawyer (Mark Twain)

45. Bombi Bitt och jag (Fritiof Nilsson Piraten)

46. + En världsomsegling under havet (Jules Verne)

47. + Greven av Monte-Christo (Alexandre Dumas d.ä.)

48. Sofies värld (Jostein Gaarder)

49. Frida med hjärtat i handen (Torun Lian)

50. + Flambards (K. M. Peyton)

51. Att trösta Fanny (Gunnel Beckman)

52. Vittnet (Leon Garfield)

53. Dårfinkar och dönickar (Ulf Stark)

54. Godnatt, mister Tom (Michelle Magorian)

55. * Datorernas död (George Johansson)

56. Lilla Sparvel (Barbro Lindgren)

57. Trälarna (Sven Wernström)

58. + Juliane och jag (Inger Edelfeldt)

59. Heidi (Johanna Spyri)

60. + Ovan hav, under sten (Susan Cooper)

61. Gummi-Tarzan (Ole Lund Kirkegaard)

62. Solstenen (Maj Bylock)

63. + Slottet det vita (Tormod Haugen)

64. Bims och Bumse (Antoinette Baker)

65. + Baskervilles hund (Sir Arthur Conan Doyle)

66. Alice i Underlandet (Lewis Carroll)

67. Kastrullresan (Edith Unnerstad)

68. Majken den nittonde december (Margareta Strömstedt)

69. Sju syskon (Ethel Turner)

70. Klass 6 D, Sverige, Världen (Siv Widerberg)

71. + Den fjortonde bruden (Meredith Ann Pierce)

72. Väster om friheten (Lloyd Alexander)

73. Den stora spökräddningen (Eva Ibbotson)

74. Röda Nejlikan (Baronessan Orczy)

75. Barnen från Frostmofjället (Laura Fitinghoff)

76. + Oliver Twist (Charles Dickens)

77. + H.C. Andersens sagor

78. Kitty som detektiv (Carolyn Keene)

79. + Onkel Toms stuga (Harriet Beecher Stowe)

80. Svärdet i stenen (T. H. White)

81. + Systrar i jeans (Ann Brashares)

82. Elidor – det gyllene landet (Alan Garner)

83. + Frankenstein (Mary Shelley)

84. Robin Hood (Howard Pyle)

85. Det blåser på månen (Eric Linklater)

86. Sotarpojken (Liza Tetzner)

87. Djungelboken (Rudyard Kipling)

88. Peter Pan (J.M.Barrie)

89. Vindsträdgården (Virginia Andrews)

90. Trollkarlen från Ö-världen (Ursula LeGuin)

91. Cujo (Stephen King)

92. Sagan om ringen (J. R. R. Tolkien)

93. + Dansar Elias? Nej! (Katarina Kieri)

94. Felicias ö (Cannie Möller)

95. Fru Sola (Irmelin Sandman Lilius)

96. * Du har ju pappa, Elisabet (Maud Reuterswärd)

97. * Riddarna och de röda (Helmer Linderholm)

98. Som om jag inte fanns (Kerstin Johansson)

99. + Det susar i säven (Kenneth Grahame)

100. + Pelle Svanslös (Gösta Knutsson)

tisdag 21 juli 2009

Ingen människa är en ö


Ingen människa är en ö
av Sture Linnér

Det här är en av de 1001 böckerna, annars hade jag antagligen aldrig hittat fram till den. Jag hittade den på loppis, men hade knappast köpt den om jag inte kom ihåg att titeln var med bland de 1001. Den ser ju ganska oansenlig ut, en liten tunn pocket. Namnet på författaren sade mig inte heller någonting. Fast jag har en annan bok av samma författare faktiskt. Och när jag lyssnade på ett avsnitt av P3 Dokumentär (mitt nya knark) häromveckan så var Sture Linnér en av de som intervjuades. Det var om Kongokrisen, Linnér jobbade där för FN. Han skriver om det i den här boken också, i kapitlet om Dag Hammarskjöld.

"Ingen människa är en ö" innehåller texter om människor som Linnér har mött och lärt känna under sitt liv, och som har gjort särskilt stort intryck på honom. Många är mer eller mindre kända. Dag Hammarskjöld, som jag har nämnt, kände jag förstås redan till. Andra namn kanske inte är så välbekanta numera, till exempel Giorgis Seferis. Men han fick ju faktiskt Nobelpriset i litteratur 1963, så han måste väl nästan räknas som känd. Men boken innehåller även minnen av människor som inte alls var kända för allmänheten. Man behöver ju inte vara känd för att vara en intressant person. Jag tyckte om boken. Jag tror det passar att läsa ett kapitel i taget, hellre än att läsa hela boken i ett svep. Även om den är ganska kort, så det hade inte tagit särskilt lång tid. Men jag ville smälta texterna lite bättre.

söndag 19 juli 2009

Mästerdetektiven Conan 47-51



Mästerdetektiven Conan 47-51
av Gosho Aoyama

Det kanske inte är så himla kul att med ojämna mellanrum läsa att jag har läst ytterligare några delar i den evighetslånga mangan om Mästerdetektiven Conan.

Däremot är det väldigt trevligt att läsa själva mangan. Luriga deckargåtor (och så många! det är inte utan att man blir imponerad) och mycket humor.



Tidigare delar i Mästerdetektiven Conan:
- Mästerdetektiven Conan 1
- Mästerdetektiven Conan 2
- Mästerdetektiven Conan 3
- Mästerdetektiven Conan 4-6
- Mästerdetektiven Conan 7-8
- Mästerdetektiven Conan 9
- Mästerdetektiven Conan 10-11
- Mästerdetektiven Conan 12-13
- Mästerdetektiven Conan 14-16
- Mästerdetektiven Conan 17-18
- Mästerdetektiven Conan 19-21
- Mästerdetektiven Conan 22-24
- Mästerdetektiven Conan 25-26
- Mästerdetektiven Conan 27-28
- Mästerdetektiven Conan 29-32
- Mästerdetektiven Conan 33-36
- Mästerdetektiven Conan 37-39
- Mästerdetektiven Conan 45-46

... och de vita skuggorna i skogen


... och de vita skuggorna i skogen
av Maria Gripe

Carolin och Berta har pratat om att ge sig iväg och tjäna piga tillsammans. De vill lära känna varandra ordentligt, men det är svårt när Carolin är jungfru hos Bertas familj. Om de är någon annanstans där de har samma status kommer det säkert gå mycket bättre. Och med lite listig manipulation från farmoderns sida så tycker Bertas föräldrar också att detta verkar vara en god idé. Nu ska flickorna bara hitta en bra arbetsgivare. Det är inte så enkelt, det är inte många som letar efter två pigor, jungfrur eller liknande. Så hittar Berta en annons om att två ungdomar får plats som sällskap åt ett syskonpar, som lever ganska isolerade på ett slott. Carolin blir eld och lågor, men när Berta ringer om platsen får hon det nedslående beskedet att de letar efter en flicka och en pojke. Men Carolin vill ändå skicka ett brev och presentera dem lite närmare, och som genom ett under får de platsen!

Det är först på tåget till Rosengåva som Berta inser varför de fick platsen. Carolin har sagt att de är syskon, Berta och ... Carl. Carolin tänker alltså vara utklädd till pojke hela tiden.

Slottet Rosengåva visar sig vara en underlig plats, där minnena efter en tragedi ett antal år tidigare fortfarande vilar tungt. Ungdomarna som Berta och "Carl" ska hålla sällskap är tvillingar, och är som sagt mycket isolerade. De är flera år äldre än Berta och Carl, man tyckte att det var bättre så eftersom Arild och Rosilda nog kan verka barnsliga för ungdomar i deras egen ålder. Rosilda är stum, men det visar sig vara ett mindre problem, eftersom hon enkelt och snabbt kommunicerar i skrift. Det visar sig dock snabbt att båda tvillingarna föredrar Carls sällskap. Arild har storslagna idéer om vänskap, medan Rosilda är betydligt mer svärmisk och gärna vill diskutera Carl med hans syster.

Atmosfären är annorlunda i den här boken än i seriens förra del, "Skuggan över stenbänken". I den förra fanns det visserligen en del hemligheter, men slottet Rosengåva är så väldigt mystiskt att det nästan inte verkar existera i samma värld. Den känslan beskriver Berta också, när hon besöker sin egen familj i samband med broderns konfirmation. Det är också den här boken och nästa, "Skuggornas barn", som jag tror har fastnat bäst i minnet från min första läsning av Skuggserien.

Läser folk fortfarande de här böckerna? Alltså, förutom de som läste dem första gången för 15-25 år sedan. Om inte så borde de.

torsdag 16 juli 2009

De tre friarna


De tre friarna
av Margit Sandemo

"De tre friarna" är den allra första bok av Margit Sandemo som publicerades. Författaren har berättat om hur hon tyckte att det var en litterär deckare och först blev lite förnärmad när förlaget hon hade skickat in den till ville publicera den som följetong i en veckotidning. Men hon ändrade snabbt inställning. Jag tycker att "De tre friarna" är ungefär som deckare brukade vara för ett antal decennier sedan (den är skriven 1964, tror jag). Inte särskilt socialrealistisk alltså, utan mer upptagen av alibi och motiv. Jag tycker att den skiljer sig från Margits andra böcker. Även om de ofta har en deckarintrig som en del av handlingen så är "De tre friarna" en mer renodlad deckare.

Huvudpersonen Kari och hennes vänner satt en gång i tonåren i gängets koja och ruvade på hämnd över en kvinna som de alla hatade, och som nu skulle bli styvmor till två i gruppen. Alla hittade på det värsta de kunde komma på och de skrev upp det på en lista. Sedan glömdes listan bort, några av vännerna blev väl för vuxna för kojan, och gruppen skingrades. Efter ett par år i Oslo återvänder Kari till hembygden och får veta att Werner Moe, pappan till två av hennes vänner, alltså han som gifte sig med den hemska Lilly, just har dött. Lilly och hennes släktingar verkar inte direkt sörja. Kan det ha varit mord?

Knappt hinner Kari kasta ur sig anklagelsen förrän hon råkar ut för en cykelolycka. Hon vaknar upp på sjukhuset och därefter börjar det hända många misstänkta saker. Dessutom har hon helt plötsligt fått tre friare. Men är de uppriktiga, eller är det något lurt med någon av dem? (Dum fråga?)

Stormen


Stormen
av William Shakespeare

Jag gillar ändå Shakespeare, fast jag inte riktigt vet varför. Ofta har jag ju problem med att skilja karaktärerna åt (detta lär ju vara ett mindre problem om man ser dem på scenen än om man läser dem på egen hand). Men nåt är det. Jag tror inte att det är för att man ska, för det hade jag nog inte orkat med. ;-)

"Stormen" handlar om Prospero, som är den rättmätige hertigen av Milano och dessutom trollkunnig. Han och hans dotter Miranda har fördrivits till en ö, som är så gott som öde. Det är bara de två och deras slav, odjuret Caliban, som bor där. Men när Prosperos svekfulle bror (som har tagit makten över Milano) tillsammans med kungen av Neapel, dennes son samt ett antal andra människor är på resa i närheten av ön ser Prospero till att skeppet förliser och dess passagerare spolas upp på olika platser på ön. Här råkar de ut för olika konstiga händelser som Prospero ligger bakom.

Eh, det lät nästan som handlingen i LOST. Vi kanske får veta i sista säsongen att Prospero ligger bakom alltihop. :-D

"Stormen" är Shakespeares sista pjäs. Det verkar som om man diskuterar den mycket, det kanske går att läsa den som ett avsked till teatern. Eller livet.

I Neil Gaimans The Sandman finns det ett kapitel som handlar om hur Shakespeare skriver "Stormen".

onsdag 15 juli 2009

Systrar i jeans: Tredje sommaren


Systrar i jeans: Tredje sommaren
av Ann Brashares

För tredje sommaren i rad ska Carmen, Lena, Bee och Tibby skicka runt de "magiska" jeansen mellan sig. Den här gången är det lite speciellt, för de kommer inte återförenas till hösten. Jo, i slutet av sommaren ska de på en gemensam semestertripp till kusten, men efter det ska de börja på college. Olika college. Hela boken börjar med att de tar examen från high school.

I år ska Bee vara tränare på ett fotbollsläger. Och vem råkar mer vara där som tränare om inte hennes lägerflirt från två somrar sedan. Då var han ledare och hon lägerdeltagare, och det hela var väldigt förbjudet. Bee tycker det är väldigt pinsamt att tänka på hur efterhängsen hon var då, fast han är ju fortfarande skitsnygg. Trassligt värre.

Lena har en jobbig sommar. Hennes pappa har bestämt att Lenas farmor måste flytta från Grekland och bo hos dem, så att de kan ta hand om henne. Men farmodern trivs inte och det går ut över alla. Dessutom blir Lenas pappa upprörd när han inser vad Lena faktiskt ritar av på sin krokikurs, och plötsligt tycker han inte att konstskolan hon ska börja på till hösten är någon bra idé. Kommer han försöka hindra henne från att börja där?

Carmen har problem. Dels ett med sin mamma och mammans nye sambo, men också med en kille. En snygg och trevlig kille som hon har lätt att prata med - det är bara det att varenda gång de springer på varandra så framstår Carmen som extremt god och självuppoffrande. Hon är rädd för att han inte ska få en rättvis bild av henne.

Tibby deppar över att allt förändras, och över att det känns som om hon håller på att förlora sitt gamla liv. När hennes syster råkar ut för en allvarlig olycka känner Tibby sig ännu värre.

Men de har ju stöd av varandra, och ibland av andra också. Jodå, allt ordnar sig till det bästa, precis som man kunde räkna ut. Och jag tycker att det är så himla bra. Hehe. Det är ju tjocka böcker, den här är på ca 400 sidor, men det är ju nästan så att jag läser ut dem i en sittning.

De tidigare böckerna i serien:
- "Systrar i jeans"
- "Systrar i jeans: Andra sommaren"

Blandat blod


Blandat blod
av Katarina Mazetti

"Blandat Blod" är första delen i serien Släkten, som ska följa en påhittad svensk ätt genom tiderna. Böckerna ska skrivas av olika författare. Del 2, "Sigrids hemlighet", är skriven av Karin Wahlberg, och fler delar har inte kommit än. Det verkar inte som om man har fått reda på vilken författare som ska skriva den tredje boken heller. Den ska väl inte komma ut förrän nästa år kanske.

I "Blandat Blod" är det 900-tal. I Blekinge lever båtbyggaren Säbjörn och hans söner. Det har inte varit riktigt bra där sedan Säbjörns hustru Alfdis försvann spårlöst när pojkarna var små. Alla saknar henne. Den yngre sonen Kåre kommer att bli Säbjörns favorit, vilket förstås leder till ovänskap mellan sönerna. Den äldre sonen, Svarte, lämnar hemmet för att bli handelsman.

I Kiev bor den unga, vackra Milka, dotter till en rik sidenhandlare. Men hemska ting ska ske, och hon måste fly tillsammans med sin bror och sina två slavinnor, som är hennes bästa vänner. De får hjälp av Svarte och hans följe, och Svarte och Milka börjar tala om ett liv tillsammans. Men Svarte vet inte att hans öde redan har avgjorts av andra.

Det saknas inte direkt stora och dramatiska händelser här. Förvecklingar och strider och oförklarliga försvinnanden. Ett rövarnäste på en av grannöarna och så en moster som är völva och börjar utarbeta sina framträdanden till riktiga föreställningar. Men sådär jättespännande blir det ändå inte. Personerna är inte skrivna på ett sådant sätt att man egentligen bryr sig om dem. Men lättläst och underhållande är det ju i alla fall. Ska blir roligt att se hur nästa bok är. Den är ju skriven av en annan författare, en som jag aldrig har läst.

Hälsningar från ondskans axelmakter


Hälsningar från ondskans axelmakter: Vardag och vansinne i världens mest stängda länder
av Caroline Salzinger

I ett tal som George W Bush höll 2002 myntades begreppet "Ondskans axelmakter", en beteckning på de länder som USA anser som mest hotfulla. Dessa länder var Irak, Iran och Nordkorea. Senare lade man till tre nya länder: Syrien, Libyen och Kuba.

Caroline Salzinger är reporter på Sveriges radio, och hon har besökt de flesta av de utpekade länderna antingen på uppdrag av sin arbetsgivare eller som frilansjournalist. Nordkorea, som verkar vara det absolut konstigaste landet, besökte hon på eget bevåg, hon låtsades att hon ville studera porslin. Det blev några texter av det i den här boken. Besöket där var extremt uppstyrt, hon följdes hela tiden av två guider och när det stod shopping på schemat verkade det stora köpcentrat öppnas enbart för henne, som en gigantisk kuliss med en massa statister som låtsades vara andra kunder. Så himla bisarrt.

Iran och Irak har man väl hört talas om mera, men det är ändå intressant att läsa om hur det funkar att vara utrikeskorrespondent där, sådär bakom kulisserna. Samtidigt som Salzinger även skriver om personer hon har träffat och intervjuat. Syrien och Libyen vet jag mindre om, och speciellt Libyen verkar väldigt underligt. Inte lika mycket som Nordkorea kanske, men ändå.

Slutligen Kuba, där Salzinger inte verkar ha gjort några journalistiska uppdrag. Men hon har ändå besökt landet som turist och har en del att berätta om sina upplevelser där.

"Hälsningar från ondskans axelmakter" är ett tips för den som är intresserad av ... världen, faktiskt. Och på vad utrikeskorrespondenter håller på med. Författaren är en god berättare. Hon har förresten skrivit en bok om hemmarenovering också. Kul blandning. :)

tisdag 14 juli 2009

Fruits Basket 21 & 22



Fruits Basket 21
Fruits Basket 22
av Natsuki Takaya

Det ska bli så spännande att läsa nästa del i serien, det är nämligen den allra sista. Undrar om den har kommit ut (på engelska) nu. Den skulle komma den här månaden, tror jag. Fruits Basket är en av mina favoriter. Malin (min syster) är nog ett större fan, men hon vet väl redan vad som kommer hända, jag är ganska säker på att hon har läst i förväg. I Japan slutfördes serien för några år sedan.

På omslagen den här gången ser vi Ren, men det är lite invecklat att förklara vem hon är, och Katsuya, som är huvudpersonen Tohrus pappa. Han dog när Tohru var liten men uppträder i enstaka minnesbilder i serien.

Tidigare delar i serien:
- Fruits Basket 1 & 2
- Fruits Basket 3 & 4
- Fruits Basket 5 & 6
- Fruits Basket 7 & 8
- Fruits Basket 9-12
- Fruits Basket 13 & 14
- Fruits Basket 15 & 16
- Fruits Basket 17 & 18
- Fruits Basket 19 & 20

Banana Fish vol. 16 & 17



Banana Fish vol. 16
Banana Fish vol. 17
av Akimi Yoshida

Maffiabossen Dino Golzine tar till hårdare medel mot Ash och hans armé av kriminella ungdomar. Nu är det riktiga legosoldater, tränade i att slå ned gerillor, som ska kämpa mot dem. Men Ashs gäng gör motstånd. Frågan är till vilket pris.

Serien börjar gå mot slutet nu. Undrar hur det kommer gå.


- Banana Fish vol. 1
- Banana Fish vol. 2
- Banana Fish vol. 3
- Banana Fish vol. 4
- Banana Fish vol. 5
- Banana Fish vol. 6 & 7
- Banana Fish vol. 8 & 9
- Banana Fish vol. 10-13
- Banana Fish vol. 14 & 15

måndag 13 juli 2009

Ljuset på heden


Ljuset på heden
av Margit Sandemo

Så har jag läst en gammal Sandemoföljetong till. Med en över genomsnittet-pinsam omslagsbild. Ovanligt många vilda västern-markörer på bilden för en bok som utspelar sig i Bretagne i mitten av 1600-talet förresten. Och fel namn på hjälten i baksidestexten. Där står det att han heter Roland, men i boken heter han Gabriel. Men det är ju ... ganska likt. ;-)

Gabriel har förlorat alla sina illusioner i kriget. Nu har han fått en skada och tillåtits lämna hären och han vill bara hem till Norden. Men han förirrar sig i stället till Atlantkusten, någonstans i Bretagne. Här får han syn på ett ensamt ljus i en borg, och talar med en flicka som inte vågar släppa in honom men som hänvisar honom till byn i närheten. Flickan och borgens hemlighet fascinerar Gabriel, och han bestämmer sig för att snoka i det hela. Flickan verkar mycket olycklig och Gabriel föreställer sig att hon är mycket vacker.

Nicolette har alltid levt instängd i borgen tillsammans med sin morfar, sin moster och två dövstumma tjänare. Hon har fått veta att hon är syndig och värdelös under hela sitt liv. Borgherren har gjort sig av med allt annat tjänstefolk, utom de dövstumma, och varken han eller familjen rör sig bland andra människor. Allt för att dölja den stora skammen, att hans dotter rymde och återvände med ett oäkta barn - Nicolette. (Att varenda människa i byn vet exakt vad som har hänt har borgherren ingen aning om.)

Inte den bästa följetongen kanske, men den går ju att läsa. Om man inte irriterar ihjäl sig på den redige Gabriel förstås.

Siste sjanse


Siste sjanse
av Willy Ustad

Detta är den sista delen i serien Opprør. Hur ska det gå, ska Peter Hammer och Lars Tjärnholm lyckas sätta dit Angelina Kotznys mördare? De är säkra på att de vet vem det är och hur det gick till när Angelina dog, men det finns inga bevis. Det har gått tre år sedan Angelina dog, under rockfesten på Gärdet i Stockholm. Då var de flesta av huvudpersonerna i den här bokserien där. Även om deras vägar har korsats mer eller mindre ofta sedan dess, så har ingen varit på de årligen återkommande rockfesterna under de här åren. Men det här året, 1971, ska nästan alla dit igen.

Det är fortfarande svårt att få tag på personligheterna. Det som är mest intressant är fortfarande att läsa om den här tiden. Och jag tycker fortfarande att det är ganska komiskt att detta är den första serien i den här speciella genren (norska långserier) jag läser som är skriven av en man - och detläggs påfallande stor vikt vid bilmodeller, porrlagstiftning, militärlivet, terrorism och sällsynta vapen. Haha!

Opprør:
1. "Farvel, Angelina"
2. "Sterke krefter"
3. "Sannhetens time"
4. "Farlig spill"
5. "Sammensvergelse"
6. "Veivalg"

söndag 12 juli 2009

Skuggan över stenbänken


Skuggan över stenbänken
av Maria Gripe

Det är väl knappt någon av de som hittar hit som inte har läst Maria Gripes Skuggserie? Jag har förstås också läst den tidigare, men på sista tiden har den liksom dykt upp här och var och fårr mig att vilja läsa den igen. Jag är ganska mycket äldre den här gången, och jag antar att det gör skillnad. Det är svårt att avgöra. Jag lägger märke till att jag har glömt stora bitar av berättelsen, men jag vet inte om det innebär att jag reagerar annorlunda på boken den här gången. Men det borde jag ju göra. Man kanske inte riktigt gör det med de där böckerna man har läst så många gånger att man nästan kan dem utantill, de har man kanske läst så ofta att man inte hinner förändras så mycket emellan varje gång. Men med en bokserie som man bara har läst en gång tidigare ... Förra gången var jag kanske mer intresserad av mysteriet, och det kan ha varit därför jag hade glömt bort allting om de fattiga barnen med den alkoholiserade mamman, några bipersoner som ändå är ganska viktiga för berättelsen och de mer centrala personerna. Den här gången visste jag ju lösningen på mysteriet Carolin, och därför la jag kanske märke till andra saker mer.

Huvudpersonen Berta är fjorton år och dotter i en fin familj. Detta är på 1910-talet, så det spelar avsolut roll vilken sorts familj man tillhör. Familjen ska få en ny jungfru. Normalt sett brukar jungfrur inte göra mycket väsen av sig, men den nya, Carolin, är helt annorlunda. Det är på vippen att de skickar hem henne, men bl. a. eftersom det är farmodern som har rekommenderat henne så får hon stanna. Trots att hon hela tiden utkämpar små duster med familjens hushållerska Svea. Storebror Roland blir förtjust i Carolin, Berta vill bli vän med henne och lillasyster Nadja avgudar henne. Berta är den som mest lägger märke till att det är något lite mystiskt med Carolin. Carolin verkar ha hemligheter och Berta blir lite förnärmad. Samma sak när Carolin blir irriterad på Berta och Roland för att de vet så lite om världen.

Det där med klasskillnaderna måste jag ju ha lagt märke till vid förra läsningen också, det är ju en viktig fråga i boken. Men det här med att Berta har levt så skyddat jämfört med Carolin känns mycket tydligare den här gången. Det var kanske svårare att förstå resonemanget när man var yngre?

Tamburlaine Must Die


Tamburlaine Must Die
av Louise Welsh

"Tamburlaine Must Die" är en kortroman om dramatikern Christopher Marlowes sista dagar i livet. Han var nästan samtida med Shakespeare, lite före. Det finns en teori om att Marlowe fejkade sin egen död och att det i själva verket var han som senare skrev under namnet William Shakespeare. Fast de flesta verkar vara överens om att Marlowe knivhöggs till döds i ett hus i Deptford 1593, 29 år gammal. Det finns tillräckligt många mystiska omständigheter för att sysselsätta en hel massa historiker i alla fall. Varför mördades han? Det kan ha ha varit allt från ett fyllebråk till att ha att göra med att han var spion (alltså, det är inte säkert att han var spion, men det är en teori).

Louise Welshs bok väver ihop många av alla teorier som finns med egna idéer och av det blir det en blodig, deckaraktig intrig. Den elisabetanska atmosfären känns väldigt övertygande. Det är Marlowe själv som berättar, så det skulle ju sett ut om det inte var välskrivet!

Jag är väldigt intresserad av att läsa Luise Welshs andra böcker nu, och kanske något av Christopher Marlowe också.

fredag 10 juli 2009

Me Talk Pretty One Day


Me Talk Pretty One Day
av David Sedaris

"Me Talk Pretty One Day" är en bok som jag har sett i bokhandlar och hört talas om i bokbloggar etc. i flera år, och den har stått på min vill läsa-lista nästan lika länge. Men det kan ju ta ett tag innan böcker arbetar sig fram till att faktiskt hamna längst upp i ska läsa-högen. Haha, nej, de får inte kölappar och jag läser dem inte i den ordning jag har köpt dem.

Detta är en humorbok. Kåserier låter kanske inte så kul, det låter mer som såna de har i lokaltidningen och kanske inte alltid är så himla originella. Men det är väl kåserier det här också. Roliga och ganska originella. Åtminstone verkar Sedaris föräldrar och syskon, som många av texterna handlar om, ganska originella. En av systrarna tycker att det är kul att komma utklädd till t.ex. överviktig på familjesammankomster. Pappan gömmer mat överallt och insiterar på att den går att äta även efter många år, och det var också han som tvingade alla barnen att börja spela instrument i hopp om att de skulle bli ett band. Det lyckades inte.

Men det är inte bara om saker som hände under barndomen, det finns massor av texter om nutiden också. En händelse som ger upphov till massor av kåserier, bland annat det som boken har fått sin namn efter, är när han och hans pojkvän flyttar till Frankrike, där pojkvännen äger ett renoveringsobjekt till hus. Flera texter handlar om roliga situationer som har med språket att göra - språkkursen för invandrare, det här att alla franska ord är maskulina eller feminina, eller den med de amerikanska turisterna som uppför sig som om ingen annan förstår engelska. En smart lösning på genusproblemet är förresten att säga allt i plural, vilket påminner lite om en annan av texterna, där Sedaris som barn försöker kringgå sitt problem på logopedtimmarna genom att undvika alla ord som innehåller S. :-D

Det är ju inte så roligt så att jag skrattar högt, men det kan ju också ha att göra med att jag faktiskt inte skrattar högt för mig själv särskilt ofta. Men det är väldigt roligt för det mesta.

onsdag 8 juli 2009

Persepolis



Persepolis: The Story of a Childhood
Persepolis 2: The Story of a Return
av Marjane Satrapi

Iran har ju varit mycket på nyheterna den sista tiden, och finns det något bättre sätt att friska upp minnet om den islamska revolutionen än att läsa om Marjane Satrapis underbara seriealbum om sin uppväxt? Nej, precis!

Jag har redan skrivit om dem här i bokdagboken. "Persepolis: The Story of a Childhood". "Persepolis: The Story of a Return". Att jag läste dem på engelska beror på att jag köpte dem innan de hade översatts till svenska. Ursprungligen är de på franska. På svenska finns de antingen i fyra volymer (som de var i Frankrike) eller som en samlingsvolym. Den senare finns även i pocket.

Jag kan inte nog rekommendera dem! Måste läsas!

tisdag 7 juli 2009

Sotteseng


Sotteseng
av Trude Brænne Larssen

För flera år sedan läste jag Trude Brænne Larssens bokserie om trälflickan Ulva - Ulveøyne. Det var innan jag började med den här bokdagboken. Sednare har jag läst bokserien Rimfrost, som handlar om Ulvas märkliga dotter Rime. När jag läste Ulveøyne var böckerna inte så lätta att få tag i. Det var några år sedan de hade kommit ut. Men eftersom jag är så intresserad av alla de här norska pocketserierna (jag måste inte nödvändigtvis läsa alla, men jag är fascinerad av att de finns) och Kristin menade att Ulveøyne var en av de mer läsvärda så letade hon upp dem åt mig på antikvariat. :)

Numera är Ulveøyne lättare att få tag på om man vill läsa böckerna. Den har nämligen givits ut i en ny upplaga, denna gången i dubbelband. Det verkar inte vara ovanligt att man gör så. Bl. a. har Margit Sandemos Sagan om Isfolket och Bente Pedersens Raija kommit i dubbelband, och i Sverige har Sandemoserien nyligen återutgivits på det här sättet.

Ulveøyne bestod av 25 böcker, men i återutgivningen har man lagt till en extra bok, "Sotteseng", som nummer 26. Den utspelar sig före Ulveøyne. Ulva har ärvt sina mörka färger av sin far Kolve, vars mor kom från "Särkland". Det är om henne "Sotteseng" handlar. Aisha är slavinna i ett fint hushåll i Alexandria, och husfruns favorit. Hon har en hög ställning bland slavarna, och saknar inget, inte ens friheten. Aishas släkt har varit slavar i generationer, det är inget konstigt med det. Hon har det mycket bättre så här, än om hon varit fri och fattig. Men allt förändras när hon hamnar i onåd och säljs till en slavhandlare.

Samtidigt är en grupp nordbor i Medelhavsområdet för att bedriva handel. Några har varit med förr, andra inte. Ett besök på slavmarknaden är alltid roligt, och en av de yngre männen fastnar för en slavinna som skiljer sig från mängden ...

Ulveøyne handlade en hel del om trälars villkor under vikingatiden, och i Sotteseng ser man det från ett annat håll. Aisha har en helt annan syn på alveriet än de flesta av trälarna som det berättades om i Ulveøyne. De levde under sämre villkor och var inte sällan krigsfångar eller liknande. Ofrivilliga i alla fall. Även om det finns exempel på lyckligt lottade nordiska trälar, åtminstone en, i "Sotteseng" så nöjer inte denna sig med sitt öde, som Aisha gör fram tills katastrofen, utan är helt cynisk. Jag vet inte hur pass historiskt riktigt detta är. Hade slavarna i t. ex. Alexandria (där Aisha kommer ifrån) det så mycket bättre än i Norden? Aisha noterar förstås hur första och andra generationens slavar i hennes stad inte lyckas foga sig på samma sätt som sådana som hon själv. (Jag får väl läsa Dick Harrisons böcker om slaveri genom historien, som jag köpte på rean.)

Annars är "Sotteseng" en ganska sorglig bok. Titeln ger ju en ledtråd om varför.

måndag 6 juli 2009

Andra Moseboken (Exodus)


Andra Moseboken (Exodus)

"Andra Moseboken" är inte lika läsbar som föregångaren. Okej, det börjar rätt bra, med Mose i vassen (jag vill så gärna skriva "Moses", hehe) och sen de där plågorna som de stackars egyptierna råkar ut för. Motivet bakom är egentligen ganska bisarrt. Det är Gud som gör så att Farao envisas med att inte slippa israeliterna, så att egyptierna kan utsättas för fler katastrofer.

Till slut får de ju ändå gå, och så vandrar de runt i öknen och gnäller, och tillverkar avgudabilder så fort Mose vänder ryggen till. Mose får reda på de tio budorden, och en hel massa andra lagar och regler. Inte minst väldigt exakta anvisningar för ett sorts tält-tempel och prästkläder. Det är väldigt mycket detaljer kring de här prästkläderna. Jag fattar ju idén bakom att ha en väldigt detaljerad beskrivning som man kan komma ihåg i stället för att slarva bort mönsterark och så, men det är bara för de särskilt intresserade. Väldigt tråkigt för den vanlige läsaren.

Gamla testamentet:
1. "Första Moseboken" ("Genesis")

Fruits Basket 19 & 20



Fruits Basket 19
Fruits Basket 20
av Natsuki Takaya

Oj, var det mer än ett år sedan jag läste de föregående delarna i Fruits Basket? Man borde nog läsa dem lite tätare, handlingen är inte så enkel. Många personer att hålla ordning på också. Vad ska jag säga om handlingen då? Det är det här med förbannelsen som vilar över släkten Sohma, och dessutom är det lite kärleksbekymmer. Jag gillar den här mangan mycket, och kommer nog läsa om den i framtiden. Det är bara några delar kvar nu. 23 totalt, men jag är osäker på om den sista har kommit ut än (på engelska alltså).

På de här omslagen ser vi några skolkompisar till Yuki - Kakeru och Machi. Karaktärerna som hamnar på omslaget blir kanske mindre och mindre centrala, men Kakeru och Machi har faktiskt viktiga roller de också.

Tidigare delar i serien:
- Fruits Basket 1 & 2
- Fruits Basket 3 & 4
- Fruits Basket 5 & 6
- Fruits Basket 7 & 8
- Fruits Basket 9-12
- Fruits Basket 13 & 14
- Fruits Basket 15 & 16
- Fruits Basket 17 & 18

lördag 4 juli 2009

Coraline


Coraline
av Neil Gaiman

Jag har läst "Coraline" tidigare, men efter filmen så ville jag gärna läsa om den. Det var en del saker i filmen som jag inte riktigt kände igen från boken, och det verkar som om det beror på att det har gjorts en del ändringar. Filmen är bra, men jag tycker att boken är bättre. Det kan i och för sig ha med att göra att jag tycker bättre om böcker än filmer.

Coraline Jones och hennes föräldrar flyttar till en ny lägenhet i ett gammalt hus. Coraline är det enda barnet i huset. Förutom hennes familj bor här två pensionerade skådespelerskor som lever lite i sin egen värld och en äldre man som verkar mycket märklig. Alla uttalar hennes namn fel. Coraline är en tuff tjej som älskar att gå på upptäcksfärd. Helst utomhus, men när vädret är för dåligt tvingas hon leka inne. Det är då hon upptäcker den mystiska dörren som inte leder någonstans. Hennes mamma säger att den har blivit igensatt när huset delades upp i lägenheter.

Men ibland, när bara Coraline är i närheten, finns det något bakom dörren. En annan lägenhet, som är nästan likadan som den Coraline bor i. Och föräldrar, som är väldigt lika hennes egna föräldrar. Skillnaden är att dessa alltid har tid för Coraline och älskar att skämma bort henne. Och att de har knappar i stället för ögon. Och att de inte är hennes riktiga föräldrar ... Men de vill så gärna att Coraline stannar. Allt hon behöver göra är att låta dem sy i knappar i hennes ögon. När Coraline tackar nej så visar det sig att de kanske inte ville henne så väl i alla fall. Det visar sig också att Coraline inte är det första barnet som The Other Mother har velat ha, men kanske det mest motsträviga.

"Coraline" är en ordentligt skräckfylld skräckroman, som jag antar funkar för både barn och vuxna. Jag är ju inte ett barn, så det är lite svårt att uttala sig om det, men det är ju en barnbok egentligen. Men det spelar ingen roll vad det är. Bara läs den!

Ligge i grønne enger


Ligge i grønne enger
av Anne B. Ragde

Egentligen skulle det inte bli fler böcker om familjen Neshov efter "Berlinerpoplene" och "Eremittkrepsene", men så blev det det ändå. "Ligge i grønne enger" följer familjen ännu en liten bit i livet.

Det är i alla fall Torunn som driver gården Neshov nu, men hon gör det av plikt och utan glädje. Hennes farbröder har planer om att använda olika byggnader på gården till sina egna projekt, men detta förutsätter att Torunn fortsätter driva gården. Så då blir det ännu större ansvar, när flera personers planer hänger på henne. De bitarna som handlar om Torunn är ganska deppiga. Tur då att det råder babyyra i Köpenhamn, där Erlend och Krumme väntar barn med ett lesbiskt par. Vissa oroliga tankar inför framtiden finns väl, men för det mesta är det glädje och shopping som gäller.

Den här boken är väl ungefär som de två tidigare, livet går upp coh ner för personerna det handlar om. När "Eremittkrepsene" slutade var man ju bara tvungen att få veta hur det skulle gå. Men det känns inte som om historien blir mer avslutad i och med "Ligge i grønne enger". När man slår igen boken undrar man fortfarande hur det ska gå. Inte i riktigt lika hög grad som efter den förra boken kanske, men inte särskilt mycket mindre heller.

torsdag 2 juli 2009

SUB

Jag börjar tro att det är omöjligt att läsa mer än man köper/lånar/skaffar/stjäl.

723 den förste den här månaden.