En liten sprakfåle till

En liten sprakfåle till
av Lisa Eurén-Berner

Mellan förra boken och denna gick det för första gången mer än ett år. Två faktiskt. Men det har väl egentligen inte hänt så mycket att skriva om för det. Inga-Majas dotter Susanne har blivit lite större och är ganska busig av sig. Ett barn till har det också blivit. Den här gången har Amanda (hushållerskan i Inga-Majas föräldrahem) så stora invändningar mot namnet, förutom att de förstås menar att han ska heta Petter, inte Peter.

"En liten sprakfåle till" är från 1941, men så mycket av kriget märks egentligen inte i boken. Förutom att det är beredsskapstid och Greger får åka iväg till Norrland för militärtjänstgöring. Inga-Maja och barnen passar på att hälsa på hennes föräldrar över sommaren, så de får träffas ett par gånger ändå. Men man får ingen känsla av att det verkligen pågår ett krig. Jag antar att Sprakfåleböckerna mest är till för underhållning, och att gå närmare in på kriget passar inte in i stilen.

Jag kan faktiskt nästan förstå varför kritiker (tydligen, detta var före min tid) har haft mycket att invända mot den här bokserien. Den är ju inte särskilt seriös eller djup eller ens välskriven. Fast jag tycker ju förstås inte att det är så dåligt att läsa sådana böcker. Man får väl läsa det man tycker om. Så här långt efteråt är det ju intressant att läsa om vardagen på 30-40-talet, så nu finns det ju en annan sorts värde i böckerna.

Sprakfåleböckerna:
1. "Fröken Sprakfåle"
2. "Fröken Sprakfåle växer upp"
3. "Fröken Sprakfåle på grönbete"
4. "Fröken Sprakfåle förlovar sig"
5. "Fröken Sprakfåle byter namn"
6. "Unga fru Sprakfåle"
7. "Sprakfålen tar farväl"
8. "Inga-Majas baby"