tisdag 31 maj 2011

Dotterbolaget Antologin


Dotterbolaget Antologin
av Rikke Bakman, Eva Björkstrand, Jonna Björnstjerna, Maria Borgelöv, Karolina Bång, Karin Didring, Karin Ekheden, Erika Eklund, Sara Elgeholm, Ingrid Ericsson, Lina Eriksson, Sara Granér, Klara Granlöf, Karen Hansen, Sara Hansson, Stina Hjelm, Clara Johansson, Nanna Johansson, Susanne Johansson, Helena Jäderberg, Maja Karlsson, Nina Lahtinen, Rebecka Lindberg, Sanna Lindström, Maja Lüning, Lina Neidestam, Sofia Olsson, Vilda Rosenblad, Lisa Sjöblom, Liv Strömquist, Josefin Svenske och Berit Viklund

Dotterbolaget är ett kvinnligt seriekollektiv och det här är deras antologi från åren 2005-2008. Kan det tänkas att det kommer en till snart då? Det vore kul. Annars finns det förstås fanzines ...

Att skriva något om en antologi är ju inte så lätt, det finns ju lite för alla här. En del roligt, en del tankeväckande, en del äckligt och en del konstigt. Mycket bra.

(Nu har jag problem med att Blogger aldrig kommer låta mig ha tillräckligt många taggar så att det räcker till alla medverkande. Dumma Blogger.)

måndag 30 maj 2011

Maigret och den hängde i Liège


Maigret och den hängde i Liège
av Georges Simenon

Jag avslutar mitt deckartema med en Maigret-deckare. Faktiskt den första jag har läst, och jag tror jag avvaktar med att bestämma om jag gillar serien eller inte. Totalt lär det finnas över hundra deckare med Maigret som huvudperson, om man räknar med noveller. "Den hängde i Liège" är en av de tidigaste, från 1930-talet. Den känns lite udda, för även om vi har ett lik så har vi egentligen inget mord.

Kommisarie Maigret är på tjänsteresa i Bryssel och blir vittne till hur en man postar ett brev med en större summa pengar i. Ett helt vanligt brev, inte rekommenderat. Mannen verkar ananrs inte ha så mycket pengar att röra sig med, och Maigret blir nyfiken och följer efter honom när han tar tåget till Tyskland. Det är inte i jobbet alltså, utan bara för att han anar att det är något underligt på gång. han spelar också mannen ett litet spratt och byter ut hans väska mot en likadan. När mannen upptäcker det här skjuter han sig. (Mycket förvirrande med tanke på titeln.) Maigret får förstås dåligt samvete och blir inte så lite nyfiken på vad väskan han själv har lagt sig till med innehåller. Och den visar sig innehålla - en gammal trasig kostym. Inget av värde och inget som verkar sådär jätteskumt heller. Men något skumt är det ju, och Maigret bestämmer sig för att ta reda på vad. Men någon gör allt för att hindra honom i hans efterforskningar.

Jag läser gärna mer om Maigret. Jag undrar om de andra böckerna är mer traditionella mordmysterier, eller om det är vanligt med den här typen av fall.

torsdag 26 maj 2011

Tyskungen


Tyskungen
av Camilla Läckberg

Folk i Fjällbacka har verkligen många skelett i garderoben, eller var de nu förvarar dem. Som vanligt finns bakgrunden till mordfallet i "Tyskungen" långt tillbaka i tiden, och i just den här boken är det inte så svårt att lista ut exakt hur långt tillbaka man måste gå. Men det här måste vara den hittills bästa boken i serien. Kanske lite för att de flesta motiv verkar trovärdiga så fort man blandar in andra världskriget. Det är också bäddat för tragedi.

Ericas mamma, som dog för några år sedan, hade en kista där hon förvarade minnessaker. Till Ericas förvåning finns där bland annat teckningar som hon och hennes syster ritat som barn. Mamman verkade ju aldrig speciellt intresserad av sina barn. Det finns också dagböcker, som Erica inte vet om hon vågar läsa, och märkligast av allt, en nazistmedalj inslagen i en blodfläckad spädbarnsskjorta. Erica lämnar medaljen till en gammal historielärare med ett specialintresse för kriget. Han kanske ta reda på något om den, och kanske besvara gåtan om varför Ericas mamma hade den bland sina minnessaker. Men Erica hör inte av honom på ett tag, och sedan får hon veta att han har hittats mördad.

Patrik har precis inlett sin pappaledighet och det går väl sådär. Han kan inte riktigt hålla sig borta från polisstationen (och, ehm, brottsplatser), trots att han har lilla Maja med sig. Speciellt inte när de har ett så här spännande fall!

Ericas egna efterforskningar i sin mors förflutna överlappar mordutredningen något, men det som hon blir mest förvånad över är hur mamman beskrivs av sina ungdomsvänner. Erica minns en reserverad kvinna som aldrig kom sina barn särskilt nära, medan vännerna har en helt annan bild. Vad hände egentligen?

För övrigt är det en babyboom på gång i persongalleriet. Och Patriks exfru har flyttat till Fjällbacka. Blir det någon konflikt där? Vi har också en ny polis på Tanumshede polisstation, och det äts mycket Dumlekola och Ballerinakex. Jag läste någon recension eller kommentar om boken någonstans, där det poängterades att Dumle måste vara produktplacerat, så det är bäst att jag nämner det så att ni vet vad det beror på om ni blir godissugna under läsningen av "Tyskungen". Bli inte lurad! :-)

Tidigare böcker:
- "Isprinsessan"
- "Predikanten"
- "Stenhuggaren"
- "Olycksfågeln"

måndag 23 maj 2011

Careless In Red


Careless In Red
av Elizabeth George

Det här är en tjock bok. Måste den egentligen vara så tjock? Jag tyckte att Elizabeth George var bättre förr, och på den tiden var böckerna också tunnare. Men det är i alla fall en riktig deckare igen. Förra boken var inte alls en deckare, och den före det var visserligen en deckare men deckarintrigen överskuggades av en helt annan händelse. Nej, tacka vet jag "Till minnet av Edward" och andra tidiga böcker.

Efter den oerhört tragiska händelsen två böcker tidigare (den och förra boken utspelar sig samtidigt, så det har bara gått ett par månader sedan dess) har Lynley sagt upp sig från sitt polisjobb och åkt hem till godset i Cornwall. Men där finns ju hans mamma och han klarar inte av deras medkännande och deltagande i sorgen just nu. Så han bestämmer sig för att bege sig ut på en lång vandring, utan mål och utan ordentlig utrustning, allt för att slippa tänka. Men efter sex veckor händer något som avbryter hans vandring. Han hittar en död kropp, av allt att döma någon som har fallit från de höga klipporna längs kusten.

Motvilligt tvingas Lynley tillbaka till verkligheten och till en mordutredning. När den lokala poliskommisarien Hannaford inser vem Lynley är ber hon honom hjälpa till i utredningen, som försvåras av akut underbemanning, och hon tänker inte acceptera ett nej. De får dessutom låna en polis från New Scotland Yard, och det är knappast en slump att det blir Barbara Havers. Hennes hemliga agenda: att hämta tillbaka Thomas Lynley. Scotland Yard tänker inte bli av med en av sina bästa utredare bara för att han sagt upp sig under en personlig kris.

Boken blir så mycket bättre när Havers dyker upp. Det är ju det här man vill läsa om! Jag är egentligen inte jätteintresserad av mordfallet i boken. (För det var inte en olycka, det står klart ganska snabbt.) Två ganska dysfunktionella familjer står i centrum. En som håller på med diverse äventyrssport, där pappan av någon anledning inte gillar surfing, och en annan som håller på med surfing, och där pappan tycker att hans sons stora cykelintresse är barnsligt. (Att de ogillar vissa sporter verkar helt galet från början, men det visar sig så småningom att de har sina skäl.) Det är sonen i den ena familjen som är mördad, men varför? Det är något konstigt med en bok där man efter 300 sidor fortfarande tycker att man är i inledningen och att alla personer inte riktigt har presenterats än. Framför allt tar det väldigt lång tid att läsa den. Men till slut tar handlingen fart och efter sisådär 700 sidor får man äntligen veta hur det hela hängde ihop. Det blev ju rätt spännande till slut, men man hade nog kunnat stryka något i boken.


The Inspector Lynley Mysteries:
1. "A Great Deliverance"
2. "Payment In Blood"
3. "Well-Schooled in Murder"
4. "A Suitable Vengeance"
5. "For The Sake Of Elena"
6. "Missing Joseph"
7. "Playing For The Ashes"
8. "In The Presence Of The Enemy"
9. "Deception On His Mind"
10. "In Pursuit of the Proper Sinner"
11. "A Traitor to Memory"
12. "A Place of Hiding"
13. "With No One As Witness"
14. "What Came Before He Shot Her"

söndag 22 maj 2011

Vi håller på med en viktig grej


Vi håller på med en viktig grej
av Sara Hansson

Ni ser väl vad omslaget föreställer? En liten Mel C-kopia och en liten Geri-kopia. :) Resten av gruppen skymtar i bakgrunden. Jag var ju bara tvungen att köpa det här seriealbumet! Jag är alldeles för gammal för att ha klätt ut mig och mimat till Spice Girls men min syster är i rätt ålder, dock en hel del yngre än tjejerna i "Vi håller på med en viktig grej". Jag hade praktik på min systers skola läsåret 97-98 och det var mimframträdanden hit och "vi går ut och pratar om Spice Girls" dit. Väldigt sött. Var inte det något speciellt med Spice Girls, det här med att alla ville klä ut sig till dem? Det ligger nog mycket i det som Rebbe i boken säger, att Backstreet Boys inte var några riktiga idoler för de "kan man bara bli kär i, men Spice Girls vill man ju VA".

Sara går i femman och upplever en kväll något livsomvälvande. Bullen visar videon till Wannabe, och Sara har fått nya idoler. Det visar sig att Rebbe i sexan också äskar Spice Girls och nu har Sara fått en bästis också. Föräldrar och lärare förstår inte alls Spice Girls storhet, och klagar mest på att Sara knyter upp T-shirten så att magen syns.

Det handlar om att tänka mycket på sina idoler, att oroa sig för att mamma ska dö (inte av någon speciell anledning, utom att det är det värsta man kan tänka sig), men allra mest om att ha en bästa kompis och hur kompisen blir något av det viktigaste i hela världen. Fint. Rekommenderas kanske lite extra för de som är födda sådär 1985-90.

fredag 20 maj 2011

Proggiga barnböcker


Proggiga barnböcker
av Kalle Lind

Jag var inte med så mycket på 70-talet, men det känns ju som att det fortsatte en bit i på vad som egentligen var 80-talet. I den här boken utökar Kalle Lind årtiondet med några år och tar upp böcker som kom ut mellan 1968 och 1982. Jag känner inte igen så många av de här böckerna faktiskt. Jag har läst någon av Lotta i Hallonby-böckerna, men jag kommer inte riktigt ihåg vilken. Kanske har jag läst mer än en. Några av böckerna känner jag också igen från skolan, där 70-talet varade extra länge. De kanske inte ville byta ut hela bokbeståndet i skolbiblioteket bara för att det blev 1983. (Undrar hur många böcker det fanns i det där biblioteket förresten. Jag har en känsla av att det inte var så många fler än vad jag har hemma nu, vilket innebär att jag borde ha ett kartotek för att hålla reda på mina böcker. Och en lista där jag skriver upp numret på de böcker som folk lånar av mig. Med blyerts så klart!) "Per, Ida och Minimum" t.ex. Mycket populär på mitt pyttelilla skolbibliotek. Fast kanske inte av de anledningarna som författarna hade tänkt. Kalle Lind ägnar ett helt kapitel åt böcker om hur barn blir till, och de andra böckerna verkar vara betydligt mer explicita. Antagligen plockades de bort från biblioteket när 80-talet började. Barnen på 70-talet verkar ju ha haft ett mer avslappnat förhållande till sex än vad vi hade på 80-talet. Eller så var det snarare så att de vuxna på 70-talet väldigt gärna ville att det skulle vara så ...

Politiska barnböcker finns här också i massor. Jag har inget direkt minne av att det fanns så mycket politiska böcker när jag var liten, men antagligen var det så att man inte uppfattade det. Precis som man inte tänkte på Bamse (som också har fått ett avsnitt i boken) som politisk. Däremot alla de här böckerna, gärna fotoreportage, om barn i olika länder. Det handlade nästan alla böcker om, och det gick minst ett sånt barnprogram på TV varje dag. Ofta var det nog samma berättelse. Jag vet i alla fall att jag såg ett program om en indisk pojke och en ko när jag var liten, och härom veckan såg jag samma berättelse som fotobilderbok på Emmaus! Det är dessutom den här typen av berättelser som finns i slutet av min läsebok i lågstadiet. Att läsas när man har lärt sig i stort sett alla bokstäver och att läsa ganska okej. Min läsebok finns dock inte med i Kalle Linds bok.

Annars är det en bok som inte är för barn, utan för föräldrar, som nästan känns mest galen av alla. Man får en del smakprov ur "Handbok i barnindoktrinering" av Frances Vestin. Nån sorts guide till hur man fostrar sitt barn till en god samhällsomstörtare. Det ska nog till en sån där 68-människa för att skriva en sån.

"Proggiga barnböcker" är en intressant bok, om en tid som jag bara nästan kommer ihåg, eftersom jag bara levde lite i sluttampen av den. Och dessutom är det en väldigt rolig bok. Som dessutom handlar om böcker. Kan det bli bättre?

Veckans pausfågel

Alltså, jag har ju egentligen deckartema den här månaden. Men somliga envisas ju med att skriva deckare som det tar en dryg vecka att läsa. Så nu kommer det ett par mer snabblästa böcker som jag stack emellan med.

torsdag 19 maj 2011

Mordbyn


Mordbyn
av Andrea Maria Schenkel

En föredömligt kort deckare, bara omkring 150 sidor, där det inte handlar så mycket om polisutredning, men där det ändå finns en gåta att fundera över. I korta kapitel kommer många av människorna på den lilla tyska orten, som alltså nu har blivit en "mordby", till tals, blandat med kapitel där berättaren är allvetande.

Man får veta att på gården Tannöd har det väl aldrig stått rätt till. De är snåla och osällskapliga. Det är något mer också, som "alla vet", men man vill ju inte lägga sig i ... Men när den lilla flickan från gården inte har varit i skolan på flera dagar och man inte heller har sett till några av de andra tannödarna på ett tag så går några grannar dit för att undersöka hur det står till. Det de upptäcker är fasansfullt.

Grannarnas bestörtning över dådet väl beskrivet, och även vilket slag det här är mot människor som fortfarande har andra världskriget färskt i minne. Det är ungefär tio år efter krigsslutet, men det har också tagit många år för båda sidornas krigsfångar att friges, och dessutom är kriget inte något man glömmer. Men det finns också de som påstår att kriget var för så länge sedan att det har man lagt bakom sig nu. Och de som inte blev förvånade över vad som hänt på Tannöd. Och de som visste både det ena och det andra, men inte ingrep.

Trots att boken är så kort så hinner Schenkel lägga ut diverse spår och tänkbara motiv, och det är inte förrän precis i slutet som det står klart hur det hela verkligen gått till. En bra och lite annorlunda kriminalroman.

onsdag 18 maj 2011

Talking About Detective Fiction


Talking About Detective Fiction
av P. D. James

Ett lästips för alla deckarentusiaster. P. D. James har skrivit en bok om deckargenren. Hon berättar om de tidigaste romanerna som kan kallas deckare, och hon presenterar författare, detektiver och undergenrer, särskilt de från "guldåldern" (Christie, Sayers m.fl.), men även en del modernare författare (t.ex. Rankin). Hon berättar om hur samhället har påverkat detektivromanen. Varför var en riktigt knepig gåta det viktigaste förr, medan trovärdiga personligheter inte prioriterades? Och hur kom der sig att genren förvandlades, så att personerna i dagens böcker faktiskt sörjer den mördade och där det i allmänhet inte är okej att privatpersoner löser fallen lite som en hobby? Och det som man kanske inte tänker på idag, att när detektiven i en gammal brittisk deckare presenterar sin snitsiga lösning av fallet så innebär det att den skyldige nästan garanterat kommer att avrättas genom hängning. Hur hanterades detta faktum av författarna? Många intressanta aspekter av deckaren tas upp, och dessutom får man ju massor av lästips.

Jag såg förresten en annan bok på biblioteket, som säkert också kan vara intressant för den som älskar brittiska deckare. En guide till platserna där en mängd olika deckare utspelar sig. Förord av P. D. James.

tisdag 17 maj 2011

17. mai

Varsågod, 17 norska boktips på søttende mai. Till t.ex. Emma.


Ingvar Ambjørnsen - "Utsikt til paradiset"

Lene Ask - "Hitler, Jesus og farfar"

André Bjerke - "De dødes tjern"

Harald Rosenløw Eeg - "Alt annet enn pensum"

Karin Fossum - Sejer-deckarna

Jan Kjærstad - Jonas Wergeland-trilogin

Trude Brænne Larssen - Rimfrost

Tove Nilsen - Skyskraperböckerna

Gert Nygårdshaug - Serien om Fredric Drum og Skarphedin Olsen

Knut Nærum - "Norsk litteraturhistorie fritt etter hukommelsen"

Tore Renberg - "Kompani Orheim"

Cora Sandel - "Alberte og Jakob"

Herbjørg Wassmo - Böckerna om Tora

Tarjei Vesaas - "Is-slottet"

Bjørg Vik - "Søndag ettermiddag"

Hanne Ørstavik - "Uke 43"

Selma Lønning Aarø - "En rekke avbrutte forsøk"

måndag 16 maj 2011

Hetero i Hägersten


Hetero i Hägersten
av Sofia Olsson

Jag inser att det här inte är så deckar-temigt, men man måste också läsa sina biblioteksböcker. Det här är ett seriealbum om ett ungt par som bestämmer sig för att bli sambos i Stockholm och "så inihelvete hetero". Det innebär bl.a. att man fastnar framför dåliga Beckfilmer på TV, och till slut lär sig gilla dem verkar det dessutom som. Och så bråkar man om vem som inte har diskat tesilen nu heller, och får PK-bryt när man är ute och handlar. Kul. :-) Jag kommer nog bara komma ihåg några få av serierna, men ändå kul.

söndag 15 maj 2011

Svart stig


Svart stig
av Åsa Larsson

"Svart stig" är den tredje av Åsa Larssons Kirunadeckare. (Jag ligger efter. Den femte ska komma ut i år.) I den här hittas en kvinna mördad i en ark, en sån där flyttbar sak som verkar påminna lite om en ministuga på isen, och som man fiskar från, genom ett hål i golvet. Okej, jag har aldrig sett en ark i verkligheten. Men nåt sånt är det väl.

Poliserna Anna-Maria Mella och Sven-Erik Stålnacke kopplas in på fallet med den okända döda. Man inser att det är mord långt innan man lyckas identifiera henne. Och när man får reda på identiteten blir det invecklat. Hon var en av höjdarna inom ett investmentbolag, som också ägnade sig åt gruvdrift. Det är här Rebecka Martinsson kommer in i bilden. Hon är djupt traumatiserad av händelserna i de två tidigare böckerna, och att återgå till det tuffa advokatjobbet i Stockholm är inte att tänka på. Men ett jobb på åklagarmyndigheten här uppe i Kiruna gick att ordna. Hon har förmågan att läsa in sig på detaljerna i företaget som den mördade arbetade för, vilket Mella och Stålnacke går bet på. Och det är ju inte omöjligt att man hittar motivet där.

Som en kontrast till ekonomin och politiken (det blir ju politik av det när det är ett så här stort företag, som dessutom har intressen i en mängd länder) får man också läsa om en flicka som har gåvor långt utöver det vanliga. Hon är inte bara lite synsk, utan ständigt påverkad av sina syner och föraningar. Man vet hela tiden hur hon hänger ihop med de andra, de närmast sörjande, men synskheten är helt klart ett udda inslag i boken. Men bitarna faller på plats till slut. Men det är ändå att bryta mot reglerna lite. Deckare ska egentligen inte innehålla övernaturliga förklaringar till något. Jag läste reglerna i en annan bok strax efter att jag avslutade den här boken. Mer information om den andra boken kommer snart.

Nu har jag ju inte läst så många olika svenska deckarförfattare, men Åsa Larsson måste väl ändå tillhöra de bästa? Skriver hon inte lite bättre än många andra?

onsdag 11 maj 2011

Mästerdetektiven Conan 52


Mästerdetektiven Conan 52
av Gosho Aoyama

Nu var det länge sedan jag läste Mästerdetektiven Conan senast. Tur då att den här volymen råkar vara "fristående". D.v.s. det är ett nytt mysterium som börjar i första kapitlet och det sista kapitlet är också slutet på ett mysterium. Det är mest en slump, det är alltid lika många kapitel i varje volym (tror jag) och mysterierna består av olika många "avsnitt". I den här är det tre kortare deckargåtor. Ett med filmtema, ett som utspelar sig på ett bröllop och ett som har med en romantisk TV-serie att göra. Ingen av dem tillhör de bästa mysterierna i serien. Kanske är de längre de bästa. Men det är klurigt värre ändå.

Tidigare delar i Mästerdetektiven Conan:
- Mästerdetektiven Conan 1
- Mästerdetektiven Conan 2
- Mästerdetektiven Conan 3
- Mästerdetektiven Conan 4-6
- Mästerdetektiven Conan 7-8
- Mästerdetektiven Conan 9
- Mästerdetektiven Conan 10-11
- Mästerdetektiven Conan 12-13
- Mästerdetektiven Conan 14-16
- Mästerdetektiven Conan 17-18
- Mästerdetektiven Conan 19-21
- Mästerdetektiven Conan 22-24
- Mästerdetektiven Conan 25-26
- Mästerdetektiven Conan 27-28
- Mästerdetektiven Conan 29-32
- Mästerdetektiven Conan 33-36
- Mästerdetektiven Conan 37-39
- Mästerdetektiven Conan 45-46
- Mästerdetektiven Conan 47-51

måndag 9 maj 2011

Blacklands


Blacklands
av Belinda Bauer

Jag inledde min deckarmånad med att läsa en bok som kanske inte riktigt var en deckare i alla fall. En thriller definitivt, och mycket spännande, men det var inte riktigt någon deckargåta, som jag tänker mig att deckare ska ha. Alla är redan ganska övertygade om vem som mördade Billy Peters.

Jag läste någonstans att Midsomer (som i Morden i Midsomer) var baserat på Somerset. "Blacklands" utspelas i Somerset, men det är väldigt långt ifrån det idylliska mys-engelska Midsomer. Shipcott är en deprimerande liten by på kanten av Exmoorheden, och alla som har haft möjligheten har redan flyttat därifrån. Där finns ingenting att hämta, och till råga på allt finns det ett inte alltför gammalt lokalt trauma. Det var här i närheten som barnamördaren Arnold Avery begravde sina offer för omkring tjugo år sedan. Han sitter i fängelse nu, dömd för att ha fört bort, förgripit sig på och dödat sex barn. Men det antas ha varit fler offer, vars kroppar aldrig har hittats. En av dem är Billy Peters, en elvaårig pojke från just Shipcott. Hans mamma återhämtade sig aldrig från förlusten, och sitter fortfarande i fönstret mot gatan och väntar på sin lille pojke.

Billys syster växte upp och fick egna barn, av allt att döma med olika män. Hon och barnen bor tillsammans med hennes mamma, i ett hus där ett av rummen är Billys, och har lämnats precis som det var när han försvann. Steven är tolv år, ett år äldre än hans morbror blev, och de senaste åren har han varit som besatt av att hitta Billys kropp. Då kommer mormor inte behöva sitta i fönstret längre, och hela familjen kan gå vidare och bli som en riktig familj. Och Steven kommer bli en hjälte. Han kommer ha fler kompisar än bara en (som dessutom inte är någon särskilt schysst kompis), han kommer inte bli mobbad längre och lärarna kommer komma ihåg vem han är. Men Exmoor är stort, och Billys kropp kan ligga i princip var som helst. Till slut fattar Steven ett beslut. Han ska skriva till Arnold Avery och be honom berätta var Billys kropp är begravd.

Avery har de senaste arton åren försökt vara en mönsterfånge och att framstå som rehabiliterad, i hopp om att en dag slippa ut ur fängelset. Men han har tråkigt, och när han får Stevens brev blir han upplivad på alla sätt man helst inte vill att en dömd barnamördare ska bli upplivad.

Det är spännande förstås, men framför allt är hopplösheten i Stevens liv väldigt välskriven. Och alla bipersoner, som Stevens mamma och den egoistiske kompisen Lewis, är också väldigt trovärdiga. Även den obehaglige Avery. Det finns en scen mot slutet med en sammanträffande som är lite väl osannolik. Men Belinda Bauer försvarar den i bonusmaterialet (för läsecirklar) i slutet av boken, och okej, vi får väl låta det passera för den här gången. Annars är jag faktiskt ganska nöjd med hur hon avslutat romanen. Det verkar som om det alltid är svårt med thrillers och skräck, där man har byggt upp en massa spänning och ett monster som ska besegras. Upplösningen brukar bli ett rejält antiklimax. Men här låter hon några personer glänsa, som kanske inte var helt de förväntade. Samtidigt är hjältedådet, eller vad man ska kalla det, inte okomplicerat för dem. Jag hoppas att det här inte var en spoiler, men jag tror inte det. Man förväntar sig nog inte av någon i boken att det ska utföra några hjältedåd.

Belinda Bauer har skrivit ännu en bok, "Darkside", som också utspelar sig i Shipcott, men för övrigt inte har något med "Blacklands" att göra. Om jag kommer att läsa den? Eh, JA!

söndag 8 maj 2011

Hypocrite in a Pouffy White Dress


Hypocrite in a Pouffy White Dress
av Susan Jane Gilman

Någon bokbloggare skrev någon gång något bra om Susan Jane Gilmans böcker. Kan det ha varit Johanna Lindbäck pre-Bokhora? I alla fall, såna saker får man ju se till att komma ihåg när man går in i en tillfällig butik där man vräker ut tre engelska pocket för 100 kronor. För då plockar man åt sig bl.a. "Hypocrite in a Pouffy White Dress" och något år senare har man jätteroligt på flyget till och från Barcelona. Jag har vissa koncentrationssvårigheter på resor, så då letar man fram nåt roligt med kortare texter i SUB:en. En orsak till att faktiskt ha en rejält tilltagen SUB.

Det är en samling kortare texter, alldeles för långa för att vara krönikor eller kåserier, men lite i den stilen. Det handlar om olika pinsamma eller komiska ögonblick ut Gilmans liv, och ett motto med boken är att hon vill visa att en kvinna inte behöver ha en man i sitt liv för att uppföra sig som en fullständig idiot. All chick lit handlar ju om tokiga saker som händer när man letar efter "den rätte" ... Men att ha hippieföräldrar (dock inte tillräckligt hippa för att åka ett par mil från den alternativa semesterbyn till Woodstockfestivalen, så Susan Jane Gilman fick ingen historia om hur hon var på Woodstock som liten att imponera med på mingelfester), möta sina idoler, ljuga i skolan eller vara inkompetent jobbet räcker så bra så om det är att göra bort sig man vill. Hennes drivkraft är väl förstås snarare längtan efter uppmärksamhet, men det verkar gå lite hand i hand.

Kare Kano Vol. 13 & 14



Kare Kano Vol. 13 & 14
av Masami Tsuda

Det har gått några år. Yukino, Soichiro och alla deras vänner ska snart sluta skolan. Vad ska hända sedan?

Efter den lilla pausen (med berättelser där olika kompisar var huvudpersoner) så handlar det nu mer om Soichiro än om Yukino. Och berättelsen blir mörkare. På grund av sitt ursprung har Soichiro alltid föraktats av sin släkt. Inte av sina adoptivföräldrar (adoptivpappan är hans biologiske farbror), men av alla de andra. Och hans kusiner har mobbat honom. Soichiro har ofta känt sig värdelös, och har därför strävat efter att bli perfekt. Och han har lyckats. Hans examensresultat är bland de bästa i landet och han är dessutom kendomästare.

Nu blir han uppmärksammad i media och då tar också hans biologiska mamma kontakt med honom efter alla dessa år. Hon är den dåliga kvinnan som hans pappa, familjens svarta får, fick barn med. Efter faderns död tog släkten hand om lille Soichiro. Mot hennes vilja, berättar mamman. Vill Soichiro ha kontakt med henne nu? Eller är det bättre att glömma henne?

Kare Kano:
- Kare Kano Vol. 1 & 2
- Kare Kano Vol. 3 & 4
- Kare Kano Vol. 5 & 6
- Kare Kano Vol. 7 & 8
- Kare Kano Vol. 9 & 10
- Kare Kano Vol. 11 & 12

lördag 7 maj 2011

Brokeback Mountain


Brokeback Mountain
av Annie Proulx

Det är nästan så att man kan misstänka att just den här boken kom ut i samband med filmen. Det är alltså enbart novellen "Brokeback Mountain" det här, det är inte novellsamlingen (som heter "Close Range: Wyoming Stories"). Den har filmaffischen som omslagsbild och info om filmen på baksidan.

Har man sett filmen så vet man vad som händer i novellen. Jag misstänker att man känner till handlingen även om man inte har sett filmen. Den var ju rätt omtalad. Gaycowboys! Jag såg filmen för ett par år sedan, och upptäckte att den var betydligt sorgligare än vad jag hade trott. Hur jag nu kunde inbilla mig att den inte skulle vara det. Det är trots allt en kärlekshistoria där huvudpersonerna inte ens kan erkänna för sig själva att det är just det det är. Att avslöja något för någon annan är inte att tänka på!

Filmen följer novellen väldigt troget. Men det blir ju ändå annorlunda. I novellen skildras miljöerna genom språket, väldigt väl kan jag tillägga. Novellen känns dessutom mer komprimerad. Jag tror man har utökat med några fler scener i filmen.

Man ska nog helst läsa på engelska om man ska läsa den. Och det tycker jag att man ska. Det är en riktigt bra berättelse. Filmen är också bra.

torsdag 5 maj 2011

The Spiderwick Chronicles: The Ironwood Tree


The Spiderwick Chronicles Book 4: The Ironwood Tree
av Tony DiTerlizzi & Holly Black

Syskonen Grace fortsätter att hemsökas av allehanda oknytt som vill ha Arthur Spiderwicks fältguide. Som vanligt i den här sortens böcker kan de inte berätta för någon om vad som pågår. Vem skulle tro dem? Och skulle inte dessutom de personerna också utsättas för en risk? Deras märkliga beteende gör att särskilt Jared får problem hemma och i skolan. Eftersom han redan anses vara en bråkmakare så är det ofta han som får skulden när det händer något. Och i den här boken blir det riktigt illa.

Dessutom blir storasyster Mallory bortförd, och hennes bröder måste försöka rädda henne.

Väldigt spännande, men kort. Nästa bok är den sista i den här serien, så den blir säkert extra spännande. Som det verkar nu så finns det ingen lösning på alvproblemet.

The Spiderwick Chronicles:
1. "The Field Guide"
2. "The Seeing Stone"
3. "Lucinda's Secret"

onsdag 4 maj 2011

Novellix

Jag hörde talas om det här på radio idag. Pixiböcker för vuxna. Låter som en mycket bra idé.

Färjenäs


Färjenäs
av Ann-Marie Ljungberg

Andra boken av Ann-Marie Ljungberg som jag läste förra månaden. Den här läste vi i Läsecirkeln. Jag tyckte bättre om "Mörker, stanna hos mig". I båda hade jag svårt att hålla reda på personerna. De var många och man kom dem inte inpå livet. Men "Mörker, stanna hos mig" hade något som höll ihop boken. De var alla attentatsmän.

I "Färjenäs" är det en plats som knyter samman ett stort persongalleri. Färjenäs i början av 1990-talet. Ett otroligt nedgånget område i Göteborg, där man ockuperar en obebodd lägenhet eller bor mer lagligt till en löjligt låg hyra. Lägenheterna är fuktiga och dass finns på gården. Man kan urskilja två grupper bland personerna det handlar om. Det är de yngre killarna, som tycker att det är bra att bo så här billigt och som lägger en del energi på att rusta upp sina lägenheter. Antagligen ingår det inte deras planer att stanna kvar i Färjenäs hela livet. Och så finns det de lite äldre uppgivna männen, som inte har några framtidsplaner och inte heller fixar sina bostäder. Det finns ganska få kvinnor, och de beskrivs som mer olika varandra och är lätta att hålla isär. Jag tycker att det hade varit mer givande att läsa boken om man hade fått lära känna personerna lite bättre. Säkert är det helt avsiktligt att skildra dem på det här sättet, men jag tycker inte det är så roligt att läsa då.

tisdag 3 maj 2011

Kare Kano Vol. 11 & 12



Kare Kano Vol. 11 & 12
av Masami Tsuda

Pausen från huvudpersonerna pågår fortfarande. I de här båda volymerna handlar det om Tsubasa, som är barndomsvän till Soichiro och numera också till Yukino, och om hennes styvbror Kazuma. Tsubasa är extremt blyg och samtidigt nästan djurisk i sin framtoning när hon är tillsammans med kompisarna. Hon ritas nästan som ett litet barn, är ganska lättlurad, äter hela tiden och kan bitas och klösas. Hon är väldigt barnslig fortfarande, och när hon får en styvbror i sin egen ålder blir det problem.

Kazuma är ganska vuxen av sig. Han är sångare i ett rockband där alla de andra medlemmarna är mycket äldre. De är väldigt omhändertagande gentemot honom, men ändå, Kazuma är mogen för sin ålder. Tsubasa och Kazuma blir förälskade i varandra, men skillanden i mognad ställer till det för dem.

I volym 12 finns det även ett kapitel där Rika, en annan av tjejerna i kompisgänget är huvudperson. Alla i gänget är excentriska eller har någon speciell talang, utom Rika, som är den vanliga tjejen.

Roligt att läsa de här kortare historierna om personerna omkring huvudpersonerna. Det gör det också mycket lättare att hålla isär dem.

Kare Kano:
- Kare Kano Vol. 1 & 2
- Kare Kano Vol. 3 & 4
- Kare Kano Vol. 5 & 6
- Kare Kano Vol. 7 & 8
- Kare Kano Vol. 9 & 10

Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt


Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt
av Oliver Sacks

Det här är en samling texter om olika patienter som neurologen Oliver Sacks har mött. De lider av vitt skilda neurologiska problem. Några kan bara minnas ett par minuter tillbaka, och utöver det bara saker som hände för länge sedan. Tiden däremellan är helt borta. En kvinna förlorar proprioceptionen, uppfattningen av sin egen kropp, och måste efter det använda andra sinnen, som synen, för att t.ex. kunna sitta ner utan att ramla av stolen. Jag visste inte ens att det fanns något som hette proprioception! Och så är det ju förstås mannen som förväxlade sin hustru med en hatt ... Och någon är autistisk, någon har tourettes - sånt som man har hört talas om tidigare.

Egentligen borde väl en bok om neurologi från 1985 vara hopplöst omodern vid det här laget. Tänk bara hur mycket längre vetenskapen måste ha kommit på 30 år, eller när nu de olika mötena med de här patienterna kan ha inträffat. Men det handlar ganska lite om behandling och de fysiska orsakerna, utan mer om mötena med de här patienterna och hur deras liv påverkas av deras olika åkommor. Det är fascinerande och humoristiskt berättat, och absolut en bok som är värd att läsas.

måndag 2 maj 2011

SUB och Barcelona

Jag var i Barcelona igår så SUB-uppdateringen blir en dag försenad. 954 den här gången. Bara en mer än förra månaden. :)

Barcelona var fint. Det var första gången jag var i Spanien, men det kan säkert hända att jag åker dit fler gånger. Abibliofobin gjorde att jag tog med tre böcker för lika många dagar, men naturligtvis hann jag inte ens med att läsa ut en enda.