tisdag 31 juli 2007

Rockabilly


Rockabilly - En bok om de sista romantikerna
av Josefin Ekman

Bilden på omslaget skulle kunna vara tagen för ett antal decennier sedan, men det är den inte. Den är tagen sommaren 2001. Den här stilen lever kvar, och har många anhängare. Enligt en av personerna som intervjuas i den här reportageboken är femtiotalet större idag än det var på femtiotalet. Man lyssnar på gammal musik, som t.ex. Elvis, men det finns också nutida rockabillyband. När det gäller kläder så är äkta vintagekläder det bästa, men det finns också nya klädmärken som gör kläder och acessoarer i rätt stil. (Tydligen har de nyproducerade kläderna fördelen att man kan få tag på dem i rätt storlek.) Men när det gäller bilar är det bara gammalt som gäller, och på bilträffarna kan det vara väldigt specifika regler för vilka fordon som får vara med.

Josefin Ekman har gjort intervjuer med svenska världskändisar som är helt okända för de flesta, och med folk som har vigt sina liv åt att inreda sitt hus i 50-talsstil, åt James Dean eller åt att anordna rockabillykonserter, och med folk som lägger timmar på att fixa hår och kläder i precis rätt stil. Allt detta i Sverige, med ett par utflykter till USA för bl.a. kapitlen om musik- och stilhistoria. När man läser "Rockabilly" så verkar det som om Sverige är fullt av rockabillys, trots att det också verkar vara lite av en alla-känner-alla-kultur. Om det nu finns så många av dem så känns de ändå väldigt osynliga, men det kanske är för att jag bor i Göteborg. De större städerna är tydligen inga rockabillyfästen. Men någon enstaka gång kan de kanske synas till. Jag har hört modern rockabilly på Radio Partille och efter att ha läst boken kände jag igen ett par klädmärken som man gjorde reklam för i ett skyltfönster. Och Jonas Nord, som hela första kapitlet handlar om, har även intervjuats i Göteborgs-Posten (tror jag det var). Det är han som inreder hela sitt hus i 50-talsstil.

Boken tar även upp frågan om hur äkta det egentligen blir att försöka efterlikna amerikansk ungdomskultur från ett halvt sekel sedan. På den tiden var det ju en rebellisk stil som tog avstånd från det gamla. Nu blir det ju snarare så att man strävar bakåt mot det gamla. Men det kanske är ganska rebelliskt ändå att gå emot strömmen på det sättet. De flesta som intervjuas längtar tillbaka till hur världen såg ut på den tiden, mycket enklare och mindre stressig, men många betonar att de inte vill ha tillbaka allt som det var då och att de inte är emot jämställdhet. Samtidigt tycker sig författaren se att tjejerna inom kulturen, som vid en första anblick ser klart coolast ut, verkar ha en passiv roll.

Intressant bok. Jag tror knappast att den har något att säga till de som redan är rockabillys, utan den är för oss andra som inte vet något om stilen. I slutet finns listor över vilka kläder man ska ha och var man köper dem, vad man lyssnar på och vilka stilikoner som man har. Kul. :)

Men jag undrar över en sak. Är det några grammtikexperter som kan hjälpa mig? Flera gånger använder författaren meningar som är uppbyggda i den här stilen: "Utbildad svetsare hade han under en tid åkt runt på bilträffar och fester [...]". Jag vet att det är helt normalt att skriva så på engelska, men jag har nästan aldrig sett det på svenska tidigare. Jag reagerar varje gång jag läser det. Kan man verkligen skriva så? Ja ja, bra bok i vilket fall som helst. Kan rekommenderas för den som är intresserad av subkulturer eller 50-talet. Som en extra finess har den snyggt format (jag har pocketutgåvan, som är lite mindre än en vanlig pocket) och den innehåller färgbilder.

Mitt första liv


Mitt första liv
av Bodil Malmsten

Bodil Malmsten skriver att människan har tre liv. Det första räcker från befruktningen till tjugo, och det är om sitt första liv hon berättar i boken. Det blir en och annan minnesbild från senare i livet också, men bara för att den har en koppling till något barndomsminne. Allra mest handlar det om barndomen i en liten jämtländsk by, men också om tonåren i Vällingby och au pair-tiden i London. Det framhålls flera gånger att det kanske inte var exakt så här det var. När författaren har dubbelkollat vissa saker med sin syster, som bara är lite yngre och även hon har upplevt många av händelserna i boken, så minns hon att det var på helt andra sätt, eller i bland inte alls.

Några av texterna i "Mitt första liv" känner jag igen. De var med i "Svartvita bilder", som är en av de få Bodil Malmsten-böcker jag har läst (eller snarare lyssnat på). Men de är ju bra och om de inte varit med här så hade det nog saknats något, och det står också att de har publicerats tidigare. Det är särskilt tre berättelser om morfadern som märks.

Jag tycker om Bodil Malmstens sätt att skriva, och den här boken är dessutom väldigt fin även förutom texterna. Vackert omslag, insidan av pärmarna har ett mönster från en tapet av Carl Malmsten (som var farfar till Bodil M.), och texterna är illustrerade med teckningar och fotografier. Inte på det där tråkiga tio-fotosidor-i-mitten-sättet, utan där de passar in i texterna.

måndag 30 juli 2007

Ernestam-tips

I det senaste numret av Allas får man med en specialskriven novell av Maria Ernestam som bilaga. Den heter "Officeren i garaget" och handlar om Susanne, som är dotter till huvudpersonen Eva i "Busters öron". Men man får skynda sig att köpa, för det ser ut som att det nya numret av tidningen kommer ut på onsdag och då försvinner ju det gamla.

söndag 29 juli 2007

Ropa på Ulrik


Ropa på Ulrik
av Daniel Ahlgren

Monika och en kompis åker ut till sommarstugan där Monika brukade tillbringa somrarna när hon var liten. Det fanns bara ett annat barn i området på den tiden, minns hon. Han hette Ulrik, och var en riktig nörd. Monika tyckte inte alls om honom. Det visar sig att Ulrik fortfarande bor kvar i området och att han egentligen inte inte har förändrat sig särskilt mycket. men nu när de båda är vuxna kan de ju ändå uppföra sig civiliserat mot varandra, och situationen blir hemskt obekväm. De har inget att säga varandra, och Ulrik är lika klumpigt kontaktsökande som när han var barn.

Det finns även två kortare serier med i boken, och som bilaga fick man med ett häfte med ytterligare några serier, denna gången bara på en sida eller två.

Ofta finns det en ganska obehaglig igenkänningsfaktor i Daniel Ahlgrens serier, men samtidigt känns det som om det ofta är samma saker som avhandlas hela tiden. Det ska bli spännande att läsa hans senaste album, som handlar om en gymnasieklass för superhjältar. Det verkar ju annorlunda än de tidigare serierna.

torsdag 26 juli 2007

Berlinerpoplene


Berlinerpoplene
av Anne B. Ragde

Först läste alla i hela Norge den här boken, och nu håller Sverige på med den ("Berlinerpopplarna" kom nyligen ut som pocket). Nästan alla som läst den verkar vara överförtjusta.

På gården Neshov i Trøndelag bor Tor Neshov, hans mor Anna och den på alla sätt anonyme fadern (de säger kanske vad han heter, men det har inte fastnat i så fall). Tor är mycket fäst vid modern, som är den som bestämmer och som sköter hushållet. Fadern har han däremot svårt att tåla, men han gör inte så mycket väsen av sig. Hjälper inte till med arbetet i lagården heller. De föder upp grisar på Neshov. Strax före jul blir Anna sängliggande, och när Tor väl får iväg henne till sjukhuset så får han reda på att hon är döende. Han kan inte tro det. Men han måste ändå underrätta de övriga familjemedlemmarna.

Tor har två yngre bröder. Margido (jag har aldrig hört det namnet förr, men man får faktiskt en hel del googleträffar på folk som heter det) driver en begravningsbyrå. Den ligger inte långt från Neshov, men ändå var det av någon anledning många år sedan han besökte gården. Det är mycket man inte talar högt om i familjen. T.ex. varför sladdbarnet Erlend närmast drevs bort från gården, och inte kände sig tillräckligt långt hemifrån förrän han var ändå i Köpenhamn. Man har väl inte heller direkt basunerat ut att Tor har en dotter, trots att han faktiskt är den ende som har fört släkten vidare. Men han var ju inte gift med dotterns mor. Torunn är nästan fyrtio år, men hon har bara träffat Tor någon enstaka gång. De pratar i telefon ibland, men de känner inte varandra. Nu vill Tor att hon ska se Anna innan hon dör.

"Berlinerpoplene" handlar mycket om döden. Det är Anna som ligger för döden, och minnen av farfadern som är död. Margido möter ju förstås ofta döden i sitt yrke, som skildras mycket mer ingående än vad jag hade förväntat mig. Tor och Torunn handskas också med döden, men då handlar det om djur. För Tor är det slakten, och griskultingarna som suggorna ibland råkar ha ihjäl. Torunn jobbar hos en veterinär, och då är det älskade husdjur som måste avlivas.

Förutom döden så är det ett genomgående tema att folk inte pratar med varandra. Man ska vara stark och inte gnälla, eller så är det något som man skäms över och som inte får komma ut. Det är många problem här som hade kunnat undvikas om folk bara hade kunnat prata om saken.

Det finns två böcker till om familjen Neshov. "Eremittkrepsene" och den ännu inte utgivna "Ligge i grønne enger".

Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 5


Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 5
av Hayao Miyazaki

Låt oss bara säga att berättelsen fortsätter. Den är inte uppdelad i kapitel, som andra mangaserier ofta är, och det känns mer som om att den är uppdelad i olika volymer för att den skulle bli väldigt lång annars än för att det är riktigt naturliga avbrott i handlingen. Därför är det svårt att säga något om vad som händer. Det blir samma sak varenda gång jag skriver om serien.

Man har försökt använda biologiska vapen i striden mellan de olika länderna. Som om inte världen vore tillräckligt förstörd redan. Serien utspelar sig ju i en värld där ett högteknologiskt samhälle har gått under och planeten inte har återhämtat sig efter det. Men man har en sorts primitiv teknologi, det finns flygande farkoster och så, men allt tillverkas av naturprodukter eller gamla fynd från det gamla samhället. Annars känns samhällsuppbyggnaden medeltida, med kungar och liknande.

Tidigare delar i serien:
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 1"
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 2"
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 3"
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 4"

onsdag 25 juli 2007

Kiffe kiffe imorgon


Kiffe kiffe imorgon
av Faïza Guène

"Kiffe kiffe imorgon" är en ungdomsbok, där femtonåriga Doria berättar om sitt liv i en av Paris sämre förorter. Hon och mamma lever ensamma och utfattiga sedan pappan stack tillbaka till Marocko och gifte sig med en yngre kvinna som säkert kan ge honom många söner. För Dorias mamma kunde inte få fler barn efter Doria.

Mamman är analfabet så det finns inte så många jobb att välja på för henne. Hon har ett städjobb, och tvingas stå ut med en riktigt hemsk chef. Ibland kommer det socialtanter på hembesök och uppför sig nedlåtande. Doria är väldigt lojal mot sin mamma och är arg på pappan, socialtanterna och mammans chef.

Doria går klädd i de billigaste second hand-kläderna och kan höra folk viska om att hon t.o.m. är sämre klädd än mamman. Men allt är inte dåligt. Både Doria och mamman har ju sina vänner i området, även om Doria deppar för att hennes kompis Hamoudi inte riktigt är som förr. Och trots att det händer mycket trist, så blir livet bättre till slut. Det är det bokens titel syftar på, och det förklaras i slutet av boken, men ordvitsen försvinner ju så här på svenska. Tydligen ska det vara väldigt mycket speciell fransk slang på originalspråket, och det kan hända att boken förlorade mycket på att översättas.

Doria berättar smart och roligt, och jag gillar att det märks att hon inte är så gammal. Författaren var inte heller så gammal när hon skrev "Kiffe kiffe imorgon", hon var bara nitton år när den kom ut. Boken har visst blivit väldigt omtalad och hyllad. Jag tyckte inte att den var exceptionellt bra, men bra. Spännande att den utspelade sig i en ovanlig miljö, åtminstone för mig. (Jag vet ju inte hur vanligt det är att franska romaner utspelar sig i förorten, jag kan inte franska.)

tisdag 24 juli 2007

Harry Potter and the Deathly Hallows (inga spoilers)


Harry Potter and the Deathly Hallows
av J. K. Rowling

Nej, jag var inte ute och köpte boken mitt i natten i lördags, men på morgonen när butikerna öppnade var jag där. Jag ägnade väl hela lördagen och halva söndagen åt att läsa sedan. Måste ju veta hur det skulle gå! Helst innan jag råkade få reda på det på något annat sätt... Men det var nog ingen fara så länge man inte aktivt sökte upp spoilers själv. Inga recensioner jag har läst har avslöjat något om handlingen, och det ska inte jag heller göra.

Som vi redan vet så närmar sig slutstriden mellan gott och ont. Men ju längre fram i serien man ha kommit desto svårare har det blivit att skilja på de olika sidornas anhängare. Det finns förstås de som man vet var man har, men också många vars lojalitet man är osäker på eller som kan ändras. Vi har bl.a. sett att Harry av många betraktas med misstänksamhet, och hur stiftandet av ineffektiva antiterrorlagar är viktigare för trolldomsregeringen än att faktiskt ta itu med det riktiga problemet, d.v.s. lord Voldemorts återkomst.

Den trygga skolrutinen har också brutits upp mer och mer. I början handlade det ju väldigt mycket om lektioner, lärare, klasskamrater och quidditchmatcher, men de politiska problemen har trängt in där också. I slutet av förra boken bestämde ju sig Harry, Ron och Hermione för att inte återvända till Hogwarts. Det här året skulle annars varit deras sista skolår, men det är inte läge för dem att leva sina liv som vanligt nu.

Innan boken kom ut hade författaren avslöjat att minst en (eller var det mer än en?) karaktär skulle dö. Sedan tidigare vet vi ju att viktiga karaktärer inte har varit immuna mot döden. Detta, och allt annat, gjorde det till mycket spännande läsning. Och jag är nöjd med avslutningen av serien.

måndag 23 juli 2007

Love and Rockets X


Love and Rockets X
av Gilbert Hernandez

Nu har jag hållit på och hyllar Love and Rockets en massa här, men det är bara att inse: "Love and Rockets X" når inte upp till de höjderna.

Det är ett kort seriealbum jämfört med de andra i serien, bara lite över 60 sidor, och det innehåller en Palomar-relaterad historia som ändå skiljer sig mycket från de andra berättelserna om Palomar. För det första är det bara en liten bit som utspelar sig i Palomar. Det mesta händer i Los Angeles, där en av Lubas döttrar numera bor. Maricela och hennes flickvän Riri rymde ju hemifrån i "Blood of Palomar" och L.A. är alltså var de hamnade. De är illegala invandrare, pratar dålig engelska och har dåliga jobb.

Men de är inte riktigt huvudpersonerna här, utan bara några av en mängd personer man får följa. Alla har någon koppling till varandra, och några har till och med synts till tidigare, bara att jag då fäste så lite avseende vid dem att jag inte riktigt kom ihåg dem förrän jag hade läst en stund. Det kanske är för att det är så mycket folk på så lite utrymme som gör att det aldrig blir riktigt intressant, eller så är det något annat. Det här är ingen favorit bland Love and Rockets-albumen i alla fall, även om det inte är direkt dåligt heller. Det kunde säkert varit bättre.

Det jag engagerar mig mest i är Maricela och Riri, och de får Palomarinslagen. Guadalupe (Maricelas syster) ska åka till USA (lagligt) och det är snack om ifall hon borde träffa Maricela eller inte. Luba är fortfarande arg på Maricela. Och även om det bara har gått ett par år sedan "Blood of Palomar" så känns det som om jag har missat massor av Palomarhändelser.

Love and Rockets:
1. "Music For Mechanics"
2. "Chelo's Burden" (Och här med.)
3. "Las Mujeres Perdidas"
4. "Tears From Heaven" (Och här.)
5. "The House of Raging Women"
6. "Duck Feet"
7. "The Death of Speedy"
8. "Blood of Palomar"
9. "Flies On the Ceiling"
11. "Wigwam Bam"

Akta hjärtat, Ann-Sofi!


Akta hjärtat, Ann-Sofi!
av Kaj Ringnér

Kaj Ringnér är en av Ester Ringnér-Lundgrens (a.k.a. Merri Vik) pseudonymer, och man känner igen hennes stil här. Inte många direkt komiska episoder här jämfört med t.ex. Lottaböckerna, men annars är det fullt av typiska ingredienser: någon som måste plugga under sommaren, en karaktär som är författare och en som är sjökapten, långa beskrivningar av den vackra sommaren på landet, en smula romantik (absolut inte så mycket som omslaget antyder) och lite shopping. Jo, för även om det inte direkt är några shopaholicböcker så är det väldigt ofta med skildringar av t.ex. hur Lotta och Giggi letar efter julklappar, den perfekta tröjan eller liknande.

Den här boken börjar med att huvudpersonen Ann-Sofi (Fiffi) och hennes bästis letar efter en resväska åt kompisen, och den ska vara "flott, billig, rymlig och helst lite annorlunda". Det slutar med att Fiffi också köper en, trots att hon inte har några resplaner alls, och hon hinner inte ens hem förrän hon träffar på en av sina lärare och blir erbjuden ett sommarjobb på annan ort.

Närmare bestämt ska Fiffi (17 år) vara sällskap åt Jonna (15 år) och hjälpa henne att läsa upp betygen i matte och engelska samtidigt. Jonnas föräldrar är bortresta och under tiden sköter hennes pedantiska faster Dagmar ruljangsen på familjens sörmländska herrgård. Dagmar lägger upp detaljerade scheman för allt och är inte riktigt nöjd med någonting (t.ex. blir hon förskräckt över hemska ungdomliga slanguttryck som "fika"). Dessutom är Jonna sur och Fiffi lyckas inte bli vän med henne. Lyckligtvis blir hon snabbt kompis med den originella granntjejen Maggan, trots att hon inte är mer än 14 år.

Plötsligt dyker den stilige Håkan, sonen till en av tant Dagmars vänner, upp med skadad fot och ber att få stanna ett par dagar. För tant Dagmar är han tydligen en riktig favorit, och både Fiffi och Jonna är charmerade. Maggan däremot tycker att Håkan är en "falsking". Nu blir det drama på Häggesta herrgård. Tja, lite drama i alla fall. Man får ju tänka på att det bara finns runt 140 sidor att reda upp det på, och då går ett par kapitel ändå åt till att berätta om resväskeinköp och annat i Fiffis hemstad. Men det är en söt och skojig liten bok som passar väldigt bra att läsa en sommardag.

söndag 22 juli 2007

En tripp till Indien


En tripp till Indien
av William Sutcliffe

Liz kommer på att hon och Dave borde åka till Indien som backpackers. Liz är Daves kompis James flickvän. James har varit i Indien hur länge som helst, men Liz valde att inte följa med eftersom hon hade kommit in på en konstskola. Men hon har ju alltid velat åka dit, och dessutom vill hon markera sitt oberoende från James. Dave ser sin chans att få Liz. Det har varit nära att Liz har varit otrogen mot James under året som gått, men inte tillräckligt nära enligt Dave. Biljetter köps och planer för tre månaders kringflackade görs upp. Det är bara det att redan innan de kommer iväg har Dave och Liz hunnit bli ovänner. Och inte blir det bättre efter de har kommit till Indien. Dave har alltid tyckt att backpacking är idiotiskt, han hatar Indien och alla flummiga backpackers som tror att de är andliga. Liz retar sig på Daves negativa attityd. Hur ska de stå ut med varandra i tre månader?

Jag läste ut "En tripp till Indien" på en eftermiddag. Väldigt lättläst och rolig, men inte helt utan substans för det. jag har haft den i bokhyllan i säkert fem år. Dumt att jag inte läst den tidigare. Eller, egentligen inte. Det finns faktiskt inte en bestämd ordning som man måste läsa alla böcker i. :)

Glömde visst att lägga in det här:

Marikas A till Ö-projekt:

A Ronny Ambjörnsson - "Mitt förnamn är Ronny"
B Holly Black - "Mörkrets tjänare"
C Chun Sue - "Beijing doll"
D Edwidge Danticat - "En skörd av tårar"
E Ing-Marie Eriksson - "Märit"
F Jonathan Franzen - "Tllrättalägganden"
G Niall Griffiths - "Kelly + Victor"
H Ernest Hemingway - "The Old Man and the Sea"
I John Irving - "Garp och hans värld"
J Henry James - "The Turn of the Screw and Other Stories"
K Theodor Kallifatides - "Kärleken"
L Camilla Läckberg - "Isprinsessan"
M Shena Mackay - "Solen går ner över Eugene Schlumburger/Dvärg på rymmen"
N Donna Jo Napoli - "Zel"
O Tawni O'Dell - "Avvägar"
P Berny Pålsson - "Vingklippt ängel"
Q Anna Quindlen - "Object Lessons"
R Bjarne Reuter - "7A"
S William Sutcliffe - "En tripp till Indien"

T U V W X Y Z Å Ä Ö

Deutschlandreise


Deutschlandreise
av Roger Willemsen

Om det inte hade varit för att mitt mål är att läsa åtminstone tio böcker på tyska i år så hade jag inte läst ut "Deutschlandreise". Tråkig bok. Journalisten Roger Willemsen reser runt i Tyskland, för det mesta med tåg, för att hitta "det riktiga Tyskland". Boken består av korta betraktelser över lite allt möjligt som han ser eller kommer att tänka på under sin resa. Fast jag får liksom ingen känsla av att han faktiskt är ute på en resa, förutom att det är nya ortsnamn hela tiden. Och vanliga tyskar verkar vara smaklöst klädda, med feta barn och dåligt språkbruk. Det känns lite nedlåtande, även om jag inte är säker på att det är menat så. På gränsen mot Polen är folk arbetslösa och i Bayern är de katoliker. Jag tycker inte att jag fick lära mig så mycket nytt och oväntat i den här boken direkt. Några av texterna var faktiskt intressanta, men för det mesta var det bara tråkigt.

fredag 20 juli 2007

Semesterläsning, film och Harry Potter

Idag var det sista arbetsdagen innan semestern och jag har påbörjat min semesterläsning. En bok är redan utläst. Inte en av de tjockare. :)

Jag såg att filmen Emmas lycka har haft sverigepremiär. Den är ju baserad på boken "Emmas Glück", som jag läste förra månaden. Kanske den kommer på svenska nu. På norska finns den ju redan.

Snart är det Harry Potter-dags. Funderade på att åka och köpa den i natt, men kom fram till att jag inte orkar. Men i morgon blir det!

Bara roligt i Bullerbyn


Bara roligt i Bullerbyn
av Astrid Lindgren

Det här är den tredje boken om Bullerbyn, efter "Alla vi barn i Bullerbyn" och "Mera om oss barn i Bullerbyn". Detta är väl den sista "riktiga" Bullerbyboken? Sedan finns det ett par bilderböcker och så. Jag tyckte om "Barnens dag i Bullerbyn" när jag var liten, men den har jag tyvärr aldrig ägt. Jag hade inte de här böckerna heller när jag var liten, jag har köpt dem på loppisar och antikvariat nu nyligen.

Den här boken är i samma stil som de andra. Det är i denna som Lisa får ta hand om lammet Pontus, Olle har en lös tand som han inte vågar dra ut och barnen säljer körsbär vid vägkanten och börjar prata tvärtom, vilket härligt vägdamm och usch vad solen skiner.

tisdag 17 juli 2007

En liten chock


En liten chock
av Johanna Lindbäck

Ingen som läser svenska bokbloggar har väl kunnat missa den här boken? Johanna Lindbäck är ju en av bokhororna, och hade även tidigare en bokhemsida som jag länkade till härifrån när den fortfarande uppdaterades. (En vanlig blogg fanns också, men den hittar jag inte nu och jag läste för övrigt bara ganska sporadiskt där.) "En liten chock" är hennes debutroman. Det är ju lite extra kul att läsa något av någon man, eh, inte känner direkt, men vet vem det är från något annat sammanhang. (Men jag har fortfarande inte läst något av Dan Hörning. Kanske borde.)

Detta är en ungdomsbok, och trots det något tjejiga omslaget så handlar det om en kille, och kan gärna läsas av sådana. Och av tjejer naturligtvis.

Gustav går sista terminen på gymnasiet, och är lite besviken över att han inte har lyckats med någon föresatserna han hade innan hade började där. Han ville ha en flickvän, eller åtminstone sex, kompisar med samma intressen som han och bli mycket mer social. Men så har det inte blivit. Fast nu är det något som börjar hända. Det börjar med att klassen får en ung vikarie i engelska, som inte är som alla andra tråkiga lärare. Åtminstone tycker inte Gustav det. Och så är det klasskompisen Elin, och hennes utmaning. Hon och Gustav ska göra varsin oväntad sak - en liten chock. Gustav vet precis vad han ska göra för något...

Dialogen är väldigt trovärdig. Stort plus. Nu har jag haft tur och läst flera böcker i rad med bra dialog. Hoppas det håller i sig. :)

Att "En liten chock" utspelar sig i en stad där jag har varit, nämligen Umeå, är också kul, även om det inte är så mycket Ume-referenser att det inte skulle kunna vara någon annan stad. (Alltså, de säger att det är Umeå.) Men jag har varit på den bion (om det inte finns flera förstås), ätit på just den Max-restaurangen och jag har varit på universitetet, där Gustavs pappa jobbar, också. (När Morina visar Marika stan står ett besök på universitetsbibliotekets barn- och ungdomsbokmagasin förstås högt på listan över sevärdheter, liksom mikrofilmsarkivet.)

Och så gillade jag att Gustav har ett litet handikapp, men att det liksom inte är det som är grejen. Det är bara lite jobbigt för honom ibland (mest att folk tittar/tycker synd om), men de flesta av hans stora problem är sådana som de flesta tonåringar har i olika grad. Kul också att när Eva entusiastiskt berättar om sina älsklingsböcker kan man känna igen sånt som har utropats till favoriter på författarens hemsida. :)

söndag 15 juli 2007

Flies On the Ceiling


Flies On the Ceiling
av Los Bros Hernandez

De senaste Love & Rockets-samlingarna före denna bestod av antingen Jaimes eller Gilberts verk, men nu är det ett blandat seriealbum igen. Men faktum är att nästan hela består av Jaimes serier, d.v.s. om Maggie, Hopey m.fl. Det första Love & Rockets-albumet som jag läste var nummer 11, "Wigwam Bam", och eftersom tiden går och karaktärer förändras i serien så har jag haft lite svårt att få ihop handlingen i det med de tidigare som jag har läst. Men nuuu fattar jag, för nu börjar det närma sig händelserna i "Wigwam Bam".

I "The Death of Speedy" hade Maggie och Hopey splittrats. Hopey var på turné med sitt band, vilket gick åt helvete, och Maggie var ensam och övergiven hemma i Hoppers. Nu har det gått ett par år och Hopey har fortfarande inte kommit tillbaka! Det går en massa rykten om vad som har hänt henne, men ingen vet säkert. Maggie har pojkvän och umgås med andra kompisar. Men Penny Century, lyxhustru till världens rikaste man, superhjälte-wannabe och tokig i största allmänhet, har tydligen kontakt med båda två och hon planerar en återförening. Hennes dröm är att Maggie och Hopey ska leva lyckliga tillsammans i alla sina dagar, och tar ingen hänsyn till att saker, och människor, förändras med tiden.

Men alla serier utspelar sig inte "nu", eller vad man ska säga (de serier som utspelar sig senast i det här albumet utspelar sig troligen 1989), utan det finns även många tillbakablickar. Vi vet att Izzy har varit med i gänget Las Widows, att hon senare varit mycket ordentlig och välklädd och att efter en vistelse i Mexico började klä sig i goth-aktiga kläder och fick psykiska problem (inte nödvändigtvis i den ordningen). Nu får vi veta vad som hände i Mexico. Vi får också se hur Hopey gick från snäll flicka till bråkmakare, och hur hon träffade Terry Downe.

Låter det förvirrande? Ja, en aning. Tydligen finns det bortåt 200 karaktärer bara i Jaimes serier, och kronologin i Mechanics/Locas-serierna sträcker sig från slutet av 40-talet fram till nutid. Sedan tillkommer ju Gilberts Palomar-serier, som också utspelar sig under lång tid och med massor av karaktärer. Och lite annat smått och gott.

I "Flies On the Ceiling" finns det en del serier av Gilbert, men inga Palomarserier. Häromveckan köpte jag en bok med massor av artiklar om olika brittiska och amerikanska serieskapare (både författare och tecknare) från den här tiden (den hade samma omslagsbild som det här albumet!)* och där stod det att efter den krävande "Blood of Palomar" behövde Gilbert en paus från de karaktärerna. I stället har han här bl.a återberättat Frida Kahlos liv i väldigt alternativt tecknad serieform.

Nu blev jag sugen på att läsa mer Love and Rockets. Jag har ett par album som står och väntar i hyllan... :)

Love and Rockets:
1. "Music For Mechanics"
2. "Chelo's Burden" (Och här med.)
3. "Las Mujeres Perdidas"
4. "Tears From Heaven" (Och här.)
5. "The House of Raging Women"
6. "Duck Feet"
7. "The Death of Speedy"
8. "Blood of Palomar"
11. "Wigwam Bam"


*Om någon skulle undra så heter boken "Bild & Bubblas andra seriebok". Det ser ut som om den fortfarande finns att köpa, fast den är femton år gammal.

lördag 14 juli 2007

Röda vita rosen


Röda vita rosen
av Mariette Glodeck

Ett kompisgäng som inte har setts på ett tag (inte allihop åtminstone), ska fira midsommar tillsammans. Somliga är lite nervösa över att träffa vissa av de andra. Det finns nämligen en orsak till att de inte umgås längre. Andra är bara glada och förväntansfulla över att gänget ska samlas igen. Det här ska bli den perfekta midsommaren. Tove har fått låna sin fasters sommarställe på en ö i Stockholms skärgård, och mat och sprit har man gott om.

Men på midsommaraftonens kväll, när man egentligen har snackat om att åka till dansbanan, så kommer någon plötsligt på att de ska leka Röda vita rosen. Medan de båda lagen gömmer sig för och lurpassar på varandra kommer alla gamla känslor de har gömt undan fram, och bakgrunden berättas i tillbakablickar från barndomen (några har ju känt varandra så länge) eller från tiden då de var ett riktigt kompisgäng. Milla och Jens har begått det ultimata sveket mot Måns, eller är det i själva verket bara Milla som är dålig och som har splittrat de gamla barndomskamraterna Jens och Måns? Eller är det Måns fel också? Inte otänkbart när man betänker hur han brukar vara, och hur han har behandlat sina vänner Frida och Carl. Och Tove, Teddy och Pepsi har också sina roller i dramat. Det handlar om hemliga och inte så hemliga förälskelser, och hur man kan hata, eller åtminstone irritera ihjäl sig på, sina bästa vänner.

websidan om boken berättar författaren att hon velat få läsaren att känna sympati för berättelsens skitstövlar, och det har väl funkat. Det är inte en enda av karaktärerna som inte har både bra och dåliga sidor. Hmm, vad mer. Jo, jag gillar dialogen, den låter trovärdig. Och det är alltid kul att läsa om musik- och filmnördar. (Okej, säkert inte alltid, men här är det bra.) Nästan alla kapitel inleds med ett låtcitat. Att det inte är alla beror tydligen på problem med rättigheterna.

fredag 13 juli 2007

Semester-SUB


Uttrycket SUB har jag hittat hos Bokmoster. Det står för "Stapel ungelesener Bücher", d.v.s. din hög med olästa böcker. Jag har förstås plockat ihop en alldeles egen hög med böcker jag vill läsa på semestern. För flera veckor sedan... Det är de här sexton, plus nya Harry Potter-boken förstås. Den kommer ut om en vecka, precis när jag går på semester. Vilken tajming. :-D

Jag kommer ha två veckors semester. Någon som tror jag kommer hinna läsa allt detta?

Fullmetal Alchemist 3


Fullmetal Alchemist 3
av Hiromu Arakawa

Jag har inte så mycket att säga om den här mangan just nu. Men jag gillar den. Någon sorts blandning mellan lätt skräck, dystopi och knäpp humor.

- Fullmetal Alchemist 1
- Fullmetal Alchemist 2

torsdag 12 juli 2007

Stenvargen


Stenvargen
av Margit Sandemo

Nej, ingen höjdare direkt. Men de får åtminstone löst en del av gåtorna, bl.a. en av de mer irriterande. :-D

Ett par vanligt förekommande saker i Margits böcker, som förekommer i denna: Den vackra och ståndsmedvetna flickan får lära sig en läxa, och elakingarna är mer än lovligt korkade. (Man kan ju undra hur de lyckades bygga upp sin makt egentligen. Hehehe.) Dessutom ska ju alla paras ihop med någon. Gärna inom gruppen. För det är nästan alltid så att en grupp är ute på en resa och ska lösa ett mysterium.

Trollrunor:
1. "Skogen bortom dagen"
2. "Sandhammaren"
3. "Där vinden får vila"
4. "Blind måne"
5. "Månhäxan"
6. "Svartalver"
7. "Den blå jorden"

måndag 9 juli 2007

7A


7A
av Bjarne Reuter

Är det någon som kommer ihåg en svensk TV-serie från mitten av 90-talet som hette Skuggornas hus? Den handlade om en skolklass (en väldigt liten skolklass) som åkte på klassresa till Gotland, och bodde i ett hus som på något sätt verkade sammankopplat med ett skepp som troligen sjunkit för länge sedan. Jag kom att tänka på den för några månader sedan och fick reda på att den var baserad på en dansk ungdomsbok som hette "7A". Den blir väl svår att få tag på, tänkte jag då. Men nej då, det var inte länge sedan den gavs ut av En bok för alla. Så den här kan vem som helst köpa för endast 26 kronor. :) (Lägg inte ner EBFA!)

"7A" handlar om hur en skolklass på en liten privat skola i Danmark (förklaringen till att det är så få elever i klassen, bara elva stycken) och två av deras lärare reser på klassresa till ett avsides beläget hus, som kallas Pemba. Det byggdes en gång åt en dansk man som drivit ett plantage i Afrika, och som nu tänkte återvända till Danmark. Men han kom aldrig fram, och huset fungerar numera tydligen som någon sorts pensionat. Huset har dock en märklig atmosfär, vilket läraren Gitte får märka när hon åker dit för att rekognoscera. Och en av flickorna i klassen har drömt mardrömmar om huset innan de åker dit. Ingen är opåverkad av huset.

Läraren Finn tror dock att det är Gitte och hennes "gäng" (båda lärarna har en grupp elever som är på "deras sida", och jag kan tycka att åtminstone en av lärarna uppmuntrar detta på ett väldigt oprofessionellt sätt) som ligger bakom alla mystiska händelser, och som bygger upp en hysteri i gruppen. Men han och hans gäng ska minsann stå emot. Samtidigt börjar alla uppföra sig allt märkligare.

Det är en skräckroman, men jag tycker att den nästan är läskigast i början. Innan vi börjar få förklaringar så känns Pemba som mest hotfullt. (Men egentligen får man väl aldrig någon förklaring, ingen logisk i alla fall.)

Jag minns slutet från TV-serien, men i boken är det inte likadant. Jag tror att det var en del andra skillnader också, bortsett från att TV-serien var förflyttad till Sverige och att de mest danska namnen hade ändrats. När jag letade efter info om TV-serien så hittade jag en hel del kommentarer om att Skuggornas hus, det är verkligen nostalgi. Nostalgi? Den är ju nästan ny. :-D

Marikas A till Ö-projekt:

A Ronny Ambjörnsson - "Mitt förnamn är Ronny"
B Holly Black - "Mörkrets tjänare"
C Chun Sue - "Beijing doll"
D Edwidge Danticat - "En skörd av tårar"
E Ing-Marie Eriksson - "Märit"
F Jonathan Franzen - "Tllrättalägganden"
G Niall Griffiths - "Kelly + Victor"
H Ernest Hemingway - "The Old Man and the Sea"
I John Irving - "Garp och hans värld"
J Henry James - "The Turn of the Screw and Other Stories"
K Theodor Kallifatides - "Kärleken"
L Camilla Läckberg - "Isprinsessan"
M Shena Mackay - "Solen går ner över Eugene Schlumburger/Dvärg på rymmen"
N Donna Jo Napoli - "Zel"
O Tawni O'Dell - "Avvägar"
P Berny Pålsson - "Vingklippt ängel"
Q Anna Quindlen - "Object Lessons"
R Bjarne Reuter - "7A"

S T U V W X Y Z Å Ä Ö

söndag 8 juli 2007

One del 6-7



One del 6-7
av Lee Vin

När det gäller att nå toppen kan man inte låta känslor som vänskap stå i vägen. Om ni var fyra personer i ert band från början och skivbolaget petar en, då har de övriga bandmedlemmarna inte råd att protestera. Ännu lättare blir det förstås om man faktiskt inte tycker om sina konkurrenter. Sonya från nya tjejgruppen D.E.Z. har i alla fall ett horn i sidan till Jenny You, och tvekar inte att få den större stjärnan att framstå i dålig dager. Kommer Jennys fans att övege henne?

Eumpa är outgrundlig som vanligt, men lägger ner mycket arbete på att få sina låtar att låta bra på skivan, trots att han är med i en designad dansgrupp och inte ens behöver (eller ens borde) skriva låtar till bandet. Det blir trassel när det riskerar att läcka ut att han har en flickvän, och dessutom har setts med Jenny You. fast det är inte så farligt för honom, utan mest för tjejerna, som får Eumpas uppretade fans efter sig. Och som vanligt är det egentligen bara skivförsäljningen som är viktig. Eumpas band One, Jenny You och D.E.Z. ligger alla på samma bolag, fienderna borde vara några helt andra.

Intressant att läsa om hur skivindustrin fungerar bakom kulisserna. Det verkar faktiskt inte helt orealistiskt att det går till så här. På ett ungefär.

Tidigare delar i serien:
- One del 1
- One del 2-4
- One del 5

lördag 7 juli 2007

Svinalängorna


Svinalängorna
av Susanna Alakoski

Leenas familj flyttar in i en alldeles nybyggd lägenhet, i det nybyggda miljonprogramsområdet Fridhem i Ystad. Sverige är ett rikti land, lägenheterna är fyllda av lyx. Toalett inomhus, rinnande kall- och varmvatten, fint parkettgolv och lättstädad plastmatta. Det enda som förtar lite av glädjen är hur Leenas föräldrar noggrannt fick ordningsreglerna upplästa för sig när de skrev på hyreskontraktet. Ungefär som om de inte skulle kunna följa regler bara för att de är från Finland.

Fridhem får snart dåligt rykte. Här bor socialbidragstagarna, invandrarna och alkoholisterna. Området kallas Svinalängorna av somliga. Hemma hos Leena finns det perioder när mamman och pappan dricker. Då är det bråk, och maten och de rena kläderna tar slut. Sedan ångrar de sig, och allt är bra tills nästa suparperiod börjar. Ibland flyr Leena till sin kompis Åses i lägenheten bredvid, men då hör hon genom väggen hur mamman och pappan slåss, och hon oroar sig för sina bröder och för hunden som är kvar i lägenheten. Åses mamma dricker också, och hemma hos kompisen Riitta (vars mamma är bästa vän med Leenas mamma) brukar det vara stora supkalas. Barnen får försöka klara sig ändå.

När Leena blir äldre blir föräldrarnas missbruk värre, och kaoset avspeglar sig även i romanens språk. Inte så att det blir svårt att förstå, men det får en annan ton. En mycket bra bok. Det känns som att det måste ha varit precis så det var att växa upp så här. Eller, om man tänker bort bokens 70-talskänsla, som att det är så här det är.

torsdag 5 juli 2007

Tusen gånger starkare


Tusen gånger starkare
av Christina Herrström

Signe går i nian och i hennes klass har det alltid varit killarna som räknas. Tjejerna gör sig antingen till inför dem eller syns inte alls. Signe hör till den senare gruppen, de som aldrig säger något. Hon ser skillnaderna mellan hur killar och tjejer, men kan inte gör något åt det. Det gör henne ledsen att se hur småtjejer som ännu inte har fattat att de är mindre värda får lära sig detta. När lärarna på hennes skola tar upp problemet så läggs hela bördan på tjejerna. De måste börja prata mer och ta mer plats! Det är aldrig tal om att killarna skulle behöva lämna ifrån sig en del av sin plats.

Så börjar det en ny tjej i klassen, och lärarna blir överlyckliga. För Saga är en stark tjej, en som kan vara en förebild för resten av klassen. En av lärarna säger t.om. det till henne, att han vill att hon ska vara en förebild för de andra tjejerna. Men Signe ser inte riktigt samma sak som lärarna. Det som slår henne är att Saga är helt naturlig, som hon själv var i femårsåldern kanske och som killarna fortfarande är. Saga har inte formats in i samma mönster som de andra. När Saga inser hur det ser ut i klassen blir hon både förebild och upprorsledare. Men det visar sig att ingen är redo för att tjejerna i klassen helt plötsligt börjar uppföra sig precis som killarna, i stället för att vara en lugnande buffert. Snart är det ingen av lärarna som lovordar Sagas styrka längre.

"Tusen gånger starkare" påminner ofta mer om ett debattinlägg än en roman, men det gör inget. Och det är inte alls så att det är förenklade pappfigurer som det handlar om. Saga är långtifrån någon supermänniska och det är ingen som trycker ner tjejerna av ren ondska. Läs och fundera över om samhället kanske skulle kunna se annorlunda ut.

onsdag 4 juli 2007

Jane Austen-klubben


Jane Austen-klubben
av Karen Joy Fowler

Det här är en bok som jag fick i födelsedagspresent förra året. Tog alltså bara lite mer än ett halvår innan jag läste den. Ganska snabbt ändå. :)

"Jane Austen-klubben" utspelar sig i Kalifornien, där den energiska Jocelyn samlar ihop fyra andra kvinnor och en man för att läsa igenom alla Jane Austens sex romaner tillsammans. Det är ett ganska blandat gäng, både i ålder och personlighet. De flesta har det gemensamt att de är hängivna Jane Austen-fans. Allegra är väl kanske inte så hängiven direkt, men hon är Sylvias dotter. Sylvia är Jocelyns bästa vän, och man kan misstänka att orsaken till att Jocelyn dragit igång bokklubben är för att Sylvia ska få annat att tänka på än sin skilsmässa.

Grigg, den ende mannen i gruppen, har inte ens läst Jane Austen tidigare, och man kan undra varför Jocelyn har bjudit in honom. Det stämmer inte att det skulle vara ett matchmakingprojekt (en av Jocelyns specialiteter), för det är ingen som han skulle kunna passa ihop med. Vidare har vi Bernadette, som är så gammal att hon har slutat titta sig i spegeln, och den unga lärarinnan Prudie (inte singel, så Grigg är inte tänkt för henne i alla fall).

Naturligtvis handlar det mest om de olika bokcirkelsmedlemmarna, deras liv och bakgrund. Ungefär som i "The Reading Group", fast den här boken var betydligt mindre rörig. Men man får även ta del av gruppens bokdiskussioner tillräckligt mycket för att det ska hinna bli intressant. I prologen definieras de olika personerna efter vem "deras" Jane Austen var. Ser de henne som humorist, romantiker, en skrivande privatperson eller någon som skrev om kvinnors ekonomiska beroende?

Boken innehåller även korta resuméer av Jane Austens böcker, en lång sammanställning av omdömen som yttrats om dem (från författarinnans egen familj fram till nutida kritiker) och diskussionsfrågor för den som skulle vilja diskutera "Jane Austen-klubben" i sin egen bokcirkel.

måndag 2 juli 2007

xxxHOLiC 3-5



xxxHOLiC 3-5
av CLAMP

Man får försöka bortse från att xxxHOLiC hänvisar till alla andra serier CLAMP har gjort, vilket betyder att man ibland inte hänger med. Men det är bara lite, och har inte så stor betydelse för handlingen. Det är en väldigt bra serie annars, och väldigt snygg. Ganska grym emellanåt, historien om aphanden i en av de här delarna t.ex.

Kul sammanträffande att det både här (i del 3?) och i en serie i senaste numret av av Manga Mania förekommer japanska versioner av Anden i glaset. Det finns två varianter. Antingen håller alla deltagarna i en penna som skriver meddelanden, eller så skriver man upp alla de fonetiska tecknen på ett papper och för runt ett mynt (inte ett glas) över dem. I båda serierna får de obehagliga meddelanden, men i GTO (serien i Manga Mania) var det mest ett komiskt sådant, medan det i xxxHOLiC är riktiga andar det handlar om. Förstås. Men häxan Yuko kan fixa allt. Om betalningen är den rätta... Stackars Watanuki får nog aldrig betalt sin skuld. Han är Yukos alltiallo tills han har jobbat tillräckligt för att Yuko ska befria honom från den jobbiga förmågan att se andar.

Jag läste förresten att seriens namn bara ska uttalas "holic", eftersom xxx är en variabel.

- xxxHOLiC 1
- xxxHOLiC 2


söndag 1 juli 2007

En riktig våldtäktsman: En bok om samhällets syn på våldtäkt


En riktig våldtäktsman: En bok om samhällets syn på våldtäkt
av Katarina Wennstam

Jag ser att det var nästan tre år sedan jag läste boken som kom före denna, "Flickan och skulden", och jag skrev redan då att jag tänkte läsa "En riktig våldtäktsman". Det går inte så snabbt här...

I förra boken handlade det om samhällets syn på våldtäkt med betoning på offret. Att detta är ett brott där offret ofta anses få skylla sig själv. Den här gången är det gärningsmännen det handlar om. Hur ser man på dem egentligen? De flesta reagerar med avsky, detta är verkligen ett av de allra värsta brott som finns! Men sedan börjar man ta tillbaka det. Jaha, bodde de ihop, uppförde sig offret si och så, hade offret tidigare haft sex med gärningsmannen? I så fall så var det ju inte så farligt. En riktig våldtäktsman är ju en sån som hoppar fram bakom en buske i en mörk park. Men det är, får vi veta, långt ifrån den vanligaste sortens våldtäkt.

Wennstam tar upp flera autentiska fall, några som man känner igen från "Flickan och skulden", och funderar över vad som drev förövarna. Några riktigt bra svar får man inte. Det är kanske inte riktigt vem som helst som blir våldtäktsman, men det är svårt att se i förväg. Författaren besöker ett hem för unga pojkar som dömts för sexövergrepp. Flera säger att de aldrig hade trott att de kunde göra något sådant. Andra förnekar att de skulle ha någon skuld. Terapeuter berättar om hur viktigt det är med behandling som får pojkarna att inse vad de gjort.

Jag har nog skjutit upp läsandet av boken en smula, för jag har tänkt att det skulle vara tungt. Men det är det inte. Visst, det är ett upprörande ämne, men av bara farten läste jag de ca. 360 sidorna på två dagar. Och då tog jobbet ändå upp de flesta vakna timmarna. Så läs, läs, läs! Viktigt! Och man måste ju bara älska en bok som använder ett långt avsnitt åt att dissa Dr Phil. Det är det här med att killar i vissa situationer inte skulle behärska sig. Det håller inte att fortsätta att använda den ursäkten.

En nackdel finns det dock. Boken är skriven strax innan den nya våldtäktslagen kom. Det sägs också i boken, men det gör ju att vissa uppgifter inte riktigt stämmer längre. Men attityder och bakomliggande orsaker lär ju inte vara så mycket annorlunda än för ett par år sedan.