onsdag 24 juni 2009

Sömnpiller

Jag la mig på sängen för att läsa lite efter middagen och helt plötsligt hade jag sovit i nästan fyra timmar. Det här kommer inte vara bra för min dygnsrytm.

"Andra Mosebok" är ingen bladvändare precis ...

tisdag 23 juni 2009

Star Gazing


Star Gazing
av Linda Gillard

Marianne Fraser är i 45-årsåldern och har varit änka i nästan tjugo av dessa. Hennes liv kompliceras en del av att hon är blind sedan födseln, och hon är lite för fåfäng för att använda vit käpp om hon inte absolut måste. Hon har ganska vaga begrepp om det här "att se", men hon vill i alla fall inte se blind ut. I stället litar hon till minnet, hörsel, känsel och lukt, samt en del trick som hon och hennes syster Louisa har kokat ihop. Marianne och Louisa har delat en lägenhet i Edinburgh ändå sedan olyckan där Mariannes man dog. Båda är ganska egensinniga, men också bra på att låta den andra hållas även om de retas en del. Marianne har t.ex. inga höga tankar om författandet som Louisa försörjer sig på - hon skriver smaskiga böcker om alldeles för stiliga vampyrer.

Marianne har träffat män efter Harvey, men det har aldrig blivit något varaktigt. Men plötsligt börjar hon springa på en man lite här och var. Hon lägger genat märke till honom eftersom han har samma dialekt som Harvey hade. Han är från Skye, en ö utanför Skottlands västkust. (Det var detta som fick mig att låna boken. Har en kompis som bodde ett tag på Skye. Tycker att hon borde läsa den, men tyvärr är det inga mord i "Star Gazing" så hon är kanske inte så intresserad i alla fall.) Keir, som han heter, visar sig dessutom ha en sällsynt bra attityd till Mariannes blindhet. Hon är så himla trött på alla som inte riktigt kan hantera det.

Louisa tror först att Keir inte finns, att det bara är Marianne som inbillar sig. Snäll syster, hehe. Men jo, han är faktiskt på riktigt, och han har lust att ta med Marianne till Skye och visa henne ön. Trots att hon inte kan se. Och han lovar att visa henne stjärnhimlen. Romantiskt, va? Visst, det är en väldigt söt historia, men det går inte över gränsen till slisk. Kanske för att huvudpersonerna är lite äldre, och har blivit av med en del av sina illusioner. Vissa av händelserna mot slutet tycker jag är lite väl ... såpa, kanske? Men det är okej.

Författaren bodde på Skye i många år, och ville gärna skildra naturen där. Men hon ville undvika att det blev precis som en turistbroschyr. Därför valde hon att göra sin huvudperson blind, trots att hon inte visste mycket om blindhet innan hon började skriva. Intressant. Själv kan jag inte avgöra hur väl hon har lyckats med den biten, men det känns i alla fall trovärdigt.

Blogg 2005-2007


Blogg 2005-2007
av Linda Skugge

Den här boken (som är en rätt tjock pocket) är i stort sett en utskrift av Linda Skugges Expressen-blogg. Fast den är vänd åt "rätt håll" förstås. Stavfel m.m. verkar stå kvar, och det ser inte ut som om man har gjort något särskilt av länkar. Vissa inlägg funkar alltså mindre bra så här ett par år senare, nämligen de som länkar till en eller annan artikel eller krönika. Men än så länge har man ofta ett vagt minne av diverse nyheter och debatter som var högaktuella när blogginläggen skrevs. Det har ju inte gått så många år än. Ofta har Linda Skugge postat mail hon har fått från folk, och då friskas minnet upp genom dem, de har ofta en tendens att gå mer in i detalj.

Men mest handlar det väl om vardagen. Barn, sjukdomar, recept och att handla på COOP. Småtrevligt och/eller roligt. Man kanske inte klämmer hela bloggen i en sittning direkt. Jag har läst den under ett par månader - man kan läsa en eller två bloggmånader i taget. Det känns lagom. Speciellt om man egentligen har läst det mesta tidigare. Jag följde ju bloggen i perioder.

Undrar om det blir något av den där deckaren som hon bloggar om att hon har planer på att skriva. Kunde vara kul att läsa. :)

söndag 21 juni 2009

Mor Eira


Mor Eira
av Camilla Gripe

"Mor Eira" är den sista boken i serien om Eira, som lever i Småland (?) på 1600-talet. Hon är örtkunnig och lite annorlunda, och förutom att hon har en hel del vänner så har hon även skaffat sig fiender. Tidigare har hon lyckats undkomma häxanklagelser ganska smärtfritt, men nu har man lyckats hitta starkare "bevis" mot henne.

Trots ämnet så är boken väldigt enkelt skriven. Det är en bok man ska kunna läsa själv när man är i, ja-a, tioårsåldern kanske? Funkar kanske inte lika bra för vuxna, men jag var ju tvungen att få veta hur det gick i sista boken! (Dessutom är det mest den första som inte är så intressant (för mig).)


Tidigare böcker i serien:
1. "Eira"
2. "Hon - Eira"
3. "Eira själv"

My Swordhand Is Singing


My Swordhand Is Singing
av Marcus Sedgwick

Letar du efter en ungdomsbok om vampyrer som absolut inte är "Twilight"? "My Swordhand Is Singing" är inte fel i så fall. Här är vampyrerna inte sympatiska personer, vars enda fel är att det är för snygga för att visa sig i dagsljus - ja, och så den där lilla detaljen att de dricker blod då. Vampyrerna i "My Swordhand Is Singing" dricker också blod, fast inte på ett lika snyggt sätt. Och de är inte så heta. De kör mer på uppsvullet lik-looken. Om man har tur ...

Peter är son till en alkoholiserad skogshuggare, som alltid har sagt att alla myter om vampyrer och liknande är trams. Men det är inte den vanligaste åsikten i 1600-talets Transsylvanien. Ändå verkar ingen fatta misstankar när en skogshuggare från grannbyn begår självmord under mystiska omständigheter. I Peters by pratas det om att några änkor får besök av sina döda män om nätterna. Men det verkar nästan tystas ned. Är det inte skumt förresten att Peters far, som förnekar vampyrers existens, har insisterat på att de ska bosätta sig på en ö i floden? Vampyrer kan inte korsa rinnande vatten.

Jag gillar den här boken. Författaren verkar ha ansträngt sig för att hans berättelse ska vara så trogen de gamla östeuropeiska myterna som möjligt. Inga gentlemannavampyrer så långt ögat når. Jag har visserligen inte läst så mycket om gamla vampyrmyter, men det verkar trovärdigt. Jag ska helt klart läsa uppföljaren också.

Tintin i Sovjet


Tintin i Sovjet
av Hergé

Jag hoppas verkligen att de senare albumen om Tintin är bättre! Detta är det allra första, som gick som följetong i en tidning år 1929-1930. Resten var väl inte följetonger, tror jag, så då har de säkert mer genomtänkt handling. Jag är i alla fall ganska säker på att de är snyggare. I "Tintin i Sovjet" har väl inte Hergé riktigt hittat stilen än.

Och nej, så vitt jag vet har jag aldrig läst Tintin. Bara sett på TV och så där. Fanns det inte på kassettband också? Men det är ju en klassiker som borde läsas, alltså har jag börjat med det nu. Det är säkert ingen som har missat att alla albumen har kommit i nyöversättning de senaste åren, och det passar ju bra. Det bör ju inte vara någon del som är knepig att få tag på nu. :-)

fredag 19 juni 2009

Banana Fish vol. 14 & 15


Banana Fish vol. 14
Banana Fish vol. 15
av Akimi Yoshida

Japp, mer förvecklingar och maktspel när det gäller den mystiska drogen Banana Fish. Det är en bra manga, men det finns liksom inte så mycket att skriva om den så här långt fram i serien.

Jag tror att varenda omslag hittills har föreställt huvudpersonen Ash, men på del 15 bryts den trenden, som ni ser.

- Banana Fish vol. 1
- Banana Fish vol. 2
- Banana Fish vol. 3
- Banana Fish vol. 4
- Banana Fish vol. 5
- Banana Fish vol. 6 & 7
- Banana Fish vol. 8 & 9
- Banana Fish vol. 10-13

August & Jag


August & Jag
av Anneli Furmark

I det här seriealbumet träffat den nutida litteraturstudenten på en förvirrad man i Stockholm. Mannen visar sig vara ingen mindre än August Strindberg, som har hamnat i någon sorts tidslucka. Sigrid och Strindberg blir någon sorts vänner. Han har ju ingen annan att ty sig till i den här världen, och för hennes del - det är ju faktiskt Strindberg! Sigrid har ett ambivalent förhållande till hans författarskap. Dels är det mycket som hon blir provocerad av, men å andra sidan är det ju så bra. Så det blir en del diskussioner om nutiden, litteraturen och små vardagliga saker. Bra seriealbum. Jag kommer säkert läsa om det någon gång.

tisdag 16 juni 2009

The Return of Hjärtans Fröjd


The Return of Hjärtans Fröjd
av Per Nilsson

Detta är fortsättningen på "Hjärtans Fröjd". Den boken verkar ha kommit ut 1992, uppföljaren femton år senare. Fast i berättelsen har det bara gått ett år. Eftersom det nämns teknik och sånt som placerar "The Return of Hjärtans Fröjd" i nutid, så måste alltså "Hjärtans Fröjd" ha utspelat sig långt in i framtiden när den kom ut. ;-)

Gymnasiekillen som är jag-personen i boken påminns plötsligt om Ann-Katrin, som han vid det här laget nästan har lyckats lägga bakom sig. Det slutade ju inte så bra mellan dem i förra boken. Nu har han en flört med en tjej i klassen, och snart ska han och hans bäste vän ut och tågluffa. Men så påminns han alltså om Ann-Katrin och grips av ett behov av att träffa henne igen och reda ut allt det outredda från förra året. Men det är lättare sagt än gjort. Ann-Katrin har inte kvar sitt gamla telefonnummer, och hon och hennes mamma bor inte kvar på samma adress. Han hittar inte numret på Eniro heller. (Tips: man kan kolla birthday.se eller liknande för att få tag på adressen en person är skriven på, men det gör han inte.) Och när han väl snokar reda på Ann-Katrins adress så visar det sig att hon är väldigt fast besluten om att inte ha någon kontakt alls med honom.

Som vanligt så är boken uppbyggd i en speciell struktur. Jag har lagt märke till det i de andra Per Nilsson-böckerna jag har läst också, att han verkar lägga mycket vikt vid att hitta ett sorts mönster för berättandet. Här är det tolv dagar det berättas om, med avbrott för vad som händer NU. Nu som i medan huvudpersonen berättar om de tolv dagarnas händelser alltså. Dessutom verkar det som om de flesta av böckerna liksom hänger ihop. Det har jag också lagt märke till förr. Att karaktärer från en annan av författarens böcker nämns eller syns till. Huvudpersonens lillasyster pratar dessutom om en bok hon och mamman har läst, en av Per Nilssons barnböcker. Kul detaljer. Fast ibland tycker jag att det kan bli för mycket fokus på den listiga uppbyggnaden, att man ser den och inte historien. Men det kanske bara är jag ...

måndag 15 juni 2009

Blueberry Girl & Crazy Hair



Blueberry Girl
av Neil Gaiman
Illustrerad av Charles Vess

Crazy Hair
av Neil Gaiman
Illustrerad av Dave McKean

Det har kommit två nya bilderböcker av Neil Gaiman, den ena illustrerad av Charles Vess och den andra av Dave McKean, som båda har samarbetat med Gaiman tidigare. Charles Vess har bl.a. illustrerat "Stardust", och Dave McKean ligger bakom bilderna i "The Day I Swapped My Dad for Two Goldfish", "The Wolves in the Walls", "Coraline", alla omslag till Sandmantidningarna m.m.

Båda böckerna är rikt illusterade, men innehåller ganska lite text. Särskilt "Blueberry Girl". Båda två är dikter, av lite olika stil. Tydligen skrevs "Blueberry Girl" till Tori Amos och hennes då ofödda dotter Natashya. Det är en önskan om välgång och lycka för barnet, att hon inte ska sticka sig på en slända när hon är sexton och så. Vackra bilder, men jag tror inte att det är en barnbok egentligen. Trots att det är en bilderbok. Detta är mer en bok för små flickors föräldrar (eller blivande föräldrar till små flickor), särskilt om de dessutom råkar vara Gaimanfans.

"Crazy Hair" är däremot en barnbok på riktigt. Knäpp och ganska rolig. Dikten är skriven åt Gaimans yngsta dotter Maddy, och jag har läst att den är inspirerad av en kommentar hon fällde om sin pappas hår. Den här boken är mer en berättelse än den förra. Jag-karaktären berättar om allt som har försvunnit in i hans galna hår - lejon och björnar och dansare och piratskepp och papegojor. Bilderna funkar bra med texten och har en del kul detaljer.

Waiting for Kate Bush


Waiting for Kate Bush
av John Mendelssohn

Det här var någonting jag hittade på biblioteket och som kanske kunde vara värt att läsa. Jag har ingen vidare koll på Kate Bush, men boken handlar ju inte om henne egentligen, utan om ett Kate Bush-fan. Och det spelar ju egentligen ingen roll vad huvudpersonen är besatt av, vad som helst har potential att bli intressant.

Lesley Herskovits är en medelålders amerikan som har flyttat till Storbritannien, till ett litet pensionat nära platsen där Kate Bush växte upp. Han har haft ett jobbigt liv. Jag vet inte om han har haft det så illa egentligen, men han har åtminstone upplevt det så. Efter att ha varit mobbad som barn blev han plötsligt skitsnygg, och var berömd modell ett tag. Men numera är han så fet att han knappt kan ta sig ut ur sitt rum. Åtminstone är det så han ser sig själv. (Av andras reaktioner att döma är det kanske inte så illa ställt.)

Det som håller honom uppe är Kate Bush och hennes musik. Han växlar mellan att berätta om sitt eget liv och om hennes liv och karriär. Fast jag tycker aldrig att det blir någon enhet. Dels är det en bok om Lesley Herkovits absurda tillvaro: hans sorgsna attityd inför sitt förflutna, Overeaters Anonymous-mötena där han inte passar in, hans flickväns extremt bisarra familj och de nästan lika bisarra människorna på pensionatet, TV visar program som påminner om Idol men mer skruvade. Det ska nog vara komiskt, men det är det inte. Och insprängt bland detta Kate Bush-berättelsen, som mest liknar en lång porträttartikel från någon musiktidning. Vad är poängen? Jag läste ut boken, för jag läser nästan alltid ut de böcker jag påbörjar. Men jag tycker man ska hålla sig undan den.

söndag 14 juni 2009

Lars & Urban: Valparna tar över


Lars & Urban: Valparna tar över
av Eva Dahlgren

I den tredje boken om Lars och Urban oroar sig Urban över att han inte har hört av sin flickvän Li på ett tag. Hon och hennes mamma Lo (de är kusin respektive faster till Lars) bor i Landet Bortom Indien, och Lars och Urban ska snart flytta dit. Men mycket riktigt visar sig Lo och Li vara försvunna när Lars och Urban kommer dit. De båda vännerna beger sig av på en äventyrlig resa till det inbördeskrigsdrabbade landet Pudelavien, där Lis pappa var kung.

Lo och Li har mycket att uträtta i Pudelavien och kan inte åka hem till Landet Bortom Indien. Däremot får Urban med sig sina och Lis alldeles nyfödda valpar. Det är bättre för dem att växa upp i det fredliga Landet Bortom Indien. Urban blir ensamstående pappa, men får god hjälp med valparnas uppfostran av Lars. De tre valparna blir självständiga och mycket olika personligheter, och när de börjar skolan och det visar sig påstå mystiska saker där så ser de till att göra något åt det.

Rolig bok. :) Påminner mig en del om Bamses äventyr när det fortfarande var Rune Andréasson som skrev berättelserna. Fast i bokform förstås.


Tidigare böcker i serien:
1. "Lars & Urban och pudelstjärnorna"
2. "Lars & Urban: Faster Los hemlighet"

Ikoner


Ikoner: Samlade serier 1978-1988
av Charlie Christensen

Nu ligger jag efter med bloggandet igen. Minns inte riktigt allt i det här seriealbumet, som innehåller flera serier av varierande längd. Omdömet får bli ett "okej". Ibland rör personerna sig i liknande miljöer som Arne Anka, men det är ju inte i samma klass. Jag är för övrigt inget större fan av A. Anka, även om han kan vara rolig.

lördag 13 juni 2009

Eira själv


Eira själv
av Camilla Gripe

Eira har blivit några år äldre, och har fått arbete som tjänarinna hos en greve. Hennes läkekunskaper är mycket uppskattade, särskilt av grevinnan. Eira tycker att de har lite märkliga sjukdomar. Grevinnans fötter värker t.ex. för att hon använder dem för lite. Men när Mor Alma dör och Eira får ärva hennes stuga med allt som finns där får hon ett svårt val. Ska hon stanna kvar i säkerheten på godset, eller ska hon välja den frihet det innebär att ha ett eget hushåll?

Helt okej bok. Det är väl en sån bok som funkar bättre för den åldersgrupp den är tänkt för än för vuxna. Jag funderar en del på hur 1600-talsmässiga vissa företeelser i boken är, men det är ju egentligen inget som stör berättelsen. Dessutom är det det här med att man inte riktigt kommer in i karaktärerna, utan att det mer berättas om dem. Men jag tror inte att jag såg den berättarstilen som ett problem när jag var liten. Jag läste ju aldrig de här böckerna då, så det är svårt att bedöma vad jag skulle ha tyckt om dem.


Tidigare böcker i serien:
1. "Eira"
2. "Hon - Eira"

fredag 12 juni 2009

Banana Fish vol. 10-13


Banana Fish vol. 10
Banana Fish vol. 11
Banana Fish vol. 12
Banana Fish vol. 13
av Akimi Yoshida

Det är många som har intresse av drogen Banana Fish och det är inte bra för Ash Lynx, som försöker reda upp i vad, och vem, som låg bakom hans brors psykiska skador och senare hans död. De som döljer hemligheterna är mycket mäktiga, och Ash är en person, även om han har en del av gängen i New York bakom sig.

Sedan Eiji kom in i bilden är Ash mycket mera sårbar än tidigare. Eiji betyder så mycket för honom. Det bästa vore kanske om han återvände till säkerheten i Japan, men han vill inte överge Ash.

Spännande berättelse.

- Banana Fish vol. 1
- Banana Fish vol. 2
- Banana Fish vol. 3
- Banana Fish vol. 4
- Banana Fish vol. 5
- Banana Fish vol. 6 & 7
- Banana Fish vol. 8 & 9

måndag 8 juni 2009


Lura mig!
av Simon Gärdenfors

Simon Gärdenfors verkar ha en tendens att snöa in på olika områden. Jag baserar inte detta enbart på serierna, han brukar vara med i P3 Populär. Hela "Lura mig!" handlar om lögner och mytomani, både om egna erfarenheter och saker som Gärdenfors har fått reda på när han har läst på om ämnet. T. ex. hur man ska konfrontera en mytoman med hans/hennes lögner.

En av serierna handlar om en f.d. granne som alltid hade mer eller mindre otroliga historier att berätta. Just den serien fick lite extra uppmärksamhet när huvudpersonen (jag vet inte om han har falskt namn i serien, men han är så speciell att folk måste ha känt igen honom i vilket fall som helst) häktades för mordet på Anna Lindh. Det är inte Mijailovic alltså, men ni kommer kanske ihåg att det var en annan som misstänktes först.

Här finns också en serieintervju med en gammal kompis, som var känd för att ljuga mycket. Just den serien tycker jag känns lite väl lång. Här finns också en berättelse om den värsta lögn som författaren själv trasslat in sig i, och en intervju med en psykolog. Kul och lite annorlunda. Och alla har väl träffat någon som passar in på beskrivningen av en mytoman.

söndag 7 juni 2009

Glastunneln


Glastunneln
av Maria Gripe

Kan det här vara den minst kända Maria Gripe-boken? Jag hade aldrig hört talas om den innan jag hittade den ... på Myrorna, tror jag. Fast Maria Gripe skrev förstås väldigt många böcker, och det är väl inte bara den här som man aldrig hör något om.

Berättaren är en ung kille som inte trivdes i sitt barndomshem. Inte så att familjen var elak mot honom, men han kunde aldrig vara sig själv. Folk bestämde sig snabbt för hur han var, och det var dessutom precis som hans morfar, som det inte hade varit någon ordning på.

För att kunna vara sig själv har han rymt hemifrån, och nu driver han omkring i Stockholm och däromkring och trivs bra med det. Han tar ströjobb, bor lite här och var, och träffar mer eller mindre udda vänner. Speciellt viktig blir Elna Terese, som brukar sitta i kyrkan och skriva.

"Glastunneln" är en ganska bra bok. Inte den av Gripes böcker som man minns bäst, men det är intressant att läsa om huvudpersonens liv och tankar. Att det går att leva utanför samhället så som han gör. Eller, det vet jag ju förstås att man kan, men det är ändå fascinerande att läsa om.

lördag 6 juni 2009

Den balsamerte ulven


Den balsamerte ulven
av Gert Nygårdshaug

Skarphedin Olsen, några andra vid KRIPOS samt Olsens unge släkting Fredric Drum är på fisketur i en ödslig dal. Men när någon skjuter mot Olsen när han står och fiskar i godan ro, så inser alla att chefen, Artur Krondal, kanske hade vissa baktankar när han föreslog den här fisketuren. Och så är det förstås. Krondal kommer från bygden, han har en syster och en svåger i närheten. Och när svågern var ute och gick i dalen en dag så upptäckte han något mycket märkligt och makabert. En flickas avsågade arm och ett fårhjärta utlagda på en stenhäll. Ett ritualmord?

Att utreda ett fall i just den här dalen är dock lite känsligt, eftersom detta nästan är den enda platsen i Norge där det finns en livskraftig vargstam. Detta är mycket kontroversiellt. Myndigheterna anser att vargarna ska skyddas, och det gör även vissa av de som bor i området. Men de flesta är fårbönder, och de anser att vargarna ska dö. Man vill helst lägga locket på när det gäller det här mordet (om det nu är det - man har ju bara en arm, ingen kropp), inte röra upp för mycket, men ändå utreda fallet förstås.

Mystiken tätnar när Fredric Drum erinrar sig några oerhört obskyra babylonska sagofragment som stämmer mycket väl överens med fyndet i dalen.

En förhållandevis normal roman för att vara den här serien. Jag tycker att man ska läsa de här böckerna. :)


Serien om Fredric Drum og Skarphedin Olsen:
1. "Honningkrukken"
2. "Jegerdukken"
3. "Dødens codex"
4. "Det niende prinsipp"
5. "Cassandras finger"
6. "Kiste nummer fem"

Drömmar om rosor och eld


Drömmar om rosor och eld
av Eyvind Johnson

Den här gick inte hem i läsecirkeln. Vi var bara två som hade tagit oss igenom den (kan ha varit fler som hade läst ut den, alla var inte på mötet) och det ser ut som om den har fått det sämsta medelbetyget i läsecirkelns historia.

"Drömmar om rosor och eld" handlar om ett verkligt rättsfall, en fransk präst på 1600-talet som brändes på bål efter att ha dömts för häxeri. Nunnorna i ett kloster i staden blev besatta av demoner, och prästen låg bakom. Eller så var det bara ett smart sätt för några mäktiga personer att göra sig av med någon som ansågs obekväm ...

Fast boken handlar förvånansvärt lite om de här händelserna. I stället ... ja, jag vet knappt vad den handlar om. Mycket om en biperson som bor i samma stad, och har en viss, men svag, anknytning till häxprocessen. Långa avsnitt ur hans dagbok.

Det lär vara mycket skickligt skrivet, men jag tycker att det är ett problem att prästens öde gör mig detsamma. Borde jag inte bli engagerad i fallet? Rent av lite upprörd? Men jag fick inget grepp om den där prästen. Jag hade hoppats att få mer klarhet i berättelsen på läsecirkelsmötet, men så blev det ju inte.

Prästen hette Urbain Grandier i verkligheten (Grainier i boken). Har för mig att huvudpersonen i Inger Edelfeldts "Breven till Nattens drottning" pratar väldigt mycket om det här fallet. Gör han inte t.o.m. en pjäs om det? Måste läsa om den boken.

onsdag 3 juni 2009

Nana 14


Nana 14
av Ai Yazawa

Handlingen är numera sådan att man måste ha läst de tidigare delarna för att förstå något. Men det handlar om vänskap, kärlek och att sätta plikten framför sig själv, eller kanske att inse att om drömmar uppfylls medför det också plikter. Även om jag tyckte bättre om början av serien är den fortfarande riktigt bra.


Tidigare delar i serien:
- Nana 1
- Nana 2
- Nana 3 & Nana 4
- Nana 5
- Nana 6
- Nana 7
- Nana 8
- Nana 9
- Nana 10
- Nana 11
- Nana 12
- Nana 13

måndag 1 juni 2009

Ann-Sofi och den svarta katten


Ann-Sofi och den svarta katten
av Kaj Ringnér

Uppföljaren till "Akta hjärtat, Ann-Sofi!". Jag trodde knappt att den här boken existerade, hade bara sett den omnämnd i någon lista över alla Ester Ringnér-Lundgrens böcker (inkl. allt som skrevs under pseudonym). Men jag fick tag på den till slut. Den finns inte som vanlig B. Wahlströms-bok (med hårda pärmar) utan bara som pocket i miniformat. Det går snabbt att läsa den. Den är på mindre än 120 sidor och lite mindre än min hand till formatet.

Fiffi blir osams med sin pojkvän och så får hon en inbjudan av sina kompisar från sommarlovet, Maggan och Jonna. De vill att Fiffi ska vara med i en modevisning. Som alltid i flickböcker ska de pengar man får in gå till välgörande ändamål. Fiffi är lite tveksam först, men går med på förslaget till slut. Men under modevisningen går strömmen, och när ljuset kommer tillbaka har en av åskådarna blivit av med ett dyrbart smycke. Misstankarna faller på en av de anställda, en ung kille som tidigare varit anklagad för stöld. Folk verkar bara komma ihåg att han var misstänkt den gången också, inte att han var oskyldig. Det verkar bara vara Maggan, som känner killen, som är bombsäker på att det inte är han som har tagit smycket. Tillsammans med Fiffi och Jonna tänker hon lösa fallet.

En helt vanligt (och kort) flickboksdeckare, men en väldigt trevlig sådan förstås.

SUB

709 den här månaden. Det är inte så illa. Bara sju mer än förra.