onsdag 28 februari 2018

Huset

Huset
av Torgny Lindgren

Jag har i och för sig inte läst så mycket av Torgny Lindgren, men känns det inte ändå typiskt Torgny Lindgren med en sån här skröna om några originella människor? I den här historien handlar det om ett par som skulle bygga ett hus och vad det ledde till.

Jag borde kanske läsa mer av Torgny Lindgren förresten. Jag har väl två olästa böcker i hyllorna någonstans.

måndag 26 februari 2018

Monstret och människorna

Monstret och människorna
av Mats Strandberg
Illustrerad av Sofia Falkenhem

Jag har tidigare läst de två första böckerna om monstret Frank, "Monstret i natten" och "Monstret på cirkusen".

Frank lever dubbelliv som en vanlig pojke på dagarna och monster på nätterna. I staden han bor i, Yrred, har en antimonstergrupp (MYS) bildats och stämningen är mycket hätsk. Monster får skulden för allt som går snett i staden och biblioteket rensas på böcker som kan ge en positiv bild av monster. Det verkar ändå som om Franks föräldrar inte riktigt köper propagandan, även om de inte vågar säga något till monstermotståndarna. Inte heller Franks tuffa lillebror verkar intresserad av MYS verksamhet. Tant Alice har rent av fått hotbrev av MYS-anhängare! Men Frank vågar ännu inte berätta för dem att han är ett monster.

Det här är sista delen i trilogin om Frank, så man kan nästan räkna ut att nu kommer alla få veta allt om monstren och allt kommer att bli bra. (Tänk vad hemskt – i en serie barnböcker – om det hade slutat med att Franks föräldrar inte accepterar honom!) Men det förtar inte spänningen.

Förutom att vara en spännande historia så visar de här böckerna hur människor kan lockas och hetsas att hata det man inte vet något om. Och att vuxna kan ha fel och vara mobbare, även om de kanske är svåra att genomskåda.

Och gillar man skräckgenren så ska det finnas gott om roliga referenser, inte minst i bilderna. Jag tror bara att jag fattar några stycken. Bilderna i böckerna är för övrigt fina och fulla av roliga detaljer.

lördag 24 februari 2018

Högt bland Saarijärvis moar

Högt bland Saarijärvis moar
av Väinö Linna

Nu läste jag "Högt bland Saarijärvis moar" på min läsecirkels initiativ, men det var en bok jag redan hade i min ägo eftersom jag hade hört bra saker om den. Det är första delen i en trilogi, och om jag har förstått saken rätt så hör de här böckerna även ihop med "Okänd soldat".

Vi får följa invånarna i en liten finsk by under sluten av 1800-talet och början av 1900-talet, framför allt torparen Jussi och hans familj. Han har själv röjt sitt torp och genom omänskligt slit har han fått det att blomstra. Men han äger det inte själv, utan är helt beroende av prästgården, som marken tillhör. Det finns kontrakt, men det är skrivet på ett sådant sätt att markägaren nästan alltid kan köra bort torparen om han vill. När gamle prästen dör är det t.ex. ett orosmoment, tänk om den nye inte kommer vara lika välvilligt inställd mot Jussi.

Vissa i byn börjar bli politiskt medvetna. Man vill kämpa för torparnas rättigheter. Även den nya prästfamiljen är politisk, men för dem handlar det om det finska och om Finlands självständighet från Ryssland. Man ska tala finska, vilket faktiskt inte är prästparets eller de andra godsägarnas modersmål.

Det var intressant att läsa om livet i byn vid den här tiden, och jag vill gärna fortsätta läsa serien.

onsdag 21 februari 2018

Neon Genesis Evangelion del 6-10

Neon Genesis Evangelion del 6: Fjärde barnet
Neon Genesis Evangelion del 7: En mans strid
Neon Genesis Evangelion del 8: Moder
Neon Genesis Evangelion del 9: Femte barnet
Neon Genesis Evangelion del 10: Tårar

av Yoshiyuki Sadamoto/Gainax

Stora robotar. Men mest om Shinji och de andra barnen som bemannar de stora EVA-maskinerna. Och om gåtorna bakom den stora katastrof som jorden drabbades av för femton år sedan, och om Shinjis gåtfulla föräldrar. Jag har fortfarande inte läst sista delen i serien 8del 14), så det är spännande det här.

måndag 19 februari 2018

Nana 12

Nana 12
av Ai Yazawa

När jag läste den här så blev jag lite peppad på att läsa resten också. Det har kanske varit en liten dipp i omläsningen av Nana. Men nu blev det intressant. Jag tycker om karaktärerna och hela atmosfären i serien. Även om de första delarna är de mysigaste, och det är också den tiden som personerna i serien redan är nostalgiska över. När de hade kul och drömde om framtiden. Nu när drömmarna börjar bli verklighet är det annat som offras. Man har inte så mycket tid för sina vänner längre. Och för vissa har det inte alls blivit som de hade tänkt sig.

fredag 16 februari 2018

Öknens alla blommor

Öknens alla blommor
av Per Olov Enquist

Ett par går isär och mannen ger sig, utan att säga något, iväg på en roadtrip med hennes två barn i öknen. Ja, det hela utspelar sig alltså i USA. Jag vet inte varför han ger sig iväg med barnen, men det verkar mest som att han vill bort från verkligheten en stund. Den här novellen var inte riktigt i min smak.

måndag 12 februari 2018

My Best Friend's Girl

My Best Friend's Girl
av Dorothy Koomson

För några år sedan gjorde Kamryn bästa vän något helt oförlåtligt, och de har inte haft kontakt sedan dess. Alla försök Adele har gjort för att åtminstone få förklara har avvisats. Men så får Kamryn ett meddelande från Adele som tvingar henne att tänka om. Adele har cancer. Hon är döende. Och hon vill att Kamryn ska adoptera hennes dotter.

Tegan är visserligen Kamryns guddotter, och Kamryn var väldigt närvarande i hennes liv fram tills det där som hände. Men att adoptera henne ... Kamryn som alltid har varit helt säker på att hon inte vill ha barn. Å andra sidan finns det (p.g.a. olika anledningar) ingen som känner Tegan bättre än vad Kamryn gör, och vem skulle annars ta hand om henne?

Det är tufft för Kamryn att helt plötsligt få ansvar för en femåring. Dessutom måste hon lära känna Tegan på nytt, och försöka ta reda på hur man tar hand om barn rent praktiskt (t.ex. vilket schampo som passar vita barns hår). Detta sammanfaller naturligtvis med stora förändringar på jobbet, och en ny chef som hon inte kommer överens med.

Jag antar att det här är en feel-good-roman, men det känns som den är ganska feel-bad för att vara feel-good. Men det är också mycket humor. Det är den andra boken jag läser av Dorothy Koomson och jag har gillat båda. Inget exceptionellt kanske, men fint ändå.

lördag 10 februari 2018

The Hate U Give

The Hate U Give
av Angie Thomas

Det här måste väl ha varit den mest omtalade ungdomsboken förra året? Jag hann dock inte med att läsa den då, men det var en av de första böckerna jag läste i år i stället.

Starr Carter tillbringar dagarna i två olika världar. Okej, det är bara olika stadsdelar i staden hon bor i, men hon uppträder på helt olika sätt beroende på sammanhang. I stadsdelen där hon bor ska man vara tuff, även om hon har lite svårt att hänga med i allt som händer bland de andra ungdomarna eftersom hon inte går i skolan där. Starr och hennes syskon går nämligen på en fin skola i en annan del av stan. Och här måste Starr tänka på hur hon uppför sig. Hon är en av få svarta elever på skolan, och hon vill inte bli stämplad som "ghetto". Hon känner sig kanske lite utanför i båda sina världar, men det funkar ändå rätt bra. Hon har kompisar både hemma och i skolan, men hon blandar dem inte.

Så händer det fruktansvärda – Starr och hennes barndomsvän Khalil blir stoppade av en polis när de kör hem från en fest, och det slutar med att Khalil blir ihjälskjuten. Media går inte ut med Starrs identitet och ingen i skolan vet vad hon har varit med om. Och helst vill hon att det ska fortsätta så. Dessutom kan det bli farligt för henne själv att uttala sig. Men när hon hör hur folk pratar om Khalil, som om det var hans fel att han blev skjuten eller som att det inte gjorde så mycket, och när hon förstår att polismannen som dödade honom kanske inte kommer straffas för mordet ... – kanske måste hon ändå berätta sin historia offentligt? Men vad kommer konsekvenserna bli?

Mycket bra bok. Starr och hennes familj är fint skildrade, och jag kan se de olika miljöerna hon rör sig i framför mig. Och alla gör bra och dåliga saker. Livet är komplicerat. De flesta (inte alla, det finns en del bad guys i boken också) gör ju bara så gott de kan i den situation de befinner sig. Khalil var till exempel ingen ängel (eller var han det, på sitt sätt?), och allt sånt plockas ju upp av media och folk i allmänhet. Men ingenting kan faktiskt rättfärdiga att polisen sköt honom till döds. För Khalil hade knappast blivit skjuten om han inte hade varit svart. Starr är bara sexton år, men det var redan flera år sedan hennes pappa instruerade henne i hur hon ska bete sig om hon blir stoppad av polisen. För hennes egen säkerhets skull. Det här är så långt ifrån vad jag själv har fått lära mig, och vad nästan alla på Starrs skola har fått lära sig.

söndag 4 februari 2018

Ancestor Stones

Jag har skrivit lite om Aminatta Fornas "Ancestor Stones" i min Jorden runt-bokblogg. Det här är den hittills bästa boken som jag har läst i det projektet.

En smakebit på søndag (Naomi and Ely's No Kiss List)

http://www.astridterese.no/2018/02/04/smakebit-splintret-livsloven-1/
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning, som numera sköts av Astridterese på Betraktninger. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.
Det var länge sedan jag var med på det här, men idag kan det passa bra. Jag har inga direkta planer, bara att städa och ordna lite hemma. Och säkert läsa en del i boken jag håller på med just nu. Jag tänkte att den skulle vara skojig och snabbläst, men jag är inte så säker på att jag gillar den faktiskt. Jag trodde att den skulle växla mellan titelns Naomi och Ely som berättare, men det är alla möjliga bekantskaper som berättar historien. Och det kanske är tur för Naomis kapitel är fulla av emojis och det är inte lättläst.

Smakbiten kommer från ett kapitel som berättas av tjej-Robin, en kompis till Naomi men inte hennes bästa kompis (för det är ju Ely).
Here's what I love about big-city folk. They'll show up at your dorm room in the middle of the night, slurping cones from 31 Flavors in one hand and cradling sleeping Chihuahuas in the other, asking if you want to play Pictionary in the study-lounge, like that's normal. In Schenectady, I assure you, this doesn't happen. In Schenectady, you have two parents (male/female), who generally stay together, and who would freak if their kid's school friend showed up at their home in the middle of the night.
(Rachel Cohn & David Levithan, "Naomi and Ely's No Kiss List", s. 60)

lördag 3 februari 2018

SUB och Isskåpet

Häromdagen räknade jag mina olästa böcker, men så har jag inte haft tid att blogga om det. I torsdags blev det så sent, och igår var jag på teater i Halmstad. Jag såg en uppsättning av Elsa Graves Isskåpet. Intressant pjäs. Jag hade inte ens hört talas om Elsa Grave tidigare. Det verkar som om hon är mest känd som poet, och poesi har jag ju ingen koll på. I år är det i alla fall hundra år sedan hon föddes, och jag har sett att det har kommit ut nyutgåvor av några av hennes böcker. Isskåpet handlar om Angelica, som vill ägna sig åt musiken, men som fru och mor är det helt andra saker som förväntas av henne. På 30-årsdagen har hon önskat sig ett eget piano, men den stora och dyra presenten visar sig i stället vara ett praktiskt isskåp (kylskåp). Och då får hon nog.

SUB:en då. Jodå, den lever och frodas. 1937 böcker innehåller den.

En av dessa, en gammal hyllvärmare som har lottats fram för att helst läsas denna månad, är "Hevonen Häst" av Annika Korpi. Jag vet egentligen inte så mycket om den. Har för mig att den fick positiva omdömen på sin tid (tidigt 2000-tal).