söndag 28 september 2003

Ännu ett besök på bokmässan

En dag är inte tillräckligt, så Kristin och jag återvände till mässan på lördagen. Den här dagen var också min lillasyster Malin med. Det var en väldigt viktig dag - vi skulle nämligen få träffa Margit Sandemo! Som de fullständigt rationella och normala människor vi är har Kristin, "Villemo" (en som vi känner) och jag nämligen startat en Sagan om Isfolket-förening, nifs. Vi hade fått reda på av förlaget att Margit skulle till bokmässan, och eftersom jag och Kristin skulle dit så kanske vi kunde få träffa henne. Kvällen före blev det bestämt att vi skulle träffa henne klockan elva på lördag förmiddag!

Men först skulle vi se Diana Gabaldon bli intervjuad av Fredrik Belfrage, och få våra Diana Gabaldon-böcker signerade. Jag har läst fyra (av fem) av hennes böcker och kom nyligen på att jag ville läsa dem på engelska istället. De svenska gav jag till Malin, som bara är på del ett än så länge, men som tycker att serien verkar väldigt lovande. Hon köpte den femte boken. Kristin och jag hade med oss böcker på engelska. Dagen innan hade vi frågat någon från förlaget om det var okej, och det var det. Det var kul att se intervjun med Diana Gabaldon, även om hon i stort sett inte sa något som jag inte redan hade läst på den officiella hemsidan. Det var om hur hon hade börjat skriva böcker och så. Efteråt var det signering.

Sedan gick runt lite och köpte lite dricka, innan det var dags att träffa Margit. Vi var ute i god tid, och när klockan åtminstone nästan var elva, och vi hade sett att Margit var där, så gick vi fram och presenterade oss för någon från förlaget, och han ropade på henne. Vi hade ingen aning om vi bara skulle få säge hej eller om vi skulle få prata mer med henne. Hon kanske hade annat att göra också. Men hon föreslog att vi skulle gå till en plats med mindre folk, så vi gick och satte oss i hotellobbyn. Vi satt och pratade om föreningen, hennes böcker och annat i minst en halvtimme innan hon var tvungen att gå. Hon var väldigt trevlig och lätt att prata med. Malin fick en signerad bild. Det fick inte vi andra. Säkert för att Malin är liten (snart 13). Alla tre fick dessutom böcker signerade, och Margit frågade om vi kom på signeringen klockan ett. Det sa vi så klart att vi skulle göra.

Men innan dess gick vi till en monter där Linda Skugge skulle signera. Tyvärr var hon sjuk och verkade inte vara på mässan alls. Malin och jag köpte varsitt sött litet nyckelringsfår. Och så letade vi upp en plats som inte var så fullsmockad med folk (mycket svårare att hitta på lördagen än på fredagen) där vi satte oss på golvet och åt bananer och kex.

Vi gick runt lite och på ett ställe kunde man köpa hemliga bokpaket. Det var två böcker i varje, och om man köpte två paket blev det billigare. Jag och Kristin blev nyfikna och köpte två paket. De innehöll:
- "Vishnus död" av Manil Suri. Den har jag faktiskt funderat på att köpa, men det har aldrig blivit av.
- "Tio hjärnor" av David H Ingvar. Kanske kan vara intressant.
- "En skörd av tårar" av Edwidge Danticat. Också en bok jag har varit lite spekulant på.
- En bok om hur man ska träna för att undvika benskörhet.
Det slutade med att vi "glömde" boken om benskörhet under en stol och jag tog resten. Ganska god valuta för pengarna ändå.

Därefter gick vi till Margits signering och fick ytterligare varsin bok signerad. Vi fick även prata lite mer med Margit och hälsa på "Lilith", som är nifs kontakt på förlaget. Malin och jag hittade en bok som heter "Pingvinernas längtan" som vi bara var tvungna att köpa. Vi är nämligen "pingvansinniga". Det var någon som hade rest runt med två stora prydnadspingviner och tagit bilder av dem i olika miljöer över hela världen. Sånt som alla gör...

Sedan orkade inte Malin vara på mässan längre. Hon hade fått en bok signerad av Diana Gabaldon och träffat Margit Sandemo. Sedan var hon bara intresserad av att få ett signerat Nemialbum, men Lise skulle inte signera förrän flera timmar senare. Så mamma och pappa kom och hämtade Malin och jag fick i uppdrag att fixa ett signerat album åt henne.

Klockan tre skulle Katarina Mazetti signera igen. Trots att Kristin redan hade fått tre böcker signerade av henne hade hon tagit med sig "Grabben i graven bredvid" för att få även den signerad. Medan vi gick runt i montern kom Kristin på att hon nog behövde köpa "Tyst! du är död!" också. Det var tre pocketböcker för 100 kronor, och jag hittade en annan bok som jag var intresserad av - "Uppror pågår", om feminism i tre generationer. Sedan letade vi efter en tredje. Till slut valde jag en bok av Hanne Ørstavik - "Tiden det tar". Jag har hört både bra och dåliga saker om den författaren, så det kunde vara intressant att läsa en bok av henne.

Anne-Lise Boge, som skriver långserien Malin på Granlunda (Arvesynd i original), skulle signera. Jag har läst 11 böcker i serien, men det var ganska länge sedan. Jag har funderat på att börja läsa den igen, speciellt som jag köpte del 12 och 13 nyligen. Därför ville jag ha bok 14 om jag skulle ha någon alls. Men det fanns bara de båda senaste, 20 och 21, i montern. Men sedan gick vi för nära och det var ingen annan där... Kristin förklarade att hon inte var intresserad att köpa en bok i den serien på svenska, och då fick hon den enda norska boken de hade, den senaste (del 22). Jag kände mig nästan tvungen att köpa en bok också. Det blev del 20. Så nu måste jag läsa hela serien. En norsk förlagstyp tyckte att jag borde prenumerera på serien, för att inte missa någon, men jag sa att det inte behövdes för de finns ju i bokhandeln. I kassan delade de ut gratisböcker av Nicci French, vem det nu är (tror att det är en pseudonym för två personer, men är inte säker), och jag tog så klart en.

Efter det väntade vi i stort sett på Nemisigneringen klockan fyra och Rockysigneringen klockan fem. Det var långa köer till båda, och gångarna runt den montern var helt blockerade. På Nemisigneringen var det extra komplicerat, för jag skulle ha ett album signerat till mig själv, ett till Malin och en tidning till min brors flickvän. Jag hade satt post it-lappar med namn på alla. Kristin skulle ha en tidning signerad, och hon tog ett av albumen också, så att jag inte skulle ha så mycket och hon så lite (bara en tidning...).

Efter Rockysigneringen lämnade vi mässan. Det var skönt att komma därifrån. Även om det är kul att boknörda sig så var vi väldigt hungriga och trötta vid det laget.

Anförskaffat idag:
- Manil Suri - "Vishnus död"
- Edwidge Danticat - "En skörd av tårar"
- David H Ingvar - "Tio hjärnor"
- Willy Puchner - "Pingvinernas längtan"
- Ambjörnsson/Ambjörnsson/Janke/Jönsson/Sörensson - "Uppror pågår"
- Hanne Ørstavik - "Tiden det tar"
- Anne-Lise Boge - "Skuggor" (del 20 i serien Malin på Granlunda, signerad)
- Nicci French - "Du tillhör mig"
- Martin Kellerman - "Rocky IV" (signerad)
- En nyckelring i form av ett får

Böcker som jag hade sedan tidigare, men som jag fick signerade idag:
- Diana Gabaldon - "Outlander"
- Margit Sandemo - "Trollbunden" (del 1 i Sagan om Isfolket)
- Margit Sandemo - "På spor av ridderne"
- Lise - "Nemi del 1"

torsdag 25 september 2003

Bok- och biblioteksmässan

Att gå på bokmässan är ju ett årligt måste. Kristin hade också lust att följa med, så hon kom hit igår. Hon hade med sig "Endless Nights", det nya Sandmanalbumet som jag inte hade lyckats hitta i Göteborg. I Oslo fanns de minsann. Misstänker att SF-bokhandeln har alla sina exemplar i butiker i Stockholm, eftersom Neil Gaiman snart ska dit och signera. Till Göteborg ska han inte. Grrr. Rrrr. Förhoppningsvis kommer Kristin kunna fixa något signerat åt mig, för han ska ju till Oslo... Mitt i veckan tyvärr, så jag kan inte åka dit.

I natt blev det inte så mycket sömn. Min bror jobbade istället för mig (jag städar matbutiker på nätterna) och klockan 4 på morgonen ringde han och frågade vad man skulle göra om det blev inbrott i butiken medan man var där... Han hade låst in sig på en toalett och ringt polisen, medan inbrottstjuvarna plockade åt sig tobak typ tio meter därifrån. Polisen kom och åkte, och sedan var min bror tvungen att ringa larmbolaget för att få dit folk som kunde stänga av larmet och så. Sedan åkte han hem till mig och pratade om vad som hade hänt (och om grävlingar, japansk film, sömnbrist och liknande). Jag somnade framåt sjutiden och tio ringde väckarklockan. Vid elva lyckades jag ta mig upp, ringa några samtal, och till slut kom Kristin och jag iväg till stan. Först åt vi på Sweet Coffee Bar och sedan bar det av till bokmässan!

Det var en lång kö och det var kallt. Jag hade ingen jacka, för det är så jobbigt att släpa på den därinne. Snart fick vi komma in och skiljas från varsin hundralapp. Sedan kunde vi börja springa omkring som yra pingviner inne på mässan. Det är mycket folk där, och man hör hela tiden ett surrande ljud av röster. Fast man lägger inte märke till det efter en stund.

Pengar hade vi inte så många som vi ville spendera, men men... Katarina Mazetti stod ju där och signerade och det var 3 böcker för 100 kr! (Hon skrev hälsning i en av dem, men i de andra två skrev hon bara sitt namn. Men hon gjorde fel med Kristins och skrev hälsning i två av böckerna. Mer valuta för pengarna.) Och sedan skulle ju Inger Edelfeldt signera sin nya ungdomsbok. Kristin har aldrig läst något av henne, men jag sa att böckerna är bra och dessutom stod det något om "höviska vampyrer" på baksidan. Däremellan var vi någon annanstans, var det nu var. Kanske borta vid serierna och rollspelen. Tobias (min brors kompis) demonsterade ett eller annat i Sveroks (ett rollspelsförbund) monter. Det var något med hus i vilda västern-stil. Dessutom träffade vi på min bror och hans flickvän och hon visade upp den nya Nemitidningen som hon just hade köpt, och vi åtog oss att få den signerad åt henne imorgon. (Måste komma ihåg det!) Dessutom pekade hon ut Åsa Grennvall, som skulle signera i montern bredvid Sveroks. Lyckligtvis hade hon just gett ut en ny bok, så vi slapp köpa dubletter för att få något signerat. :) Kristin råkade dessutom köpa ett seriealbum eftersom dess författare (som Kristin inte alls kände till) började prata med henne och då tyckte Kristin att det var pinsamt att inte köpa boken. (Den kostade inte mer än 40 kronor, som tur var.)

Så drällde vi omkring allmänt, antecknade vilka författare som skulle vara där imorgon och vars böcker vi vill ha signerade, och så köpte vi godis. Mats Jonsson hade signerat på ett ställe tidigare under dagen, men det hade vi missat. Vi köpte i alla fall varsitt seriealbum ifall han skulle signera mera. (Men det skulle han inte.)

Förresten fanns det gratisböcker också. "Färdlektyr", som är något som delas ut gratis till gymnasieelever eller dylikt. I år ska de även finnas att köpa, men på bokmässan var de gratis. Så jag tog fem. (Montern var inte bemannad just då.)

Mina nya böcker:

- Neil Gaiman - "Endless Nights" (inte från mässan)
- Katarina Mazetti - "Det är slut mellan Gud och mig" (signerad)
- Katarina Mazetti - "Det är slut mellan Rödluvan och vargen" (signerad)
- Katarina Mazetti - "Krigshjältar och konduktörer" (signerad)
- Inger Edelfeldt - "Skuggorna i spegeln" (signerad)
- Åsa Grennvall - "Det är inte värst sådär i början" (signerad)
- Blandade författare - "Färdlektyr 2003" (x5)
- Mats Jonsson - "Hey Princess"

Imorgon ska vi dit igen, och då ska min syster också med. Den här gången ska vi dit i slemottan. Jag har skrivit ett schema för dagen. :) Rapport efter att dagen är avklarad.

tisdag 23 september 2003

Boken till dig


Boken till dig
av Kerstin Thorvall

För ett tag sedan läste jag Linda Skugges "Lilla ångestboken" och funderade över om det var en nutida variant av "Boken till dig" (som kom ut 1959). Jag hade inte läst "Boken till dig" då, men så hittade jag den bland de sista resterna från bokrean (den kom nämligen ut på nytt för ett par år sedan) för bara 30 kronor. Jag älskar att läsa böcker om hur det var förr i tiden, men som är skrivna för länge sedan och alltså handlar om nutid... fast det har gått ett bra tag sedan den nutiden. Den här boken består av goda råd till tonårsflickor - 1959 (många av dem passar för 2003 också, men inte alla).

Mitt första intryck av boken är att den är väldigt vacker. Min är lite misshandlad (sista resterna från bokrean, som sagt), men formatet och bilderna (som är tecknade av Kerstin Thorvall själv) är helt fantastiska. Kapitlen handlar om hur man känner sig när man är tonåring, relationer till föräldrar och pojkar, sex, hur man ska klara skolan fast man är trött på den, kläder och utseende, ekonomi, mm. Mycket är fortfarande aktuellt. Det enda som inte alls stämmer är väl en del av klädvårdstipsen, för dagens kläder verkar vara mycket enklare att ta hand om. I "Lilla ångestboken" står det hur man sorterar tvätt och att om man ska köpa en svindyr jacka så ska man välja en svart, inte en illorange som bara går att använda i ett år. I "Boken till dig" står det om hur man stärker underkjolar och en massa sånt. Och i kapitlet om ekonomi så står det att om man äter godis varje dag så blir det runt 90 kronor på ett år. Numera skulle det väl snarare bli 90 kronor på en vecka. Men det är detaljer, det mesta i boken skulle säkert stämma in på dagens tonårstjej också. Tror jag. Förresten, i kapitlet om att gå ner i vikt sägs det att man ska undvika bröd och socker, men att fett är okej. Är inte det som Atkinsmetoden ungefär? (Bortsett från att Atkinsmetoden lär vara livsfarlig...)

En stor skillnad mellan "Boken till dig" och "Lilla ångestboken" är att i "Boken till dig" så är det många intervjuer med olika experter (som dessutom tituleras med t. ex. doktor, arkitekt, docent eller fru). Och så finns det en del små noveller, eller scener kanske.

Ask & Embla


Ask & Embla
av Per Nilsson och Daniel Ahlgren

Från baksidan: Ask och Embla är de första människorna i den nordiska mytologin. Ask och Embla är också namnet på Stig Blombergs staty på Stortotget i Sölvesborg. I Sölvesborg är serietecknaren Daniel Ahlgren född och uppvuxen, men han bor numera i Malmö. I Malmö är författaren Per Nilsson född och uppvuxen, men han bor sedan länge i Sölvesborg. Så är det.

Anna (min brors flickvän) hade varit och lyssnat på något föredrag som Per Nilsson hade hållit, och då hade han berättat att han höll på med en bok tillsammans med Daniel Ahlgren. På varje uppslag skulle det vara en sida text av Per Nilsson och en sida med en bild av Daniel Ahlgren. Hon tyckte att det lär väldigt intressant, och det tyckte jag också. Jag har visserligen inte läst något av Per Nilsson (utom "Ask & Embla" då), men han lär ju vara bra. Förra veckan var jag i bokhandeln och hittade boken som Anna hade berättat om. Jag var naturligtvis tvungen att köpa den. :) Den var bra, men jag hade liksom förväntat mig lite... mer. Jag vet inte, jag hade väl för höga förväntningar som vanligt. Men den är bra, alltså. Och jag måste nog läsa mer av Per Nilsson. Daniel Ahlgren har jag redan läst mycket (det mesta, tror jag) av.

Handlingen då? Jo, det är en kille som går över torget i Sölvesborg, och bakom statyn av Ask och Embla står det en bänk och på den sitter en tjej. Istället för att uträtta sitt ärende sätter sig killen i andra änden av bänken, alltså inte direkt bredvid tjejen. Han vill gärna säga något till henne, men han vågar inte. Istället sitter han och fantiserar om vad som skulle hända om han sa något till henne. Vad skulle hon svara och vad skulle hända sedan?

söndag 21 september 2003

Och likväl rör hon sig


Och likväl rör hon sig
av Charlotta Cederlöf

Det är 1979. Anna är fjorton år. Johan är två år äldre. Han har moped. Annas föräldrar tycker att hon sminkar sig för mycket och att hon är ute för ofta. Fast då vet de ändå inte att hon alltid ställer sina varma skor i sopskåpet och byter till gympaskor i hemlighet. Och de har absolut ingen aning om hur mycket hon dricker.

Anna och Johan är ihop. Sedan händer det någonting som gör att det tar slut, och så blir allting hemskt.

Det här är inte bra reklam för tonåren. Det verkar hur deprimerande som helst att vara ung. Ja, till och med innan det tar slut mellan Anna och Johan, och de är lyckliga. Det handlar ju bara om att låtsas vara tuff inför kompisarna, hur man ska få tag på sprit och att föräldrar inte fattar någonting. Det är välskrivet och så, men vilka meningslösa liv personerna i boken verkar ha. Stackars dem.

Under bordet


Under bordet
av Heidi Linde

Jag läste om den här boken någonstans och tyckte att den verkade bra. Så såg jag den i den norska hyllan på biblioteket och lånade den. (Den finns inte på svenska. Inte än i alla fall.) Kan bara inte komma på var jag läste om den. Trodde att det var hos Wixit, men jag kan inte hitta något om den i hennes arkiv så det var väl inte det.

Jenny delar bostad med Sara och Trond. Det är shopping tillsammans med Sara och "musikskola" tillsammans med Trond, och fester och busrigning (på svenska!) för att hjälpa Trond få kontakt med tjejen som han är förälskad i. Jenny har hoppat av sina medicinstudier för ett bra tag sedan, men har inte sagt något till sina föräldrar än. De är så stolta över sin dotter som ska bli läkare. Överhuvudtaget ljuger Jenny väldigt mycket. Ibland är det en lek. Hon kan hitta på historier om folk hon ser på stan. Andra gånger är det för att skapa spänning, eller för att undvika obehag, som det där med medicinstudierna. Dessutom låtsas hon komma överens med sin kusin Cecilie, som har ett så trevligt och perfekt liv och är lärare och just har köpt lägenhet tillsammans med Torstein och snart ska de gifta sig också. Det är bara Jenny som vet hurdan Cecilie egentligen är.

På en fest träffar Jenny en kille med bruna ögon. Jenny blir (så klart) förälskad, men hon vågar inte göra något åt det mer än hon vågar berätta för mamma och pappa att hon aldrig tänker bli läkare.

Väldigt bra bok. Det är lätt att känna igen sig i Jennys vilsenhet, samtidigt som hennes lögnhistorier och deras följder kan bli mycket roliga. Så är det de mörka barndomsminnena från när Jennys och Cecilies familjer tillbringade somrarna tillsammans. Framåt slutet är det ett osannolikt sammanträffande som irriterar mig, men det förstör inte boken för mig i alla fall. Tur det.

fredag 19 september 2003

Death: The Time of Your Life


Death: The Time of Your Life
av Neil Gaiman. Illustrerad av Chris Bachalo, Mark Buckingham och Mark Pennington. Inledning av Claire Danes.

I det andra albumet om Death får vi lära känna det lesbiska paret Hazel och Foxglove, som vi tidigare stött på i "Death: The High Cost of Living" och "A Game of You", lite bättre. Innan har de mest hållit sig i bakgrunden, men nu är det de som är huvudpersonerna.

Foxglove har slagit igenom som sångerska och enligt hennes manager är det inte bra för hennes karriär om hon är öppet lesbisk. Alltså går hon på premiärer tillsammans med inhyrda kavaljerer. Alltså säger hon i intervjuer att det inte finns någon särskild i hennes liv. Alltså kallas Hazel för Foxgloves sekreterare.

Hazel är hemma och tar hand om sin lille son. Hon saknar livet innan Fox blev känd. Nu kommer Fox inte hem ens när Hazel verkligen behöver henne. Verkligen, verkligen behöver henne. (Om du undrar varför, så tänk: Hmmm, vad heter den här boken nu igen?)

Det här är definitivt det Deathalbum som jag tycker är bäst, det där man lär känna personerna bäst. Jag gillar också att det handlar om några som jag känner igen sedan tidigare. Allting hänger ihop så bra.

onsdag 17 september 2003

Små tunna böcker

I helga var jeg på nifstreff (nifs er en Sagaen om Isfolketforening) hjemme hos Kristin. Ikke mye tid til lesing, men jeg fikk i hvert fall lest noen tynne bøker som jeg fant i Kristin sine bokhyller.

... och nu tycker jag att svenska är ett mycket bättre språk att skriva på. Att jag kan svenska är bara en av alla fördelar med att skriva på det språket. :)

Böckerna jag läste hemma hos Kristin var "The Quotable Sandman" och Helen Fieldings "Bridget Jones's Guide to Life".

"The Quotable Sandman" bestod föga överraskande av Sandmancitat. Jag har egentligen lite svårt att se poängen med den boken, och om jag hade gjort en sådan bok hade jag antagligen valt helt andra citat. Men bilderna var ju fina i alla fall.

"Bridget Jones's Guide to Life" var mycket bättre. Det är en väldigt tunn bok där Bridget ger tips om matlagning, städning, förhålllanden och allt vad det nu är. Den är skriven för en välgörenhetsorganisation som heter Comic Relief, precis som de där små "skolböckerna" som J. K. Rowling har skrivit. Jag tror att "Bridget Jones's Guide to Life" är ganska dyr för att vara så tunn, men om det nu går till välgörenhet... Jag tyckte att den var väldigt rolig, och alla Bridget Jones-fans kommer nog att hålla med mig.

tisdag 16 september 2003

Alex som i Alexandra


Alex som i Alexandra
av Ylva Wallin

Den här boken har jag läst om lite här och var. Det är tydligen ovanligt att böcker handlar om tjejer som håller på med en sport som inte har med hästar att göra. Jag vet inte riktigt. Brukar inte läsa böcker om sport.

Alex är den enda tjejen i hockeylaget. Hon älskar hockey och är en duktig målvakt. Men så börjar det en ny kille i laget, och hans pappa blir ny tränare. Den nye tränaren tror inte att tjejer kan spela ishockey, speciellt inte i ett pojklag, och Alex plats i laget är hotad. Dessutom råkar hon lova att ta med sig en rökmaskin till klassfesten. Ungefär som om hon skulle kunna få tag på en rökmaskin.

Jag tyckte att boken var okej. Inte helt min stil. Har aldrig riktigt förstått mig på böcker som handlar om sport... eller sport överhuvudtaget. Men jag är sådan att jag gärna vill läsa hela hela serien när jag väl har börjat. Det finns (hittills) två böcker till om Alex. Bli inte förvånad om jag läser dem snart.

Mazettis blandning


Mazettis blandning
av Katarina Mazetti

Kåserisamlingar är väl inte direkt något som jag brukar läsa. Antagligen är de inte alls lika roliga som de utger sig för att vara. Men en kåserisamling av Katarina Mazetti måste man ju köpa. Hennes böcker brukar vara bra och roliga. Och det hade jag rätt i. Det här är hemskt kul. Måste absolut läsas!

Kåserierna är uppdelade i åtta kapitel, som alla har godisnamn. (Mazetti är ju ett godismärke, även om jag har för mig att den Mazetti inte har något med Katarina M. att göra.) "Ljus och bitter choklad" innehåller texter direkt ur livet, "Sega kolor" är mediakristiska, "Gott och blandat till helgen" handlar om högtidsfirande, "Sega gubbar och jungfrubröst" är ett feministiskt kapitel, "Tryffel" sägs vara jordnära (om bönder och så), "Salta och sura karameller" handlar om politik och "Lösviktsgodis" är lite blandat. "Tilltugg" innehåller några nya kåserier som jag tror inte fanns i den inbundna utgåvan av boken.

onsdag 10 september 2003

Death: The High Cost of Living


Death: The High Cost of Living
av Neil Gaiman. Tecknad av Chris Bachalo, Mark Buckingham och Dave McKean. Inledning av Tori Amos.

Den mest populära karaktären i "The Sandman" är nog Morpheus/Dreams syster Death. Så bra att det finns två tunna seriealbum om henne också då. Förutom det här, som är det första, så finns det "Death: The Time of Your Life".

I det här får vi träffa en sextonåring pojke som lustigt nog heter Sexton (betyder kyrkvaktmästare, dödgrävare). Han tycker att livet är trist och meningslöst och har planer på att ta livet av sig. Så träffar han Didi, en söt svartklädd tjej som hävdar att hon är Döden och att hon måste leva som människa en dag vart hundrade år, och det råkar vara just den här dagen. Sexton är skeptisk, men vi som har läst Sandman vet ju att hon talar sanning. Eftersom Sexton inte har något annat att göra (hans mamma vårstädar och då är det bäst att hålla sig borta) följer han ändå med Didi medan hon njuter av livet och letar efter en bra fest. Samtidigt försöker folk med viss kunskap om magi och mysterier få tag på Death.

Det här är ett ganska kort album, och det är väl i stort sett fristående. Fast det är ju bra om man har läst Sandman fram till del 5 åtminstone.

Behöver jag säga att jag gillar det här albumet? :) (Fast det är klart, lika bra som Sandman är det inte.)

Dem oss skyldiga äro


Dem oss skyldiga äro
av Cilla Naumann

Tomas och Katrin och deras två små döttrar flyttar till Sydamerika för att Tomas ska arbeta med bistånd. De är unga och idealistiska, men för Katrin blir det svårt att komma till ett nytt land. Allt är så annorlunda, och hon har tjänstefolk och på grund av Tomas jobb tvingas hon att gå på fina tillställningar. Till slut tar hushållerskan med henne till en präst som verkar bland stadens fattiga, och Katrin blir engagerad i att hjälpa till.

Femton år senare återvänder de till Sverige. Familjen är då utökad med adopterade tvillingpojkar. Men den här gången blir omställningen till ett nytt land ännu svårare.

Döttrarna har inga minnen från Sverige. För dem är det inte alls hemma. Och det har hänt saker som har fått Katrin att ifrågasätta nyttan med vistelsen i Sydamerika. De ville ju bara göra gott, men de yttersta konsekvenserna av sina handlingar kunde de inte förutse och det är inte alls säkert att de faktiskt gjorde gott. Kanske har de bara gjort skada.

Jag tyckte om den här boken. Välskriven. Välkomponerad. Den är inte skriven i kronologisk följd, utan man anar mer och mer hur saker hänger ihop innan man får veta. Och en av de värsta skadorna Katrin tillfogade någon annan anar hon inte ens. Hon tror att hon har gjort något bra.

tisdag 9 september 2003

Hondjurets samlade värk


Jag har redan skrivit om ett par ungdomsromaner av Inger Edelfeldt här. Nu har jag läst ett seriealbum också. Hondjuret är negativ, missnöjd, elak, kedjerökande och rolig. Mer sånt. :)

Så började 80-talet


Såhär i folkomröstningstider passar det ju bra att läsa en bok om en helt annan folkomröstning - den om kärnkraft 1980. Jag hittade den här boken på loppis för ett tag sedan, och köpte den dels för att jag tidigare hade läst och tyckt om en bok som Åsa Moberg skrivit om Simone de Beauvoir, dels för att jag tycker att det är kul att läsa om hur det var förr i tiden. Är 1980 förr i tiden? Jaa, ganska så förr i tiden i alla fall.

Det fanns tre olika alternativ i folkomröstningen om kärnkraft. Linje 1 och linje 2 var för, speciellt linje 1. Linje 3 var emot.

Åsa Moberg var aktiv i Folkkampanjen mot kärnkraft som förespråkade linje 3. Hon bodde i närheten av kärnkraftverket Forsmark, som då ännu inte var igång. Resultatet av folkomröstningen var alltså avgörande för om hon skulle ha ett aktivt kärnkraftverk i närheten av sitt hem eller inte. Jag är uppvuxen precis i närheten av ett annat kärnkraftverk, men det är inte nåt som jag direkt har ifrågasatt. Det fanns där innan jag föddes. Jag har sommarjobbat där tre gånger. Min bror har sommarjobbat en gång och dessutom har han just jobbat ett helt år där medan han gjorde ett uppehåll i sina studier. Pappa har jobbat där i 32 år, och numera jobbar han faktiskt på ett kärnkraft till emellanåt. Frågan är ju om det finns någon i min hembygd som inte har jobbat där. (Min tolvåriga syster har praoat där, men min mamma har faktiskt aldrig jobbat där.) Så för min del tillhör det tingens naturliga ordning att ha ett kärnkraftverk i närheten.

"Så började 80-talet" är Åsa Mobergs dagbok från tiden kring folkomröstningen. Hon skriver om debatter och torgmöten, om artiklar hon läst och skrivit och om hur hennes åsikter i kärnkraftsfrågan verkar bli obekväma för Aftonbladet, som inte ville ha henne som krönikör längre. Hon skriver om hur jobbigt det är att åka långt bort för att tala eller debattera, om oron över att kanske tvingas bo nära ett kärnkraftverk och om besvikelsen när linje 2 vann med bara 0,7 procentenheter över linje 3.

Det här var väldigt intressant att läsa. Jag visste att det hade varit en folkomröstning om kärnkraft och hur det hade gått, men ingenting om hur det verkligen var. Vem som var för och vem som var emot, hur engagerade folk var i frågan eller någonting. Den 23:e mars 1980 var jag nästan ett år och fyra månader gammal.

måndag 8 september 2003

Hummerfesten


"Hummerfesten" är den andra av Viveca Lärns Saltöböcker. Den första, "Midsommarvals", skrev jag om för ett tag sedan. Jag försöker läsa den här serien efter årstid och "Hummerfesten" utspelar sig i september. Sommargästerna har lämnat Saltön, men Sara från Göteborg jobbar fortfarande hos Kabben och Lotten på restaurang Lilla Hunden. Dessutom har hon funnit kärleken i MacFie, som inte bara är gammal nog att vara hennes far utan faktiskt är tio år äldre än Saras pappa. Men MacFie har djupt rotade vanor och förhållandet är inte direkt friktionsfritt. Speciellt inte när MacFie får en rival.

Tobakshandlaren Blomgren hade trott att allt skulle återgå till det normala efter att hans fru Emily kom tillbaka efter att ha lämnat honom och bott i en bil i fyra dagar. Men så blir det inte alls, för Emily är fortfarande inte nöjd med hur hennes liv blivit. Hon bestämmer sig för att gå med i en bantningsgrupp och där träffar hon polisen Christer. Snart dyker Christer upp överallt och skämtar om hennes vikt.

Johanna går och väntar på att Blomgren ska lämna Emily, men det verkar han inte för avsikt att göra.

Annars är det stora samtalsämnena på ön hummerfisket och att det inte kommer bli någon hummerfest i år, nu när det har blivit antikt- och begagnataffär i hamnmagasinet.

Den här boken var lättare att komma in i än "Midsommarvals". Nu visste jag ju vilka alla var. Ett par personer som jag inte hade så stor betydelse för handlingen (några sommargäster) har försvunnit, några andra har tillkommit. Jag ser fram emot att läsa nästa bok i serien, men det blir inte förrän i jul.

söndag 7 september 2003

Lite Sandman till


Har läst de båda sista Sandmanalbumen också, nämligen "The Kindly Ones" (del 9) och "The Wake" (del 10). Här kan jag verkligen inte säga någonting om handlingen utan att förstöra för de som inte har läst dem än. Men jag är imponerad över hur väl allt som har hänt tidigare i serien hänger ihop. (Alltså, den här gången visste jag ju om det, men den första gången jag läste det.)

Nu ser jag fram emot det nya (fristående) Sandmanalbumet som ska komma ut nu i september - "Endless Nights". Det ska visst innehålla en berättelse om var och en av de sju Endless. Jag var i SF-bokhandeln igår och det syntes inte till, så jag tror inte att det har kommit ut riktigt än.

torsdag 4 september 2003

Ännu mer Sandman


Det kommer kanske inte som någon stor chock att jag har läst några Sandmanalbum till.

Del 6 - "Fables & Reflections". En "novellsamling" till, fast mycket tjockare än "Dream Country". :)

Del 7 - "Brief Lives". Morpheus och hans syster Delirium (fint namn, va?) ger sig ut för att leta efter sin bror, som avsade sig allt ansvar för sin uppgift och försvann för 300 år sedan.

Del 8 - "World's End". Ytterligare ett album med fristående historier, fast den här gången finns det en ramberättelse. På värdshuset World's End har resande från många olika världar och tider hamnat, och för att fördriva tiden berättar de historier för varandra.

tisdag 2 september 2003

Mer Sandman


Jag fortsätter med Sandmanläsningen.

Har läst:

Del 4 - "Season of Mists". Morpheus måste resa till Helvetet (jag tänker inte avslöja varför, läs själv!). Men förra gången han var där förödmjukade han Lucifer inför alla hans undersåtar. Lucifer har alltså starka skäl att hämnas, och Morpheus är inte alls säker på att han kommer att återvända från sitt uppdrag. (Jag har nog sagt att the Endless inte kan dö, men det beror på hur man ser det. Om de dör ersätts de genast av en ny aspekt av sig själva, men det blir ju inte samma individ. Det här är en sådan där sak som blir begriplig när man läser serien.)

Del 5 - "A Game of You". I det här albumet återser vi Barbara, som hade en liten roll i "The Doll's House". Hon har inte drömt något sedan dess, men plötsligt dyker en varelse från hennes tidigare drömmar upp i vår värld. Barbara börjar drömma igen, och den här gången är det dödligt allvar.

Mmmm, två väldigt bra historier. :) Jag tycker dessutom om att en person som skymtat förbi tidigare kan vara en av huvudpersonerna i en senare berättelse, och tvärtom. Ofta märker man det inte ens förrän man läser om hela serien.

Nu har jag börjat på det sjätte albumet, "Fables & Reflections".