måndag 30 juni 2008

Grimms Märchen


Grimms Märchen
av bröderna Grimm (eller Brüder Grimm, som det står här)

Loppisfynd! En tysk bok med ett urval av bröderna Grimms sagor. De allra mest kända (Hans och Greta, Rödluvan, Askungen etc.) finns förstås med, men också en del som är lite mindre kända och några som jag aldrig hade hört talas om.

Jag läste en eller ett par sagor då och då, inte hela boken i ett sträck. Det är lagom så.

söndag 29 juni 2008

Spellbound


Spellbound
av Margit Sandemo

Jag trodde faktiskt aldrig att Sagan om Isfolket skulle komma ut på engelska, särskilt inte som utgivningen stoppades efter ett par delar i Tyskland, men nu finns första delen i The Legend of the Ice People ute i butikerna i Storbritannien. Kristin köpte första delen till mig när hon ändå beställde den till sig själv, för det kan ju vara kul att se hur översättningen är.

Det känns väldigt konstigt att läsa texten på engelska, eftersom allting är så skandinaviskt. Trondheim och ruvande bergskedjor och mylingar och grejer. Begreppen "myling" och "brännvin" översätts inte, utan står kvar på svenska (som ju är originalspråket). Har de inte brännvin eller något liknande i engelsktalande länder? Namnen är inte översatta, men tillnamnen är förstås det. Heming Fogdedråparen blir t.ex. det lite mer invecklade "Heming, the bailiff-killer". Namnen Sol, Dag och Liv, som i berättelsen väljs för sina betydelser, förklaras bara lite halvt om halvt. T.ex. "I have found thee in the darkness of night. Therefore I baptise thee Dag, if thou art a boy." (Observera att Silje här utför en improviserad dopceremoni, hon pratar inte så här annars.) Det är förstås precis så här det står i de svenska och norska böckerna, men vi vet ju vad "dag" betyder.

Annars så är väl det här en av de allra bästa (om inte den absolut bästa) boken i serien, och jag fick lust att läsa om alla böckerna igen. Fast på svenska då.

För den som faktiskt inte har läst böckerna (vilket antagligen är ganska många egentligen) så utspelar sig just den här boken i och omkring Trondheim i slutet av 1500-talet. (Det är 47 böcker i serien och man hinner ca 400 år framåt i tiden.) Huvudpersonen Silje Arngrimsdotter har förlorat sina föräldrar och sina syskon i pesten, och har dessutom blivit bortkörd från sitt barndomshem. Hon har begett sig till Trondheim, men ingen vågar släppa in främlingar i sitt hus när pesten härjar. Just den här vinternatten när boken börjar bestämmer sig Silje för att våga sig ut till galgbacken för att värma sig vid bålen där de pestdöda bränns.

Samma kväll är en adelsfröken ute på ett hemligt ärende. Hon har just fött en barn i hemlighet, efter att ha lyckats dölja hela graviditeten från sin familj och tjänstefolket, och nu ska hon lämna barnet i skogen för att dö.

Samtidigt på galgbacken ska en ung man just torteras och avrättas för att ha mördat en fogde. På avstånd funderar en grupp män, ledda av en skrämmande vargliknande man, på hur de ska lyckas frita honom innan han avslöjar för många hemligheter.

Naturligtvis kommer de här tre händelserna flätas samman och bilda grunden för Sagan om Isfolket, även om Isfolket har anor ännu längre tillbaka i tiden.

Omslagen till de engelska böckerna är förresten mer "läsa på bussen"-vänliga än de svenska.

Power!! 1-4



Power!! 1-4
av Shizuru Seino

Power!! är en manga som tidigare gick i den numera nedlagda svenska serietidningen Manga Mania. Publiceringen i tidningen avbröts efter motsvarande volym 5 av pocketutgåvan. (Man avbröt de flesta serierna innan de egentligen var slut för att ge plats för nya serier. Antagligen för att det skulle ta väldigt många år att publicera en serie i sin helhet. Japanska serietidningar brukar väl komma ut lite oftare.) Alltså har jag redan läst de här fyra volymerna, fast i tidningen. Men det var flera år sedan, så jag hade hunnit glömma bort många detaljer och namn. En del kände jag knappt igen alls, men jag vet ju att jag måste ha läst det tidigare.

Serien handlar om Kyo Aizawa, en sextonårig tjej som ska börja på en gymnasieskola med jättesöta skoluniformer. Tyvärr visar det sig att hennes baskettokige pappa har förfalskat hennes ansöningar och skrivit in henne som kille. Skolan har nämligen ett mycket bra basketlag och pappan vill uppleva sina egna proffsdrömmar (som gick om intet p.g.a. av en skada) genom Kyo. Ingen gullig skoluniform för henne alltså (skoluniformer för killar är inte söta och verkar se rätt lika ut överallt). Dessutom måste hon som medlem i basketlaget bo på skolans elevhem, dela rum med en kille och dela dusch med hela korridoren (eller hela elevhemmet rent av?). Aningen jobbigt. Hur ska Kyo lyckas dölja att hon är tjej, och t.ex. undvika att alla andra tror att hon är allvarligt sjuk när hon har mensvärk?

Dessutom är Chiharu Eniwa, Kyos rumskompis, riktigt snygg, men det kan ju inte bli något eftersom Kyo liksom också ska vara kille. Eller? Stackars Eniwa får en identitetskris. Dessutom har Kyo problem med efterhängsna kvinnliga fans. Det leder till en del roliga situationer förstås, särskilt när Kyo får för sig att hon är på väg att bli avslöjad och måste uppföra sig som en "typisk kille".

Allt det här verkar vara väldigt vanligt i manga (t.ex. i W Juliet, som går i tidningen Shojo Stars, där en kille måste låtsas vara tjej under hela gymnasietiden för att få lov att satsa på skådespeleriet). Det är antagligen inte lika vanligt i verkligheten...

Volym 2 och 4 innehåller lite mindre Power!! (särskilt volym 2) och i stället finns där ett par helt andra serienoveller av samma författare. Totalt består Power!! av 10 volymer. Alla finns utgivna på svenska. (Om man ändå skulle föredra engelska av någon anledning, så heter serien Girl Got Game på det språket.)

lördag 28 juni 2008

Kajika


Kajika
av Akira Toriyama

Akira Toriyama har skrivit den väldigt poipulära mangan Dragonball. Jag har läst de första delarna i den serien, men jag tyckte inte alls att den var bra. "Kajika" är en manga i bara en volym (alltså inte i över 40 delar) och jag hittade den billigt, så jag tänkte att jag skulle läsa den. Men den är inte heller bra. Varken berättelsen eller karaktärerna är tillräckligt intressanta för att jag ska engagera mig i läsningen. Författaren har dock skrivit en mangatecknarhandbok som är helt okej. Jag har inte läst den från pärm till pärm, men man kan bläddra i den och få reda på saker som hur det funkar när man lägger på raster (färdiga bakgrundsmönster, eller, det används väl till mönstrade klädesplagg etc. också). Kul att veta. :)

Mangan "Kajika" bär samma namn som dess huvudperson. Kajika tillhör ett folkslag där alla är otroligt starka. Som barn var han ett problem, eftersom han helt enkelt verkar ha varit riktigt elak. När han en dag dödade en räv för skojs skull la rävens ande en förbannelse över honom. Kajika är nu en sorts rävmänniska och det enda sättet att bryta förbannelsen är att han räddar tusen liv. Han börjar närma sig målet nu, och har uppfostrats av rävens ande till att bli en bättre människa. När han ska rädda en hotad flickas liv hamnar han mitt i de komplicerade turerna kring världens sista drakägg. Vissa vill ha det för att bevara den hotade arten, men en gangsterboss vill åt ägget av helt andra skäl.

Slutet är delvis förutsägbart.

torsdag 26 juni 2008

Vi Sprakfålar


Vi Sprakfålar
av Lisa Eurén-Berner

"Vi Sprakfålar" är den näst sista boken i Sprakfåleserien och den känns som någon sorts Best of Sprakfåle. Huvudpersonen numera är ju Susanne, men i den här boken får hon besök av sin mamma Inga-Maja, som var berättare i de första tio böckerna. I stort sett sitter de och pratar och kommer hela tiden in på olika highlights från de första böckerna som Inga-Maja får berätta om. De allra första böckerna hade lustiga illustrationerm och de repriseras också. En ny illustration bjuds det också på, antagligen för att det inte skulle bli ojämnt fördelat. I det sista kapitlet är det nämligen Susanne som berättar om något som hände när hon, hennes svägerska Ingrid och morföräldrarnas gamla hushållerska Amanda var ute på biltur.

Jämför gärna omslaget på den här boken med den första bokens omslag.

Sprakfåleböckerna:
1. "Fröken Sprakfåle"
2. "Fröken Sprakfåle växer upp"
3. "Fröken Sprakfåle på grönbete"
4. "Fröken Sprakfåle förlovar sig"
5. "Fröken Sprakfåle byter namn"
6. "Unga fru Sprakfåle"
7. "Sprakfålen tar farväl"
8. "Inga-Majas baby"
9. "En liten sprakfåle till"
10. "Sprakfålen tar semester"
11. "Susanne på egen hand"
12. "Mamma opp i dagen"
13. "Susanne och en ann'"
14. "Susanne i prästgården"
15. "Susanne i hushållsskola"
16. "Susanne som barnsköterska"
17. "Susanne står brud"
18. "Erik har sista ordet"
19. "Heja, Peter!"
20. "Susanne och Pricken"
21. "Susanne i Vällingby"
22. "Amanda som filmstjärna"
23. "Susanne på sommarnöje"
24. "Peter gifter sig"
25. "Susanne och ungarna"
26. "Faster Susanne"
27. "Susanne far till Rom"

W



Jag hann aldrig vara med i Malins bokfemma innan hon la ned den, men nu har hon visst börjat med något nytt. Böcker A-Ö. Ej att förväxla med mitt eget A till Ö-projekt.

Här är utmaningen att nämna en bok OCH en författare på bokstaven. Någon som ni gillar, avskyr, skrattar åt, gråter till, skräms av. Ja, listan kan göras lång men motivera ditt val så vi vet om vi ska hänföras eller skrämmas bort.

Det ska inte vara i bokstavsordning, utan denna gången är bokstaven W.

Författaren får bli Katarina Wennstam, som har skrivit de båda mycket intressanta böckerna "Flickan och skulden" och "En riktig våldtäktsman", som handlar om "samhällets syn på våldtäkt" (båda har den formuleringen i sina undertitlar). Hennes skönlitterära bok "Smuts" är inne på liknande teman, men den har jag inte läst. Är det någon som har läst den?

Boken blir Alan Moores fantastiskt bra seriealbum "Watchmen". En imponerande uppbyggd berättelse om maskerade hjältar (utan superkrafter) och vad som driver dem.

Galaxy Girl, Panda Boy


Galaxy Girl, Panda Boy
av Junko Kawakami

En samling korta mangahistorier. De utspelar sig i en vanlig, nutida värld, men har ofta en lite drömsk och märklig atmosfär. En ung flicka tycker inte att hon passar in bland människorna i den isolerade by hon bor i. En tjej irriterar sig över sin pojkväns alltför slappa attityd. Två syskon skickas till en udda internatskola. Rätt bra, men inte fantastiskt.

onsdag 25 juni 2008

Hembiträdet


Hembiträdet
av Marie Hermanson

Yvonne är en framgångsrik egenföretagare, som numera kan lämna mycket av arbetet till sina duktiga medarbetare. I hemlighet har hon i flera år tillbringat en del av sin fritid med att ströva omkring i ett mysigt villaområde och observerat husen och de som bor där. I hemlighet för att det känns som en rätt märklig hobby, som inte passar Yvonnes hypereffektiva stil. Det är särskilt ett av husen som Yvonne är nyfiken på. Hon blir inte riktigt klok på vad det är för sorts människor som bir där. En dag ser hon på en lapp på en allmän anslagstavla i Området att en städhjälp sökes till den adressen. Hon ser sin chans att få reda mer om det mystiska huset. Varför skulle hon inte kunna klä ut sig i second handkläder och låtsas söka jobbet? Om hon får komma på intervju kan hon ju se vem som bor i huset, och hur det ser ut där inne. Naturligtvis vill hon inte ha jobbet, men av någon anledning råkar hon ändå tacka ja. Och nu får hon reda på nästan lite väl mycket om vem som bor där.

Jag brukar gilla Marie Hermansons böcker, och den här är inget undantag. De påminner ofta lite om vissa skräckromaner, där historien börjar med något helt vanligt som utvecklar sig till att bli ... inte så vanligt. Fast här är det ju inte monster och skräck på det sättet, men någon sorts mardrömslik upplevelse kan man ändå kalla det.

söndag 22 juni 2008

Lästrio: Olästa böcker

Väldigt träffande Lästrio den här gången.

Vilka böcker har ni köpt men som bara blivit stående i bokhyllan olästa?

Såna har man (jag) ju ganska många av, så det får bli någon sorts best of. Förstaplatsen är i alla fall rätt självklar...


1. "En lämplig ung man" av Vikram Seth

Hur många gånger har jag flyttat med den här, men ändå inte läst den? Troligen alla gånger jag har flyttat "på riktigt". Jag har aldrig försökt klämma in alla mina böcker i små studentlägenheter, men i alla vanliga lägenheter har den varit med. Den väger mycket, och då är den ändå häftad. Undrar om den kommer gå sönder om man verkligen skulle läsa den.


2. "Anna Karenina" av Leo Tolstoj

Den här boken får representera diverse klassiker som det aldrig blir av att jag läser, för det kommer ju alltid något annat emellan. Den här boken har jag åtminstone inte köpt, utan tagit från mina föräldras bokhylla, som är mycket välfylld av gamla Bra Böcker-böcker som ingen har läst.


3. Deverry- och Paksenarrion-serierna

Delad tredjeplats till de här två fantasyserierna. Jag äger faktiskt flera olästa, mer eller mindre fullständiga, fantasyserier (och även deckarserier), men jag vill ta upp de här två speciellt. Kristin brukar påminna mig om att jag borde läsa Deverryböckerna (en serie i massor av delar av Katharine Kerr) och Morina om att jag borde läsa Paksenarrionböckerna (en trilogi av Elizabeth Moon). Jag har faktiskt läst den första Deverryboken (1999, innan jag kände Kristin) och en bit i den första Paksenarrionboken (också på 90-talet, skulle jag tro), men har inte kommit vidare. Men jag har planer på att läsa serierna, för de ska ju tydligen vara bra.

onsdag 18 juni 2008

Susanne far till Rom


Susanne far till Rom
av Lisa Eurén-Berner

Ännu en Sprakfålebok. Den här gången är det Susannes och Eriks hyresvärdinna, tant Gunhild, som gärna vill åka till Italien. Hon vill gärna ha Susanne som ressällskap och erbjuder sig att betala hennes resa, och efter lite dividerande blir det så också. Jag tycker att författaren har schabblat bort Italien lite i boken. Den är ju inte ens 140 sidor lång, och flera kapitel går åt till att berätta om vad som händer innan Susanne och tant Gunhild åker. Susanne hälsar på både föräldrar och morföräldrar, barnen måste lämnas till Susannes morföräldrar och man måste leja någon att ta hand om hushållet för Erik. Han är tydligen inte betrodd att laga mat till sig själv och se till att han har rena kläder.

I Rom bor Susanne och tant Gunhild på ett pensionat där det bor väldigt många andra svenskar. Värdinnan har t.o.m. lärt sig att tala svenska, men på ett naivt sätt och med charmerande brytning förstås... Miljön påminner alltså väldigt mycket om tidigare böcker, där Susanne har vistats på olika pensionat i Sverige. De verkar inte se så jättemycket av Italien egentligen.

Omslaget är ju snyggt i alla fall.

Sprakfåleböckerna:
1. "Fröken Sprakfåle"
2. "Fröken Sprakfåle växer upp"
3. "Fröken Sprakfåle på grönbete"
4. "Fröken Sprakfåle förlovar sig"
5. "Fröken Sprakfåle byter namn"
6. "Unga fru Sprakfåle"
7. "Sprakfålen tar farväl"
8. "Inga-Majas baby"
9. "En liten sprakfåle till"
10. "Sprakfålen tar semester"
11. "Susanne på egen hand"
12. "Mamma opp i dagen"
13. "Susanne och en ann'"
14. "Susanne i prästgården"
15. "Susanne i hushållsskola"
16. "Susanne som barnsköterska"
17. "Susanne står brud"
18. "Erik har sista ordet"
19. "Heja, Peter!"
20. "Susanne och Pricken"
21. "Susanne i Vällingby"
22. "Amanda som filmstjärna"
23. "Susanne på sommarnöje"
24. "Peter gifter sig"
25. "Susanne och ungarna"
26. "Faster Susanne"

söndag 15 juni 2008

Emma, vem är du?


Emma, vem är du?
av Calle Ljungström

Den här boken är rätt speciell. Det är resultatet av ett projekt där författaren letade efter en egen Emma. Bakgrunden är den här signaturmelodin till ett barnprogram. Emma finns bara i fantasin i sången, och Calle Ljungströms har visst ett företag som heter calleochemma. Den Emman finns också bara i fantasin. Men nu ska han alltså försöka hitta en riktig genom att sätta upp lappar, leta på Spraydate etc. En stor del av boken består av skärmdumpar från Spraydate, där Calle utväxlar meddelanden med Emmor och icke-Emmor. Konstig bok, men söt.

The Complete Book of the Flower Fairies


The Complete Book of the Flower Fairies
av Cicely Mary Barker

Galet gullig bok! Jag fick syn på den på biblioteket och tänkte att det kunde ju vara roligt att se vad ursprunget till alla Flower Fairies-produkter egentligen är. Det finns ju allt möjligt (särskilt brevpapper och kort, tror jag) med Flower Fairies på. Den här boken är en samlingsvolym som innehåller alla Cicely Mary Barkers böcker om Flower Fairies, som gavs ut mellan 20- och 40-talen.

- "Flower Fairies of the Spring"
- "Flower Fairies of the Summer"
- "Flower Fairies of the Autumn"
- "Flower Fairies of the Garden"
- "Flower Fairies of the Trees"
- "Flower Fairies of the Wayside"
- "A Flower Fairy Alphabet"

Dessutom innehåller den boken "Flower Fairies of the Winter", som sammanställdes på 80-talet. Tydligen fanns det material att ta av, men den saknar t.ex. den inledande vers (som handlar om den aktuella årstiden, eller t.ex. älvor i trädgården) som de andra böckerna har. Man märker förresten att England har ett mildare klimat än Sverige. Blommor på vintern? Tillräckligt många för att de ska räcka till en bok? Fast jag tror i och för sig att det som räknas som vinter i vinterboken till stor del överlappar höst- och vårböckerna.

Böckerna består alltså av bilder i den välkända Flower Fairies-stilen, med en liten dikt till varje bild, där växten och dess älva beskrivs. Ibland står det också någon kommentar under, t.ex. om växten går under olika namn i olika delar av Storbritannien, om växten är släkt med någon annan växt eller om namnet felaktigt antyder att den skulle vara släkt med en växt som den inte är släkt med, om den är giftig etc. Växterna är väldigt realistiskt avbildade, Cicely Mary Barker ska alltid ha haft ett riktigt exemplar av växten att måla av. Här fick hon hjälp av folk från Kew gardens, med växter som hon inte fick tag på själv. Älvorna är också gjorda efter levande modell. Hennes syster drev kindergarten i hemmet, så Cicely Mary Barker hade tillgång till barn att måla av.

Den här boken skulle säkert kunna vara ett smart sätt att lära sig de engelska namnen på olika växter. Om man läser den mer än en gång kan jag tänka mig att det fastnar. När jag plockade fram nästa Livets døtre-bok så var det en "gjetertaske" på baksidan. (Varje bok presenterar en läkeört på baksidan, eftersom detta är en viktig del i berättelsen.) Jag insåg att det måste vara samma växt som Shepherd's purse i Flower Fairies-boken, på namnet och på de speciella frökapslarna. (På svenska heter den lomme, som inte alls låter lika kul även om det väl syftar på samma sak.) Vi får väl se om jag kan hitta den i verkligheten någon gång. Det ska vara ett extremt vanligt ogräs. ;-)

lördag 14 juni 2008

Lästrion: Sverige

Nu är jag sent ute med Lästrion.

Vilka tre skönlitterära böcker beskriver Sverige bäst? Vilka tre skönlitterära böcker skulle du rekommendera någon som vill veta mer om Sverige att läsa?

Verkligen inte enkelt. Det finns många tänkbara böcker att välja på.


1. "Aprilhäxan" av Majgull Axelsson

Vet inte varför jag kom att tänka på just den, det var väldigt länge sedan jag läste den. Men den handlar i alla fall om fyra kvinnors helt olika liv under flera årtionden. Ganska brett alltså, och det tycker jag passar bra om man nu ska skildra ett helt land.


2. "Garagedrömmar" och "Vakna laglös" av Mats Kjellblad

Utspelar sig i Osby, men det skulle kunna vara vilken mindre ort i Sverige som helst.


3. Astrid Lindgren

Jag tror nästan hon måste vara med. Mest för hon är den författare som alla svenskar känner till. Man kan välja nästan vilken bok som helst alltså, det gör inget om den utspelar sig i Nangijala eller så.

Brutte lenker


Brutte lenker
av May Grethe Lerum

Efter Mogens Skankes död upptäcker Maria att utan hans inflytande är hennes och deras dotter Sunnivas ställning i Lyster inte så god. Kapellanen Revelin, som numera är präst, och Cecilia, Mogens dotter i ett tidigare äktenskap, hatar båda Maria. Maria tror att folket i Lyster ska vara på hennes sida, hon har ju botat deras sjukdomar i många år.

Men Revelin och Cecilia är listiga, och snart verkar det som om Marias enda utväg är att ta med Sunniva till sitt barndomshem, Meisterplassen. Den ende som bor där nu är Randar, som är Marias fosterbror och stora kärlek, men han är också traktens bödel. Yrket ärvs från far till son, och den bödel som vill bryta traditionen måste själv bli avrättad, i stället för den förfader som en gång valde att bli bödel framför att avrättas. Det går bra för Maria och Sunniva att inte tänka så noga över vad Randars yrke innebär, ändå tills den som ska avrättas är en de känner.

"Brutte lenker" tycker jag är den hittills bästa boken i serien, med mycket spänning och dramatik. Maria får kämpa mycket, först för att försöka behålla folks vänskap i Lyster, och sedan för att förbättra sin och Randars status i hembygden. Hon vill inte att Sunniva, som är van vid det bästa hemifrån, ska behöva växa upp utanför samhället. Den här boken utspelar sig under relativt kort tid, lite mer än ett år, så de olika händelserna är mer sammanhängande än i föregående bok, som utspelade sig under 12-13 år.

Livets døtre:
1. "Bøddelens kvinne"
2. "Marias bok"
3. "Blodsbånd"

fredag 13 juni 2008

Vad ska jag läsa på semestern?

Vi vet alla att det här med vad man ska läsa på semestern är en oerhört viktig fråga, som kan ältas och grunnas på längre än vad semestern varar. I år har jag tänkt att jag inte ska ha en bestämd semesterbokhög, men att det ändå ska bli lite av ett tema. Närmare bestämt att läsa alla de där böckerna som jag har samlat på mig och som alla tycker är så himla bra. "Bitterfittan", "Ladies", "Flyga drake", "Vindens skugga", "Snabba cash", "Tordyveln flyger i skymningen" etc. Den sistnämnda är den enda jag har sparat speciellt till sommaren, eftersom den är så förknippad med Sommarlovsteatern (även om jag inte har hört hela, eller läst boken förr). När det gäller de andra så är mer att det inte har blivit av att läsa dem...

Naturligtvis ska det blandas upp med annat. Seriealbum givetvis, och mina guilty pleasures: gamla flickböcker och norsk kiosklitteratur. :)

Lägg förresten märke till hur jag påstår att det inte finns en särskild semester-SUB, men hur jag ändå verkar ha gjort upp en mental lista över vad som ska läsas.

Simons 120 dagar


Simons 120 dagar
av Simon Gärdenfors

Jag köpte varsitt exemplar av den här tjocka, men snabblästa, seriepocketen till mig och Kristin. Hon hann läsa boken före mig och beskrev den bl. a. så här: "Man ser jo hva han ville da, ligge rundt i Sverige."

"Simons 120 dagar" är alltså ett projekt där Simon Gärdenfors åkte runt kors och tvärs genom Sverige och bodde hemma hos folk. För det mesta helt främmande människor som anmält sitt intresse genom hans hemsida. Jag vet att jag hörde någon radiointervju med honom innan han hade dragit igång projektet och att det lät helt galet. Reglerna var att han inte fick sova på samma ställe mer än två nätter och att han inte fick besöka sin egen lägenhet under 120 dagar. Upplevelserna skulle sedan skildras i serieform. Alla 120 dagarna och alla värdarna är inte med i serien, utan det är väl de mest minnesvärda händelserna som är med. Mycket konstigt hinner hända i alla fall. Sex, droger, våld, kärlekssorg, annorlunda religioner, kompishäng och skadedjur. Kul. :)

Efter att man har läst serien så kan man se på det här inslaget från Sydnytt. Visserligen kan man ju se på det även om man inte har läst serien, men då missar man vad som är riktigt, riktigt roligt med det. :)

(Kristin! Titta genast på inslaget!)

Babes i Beijing


Babes i Beijing
av Rachel DeWoskin

Efter att ha läst "De goda kvinnorna i Kina" blev jag inspirerad att plocka upp ännu en Kina-bok från SUB:en. Även "Babes i Beijing" är en bok om egna upplevelser och samtal med andra människor i Kina, men från en lite annan utgångsbok. Rachel DeWoskin är amerikan, och även om hon kände till ganska mycket om landet (hennes pappa är sinolog och familjen hade ofta rest till Kina) så var hon ju ändå en utomstående. Rachel DeWoskin flyttade till Kina när hon var tjugoett år och bodde där under hela den senare hälften av 90-talet. Egentligen jobbade hon på ett amerikanskt företag, men ganska snabbt fick hon ett udda extraknäck - som en av huvudrollerna i den kinesiska TV-såpan Utländska babes i Beijing. Tydligen var det inte så svårt att få en av de västerländska rollerna i kinesiska TV-serier eftersom det inte fanns så väldigt många västerlänningar att välja på. Det är roligt att läsa om TV-serien, och intressant att läsa om allt annat. Författaren berättar också mycket om sina kinesiska vänners liv, och om "det nya Kina" i allmänhet. Ofta utgår hon från händelser i Utländska babes i Beijing. Det är en lättläst bok, men smart också.

onsdag 11 juni 2008

Hemliga Violetta


Hemliga Violetta
av Camilla Gripe

"Hemliga Violetta" läste jag en gång när jag var liten, och jag tror att jag tyckte att den var bra. När jag hittade den på loppis tänkte jag att det kunde vara kul att läsa om den. Jag upptäckte att jag hade glömt bort en hel del av handlingen. Som jag kom ihåg det handlade det om en tjej som kallade sig Violetta och gillade lila saker väldigt mycket (de lyckades t.ex. få tag på en lila gymnastikdräkt med volang). Någon gång i boken tjuvlyssnade hon på ett samtal, och uppfattade det som att någon som hette Delila skulle komma. Till slut visade det sig att det var en lillasyster ("den lilla" i samtalet) som varit på väg, och så bestämde föräldrarna sig för att kalla henne Delila, efter att ha fått reda på vad huvudpersonen trodde sig ha hört.

Inte för att detta inte stämde då, men det tog ju inte upp en så stor del av handlingen. Huvudpersonen, som egentligen heter Viola, är åtta år och ska få en ny barnflicka. Hennes mamma är skådespelerska och hennes pappa jobbar väl mycket, så Viola måste vara ensam hemma en del. Men hon tycker att det är onödigt, hon är så stor och har dessutom inte haft barnflicka på ett tag. Den förra, som fick sluta, tyckte Viola verkligen om, och hon vill inte ha någon ny. Den nya är dessutom så ordentlig av sig, och Viola är bara sur.

Men så får hon en ny kompis, som kallar sig Balder och brukar umgås en del med en hemlös man, Bommen. Balder visar Viola hur man kan hitta pantflskor och sälja nummerlappar på Posten för att få ihop lite pengar till Bommen. Viola har jättekul. Problemen är den nya barnflickan, och att mamma har blivit så konstig, och dessutom ligger hon på sjukhus ett tag.

Det visar sig att sjukhusvistelsen berodde på att mamma skulle få barn, och att det var en del komplikationer. Viola har inte fått veta något eftersom föräldrarna inte ville oroa henne. Lite sökt, tycker jag. Borde hon inte ha märkt något? Och det verkar väldigt konstigt att föräldrarna inte berättat något för henne i förväg. Viola är ju inte så liten, och det måste ju vara ännu konstigare att hon får reda på allting i efterhand. Nej, den här boken var mycket bättre förra gången jag läste den. Det är väl helt enkelt en barnbok som passar bäst för barn. Inget fel med det alltså.

Med tanke på när den är skriven måste Viola vara född i slutet av sjuttiotalet, precis som jag. Jag känner igen modefärgerna från åttiotalet, men inte så mycket annat av miljöerna. Eftersom Viola bor i en stad kan hon gå in på konditori på väg hem från skolan, eller bara springa iväg till Posten med Balder, och så bor hon i lägenhet och leker på en innergård. Jag är uppvuxen i en liten by. Konditorier och Post fanns inte i samma by. Jag hade visserligen bott i lägenhet, men av en mer radhusaktig modell med egen trädgård. Så jag kan inte känna igen de här sakerna från den tiden.

tisdag 10 juni 2008

Första bokvänspaketet har kommit!


När jag kom hem från jobbet idag hade jag fått en hämtlapp! Avsändare: "Hemlig bokräv". :-D

(Det stod faktiskt "hemlig bokvän" på kuvertet, men de brukar inte läsa så noga på mitt uthämtningsställe...)

Innehållet var detta:


Penny Vincenzi har jag aldrig läst, så det blir spännande. Och så lite gott fruktgodis till det. :)

Tusen tack, "hemliga bokräv"!

De goda kvinnorna från Kina


De goda kvinnorna från Kina
av Xinran

Xinran (egentligen Xinran Xue) lever numera i Storbritannien, men kommer ursprungligen från Kina, där hon bl.a. var programledare för ett populärt radioprogram. I programmet tog hon upp viktiga frågor för kinesiska kvinnor och mottog massor av brev från lyssnare som ville berätta sina historier. Dessutom verkar hon ha sökt upp kvinnor för att höra om deras upplevelser, även om hon inte kunde använda materialet i sitt radioprogram, utan av ett rent personligt intresse. Man fick inte (får inte, antar jag) sända vad som helst på kinesisk radio.

I "De goda kvinnorna från Kina" berättar Xinran om några av alla de kvinnor hon har mött eller fått brev och telefonsamtal från. Det är en väldigt intressant och gripande bok, som handlar om allt från moderna studentskor, till kvinnor som var unga under kulturrevolutionen, kvinnor som har förlorat sina familjer i naturkatastrofer, kvinnor som utsatts för olika typer av övergrepp, kvinnor i en obeskrivligt fattig avlägsen del av Kina, och om Xinrans egen familj. Jag läste i stort sett hela boken i ett sträck. Läs!

Marikas A till Ö-projekt:

A Ronny Ambjörnsson - "Mitt förnamn är Ronny"
B Holly Black - "Mörkrets tjänare"
C Chun Sue - "Beijing doll"
D Edwidge Danticat - "En skörd av tårar"
E Ing-Marie Eriksson - "Märit"
F Jonathan Franzen - "Tllrättalägganden"
G Niall Griffiths - "Kelly + Victor"
H Ernest Hemingway - "The Old Man and the Sea"
I John Irving - "Garp och hans värld"
J Henry James - "The Turn of the Screw and Other Stories"
K Theodor Kallifatides - "Kärleken"
L Camilla Läckberg - "Isprinsessan"
M Shena Mackay - "Solen går ner över Eugene Schlumburger/Dvärg på rymmen"
N Donna Jo Napoli - "Zel"
O Tawni O'Dell - "Avvägar"
P Berny Pålsson - "Vingklippt ängel"
Q Anna Quindlen - "Object Lessons"
R Bjarne Reuter - "7A"
S William Sutcliffe - "En tripp till Indien"
T Stella Tillyard - "Aristokrater"
U Mirja Unge - "Det var ur munnarna orden kom"
V Salley Vickers - "Julias ängel"
W Sarah Waters - "Tipping the Velvet"
X Xinran - "De goda kvinnorna från Kina"

Y Z Å Ä Ö

måndag 9 juni 2008

Faster Susanne


Faster Susanne
av Lisa Eurén-Berner

I den här boken får Susannes lillebror Peter och hans fru sitt första barn. Annars inträffar det ett antal små händelser, i stil med de tidigare böckerna. Man firar jul, Amanda blir ovän med en konditor och Susanne försöker öppna en antikvitetsaffär (vilket hennes mamma gjorde i en av de första böckerna, det gick inget vidare då heller).

Sprakfåleböckerna:
1. "Fröken Sprakfåle"
2. "Fröken Sprakfåle växer upp"
3. "Fröken Sprakfåle på grönbete"
4. "Fröken Sprakfåle förlovar sig"
5. "Fröken Sprakfåle byter namn"
6. "Unga fru Sprakfåle"
7. "Sprakfålen tar farväl"
8. "Inga-Majas baby"
9. "En liten sprakfåle till"
10. "Sprakfålen tar semester"
11. "Susanne på egen hand"
12. "Mamma opp i dagen"
13. "Susanne och en ann'"
14. "Susanne i prästgården"
15. "Susanne i hushållsskola"
16. "Susanne som barnsköterska"
17. "Susanne står brud"
18. "Erik har sista ordet"
19. "Heja, Peter!"
20. "Susanne och Pricken"
21. "Susanne i Vällingby"
22. "Amanda som filmstjärna"
23. "Susanne på sommarnöje"
24. "Peter gifter sig"
25. "Susanne och ungarna"

söndag 8 juni 2008

Blodsbånd


Blodsbånd
av May Grethe Lerum

Redan i förra boken beslutade sig Maria för att det var omöjligt för henne att leva tillsammans med sin stora kärlek, fosterbrodern Randar. I stället tog hon med sig sin mor Liv för att bege sig tillbaka till Lyster, bygden som de båda kommer ifrån ursprungligen och där Maria har lärt sig läsa och skriva av prästen, Mogens Skanke. Liv är bara i 35-årsåldern, men skildras som om hon vore gammal redan. Men det kanske hon är också.

Mogens Skanke har erbjudit Maria äktenskap, och trots att hon avböjde då så har hon ändrat sig nu. Jag gillar att Mogens, som i den första boken, den som handlade om Liv, var en av "the bad guys", medan han i böckerna som handlar om Maria inte alls är det. Maria älskar Mogens, men inte lika mycket som han älskar henne, och hennes känslor för honom är inte lika passionerade som de för Randar. Men det hindrar inte att det får ett gott äktenskap. Med hjälp av Mogens inflytande och pengar kan Maria och Liv driva en riktig sjukstuga för folk i området. Det stora problemet är väl hjälpprästen (eller vad det heter) Revelin, som inte kommer överens med Maria.

Böckerna är upplagda så att man bara får läsa om perioder när det händer något. Den här boken sträcker sig t.ex. över närmare femton år. Förutom Maria, Mogens och de andra på prästgården i Lyster får man även följa Randar, som inte ser någon mening i tillvaron sedan Maria lämnat honom. Även om det blir lite förvirrande varje gång berättelsen gör ett hopp flera år framåt i tiden är det nog ändå bättre på det här sättet. Det gör ju att det är spännande och dramatiskt genom hela boken. Och så blir det förstås mer trovärdigt att Maria skulle hinna med att bygga upp sjukstugan och råka ut för lite av varje om det går några år mellan händelserna...

Livets døtre:
1. "Bøddelens kvinne"
2. "Marias bok"

Tithe


Tithe: A Modern Faerie Tale
av Holly Black

Detta är en sån bra fantasybok, av den typen jag tycker bäst om. :) Alltså, där handligen utspelar sig i den här världen eller något liknande. "Tithe" utspelar sig i dagens New Jersey på ett väldigt trovärdigt sätt (det blir alltid pluspoäng till romankaraktärer som kan googla etc. utan att det blir helt idiotiskt), men huvudpersonen Kaye rör sig också osäkert bland älvor och annat oknytt, som har en helt annan moraluppfattning än människornas.

Jag har läst boken tidigare, men på svenska den gången. Jag har även köpt några fler böcker av Holly Black. Jag hoppas de är lika bra som "Tithe".

Nana 10


Nana 10
av Ai Yazawa

Skvallerpressen har fått reda på att Ren i Trapnest har en flickvän! Extra TV-sändningar sätts in! (Som man ju gör vid såna här avslöjanden???) Man snokar i Nana Osakis inte helt fläckfria bakgrund, och de andra bandmedlemmarna i Blast påverkas också. Kommer de skadas av skandalerna eller är det i själva verket ett PR-trick av deras skivbolag? Första skivan är ju kanske på gång snart (det är mycket som är lite skumt och osäkert på det här skivbolaget).

Hur kommer det gå för Nana Komatsu? Kommer hon också plågas av paparazzin när de får reda på att hon och Nana Osaki är vänner och delade en lägenhet? Att Nana K är gravid och ska gifta sig med Takumi i Trapnest vore ju också en godbit för media. Eller är hon tillräckligt skyddad i sin och Takumis nya lägenhet? Inte ens Nana O lyckas ju få tag på henne.

Har jag nämnt att jag gillar den här mangan? ^_^ Vill ha fler delar nuuu!


Tidigare delar i serien:
- Nana 1
- Nana 2
- Nana 3 & Nana 4
- Nana 5
- Nana 6
- Nana 7
- Nana 8
- Nana 9

lördag 7 juni 2008

Bone: The Great Cow Race


Bone: The Great Cow Race
av Jeff Smith

Detta är fortsättningen på "Bone: Out from Boneville". Fone Bone bor hemma hos den vackra Thorn och hennes mormor, medan hans släktingar Phoney Bone och Smiley Bone bor på det lokala värdshuset, på en plats långt borta från deras hemstad Boneville. Här finns mystiska råttmonster och drakar, och det är oklart vad de olika grupperna vill egentligen. Drakarna verkar dock snälla, i motsats till råttmonstren.

Thorns mormor ska ställa upp i den årliga kokapplöpningen, och är som vanligt favorittippad. Men den listige Phoney Bone har planer på att tjäna på detta, trots att pengar är ett okänt begrepp i området. Med hjälp av lite falska rykten m.m. ska han nog kunna håva in en rejäl förtjänst på vadslagning.

Kul och spännande serie. Mest kul... :)

torsdag 5 juni 2008

Trälarna, Trälarnas söner



Trälarna
Trälarnas söner
av Sven Wernström

Min bror uttryckte en gång en önskan om att äga hela Trälarnaserien, så jag letade upp allihop på olika loppisar och liknande för att ge honom dem. När samlingen var komplett lånade jag dem för att läsa dem själv. och jag har nu haft dem liggande hemma hos mig i... fyra-fem år kanske? Hade dem i förra lägenheten också. Men eftersom min bror har flyttat sisådär en gång om året under den här tiden så kanske han inte har saknat dem så hemskt mycket. Men som ett led i mina försök att minska ner på SUB:en (det där som inte går så bra...) så har jag nu börjat läsa den här bokserien.

Den första delen, "Trälarna", har jag läst flera gånger tidigare. (Den behövdes inte letas upp på loppis, jag ägde den redan. jag tror att den delen har tryckts upp fler gånger än resten av serien.) Den består av fem noveller som utspelar sig mellan 1000-talet och 1400-talet, en för varje århundrade. I de första handlar det verkligen om trälar, och hur de behandlas av sina ägare. I den första, den som jag minns bäst från tidigare läsningar, handlar det om trälpojken Haltes liv. Hur han undgår att dödas direkt efter födseln, hur han växer upp och arbetar, hur han blir alltmer hatisk mot husbondsfolket och hur han slutligen dör ung. En annan berättelse som jag mindes ganska tydligt är den om den frigivna trälfamiljen som försöker etablera sig i en stad, där det hela tiden är en massa oförutsedda avgifter som måste betalas, och märkliga regler som måste följas.

Jag trodde inte att det var så väldigt länge sedan jag läste "Trälarna" senast, men det måste det ha varit. Jag hade inget minne av att den var så tydligt politisk (vänster förstås, det är ju en ungdomsbok från 70-talet), och om jag hade läst den i gymnasiet eller senare så borde jag inte ha missat det. Det är ju faktiskt så att författaren då och då bryter in med kommentarer t.ex. om hur överklassen suger ut arbetarna. Jag kan tänka mig att det inte tilltalar alla nuförtiden, och säkert inte när böckerna kom ut heller. Men man får ta dem som de är, oavsett om man håller med eller inte.

I "Trälarnas söner", som tar sig an 1500-1700-talet i tre noveller, kände jag igen en av berättelserna. Jag tror att en av mina lärare på mellanstadiet läste den för oss när vi jobbade med 1600-talet. Vid den här tiden handlar det förstås inte heller om trälar i ordets rätta bemärkelse, utan om fattiga människor som inte heller har så mycket makt över sina egna liv.

De olika novellerna binds samman genom att allihop utspelar sig i och omkring Norrköping. En bro som byggs i en berättelse nämns i annan och demoleras i en tredje. Någon gång händer det t.o.m. att huvudpersonen i en tidigare novell nämns i den efterföljande, som en gammal släkting som är död sedan länge.

Totalt är det åtta böcker i serien (efter den tredje börjar det om på 1000- eller 1100-talet igen). De har även givits ut i en annan upplaga där de är sorterade kronologiskt.

onsdag 4 juni 2008

Bikubesong


Bikubesong
av Frode Grytten

På titelbladet står det att det här är en roman. Men men, det är ju en novellsamling! Visserligen sammanflätade, men absolut inte så tätt att jag tycker att det kan kallas roman. Det är tjugofem noveller, och alla handlar om olika personer utom en, som handlar om någon som redan har varit huvudperson i en tidigare berättelse. Alla hör hemma i samma byggnad, den s.k. Murboligen, i det lilla norska samhället Odda. ibland skymtar personer från en annan novell förbi, eller nämns, men annars är varje novell i stort sett fristående från helheten.

Som vanligt när det gäller noveller så är det en del jag gillar mer och en del som jag inte är lika förtjust i. Vissa kommer jag säkert minnas, andra inte. Men det är en bra bok. I Norge har den visst blivit väldigt hyllad och populär. Tydligen ovanligt populär för att vara en bok på nynorska.

söndag 1 juni 2008

SUB

Åååh, min SUB-status såg så bra ut innan jag var i alla de där second handbutikerna. Nu har jag exakt 500 böcker i min ska läsa-hög. (Ja ja, det är flera hyllor + några högar.)

Life on the Refrigerator Door


Life on the Refrigerator Door
av Alice Kuipers

Det här är en bok som berättas helt i lappar som Claire och hennes mamma skriver till varandra, och går alltså oerhört snabbt att läsa. Claires mamma är väldigt upptagen med sitt jobb som läkare, och Claire själv med skolan, kompisar, barnvaktsjobb etc. De verkar ofta springa om varandra, och eftersom de inte får tillfälle att prata med varandra så mycket så kommunicerar de med lappar. (Fast de träffas förstås också. Ibland hänvisar meddelandena till saker de har gjort eller pratat/grälat om.)

Det är många meddelanden om vad som behöver handlas och upplysningar om vart någon av dem har gått, och så småningom också om knölen som mamman har hittat i sitt bröst. Hon har försökt "boka in" ett samtal med Claire, men båda är så upptagna att hon helt enkelt får skriva en lapp om det. Det här är en av de saker som inte känns så sannolika. Nån gång träffas väl Claire och mamman, annars skulle hon väl åtminstone kunna ringa? Men då hade ju förstås läsaren gått miste om dramatiken.

Annars är det en ganska bra, och lite sorglig, berättelse, men det är liksom inte så mycket. Jag tycker att det är för lite text, allting går så snabbt och det saknas mycket information, för att man riktigt ska komma in i historien.

Fun Home


Fun Home: A Family Tragicomic
av Alison Bechdel

"Fun Home" är ett hyllat självbiografiskt seriealbum från 2006. Vem kan det vara som har lämnat det till Emmaus (oläst? i perfekt skick iaf), där jag kunde köpa det för bara 30 kronor (yay!)? Man brukar ju nästan aldrig hitta seriealbum i second hand-butiker ö.h.t., möjligen något 20 år gammalt med Snobben eller Lilla Fridolf. Inte så många "graphic novels" direkt. Men bra för mig. "Fun Home" har stått på vill läsa-listan ett tag, och jag blev inte besviken.

Alison Bechdel berättar om sin barndom, och särskilt om sin pappa. Han hade en hel del egenheter, bl.a. lade han ner otroligt mycket energi och tid på att restaurera familjens hus och fylla det mest tidstypiska (1800-tal) möbler och saker. Han var lika mycket perfektionist när det gällde han eget utseende, barnens klädsel etc. Alison själv har helt annorlunda estetiska ideal, hon klär sig helst i pojkkläder och säger att hon ska ha enkla och lättskötta möbler när hon blir stor. Men också hon är perfektionist, men på andra sätt. I ett kapitel beskriver hon hur hon börjar skriva dagbok och efter ett par år blir manisk i att allt hon skriver måste vara sant. Därför garderar hon med små "tror jag" i varenda mening och hittar snart på ett särskilt tecken som betyder "tror jag" som hon ritar över hela dagbokssidor. Hon skaffar sig massor av andra tvångsbeteenden också, samtidigt som hon läser i en av mammans barnpsykologiböcker precis vad som ligger bakom hennes eget beteende.

När Alison som tonåring kommer ut som lesbisk reagerar föräldrarna med att berätta att hennes pappa har haft affärer med män. Kort därefter bestämmer sig Alisons mamma för att ansöka om skilsmässa, och några veckor senare dör pappan i vad som kan ha varit en olycka, men som också kan ha varit självmord. Allt detta får man veta ganska tidigt. "Fun Home" är inte en kronologiskt berättad historia, utan den utforskar författarens barndom och hennes pappas liv ur olika vinklar, men alltid i ljuset av vad som hände sedan.

Något som återkommer genom hela boken är att författaren jämför relationerna inom familjen med olika klassika verk från litteraturhistorien. Ikarosmyten, Joyces "Odysseus", Prousts "På spaning efter den tid som flytt", Oscar Wilde, Shakespeare, F. Scott Fitzgerald m.m. Lite annorlunda att ha så mycket av detta i en biografi kanske, men litteraturen verkar ha varit väldigt viktig i hemmet. Alisons pappa var lärare i engelska (vid sidan av att driva släktens begravningsbyrå, som av Alison och hennes båda bröder kallades "Fun Home") och hennes mamma skådespelerska, och i boken skildras lite av hennes egna litteraturstudier på college. Jag tycker att det funkar väldigt bra med de litterära referenserna. En bonus är ju att man själv får lust att läsa alla dessa böcker som nämns.

Bilderna är väldigt snygga, och det ska tydligen ligga mycket research bakom dem. Det här är absolut ett seriealbum som jag rekommenderar. (Det gör förresten Time också.)