onsdag 30 november 2005

Sanctuary 1


Sanctuary 1
av Sho Fumimura
Illustrerad av Ryoicho Ikegami

Biblioteket verkar ha alla delarna i den här mangan. Jag hoppas åtminstone att det är alla. Det vore hemskt irriterande om jag upptäcker att sista delen saknas när jag har kommit så långt. För efter att ha läst den första delen så är jag intresserad av att fortsätta. Det här är en snygg och spännande serie.

Hojo och Asami är två unga män som har bestämt sig för att förändra Japan. De vill få slut på gubbväldet (en 60-åring politiker räknas som yngre) och få in lite nytt blod bland makthavarna. Asami väljer politikerbanan. Men om han skulle jobba sig upp den vanliga vägen skulle han vara gammal innan han kom upp i en viktigare position. Det är där Hojo kommer in i bilden. Han är yakuza-medlem (typ gangster, maffiamedlem) och kan "uträtta på en dag vad en vanlig man kan göra på 30 år". Både politiken och yakuzavärlden är ju ganska speciella, fulla av intriger och hot. Action! :)

torsdag 24 november 2005

Jenny i popvärlden


Jenny i popvärlden
av Inger Brattström

Den här utsidan är så fin och färgglad. Baksidan är ännu bättre, helt täckt av det där "blommönstret" som syns i bakgrunden här. Man blir glad av det. :) Den här boken är inte helt ny. 1968, står det i den. "Popvärlden" är ett rätt kul ord, som om någon hoppas att det ska verka lockande på ungdomar (på 60-talet). Hade det varit idag hade det kanske varit nåt med internet...

Anna-Lena är en helt vanlig tjej som blir kompis med klassens nykomling Jenny. Jenny är väldigt cool och speciell, Anna-Lena jämför henne nästan med Pippi Långstrump. Undrar varför boken har Jennys namn i titeln. Jag upplever inte henne som huvudperson, jag tycker inte ens att hon är särskilt sympatisk. I alla fall, Jenny sjunger bra och Anna-Lena har spelat trummor lite på skoj sådär. Jenny kommer på att de ska starta ett popband, och tillsammans med två andra tjejer bilder de Jenny & the Little Frogs. De har god hjälp av Anna-Lenas bror och några killkompisar. (För fyra tjejer kan ju inte klara sig själva...) Första spelningen blir en katastrof och ett tag ser det ut som om det blir den sista. Dessutom är nästan alla killar (Anna-Lenas bror, och killen Anna-Lena är kär i, plus förstås Jennys egen pojkvän) väldigt intresserade av Jenny.

Det är väl en bok som är okej. Jag tycker inte att den är så väldigt välskriven, men det är kul att läsa om den tiden. :)

tisdag 22 november 2005

The Waiting Place


The Waiting Place: Book One
av Sean Kelley McKeever
Illustrerad av Brendon & Brian Fraim

The Waiting Place: Book Two
av Sean Kelley McKeever
Illustrerad av Mike Norton & David Yurkovich

Northern Plains är ett händelselöst litet samhälle i USA (i nån del där det är snö halva året). Här möter vi några ungdomar som alla vantrivs och vill lämna den här tråkiga och trångsynta platsen så fort som möjligt. Om de kan. Fast en av dem, som är några år äldre än de andra, hade sina drömmar inom räckhåll men sumpade allt och var tvungen att flytta tillbaka hem.

Nja. Det är inte dåligt, men inte direkt nån ny favorit heller. Jag jämför med den med briljanta "Blankets", miljöerna påminner lite om varandra, och det kanske är orättvist. För "The Waiting Place" är ju egentligen rätt bra. Det finns en tredje bok i serien också. Hade den funnits på biblioteket hade jag läst den, men det verkar som om de bara har de här två. (Vad nu det ska vara bra för, det är ju bara irriterande när det blir så.)

måndag 21 november 2005

W.i.t.c.h. - Till Arkhanta, bok 3 av 3


W.i.t.c.h. - Till Arkhanta, bok 3 av 3

Själva uppdraget som W.i.t.c.h.-tjejerna har får sin upplösning ganska tidigt i den här pocketen (som jag har väntat i fem månader på, kan de inte komma oftare?). Störst utrymme får istället problemet med stjärndropparna. Eftersom Will, Irma, Taranee, Cornelia och Hay Lin inte bara är superhjältinnor, utan också helt vanliga skoltjejer i nedre tonåren, så kan de inte bara försvinna hur som helst. Därför kan de skapa kopior av sig själva som kan ta deras platser i vardagen medan de själva är ute på uppdrag. Kopiorna ser ut precis som tjejerna, men har inga superkrafter. När W.i.t.c.h.-gänget är klara med sitt uppdrag så absorberar de stjärndropparna igen.

Men problemet är att för varje gång de skapar sina stjärndroppar så får dessa allt större självständighet. De vill vara egna personer. Hay Lins stjärndroppe hittar till och med på ett eget namn. Och nu gör de till slut uppror. De vill inte längre skapas och absorberas hur som helst, och hjälpa till utan att få något i utbyte. De rymmer. Men W.i.t.c.h.-tjejerna kan ju inte ha ett gäng dubbelgångare springande lösa (det har redan lett till många pinsamma situationer), och dessutom är det farligt för stjärndropparna själva. De är ju småtjejer utan familj, bostad, pengar eller superkrafter. Men vad ska hända med dem om de hittas?

Nästa bok ska komma snart, står det. Hmm, är det verkligen sant? Definiera "snart". *vänta otåligt*

Tidigare böcker i serien:
1. "W.i.t.c.h. - De tolv portarna, bok 1 av 3"
2. "W.i.t.c.h. - De tolv portarna, bok 2 av 3"
3. "W.i.t.c.h. - De tolv portarna, bok 3 av 3"
4. "W.i.t.c.h. - Kandrakars hjärta, bok 1 av 3"
5. "W.i.t.c.h. - Kandrakars hjärta, bok 2 av 3"
6. "W.i.t.c.h. - Kandrakars hjärta, bok 3 av 3"
7. "W.i.t.c.h. - Till Arkhanta, bok 1 av 3"
8. "W.i.t.c.h. - Till Arkhanta, bok 2 av 3"

söndag 20 november 2005

Nineteen Eighty-Four


Nineteen Eighty-Four
av George Orwell

Åh, vilket obehaglig bok. Och vad bra den är! Måste läsas! (Dessutom är det en klassiker som har gett upphov till uttryck som "storebror ser dig". Ännu en god anledning att läsa den.) Visserligen tog det ganska lång tid, för den var tungläst ibland (försökte läsa den en gång i sjuan eller åttan, men då orkade jag inte), men det var absolut värt det.

"Nineteen Eighty-Four" utspelar sig alltså i ett "framtida" (1984 låg ju i framtiden när boken skrevs, men trots att datumet passerats vid det här laget så är det ju ändå en sorts framtidsskildning) London, som ligger i en av de tre enorma supermakter som täcker i stort sett hela jorden. Oceania, som den här staten heter, är ständigt i krig med en av de andra supermakterna och allierad med den andra. Den stora massan lever i fattigdom och är inte intresserad av kriget. Ibland eldas de upp till patriotism, men för de mesta bryr de sig bara om sin egen överlevnad och vardag. Partiet, det finns bara ett, bryr sig inte så mycket om dem egentligen. Partimedlemmarna, den mer intellektuella klassen, är däremot ständigt påpassad. De måste leva sina liv efter Partiets ideal, ja, helt och hållet för Partiet och "Storebror". Överallt, i varje hem och på de flesta offentliga platser, finns skärmar som sänder politiska program och som dessutom övervakar människors minsta rörelse. Minsta tecken på otillåtna handlingar eller tankar kan få ödesdigra konsekvenser. Man kan bli hämtad mitt i natten och kommer aldrig tillbaka. Alla tecken på att man någonsin existerat raderas. Folk slutar tala om en. Det är inte bara så att man inte finns, man har aldrig funnits.

Winston Smith arbetar med att ändra gamla tidningsartiklar och liknande så att de stämmer med dagens fakta. Folk är tränade i att samtidigt veta om att historien förfalskas och att acceptera de uppgifter som finns. Det kallas "doublethink". Men Winston minns. Han vet att för några år sedan var det land som idag är fienden Oceanias allierade, och dagens allierade var fienden. När chokladransonen höjs till 20 gram minns han att den var 30 gram innan "höjningen". Och redan innan han påbörjar sin dagbok vet han att han är död. Man kan inte gömma sig från Storebror.

tisdag 15 november 2005

Maskrossång


Maskrossång
av Hilde Hagerup

Hilde Hagerup skriver väldigt bra ungdomsböcker. Fast jag tror att jag har läst alla som finns nu. Denna, "Högst älskade" och "Bølgebiter" (ja, jag blandar språk hur som helst). Nej, det finns visst fler. :) Jag vill gärna läsa "Lysthuset" och "Ikke mat sjimpansene". Den senare är skriven tillsammans med två andra författare och verkar vara upplagd på ett rätt speciellt sätt. Synd att norska böcker är så dyra, annars skulle jag köpt allihop. På norska. Ofta när jag läser norska böcker som är översatta till svenska så märker jag att de är översatta. (Inte för att jag vill klaga på översättningarna alltså. De är väl bra.)

Huvudperson i "Maskrossång" är pojkflickan Gerd. Hon saknar sin pappa väldigt mycket. Han försvann för ett par år sen när han var ute och fiskade med Gerds storasyster Siv. Siv flöt i land på ett stort plastlock. Efter det har Siv varit lite konstig, även om hon är väldigt snäll och ordentlig. Gerd är vild och busig och blir lätt arg. Alla i bygden vet vilka de systrarna är. Dessutom var de en familj som utmärkte sig även innan pappan dog. Siv och Gerd är väl t.ex. de enda i området som inte är döpta.

Gerd har en bästis, Kajsa, som är lite mesig och försiktig. Så flyttar en ny familj till platsen, och de har en dotter som är lika gammal som Gerd och Kajsa. Maja är cool och perfekt, och hon blir än vän med Kajsa, än med Gerd. Hon verkar njuta av att spela ut de båda mot varandra. Hon framstår nästan som ond, och i vilket fall som helst klart osympatisk. Fast det är ju Gerd som berättar, så det är kanske inte så konstigt.

onsdag 9 november 2005

Ranma ½ del 24 - Myskhusets hemliga skatt, Inu Yasha 2



Ranma ½ del 24 - Myskhusets hemliga skatt
Inu Yasha 2
av Rumiko Takahashi

Numera kommer det ut två Rumiko Takahashi-pocketar varje månad, inte bara en. *nöjd*

Det är lite skillnad på de båda serierna. Båda innehåller mycket action, och dessutom relationer och humor. Men Ranma ½ fokuserar mycket mer på dråpliga situationer, Inu Yasha är mörkare och rätt blodig. Ranma ½ är min favorit för efter 24 delar känns persongalleriet verkligen som gamla vänner. Inu Yasha och Kagome har jag inte riktigt lärt känna än, men jag räknar med att det kommer så småningom. Jag har ju bara läst två pocketar än så länge. Ser fram emot många fler. Jag vet inte exakt hur många delar det ska bli, men jag vet att det är en lång serie.

- Ranma ½ del 1 - Den fantastiska källan
- Ranma ½ del 2 - Jägaren
- Ranma ½ del 3 - Svarta rosen
- Ranma ½ del 4 - Dödskyssen
- Ranma ½ del 5 - Katterna
- Ranma ½ del 6 - Splitteruppgörelsen
- Ranma ! del 7 - Skammen
- Ranma ½ del 8 - Romeo och Julia
- Ranma ½ del 9 - Det blå bandet
- Ranma ½ del 10 - Den magiska armringen
- Ranma ½ del 11 - Älskade bror
- Ranma ½ del 12 - Kampen mot rektorn
- Ranma ½ del 13 - Världens svagaste man
- Ranma ½ del 14 - Monsterkatter och jultomtar
- Ranma ½ del 15 - Spel och dobbel
- Ranma ½ del 16 - En källa till glädje
- Ranma ½ del 17 - Nabikis kärlek
- Ranma ½ del 18 - Djävulen från Zhou Quan Xiang
- Ranma ½ del 19 - Ön
- Ranma ½ del 20 - Ryogas seger
- Ranma ½ del 21 - Sådan far sådan son
- Ranma ½ del 22 - Ranmas mor
- Ranma ½ del 23 - Strumpbyx-Pelle slår tillbaka

- Inu Yasha 1

måndag 7 november 2005

Rackarns dotter: Siri Lassesdotters dagbok 1844


Rackarns dotter: Siri Lassesdotters dagbok 1844
av Lena Kallenberg

Siri och hennes far är några av de mest föraktade människorna i staden. Siris far är rackare, han assisterar bödeln vid avrättningar och dödar lösgående katter och hundar. För Siri är det faktiskt värre att döda djuren än människorna. Hon är egentligen inte särskilt förtjust i sin far. han dricker, och är oansvarig och elak.

Bödeln och rackarn har kommit fram till att Siri ska gifta sig med bödelns son August när de blir lite äldre. August ska gå in sin fars fotspår och bli bödel. Det är bara Siri som vet att August blir illamående av avrättningarna. Hon tål inte August, och vill absolut inte bli bödelshustru. Hon drömmer om att bli månglerska eller följa med något kringresande sällskap. Kanske har hon den lusten efter sin försvunna mor.

Jag tyckte om boken, kanske för att den skildrar en vardag som känns så väldigt avlägsen. Siri är tolv eller tretton (hon vet inte, hennes far har inte reda på vilket år hon föddes) och måste ibland hjälpa till vid halshuggningar och hängningar. (Ganska tungt ämne för en ungdomsbok.) Och hon tycker inte att det är särskilt konstigt, även om hon förstås vet att det inte direkt är ett högstatusyrke. I skolan måste hon sitta ensam i ett hörn, för ingen vill ha med henne att göra, allra minst skolfröken.

Andra böcker i samma serie:
- "Slavhandlaren och silverskatten: Carl Lindebergs dagbok 1743" av Tomas Blom
- "Drängen i Klingre: Andreas Olofssons dagbok 1810-1811" av Bo R. Holmberg
- "När ryssarna kom: Clara Sophia Lindhes dagbok 1719" av Börje Isaksson
- "Andarna dansar: Siselia Jonsdotters dagbok 1772" av Maud Mangold

söndag 6 november 2005

Alkemisten



Alkemisten
av Paulo Coelho

Läste den här för att jag var nyfiken på vad alla pratar om. Det här är ju verkligen en sån där bok som folk verkar vara riktigt entusiastiska över. Men jag fattar inte varför. Jag tyckte inte att den var speciellt bra egentligen. Den handlar om en herdepojke som lär sig följa sitt inre och sånt där. Fullt läsbar, men den berörde inte. Alkemi som livsfilosofi är inte nåt jag intresserar mig för.

fredag 4 november 2005

Mermaid Saga 2 & 3



Mermaid Saga 2
Mermaid Saga 3
av Rumiko Takahashi

Egentligen borde jag inte ha väntat så länge med att läsa del 2, för det första kapitlet är ju den direkta fortsättningen på den berättelse som inte avslutades i ettan. Men det problemet finns lyckligtvis inte i någon av de andra delarna (ingen av dessa, och knappast i den sista heller). :)

Historierna är ganska fristående från varandra, men de har samma huvudpersoner. Mana och Yuta har båda blivit odödliga efter att ha ätit sjöjungfrukött. Skulle de bli skadade läker såret med en gång, dör de vaknar de snart upp. Mana är inte så gammal än, men Yuta har levt i femhundra år och ser ändå ut som en ung man. Han kan inte slå sig ner på en plats och han letar efter en sjöjungfru som kan göra honom normal.

Under sina vandringar träffar Mana och Yuta många andra som har ätit eller vill äta sjöjungfrukött. Detta är inte alls riskfritt. Bara ett fåtal blir odödliga, de flesta dör eller förvandlas till monster. I de här båda pocketböckerna blir Mana tillfångatagen av ett monster, Yuta träffar en person ur sitt långa förflutna och vid deras möten med två barn rullas förfärande historier upp. Det är skräckserier det här. Inte jättehemska, men ganska kusliga i alla fall. Men det passade ju bra att jag läste dem i måndags, på Halloween. :)

Som vanligt är Rumiko Takhashi mycket bra. Har planer på att så småningom skaffa mig allt hon har gjort som har översatts till nåt språk jag kan.

torsdag 3 november 2005

Jag vill ha ett liv


Jag vill ha ett liv
av Sofia Hedman

Katti är skolans värsta problembarn. Det är ingen ordning på henne. Hon struntar ofta i att gå på lektionerna och både i skolan och hemma kan hon få fruktansvärda vredesutbrott. Hennes mamma klarar till slut inte av henne och skolan vill inte ha henne kvar.

Men den som lider allra mest är Katti själv. Så varför är hon som hon är? AD/HD, säger läkarna som utreder hennes fall. Men vaddå, skulle hon vara dum i huvet på nåt sätt? Katti vägrar att erkänna nåt sånt och fortsätter att kämpa mot en omgivning som inte visar någon som helst förståelse för henne.

Även om jag inte tycker att ungdomarnas språk känns helt klockrent (eller används verkligen ordet "pingla") så tycker jag att skildringen av Katti och hennes problem är bra. Boken kan dessutom fylla en viktig funktion i och med att den visar hur jobbiga och aggressiva Katti upplever världen. För alla hade säkert en eller flera "Katti" på sin skola.

onsdag 2 november 2005

Trekant


Trekant
av Mian Lodalen

De skamlösa systrarna i Smulklubben är tillbaka. Fast numera ligger väl själva smulklubbandet nere, det är bara Mackan som är singel. Hedda är till och med inne på att skaffa barn, och huvudpersonen My är väldigt lycklig med sin flickvän. Eller, sexlivet kunde ju vara lite bättre. Som det är nu så är det i det närmaste obefintligt. Men kanske skulle det sätta fart på saker och ting om de drog in en tredje person? Jakten på den perfekta älskarinnan kan börja! Fast Hedda varnar: Har My verkligen tänkt igenom detta? Nja, kanske inte helt. Det händer definitivt saker och ting, men kanske inte riktigt vad My hade hoppats på.

Mycket rolig bok. Rekommenderas helt klart! Det enda jag stör mig på är stavningen på en massa låneord: däjt, mäjl, pläjs. Det blir liksom fel ljud för mig, jag fastnar på de orden hela tiden. Jag vill stava med E. Men man får väl ha överseende med det.

Undrar om det blir fler smulklubbsböcker. Vill ha!