lördag 31 december 2016

The Wolves of Willoughby Chase

The Wolves of Willoughby Chase
av Joan Aiken

Jag sa ju att jag ville läsa mer av Joan Aiken. Så jag valde just den boken som jag redan har läst ... "Mysteriet på Willoughby Chase" var en favorit när jag var barn, men då visste jag inte att den var den första delen i en serie. Jag tror inte att fler delar är översatta till svenska, och dessutom verkar åtminstone den här vara ganska fristående. Nästa bok handlar t.ex. om de vidare äventyren för en karaktär som förekommer i den här boken, men som inte är huvudperson här.

Jag minns att det var något som inte riktigt stämde med boken. Man förstår inte riktigt var och när den utspelar sig. Jag vet inte om man tog med det lilla förordet i översättningen, i så fall läste jag inte det, men här förklaras det att detta faktiskt är kontrafaktisk historia. Det utspelar sig i England på 1830-talet, när kung James III regerade. Det har inte funnits någon James III. Jo, i Skottland, men det var på 1400-talet. Kanaltunneln var redan byggd på den här tiden och stränga vintrar har drivit en stor mängd vargar från Europa och Ryssland. Stora vargflockar är en fara att räkna med på den engelska landsbygden.

Sylvia Green tillhör en fin släkt, men förlorade sina föräldrar tidigt. De senaste åren har hon bott hos en äldre släkting i London, tant Jane, under mycket knappa omständigheter. Tant Jane sätter en ära i att inte be sin bror, sir Willoughby, om pengar. Men nu är det så illa att hon har bett honom ta hand om Sylvia. Sir Willoughby har en dotter i samma ålder, och även om det innebär att tant Jane nu blir helt ensam så är detta det bästa för Sylvia.

Bonnie på Willoughby Chase är eld och lågor över Sylvias ankomst. Hon är enda barnet, och det här blir ju som att få en syster och lekkamrat. Det enda som förstör hennes glädje, och det rejält, är att i samma veva ska hennes föräldrar resa bort. Hennes mor är sjuklig och behöver vistas i Sydeuropas varmare klimat en tid. Men sir Willoughby har ordnat så att en avlägsen släkting blir flickornas guvernant och dessutom sköter godset. Men så fort Bonnies föräldrar har rest så visar miss Slighcarp sin rätta natur. Hon har definitivt en baktanke med sitt nya uppdrag. Hon och hennes allierade är nästan komiskt onda. Det är till och med så att de har "onda" namn, vilket passar in i 1800-talsatmosfären.

Jag tycker att julen är kostymdramats tid, och eftersom det dessutom är vinter i boken så passade den perfekt att läsa nu under julen. Ett mysigt äventyr. Jag blev väldigt sugen på att läsa resten av serien också.

Och så får jag väl passa på att önska ett gott nytt år! Statistik och favoriter från 2016 kommer senare, när jag har hunnit skriva om alla böcker som jag läste under året. Ja, det är bara en till, så det ska väl inte dröja så länge.

fredag 30 december 2016

Wer schön sein will, muss reisen

I min Jorden runt-blogg kan man läsa om en reseskildring från Mauretanien, om man skulle vilja det.

Bli som folk

Bli som folk
av Stina Stoor

Jag hade läst (och älskat) en av Stina Stoors noveller tidigare – "Ojura", som också är med i den här samlingen. Den är fortfarande en av mina favoriter, men resten av novellerna är också riktigt, riktigt bra. Perfekt fångade människor.

Jag gillar språket också. Min inre röst vill slå över till ett norrländskt tonfall, som den tyvärr inte behärskar, när jag läser. Jag kanske borde försöka mig på ljudboken.

torsdag 29 december 2016

Till rum nitton

Till rum nitton
av Doris Lessing

Susan och Matthew Rawlings har ordnat det perfekt för sig. De har gift sig vid en lämplig ålder (inte för unga, vilket de har sett kan leda till problem), de har ett trevligt hus och friska barn, och de har förutsett att livet inte kan vara en dans på rosor. De vet redan att Susan kommer känna sig uttråkad ibland när hon tar hand om barnen, men det får man ju räkna med. Dessutom kan hon ju börja jobba igen så småningom. De har förutsett alla problem och vet att de kommer kunna klara av dem.

Självklart är det bara som de tror. För när Susan börjar känna att hon vill fly från familjen, bara ha en stund för sig själv, så är det ingen som riktigt förstår. Visst, de kan skaffa au pair. Visst, hon kan få ett eget rum i huset, där barnen inte får störa. Men egentligen finns det ingen förståelse för Susans känslor. Så det är väl något fel på henne då.

Jag har läst novellen tidigare, men jag märker att jag inte kommer ihåg den så bra. Jag kanske inte riktigt förstod mig på den då. Nu tycker jag att den är mästerligt skriven.

onsdag 28 december 2016

Dolly

Dolly
av Alice Munro

Det börjar oroväckande. Håller de verkligen på med det jag tror? Och sedan fortsätter det åt ett håll som jag inte alls hade väntat mig. Mycket bra novell.

Och jag lyckades i alla fall förutse något.
Berättaren: *ägnar sig att åt skriva biografier om bortglömda kanadensiska författare*
Jag: Som Martha Ostenso?
Berättaren, ett par sidor senare: Och jag fann mig berätta om de försummade författarna och till och med namnge den som jag för ögonblicket arbetade med, Martha Ostenso ...
Jag: Ha!

tisdag 27 december 2016

The Country Diary of an Edwardian Lady

The Country Diary of an Edwardian Lady
av Edith Holden

Edith Holden var konstnär, illustratör och konstlärare, och tydligen mycket intresserad av naturen. I den här boken har hon fört anteckningar om naturen och årstidernas skiftningar under år 1906. Dessutom har hon tagit med dikter som passar för månaden och framför allt illustrerat med bilder av växter, fåglar m.m. Inte för att ges ut, verkar det som. Hon kallade den "Nature Notes for 1906". Den gavs inte ut förrän på 70-talet.

Det tog ett tag att läsa. Jag läste nämligen en bit varje månad. Jag tyckte att det var det enda vettiga.

söndag 25 december 2016

On the Move: A Life

On the Move: A Life
av Oliver Sacks

Man känner ju mest till Oliver Sacks som neurologen som skriver medryckande om sina patienter i t.ex. "Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt" och en Robin Williams-film som jag inte har sett. Däremot har jag läst några av Sacks andra böcker också, en om syn och hallucinationer och så en självbiografisk bok om kemiintresset han hade som barn (och med utgångspunkt från detta även om hans släkt och hans uppväxt i 40-talets London). Och så dyker den här bilden som är på omslaget till "On the Move" upp på nätet med kommentarer som "kan ni fatta att detta är Oliver Sacks!". Tydligen hände det en massa saker som jag inte hade gissat på mellan de böckerna som jag har läst.

Det här är mer en traditionell självbiografi. I motsats till "Morbror Volfram" så finns det inte ett särskilt tema, så det blir ju spretigare. För att det är mycket spret under en livstid. Fast något som återkommer är det här med att gå helt upp i ett eller annat, och det kan vara allt från kroppsbyggande till blötdjur eller olika droger. Jag uppskattar den förmågan mycket, även om det uppenbarligen inte alltid är en så bra egenskap. Det är minst sagt ett händelserikt liv som återberättas här. Och långt ifrån allt har varit lätt.

Att redan ha läst "Morbror Volfram" är nog inte fel, eftersom man då redan vet mycket om släkthistorien och barndomen, som inte ägnas särskilt stort utrymme här.

(Kul detalj: I ett avsnitt befinner vi oss plötsligt i persongalleriet av "Love, Nina" av Nina Stibbe  – en bok som jag gillar. Det är inte samma tid, men flera av de där kulturpersonligheterna på den där gatan dyker upp här också.)

Juldagen

Jag hoppas att alla har en riktigt mysig juldag, kanske med en julklappsbok eller en hel bunt. Här är de böcker som jag fick igår. Ja, det blir mest böcker som jag får. Och mest böcker som jag har önskat mig. Enbart böcker som jag har önskat mig faktiskt. Tydligen är det inte så lätt att köpa böcker till mig.

Uppifrån:
Karin Johannisson - "Den sårade divan"
Annika Norlin - "Texter"
Lucia Berlin - "A Manual for Cleaning Women"
Hanna Hellquist - "En tryckare på Blue Moon Bar"
Grady Henrix - "Horrorstör"
Marika McCoola (!), Emily Carroll - "Baba Yaga's Assistant"
Neil Gaiman - "The View from the Cheap Seats"
Lisa Wool-Rim Sjöblom - "Palimpsest"

Och så fick jag ju en Jane Austen-actionsfigur. Så klart. Tack så mycket! :)

Den läsande tomten brukar stå någonstans i min bokhylla varje jul.

Jag borde ju ha tagit en fin bild på de böcker som jag gav bort också, men det glömde jag förstås i den allmänna tejpstressen den 23:e. Typiskt.

Nu ska jag ut och jaga pokémon.

torsdag 15 december 2016

Du och jag mot världen

Du och jag mot världen
av Zulmir Bečević

I den sista (om man läser dem i samma ordning som jag gjorde alltså) av Novellix temafyra om flykt är själva flykten redan avklarad. Huvudpersonen och hans mamma bor i Sverige. Men det gör inte pappan. Han är död i hemlandet. Det kan huvudpersonen inte acceptera.

Hela fyran om flykt är klart läsvärd. Speciellt nu, tänkte jag skriva, men egentligen är det väl alltid ett aktuellt ämne.

måndag 12 december 2016

Se dig inte om!

Se dig inte om!
av Eyvind Johnson

Det är 1916, Olof är sexton år och han har nytt jobb igen. Den här gången på en biograf. Till en början med att sätta upp affischer och sånt, men han kan säkert få bli upplärd till biografmaskinist så småningom. Han får också följa med på turné på landsbygden, där man inte har några egna biografer. Han läser mycket och gör sig egna funderingar, men ibland får han korrigera sig i tanken – snart kommer revolutionen och då kommer allt säkert bli helt annorlunda.

De tidigare böckerna i serien är "Nu var det 1914" och "Här har du ditt liv!". Jag tycker om att läsa de här böckerna om en pojkes liv och tankar för hundra år sedan (jag läser dem ju så att de utspelar sig för exakt hundra år sedan). Men nästa bok är den sista.

måndag 5 december 2016

Eller sjunk i havet

Eller sjunk i havet
av David Mohseni

Det här verkar vara ett utdrag ur en kommande bok om David Mohsenis flykt från Afghanistan till Sverige, där hans bror redan bodde. I den här delen av berättelsen befinner han sig i Iran, nära gränsen till Turkiet. Hans bror ringer och berättar att han inte har kunnat få tag i någon människosmugglare som kan ta honom över gränsen, så det får Daoud (David) försöka ordna själv. Hur man nu gör det. Han känner ju ingen i den här stan. Detta är dessutom bara en liten del av resan som han måste göra. Från Turkiet ska han också ta sig över gränsen till Grekland.

Det jag uppskattar mest med "Eller sjunk i havet" är att den är självupplevd och att många av detaljerna är sånt som man kanske inte har tänkt på men så klart är det så. Vad som kan hända medan man tar sig över gränsen är vi väl alla medvetna om vid det här laget? Men en sån sak som att så klart klantar man till det när man ska leta efter någon som kan smuggla en över gränsen, i synnerhet om man är tretton år.

söndag 4 december 2016

Skeletons on the Zahara

Jag har skrivit lite om den här boken, om hemska umbäranden i Sahara på 1800-talet, i min Jorden runt-blogg.

lördag 3 december 2016

Lisa och de flygande barnen

Lisa och de flygande barnen
av Posy Simmonds

Jag köpte bara den här (på loppis) för att jag tyckte att det var lite kul att Posy Simmonds hade skrivit den. Annars har jag bara läst "Tamara Drewe" och jag vill läsa fler av hennes serieböcker för vuxna. Det här är för barn, men jag känner ändå igen stilen från hennes andra serier.

Lisa, hennes pappa och hennes bebislillebror Willy ska gå och leka i parken, men pappa tycker att det är för kallt för Willy (trots att han ändå kunde stå och prata med bekanta på gatan hur länge som helst) och bestämmer att de ska gå på museum i stället. Lisa blir arg och sätter sig och surar på en soffa i entrén medan pappa går iväg till utställningarna. Men snart får Lisa annat att tänka på, när ett par keruber från olika konstverk får liv och vill leka.

Jag känner inte att jag tillhör målgruppen, men det var ju en ganska kul historia.

fredag 2 december 2016

Bricken på Svartvik

Bricken på Svartvik
av Vibeke Olsson

Det har gått några år sedan den stora strejken vid sågverken runt Sundsvall. Bricken har blivit fjorton år och fått ett mer ansvarsfullt jobb. Alla sågverksungarna börjar ju jobba när de är sju-åtta år, men då gör de ju ganska enkla och ofarliga sysslor. Men nu är Bricken ribbkaperska och får stå vid en snurrande klinga och kapa ribb under långa arbetsdagar. Vad nu ribb är. Jag antar att det är någon smal produkt från sågen.

Hon är väldigt stolt över sitt jobb. Annars är det mesta som vanligt, utom att Bricken har lättare att bli irriterad på sina föräldrar numera. Men hon är också orolig för dem. Pappan med sin förstörda axel och mamman med sitt magsår. Hon tycker att de har blivit så gamla. Hon funderar också på om hon ska låta sig döpas i baptistkyrkan. Mamman är medlem men inte pappan. En av kompisarna verkar så säker i sin tro, men de andra kompisarna intresserar sig för helt andra saker. Vad ska hon välja?

Jag gillar de här böckerna. Det är ju svårt att veta, men de känns i alla fall övertygande, som att Bricken verkligen kunde ha levt vid ett sågverk utanför Sundsvall på 1800-talet. Ibland får man ju inte alls den känslan när man läser historiska romaner, men här funkar det.

En kul grej var att medan jag läste "Bricken på Svartvik" så började den nya säsongen av Historieätarna på TV. Och i första avsnittet kände jag igen nästan allt från den här boken och "Sågverksungen"! Allt hade med träindustrin i Norrland att göra, och Erik Haag och Lotta Lundberg testade allt från att leva lyxigt träpatronsliv på hotell Knaust till hur det kunde vara under de värsta svältåren. Det är ju de som Brickens föräldrar kallar storsvagåren – orsaken till att Bricken är ett omhuldat ensambarn är att de förlorade alla hennes äldre syskon då. Bricken tänker mycket på syskonen som hon aldrig fick träffa. I första boken är brodern Mårten hennes låtsaskompis, men just det har hon vuxit ifrån nu.

torsdag 1 december 2016

Årets sista SUB-räkning

Oj oj, så mycket att göra idag med att öppna alla kalendrar och räkna alla olästa böcker. Jag har teadventskalender, paketkalender och ett par chokladkalendrar. Jag gillar adventskalendrar. Egentligen borde jag hitta på något kalenderartat i bloggen något år, men det blir inte i år i alla fall.

Men jag har räknat min SUB. 1803 böcker. Så klart. Och jag har dragit lott om vilken av dem som "måste" läsas den här månaden. Det blev nr 95, "Bock i örtagård" av Fritiof Nilsson Piraten.

Förra månadens bok blev ingen succé. Det är säkert en utmärkt bok, men den ska inte läsas på svenska insåg jag snabbt. Jag kommer skaffa den på engelska någon gång i framtiden. Jag har också en annan lottad bok kvar. Det hade ju inte varit fel att hinna med både den och den här månadens i år. Men vi får se. Man vet aldrig vad som faktiskt blir läst.

måndag 28 november 2016

Farväl till dem på land

Farväl till dem på land
av Marjaneh Bakhtiari

Gripande novell om hur ett barn upplever pappas och farmors flyktplaner, och vad vi förstår av det hon berättar som hon inte förstår själv.

fredag 25 november 2016

Kvinnor ritar bara serier om mens

Kvinnor ritar bara serier om mens
av Lena Ackebo, Fanny Lindgren Agazzi, Bitte Andersson, Siri Ahmed Backström, Malin Biller, Tyra Blomster, Karolina Bång, Jojo Falk, Susanne Fredelius, Anneli Furmark, Hanna Gustavsson, Julia Hansen, Joanna Hellgren, Monica Hellström, Stina Hjelm, Joanna Johnson, Elin Lucassi, Lisa Medin, Lina Neidestam, Sara Olausson, Emma Rendel, Matilda Ruta, Lisa Rydberg, Lotta Sjöberg, Linda Spåman, Wendel Strömbeck, Julia Thorell, Frida Ulvegren, Klara Wiksten, Li Österberg och Emelie Östergren

Titeln och idén kommer visst från en sommarprat med Liv Strömqvist. Någon hade sagt till henne att han inte läste kvinnliga serietecknare, för att de bara skriver om mens. Förordet till det här seriealbumet är en forumtråd (?) där några kvinnliga serietecknare pratar om detta och säger att då gör vi väl precis det då. Rätta takter!

Temat för många av serierna är första mensen eller de olika stadierna i menscykeln. Det jag relaterar mest till är nog faktiskt det här med att man inte äger ett lakan utan fläckar, även om det kanske inte direkt är det viktigaste som tas upp i boken. Det är många olika aspekter på mens som tas upp och alla möjliga grader av allvar eller humor.

Som alltid när det handlar om antologier så är det vissa serier man tycker bättre om mer än de andra. Och antagligen är det helt olika serier för olika läsare. Det finns säkert något för alla här.

måndag 21 november 2016

Lilla asken

Lilla asken
av Ania Monahof

En av novellerna i Novellix "temafyra" om flykt. Den här är väl den som jag tror utspelar sig längst bort i tiden och jag tror att det är en självbiografisk historia. Dey är 1940-tal. En tonårsflicka med mamma, mormor och mosters familj har redan lämnat sitt hem för Finland, men inte heller Finland är tryggt. Man måste till Sverige, men det får inte märkas att man är på väg. Det är riskfyllt och mormor är ovillig att lämna det nya hemmet för något nytt okänt.

Jag tror att alla novellerna i kvartetten kommer kännas angelägna att läsa, och den här är förstås inget undantag. Men jag förstod senare att den inte är skriven som en novell från början, utan den är ett utdrag ur en bok som heter "Mot stjärnan". Det kanske kan förklara varför det var svårt i början med att hålla ordning på alla personer som är med.

fredag 18 november 2016

The History of Love

The History of Love
av Nicole Krauss

Jag var tvungen att googla lite på det här. Jag vet ju att Nicole Krauss tidigare var gift med Jonathan Safran Foer. Tydligen gavs den här boken och "Extremt högt och otroligt nära" ut med bara någon månads mellanrum. Och nej, det är inte bara jag och en i min läsecirkel som har reagerat på att de är ... typ samma bok.

Alma Singer är döpt efter en ganska okänd bok som hennes föräldrar avgudar. Nu är hennes pappa död sedan ett par år tillbaka. Hennes mamma får i uppdrag att översätta den här boken till engelska (den är spanskspråkig) av en privatperson som har hört talas om den och gärna skulle vilja läsa den. Alma är lite inne på att para ihop sin mamma med en ny man, och kanske den här uppdragsgivaren hade passat. Överhuvudtaget blir hon intresserad av boken och sin namne i den, och börjar göra en del efterforskningar.

Vi får också läsa om bokens tillkomst och hur det kom sig att Almas pappa upptäckte den i ett litet sydamerikanskt antikvariat en gång.

Samtidigt får vi följa en lite knepig äldre man, Leo Gursky, som bor i en lägenhet full av grejer och skräp. Han har en lika knepig vän som bor granne och han har en son som inte vet att Leo är hans pappa. Men Leo har hela tiden följt sonens liv på avstånd.

Ja, och så flätas ju allt ihop på något sätt, och olika avsnitt i boken är skrivna på olika sätt. Jfr "Extremt högt och otroligt nära". Och den döda pappan, och letandet efter någon i New York ... Det finns t.o.m. en excentrisk liten pojke (Almas bror). Det är klart att de är två olika böcker, men de är ju så lika. Det är nästan som om författarna skrev en lista med saker som skulle vara med och sedan skrev varsin bok, som någon sorts lek. Och jag tycker ganska bra om båda böckerna. Jag tycker inte att de är så fantastiska som jag hade hört (och det blir ju alltid en besvikelse), men ändå helt okej. Gåtor är ju alltid trevligt att läsa om. Och jag gillar avsnitten om Leo Gursky.

torsdag 17 november 2016

Skräckens timmar & andra rysare

Skräckens timmar & andra rysare
av Joan Aiken, Ray Bradbury, Philippa Pearce m. fl.

... där "m. fl." uppenbarligen står för John Gordon, eftersom han är den enda av författarna som inte nämns på omslaget. Det här är en ganska typisk samling spökhistorier, sådana som jag gärna läste när jag var liten. Detta är en av de böcker jag läste då och som jag läser om nu på grund av ett par noveller som jag fastnade särskilt för då: "Han", "Födelsedagsfesten" och "Inkräktarna", samtliga av Joan Aiken. Nu ser jag ju hur konstigt urvalet är. Alla novellerna i boken är av Joan Aiken utom tre, en av var och en av de andra författarna. Som att man egentligen hade tänkt översätta en novellsamling av Aiken men ångrade sig. Men alla novellerna är bra, även om jag läste två av dem i en annan gammal spökhistorieantologi ganska nyligen (för tre år sedan, allting är relativt). Särskilt skulle jag vilja läsa mer av Aiken och Bradbury. *klickar hem bok*

tisdag 15 november 2016

Ett testamente från helvetet

Ett testamente från helvetet
av Kristina Ohlson

En deckarförfattarinna har inte hörts av på flera dagar och har inte dykt upp på avtalade möten. Åtminstone det senare är ovanligt för henne och hennes advokat bestämmer sig för att undersöka saken.

Spännande och skrämmande novell. Jag gillar!

måndag 14 november 2016

Anya's Ghost

Anya's Ghost
av Vera Brosgol

Anya vantrivs och försöker passa in i sin skola. Hon är rysk, klumpig och lite tjock samt ständigt förföljd av Dima, en rysk tönt vars familj går i samma kyrka som hennes egen. Ingen som skulle höja Anyas status i skolan direkt. Inte som snygge Sean, som överraskande nog ibland pratar med Anya.

Så råkar hon ramla ner i en uttorkad brunn som också innehåller ett skelett, och ett spöke. När Anya blir räddad upptäcker hon att spöket, en tjej i hennes egen ålder, har följt med. Creepy, men också rätt användbart för att fuska på prov och ta reda på Seans schema så Anya kan "råka" springa på honom. Men när spöket försöker styra Anyas liv är det inte lika kul längre.

Superbra och rolig serie i high school-miljö som dessutom var betydligt läskigare som spökhistoria än vad jag hade förväntat mig.

söndag 13 november 2016

Hemma och på luffen

Hemma och på luffen
av Albert Engström

Först lite konsumentupplysning: Jag behövde en bok från 1916 till bokbingot och "1001 böcker du måste läsa innan du dör" tipsade om Albert Engströms "Hemma och på luffen". Biblioteket har den så det verkade ju som ett självklart val. Men jag blev misstänksam när en av texterna i boken hette ett datum som kom senare än 1916. Och när texterna ö.h.t. sades vara skrivna 1918, 1919 ... Och av texterna som Göran Hägg nämnde i "1001 böcker" fanns inga spår. Men boken finns ju hos Projekt Runeberg också, där med ett helt annat innehåll. Det verkar som om biblioteket har en utgåva med ett urval av Engströms texter i en tio-tolv band, där varje band är döpt efter en av Engströms böcker. Fast de har inte samma innehåll som de böcker de är döpta efter. Det är den enda förklaringen jag kan komma på. Väldigt märkligt och något som jag aldrig hade märkt om jag inte hade varit så inställd på att boken skulle vara från just 1916.

Jag läste alltså boken hos Projekt Runeberg. Egentligen det första jag läser av Engström om man inte räknar att man ibland ser enstaka skämtteckningar här och där. Det här är en samling korta berättelser av olika slag, ofta illustrerade. Det finns en del historier från Småland och Roslagen och betraktelser från resor i USA och i Tyskland, mitt under första världskriget. Jag tyckte om boken och kan tänka mig att läsa mer av Engström.

lördag 12 november 2016

Om flickor för flickor: Den svenska flickboken

Om flickor för flickor: Den svenska flickboken
Red. Ying Toijer-Nilsson och Boel Westin

Ibland kanske man går igenom sin bokhylla och tänker att "de här loppisböckerna om gamla ungdomsböcker har nog Marie mer glädje av (om hon inte redan äger dem), det är ju inte som att jag kommer orka läsa dem, haha!". Marie ville gärna ha dem. Fast plötsligt kände jag ett starkt behov av att läsa den ena. För det händer ju varenda gång man plockar ner en av sina olästa böcker från hyllan. De ser ju alltid så spännande ut så. Precis som när man stod där på loppisen och tänkte att den här måste jag ha.

Detta är alltså en essäsamling om gamla svenska flickböcker och deras författare. Sådana som de medverkande (litteraturvetare och vad de nu kan vara) kanske läste som barn och tonåringar, och som i många fall var gamla redan då, och som ofta fick dålig kritik den gången de gavs ut. Men ofta finns det ju något intressant i böckerna ändå, och de var kanske mest skrivna för att underhålla i vilket fall som helst. Jag tycker ju att det är roligt att läsa gamla flickböcker och tyckte följaktligen också att det var väldigt intressant att läsa den här boken.

Några av författarna som tas upp är ju inte bortglömda för att de också skrev annat. Agnes von Krusenstjerna och Ester Blenda Nordström till exempel. Och Sprakfåleböckerna var ju populära under så lång tid. Men det finns också gott om texter om författare vars böcker är ganska lätta att hitta på loppis, men där man inte kan hitta information om författarna lika enkelt. Och författaren Inger Brattström (som har skrivit både flickböcker och andra böcker för barn och ungdom) bidrar med en text om sin mamma Lisa Högelin, som även hon var författare av just flickböcker.

Mina favoriter Lottaböckerna är inte med, och inte sådant som Bonnie, Jolly, olika hästböcker etc. Detta handlar om flickböcker av lite äldre datum. Mer 20-tal och 30-tal.

Det kan hända att min syster också måste läsa åtminstone delar av boken. Det står om en serie av Jeanna Oterdahl som hon har läst. Ja, hon läste just "En piga bland pigor" förresten, så kapitlet om Ester Blenda Nordströms flickböcker kan kanske också vara av intresse. Men sedan ska Marie få den. Hon har nog ett lite mer akademiskt intresse för det här än vad jag har.

Kryss för "A collection of essays" i bokbingot.

söndag 6 november 2016

Bjäran

Bjäran
av Åsa Larsson och Ingela Korsell
Illustrerad av Henrik Jonsson

När stöldbegärliga saker och pengar försvinner är vissa snabba med att anklaga Alrik och Viggo. Det vet man ju hur de är! Och det ser faktiskt illa ut. Just de två har flera gånger varit nästan de enda som har haft tillfälle att stjäla sakerna. Fast som vanligt ger bokens titel en viss ledtråd om vad det egentligen är som händer.

Dessutom verkar den där Iris allt skummare. Och vi får veta lite mer om varför Alrik och Viggo inte kan bo hos sin mamma.

Bra och spännande. Jag gillar både den övernaturliga, äventyrliga biten och den del av handlingen som är verklighetsnära.

onsdag 2 november 2016

Hur jag tillbringar mina dagar och mina nätter

Hur jag tillbringar mina dagar och mina nätter
av Håkan Nesser

Berättaren är bosatt i Maardam, samma stad där Nessers van Veeterenböcker utspelar sig (jag borde verkligen läsa dem), och sedan några år gift med en kvinna som tidigare har upplevt något som hon inte vill berätta om. Så en kväl på en bar kommer en främling fram till honom och säger att han vet något om berättarens fru.

Spännande novell som är sådär som en novell ska vara, men oväntande vändningar i handlingen. Riktigt bra.

tisdag 1 november 2016

Lagt kort ligger i november

Dagens SUB-räkning: 1807 st. Det är ju två färre än förra månaden. Trots att jag har skaffat Netflix! Jag har i och för sig varit hemma från jobbet med en förskräcklig hosta i ett par veckor ...

Och månadens bok ur SUB:en är "Lagt kort" av Joan Didion. Jag har inte läst något av Didion tidigare trots allt bra jag har hört. Jag har visserligen en och en halv oläst månadsbok kvar sedan tidigare men det ska nog gå bra.

söndag 30 oktober 2016

En smakebit på søndag (Skräckens timmar & andra rysare)

http://gronneskoger.blogspot.se/2016/10/we-are-ants-en-smakebit-pa-sndag.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag har bullat upp med chokladbitar och spökhistorier. Barnen i området borde ju inte komma förrän imorgon, men man vet inte riktigt. Spökhistorierna är till mig själv. Jag kanske kan få lite choklad också? Svårt att veta hur många som kommer.

Just nu läser jag en bok som jag också läste när jag var i 10-12-årsåldern. Jag läste många sådana här samlingar med spökhistorier då. Vissa av historierna kommer man ihåg, men ofta inte vilken samling den kom ifrån. Den här verkar i alla fall innehålla ett par av de berättelserna jag minns. Dessutom några som jag är säker på att jag läste för inte så länge sedan, när jag läste om ytterligare några spökhistoriesamlingar från när jag var liten. Det verkar som om man ofta har tagit med samma historier i flera samlingar. Dagens smakbit kommer från en av dessa. Det var inte alls länge sedan jag läste den sist. Kan det ha varit i "Världens bästa spökhistorier nr. 2"? Jag ser i bloggen att John Gordons novell "Skräckens timmar" är med i den som "Lämnad i mörkret", men boken är utlånad så jag vet inte om det är den här Bradburynovellen som är med där också. Jag var i alla fall nästan tvungen att välja just den här smakbiten, ni kommer se varför. :)

Martin är tio år och sängliggande, tydligen under en längre period. Hans hund, som helt enkelt heter Dog, springer fritt i grannskapet och tar med sig skräp och dofter i pälsen, och för Martin är det som att uppleva omvärlden. Dessutom har han en lapp i halsbandet om att Martin gärna vill ha besök, så ibland har han med sig vänner hem. Den trognaste besökaren är Martins lärare Miss Haight, men hon dör plötsligt i en bilolycka. Efter det är Dog inte som förr.
Den trettionde oktober sprang Dog ut och kom inte tillbaka alls. Inte ens när Martins föräldrar ropade på honom efter kvällsmaten. Det blev sent, gator och gränder låg övergivna. Vinden blåste kall kring husen. Ingenting syntes till. Ingenting.
Ännu långt efter midnatt låg Martin och tittade ut genom de kalla, klara glasrutorna. Nu fanns inte ens hösten kvar, när Dog inte tog den med in till honom. Det skulle inte bli någon vinter heller. För vem skulle komma med snö som Martin kunde smälta i handen? Pappa eller mamma? Nej, det var inte detsamma.
(Ray Bradbury, "Budbäraren" ur "Skräckens timmar", s. 43)

lördag 29 oktober 2016

Det svarta vattnet

Det svarta vattnet
av Margit Sandemo

Man blir alltid besviken på den här slutstriden. I och för sig, blir man inte alltid besviken på slutstrider? Men i början av Sagan om Isfolket, när man talar om den onda stamfadern Tengel den Onde som en myt, så framstår han som skräckinjagande. När hans inflytande bara uppstår hos de i släkten som är drabbade, för att de liksom är programmerade att göra ont. Även när han börjar ge små livstecken ifrån sig, som att verkligen styra drabbade med sina tankar eller när han skickar någon varelse han har förslavat för att bekämpa Isfolket, så känner man ändå att han är ett hot. Fast i de sistqa böckerna, där man verkligen får se honom, så framstår han mer som löjlig. Fortfarande som ett hot mot världen – man vill ju inte att världen ska hamna i händerna på en sådan som han – men ändå löjeväckande. och det blir inte så dramatiskt som det kunde ha blivit.

Men nu är det slut. Det finns en bok till, som jag väl läser snart, men den är mer som en epilog till serien. Själva striden utkämpas här. Och trots allt på ett lite oväntat sätt.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder 
20. Korpens vingar 
21. Vargtimmen 
22. Demonen och jungfrun 
23. Våroffer 
24. Djupt i jorden 
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans 
28. Is och eld 
29. Lucifers kärlek 
30. Människadjuret 
31. Färjkarlen
32. Hunger
33. Nattens demon 
34. Kvinnan på stranden
35. Vandring i mörkret 
36. Trollmåne
37. Stad i skräck 
38. Små män kastar långa skuggor
39. Rop av stumma röster 
40. Fångad av tiden 
41. Demonernas fjäll 
42. Lugnet före stormen 
43. En glimt av ömhet
44. Den onda dagen 
45. Legenden om Marco

fredag 28 oktober 2016

Nätterna på Mon Chéri

Nätterna på Mon Chéri
av Stefan Lindberg

Jag är lite för ung för att komma ihåg något om den misstänkte för Palmemordet som kallades 33-åringen. Själva beteckningen låter bekant, men inget mer. I Stefan Lindbergs bok kallas 33-åringen för Kenneth Swärd. Eftersom boken hela tiden kommenteras av författaren så vet vi att så länge han försökte använda 33-åringens riktiga namn så gick skrivandet trögt. Men när namnet blev ett annat gick det också att skriva om vad som hände under natten när Olof Palme mördades och flera år senare, när "Swärd" hittades mördad i USA dit han vid det laget hade flyttat. Det ska ha rört sig om ett svartsjukedrama.

Swärd är en minst sagt udda person som på kvällarna gärna åker in till centrala Stockholm och diskuterar politik med främlingar på sitt stamställe Café Mon Chéri. Han är kristen och högerextrem, och han hatar Olof Palme. Han var där under kvällen före mordet. En person som folk kom ihåg. Och det fanns fler saker som tydde på att han skulle kunna vara den skyldige. Det var väl inte så, men han vägrade ändå redogöra för vad han hade gjorde under ett par timmar den natten. Just den tiden som mordet begicks. Bara av ren motsträvighet? Han lär som sagt ha varit rätt speciell.

Boken handlar även om dagarna efter att han har släpps ut häktet. Hur Swärd möter folk och undrar vad deras uppfattning om honom är. Tror de att det var han? Innerst inne? Det här var nog de bitarna som jag tyckte var mest intressanta.

Och så handlar det om vad som ledde fram till mordet på Kenneth Swärd. Om han blev mördad. Kanske var det han som mördade Palme, och kanske var mordet på han själv fejkat. För att han bara var en liten del av en stor konspiration. Och om författarens eget privatspanande på 80-talet, när han var tonåring och hade en kompis som också hon hade egna teorier.

Jag kom att tänka på "From Hell" av Alan Moore. Den handlar om morden som begicks av Jack the Ripper och en av de som brukar misstänkas framställs som den skyldige där. Men saken är den att det inte spelar någon roll. Morden används bara för att berätta om något annat, om en tid och en myt. Det finns så mycket material och så många som lägger hela sina liv på att lösa gåtan, eller på att föra fram just sin teori. Men egentligen är det bara myten och vad den kan säga om sin tid som är intressant. Utredningen av Palmemordet pågår ju fortfarande och händelsen har inte försvunnit in i det förflutna på samma sätt än. Men det var ändå en annan tid. Och allt material och alla teorier, som folk lägger så mycket tid på. Visst finns det en likhet? Och när böckerna om fallet börjar vara som "Nätterna på Mon Chéri" i stället för att höra hemma bland facklitteraturen.

onsdag 26 oktober 2016

Ms. Marvel Vol. 2: Generation Why

Ms. Marvel Vol. 2: Generation Why
av G. Willow Wilson
Illustrerad av Adrian Alphona och Jacob Wyatt

Kamala Khan gör sitt bästa för att kombinera skola och familj med sina nya superkrafter. Superkrafter kräver ju nästan att man försöker rädda världen, eller åtminstone hemstaden Jersey City, och hon har redan träffat på en skurk med onda planer. Men det är ju krångligt när man inte får vara ute sent för sina föräldrar. Men hon får ett oväntat råd från en ungdomsledare i moskén.

Och så träffar hon en av sina favoritsuperhjältar – Kamala är en stor superhjältenörd. Nu måste hon kombinera räddandet av Jersey City med ohämmat fangirlande också.

Jätterolig serie! Jag gillade första delen, men tyckte nog bättre om den här. Nu har det liksom kommit igång.

tisdag 25 oktober 2016

See How Much I Love You

Jag har skrivit ett inlägg om "See How Much I Love You" av Luis Leante i min Jorden runt-blogg.

Knackningar

Knackningar
av Johan Theorin

En pensionär hör knackningar från en annan lägenhet och misstänker att någon hålls inspärrad där. Men hon kan inte räkna ut exakt varifrån knackningarna kommer, och dessutom verkar ingen tro på henne. Hon kanske hade druckit lite när hon ringde 112 ... Mycket spännande historia.

måndag 24 oktober 2016

Legenden om Marco

Legenden om Marco
av Margit Sandemo

Hemma sjuk, då blir det Sandemo. Inte bara, men man vill ju gärna ha åtminstone något lättläst och mysigt. Fast jag är inne på slutstriden i Sagan om Isfolket och det är inte riktigt samma stämning i de böckerna.

Den grupp som är utsedd att utkämpa slutstriden mot Tengel den Onde är på plats i Isfolkets dal. Men deras taktik är att först oskadliggöra hans närmaste medhjälpare, som verkar vara någon historisk illgärningsman som Tengel den Onde har samlat på sig. Så har han gjort tidigare. Mycket tyder på att namnmagi har använts och därför måste man ta reda på så mycket man kan om den här personen. Eftersom det är 1960 så är det biblioteket i Oslo som är den lämpligaste platsen för efterforskningar. Så får några av de som inte direkt deltar i slutstriden också hjälpa till. Lite gulligt (och även lite löjligt) att man inte har problem med att överföra informationen snabbt till Trøndelag – det finns medhjälpare som behärskar tankeöverföring och det finns de som kan förflytta sig mycket snabbt – men att man begränsas av bibliotekets öppettider! Hade det varit 1860 så hade de väckt bibliotekschefen och fått hen att låsa upp, men det är som att sånt inte går för sig i "nutid". (Plus att vissa andra saker ska få tillfälle att hända medan man vänta på att de öppnar förstås.)

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder 
20. Korpens vingar 
21. Vargtimmen 
22. Demonen och jungfrun 
23. Våroffer 
24. Djupt i jorden 
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans 
28. Is och eld 
29. Lucifers kärlek 
30. Människadjuret 
31. Färjkarlen
32. Hunger
33. Nattens demon 
34. Kvinnan på stranden
35. Vandring i mörkret 
36. Trollmåne
37. Stad i skräck 
38. Små män kastar långa skuggor
39. Rop av stumma röster 
40. Fångad av tiden 
41. Demonernas fjäll 
42. Lugnet före stormen 
43. En glimt av ömhet
44. Den onda dagen

Weep Not, Child

Weep Not, Child
av Ngũgĩ Wa Thiong'o

Häromveckan tänkte jag att om ifall att, när det finns en författare som det talas om i nobelprissammanhang och som jag ändå har tänkt att jag ska läsa. Lika bra att passa på. Nu fick ju Ngũgĩ inte nobelpriset, inte i år i alla fall. (Och nu blev det lite otydligt om huruvida man kan säga att man har läst årets pristagare redan innan. Hur mycket måste man ha hört? Måste man ha läst?)

"Weep Not, Child" är Ngũgĩs debutroman, från den tiden han fortfarande skrev på engelska. Intressant bok. Jag kan tänka mig att läsa någon av författarens nyare böcker också.

Njoroges familj har bestämt att en av sönerna ska skickas till skolan och få en akademisk utbildning. Och det blir han, de andra har redan sina vägar utstakade. Den bror som är närmast Njoroge i ålder, Kamau, går t.ex. i lära hos en snickare. Njoroge har drömt om att få gå i skolan så han blir överlycklig. Han är en duktig elev och fortsätter till högre utbildning.

Samtidigt börjar Kenyas svarta befolkning göra uppror mot kolonialmakten. Man utlyser en strejk för bättre arbetsvillkor, och det talas om en gerilla, Mau Mau. Det sägs att Njoroges bröder är med i gerillan. Njoroge själv vill bara ägna sig åt sin utbildning, men omständigheterna är emot honom.

söndag 23 oktober 2016

En smakebit på søndag (Hur jag tillbringar mina dagar och mina nätter)

http://gronneskoger.blogspot.se/2016/10/en-smakebit-pa-sndag.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Fortfarande hemma och hostar. Ska det aldrig gå över? Det är visst många som är sjuka nu, med lite olika symtom tror jag, men ofta lika långvarigt. Jobbigt för oss. Men jag får ju läst en del åtminstone. Just nu en novell av Håkan Nesser.
"Jag är rätt säker på att jag har en historia som skulle intressera dig."
Jag plockade upp en tändsticksplån från disken och började läsa adressen till ett nyöppnat biljardkafé ute i Löhr.
"Om jag får berätta den och du efteråt säger att jag tagit upp din tid i onödan, bjuder jag på två drinkar."
"Två stycken", upprepade han. Jag memorerade telefonnumret till biljarden.
"Det handlar om din fru."
"Min fru? Marlene?"
"Har du flera?"
Jag släppte tändsticksplånet. "Vad i helvete har du att berätta om Marlene?"
"En hel del", sa Perowne.
(Håkan Nesser, "Hur jag tillbringar mina dagar och mina nätter", s. 5)

torsdag 20 oktober 2016

Farlig sanning

Farlig sanning
av Anna Jansson

Deckarnovell om en sköterska som jobbar på akuten och drar slutsatser om några av de patienter som kommer in. Jag tyckte inte att berättelsen var så originell, men en stunds underhållande läsning var det ju.

Eller: Problemet är att han älskar honom

Eller: Problemet är att han älskar honom
av Kristofer Folkhammar

Obehagligt om hierarkierna på en skola och hur de får eleverna att bete sig mot varandra. Det är 90-tal, så extra igenkänning om man är i ungefär min ålder. Men jag kan tänka mig att det inte har varit/är så annorlunda i andra tider.

onsdag 19 oktober 2016

Nana 10

Nana 10
av Ai Yazawa

Obehagligt det här med hur de båda Nana nästan lever i någon sorts fångenskap.

Nana O är ju ihop med Ren Honjo igen, men eftersom han är med i ett av Japans populäraste band, Trapnest, så måste de akta sig så att media inte får reda på något. Men media får reda på något. Mediabevakningen av det här verkar helt vansinnig, men var det inte någon verklig händelse i Japan för ett par år sedan där en kvinnlig popsångerska var tvungen att be om ursäkt offentligt för någon romans? Jakten på Nana O är kanske inte så osannolik ändå. Jag tycker att även brittiska tabloider (när man råkar halka in på dem) kan ha den här tonen, att de verkligen lägger en värdering i vad kändisar håller på med. Det kanske är ganska vanligt ändå.

Nana K är inte känd själv, men hon ska ju gifta sig med Takumi i Trapnest. (Vilket jag är emot att hon gör!) Men allt är topphemligt än så länge, och för att hon ska skyddas från media får hon bo i en lägenhet där portvakten har fått stränga order om att inte släppa in någon.

Så mycket man hinner glömma att man har läst på några år! Jag vet knappt vad som kommer ske härnäst.

tisdag 18 oktober 2016

Pojken som levde med strutsar

I min Jorden runt-blogg går det nu att läsa om Monica Zaks barnbok "Pojken som levde med strutsar". Den boken gav även ett kryss på min bokbingobricka. Jag hade rutan "A tale of survival (fictional or non-)" och hur mer survival kan det bli än att uppfostras av strutsar i Sahara?

måndag 17 oktober 2016

Arra

Arra
av Maria Turtschaninoff

Äntligen har jag börjat på den här serien av Maria Turtschaninoff. Det kanske inte är en serie när alla böckerna är fristående? "Arra", "Anaché", "Maresi" och "Naondel" utspelar sig alla i samma värld, men på olika platser, i olika kulturer och även i olika tider tror jag.

Arra är ett oönskat barn – det åttonde barnet i en familj som inte har råd med åtta barn – och lämnas ofta ensam medan föräldrar och äldre syskon jobbar. Visserligen trivs Arra med att vara ensam i skogen, men hon längtar också efter att någon ska se henne och bry sig om henne. Men när man av en slump till slut lägger märke till henne slutar det i katastrof, det är då familjen upptäcker att hon är en "ofärding" och att hon aldrig kommer kunna göra rätt för sig.

Det visar sig emellertid att hon är duktig på konsthantverk, så visst får man nytta av henne. Inte minst när hon skickas till staden för att bo hos en storasyster som är ingift i en vävarfamilj. Och eftersom Arra är mindre vetande, det tror alla, så drar man sig inte för att utnyttja hennes arbetskraft hänsynslöst. Vi vet redan från början att Arra kommer låta tala om sig. Men hur ska det gå till, så kuvad som hon är?

Den här fantasyvärlden innehåller inte särskilt mycket magi. Det är en uppdiktad värld bara, med en egen historia och egna traditioner (älskar att läsa om traditionerna i Arras hemby – det är precis lagom så att man får en känsla av att allt är genomtänkt, men inte så mycket att det blir som att författaren bara vill visa upp alla detaljer som hon har hittat på). Å andra sidan, den magi som förekommer genomsyrar egentligen allt. Fast de flesta märker aldrig något av det, åtminstone inte de som Arra kommer i kontakt med.

Kul detalj att det står "Legender från Lavora" på omslaget. Lavora är landet där Arra bor och de andra böckerna har liknande undertitlar med de platser där de utspelar sig. "Maresi" och "Naondel" har samma, de utspelar sig båda i Det röda klostret. Det är som att en dag kan det mycket väl dyka upp ännu en legend från Lavora. Man vet aldrig. Att det ska bli tre böcker om Det röda klostret är väl redan bestämt.

söndag 16 oktober 2016

En smakebit på søndag (See How Much I Love You)

http://gronneskoger.blogspot.se/2016/10/bergen-by-en-smakebit-pa-sndag.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Har varit hemma och hostat i flera dagar. Man skulle kunna tänka sig att jag också har hunnit läsa en del, men det har nog mest blivit Netflix är jag rädd. (Marcella och Broadchurch.) Men läste också ut en bok igår och har så smått börjat på en som är en del av mitt Jorden runt-projekt. Här kan man läsa min Jorden runt-blogg.

Boken jag läser nu har med Västsahara att göra. Tydligen lever stora delar av befolkningen i flyktingläger i Algeriet, så det är inte säkert att den utspelar sig inom Västsaharas gränser. Dessutom är huvudpersonerna från Spanien så det kanske kommer vara lite handling därifrån också. Vem vet? Jag har precis börjat läsa.
Still conscious, she cannot rid her mind of the image of the scorpion, which is more troubling than an ordinary nightmare. She can even feel its carapace and legs creeping up her calf. She tries to convince herself that it is not really happening. She tries to move, but has no strength. In reality the sting was short and quick, like the prick of a needle. If it had not been for that woman's shouts of warning: 'Señorita, señorita, careful, señorita!,' she wouldn't have seen it at all. But she turned to look as she was slipping her arm into the burnous, saw the scorpion hanging from the lining and knew that it had stung her.
(Luis Leante, "See How Much I Love You", s. 10)

lördag 15 oktober 2016

Den tunna linjen: Acnegrundarens uppgång och fall

Den tunna linjen: Acnegrundarens uppgång och fall
av Mattias Göransson

Ett reportage från tidskriften Filter utgiven som faktanovell hos Novellix. Handlar om Jesper Kouthoofd, en av grundarna av Acne, ett företag där man skulle få göra vad man ville, obegränsad kreativitet. Men sedan växte företaget och reglerna ändrades. Och för Kouthoofd, som ville hålla fast vid företagets ursprungliga idé, blev det svårt. Intressant läsning.

fredag 14 oktober 2016

Himmelstrand

Himmelstrand
av John Ajvide Lindqvist

Från att ha stått på en helt vanlig campingplats står nu fyra husvagnsekipage på ett helt tom gräsmatta. Tio människor och två djur har följt med när de ... flyttades? För de måste väl ha blivit flyttade? Men var är de då, här finns bara jämn gräsmatta så långt man kan se och enligt gps:en är de kvar på samma plats. Det är som att de är utanför världen på något sätt. Mobilerna har ingen täckning och radion spelar utan avbrott gamla låtar av Peter Himmelstrand, något annat går inte att få in.

Konflikterna börjar ganska snart efter att man har insett att man inte kommer någonstans och att man bara har den mat och det vatten som råkade finnas i husvagnen. Människorna från de olika husvagnarna kände inte varandra sedan tidigare, men några bråkade redan sinsemellan. Och nu kommer alla deras värsta sidor fram. Dessutom verkar alla deras hemliga rädslor få form.

"Himmelstrand" var lite annorlunda jämfört med de andra böcker av John Ajvide Lindqvist som jag har läst. Där har det ofta utspelat sig i en miljö som känns verklig, men där något övernaturligt dyker upp. Här utsätts i stället vanliga människor för en helt främmande miljö. Just nu tycker jag bättre om de andra böckerna. Alltså, "Himmelstrand" är väl bra, men jag tycker ju t.ex. att "Låt den rätte komma in" och "Hanteringen av odöda" är fantastiska. Men man får ju tänka på att "Himmelstrand" faktiskt är första delen i vad jag tror ska bli en trilogi. Det kan hända att jag ser den på ett annat sätt när jag har läst de andra böckerna i serien.

tisdag 11 oktober 2016

The Tale of Jemima Puddle-Duck

The Tale of Jemima Puddle-Duck
av Beatrix Potter

Jag läste ju "The Tale of One Bad Rat" av Bryan Talbot nyligen, en seriebok där Beatrix Potters berättelser spelar en viktig roll. I förordet skriver Neil Gaiman om hur man ofta tänker på Potters böcker som gulliga – för att det finns många gulliga Beatrix Potter-produkter kanske – men om man läser dem så upptäcker man att de inte alls är särskilt gulliga. Och då måste jag ju läsa något av Potter! Den här hittade jag på Bokmässan, i en av second hand-montrarna. Och ... det är inte så gulligt. Verkligen inte.

Jemima Puddle-Duck bor på en bondgård och är ledsen över att bondmoran tar alla ägg hon lägger och låter hönsen ruva dem i stället. Jag antar att det var så man gjorde med ankägg. Jemima försöker gömma sina ägg men de blir alltid upptäckta. Så då fattar hon beslutet att flyga iväg och lägga dem på ett riktigt säkert ställe. Ett beslut som ska visa sig ödesdigert, eftersom Jemima är en ganska naiv anka.

torsdag 6 oktober 2016

Flambards

Flambards
av K. M. Peyton

Den här boken har jag hört mycket bra om. Det är en gammal flickbok/hästbok, från 60-talet tror jag. Den utspelar sig dock ännu tidigare, i början av 1900-talet. Christina Parsons är föräldralös och har flyttats runt mellan olika släktingar. När hon blir 21 kommer hon att få tillgång till ett stort arv, men nu är hon bara tolv. Hon trivs väl ganska bra hos tant Grace i London, men plötsligt vill onkel Russell att Christina ska flytta till honom och hans söner, som är bara lite äldre än Christina, på godset Flambards. Hans plan är väl att Christina ska gifta sig med sin kusin Mark så småningon, säger tant Grace när hon tror att Christina inte hör. Onkel Russell har visst inte så mycket pengar som man behöver för att driva ett stort gods. (Alla som har sett Downton Abbey vet precis. Det här är under samma tidsperiod.)

Christina möts av ett väldigt nedgånget gods, men där stallet och allt som har med rävjakten att göra är tipptopp. Efter en jaktolycka kan onkel Russell inte ens gå ut – dessutom får han vrdesutbrott och är alkoholiserad – men hans jaktintresse har inte minskat och han lever genom sönernas redogörelser för de rävjakter de deltar i. Mark (den som tant Grace menade var utsedd till Christinas blivande make) är nästan lika jaktintresserad som sin far, medan lillebror William hatar jakt av hela sitt hjärta. Han är i stället lika intresserad av maskiner och flygplan. Christina får veta att hon förväntas lära sig rida så att hon så fort som möjligt kan delta i rävjakten. Hon som inte har något som helst erfarenhet av hästar eller av livet på landet överhuvudtaget. Särskilt inte som herrgårdsfröken med makt över underlydande.

Ganska mysig bok, men jag tyckte inte att den levde upp till det jag hade hört. Man hade gärna fått lära känna Christina lite bättre, jag tycker inte riktigt att man gör det här. Men jag kommer ju läsa de två andra böcker jag har i serien. Det finns också en fjärde del, skriven mycket senare än de andra, men jag har läst att den inte ska vara så bra och att det ska vara en sån bok som "förstör" de tidigare. Så det kanske är bäst att undvika den då.

onsdag 5 oktober 2016

Räddaren den barmhärtiga

Räddaren den barmhärtiga
av Saskia Gullstrand
Förord av Tove Folkesson

Serienovell om ett djur som jagas i en mörk skog. Hjälpen är nära, men ... Ibland har den som hjälper andra motiv än bara en vilja att hjälpa. Kanske att det ska passa in i en fantasi om räddning och tacksamhet. Intressant historia. Man kan nog komma på ett antal situationer som påminner om det här, när hjälp bara erbjuds på vissa villkor.

tisdag 4 oktober 2016

The Tale of One Bad Rat

The Tale of One Bad Rat
av Bryan Talbot

En seriebok om Helen, en tonårstjej som lever som hemlös i London. Efter att ha blivit sexuellt utnyttjad hemma i många år fick hon till slut nog och rymde. Hon har ingen plan, men hon har Beatrix Potters samlade verk i väskan. Helen har alltid älskat och funnit tröst i hennes värld och ritar gärna av hennes bilder. När hennes situation i London börjar bli ohållbar bestämmer hon sig för att på vinst och förlust resa till Beatrix Potters älskade Lake District.

"The Tale of One Bad Rat" är tydligen en bok som används en del i arbetet med ungdomar som har utsatts för övergrepp. Man får följa hur Helen går igenom alla stadier med att bearbeta det som hon har varit med om. Intressant att läsa i efterordet att Bryan Talbot började skapa berättelsen i en helt annan ände. Han ville göra något om the Lake District och dess natur. Beatrix Potter och bilden av en tiggande tonåring i Londons tunnelbana dök upp, och övergreppen var mest något han drog till med. Det måste ju finnas en anledning till att huvudpersonen är hemlös liksom. Men när han satte i gång att arbeta insåg han att det inte är något som kan nämnas bara så där i förbifarten, hans huvudperson måste ha påverkats av sina upplevelser. Det slutade med att det blev själva temat för hela berättelsen. Det och Beatrix Potters liv och verk. Att det kan funka så bra ihop.

Jag tycker om hur platsen, bilderna och färgerna skiftar med Helens mående. Efter det mörka London och hennes barndomsminnen blir man nästan chockad av en plötslig ljus och luftig bild. Och Helens livliga fantasi, samma fantasibild kan uppfattas som allt från djupt oroande till hoppfull. För visst har ni väl redan räknat ut att det slutar hoppfullt, långt från Helens tidigare fantasier om att kasta sig framför tunnelbanetåget? Och ändå – också en snygg detalj – med samma bild som det började.

måndag 3 oktober 2016

Kriget har inget kvinnligt ansikte

Kriget har inget kvinnligt ansikte
av Svetlana Aleksijevitj

Visst grämer man sig när man har pillat lite på en författares böcker i bokhandeln, men det har aldrig blivit av att läsa och sedan går hen och får nobelpriset? Som med Svetlana Aleksijevitj. Jag har fortfarande bara lyckats läsa en nobelpristagare i förväg. Är det inte dags för tillkännagivande av nästa pristagare den här veckan? Det blir spännande att se om det är något man har läst. Ha, som om jag läste massor av författare som kan tänkas få nobelpris!

Nu har jag i alla fall läst min första bok av Aleksijevitj och jag tycker om den! Alla känner väl till hur hon skriver sina böcker vid det här laget. De bygger på ett stort antal intervjuer, och ur dem har hon valt ut och sammanställt delar. Temat för just den här boken är de sovjetiska kvinnor som var vid fronten i andra världskriget. Att Tyskland gick in i landet verkar ha fått alla att vilja göra sin plikt, även om de bodde en halv värld bort. Och många kvinnor såg det som sin plikt att faktiskt strida vid fronten. Ofta försökte man övertyga dem om att de inte åka dit, att tonårsflickor kanske var bättre lämpade för andra uppgifter, men många av dem blev faktiskt soldater. Och sedan fanns det förstås kvinnliga läkare och sjukvårdspersonal, och de som hade andra sorters sysslor. Någon måste ju stå för maten t.ex. Här finns så många upplevelser och perspektiv på vad som händer i ett krig. Fast alla hade förstås den där övertygelsen, att de inte kunde tänka sig något annat än att strida för sitt land. De flesta kvinnor blev ju inte soldater, så det är en ganska speciell grupp.

Efter kriget blev männen hyllade som hjältar. Men det blev inte samma sak för de kvinnliga soldaterna. Många såg med misstänksamhet på dem, de hade ju tillbringat hela kriget tillsammans med män! Deras historier berättades inte. Själva höll de ofta tyst om sina upplevelser.

Boken utkom på 80-talet, när Sovjetunionen fortfarande fanns, och i ett nyare inledande kapitel får man läsa stycken som antingen ströks av censuren eller som Aleksijevitj själv tyckte att det var säkrast att stryka. Är det på grund av detta eller bara för att det är sovjetiska soldater som intervjuas – det vore ju förstås naturligt – som det gärna skrivs om vilka grymheter som tyskarna gjorde mot folket i Sovjet, men inte mycket om det motsatta (och i så fall beskrivs det som att enstaka rötägg gjorde si eller så). Jag har ändå en känsla av att ingen sida for särskilt varligt fram.

Hela min bild av hur det är i krig kommer vara baserad på den här boken nu. Men det är knappast den sämsta boken man kan välja för detta.