Kvinnor ritar bara serier om mens

Kvinnor ritar bara serier om mens
av Lena Ackebo, Fanny Lindgren Agazzi, Bitte Andersson, Siri Ahmed Backström, Malin Biller, Tyra Blomster, Karolina Bång, Jojo Falk, Susanne Fredelius, Anneli Furmark, Hanna Gustavsson, Julia Hansen, Joanna Hellgren, Monica Hellström, Stina Hjelm, Joanna Johnson, Elin Lucassi, Lisa Medin, Lina Neidestam, Sara Olausson, Emma Rendel, Matilda Ruta, Lisa Rydberg, Lotta Sjöberg, Linda Spåman, Wendel Strömbeck, Julia Thorell, Frida Ulvegren, Klara Wiksten, Li Österberg och Emelie Östergren

Titeln och idén kommer visst från en sommarprat med Liv Strömqvist. Någon hade sagt till henne att han inte läste kvinnliga serietecknare, för att de bara skriver om mens. Förordet till det här seriealbumet är en forumtråd (?) där några kvinnliga serietecknare pratar om detta och säger att då gör vi väl precis det då. Rätta takter!

Temat för många av serierna är första mensen eller de olika stadierna i menscykeln. Det jag relaterar mest till är nog faktiskt det här med att man inte äger ett lakan utan fläckar, även om det kanske inte direkt är det viktigaste som tas upp i boken. Det är många olika aspekter på mens som tas upp och alla möjliga grader av allvar eller humor.

Som alltid när det handlar om antologier så är det vissa serier man tycker bättre om mer än de andra. Och antagligen är det helt olika serier för olika läsare. Det finns säkert något för alla här.

Äkta Spåman

Äkta Spåman
av Linda Spåman

Linda har ett fruktansvärt frukostvärdinnejobb på Hotell Äpplet (det där som man kör förbi när man kör mot Partille, antar jag). Men så får hon ett telefonsamtal från någon som frågar om hon verkligen är spåman på riktigt. Nej, men varför inte egentligen? Och så börjar hennes bana som Äkta Spåman. Inte för att hon tror på det själv egentligen, men det påverkar nog inte resultatet direkt. Möjligen blir hon lite mer ifrågasatt av kunderna? De verkar ju mest höra vad de vill höra. Ganska komiskt, och också ganska mörkt. Och det som känns allra mörkast är det tröstlösa hotellet och dess gäster, inte sådana saker som att sälja sin själ till djävulen.

Bokmässan 2014

Vad gjorde jag nu på Bokmässan? Inträdesstämpeln på höger handled kan ju inte vara längre än mitt minne. Jag var där både lördag och söndag tillsammans med min syster och min kompis Marie, som båda hade rest ner över helgen. Vi hann med att gå igenom montrarna relativt grundligt, men även sent på söndagen kan man plötsligt hamna i en gång som man inte alls känner igen.

LÖRDAG

Jag har ju redan lagt ut några bilder från lördagen. Jag tittade bl.a. på ett samtal på Seriescenen mellan Joanna Hellgren och debutanten Hilda-Maria Sandgren, som båda ritar serier i blyerts (alltså inte tuschade). Och i ABF:s monter pratade Anneli Jordahl, Kristina Sandberg och Ninni Holmqvist om sina böcker, temat för samtalet var att vara kvinna på 50-, 60- och 70-talet. Väldigt intressant. Måste läsa deras böcker. Sedan var det också någon monterprogrampunkt som vi tänkte se, men där vi hamnade för långt ut och inte hörde något. En jobbig grej med montergrejer är ju dels detta, att man kommer för nära någon annan monter med högtalaranläggning eller att ljudet bara drunknar i mässans allmänna sorl. Eller att man måste sitta på golvet och sedan inte kan resa sig p.g.a. sovande fötter. (Värdigt ...) Man kan ju gå på seminarier med bara inträdesbiljett på söndagarna (bekvämare) men jag hittade inget som lockade.


SÖNDAG

På söndagen ville jag se Ulli Lust på Seriescenen, men det var inställt p.g.a. sjukdom. Deppigt. Såg däremot en del annat, t.ex. Anna Charlotta Gunnarsson som pratade om sin bok "Popmusik rimmar på politik" och tv- och radioprogrammen på samma tema. På söndagen hann jag också säga hej till min kompis Karin (som hade vunnit en deckare i ett quiz), men bara för att vi sms:ade under dagen och till slut bestämde en plats. Jag ser på facebook att många som jag känner var på Bokmässan (jag bor ju inte så värst långt från Göteborg), särskilt på lördagen, men jag sprang inte på en enda.

KÖPT

Lördagens bokskörd blev ganska mager. Skandal, tyckte vi allihop. Så på söndagen unnande jag mig först ett antal böcker lite här och var, och sedan var det halva priset i en av second hand-montrarna. Plötsligt hade jag köpt massor av böcker. Och då var ändå inte Hotell Gästis där i år.

Man kan inte köpa allt på en gång, och därför tog jag kort av en mängd böcker som ska köpas/lånas senare eller åtminstone kollas upp närmare.

Brf Ensamheten

Brf Ensamheten
av Linda Spåman

Det här är en tjock seriebok om några av människorna i en bostadsrättsförening i Göteborg. På Marklandsgatan. Jag har bott i närheten, så det tycker jag är lite kul. Och så skrattar jag åt detaljerna, som till exempel vilket märke någon har på tepåsarna.

De som bor i huset är i allmänhet inte särskilt sympatiska. Ibland blir det komiska situationer, ibland snarare hemska. "Brf Ensamheten" är nåt för den som gillar sin humor svart.

Misslyckat självmord i Mölndals Bro

Misslyckat självmord i Mölndals Bro
av Linda Spåman

Jag lånade mest det här seriealbumet för att Mölndals Bro inte är så långt härifrån. Och för att jag gillar serier förstås.

Det handlar alltså om ett självmordsförsök och efterföljande vistelse på psykiatrisk klinik. Linda vill hem igen, för att göra ett nytt försök. Men det är så svårt att övertyga läkarna om att hon borde få åka hem. Under tiden tvingar rumskompisen Ritva henne att umgås och se på Glamour, medan kompisen Hanna kommer på besök och uttalar sig expertmässigt om hur Linda borde ha gjort för att lyckas ta livet av sig.

Deppigt och ångestfyllt, och lite lite roligt också. Teckningarna är sådär slarviga, men jag misstänker starkt att det på något sätt är symboliskt och att Linda Spåman kan teckna "fint" när det passar. Här passar den slarviga stilen, ibland med ansikten som är överstrukna. Det är liksom mer ångest i det. Det känns också mer direkt på något sätt än bilder som är mer arbetade. Kan det vara för att det påminner mer om hur det blir när man bara "ritar lite" på nåt block?