fredag 30 januari 2004

Allt för konsten 3


Allt för konsten 3
Redaktör: Ingemar Bengtsson
Medverkande: Daniel Ahlgren, Rasmus Gran, Åsa Grennvall, Matti Hagelberg, Bjarni Hinriksson, Jason, Gunnar Krantz, Mats Källblad, Viktoria Laeben-Rosén, Mikael Mildén, Christopher Nielsen, Pentti Otsamo, Patrik Rochling, Karna Rusek, Jan Solheim, Jens K Styve, Katja Tukiainen, Li Österberg

Var på mitt lokala bibliotek två gånger igår. Trots att det ligger väldigt nära min bostad (lika nära som spårvagnshållplatsen, mataffären, apoteket, "posten", frisören och garaget) hade jag aldrig varit där förr, för jag tänkte att biblioteket inne i stan lär ju ha större utbud. Men så skulle jag lämna tillbaka några cd-skivor som min brors flickvän lånat igår och då hittade jag ju flera böcker jag ville låna. Så då var jag tvungen att gå hem och hämta lånekortet. :) Visserligen har det här biblioteket ett väldigt mycket mindre utbud än stadsbiblioteket, men de har ju en del böcker i alla fall. Det är ju inte som om jag går och väljer ur hela sortimentet ändå.

En av böckerna jag lånade igår var "Allt för konsten 3", som är en antologi med serier av olika serieskapare från Norden. Vissa har jag läst andra serier av, men de flesta var okända för mig (jag kanske har hört namnen på några, men inte läst något av dem). Två av serierna hade jag läst innan. Åsa Grennvalls serie har jag läst nånstans på nätet (kanske hos Optimal Press, förlaget som ger ut hennes album och som har gett ut "Allt för konsten 3" också) och Christopher Nielsens serie fanns med i "Propaganda!".

Det här var ett bra sätt att få lite smakprov på en massa olika serieskapare. Nu har jag en del namn på listan över folk som jag borde läsa mer av. Till biblioteket! (Möjligen stadsbibblan, för de har väl fler serier.) De tidigare Allt för konsten-albumen kunde ju också vara intressanta att läsa...

torsdag 29 januari 2004

Kill


Kill
av Mats Wahl

Egentligen var det en annan av Mats Wahls böcker jag hade mest lust att läsa - "Svenska för idioter". Men en genomgång av min systers bokhyllor visade att hon hade denna, så då tänkte jag att jag börjar väl med att läsa den. Har aldrig läst någon bok av Mats Wahl förr.

Det här är den tredje (men fristående) boken om polismannen Harald Fors. Han utreder brottslighet där barn och unga både är gärningsmän och offer, står det på baksidan.

"Kill" börjar med att han blir rånad och bestulen på sitt tjänstevapen. Kort därefter dödas flera barn vid en skottlossning på en skola. Mycket tyder på att gärningsmannen har använt Fors pistol.

Spännande bok. Den får inte toppbetyg, men bra var den. Möjligen att man kan tycka att brottet är lite väl spektakulärt. Om brotten i de andra böckerna om Harald Fors är lika allvarliga så måste staden han bor i vara väldigt hårt drabbad. Den verkar inte vara sådär jättestor ju. Men så är det ju i deckarserier. Huvudpersonerna kan inte sticka näsan utanför dörren utan att hamna mitt uppe i ett mordfall. Det är ju åtminstone lite naturligare om huvudpersonen är polis. :)

onsdag 28 januari 2004

För fin för denna världen, The girl who never fick nån post



För fin för denna världen
The girl who never fick nån post
av Daniel Ahlgren

Jag är väldigt förtjust i de här båda seriealbumen, som utgör en trilogi ("The girl who never fick nån post" innehåller två delar, vad jag vet har de aldrig getts ut var för sig).

De handlar om Helena, det året hon slutar gymnasiet. Helena har väldigt dåligt självförtroende och har egentligen bara en kompis, My. My är mer öppen, har lite mer självförtroende, kanske till och med framtidsplaner. Hon får ofta trösta Helena när Helena blir ledsen och tycker synd om sig själv. Samtidigt vill både Helena och My vara annorlunda. De ser ner på de flesta andra som bara verkar leva för att gå ut och supa på helgerna.

När alla andra ser fram emot att ta studenten fyller den framtidsutsikten Helena med ångest. Vad ska hon göra sen? Det finns inget hon kan och inget hon vill göra. Hon kan inte ens tänka sig något hon ens skulle kunna stå ut med att göra.

"För fin för denna världen" handlar om ett cafébesök precis efter sportlovet. Helena och My pratar om stort och smått, och diskuterar livssyn med en sån där jobbig människa som är ute och festar. "Blomstertid" (första halvan av "The girl who never fick nån post") består av flera olika episoder som inträffar precis runt studenten och under sommaren. I "The girl who never fick nån post" (d.v.s. andra halvan av albumet med samma namn) har det hunnit bli vinter, och Helena är den enda som fortfarande går hemma. Alla andra har börjat plugga eller jobba.

Orsaken till att jag tycker så mycket om de här seriealbumen är nog att jag känner igen mig i dem. Inte allt (och en del attityder har jag kanske vuxit ifrån) men i mycket. Det låter förresten kanske som om det är väldigt deprimerande historier de berättar, men så är det inte riktigt. Visst, det är mycket som inte är så behagligt att läsa, men samtidigt kan Helena och My ha väldigt roligt.

måndag 26 januari 2004

Der Vorleser


Der Vorleser
av Bernhard Schlink

Som femtonåring upplever bokens jag, Michael Berg, en kärlekshistoria med den mycket äldre gåtfulla Hanna Schmitz. Flera år senare, när han är juridikstudent, återser han henne på de anklagades bänk i ett fall han ska studera. Det är en process som gäller gamla synder från förintelsen. Michael inser att Hanna inte är oskyldig till anklagelserna, men att hon heller inte var den ledarfigur som man vill framställa henne som. Men hon accepterar tydligen hellre ett längre fängelsestraff än att avslöja hemligheten som hon bär på. Michael har genomskådat henne, och skulle kunna berätta den i rätten. Men vilket ansvar har han egentligen för Hanna och har han rätt att avslöja något som hon är villig att offra så mycket för att dölja?

En bra bok, även om det var vissa avsnitt (speciellt de där Michael blir lite filosofisk) som jag inte riktigt förstod. Mycket möjligt att det var något jag missförstod också. Jag läste ju den på tyska. Vill man göra det lite enklare för sig kan man ju läsa den på t. ex. svenska ("Högläsaren") eller norska ("Høytleseren"). Hannas hemlighet listade jag ganska snabbt ut (långt före Michael), så det var säkert författarens mening. Själva hemligheten påminde mig lite om en annan bra bok jag har läst, men jag säger inte vilken. :)

söndag 25 januari 2004

Skogen har många ögon


Skogen har många ögon
av Margit Sandemo

Isa var en pålitlig kompis, alltid villig att hjälpa till, men någon dramatik eller romantik fanns det inte i hennes liv. Så en dag sorterade hon papper på nyhetsbyrån där hon jobbade som kontorist, och blev fullständigt betagen av ett foto av en ung pojke. Bilden föreställde "Mannen från Grotteskogarna", som hade hittats död nyligen och inte hade kunnat identifieras. Troligen kom han från utlandet. Men Isa nöjde sig inte med detta. Hon ville veta vem han varit och varför han hade dött i en norsk skog. Olovandes tog hon med sig bilden och ett kuvert med information om fallet och begav sig till Grotteskogarna för att göra sina egna efterforskningar.

Margit Sandemos följetonger är alltid lika mysiga att läsa. Det här är en av de nutida (fast de är ju förstås ändå runt 20 år gamla, så de är nästan historiska de också) och den innehåller en hel del deckarelement. Och så en kärlekshistoria förstås!

lördag 24 januari 2004

Flickan i frack


Flickan i frack
av Hjalmar Bergman

Varför läser man (jag) inte mer av lite äldre svenska författare? Känns som om man (jag) borde. Nu har jag i alla fall läst en bok av Hjalmar Bergman. "Flickan i frack" gavs ut 1925 för första gången. I mitt En bok för alla-exemplar från 1983 har verbens pluralform ändrats till singularis, står det. Är inte det lite mesigt? :) Fast den tillhör visst barn- och ungdomsböckerna, så de ville kanske inte avskräcka läsarna.

I Wadköping, den mest konservativa av svenska småstäder, vågar Katja Kock komma till studentbalen klädd i frack*! Något så oerhört opassande! Varför gjorde hon det, hur reagerade man i Wadköping och vad hände med Katja sedan? Det är vad Hjalmar Bergman redogör för i boken, på ett ganska ironiskt sätt. Problemet med det är att man aldrig känner något särskilt för personerna i boken. Men boken är rätt bra ändå. Och kort och lättläst, för den som vill läsa nåt av lite äldre svenska författare men inte har lust att lägga så mycket tid eller energi på det. :)

* För norska läsare, för säkerhets skull: "Frack" är inte samma sak som "frakk". Inte vet jag vad frack heter på norska, kan alltså mycket väl heta frakk. Men det har ju inget med regnfrakk (heter regnrock eller regnkappa) eller russefrakk (finns inte i Sverige) att göra. Så här ser en frack ut.

torsdag 22 januari 2004

Ranma ½ del 3 - Svarta rosen


Ranma ½ del 3 - Svarta rosen
av Rumiko Takahashi

Äntligen läste jag något bra! De senaste böckerna har ju inte varit några höjdare. Men i veckan kom ju den senaste Ranma ½ ut. :) Mycket kampsport i den här. Tävlingar i kampsport blandat med gymnastik (sån där med band och bollar) och kampsport blandat med konståkning. Och så en massa förvecklingar med folk som byter skepnad och andra som inte vet om att t. ex. tjejen Ranma är samma person som killen Ranma. Folk har en tendens att bli kära i den ena och hata den andra. Det här är en rolig serie. :)

- Ranma ½ del 1 - Den fantastiska källan
- Ranma ½ del 2 - Jägaren

Del 4 ska komma ut den 2 mars.

onsdag 21 januari 2004

Shanghai baby


Shanghai baby
av Wei Hui

Mnja. Den här boken utspelar sig i Shanghai, och det är ju lite annorlunda och därför kul, men själva historien intresserar mig inte särskilt. Om den hade utspelat sig i t. ex. Stockholm eller London hade jag antagligen inte alls gillat den.

"Shanghai baby" handlar om Coco (ett smeknamn, egentligen heter hon Nikki, som inte heller verkar speciellt kinesiskt, men men...) som är 25 år och har gett ut en ganska uppmärksammad novellsamling. Hon blir tillsammans med en kille som heter Tiantian. De är jättekära, men Coco har ändå en västerländsk älskare. Hon skriver på en roman, bor ihop med Tiantian, träffar sin älskare i hemlighet, umgås med vänner som i allmänhet är moderna och rebelliska, och, tja, det händer inte så mycket egentligen. Utom att det inte går så bra för Tiantian... Ganska meningslös bok egentligen, bortsett från att det är intressant med Kina då.

måndag 19 januari 2004

Legenden om Ljusets rike


Legenden om Ljusets rike
av Margit Sandemo

Den här 20 böcker långa serien har jag läst parallellt med andra böcker de senaste månaderna. Jag har läst den tidigare, men det var ganska länge sedan och då var det ibland svårt att komma ihåg vad som hände ett par böcker tidigare eftersom jag var tvungen att vänta på att nästa bok skulle ges ut. Jag tror att det gick ungefär tre år mellan den första och sista boken kom ut (i pocket åtminstone). Nu läste jag dem i snabbare följd och fick en bättre överblick över handlingen. Men fortfarande anser jag att de här är de sämsta böckerna som Margit har skrivit. Alltså, jag är fullt medveten om vilka svagheter Margit har som författare, men jag brukar glatt strunta i dem. Men i den här serien går handlingen framåt för snabbt, eller snarare, handlingen bara går och går och nästan ingen i det stora persongalleriet förmår engagera läsaren. Legenden om Ljusets rike är väl bara för de riktigt inbitna fansen, de som vill läsa allt hon har skrivit. Särskilt med tanke på att det här är en direkt fortsättning på den föregående bokserien Häxmästaren, där historien dessutom flätas ihop med Sagan om Isfolket (som kanske är bekant?), så skulle jag tro att det är fansen som har störst behållning av den.

Värst vad negativ jag låter. :) Serien har väl sina ljuspunkter. Det var ju inte så att det kändes som ett tråkigt måste att läsa böckerna. Men det är ju faktiskt så att alla (? Jag har inte läst riktigt alla än.) andra böcker som Margit har skrivit är bättre.

Alla titlarna i serien:

1. "Viskningen"
2. "Móri och Isfolket"
3. "Flickan som inte kunde säga nej"
4. "Dagg och dimma"
5. "Johannesnatten"
6. "Den utvalde"
7. "Häxan"
8. "Skräcken"
9. "Sol av Isfolket"
10. "Nattsvarta rosor"
11. "Bländverk"
12. "Det bävande hjärtat"
13. "Ond saga"
14. "In i värmen"
15. "Mörkrets ande"
16. "Livshunger"
17. "Från toppen och uppåt"
18. "Så djup en längtan..."
19. "Mördande oskuld"
20. "Ett hav av kärlek"

fredag 16 januari 2004

Oläsandes

Har läst väldigt lite den här veckan. Har faktiskt inget utläst att skriva om.

Det hindrade mig INTE från att köpa fler böcker idag. Åhléns hade ju rea på pocketar (55 för engelska, 29,50 för svenska). Och sen var jag på Myrorna... Men jag var ändå ganska duktig. Nästan allt jag köpte var med i min bokbok över sånt jag vill läsa. Inga sådär jättedumma impulsköp alltså. Avstod t. o. m. från att köpa några böcker som troligen bara skulle förbli olästa bokhylleplatsupptagare.

Engelska böcker:
Haruki Murakami - "Sputnik Sweetheart" (det vara bara Murakami i största allmänhet som stod i bokboken)
Joyce Carol Oates - "We Were the Mulvaneys" (med i bokboken!)

Svenska böcker:
Zandra Ahl & Emma Olsson - "Svensk smak" (inte i bokboken, men har hört talas om innan och den verkade intressant)
Ulf Lundell - "Jack" (inte i bokboken, men måste man inte ha läst den här? och herregud, fem spänn liksom)
Shena Mackay - "Solen går ner över Eugene Schlumburger/Dvärg på rymmen" (i bokboken, faktiskt)
Håkan Nesser - "och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla" (definitivt i bokboken, vilket ursäktar att det var en pocket till fullpris)

Norsk bok:
Axel Jensen - "Ikaros" (författaren är med i bokboken fast inte just denna titeln, men nu är ju inte valfriheten på Myrorna oändlig...)

Hade förresten ett samtal om läsning med min syster idag, som jag borde skriva ett inlägg om.

måndag 12 januari 2004

Det hemliga hisschaktet


Det hemliga hisschaktet
av Lemony Snicket

Hoppas att det kommer fler böcker om syskonen Baudelaire snart, för nu har jag läst alla som finns på svenska. (Jo, jag skulle kunna läsa dem på engelska, men det är egentligen min syster som köper dem och hon vill nog hellre ha dem på svenska.) Det här var den sjätte i ordningen och återigen har de föräldralösa barnen placerats hos nya släktingar. Den här gången är det hos Jerome och Esmé Solkig, som bor på en av de förnämsta adresserna i barnens gamla hemstad. Esmé har gått med på att ta hand om dem eftersom det just nu är inne med föräldralösa barn. Hon är väldigt intresserad av vad som är inne och alla trender måste följas. Jerome är väldigt trevlig, men vill aldrig bråka med någon. Varken han eller Esmé är till någon hjälp när det gäller att hålla greve Olaf borta. För naturligtvis är han fortfarande ute efter syskonen Baudelaires förmögenhet.

Tidigare böcker i serien:
-Lite om "En olustig början" och "Reptilrummet".
-Lite om "Den sorgsna sjön" och "Det sällsamma sågverket".
-"Den skräckfyllda skolan"

Gå dessutom till den officiella hemsidan, där det finns en del kul saker. På sidan om greve Olaf finns det t. ex. en rolig sång om greven. :) Rekommenderas! Den är faktiskt rätt bra. Rimmen är imponerande.

"When you see Count Olaf, count to zero then scream and run away. Scream, scream, scream, and run away."

söndag 11 januari 2004

Marika läser Damernas värld

Man fick ju en bok som jag ville ha ("Solstorm" av Åsa Larsson) på köpet! Fast jag ser ju det mer som att jag köpte en bok och fick en tidning på köpet. :) Stod inte nåt intressant i tidningen, bortsett från en artikel om Åsa Larsson som jag ska läsa senare, så det är inte troligt att jag köper fler nummer. Om man inte får andra böcker på köpet förstås. Fast tidningen är ju nästan lika dyr som en pocketbok ändå, så man tjänar egentligen inget på det.

Wuthering Heights


Wuthering Heights
av Emily Brontë

Inte brukar väl engelska vara så här svårt att ta sig igenom? Vissa dagar hann/orkade jag ju bara läsa 20 sidor i boken, men mot slutet gick det lite snabbare (möjligen för att det var helg och jag hade mer tid till att läsa). Av systrarna Brontës böcker är det väl "Jane Eyre" (av Charlotte B.) och "Wuthering Heights" (av Emily B.) som är de mest kända. Jag tycker mycket om "Jane Eyre" och hade ganska stora förhoppningar när det gällde "Wuthering Heights".

Mr. Earnshaw lämnar hemmet i Yorkshire för att utföra några ärenden i staden. När han kommer hem har han med sig en föräldralös pojke som han har hittat och bestämt sig för att ta hand om. Pojken, som kallas Heathcliff, visar sig ha en frånstötande personlighet utan försonande drag, men Earnshaw favoriserar honom ändå på bekostnad av sina egna barn, Hindley och Catherine. Hindley hatar den yngre pojken, medan Catherine och Heathcliff snart blir oskiljaktiga. När Earnshaw dör blir Hindley husets herre och behandlar Heathcliff som en tjänare. Heathcliff försvinner i några år och när han kommer tillbaka har han gott om pengar, men Catherine har hunnit gifta sig med en annan trots att hon egentligen kanske hellre skulle valt Heathcliff. Nu tänker Heathcliff hämnas för alla oförrätter som begåtts mot honom, och förstör metodiskt livet för alla andra, utom för Catherine som han aldrig medvetet kan skada.

"Wuthering Heights" är en helt okej bok, men jag hade egentligen hoppats att den skulle vara bättre. I vilket fall som helst känns det bra att ha läst den.

lördag 10 januari 2004

Du måste bestämma själv


Du måste bestämma själv
av Tove Nilsen

Förra året läste jag några mycket bra böcker av Tove Nilsen - "Skyskraperengler", "Skyskrapersommer" och "G for Goggen". Den här boken, som jag hittade på Myrorna, är Tove Nilsens debutbok från 1974. (Fast min är på svenska och från 1975.) Den svenska titeln är ganska intetsägande och tråkig, tycker jag. Originaltiteln låter bättre - "Aldri la dem kle deg forsvarsløst naken".

Tonje är sjutton år och går första året på gymnasiet. Hon misstänker att hon är med barn. När boken börjar är hennes mens redan en vecka försenad. Hon vill inte att hennes föräldrar ska få reda på något och bli besvikna på henne, och om hennes farhågor nu skulle visa sig vara sanna så vill hon absolut inte föda barnet. Hon tycker att hon och hennes pojkvän, Henrik, är för unga för att bli föräldrar och dessutom inser hon att hon faktiskt inte har så stor tro på deras förhållande. Och så är det ju det att hon helt enkelt inte vill ha ett barn.

Henrik ser det inte på samma sätt. Han tycker inte att det skulle vara någon katastrof att bli pappa och han förstår inte alls hur Tonje kan vara så kall att hon vill göra abort. Det är tydligt att de inte avslöjar sina innersta tankar för varandra.

Sedan är det ju så att det inte är så lätt att få en abort beviljad. Det kanske inte räcker att Tonje är så ung, att hon går i skolan och att hon inte alls vill ha ett barn. Hon kan ändå tvingas föda barnet, och dessutom kommer några främmande människor ställa en massa privata och nedlåtande frågor till henne. Kanske är det bättre med en illegal abort. Det är dyrt och Tonje har inte tillräckligt med pengar, men då är hon ju åtminstone garanterad att få abort. Det här att någon kan tvinga henne att föda ett barn hon inte vill ha är något Tonje tänker mycket på. Tyvärr känns inte Tonje och Henrik särskilt levande, utan det är sakfrågan som är tydligast i boken och det blir en aning torrt.

fredag 9 januari 2004

Den skräckfyllda skolan


Den skräckfyllda skolan
av Lemony Snicket

Det här är den femte boken om de oturs- och greveförföljda syskonen Baudelaire. Den första boken inleddes med att barnen förlorade hem och föräldrar i en brand och sedan dess har de bott hos olika släktingar. Den första släkting de flyttade in hos var greve Olaf, en lömsk och ondskefull man som är ute efter förmögenheten som barnen har ärvt. I sista stund undkom de hans onda plan, men dessvärre lyckades greven fly från rättvisan och sedan dess har han dykt upp i olika förklädnader, alltid med en ny djävulsk plan. Barnen, det vill säga fjortonåriga Violet, som tycker om att uppfinna saker, tolvårige Klaus, som läser otroligt mycket och lilla Sunny, som inte har lärt sig prata än och älskar att bita i saker, genomskådar alltid grevens maskering, men de vuxna som ska ta hand om syskonen är aldrig så smarta. Därför är det upp till barnen att klara sig ur knipan.

I "Den skräckfyllda skolan" skickas barnen till en internatskola, eftersom man inte har lyckats hitta någon ny släkting som kan ta hand om dem. Men, för att citera Lemony Snicket, "om du söker en berättelse om glada barn som tillbringar sin tid på en trevlig internatskola - fortsätt att leta!"

Men allt är inte hemskt på skolan. Barnen får nämligen vänner, trillingarna Duncan och Isadora Quagmire (den tredje trillingen dog i en brand). Tyvärr går det inte så bra för trillingarna... Genom trillingarna får syskonen Baudelaire i alla fall veta något om greve Olaf, kanske något som de kan ha nytta av? Tyvärr är det så kryptiskt att de inte begriper något av det. Men det känns som om berättelsen går lite framåt nu. Innan har det mest varit att de kommer till en ny släkting och greve Olaf dyker upp och är elak. I slutet avslöjas han alltid och flyr. Och så börjar det om i nästa bok. Men i och med trillingarnas inblandning så kommer saker från den här boken kunna vidareutvecklas i nästa.

En av de roligaste sakerna med böckerna (och de är hemskt roliga) är att Lemony Snicket är en lika påhittad figur som syskonen Baudelaire. Han är bunden av ett löfte att nedteckna barnens öde, men han tycker absolut inte att någon borde läsa böckerna, de är bara fyllda av elände. De här böckerna måste läsas! Gör nu det!

onsdag 7 januari 2004

Coco Platina Titan Total


Coco Platina Titan Total
av Coco Moodysson

Ibland får jag den här titeln på hjärnan. Som en ramsa. "coco platina titan total coco platina titan total coco platina titan total coco platina titan total coco platina..."

Det här är ett seriealbum i den självbiografiskt sorgliga stilen. Det består av flera olika episoder (tänk novellsamling) som handlar om bland annat att ha ett tråkigt undersköterskejobb, förgäves försöka få det hemtrevligt i lägenheten och drömma om Mauro Scocco, att flytta till landet i hopp om att skapa sig ett "riktigt" liv där, att mycket målvedvetet förlora oskulden till en alldeles för gammal man, att vara rädd för cancer och allt möjligt. Och så finns det en skojig berättelse om hur Coco och hennes kompisar snor en massa grejer hemma hos Ulf Adelsohn. Kan behövas nåt som lättar upp stämningen lite. :)

Även om det känns om man har läst samma/liknande saker förr (eller sett på film eller nåt), så är det ändå något i "Coco Platina Titan Total" som griper tag i mig. (Nej, inte bara titeln.) Jag läste den för ungefär ett år sedan, och kände plötsligt att jag var tvungen att läsa den igen. (Det påminner mig om att biblioteket nog ville ha tillbaka den här och "Sabina" idag. Det fick de inte. Men jag ska nog ändå in till stan i morgon. Billigare att betala en eller två dagars böter än att ta spårvagnen en extra gång.

Borde jag säga nåt om teckningsstilen i "Coco Platina Titan Total"? Den är väldigt enkel. Naivistisk kanske det kan kallas (eller också inte, det vet väl inte jag). Inte som bilden på utsidan i alla fall.

måndag 5 januari 2004

Två nötcreme och en moviebox


Två nötcreme och en moviebox
av Filip Hammar & Fredrik Wikingsson

För en tid sedan läste jag "Zonenkinder", en bok om hur det var att växa upp i DDR, och hur allt välbekant från barndomen försvann. "Två nötcreme och en moviebox" handlar om 70-talisternas uppväxt i ett Sverige som inte längre finns. Författarna kallar det för "DDR-Sverige" och boken har undertiteln "Hisnande generaliseringar om vår uppväxt i DDR-Sverige". Som ni kanske förstår är den här boken mycket mindre seriös än "Zonenkinder". Det är inte så mycket seriös analys av 70-talisternas personlighet (fast en del oseriös analys finns det) utan mer av "minns du Razzel?", "kommer du ihåg rökrutorna?" och sånt.

På min skola fanns det ingen rökruta, jag har ett ganska vagt minne av Razzel (framför allt har jag ingen aning vilka de här människorna som tydligen var programledare är, utom Lennart Swahn). Jag är 70-talist, men några år yngre än författarna. Dessutom är jag tjej, vilket gör att det är en hel del saker i boken som jag inte alls känner igen mig i. Men det finns även massor av saker i boken som jag känner igen med ett leende. Att man hyrde hela videoapparaten samtidigt som filmerna (fast min familj gjorde inte det så många gånger, och vad jag vet kallade vi den inte för "moviebox"). Att Twin Peaks var extremt omtalat innan det började och att det sedan visade sig vara helt obegripligt (åtminstone för lilla jag, fast jag läste "Laura Palmers dagbok" senare). Interntelefonerna i skolan. Att lärarna pratade om hur stort det var för oss att leva under en tid när Berlinmuren föll.

Det är en rolig bok, som jag rekommenderar till 70-talister. Kanske ska man helst vara lite äldre än mig (jag är född i slutet av 1978) för att riktigt känna igen sig. Jag har lånat den av min bror. Han är 80-talist, men kille förstås. Undrar hur mycket han känner igen sig i boken.

söndag 4 januari 2004

Den förskräckliga lilla mamsellens stol


Den förskräckliga lilla mamsellens stol
av Inger Edelfeldt

"En bok för dig som inte gillar att bli sutten på."

Det är mamsellens stol som tycker att mamsellen är så förskräcklig. Hon envisas nämligen med att sitta på stolen, och det tycker den inte alls om. Men vad ska en stol göra åt det?

Kul liten bilderbok med väldigt färgglada och fina bilder. Eftersom den nu har givits ut av En bok för alla är den nu väldigt billig också. 34 kronor är ju väldigt överkomligt för en bilderbok. Jag gillar En bok för alla. Och Inger Edelfeldt. Jag ser på En bok för allas hemsida att just den här boken rekommenderas för treåringar. :)

Mitt namn var Sabina Spielrein

I kväll klockan 22.15 kommer Mitt namn var Sabina Spielrein att visas på SVT2. Jag läste ju precis en bok om henne. Vilket lustigt sammanträffande!

Om jag missar programmet går det i repris den 10/1.

lördag 3 januari 2004

Sabina

Sabina
av Karsten Alnæs

Sabina Spielrein, som den här boken handlar om, fanns på riktigt och här är hennes liv framställt i romanform. Det är alltså inte säkert att det verkligen var precis så här, mycket är spekulationer och tolkningar från författarens sida, något som förklaras i bokens efterord.

Sabina var rysk judinna. Hon föddes i slutet av 1800-talet av välbärgade föräldrar. I tonåren fick hon svåra psykiska problem och hennes föräldrar fick rådet att låta henne få vård i Europa. I Zürich vårdades hon av Carl Jung, och de inledde (kanske? troligen? i boken åtminstone) ett förhållande. Hon studerade på universitetet i Zürich, blev psykoanalytiker och skrev bl. a. avhandlingar om människans förstörelseinstinkt. Hennes idéer påverkade både Freud och Jung, men hon fick inte alltid äran av det. Hon levde i en tid av krig och ökat judehat. 1923 återvände hon till Ryssland tillsammans med sin make, som också var psykoanalytiker, och deras dotter, och där fick så småningom hennes liv ett tragiskt slut.

Det var spännande att läsa om Sabina Spielreins liv (hade aldrig hört talas om henne förr, och visste nåt om den psykoanalytiska miljön heller) och boken är mycket bra. Jag fick tipset från Tussas boksider.

Meningslös lässtatistik för 2003

Det kan väl inte vara nån utom jag som är intresserad av det här. Bwahaha.

Antal lästa böcker: 265. Nej, jag vet inte hur det gick till, jag tycker inte att jag har läst särskilt mycket i år. Förklaringen är troligen många seriealbum och barnböcker. Och att ungefär 10% av böckerna var av Margit Sandemo.

Månad då jag läste mycket: September, 30 böcker.
Månad då jag läste lite: Februari, 12 böcker.

Språk:
Svenska: 148 st. (56%)
Engelska: 86 st. (32%)
Norska: 26 st. (10%)
Tyska: 5 st. (2%)

Dessa författarna läste jag flest böcker av:
1. Margit Sandemo (26)
2. Neil Gaiman (20) (ofta med olika illustratörer, t. ex. Dave McKean)
3. Daniel Ahlgren* och Naoko Takeuchi (12 var)
4. Erlend Loe, L.M. Montgomery och Ester Ringnér-Lundgren** (7 var)

* En av böckerna är skriven tillsammans med Per Nilsson.
**Under pseudonymerna Lotta Vik och Merri Vik.

Om jag har läst en bok många gånger räknar jag varje omläsning som en separat bok.

- Bäst i januari
- Bäst i februari
- Bäst i mars
- Bäst i april
- Bäst i maj
- Bäst i juni
- Bäst i juli
- Bäst i augusti
- Bäst i september
- Bäst i oktober
- Bäst i november
- Bäst i december

fredag 2 januari 2004

Bäst i december 2003



I december lyckades jag få tag på en Lottabok jag saknade, och den visade sig tillhöra en av de bra böckerna i serien (det är lite blandat, men mest bra). Nu är det bara en bok i serien som jag inte har.

Och så läste jag en massa bra böcker av Katarina Mazetti: "Det är slut mellan Gud och mig", "Det är slut mellan Rödluvan och vargen" och "Tarzans tårar".

"Ängeln på sjunde trappsteget" var också rätt bra.




- Bäst i januari
- Bäst i februari
- Bäst i mars
- Bäst i april
- Bäst i maj
- Bäst i juni
- Bäst i juli
- Bäst i augusti
- Bäst i september
- Bäst i oktober
- Bäst i november

torsdag 1 januari 2004

Bäst i november 2003



Jan Kjærstad, "Oppdageren". Sista delen i trilogin om Jonas Wergeland. En god avslutning på berättelsen.

Linda Skugge, "Det här är inte en bok". Vad ska jag skriva om denna då? Klicka på länken bara.

Håkan Nesser, "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö". Om Det Fruktansvärda som inträffade en sommar i berättarens barndom.

Hanne Ørstavik, "Tiden det tar". Om hur huvudpersonens barndom påverkar henne även när hon är vuxen. (Observera att den här boken inte är det minsta lik Nesserboken ovan, även om mina kortkorta beskrivningar innehåller liknande ord.)

Kan även nämna att efter en rad medelmåttiga böcker så blev Anne på Grönkulla-serien bra igen i den sjunde boken, "Rainbow Valley". Jag antar att det är möjligt att del åtta också är bra.



- Bäst i januari
- Bäst i februari
- Bäst i mars
- Bäst i april
- Bäst i maj
- Bäst i juni
- Bäst i juli
- Bäst i augusti
- Bäst i september
- Bäst i oktober

Bäst i oktober 2003



Jag vet att det är ett nytt år, men jag är inte klar med att skriva om det gamla än. Känner för att vara kortfattad idag. Trött.

De här böckerna var hemskt bra. Läs dem. :)

Inger Edelfeldt, "Skuggorna i spegeln". Tonårstjej kommenterar beskt sin omvärld och träffar vampyr.

Tove Nilsen, "Skyskrapersommer". Tove har sommarlov, ljuger om allt möjligt och blir kär i höghusområdets farligaste kille. (Det här är förresten del två i en trilogi.)

Katarina Kieri, "Ingen grekisk gud, precis". Högstadietjej blir kär i en lärare på skolan.

"Watchmen". Skriven av Alan Moore, tecknad av Dave Gibbons. Seriealbum om före detta superhjältar och världsproblem.



- Bäst i januari
- Bäst i februari
- Bäst i mars
- Bäst i april
- Bäst i maj
- Bäst i juni
- Bäst i juli
- Bäst i augusti
- Bäst i september