tisdag 28 juli 2015

Djävulens tonsteg

Djävulens tonsteg
av Hans-Olov Öberg

När folk börjar blogga glatt om den avslutande delen av trilogin kanske det är dags att läsa del 1, som har stått i hyllan ett tag ...

Det är 1978 i Västerås. Polisen förbereder sig på att stadens värste brottsling snart släpps ur fängelset. Det gör även de kriminella, som i vissa fall har haft det lugnt medan han satt inne. Nu är det dags att betala tillbaka de där pengarna som man är skyldig, som man kanske inte har ...

Så får polisen – och allmänheten – något annat att tänka på. En skolpojke hittas mördad i Domkyrkan efter att ha försvunnit från en övning med gosskören. Vem kan ligga bakom ett sådant dåd?

Benny Modigh får ta hand om utredningen. Han har en sällan skådad intuition, är rent av lite synsk. Har det blivit vanligare i deckare på senare år förresten? Det förekommer ju i Åsa Larssons böcker, och är inte huvudpersonen i Mons Kallentofts deckarserie också synsk?

Förutom Bennys mer officiella utredning så gör en av den mördade pojkens klasskompisar egna efterforskningar. Elias sjunger också i gosskören, och var både lite kompis och lite konkurrent till offret. Han är lillgammal och har ganska knepiga familjeförhållanden. Familjen ser säkert bra ut på ytan – det är perfektion som krävs – men normalt är det knappast. Som jag har förstått det så kommer även Elias vara en återkommande person i serien. Jag har väl blivit lite spoilad på kommande böcker i serien. Det gör inte så mycket. Det blir nog spännande läsning ändå, av allt att döma.

Och det här med att boken är utgiven som "Cosy Crime" ... Den är inte särskilt cosy alltså. På del 2 står det förlagets vanliga namn, "Kalla kulor förlag".

lördag 25 juli 2015

Människadjuret


Människadjuret
av Margit Sandemo

Den här boken handlar mest om tre isfolkspojkar. Vi har tvillingbröderna Marco och Ulvar. Marco är speciell, ovanligt vacker och duktig, men man får aldrig riktigt tag på hans personlighet. Det är som att han tillhör något annat, och det gör han ju också. Man han och Ulvar står varandra riktigt nära, och Marco är den ende som i viss mån kan kontrollera tvillingbrodern. Det var länge sedan man hade en riktigt ond drabbad i Isfolket, men Ulvar är en av dem. Annars har de ju under lång tid bara haft drabbade som har lyckats behärska sina onda sidor, och en som bara blev värre med åren, men då hade han redan rest bort från släkten och den enda i släkten som såg något av hans ondska var hans lille son. Men Ulvar är alltså en av dem som är riktigt illa. Det är en stor påfrestning för alla i familjen, som varje dag möts av Ulvars illvilja. Om man tänker på hur berättelsen byggs upp så var det förstås på tiden att vi fick en riktigt ond drabbad. Läsaren behöver påminnas om varför släktens förbannelse är så hemsk. Det är inte så långt kvar till slutstriden nu faktiskt.

Den tredje pojken, Henning, är egentligen väldigt avlägset släkt med tvillingarna, men fungerar som ett mellanting mellan storebror och fosterfar. Han är bara elva år äldre, men han var den förste som fick ansvaret för barnen. (Stackars Henning, han råkar bara ut för det ena hemska efter det andra.) För naturligtvis dog deras mor vid förlossningen. Ulvar har ju de karaktäristiskt missbildade skuldrorna, som är för breda och vassa för att modern ska klara sig. Vi är ju bara framme vid mitten av 1800-talet än så länge. Naturligtvis accepterar inte omvärlden en elvaårig vårdnadshavare, men det finns en vuxen släkting också – Malin. Och när hon flyttar till Norge så är hela släkten samlad igen. Endast hennes föräldrar bor kvar i Sverige. Också ett tecken på att det drar ihop sig till slutstrid. Ja, det är sjutton böcker kvar, men det närmar sig.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder 
20. Korpens vingar 
21. Vargtimmen 
22. Demonen och jungfrun 
23. Våroffer 
24. Djupt i jorden 
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans 
28. Is och eld 
29. Lucifers kärlek

fredag 24 juli 2015

Vareopptelling


Vareopptelling
av Erlend Loe

Förr var Nina Faber alltid stolt över att hon hade valt den högre och svårare banan som poet i stället för att skaffa sig en vanlig utbildning och ett vanligt jobb. Fast nu, på äldre dagar, ångrar hon sig när hon tänker på att hon kunde ha haft en stadig pension nu. Hon hade inte behövt oroa sig för hur hon ska ha råd med sin älskade kolonilott. Det var länge sedan hon gav ut något, men under en period i Turkiet fick hon ihop en liten diktsamling. Hon själv och hennes förläggare har stora förhoppningar för den.

Den dagen en diktsamling släpps har alltid varit jobbig för Nina, men i år blir det värre än vanligt. En inställd signering och en rejäl sågning i en studenttidning vänder upp och ner på hela hennes dag. Vilka tror de att de är? Den här gången tänker Nina konfrontera de som ligger bakom.

Mina favoriter av Erlend Loe har varit några av de första jag läste – "Naiv. Super." och "Kurt quo vadis?". Resten har jag inte tyckt lika bra om. Det har väl varit ganska bra, men inget jag direkt har tänkt på efteråt. Men "Vareopptellning" gillar jag. Så nu har jag väl en "topp tre Loe" i stället för bara "topp två". Handlar alla hans böcker om att någon får nog? Det gör de kanske inte, och jag har inte läst alla heller, men många av dem har det temat. Nina Faber är en av de som får nog på ett sätt som jag kan identifiera mig med mest. Varför vissa av böckerna är lättare att identifiera sig med vet jag inte. Kanske är det för urflippat att t.ex. bo i skogen med en älg.

torsdag 23 juli 2015

Flickan och filmen

Flickan och filmen
av Swen Wernström

Gittans storebror Tage bekymrar sig över sin systers och hennes väninnors filmstjärnedyrkan och skådespelardrömmar. Tillsammans med några vänner spelar han dem ett spratt som ska avskräcka dem från de orealistiska drömmarna. Men Gittan blir inte avskräckt. I stället bestämmer hon sig för att verkligen utbilda sig till skådespelerska. Men det är inte så lätt för en flicka från en vanlig arbetarfamilj på Söder. Hon kan ju inte kräva att hennes föräldrar försörjer henne när de egentligen hade räknat med att hon skulle börja jobba direkt efter skolan. Men det är inte heller lätt att kombinera skolan och enstaka statistjobb med en vanlig anställning.

Det påminner ju om den där debatten som var i Storbritannien i våras (?), om att så många av den nya generationen stora skådespelare kommer från en välbärgad bakgrund. Att man missar skådespelare som är lika bra, men som inte har möjlighet att kämpa på i flera år innan genombrottet (och lönen) kommer.

Sven Wernström är väl mer känd för sina mer politiska ungdomsböcker från 60-70-talet, och inte så mycket för flickböcker från 50-talet, men redan här är det ju ganska politiskt. Det är också något om att dagens (alltså 50-talets) storstadsungdomar blir passiva p.g.a. det stora utbud av aktiviteter som finns.

Jag ser förresten att Sven Wernström är en av författarna bakom pseudonymen Siv Malmström (tillsammans med Stig Malmberg) som jag läste en bok av för ett tag sedan, "Anita". Inte helt olik "Flickan och filmen" kanske. Båda böckerna verkar vara första delen i serier.

onsdag 15 juli 2015

Marianne blir Blå Stjärna


Marianne blir Blå Stjärna
av Inger Högelin-Brattström

Den här boken köpte jag mest för att jag inte visste vad en "Blå Stjärna" var. Nåt med djur, kan man gissa av omslaget, och i Göteborg finns det ju en veterinärklinik som heter Blå Stjärnan. Samband? Sedan lyssnade jag på en radiodokumentär om något helt annat, där en person som intervjuades nämnde att hon hade varit Blå Stjärna. Fram med den där B. Wahlströms-boken!

En Blå Stjärna är en sjuksköterska för hästar, vilket behövs vid regementen där man använder hästar. I Mariannes hemstad finns just ett sådant regemente och en av Mariannes klasskamrater, en flicka som alltid har hållit på med hästar och hundar, ska gå Blå Stjärnekursen efter sin studentexamen. I ögonblickets ingivelse säger Marianne att det ska hon också göra. Sanningen är att hon inte har en aning om vad hon vill göra, och att hon inte ens är intresserad av djur. Att klasskamraterna uttrycker sina tvivel på att det skulle vara något för Marianne gör bara att hon blir ännu mer bestämd.

Men första gången hon går till stallet tillsammans med klasskompisen, för att åtminstone ha haft med hästar att göra innan hon börjar kursen, inser hon att hon faktiskt är lite rädd för hästar. Och hennes föräldrar är väldigt negativa till hennes Blå Stjärneplaner. Vilket ju faktiskt inte är så konstigt, med tanke på att hon aldrig har varit intresserad av hästar tidigare. De är rädda att hon bara ser den fina uniformen och alla officerare framför sig, medan det i själva verket är hårt arbete. Går man kursen förbinder man sig också att tjänstgöra i perioder under flera år.

Så klart går allt över förväntan. Det kan jag väl skriva? Det är väl inte så många som hade tänkt läsa den här? Det är förstås lite väl tillrättalagt (t.ex. när hon vinner en liten tävling mot andra som har ridit längre än henne), men man kan ändå köpa att hon av en slump har hamnat på ett ställe som passar henne precis.

måndag 13 juli 2015

Morantologi


Morantologi
av Caitlin Moran

Perfekt! En samling av Caitlin Morans krönikor och artiklar. Nästan alla är jätteroliga. De kan väl handla om nästan vad som helst (mycket om tv, jag tror hon har (haft?) nån tv-spalt), det är sättet hon uttrycker sig på som är det roliga. Det funkar faktiskt översatt också, det kan inte ha varit enkelt (översättning av Molle Kanmert Sjölander). Precis sån humor som jag gillar.

Texten om Lady Gaga känner jag igen, den var med i "How To Be a Woman" också. Lite tråkigt, men ärligt talat; om man hade skrivit en artikel om hur man festade med Lady Gaga just när Lady Gaga var som mest omtalad, hade man inte försökt få med den texten precis överallt? (Eller om det är förlaget som ...)

söndag 12 juli 2015

En smakebit på søndag (Salammbô)

http://gronneskoger.blogspot.se/2015/07/min-uke-en-smakebit-pa-sndag.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Semestern har börjat och just nu håller jag egentligen på och viker tvätt så att gästsängen ska dyka upp ur klädhögen. ;-) Jag får nämligen besök av en kompis nästa vecka.

Men jag hinner väl sticka emellan med en smakbit ur boken jag håller på med. Den utspelar sig i en miljö som känns väldigt exotisk. Karthago vid tiden för de puniska krigen, några hundra år före vår tideräknings början. Smakbiten, som verkligen är en smakbit, fast kanske inte enbart av sånt man vill smaka på, är från en överdådig fest som hålls för de legosoldater som har kämpat på Karthagos sida i ett slag.
Till att börja med serverades fågel i grön sås på röda lerfat dekorerade med svarta ornament, därefter bjöds omkring olika sorters musslor som fiskats vid den puniska kusten och soppor av vete, bönor och korn samt sniglar kokta med kummin och upplagda på bärnstensfat. Sedan täcktes borden av kött: hornbeprydda antiloper, påfåglar i sina fjäderskrudar, får som kokats i sött vin, lårben av kamel och buffeloxe, igelkottar i fisksås, stekta gräshoppor och sovråttor och i skålar av tamrapanniträ låg stora späckbitar i saffransås. Alla rätterna var starkt kryddade med salt, tryffel och dyvelsträck. Stora pyramider av frukter och av honungskakor bars omkring och man hade inte ens glömt att servera en kartagisk maträtt som avskyddes av alla andra folk: tjockmagade små hundar med rosafärgat, silkesmjukt skinn som färserats med olivdrav.
(Gustave Flaubert, "Salammbô", s. 9)

lördag 11 juli 2015

Snaaart bingo

Dags för en liten uppdatering av sommarens bokbingo. 10 av 25 kategorier/rutor är lästa. Ingen hel rad än. Så här ser det ut nu. Min semester har börjat nu, så de närmaste veckorna kommer jag kanske hinna läsa mer än annars. Det gäller bara att läsa böcker som passar in här också.

Sedan sist har jag läst följande:

Horror: Jack Werners "Creepypasta", som jag redan har bloggat om.

Gifted to you: "Morantologi" av Caitlin Moran. Jag fick den av en kompis, antingen när jag fyllde år eller i julklapp (min födelsedag infaller relativt nära jul, det är svårt att minnas).

With a protagonist/narrator over the age of 50: I "Vareopptelling" av Erlend Loe har huvudpersonen fyllt 65 till och med.

Speculative fiction: "Den nya människan" av Boel Bermann. Dystopi.

Has a place-name in the title: Jag kände för att läsa om "Norrtullsligan" av Elin Wägner, och den passade ju in här. Bland annat, men det blev den här rutan jag valde.

Creepypasta

Creepypasta – Spökhistorier från internet
av Jack Werner

Det var ganska länge sedan jag själv letade efter läskiga historier på internet. Nu menar jag inte läskiga böcker (jag har aldrig slutat leta efter böcker), utan hemsidor om spöken och sånt där. Creepypastan uppstod senare. Saker klipps och klistras i olika nätforum. I vanliga fall kallas det copypasta, men om det är meningen att det ska skrämma, eller åtminstone få läsaren att rysa, så är det en creepypasta.

I den här boken går Werner igenom olika typer av creepypasta och förklarar hur de kan fungera som internets vandringssägner. Att man inte vet vem som har skrivit saker gör dem i det här fallet mer trovärdiga. Om ens kompis skulle berätta att hen har varit med om nåt jätteläskigt – kanske övernaturligt – så har man för mycket fakta för att historien inte ska gå ihop. Men det är ju inte lika osannolikt att "nån på internet" skulle kunna ha råkat ut för det, den behöver inte ens säga att det var en kusins klasskompis som i de klassiska vandingssägnerna.

Många av spökhistorierna återges i sin helhet. Många är riktigt hemska. De kommer snabbare till poängen, och är dessutom inte lika uppenbart fiktiva, än en vanlig skräckroman. Å andra sidan kan jag tänka mig att det finns oerhört många dåliga skräckhistorier på alla möjliga forum, som man måste läsa för att hitta de bra. Men de blir väl inte så ofta kopierade. Mot slutet av boken blev jag dock lite mätt på de här spökhistorierna. De flesta har ju en liknande stil, en första person-forumpoststil, även om de kan vara väldigt olika på andra sätt.

Intressant att läsa om vad det finns för vandringssägner och spökhistorier på ställen som man aldrig besöker. Tydligen känner varenda tolvåring till historien om spöket i Minecraft till exempel. Jag känner inte ens till nån som är tolv.

Jag kommer hela tiden att tänka på Arkiv X när jag läser boken. Visserligen är jag sämst på Arkiv X, men var det inte ofta mordiska monster i skogar och hus som beboddes av monster/mördare som de undersökte? Sånt som folk berättar spökhistorier om. Det var inte bara utomjordingar.

Det finns också en hemsida till boken, som innehåller ännu fler creepypastor, och häromdagen hörde jag på radio att det ska komma en creepypodd. Jag anar att man inte ska lyssna på den samtidigt som man tar en sen kvällspromenad i skogen.

onsdag 8 juli 2015

Til verdens ende


Til verdens ende
av May Grethe Lerum

Det händer så mycket i de här böckerna.Jag vet inte om det egentligen för själva huvudhistorien framåt. Jag vet knappt vad man ska säga att själva huvudhistorien är. Det handlar om den här släkten förstås, den som började med lilla Liv från Bergaheim. I första halvan av serien förekom då och då ett märkligt smycke som av vissa ansågs ha magiska egenskaper. I andra halvan har det, lite i bakgrunden, förekommit en sorts sammanslutning, man kan nog kalla det en orden, av kvinnor. Inte att det märks så tydligt när personerna i böckerna bara är hemma i sina norska fjordbygder, men ibland ger de sig ju ut i världen också. Jag undrar om vi kommer få veta mer om de här hemlighetsfulla sakerna i slutet av serien. För de är inte riktigt så framträdande i böckerna att jag tycker att det är det som är historien som bokserien följer.

Livets døtre:
1. Bøddelens kvinne
2. Marias bok
3. Blodsbånd
4. Brutte lenker
5. Soningstid
6. Veier over hav
7. Øye for øye
8. Vinterfrukt
9. Fortidens synder
10. Opprør
11. Slavenes by
12. Solefall 
13. Englenes dans 
14. Nymånenatt 
15. Når dagen gryr 
16. Stormsyn 
17. Nattvandring
18. Ukjente stier 
19. Fredløs
20. Trollkatt
21. Veiskille 
22. Mørke makter 
23. Fremmed måne 
24. Å jage en drøm 
25. Malstrøm 
26. Steinhjerte 
27. Vardene tennes 
28. Speil i sølv

måndag 6 juli 2015

Nattbarn


Nattbarn
av Hanna Gustavsson

Ingrid, eller Iggy, eller Nattbarn på nätet, är en fjortonårig hårdrockare. Just nu är allt bara tråkigt. Hennes mamma bara tjatar och har dessutom ofta besök av sin nye pojkvän, som Iggy inte direkt är förtjust i. Mest sitter hon på sitt rum med datorn och utforskar olika porrgenrer med en blandning av nyfikenhet och håglöshet. Men så börjar hon prata med fotografen när det är dags att ta skolkort. De visar sig ha gemensamma idoler och börjar prata på Emocore.se. Han är kul att prata med fast han är 29 och Iggys bästa kompis Julia tycker att det verkar skumt att han vill träffas.

Fantastiskt välskriven seriebok. Iggy känns så verklig. Det är så här man är när man är fjorton. Och jag gillar teckningsstilen med sina tusen detaljer.

Precis när jag hade läst ut "Nattbarn" fick jag reda på att det har kommit ut en bok till om Iggy. Måste. Ha. Nu.

onsdag 1 juli 2015

SUB och #sommarlovmedkulturkollo

Ny månad, ny SUB-summering. 1597 böcker. Ja, men ge mig tio år så ... Kanske borde jag inte ha gått på loppis i lördags. Och idag. Äsch, vad spelar det för roll egentligen? Tänk om jag t.ex. ärver en stor herrgård där det finns massor av hyllor, men inga böcker. Perfekt att kunna fylla upp dem då ju!

Alla har väl sett det här Sommarlov med Kulturkollo? Jag har hakat på, men bara på Instagram för enkelhets skull. Kul grej. :) #sommarlovmedkulturkollo

Här är alla teman för hela sommaren.