fredag 28 december 2007

Nana 7


Nana 7
av Ai Yazawa

Blast blir mer och mer populära, det kommer massor av folk på konserterna och det är snack om skivkontrakt. Men Nana Komatsu känner sig åsidosatt. Det är som om hon försvinner bland alla de andra fansen, och trots att hon är kompis med Nana Osaki och de andra bandmedlemmarna så lägger de inte märke till henne längre. När bandets framgångar ska firas är det inte säkert att det blir tillsammans med Nana K längre.

Jag klagade lite på den förra delen, att serien inte kändes riktigt lika intressant längre. Men nu var det länge sedan jag läste "Nana" och nu märker jag verkligen att jag tycker bättre om den här serien än de flesta andra mangor som jag läser.


Tidigare delar i serien:
- Nana 1
- Nana 2
- Nana 3 & Nana 4
- Nana 5
- Nana 6

onsdag 26 december 2007

One del 9


One del 9
av Lee Vin

Det går bra för One. Misstänkt bra. Kan det vara så att deras förstaplacering på topplistan är uppgjord? Eumpa blir vansinnig när han misstänker att det är vad som hänt. Dessutom har han det inte bra med sin flickvän Youngju. Hon tycker att han inte borde vara ihop med henne, hon är ju bara en helt vanlig tjej som inte hör hemma i hans värld.

"One" är ju förstås full med trassliga romanser (okej då, det händer väl) och folk som lyckas skaffa sig ärkefiender (kanske inte så vanligt i verkligheten), men trots alla intriger känns ändå skildringen av skivbranschen rätt trovärdig. Cheferna vill ha pengar och bryr sig inte så mycket om stjärnorna. Men det gäller att hantera de unga och naiva artisterna på rätt sätt, för om de får veta hur det verkligen går till kanske de börjar konstra.

Tidigare delar i serien:
- One del 1
- One del 2-4
- One del 5
- One del 6-7
- One del 8

Julklappsböcker

Hemma igen efter jul. Bland julklapparna jag fick fanns förstås en del böcker ("Skumtimmen" och "Flickorna från Riyadh" som båda stod på önskelistan, en norsk bok som jag aldrig hört om förr och som jag snart kommer att skriva om här, och så lite manga) och en del av dem har jag redan hunnit läsa. :) Och så läste jag ut en bok som jag påbörjade redan före jul.

Dessutom gav jag bort en hel hög böcker. Pappa fick en bok om kyrkogårdar (han och min syster blev entusiastiska, min svägerska var mer skeptisk, fast hennes anfader nämndes i den) och årets Haventon (d.v.s. de som alltid heter nåt med "Bilen" och handlar om gamla bilar).

Min syster fick del 1 i fyra olika mangaserier: Tsubasa Reservoir Chronicle (som hör ihop med xxxholic på nåt sätt), Genshiken, Tokyo Boys & Girls och Angel Sanctuary.

Min bror fick de här nya böckerna av bröderna Kellerman, som han hade önskat sig. Martin Kellerman har skrivit "En serietecknares dagbok", som tydligen avhandlar ungefär samma period som ett av de senaste Rockyalbumen, och min bror verkar gilla den. Daniel Kellermans bok vet jag inte så mycket om, men den verkar utspela sig mycket i Thailand. Min bror fick också Lars Myttings "Hästkrafter", för en roman om en bensinmack som är som bensinmackar var förr lät som nåt för honom.

Bland kompisarna har jag bl.a. delat ut "80 romaner för sig som har bråttom", "Glennkill", "Smuts" och seriealbumet "Hur vi ser på varandra".

söndag 23 december 2007


Mazettis julblandning
av Katarina Mazetti

Noveller, spökhistorier och kåserier som handlar om julen. Typisk Mazettistil. Lite småroligt alltså. Jag borde kanske inte ha läst hela i ett svep, för då blir det väl inte fullt så roligt att läsa om olika sätt det kan trassla till sig på jul. Men man måste vara effektiv när man läser böcker! ;) (Och den är inte så jättelång.)


Jag vill passa på att önska alla som läser här en GOD JUL!

lördag 22 december 2007

Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg


Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg
av Joyce Carol Oates

Lånade den här boken av min syster för, hm, ganska länge sedan, men det har inte blivit av att läsa den förrän nu. Men jag blev ju lite extra nyfiken på den när vi läste "Älskad, saknad" av samma författare i läsecirkeln. De här båda böckerna verkade nämligen ha en del gemensamt. De handlar om en dotters liv den första tiden efter att hon förlorat sin mamma (det första året efteråt i "Älskad, saknad", och antagligen ungefär lika länge i "Efter kraschen..."). Åtminstone "Älskad, saknad" är inspirerad av (och tillägnad) Oates' egen mor, som nyligen dött när boken skrevs. Det är tydligen ovanligt att Oates låter böcker spegla sina egna personliga upplevelser på det sättet, men när Nikki i boken sorterar sin döda mors kläder ås höll Oates på med samma sak i verkligheten. "Efter kraschen..." bör vara skriven i ungefär samma veva (böckerna kom ut med något års mellanrum), men skildrar förlusten på ett annat sätt. Här är nämligen dottern i boken, huvudpersonen alltså, bara femton år. "Efter kraschen..." är alltså en av Oates' ungdomsböcker.

Jenna och hennes mamma är med om en bilolycka, där mamman dör och Jenna blir allvarligt skadad. Hon har oklara minnen av vad som hände, kanske var olyckan hennes fel. Hon tror att hon kanske högg tag i ratten eller åtminstone ropade åt sin mamma att se upp för vad det nu var Jenna trodde att hon såg springa ut på vägen. Den första tiden efter olyckan har Jenna det faktiskt ganska bra. Hon vävar omkring i något hon kallar "det blå", och ibland är hennes mamma där. Hon blir rätt snopen när hon får veta att detta beror på de starka droger hon fick när hennes tillstånd var livshotande, men samtidigt blir hon livrädd över att den dagen ska komma när hon förväntas klara sig med bara receptfria smärtstillande.

Eftersom Jenna inte är vuxen är det inte bara sin mamma hon förlorar i olyckan. Föräldrarna är skilda och Jenna måste flytta. Alltså försvinner även huset, skolan, kompisarna etc. för henne. (Det här var en av de saker jag reagerade starkast på i boken. Att Jenna förlorar hela sitt gamla liv, och att de vuxna inte riktigt verkar fatta hur svårt det måste vara.) Hon vägrar bo hos sin pappa och hans nya familj, utan flyttar istället till sin mosters familj i en småstad. Jenna är sur och fientlig mot allt och alla, och kämpar med tankarna på vad som hände i olyckan (var det hennes fel?) och bristen på starka mediciner. Det enda hon blir riktigt intresserad av i den nya staden är Crow, en spännande kille som är några år äldre och förstås out of her league. Jenna är ju den konstiga nya tjejen som vägrar ta av sig sin smutsiga mössa och inte har några kompisar. Åtminstone inte först. Sen blir hon faktiskt vän med en av de tuffa tjejerna, som har en massa coola kompisar, bl.a. är hon jättenära vän med Crow, fast honom tänker hon inte presentera Jenna för. Kanske inte världens schysstaste kompis, men hon vet var man får tag på droger som är nästan lika bra som de Jenna fick på sjukhuset...

Bra, välskriven berättelse förstås, men ibland är det kanske lite lätt att lista ut vad som ska hända. Ganska lättläst (trots att handlingen är ganska deppig och hemsk). Till skillnad från vuxenromanen "Älskad, saknad" kom man in i den direkt. Det kanske är en av de saker som skiljer Oates' vuxenromaner från hennes ungdomsromaner, förutom sånt som huvudpersonernas ålder. Det kanske inte är så konstigt att ungdomsromanerna är mer lättillgängliga, det är ju det vanliga. Men som sagt, de är inte lättlästa p.g.a. att de handlar om lättsmälta saker.


En annan bra (bättre, skulle jag vilja säga) ungdomsbok om en annan Jenna som förlorar sin mamma är Johanna Thydells "I taket lyser stjärnorna".

Mutterloppet


Mutterloppet
av Mats Källblad

Här har jag skrivit om det första seriealbumet om Vimmelgrind - "Dillfälten".

I "Mutterloppet" får man träffa de flesta av karaktärerna som fanns med i föregående seriealbum, och även några nya. Det är dags för det årliga Mutterloppet, en biltävling med rätt speciella regler. För de flesta är det bara en rolig grej, men Jågerts mamma Aurora skulle verkligen behöva prispengarna. Någon annan har något otalt med domarna i tävlingen och vill hämnas.

torsdag 20 december 2007

Hanteringen av odöda


Hanteringen av odöda
av John Ajvide Lindqvist

Visserligen läser jag ganska mycket, men det är faktiskt inte så ofta som jag verkligen, verkligen fastnar i en bok. Men i helgen läste jag "Hanteringen av odöda" och var helt borta från omvärlden. Man kanske inte riktigt tror det när man ser omslaget, hör titeln eller läser saker om bokens handling, om de döda som vaknar upp och hur anhöriga och myndigheter (t.ex. en porträttlik, men icke namngiven, Göran Persson) hanterar detta, men det är en riktigt bra bok.

Stockholm plågas av en onormal värmebölja, och något sorts elektriskt fält som ger alla stark huvudvärk och som gör att inga elektriska apparater går att stänga av. Så släpper det helt plötsligt, men då vaknar de döda. Inte alla döda, bara de som dött relativt nyligen och bara i området runt Stockholm. Men, ja, det är väl illa nog. Det blir en politisk kris när myndigheterna dröjer med att låta de anhöriga träffa sina döda, men det är ju så att de döda, eller "omlevande" som de kallas, inte riktigt är som de var när de fortfarande är i livet. Inte bara med tanke på förruttnelse och skador, utan även personlighetsmässigt.

De människor boken främst handlar om är David, vars hustru är särskilt intressant för forskarna (hon är nämligen den som varit död kortast tid innan hon vaknade), den pensionerade journalisten Mahler, vars dotterson dött ett par veckor tidigare, och Elvy och Flora, mormor och dotterdotter som ser mer än andra. Båda känner de döda själarna återvända till jorden, även om bara Elvy genast förstår vad som hänt. De känner båda förväntan inför att världen nu måste förändras, men de tror att det kommer ske på helt olika sätt.

När jag hade läst ut boken rekommenderade jag den entusiastiskt för min bror, men han hade redan läst den. Och han höll med. Så jag rekommenderade "Låt den rätte komma in" (av samme författare) istället. Den hade han inte läst eftersom han tänkte att inget slår "Hanteringen av odöda". Men jag tycker nog att "Låt den rätte komma in" är lika bra den. :)

måndag 17 december 2007

Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 6


Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 6
av Hayao Miyazaki

Jag rekommenderar inte att man läser den här serien så utspritt som jag har gjort. Det var mer än ett år sedan jag läste den första volymen och då har jag alltså en del kvar att läsa. Det gör att jag har väldigt svårt att hålla isär karaktärer och komma ihåg vad som egentligen hände sist.

Det här är alltås den näst sista delen och man börjar ana en ljusning. Människorna har förstört världen, men långsamt börjar naturen läka såren. Under tiden utkämpas ett krig på ett sorts blandat högteknologiskt/lågteknologiskt sätt. Man använder en del gamla tekniska saker från den förstörda civilisationen, men det mesta verkar vara lappat och trasigt. När det gäller huvudpersonen Nausicaä så vet jag knappt på vilket sida hon står. Hon drog egentligen ut i kriget för att försvara sitt land, men med tiden har hennes uppgift blivit en annan och många talar om henne som en sorts frälsare som gamla profetior har talat om.

När jag har läst klart serien tror jag att jag ska se filmen (som egentligen kom före). Jag tror jag har missat en del av handlingen. ;) Mycket i stilen här känns förresten igen från Hayao Miyazakis filmer, som Spirited Away och Princess Mononoke.

Tidigare delar i serien:
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 1"
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 2"
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 3"
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 4"
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 5"

söndag 16 december 2007

Den de glömde


Den de glömde
av Margit Sandemo

Det finns en bra bok i den här serien, eller åtminstone en med flera bra avsnitt i. Det är den fjärde delen, "Blind måne". Där finns en bra bergtagningshistoria samt ett spännande slut. Annars så är det här inte en bra serie. Jag rekommenderar som vanligt att man hellre läser Sagan om Isfolket (en ganska känd bokserie) eller nästan vilken som helst av författarens fristående böcker.

Den stora expeditionen till "typ Ryssland" (det är på 1400-talet så det var inte exakt samma gränser på den tiden, Samland heter det, närmsta stora stad är Königsberg, d.v.s. Kaliningrad) pågår fortfarande. Både för deltagarna och läsaren känns det som om den har hållit på i en evighet, men i själva verket är det väl bara de senaste tre böckerna (de är rätt snabblästa). Det är alldeles för mycket folk med på resan, det går knappt att hålla reda på alla och på vem som blir ihop med vem. En del karaktärer kunde nog slagits ihop så att de blivit färre. Målet är att besegra några av släktens fiender, men tror ni inte att det dyker upp en ny! Dessutom så är det nån de har glömt. Så de ska nog ha att göra i de två böcker som är kvar också. Inte för att jag direkt bryr mig.

Ändå, av någon anledning vill jag fortsätta läsa. Oklart varför. Det kan vara så att jag har tyckt om andra böcker av Margit Sandemo väldigt mycket (se ovanstående rekommendationer), och att Trollrunor-serien framkallar minnen av hur det vara att läsa dem.

Det stör mig förresten att jag nästan aldrig fattar vem det är på omslaget på varje bok. Alltså, på de två första är det väl Iliana och Ravn, och på den tredje bara Iliana. Den fjärde kan ju vara Ravn och Iliana det med, eller också inte. Det är väl samma personer både på del 5 och 6, men vilka? Ylva och nån? Tjejen på del 7, är det samma som på del 8? Yrsa? Jag trodde egentligen att det var Bianca Marina, men jag skulle kunna tänka mig att det är Bianca Marina och Mischka på omslaget till den här boken. Eller, borde inte Lill-Iliana vara på något omslag? Hon är ju ändå rätt viktig.

Trollrunor:
1. "Skogen bortom dagen"
2. "Sandhammaren"
3. "Där vinden får vila"
4. "Blind måne"
5. "Månhäxan"
6. "Svartalver"
7. "Den blå jorden"
8. "Stenvargen"

lördag 15 december 2007

Dødens codex


Dødens codex
av Gert Nygårdshaug

När jag läste Dødens codex" kom jag på att det finns vissa likheter mellan böckerna i den här serien och "Da Vincikoden". Huvudpersonen (Fredric Drum, även om serien även sägs handla om en Skarphedin Olsen också så har han ännu inte synts till) är expert på att tolka gamla skriftspråk (inte så långt bort från koder eller symboler, eller vad det nu är de håller på med i den där andra boken), gåtan har kopplingar till mystiska händelser i historisk tid (obs! påhittade!) och hjälten rymmer från omöjliga knipor. Dessutom är the bad guys ofta helt galna. Ändå tyckte jag inte om "Da Vincikoden", medan jag tycker att Gert Nygårdshaugs deckarserie är väldigt mysig läsning. De måste vara skrivna på olika sätt. Eller så är det för att Fredric Drum trots sin expertis på områden som vin och mysterielösande har en del brister också.

I just den här boken ska Fredric Drum återförenas med en kvinna han träffade i första boken (väldigt spännande för honom, för det är ett av de områden han inte behärskar så bra), som vistas på en specialklinik i Italien. Som av en ren händelse har han även fått ett uppdrag där, att försöka tolka en gammal skrift man har hittat vid en utgrävning i samma stad som kliniken ligger i. Italien är ju dessutom ett vinproducerande land. Inte alls fel alltså. Men redan innan han når staden har han utsatts för ett mordförsök...

Serien om Fredric Drum og Skarphedin Olsen:

1. "Honningkrukken"
2. "Jegerdukken"

tisdag 11 december 2007

Fruits Basket 13 & 14



Fruits Basket 13 & 14
av Natsuki Takaya

Min syster, ägaren av dessa böcker, klagar på att jag tar för lång tid på mig att läsa dem och framför allt med att lämna tillbaka dem. (Och det kan ju faktiskt ha varit en halvår sedan jag läste föregående del...) Nu har ännu en av hennes kompisar börjat läsa dem och hunnit ikapp mig. På ett par veckor, jag har väl hållit på i några år. Men jag läser faktiskt en massa annat emellan. Sådetså. (Men Malin, nu får du dem imorgon, så kan S få dem i skolan på torsdag.)

Omslagsbilderna har inget med handlingen att göra, utan visar bara en karaktär i taget. Just med det här två blev det lite dumt (författaren skriver i en kommentar att hon funderade på att byta ordning på dem), för i pocketen med Rin på utsidan är hon inte med, medan Kureno förekommer en del. Boken med Kureno på omslaget handlar däremot mycket om Rin. Rin är en av Sohmasläktens alla tragiska öden, och hon hatar förbannelsen. Precis som huvudpersonen Tohru Honda vill hon få ett slut på familjens förbannelse, men hon är inte intresserad av att samarbeta med Tohru. För vad kan en virrig tjej som inte ens tillhör familjen veta om förbannelsen?

Precis som Rin har Yuki haft en svår barndom. Det är så många i släkten Sohma som är lite skadade på grund av hur de behandlades som små, men de reagerar på olika sätt. Yuki är en av skolans populäraste killar, men han har problem med sin självbild och stöter bort andra innan de kommer för nära. Men nu får han faktiskt en ny vän, vars upplevelser han kan relatera till.

Mycket bra (och populär) manga. :)

Den har förresten börjat komma ut i dubbelt så tjocka böcker med hårda pärmar nu. En bok motsvarar alltså två pocketar. Men missar man inte varannan omslagsbild då?

Tidigare delar i serien:
- Fruits Basket 1 & 2
- Fruits Basket 3 & 4
- Fruits Basket 5 & 6
- Fruits Basket 7 & 8
- Fruits Basket 9-12

söndag 9 december 2007

Brick Lane


Brick Lane
av Monica Ali

Det var förra månadens bok i läsecirkeln. Vi hade flyttat fram novembermötet till början av december för att han som valt boken skulle kunna vara med. Dessutom är det ju juluppehåll nu, så vi har ända massor av tid att läsa nästa bok på. Men att vi hade lite längre tid än vanligt i november märktes inte. Jag var en av få som hunnit läsa klart och jag hade alltså läst ut boken sent kvällen före. ;-) Intressant att läsa den här boken, för den var ju så omtalad när den kom, och jag har hört så olika omdömen om den. Dessutom är det väl så att den ska bli film och när den skulle filmas runt det riktiga Brick Lane så protesterade invånarna där. Tydligen ansåg de att de framställdes felaktigt eller negativt i boken. Jag vet inte det, men det är klart att det finns en del personer och företeelser i boken som inte beskrivs på ett positivt sätt. Men det skulle inte blivit en särskilt spännande bok om allt bara var fint och bra. Jag tyckte att boken var bra, även om jag inte gav den full pott när vi delade ut poäng i gruppen. En sak som drar ner betyget är att den faktiskt är rätt seg att läsa och att det höll i sig hela boken igenom. Om det inte hade varit för att vi diskuterade boken och jag fick lite fler perspektiv på den så hade den fått lite lägre betyg än jag delade ut (4 av 5, precis när jag läste ut den tänkte jag snarare 3).

Brick Lane är en gata i London, i ett mindre bra område av staden, där numera många bangladeshier bor. Boken utspelar sig till stor del i det här området, även om delar av handlingen också är förlagda till Bangladesh. Det är därifrån huvudpersonen Nazneen kommer. Hon är den ordentliga dottern i familjen, som inte protesterar när hennes pappa hittar en make till henne som är dubbelt så gammal som Nazneen själv. Hennes yngre syster Hassina rymde och gifte sig av kärlek. Men Nazneen flyttar till London, där hennes man Chanu redan har bott i många år. det blir väl ett helt okej äktenskap. Chanu är inte elak mot henne, men han kan vara både påfrestande och löjlig. Han får ständigt nya idéer på hur han ska kunna förbättra sin status, men det mesta rinner ut i sanden. Han säger sig vara modern och bildad, men vill samtidigt att Nazneen ska vara traditionell. Exakt hur traditionell beror på vilken livsstil han är mest irriterad på för tillfället. Även om Chanu har studerat engelsk litteratur så tycker han att det är onödigt att Nazneen lär sig engelska. De ska ju ändå flytta tillbaka till Bangladesh snart. Men åren går utan att de är redo att flytta. Samhället förändras och det gör även deras lilla familj.

Emellanåt får man följa Hassinas liv genom systrarnas sporadiska brevväxling. Medan inte mycket händer i Nazneens liv så har Hassina svåra tider och bättre tider. Hennes brev är långa och levande, medan Nazneen inte riktigt verkar veta vad hon ska skriva. Hennes liv är ju så annorlunda mot vad de hade kunnat föreställa sig. Materiellt sett har hon det otroligt bra, men inte med Londonmått mätt, så hur ska hon kunna förklara att hon inte är nöjd?


Läs också om En annan sida-Petras besök på Brick Lane.

måndag 3 december 2007

Barbara Cartland's Book of Useless Information


Barbara Cartland's Book of Useless Information
av Barbara Cartland

Hahaha, den här boken var jag ju bara tvungen att köpa! På samma tur till Saronkyrkans second hand som när jag köpte den här boken faktiskt. En god skörd. ;-)

Det här är alltså en bok med diverse udda fakta, uppdelade på olika ämnen, t.ex. fåglar, kläder, uppfinningar, äktenskap och faktiskt ett helt kapitel om sex (jag nämner detta eftersom det är något som brukar behandlas ytterst diskret i författarinnans böcker). Ganska underhållande, mer än romanerna. Lite oklart om alla fakta verkligen är fakta förstås. Det är ju inte som om det finns källhänvisningar.

Enligt Cartlands inledning är det här meningslösa fakta som fastnat i hennes huvud och som är "useless to my wide-eyed innocent virgin heroines or my dark, cynical, raffish heroes". Hey, självironi! Efter att hon blivit klar med en bok tänker hon visst aldrig mer på innehållet i den, så detta kanske kunde vara ett sätt för henne att bli av med sitt "brain-litter". Och pengarna går förstås till välgörenhet, åtminstone gjorde de det en gång på 70-talet när boken kom ut.

Förordet är förresten skrivet av Admiral of the Fleet the Earl Mountbatten of Burma, K.G, G.C.B., O.M., G.C.S.I., G.C.I.E.,G.C.V.O., D.S.O., P.C. Kan inte ha varit lätt att komma ihåg allt det där.

söndag 2 december 2007

Aldidente


Aldidente, 30 Tage preiswert schlemmen - Ein Discounter wird erforscht
av Astrid Paprotta och Regina Schneider

Ibland hittar man väldigt udda böcker på loppis, sånt som man nog inte skulle haft en tanke på att köpa om de varit dyrare än en femma. Men när de nu inte gör det kanske de kan vara lite kul? Nej, jag köper inte alla vansinnigheter jag hittar, men en del kan det bli. T.ex. den här, som är nån sorts blandning mellan reportage, fiktion och kokbok. På baksidan står det att Astrid Paprotta har bedrivit fältforskning i en månad, men i boken nämns ingenting om att detta skulle vara saker hon sett på riktigt. En del är helt klart påhittat, annat är lite åt Tjuvlyssnat-hållet (de hade för övrigt en tjuvlyssning från just Aldi, som boken handlar om, nyligen).

Jag känner inte till Aldi så väl, men det verkar vara något i stil med Lidl. Billiga varor, inte snyggt uppställda på hyllorna, litet sortiment, en hel del egna versioner av kända produkter (bl.a. nämns Nutoka som ska vara typ som Nutella) och de lockar kunder genom att göra reklam med billiga lockvaror som endast finns under begränsad tid (borrmaskiner eller så). I 30 kapitel (som alla representerar en dag) berättas både om hur företaget grundades, att det är uppdelat i en nord- och syddel med lite olika sortiment och t.o.m. olika loggor, vad affärsidén är m.m. Dessutom skildras kunderna, deras diskussioner, skrikiga barn, pensionärer som måste räkna ihop kostanden med miniräknare innan de går till kassan... Det är här det känns påhittat, åtminstone till stora delar. För att inte tala om kapitlen om Aldipåsar. Det är t.ex. ett om en trendig innerstadsperson som blir ertappad med shoppingpåsar från Aldi! han erkänner att han alltid brukar handla där, till vännernas stora chock. Det beskrivs som att "an diesen Samstagsmittag in der City har er sein Coming Out gehabt". Att handla på Aldi är tydligen väldigt lågstatus.

Varje kapitel följs av ett recept som kan tillagas med nästan enbart Aldivaror. Begränsat sortiment var det ja. :)

Poängen med boken förstod jag aldrig riktigt, men jag tror att jag lärde mig namnen på ett par kryddor i alla fall. Petersilie. Zimt. Och "schlemmen", som tydligen betyder "att äta och dricka gott" fast det inte direkt låter så. Nu är i alla fall årets läsutmaning, att läsa tio böcker på tyska, klar.

torsdag 29 november 2007

Susanne står brud


Susanne står brud
av Lisa Eurén-Berner

Nu ska Susanne och Erik plötsligt gifta sig! Jag säger plötsligt, för i förra boken fick man ju reda på att de skulle vänta med att offentliggöra sin förlovning tills de blivit lite äldre. Men nu är visst allt klart för bröllop. Susanne är 18 år och har slutat skolan. Erik har även han avslutat sina studier, och har fått jobb i Norrland nånstans. Jag har inte riktigt fattat vad han är utbildad till, men det är nåt med skog. Det blir i alla fall bröllop och så genast flytt till Norrland. Det är inte i samma stad som Susannes morföräldrar bor i, men samtidigt inte så långt att man inte kan åka och hälsa på lite oftare än när Susanne bodde i Stockholm.

Boken handlar om bröllopet och förberedelserna, att Susanne och Erik har en hemtrevlig våning och hyr hos en snäll tant, och så har de sitt första gräl. Nu börjar jag förresten märka det där som Malou förvarande om - att det i långa avsnitt berättas om saker som hände i de tidigare böckerna. Innan bröllopet ber Susanne sina föräldrar att berätta nåt om hur de hade det som nygifta. Egentligen skulle ju författaren ha kunnat hitta på några nya händelser, för man skulle ju kunna tänka sig att saker hände som inte står i böckerna, men istället är det saker man känner väl igen. Susanne borde väl förresten rimligtvis känna till de här händelserna redan, eftersom Sprakfåleböckerna existerar i sprakfålevärlden också. Både Susanne och hennes mamma är ju kända som författarinnorna till dessa böcker.

Sprakfåleböckerna:
1. "Fröken Sprakfåle"
2. "Fröken Sprakfåle växer upp"
3. "Fröken Sprakfåle på grönbete"
4. "Fröken Sprakfåle förlovar sig"
5. "Fröken Sprakfåle byter namn"
6. "Unga fru Sprakfåle"
7. "Sprakfålen tar farväl"
8. "Inga-Majas baby"
9. "En liten sprakfåle till"
10. "Sprakfålen tar semester"
11. "Susanne på egen hand"
12. "Mamma opp i dagen"
13. "Susanne och en ann'"
14. "Susanne i prästgården"
15. "Susanne i hushållsskola"
16. "Susanne som barnsköterska"

tisdag 27 november 2007

Strangers In Paradise: Pocket Book 1


Strangers In Paradise: Pocket Book 1
av Terry Moore

Det var inte så enkelt att ta reda på hur samlingsvolymerna i den här serien hänger ihop. Först har den i alla fall kommit ut som serietidningar, för det mesta självutgivna om jag har förstått saken rätt. Det avslutande numret kom ut i år. Den finns samlad i 19 Trade Paperbacks, 10 Hardcover Editions eller 6 Pocket Books (jag kan möjligen har fått någon siffra fel här). Det är ju inte aaaalls krångligt. :-p Det här är den första av Pocket Book-böckerna, så jag antar att den täcker in mycket mer än de första delarna i de andra utgåvorna.

Katchoo (tjejen på omslaget) och hennes bästa kompis Francine delar ett hus. De var bästisar i skolan, men förlorade kontakten i ett par år när Katchoo flyttade ifrån stan. Exakt vad Katchoo höll på med då är till en början lite oklart. Det verkar mystiskt. Hur kommer det sig att Katchoo kan väldigt avancerade kampsportstekniker (inte helt lyckat eftersom hon dessutom är extremt sur och hämndlysten) och varför försvinner hon till Canada helt plötsligt? Francine är dock ganska aningslös, och Katchoo har inte tänkt berätta något för henne. Hon älskar Francine och vill inte förlora henne. Men det kommer ändra sig när någon tydligen börjar skugga Katchoo, och när de båda vännerna lite motvilligt får en ny vän, konststudenten David. Trots att Katchoo ihärdigt försöker förklara att hon inte är intresserad av män så fortsätter han vilja umgås med henne, och till slut har både Katchoo och Francine vant sig vid att ha honom i närheten.

Bra serie. Personerna känns som en lagom blandning av verkliga och larger than life. :) Det finns fina relationshistorier, spännande mysterier/action och humor. Jag gillar teckningsstilen också. För det mesta är det sån där "serierealitisk" stil, som ibland kan bytas ut mot andra stilar, t.ex. när det är drömmar som skildras. En par avsnitt är dessutom skrivna som romantext. Jag kommer nog börja samla på Strangers In Paradise när jag är klar med (eller snarare har kommit i kapp med) Love and Rockets. Så många bra serier, så lite... pengar. Och tid.

söndag 25 november 2007

What Came Before He Shot Her


What Came Before He Shot Her
av Elizabeth George

Har man inte läst föregående bok, "With No One As Witness", bör man väl inte läsa denna heller, och vad man absolut inte ska göra är att läsa baksidestexten på den här boken. Den är en rejäl spoiler för förra boken.

"What Came Before He Shot Her" är annorlunda än de andra böckerna i deckarserien som normalt sett handlar om hur Thomas Lynley och Barbara Havers (m.fl.) löser mordfall. Ingen av de vanliga återkommande karaktärerna har någon större roll här, de skymtar bara förbi helt kort i slutet av boken. Egentligen skulle berättelsen i "What Came Before He Shot Her" vara en del av "With No One As Witness", och man kan nästan säga att den är det. De här båda böckerna utspelar sig samtidigt och hör alldeles uppenbart ihop. Men här ser vi händelseförloppet ur en helt annan synvinkel. Det är inte samma händelser heller, utan det är de båda böckernas slut som smälter ihop när de leder fram till samma sak. Att det inte är en och samma bok helt enkelt, beror nog mest på att omfånget skulle ha blivit för stort. Tillsammans är böckerna på ca. 1300 sidor. De är tjocka även var och en för sig. Båda kunde varit tunnare. En av nackdelarna med Elizabeth George är ju att hon använder väldigt många sidor för att berätta sina historier. Man kunde nog strukit en hel del och ändå fått fram vad som skulle sägas. De tidigaste böckerna var betydligt tunnare. I och för sig har det ju blivit allt mer fokus på huvudpersonerna, och det är ju det man vill åt när man läser de här böckerna. Även om mordhistorierna ju bär fram handlingen så tycker jag att de är mindre viktiga. Särskilt i vissa av de senare böckerna, där de inte har varit så intressanta. Men ofta belyser de ju något i huvudpersonernas liv.

Men den här boken handlar som sagt inte om Lynley eller Havers eller någon av de andra, samtidigt som händelserna här är helt avgörande för dem. I stället presenteras läsaren för Joel Campbell, en pojke i 11-12-årsåldern som växer upp i några av Londons fattigaste områden. Pappan är död, mamman inte närvarande. Joel och hans syskon har bott hos sin farmor, tills denna plötsligt dumpar dem hos sin faster. Faster Kendra har inga egna barn och håller precis på att förverkliga sin dröm om att etablera sig som massör. Hon kan erbjuda tak över huvudet och mat, men inte mycket mer. Samtidigt anser hon att det är hennes plikt att ta hand om barnen, och inte låta dem omhändertas av socialen. Men hon är inte van vid barn, särskilt inte när de nästan är vuxna och redan har varit med om så mycket. Ness, den äldsta, får genast problem med droger och gängliv. Den yngste har något sorts mentalt handikapp som ingen har brytt sig om att diagnosticera. Joel är ordentlig och ansvarsfull, men råkar skaffa sig mäktiga fiender... "What Came Before He Shot Her" är berättelsen om hur alla dessa ingredienser, nästan oundvikligt, leder fram till en katastrof.

Jag vet hur det kommer gå, och boken är verkligen mycket lång och kanske onödigt detaljerad, men när jag väl hade tagit mig igenom de första kapitlen lyckades den faktiskt hålla mitt intresse vid liv. Men jag ser ändå fram emot att nästa bok, som ska heta "Careless In Red", ska handla om Lynley och, tror jag, någon sorts brottsutredning.

The Inspector Lynley Mysteries:
1. "A Great Deliverance"
2. "Payment In Blood"
3. "Well-Schooled in Murder"
4. "A Suitable Vengeance"
5. "For The Sake Of Elena"
6. "Missing Joseph"
7. "Playing For The Ashes"
8. "In The Presence Of The Enemy"
9. "Deception On His Mind"
10. "In Pursuit of the Proper Sinner"
11. "A Traitor to Memory"
12. "A Place of Hiding"
13. "With No One As Witness"
14. "What Came Before He Shot Her"

fredag 23 november 2007

Princess Ai 2 & 3



Princess Ai - Andra boken: Ljusning
Princess Ai - Tredje boken: Evolution
av Misaho Kujiradou, Courtney Love & D.J. Milky

Läs om första delen i serien här.

Ai, som egentligen är en prinsessa från en annan planet men som har förlorat de flesta av sina minnen, inser att hon har fiender som kan komma att skada hennes vänner. Därför går hon med på att låta ett skivbolag göra henne till rockstjärna, eftersom de kanske har resusrser nog för att beskydda henne. Hon blir snabbt väldigt populär, och hennes musik verkar gå rakt in i hjärtat på folk. Men för henne finns det viktigare saker än musiken. Hon måste ta reda på mer om världen hon lämnade, och vad hon kan göra för att rädda den.

Jag känner igen en del saker som antagligen är typiska för genren. Särskilt blir jag påmind om Sailor Moon, även om Princess Ai är betydligt mindre storslagen (det är ju skillnad på 3 volymer och 18 volymer...). En prinsessa från en annan planet, förlorade minnen, kraftfulla smycken, änglavingar, en bad guy som skickar ut sina demoner en och en. (Är det så smart?) Men Princess Ai är inte helt fel att läsa alltså. Jag läste den mest för at Ai Yazawa (Nana! ParaKiss!) designat karaktärerna. Och så var det ju intressant p.g.a. att Courtney Love varit inblandad i serien. Lite otippat kanske?

Vet inte om jag gillar slutet förresten. Borde det inte ha hänt något mer? Det står i efterordet att Princess Ai kommer fortsätta som böcker, film etc., men det har jag inte sett någonstans.

Det här är väl förresten den enda Mangismo-serie man vågar köpa. Den hann nämligen slutföras innan förlaget fick ekonomiska problem och slutade ge ut böcker. Jag följde ju två andra av deras serier (I.N.V.U. och min favorit Kare first love), men om jag vill läsa slutet får det väl bli på engelska. Mangismo finns/fanns även i Norge och Danmark, men det var väl egentligen bara ett företag... Utgivningen stoppades där också. I Norge verkar dock ett annat förlag ha plockat upp utgivningen av två av förlagets serier, tyvärr ingen av de som jag följde.

torsdag 22 november 2007


Hur vi ser på varandra
av Henrik Bromander

Först var jag inte sådär jätteintresserad av att läsa "Hur vi ser på varandra". Jag hade förstås sett det bland alla andra seriealbum i butikerna, men det försvann väl bland dem också. Jag kan ju faktiskt inte läsa allt. Men så började jag höra bra saker om Henrik Bromander, t.ex. hos Bokhora, så senast jag var biblioteket för att låna böcker fick "Hur vi ser på varandra" följa med hem.

Här finns fem serienoveller, som handlar om vitt skilda personer. Huvudpersonen kan lika gärna vara en medelålders kvinna på Bokmässan som en ung kille som isolerar sig från omvärlden. De flesta av historierna har ett element av ångest i sig. Alla utom en, tyckte jag. Den som handlar om en jaktupplevelse är kanske lite melankolisk, men inte ångestladdad i alla fall. Men alltså, det är inget fel på ångest, så länge det inte är poserande egoångest (och det är det inte). Det lutar nog åt att "Hur vi ser på varandra" är ett seriealbum som jag kommer köpa någon gång. Men ännu hellre vill jag ha Henrik Bromanders nya seriealbum "Tidigt på morgonen" (för det har jag ju inte läst än). Av det här albumet som jag har läst att döma, och av det jag har hört, så verkar det lovande. Och i vissa fall rätt tungt... Det ska också vara serienoveller.

onsdag 21 november 2007

Susanne som barnsköterska


Susanne som barnsköterska
av Lisa Eurén-Berner

Fortfarande ingen förlovningsring! Susanne och Erik har kommit fram till att det inte är så bråttom, de är ju ännu väldigt unga. Men Susanne vill gärna tjäna ihop lite pengar tills de ska sätta bo. (Tjänar hon inget på böckerna?) Hon blir erbjuden ett sommarvikariat som barnflicka i en fin familj i närheten av hennes morföräldrars hem. Det passar ju väldigt bra. Barnen sägs vara livliga, vilket naturligtvis betyder busiga, men Susanne kan ju hitta på en del såna saker själv. Och frågan är om inte de vuxna i familjen är jobbigare än barnen. Men alla är ju trevliga, även om morfar börjar bli "lite glömsk" (läs: helt vansinnig).

Innan dess har Susanne dock skaffat hundvalp, som till en början är rätt besvärlig. Ja, och det var väl allt. De är ju inte så långa de här böckerna. Man läser ut dem på en liten stund, och även om de fortfarande har en klar tendens till att vara roliga episoder staplade efter varandra så är det ju inte så mycket som får plats ändå.

Sprakfåleböckerna:
1. "Fröken Sprakfåle"
2. "Fröken Sprakfåle växer upp"
3. "Fröken Sprakfåle på grönbete"
4. "Fröken Sprakfåle förlovar sig"
5. "Fröken Sprakfåle byter namn"
6. "Unga fru Sprakfåle"
7. "Sprakfålen tar farväl"
8. "Inga-Majas baby"
9. "En liten sprakfåle till"
10. "Sprakfålen tar semester"
11. "Susanne på egen hand"
12. "Mamma opp i dagen"
13. "Susanne och en ann'"
14. "Susanne i prästgården"
15. "Susanne i hushållsskola"

tisdag 20 november 2007

Det femte barnet


Det femte barnet
av Doris Lessing

Äntligen! Att nobelpriset i litteratur gick till en författare som jag redan hade läst något av alltså. :) Inte mycket, men något åtminstone. (Det har aldrig hänt förr, även om jag har läst några pristagare (långt) efter de fått priset.) Förutom en eller kanske ett par noveller av Lessing, så har jag även läst "Det femte barnet". Och nu har jag läst om den. Det finns ett par goda skäl. T.ex. att jag ägen den. Det var dessutom säkert tio år sedan jag läste den och jag har även uppföljaren "Ben, ute i världen" ståendes (oläst) i hyllan. Säkert bra att friska upp minnet lite innan jag börjar på den. Men det var faktiskt en hel del jag kom ihåg, även om vissa detaljer försvunnit.

David och Harriet Lovatt är ett ganska ungt par, som inte vill något annat än att ha ett stort hus fyllt med barn. Det är inte särskilt modernt vid den här tiden, och alla avråder dem. Särskilt som de egentligen inte har råd med sitt stora hus eller att försörja massor av barn, för att inte tala om att ge alla barnen en ordentlig utbildning. Men med hjälp av Davids rika pappa funkar det ju ändå, och Harriet föder fyra fina barn i en hastighet som får omgivningen att förtvivla. Harriets mamma, som är änka, måste ofta bo hos dem för att avlasta dottern.

Allting är ändå ganska idylliskt, och familjen Lovatts stora påsk- och julfester är berömda i släkten, tills Harriet blir gravid för femte gången. Den här gången blir det helt annorlunda. Fostret verkar onaturligt starkt och nästan elakt. Och när det femte barnet, Ben, föds är han redan stor och stark. Familjen inser snart att Ben inte är ett normalt barn, men exakt vad som är fel vet man inte. Snart börjar Ben visa illvilja, och alla är rädda för honom. På grund av Ben förändras allt i familjen, och de flesta vore nog gladare om han försvann. Harriet tycker inte heller om honom, men samtidigt känner hon en plikt att ta hand om honom. Hon är ju ändå hans mamma, något som hon tycker att hela hennes omgivning förebrår henne för. Det är stor skillnad på den sorglösa (och lite anonyma) Harriet i början av boken och på den äldre Harriet som tyngs av ansvar och skuld.

Det ska bli spännande att läsa den andra boken om Ben. Här får man bara veta vad alla andra tänker om honom, och hur familjen faller sönder efter hans ankomst. Man får inte veta mycket om hans tankar eller känslor, eftersom Harriet och de andra inte vet något om dem.

söndag 18 november 2007

Dillfälten


Dillfälten
av Mats Källblad

Ett barnvänligt seriealbum, det är nog inte så ofta jag läser det. W.i.t.c.h. och Tokyo Mew Mew och sånt förstås, men för det mesta är väl serierna jag läser mer för vuxna. Det finns hittills tre seriealbum om folket i den lilla svenska byn Vimmelgrind, varav "Dillfälten" är det första. Tidigare har berättelserna visst gått som följetong i 91:an.

Vimmelgrind är en idylliskt plats, där det inte bor så mycket folk numera. Det är lite oklart när det egentligen utspelar sig, men jag tror att det är någon sorts gammaldags nutid. Det finns massor av gamla saker, men allt är lite slitet och förfallet. Byns bensinmack är t.ex. en Essomack (har inte funnits i Sverige sedan mitten av 80-talet), men så är den ju också nedlagd sedan länge. Världen påminner mig lite om Pettson-böckerna, och om olika svenska serier som jag läste när jag var liten (som t.ex. 91:an).

Berättelsen handlar om hur barnen Nällan och Jågert får höra om de vackra dillfälten av luffaren Flackonez. De får lust att se dem själva, och Jågerts intet ont anande morfar hjälper dem att bygga en flotte. Men barnen råkar ut för något på sin hemliga resa, och dera familjer ger sig ut för att leta efter dem.

onsdag 14 november 2007

Black Hole


Black Hole
av Charles Burns

Attans, jag borde inte ha läst det här seriealbumet nu! Kristin hade nämligen köpt det till mig i födelsedagspresent (jag har fått paketen, men ska vänta över två veckor till med att öppna dem), så när jag berättade för henne att nu har jag läst "Black Hole" så förstördes ju överraskningen. Det var ju synd. :( Vi såg albumet på bokmässan, men då på svenska, och pratade om det så. Kristins sambo hade läst det, och jag sa väl att jag gärna skulle läsa det men att det antagligen skulle dröja i så fall. Men så hittade jag ju det på bibblan häromveckan...

Men det gör ju inte så mycket att jag får ett seriealbum jag redan har läst. Jag köper ju (eller vill åtminstone köpa) ofta seriealbum jag redan har lånat på biblioteket. De är ofta så dyra att jag inte vill chansa. Hur ofta hittar man ett bra seriealbum på loppis liksom? Men är de riktigt bra så vill jag gärna äga dem, för att kunna läsa om eller bara gå tillbaka och titta i. "Black Hole" kommer jag säkert vilja titta närmare på även i framtiden. Jag har förresten inte öppnat paketet, trots att jag vet att jag kommer få det här, för det är ett annat paket med liknande storlek och form. Jag vill ju inte råka öppna fel och avslöja ännu en överraskning i förtid!

Jag blir påmind om filmer när jag läser "Black Hole". Någon sorts skräck/high school-dystopi. Det utspelar sig på 70-talet, och miljön känns väldigt bekant från böcker och filmer. Men här finns det en sexuellt överförbar sjukdom som bara verkar drabba tonåringar. Man får inte veta något om den på ett vetenskapligt sätt, utan det är bara ett faktum. Den kallas The Bug, och inget sjukdomsförlopp är det andra likt. De drabbade får olika missbildningar. Ibland inte värre än att det kan döljas under kläderna, kanske bara några uslag eller så. Andra liknar knappt människor längre. Ingen bot verkar finnas. De tonåringar som drabbas svårt blir fullständigt utstötta, och en grupp bor i skogen utanför den stad där berättelsen utspelar sig. De bor i tält och livnär sig på mat de hittar eller stjäl.

Huvudpersonerna är två tonåringar, Keith och Chris. Keith har en crush på Chris, men hon är kär i Rob. Komplicerat i sig, men lägg till The Bug och det blir värre. Det är lätt att bli smittad, men det verkar inte finnas någon som helst förståelse för de som drabbas. Det jag kommer att tänka på först och främst när jag läser "Black Hole" är leprakolonier. Det ligger nära till hands när man ser de här missbildade ungdomarna samlas runt sin lägereld i skogen. Men utstöttheten för även tankarna till AIDS. (Kommer att tänka på det p.g.a. ett annat seriealbum med sjukdomstema som jag just har läst. I "Our Cancer Year" av Joyce Brabner och Harvey Pekar, hälsar Joyce på goda vänner, ett par som ägnar sig åt att stödja AIDS-sjuka som ingen annan vill ta hand om (detta är omkring 1990).) Men man kan också se det som en extremvariant av hur lätt det är att bli utstött ur samhället av vilken anledning som helst, särskilt i den ålder huvudpersonerna är i.

Det finns också en orättvisa i hur The Bug drabbar, som blir intressant. Rob smittar Chris (jag tror inte att jag avslöjar för mycket nu). Men han kan dölja sitt problem ganska väl. Chris ser egentligen inte missbildad ut, men det har kommit ut att hon är drabbad och hon flyr ut i skogen. Rob kommer och hälsar på henne och så, men det är inte som att han har några direkta planer på att lämna sitt bekväma tonårsliv för hennes skull. Trots att han egentligen är lika mycket smittbärare. Man får även följa en rad andra ungdomar, både smittade och friska. The Bug ställer mycket på sin spets. Hur mycket är du villig att offra för dina vänner?

måndag 12 november 2007

Malstrøm


Malstrøm
av Trude Brænne Larssen

Det var länge sedan jag läste den förra boken och den slutade mitt i tinget, där det som ska avhandlas är ett mord. Men det går lätt att komma in i handlingen igen. Ö.h.t. är det lätt att läsa den här serien. Jag skulle tro att det här är en av de bästa norska underhållningsserierna just nu. Inte för att jag följer någon annan för tillfället så... :)

De två som ställs till svars för mordet jag nämnde är de båda viktigaste männen i Rimes liv. Den ene är Bork, mannen hon älskar, och den andre är Rimes släkting Varg. Det finns män som är ute efter att hämnas på Rime, både för saker som hon sägs ha gjort under slaget vid Stiklestad och för det här mordet, som de ger henne skulden för. Rime inser att hon inte kan stanna kvar hos Bork. Det är för farligt. Men just nu är hon så svag av sin graviditet att hon måste förlita sig på vänner och inte kan ge sig av på egen hand. Medan hon förs till ett gömställe är hon med om ett alldeles speciellt möte som avslöjar en del av hennes förflutna. Rime har nämligen inga minnen av sin barndom och vet inte var hon kommer ifrån. (Läsaren vet, åtminstone om man tidigare har läst serien Ulveøyne där Rimes mor var den centrala karaktären.)

Rimfrost:
1. "Bortført"
2. "Alvesang"
3. "Banesår"
4. "Tidevann"
5. "Vendepunkt"
6. "Korsveien"

söndag 11 november 2007

Utrensning!

Jag har varit riktigt duktig i helgen och rensat ut över 50 böcker ur mina hyllor. En del ska till min syster, resten till loppis eller liknande.

Tyvärr har jag fortfarande staplar av böcker över hela min fina skänk (för många för att det ska vara snyggt). Undrar om jag någonsin kommer hitta en sån där snurrbokhylla som jag vill ha. Till ett vettigt pris förstås. *krävande*

Our Cancer Year


Our Cancer Year
av Joyce Brabner & Harvey Pekar
Illustrerad av Frank Stack

Jag läste ju mitt första Harvey Pekar-seriealbum, "Best of American Splendor", förra månaden, och då nämndes det vid ett par tillfällen (serierna är ju helt självbiografiska) att han och hans fru Joyce Brabner jobbade på ett seriealbum om när Harvey behandlades för cancer. Det var "Our Cancer Year". Joyce (jag använder förnamn eftersom de ju är karaktärer i sin egen bok) skriver också serier, fast det verkar som om hennes område är politiska frågor.

"Our Cancer Year" börjar med att byggnaden där Harvey har haft sin lägenhet i många år (innan han träffade Joyce och hon flyttade dit) kanske ska säljas, och de börjar leta hus. Joyce vill gärna ha ett hus, harvey gillar inte förändring, vill inte ha det ökade ansvar som följer med ett eget hus, känner inte för att flytta alla sina böcker och skivor etc. etc. De har också problem med hantverkare.

Joyce följer med på en sorts turné där ungdomar från olika krigshärjade länder berättar om sina upplevelser, och tanken är att det ska bli en bok av det. Det är ungdomar från t.ex. Kambodja (som bor i USA), Israel och Palestina. Joyce blir god vän med dem och de blir vänner med varandra. Genom hela boken får man ta del av deras problem, som är allt från hotande gasattacker i Israel (det här är samma år som kriget i Kuwait) till om det är okej att gilla Den lilla sjöjungfrun när man är tonåring. (Det är förresten intressant att läsa om hur de håller kontakten med varandra genom internet, som inte var så vanligt då.)

Men de som kommer prägla året mest är den där knölen som Harvey har undvikit att söka läkarhjälp för i flera år. Joyce lyckas tvinga iväg honom till doktorn och det visar sig att det är cancer ("lymphoma", som jag inte vet det svenska namnet på). Själva tumören opereras bort, men Harvey måste ändå genomgå cellgiftsbehandling, med alla problem som det innebär. Trots att han har massor av sjukfrånvaro ihopsparad vill han ändå fortsätta jobba, men till slut går det inte längre. Hans hälsa och kondition blir sämre och sämre. Joyce måste försöka hantera allt som måste fixas med det nya huset, sitt jobb med boken och oron över att ha vänner nära ett krigsområde, kontakt med läkare och ta hand om en sjuk och envis man.

Jag gillar verkligen att de har skrivit boken tillsammans och att man får båda perspektiven på sjukdomen. Det skulle nog inte blivit lika bra om bara en hade fått komma till tals i det här fallet. Det verkar som om Harvey Pekar egentligen skulle skrivit det här ensam, precis som han brukar göra, men det var så mycket han inte hade klara minnen av p.g.a. smärtor och medicinering. Ofta ligger han ju bara på golvet/sängen och skriker att han vill dö. Vid ett tillfälle är han inte säker på om han är författaren till en serie som heter American Splendor eller om han bara är en karaktär i serien. Det är Joyce som har koll på vad som händer runtomkring, och hennes upplevelser av året är lika viktiga för berättelsen.


En intervju med Harvey Pekar och Joyce Brabner om "Our Cancer Year".

lördag 10 november 2007

Älskad, saknad


Älskad, saknad
av Joyce Carol Oates

Det här är den senaste boken vi har läst i läsecirkeln, och som jag inte hann läsa klart förän en vecka efter vi träffades för att diskutera den. Men jag var inte ensam om det. Min åsikt då var att handlingen inte hade kommit igång än, så jag kunde inte bidra till diskussionen så mycket. Fast det visade sig senare att handlingen inte direkt "kommer igång". Så det tog ganska lång tid att läsa...

"Älskad, saknad" ("Missing Mom" i original) handlar om hur Nikki Eaton, 31 år, och hennes äldre syster Clare hanterar att plötsligt förlora sin mamma. Pappan har dött några år tidigare, och i båda fallen var det oväntat. Men särskilt mammans död, för hon blir nämligen mördad. Varför Oates låter henne dö på just det sättet funderade vi på i cirkeln. Egentligen känns det ju lite onödigt att det skulle vara just mord när det finns så många vanligare sätt att dö på. Är det för att understryka hur traumatisk Gwen Eatons död är för omgivningen? Det är mer än en som tänker på att om den bara gjort så och så, om inte Gwen varit ensam just då, då hade inte detta hänt. Är det någon sorts kommentar till det amerikanska samhället? Är det för att visa en annan sida av mordfall, att det inte bara handlar om att lista ut vem mördaren är och hela den biten?

För det här är absolut inte en deckare. Det finns inga tvivel om vem mördaren är, och han åker fast nästan med en gång. Sedan är det hela den rättsliga processen kvar, den som handlar om hur mördaren ska dömas. Det tar tid att få fram allt underlag. För polisen alltså, för familjens del är det bara att vänta på rättegångsdatum som hela tiden skjuts upp. Under tiden måste Nikki och Clare städa ur föräldrahemmet, så att de kan sälja det. De har egentligen aldrig kommit särskilt bra överens och det gör de inte nu heller. Clare är en sån som gjort allt som man ska, men som inte är nöjd med hur det blev. Nikki är den upproriska systern i second handkläder, som är journalist och har ett förhållande med en man som inte har hunnit skilja sig från sin fru än. Båda förändras under året som boken berättar om, det första året efter mammans död.

För döttrarna har Gwen alltid bara varit mamma. Men när Nikki går igenom alla saker, och träffar många av mammans gamla vänner, får hon reda på massor som hon aldrig anat om sin mamma. Fast detta tog inte alls så stort utrymme som jag hade trott (eftersom det står på baksidan och togs upp i cirkeln). Det är inte någon bok om hur Nikki tar reda på alla mammans hemligheter heller. Det handlar mest om Nikki och hennes sorg, och om Clare och Clares familj.

Kanske låter Oates Gwen bli mördad för att Nikki och Clare inte ska kunna lägga dödsfallet bakom sig så snabbt. Det går ju helt enkelt inte så länge rättsprocessen inte är klar.

fredag 9 november 2007

A Child's Life and Other Stories


A Child's Life and Other Stories
av Phoebe Gloeckner

Phoebe Gloeckner är utbildad till något jag inte ens visste fanns, medicinsk illustratör (möjligt att det inte heter så på svenska, jag gissar bara). Men det måste ju vara någon som ritar alla bilder på blodomlopp och sånt i Bra Böckers läkarlexikon (som jag läser här) etc. Det märks att Gloeckner vet hur hon ska rita människor. Se bara på proportionerna och detaljerna på barnhvudet på seriealbumets omslag. Men alla serier är inte riktigt i den stilen. Hon verkar inte jobba så mycket med att rita serier, det här albumet (som inte är ovanligt tjockt) innehåller ungefär tjugo års arbete. Här finns många olika stilar och nivåer, och även en hel del bilder (alltså bara illustrationer eller konstverk, inte serier) som verkligen ser ut som medicinska illustrationer, väldigt realistiska, om de inte hade varit så bisarra. Kvinnor med ormar som hår, där olika föremål (tangentbord, kablar, glödlampor, en mus, cigarretter etc.) är intrasslade bland ormarna, och en massa annat.

Serierna är rätt jobbiga att läsa. På var och varannan sida begås olika övergrepp, både mentala och fysiska. De kan vara stora, som när karaktären Minnies kompis säljer Minnie för att få knark, eller mindre, små kommentarer och attityder. Men det är bra serier. Den väldigt känslige ska kanske undvika dem, men annars rekommenderar jag dem. Bara du inte låter den söta utsidan lura dig.

Många av serierna handlar om Minnie, först som barn, sedan som tonåring. Minnie verkar vara ett alter ego för Phoebe Gloeckner själv, där hon kan ändra sina egna upplevelser så att de blir mer berättelselika. I de inledande serierna sägs Minnie vara ungefär åtta år. Hon har en syster som är lite yngre och som hon brukar slåss med. Deras mamma är väldigt ung och lever ihop med en man som är en del äldre än henne (inte jättegammal alltså, men 30+ i alla fall). Flickornas pappa syns inte till mycket. Styvpappan verkar vara en "dirty old man" med en förkärlek för unga flickor (som Minnie, när hon blir något äldre) och ett behov av att uppfostra och utbilda. I ett väldigt talande kapitel förklarar han för Minnies mamma att hennes lekar med dottern har börjat få en sexuell ton. Det är bara skitsnack förstås, men stackars Minnie råkar höra... Hennes känslor då illustreras av en julgranskula som krossas.

Det finns även serier om Minnie som trasslig tonåring (det är t.ex. då hennes kompis byter henne mot knark), och massor av serier som inte handlar om Minnie.

tisdag 6 november 2007

Jorden runt-uppdatering

Någon kanske undrar hur det har gått med mitt läsprojekt "Jorden runt", som jag skrev om för några månader sedan. jodå, jag håller på och samlar på mig böcker. Har just nu 75 böcker från 59 olika länder. Planen är att ha 80 böcker från minst 70 olika länder. (Jorden runt på 80 böcker.) Ja, jag kommer gallra bland de jag har samlat ihop. Jag behöver t.ex. inte tre böcker som utspelar sig i Italien.


En liten repetition av idén:

Regler:
- Boken ska helst bara utspela sig i ett land, men det är okej med kortare uppehåll i andra länder.
- En bok, möjligen två, per land.
- De ska läsas i någon sorts geografisk ordning.
- Boken behöver inte vara skriven av en inhemsk författare och den behöver inte handla om medborgare i landet. "Giftträdsbibeln" är t.ex. skriven av en amerikansk författare och handlar om en amerikansk familj, men den utspelar sig i Belgiska Kongo (Kongo-Kinshasa) och räknas alltså som en Kongo-Kinshasa-bok. (Fast det är bara en fördel om boken faktiskt är skriven av en författare från rätt land och om den handlar om folk från det landet.)
- Boken kan utspela sig i vilken tid som helst, men gärna nutid eller 1900-tal.
- Det ska vara skönlitteratur, helst en roman.
- Det behöver inte vara "fin" litteratur.


Om landet är rött på kartan har jag redan en bok därifrån. Några förslag på böcker som utspelar sig i de omarkerade länderna? Gärna Centralamerika, de "inre" (eller vad man ska kalla det) delarna av Afrika och Sydamerika, Sydostasien, Stillahavsöar eller den där biten av Asien som är "outforskad". (Japp, den där chick lit-boken från Riyadh har jag planer på att skaffa.) Och Korea. Jag läser ju en del serier från Sydkorea, men har nog inte läst några romaner därifrån. De tomma bitarna av Europa är inte så viktiga, man läser så mycket om den världsdelen ändå. Men om någon har Balkantips vore det ändå bra.


(Karta från Visited Countries.)

Scooter Girl


Scooter Girl
av Chynna Clugston-Major

"Scooter Girl" är en "fristående" bok, d.v.s. alla delar av serietidningen finns samlade i den här enda volymen. Man kan se att den är gjord av samma person som gjorde Blue Monday, inte minst på musikreferenser och modstilen. Det är en orgie i lambrettor och anorakar. :-D Den här serien känns kanske lite mer genomtänkt än Blue Monday, berättelsen är åtminstone strukturerad på ett klarare sätt. Men å andra sidan är den inte lika charmig.

Huvudpersonen Ashton Archer har allt. Utseende, pengar, popularitet, kompisar, tjejer (som inte vet om varandra), en fin Vespa ... Han är omtyckt av alla, får bra betyg, är duktig i alla sporter han testar etc. etc. Han härstammar från en fin familj där alla har varit lika perfekta. Men en dag dyker den vackra, coola Margaret Sheldon upp på sin Lambretta. Från den dag Ashton råkar reta upp henne går allt åt helvete för honom. Han kan inte närma sig Margaret utan att snava på ett spektakulärt och komiskt sätt, alla börjar plötsligt hata honom, familjeförmögenheten försvinner... Hur ska han lyckas bryta den här förbannelsen?

Denhärskulleredanvarittillbakalämnad. Måstetillbibblanimorgon.

måndag 5 november 2007

Blue Monday Volume 3: Inbetween Days


Blue Monday Volume 3: Inbetween Days
av Chynna Clugston-Major

Läs om volym 1, "The Kids Are Alright", här och här, och om volym 2, "Absolute Beginners", här. Det finns även en fjärde volym, "Painted Moon".

De tidigare delarna har mer haft en lång genomgående berättelse i hela boken och kanske någon liten extraserie, men här är det flera kortare berättelser. Alla handlar om olika högtider. Det är ett halloweenparty hemma hos Erin, där alla ska berätta spökhistorier och snor hela handlingen från favoritskräckfilmer och liknande. Valentine's Day leder naturligtvis till massor av galenskaper, medan det i stort sett bara är Clover som är galen på St. Patrick's Day. (Hon är från Irland och inte så förtjust i det amerikanska firandet.) Och Victor tvingas gå tillbaka till sin gamla gothstil på första april. Bland annat... :)

söndag 4 november 2007

Die Schlampenstories


Die Schlampenstories
av Milena Moser

Det här är egentligen en samlingsvolym med två böcker i. "Gebrochene Herzen oder Mein erster bis elfter Mord" och "Das Schlampenbuch". Detta innebär att jag är uppe i nio tyska böcker i år, och alltså borde kunna nå mitt mål på tio. De här böckerna är väl egentligen schweiziska, men det är språket jag tänker på. :)

Det var ett par veckor sedan jag läste den första halva, alltså "Gebrochene Herzen oder Mein erster bis elfter Mord", men jag kommer åtminstone ihåg upplägget även om jag inte riktigt minns varenda mord. Båda böckerna består av korta berättelser. I den första handlar varannat kapitel om samma person, ett kapitel om vart och ett av de elva mord hon har begått i sitt liv. Hon verkar leva enligt devisen "ta ingen skit", och om dessutom tillfälle erbjuds så kan det gott hända att någon dör. Offret kan vara allt från en svekfull älskare till en snarkare i samma sovkupé på tåget. De elva övriga novellerna handlar om helt andra personer, och innehåller inte nödvändigtvis mord. Jag kommer inte ihåg om det är fler mord i boken än de elva som redan nämnts. Jag tror inte det. Gemensamt för de andra är att de handlar om märkliga situationer och är skrivna med elak humor. Om man gillar Ingrid Noll gillar man säkert Milena Moser också. I en enda historia är det en man som är huvudperson, annars är det bara kvinnor.

"Das Schlampenbuch" består också av noveller i samma stil, men den här gången är det inga som hör ihop med varandra. Men det förekommer en hel del mord. Och inte heller här behöver kvinnorna provoceras så hemskt mycket för att döda. Nu låter det kanske som om huvudpersonerna alltid triumferar, men så är det inte alls. Det kan lika gärna handla om en kvinna som blir lurad på något sätt. Ibland slår hon tillbaka, ibland inte.

Lättläst var det i alla fall. Jag missade ingenting p.g.a. för avancerat språk. Det är alltid en fördel.

lördag 3 november 2007

80 romaner för dig som har bråttom


80 romaner för dig som har bråttom
av Henrik Lange

Kristin köpte den här på Bokmässan, och plötslig ville halva hennes jobb ha varsin. När jag ändå beställde åt dem (de är i Norge, så det blev lättare om jag köpte dem) så köpte jag en åt mig själv också.

Det här är sammanfattningar av alla möjliga böcker på fyra serierrutor var. Eller egentligen tre, eftersom titeln tar upp en av rutorna. Lite av idén med en bok är ju förstås att man ska läsa boken, och därför kan ju så här starka förkortningar bli ganska komiska. "Mina drömmars stad" sammanfattas t.ex. till "elände eländes elände elände eländes elände eländes elände elände". :-D

Urvalet av böcker som, hmm, återberättas (om man kan kalla det så) är ganska varierat. Det är förstås klassiker som "Odysséen", "Röde Orm", "Skattkammarön", "Moby Dick" och "Ringaren i Notre Dame", men även t.ex. "Da Vincikoden", "Män som hatar kvinnor", "Jonas Eckel" och "God natt, Alfons Åberg". "Bibeln" blir ganska kul på tre serierutor.

Hur är det med spoilers då? Ja, det beror väl på om man har läst böckerna eller inte. :) Men jag tyckte inte att det var så farligt. Visserligen har jag ju läst långt ifrån alla böckerna, men en del är ju såpass kända att man ändå vet vad som händer. Andra hade jag redan läst, och vissa hade jag ändå inte tänkt läsa. När det gäller resten så får man tänka att det finns ju ganska mycket bok kvar, och vad som händer på slutet är kanske inte det allra viktigaste. fast om man inte har läst "Tio små negerpojkar" så bör man kanske undvika att läsa just den serien, för det är bara en av de gånger som mördaren avslöjas.

torsdag 1 november 2007

Susanne i hushållsskola


Susanne i hushållsskola
av Lisa Eurén-Berner

Nu kommer väl Susanne att haja till igen. Haha!

För den här helt andra Susanne, som de här böckerna handlar om, har det mycket riktigt (man har ju misstänkt det ett tag) blivit dags för förlovning. Hon är inte så gammal, kanske sjutton år eller så, och jag tror att det anses vara ganska tidigt, även på den här tiden. Man tycker i alla fall inte att det är lämpligt att eklatera förlovningen på riktigt innan hon har slutat skolan.

Det är lite om ett inbrott och om en liten välgörenhetsföreställning som Susanne och hennes vänner sätter upp, innan Susanne åker iväg till en fru på landet för att lära sig laga mat. Det är fem flickor som går kursen samtidigt, och mest får man veta om Susannes rumskamrat. Blanche är en tuff stockholmstjej, som inte gillar det här med att sköta ett hushåll, men har blivit ditskickad av sin far och styvmor. Hon skulle hellre vilja bo hos sin mamma i London, även om där är fattigt efter kriget. Blanche kan köra bil och lär Susanne, nåtsånär i alla fall. Och så ser ju Susanne och hennes mamma till att historien med Blanche får ett lyckligt slut. Susanne blir duktig på att laga mat. Slut.

Handlingen och personskildringarna är väl inte så imponerande. Men det är kul att läsa om den här tiden, inte minst hur Susannes lillebror pratar.

Sprakfåleböckerna:
1. "Fröken Sprakfåle"
2. "Fröken Sprakfåle växer upp"
3. "Fröken Sprakfåle på grönbete"
4. "Fröken Sprakfåle förlovar sig"
5. "Fröken Sprakfåle byter namn"
6. "Unga fru Sprakfåle"
7. "Sprakfålen tar farväl"
8. "Inga-Majas baby"
9. "En liten sprakfåle till"
10. "Sprakfålen tar semester"
11. "Susanne på egen hand"
12. "Mamma opp i dagen"
13. "Susanne och en ann'"
14. "Susanne i prästgården"

onsdag 31 oktober 2007

Blue Monday Volume 2: Absolute Beginners


Blue Monday Volume 2: Absolute Beginners
av Chynna Clugston-Major

Läs om volym 1, "The Kids Are Alright", här och här.

Mer knäppa äventyr med Bleu Finnegan och hennes vänner. Den här gången lyckas några av hennes killkompisar filma henne när hon badar och sprida filmen i skolan (some friends, huh?). En av killarna är lite kär i henne, och utpressar henne till att gå på date med honom. Saker som talar emot att det ska bli en bra date är att Bleu hatar honom just nu, att en annan av vännerna ser en chans till att skapa lite intriger samt att en gigantisk fisande utter (egentligen en irländsk mytologisk varelse), som bara Bleu och hennes bästis Clover kan se, följer med. Helt normalt i Blue Monday-världen.

En rolig serie, och jag gillar att karaktärerna har speciella kläd- och musikstilar (mod, britpop etc.). Jag tycker att den har blivit lite bättre sedan volym 1. Jag kanske borde köpa den i alla fall. (Det verkar inte finnas nån jag kan låna volym 4 av, och om jag köper den måste jag ha alla delar. Så är det bara.)

tisdag 30 oktober 2007

Mangatalangen Vinnarna 2007


Mangatalangen Vinnarna 2007

Precis som förra året, fast andra serier förstås och av andra personer (fast jag har för mig att några var med även bland förra årets vinnare). Gratis är gott, och underhållande. :) Men man får ju ta det för vad det är. Det är faktiskt inga proffs som har gjort de här serierna. Fast de kan ju vara duktiga för det. Många är ju väldigt unga och någon kan ju bli serietecknare på riktigt i framtiden.

Jag vill också kunna rita serier!

lördag 27 oktober 2007

The Furies


The Furies
av Mike Carey
Illusterad av John Bolton

Furierna är antika hämndgudinnor från den grekiska mytologin, som bl.a. plågade Orestes efter att han dödat sin mor. I den väldigt invecklade DC Comics-världen finns det två olika superhjätinnor (mor och dotter) som kallas The Fury. I Neil Gaimans The Sandman (som jag har skrivit om flera gånger, använd søk-funktionen) har både de mytologiska furierna och "The Fury", Hippolyta Hall, viktiga roller. Seriealbumet "The Furies" är en spin-off från The Sandman, skrivet av en annan författare. Det finns flera olika serier och annat som utgår från karaktärer och händelser i Sandman-serien. Här är en annan som jag har läst.

Hippolyta, eller Lyta som hon kallas, har förlorat allt som gjorde hennes liv värt att leva och hon har haft stora psykiska problem. Hon har svårt att gå vidare, vem skulle inte haft det?, men får rådet att pröva någon sorts terapi. Det är på det sättet hon kommer i kontakt med en teatergrupp som just ska till Grekland. Lyta talar nämligen grekiska (hennes mamma kom därifrån, har jag för mig). Men det är naturligtvis ingenting som är en tillfällighet. Allt manipuleras av olika gudomar som använder människorna som redskap i sina egna maktkamper. Och Lyta har ett speciellt band till furierna, och till andra makter.

Man skulle i princip sett behöva återberätta hela The Sandman för att förklara vad som händer, men det tänker jag inte göra. Jag tycker inte att man ska börja läsa i den här änden. "The Furies" är en läsvärd fortsättning på Lytas historia, men det gör inte så mycket att jag bara lånade den på bibblan istället för att köpa. Den gjorde mig mest sugen på att läsa om The Sandman.

fredag 26 oktober 2007

People I Wanted To Be


People I Wanted To Be
av Gina Ochsner

Väldigt random biblioteksbok. Jag tyckte om omslaget. :) Men jag hade inte fattat att det var noveller, det står inte på baksidan eller flikarna. Jag tycker ju bättre om romaner, men okej, jag kan läsa noveller.

Om "People I Wanted To Be" syftar på karaktärerna i novellerna så håller jag inte med. Det är knappt någon av karaktärerna jag skulle vilja vara. De bor alla på gråa, slitna platser i Östeuropa eller i norra Oregon, och det verkar alltid vara höst eller vinter (jag vet inte om det faktiskt nämns i texten alltid, men jag får ofta det intrycket ändå), och alla är ensamma, sorgsna och lite bittra. Jag tycker att det ofta handlar om personer som får klara sig med lite halvdana liv, fastän de drömmer om något mer. Ibland mer uttalat, i flera noveller är det någon som längtar efter barn, ibland mindre.

Inte särskilt upplyftande alltså, och jag klarade inte att läsa så mycket i taget, men Ochsner skriver ju bra alltså. Ofta med en dos riktigt mörk humor. Den novell jag tyckte bäst om handlar om döttrarna i en begravningsentrepenörsfamilj, som från en tidig ålder får lära sig familjens hantverk. Bl.a. en del vidskepelser som går igen i andra noveller, som att en död ska begravas med is i händerna för att det ska föra tur med sig. (Smälter det inte? Och är det den döde eller de levande som ska få tur?)

Att ett spöke eller ett par dyker upp är förresten helt normalt.

Uppdatering: Jag läser förresten att titeln syftar på att personerna i boken hellre skulle vilja vara lite annorlunda/någon annan, inte att man som läsare skulle vilja vara dem.

onsdag 24 oktober 2007

Hästtjejen


Hästtjejen
av Åsa Ekström

Ännu en "Lantis" jag fick med mig hem från bokmässan.

Åsa Ekström tecknar serier i mangastil. Hon har bl.a. medverkat i tidningen Manga Mania (numera nedlagd) och hon illustrerar bokserien Stall Norrsken. Men jag tror inte man skulle tänka på att "Hästtjejen" skulle vara mangaaktig på något vis om man inte kände till vem som gjort den.

Det får inte plats sådär jättemycket på 20 sidor i pytteformat, men här finns helt klart allt det viktiga i berättelsen med. En ung kvinna är spekulant på en gård, och medan hon på visning minns hon sin barndom, och särskilt då "Hästtjejen" som hon kände.

måndag 22 oktober 2007

Susanne i prästgården


Susanne i prästgården
av Lisa Eurén-Berner

Om det verkar som att jag läser Sprakfåleböcker allt oftare numera så kan det nog stämma. Jag har insett att jag aldrig kommer ta mig igenom hela serien inom rimlig tid omjag inte snabbar på, och hela villa jag läsa. Om det inte skulle bli rent otroligt tråkig framöver.

Så vad gör då Susanne i en prästgård? Jo, Erik, den trevlige student hon träffade i föregående bok och som hon har umgåtts en hel del med på sista tiden (får man veta), är prästson. Han pluggar i Stockholm (inte till präst) och Susanne ska följe med honom hem över jullovet. Jag är helt säker nu på att det blir Erik Susanne gifter sig med (kommande boktitlar avslöjar också en del), för det skulle bli väldigt svårt för författaren att få dem att bryta på ett vettigt sätt nu. Inte för att jag tycker att de borde göra det alltså, jag bara påpekar att det är lätt att förutse nu. :)

Susanne har ju träffat Eriks familj tidigare (när hon missade sin tågstation och fick gå av på Eriks istället), så det är hon ju inte så nervös över. Men hennes busige lillebror Peter vill gärna följa med, för det är alltid Susanne som får åka ut och resa, aldrig han. Till en början kommer inte detta på fråga, men så skriver Eriks mamma i samma ärende. Erik har nämligen två bröder som är ungefär i Peters ålder... Så mycket motvilligt måste Susanne ha lillebror med sig, och oroa sig för att han ska ställa till nåt eller uppföra sig illa. Dessutom pratar han ofta förskräcklig stockholmsslang. :)

Ja, så är det lite diverse händelser, dramatiska, dråpliga etc. Susanne är väldigt lik Inga-Maja (original-Sprakfålen), Erik är rätt lik Greger (Inga-Majas man), men har inte Peter lite mer personlighet än Klas (Inga-Majas lillebror)?

Och är inte omslagen på sådana här gamla flickböcker helt fantastiska? Även om Erik ser lite dum ut på båda han har varit avbildad på.

Förresten, nu har det tydligen blivit fred, för Susanne nämner detta. Hon drömmer om att få resa till andra länder nu när det är möjligt.

Sprakfåleböckerna:
1. "Fröken Sprakfåle"
2. "Fröken Sprakfåle växer upp"
3. "Fröken Sprakfåle på grönbete"
4. "Fröken Sprakfåle förlovar sig"
5. "Fröken Sprakfåle byter namn"
6. "Unga fru Sprakfåle"
7. "Sprakfålen tar farväl"
8. "Inga-Majas baby"
9. "En liten sprakfåle till"
10. "Sprakfålen tar semester"
11. "Susanne på egen hand"
12. "Mamma opp i dagen"
13. "Susanne och en ann'"

söndag 21 oktober 2007

The Three Incestuous Sisters


The Three Incestuous Sisters
av Audrey Niffenegger

Det här är en bilderbok i samma stil som Niffeneggers "The Adventuress". Mörka stämningsskapande bilder och mycket få ord. Och historien är lika konstig den här gången.

Det handlar om tre systrar som lever ensamma i ett hus vid kusten. När den yngsta och vackraste, Bettine, blir uppvaktad av en man blir den äldsta, Ophile, svartsjuk. Mellansystern Clothilde samtalar telepatiskt med Bettines ofödda barn. Men Ophiles svartsjuka leder till en tragedi...

Underlig berättelse.

(Boken är förresten mycket större än min scanner, så jag tog ett kort i dålig belysning istället.)

Best of American Splendor


Best of American Splendor
av Harvey Pekar
Illustrerad av Dean Haspiel, Josh Neufeld, Joe Sacco, Frank Stack, David Collier, Gerry Shamray, Sam Hurt, Joe Zabel, Gary Dumm, Colin Warneford, Paul Mavrides, Alex Wald, J. R. Stats, Jim Woodring, Carole Sobocinski, Spain och Scott A. Gilbert. (Omslagsbild av R. Crumb.)

Jag tror inte att jag hade hört talas om Harvey Pekar innan filmen som baserar sig på hans serier (American Splendor) kom för ett par år sedan. Inte för att jag har sett filmen, men det skrevs ju om den i tidningarna. Det har aldrig blivit av att läsa några av Pekars serier heller, men de har ju några av dem på biblioteket. Jag passade på att låna det här albumet för ett par veckor sedan.

Det visar sig att Pekars kännetecken är att han är en gnällbert. Detta är min term för personer, ofta medelålders eller äldre män, som alltid har nåt att klaga på. De brukar dock inte ha den här självinsikten ("I don't have it worse than a lot of people, but I pity myself more."), eller förmågan att författa seriemanus om det. Ja, för Pekar skriver bara manus till serierna, de är tecknade av en rad olika serietecknare. Nästan alla serier handlar om vardagshändelser ur hans eget liv, t.ex. att han får en buckla bilen (massa trassel med försäkringsbolaget m.m.) eller pratar med folk på sitt jobb. Ibland är händelserna inte lika vanliga, som när han blir inbjuden att vara gäst hos Letterman igen. Pekar var nämligen en återkommande gäst i programmet för länge sedan, men slutade bjudas in p.g.a. ett bråk med Letterman.

Jag trodde att "Best of American Splendor" skulle samla serier ända från 70-talet, när Pekar startade sin självbiografiska serie, fram tills när samlingen kom ut, men det mesta av materialet verkar vara från mitten av 90-talet. Det handlar mycket om efterverkningarna av hans cancer (cellgifterna förstörde hans höft, och vid den här tiden vet han att han förr eller senare kommer behöva ett höftledsoperation, men att senare är bättre enligt läkarna), om hans och hans fru gemensamma bok "Our Cancer Year" (som jag har planer på att läsa), ett eventuellt framtida filmprojekt som kanske kommer genomföras och om pengar. Pengar är väldigt viktigt. Serierna ger inga stora inkomster, utan Pekar måste fortfarande jobba i journalarkivet på ett sjukhus i sin hemstad Cleveland. Han har en fru och har plötsligt fått en fosterdotter, och dessa ska försörjas. Det funkar så länge han jobbar, men om han pensionerar sig får han bara ut så och så mycket av lönen, mer ju längre han väntar med pensionen. Det är mycket funderande fram och tillbaka om när han skulle kunna gå i pension, hur mycket pengar han skulle kunna få genom en film och hur mycket pengar han får för varje recension han skriver åt olika tidningar.

Det är många olika serier i boken, en del som jag gillar andra som jag inte bryr mig så mycket om. Men det är tillräckligt mycket bra för att jag ska bli intresserad av att läsa mer av Harvey Pekar. Och kanske se filmen.