Dokument rörande spelaren Rubashov

Dokument rörande spelaren Rubashov
av Carl-Johan Vallgren

Maj månads läsecirkelsbok, som jag inte hann läsa klart innan vi träffades för att diskutera den. Men det var jag inte ensam om. Det var inte det att boken var så svårgenomtränglig. Från min sida handlade det snarare om dålig planering, d.v.s. jag började läsa för sent. Jag trodde kanske att jag skulle läsa fortare. Men språket var svulstigt och inte så snabbläst. Så jag hade bara hunnit halvvägs igenom berättelsen när vi diskuterade den, inte tillräckligt långt för att bitarna skulle börja falla på plats.

Romanen börjar på nyårsafton 1899. Josef Nikolaj Rubashov har ruinerat sig genom sitt spelmissbruk, och nu väntar han på en gäst som han ska spela kort med. Vi förstår att det är ingen mindre än djävulen själv. Och Rubashov förlorar, vilket gör att han döms till evigt liv. Helvetet är redan överfullt. Det tar inte lång tid förrän Rubashov inser vilken förbannelse detta med evigt liv är. Förvånansvärt kort tid faktiskt, han är ju inte ens särskilt gammal när han börjar söka efter en utväg. Å andra sidan har han hunnit uppleva en del förluster. Genom möten med andra odödliga har han också insett att evig ungdom inte ingår. Han kommer åldras i normal takt, men aldrig dö. Vi får följa Rubashov under hela 1900-talet. Ofta dyker han upp platser där man skulle kunna tänka sig att djävulen var väldigt aktiv, men så lätt är det visst inte att få tag på honom.

Om man tyckte om "Den vidunderliga kärlekens historia" så kommer man nog tycka om "Dokument rörande spelaren Rubashov" (som skrevs några år tidigare) också. De är skrivna i liknande stilar. Jag tänkte skriva att "Dokument rörande spelaren Rubashov" kanske är lite mörkare, men sen kom jag på att "Den vidunderliga kärlekens historia" kanske inte direkt var söt och ljus.