måndag 30 april 2012

Harry Potter and the Half-Blood Prince


Harry Potter and the Half-Blood Prince
av J. K. Rowling
Uppläst av Stephen Fry

Harry Potter-böckerna tål omläsningar väldigt väl. Jag tycker att jag upptäcker en del nytt nu när jag vet hur det kommer att gå. Eller så tror jag bara att jag upptäcker nya detaljer eftersom det var sju år sedan jag läste boken sist och jag antagligen har glömt en del sedan dess.

Är det okej med spoilers så här långt efter att en omtalad bok har kommit ut? Kanske inte? Men jag kan väl i alla fall säga att det här är boken där alla i det magiska samhället har insett att Voldemort verkligen är tillbaka. Det är också boken där man får en fördjupad bild av flera av the Death Eaters (heter de Dödsätare på svenska? Voldemorts anhängare). Man får också veta mer om Voldemort. Och för den delen om Dumbledore, om Harrys föräldrar och många andra.

Inläsningen känns perfekt. I inläsningen av den allra första boken var jag ju inte riktigt nöjd med hur Stephen Fry gjorde barnens röster (alltså Harry, Hermione, Ron m.fl.), men det blev bättre sedan och nu är de ju inte heller barn längre. Resten har varit mycket bra hela tiden.

Yarden


Yarden
av Kristian Lundberg

När jag ändå var igång och läste Kristian Lundbergs bok "Eldätaren", som jag inte hade hört talas om innan den blev månadens bok i min läsecirkel, så passade jag på att läsa den betydligt mer berömda "Yarden" också. Den handlar väl om följderna som den där recensionsskandalen för ett antal år sedan fick på Lundbergs arbetssituation. Han fick inga tidningsuppdrag längre (överreagerade tidningarna här?) och det enda som återstod var att ta nåt skitjobb, närmare bestämt i hamnen i Malmö. I "Yarden" skildras arbetet med att flytta stora mängder bilar från en del av hamnen till en annan. När man bara läser den arbetsbeskrivningen låter det ju inte så jobbigt, men anställningsvillkoren för tankarna till en helt annan tidsepok. Ändå är det här bara ett par-tre år sedan. Väldigt läsvärt.

Det handlar dock inte bara om arbetet i hamnen, utan även en del om författarens bakgrund i en familj med stora problem. Där blev det ju extra intressant att jag just hade läst "Eldätaren", eftersom det finns en del att jämföra i de båda böckerna. Jag vet faktiskt inte om "Yarden" verkligen är hundra procent självbiografisk, jag har inte läst några intervjuer om den eller så ... Men det spelar inte så stor roll för det här. Jag tyckte att jag fick lite större behållning av båda böckerna för att jag hade läst den andra.

söndag 29 april 2012

En smakebit på søndag (vecka 17)


Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag håller fortfarande på med en bok som jag har läst i av och till under flera veckor. Jag har till och med lagt ut smakbit från den förr.Men jag har faktiskt kommit en bit framåt i den nu.
Dei rynkete ansikta runt steinbordet var gamle som Eirabu sjølv. Dei tretten fyrstane hadde vore dei første. Ingen nye fyrstar hadde tatt dei falne sin stad, for ein herdueg er uerstatteleg. Herduegborn blir fødde under tindane, men dei døde kjem aldri tilbake. 
(Kristine Tofte, "Song for Eirabu. Bok 1. Slaget på Vigrid", s. 355)

lördag 28 april 2012

Brandbilen som försvann


Brandbilen som försvann
av Maj Sjöwall och Per Wahlöö

Gunvald Larsson står och bevakar ett hus där en man som ska skuggas bor. Larsson vet inte ens varför mannen ska skuggas, det är egentligen en annan avdelning inom polisen som är intresserade av honom, och över huvud taget är det ett väldigt tråkigt uppdrag. Men det är i alla fall inget jättestort fall. Plötsligt exploderar mannens lägenhet och hela huset börjar brinna, naturligtvis med fatala följder för flera människor i andra delar av huset. Det verkar inte bättre än att mannen tagit livet av sig med hjälp av gas, och att en gnista har antänt all denna gas. Samtidigt är det några saker som gör att Gunvald Larsson och några andra inte riktigt vill släppa fallet.

Jag gillar verkligen de här deckarna. Visserligen har jag jättesvårt att hålla isär alla de namngivna poliserna, även om de återkommer i bok efter bok, men det är ändå roligt att läsa om deras snackande på stationen.

Roman om ett brott:
1. "Roseanna"
2. "Mannen som gick upp i rök"
3. "Mannen på balkongen"
4. "Den skrattande polisen" 

torsdag 26 april 2012

Så peppad att jag köpte två


\(^_^)/

Mästerdetektiven Conan 60


Mästerdetektiven Conan 60
av Gosho Aoyama

Varför vill man egentligen läsa 60 volymer av en och samma manga? För de smarta deckargåtornas skull förstås. Jag vet aldrig om ramberättelsens mysterium om den svartklädda ligan och drogen som har förvandlat Conan till ett barn någonsin kommer lösas. Men jag är imponerad av att Aoyama (och troligen några medarbetare) har hittat på vad som måste vara ett par hundra mordgåtor vid det här laget, och att de fortfarande är bra.


Tidigare delar i Mästerdetektiven Conan:
- Mästerdetektiven Conan 1
- Mästerdetektiven Conan 2
- Mästerdetektiven Conan 3
- Mästerdetektiven Conan 4-6
- Mästerdetektiven Conan 7-8
- Mästerdetektiven Conan 9
- Mästerdetektiven Conan 10-11
- Mästerdetektiven Conan 12-13
- Mästerdetektiven Conan 14-16
- Mästerdetektiven Conan 17-18
- Mästerdetektiven Conan 19-21
- Mästerdetektiven Conan 22-24
- Mästerdetektiven Conan 25-26
- Mästerdetektiven Conan 27-28
- Mästerdetektiven Conan 29-32
- Mästerdetektiven Conan 33-36
- Mästerdetektiven Conan 37-39
- Mästerdetektiven Conan 45-46
- Mästerdetektiven Conan 47-51
- Mästerdetektiven Conan 52
- Mästerdetektiven Conan 53-55
- Mästerdetektiven Conan 56-57
- Mästerdetektiven Conan 58-59

onsdag 25 april 2012

Eldätaren


Eldätaren
av Kristian Lundberg

Senaste läsecirkelsboken var en deckare ... eller var den det? Det handlar om Malmös hårdare sidor med kriminalitet, missbruk, fattigdom och hemlöshet, och det handlar om en polis (nykter alkoholist) som just har blivit ledare för en specialavdelning inom malmöpolisen. Men det följer inte deckarmallen med ett mord (eller annat hemskt brott) ganska tidigt som ska lösas innan boken är slut. Det är på gränsen mellan deckare och "vanlig" roman, och jag skulle nog säga att den hamnar på romansidan om den gränsen. Men alla drar kanske den gränsen på lite olika ställen. Som deckare tror jag dock att "Eldätaren" kan vara lite otillfredsställande, men som roman funkar det bra. Jag tyckte att den var rätt bra, speciellt i början när den var som minst deckaraktig, men antagligen kommer jag inte att läsa några fler böcker i serien.

tisdag 24 april 2012

Arielles första kärlek


Arielles första kärlek
av Monika Fagerholm

Jag har inte lyckats förstå grejen med Monika Fagerholm än. Jag läste "Underbara kvinnor vid vatten" för många år sedan och blev inte alls sådär imponerad som "alla andra" verkar ha blivit. Och den här Novellixen känns inte heller som något för mig. Det är svårt att säga varför, men det känns bara som lite olika scener som inte hänger ihop (förutom att de handlar om samma person då).

måndag 23 april 2012

Lång väg tillbaka


Lång väg tillbaka
av Mats Källblad

I "Lång väg tillbaka" återser vi Isak och många av de andra i kompisgänget från "Garagedrömmar" och "Vakna laglös". Medan de tidigare albumen har varit sammanhängande berättelser så är det här serienoveller från olika tider. Barndomen, ungdomen och nutiden. Det handlar också mycket mer om Molly, tjejen som målade tavlor i samma garage som Isak repade med sitt band i. Flera av serierna handlar om hur hon vägrar böja sig för mobbare i skolan och för konstkritiker som vill klappa på huvudet.

Framför allt handlar det om klass. Både Isak och Molly kommer från bakgrunder där man inte väntar sig att det ska bli något av dem. Men båda vill något mer. Och det var de nog inte ensamma om att vilja, men många av kompisarna hittade inte något sätt.

Mycket bra! Läs gärna alla tre seriealbumen.

söndag 22 april 2012

En smakebit på søndag (vecka 16)


Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag har åkt mycket buss idag och faktiskt hunnit med att läsa ut två böcker (en som jag redan hade börjat på en hel) under dagen. Jag väljer ett citat från en av dem. Jag tyckte att det var en lite kul observation.

Att svenskar och danskar med ett minimum av ansträngning förstår varandras tungomål är en sanning, som under årens lopp flitigt omhuldats på hög nivå i de båda länderna. Men ofta är detta en sanning med modifikation, och ännu oftare något betydligt allvarligare, till exempel ett utslag av önsketänkande, en illusion. Eller för att ta det enkelt: Lögn.
 (Maj Sjöwall och Per Wahlöö, "Brandbilen som försvann", s. 194)


torsdag 19 april 2012

Abibliofobi

Man måste planera sin reselektyr. Helst i god tid.

Om man ska vara borta i tre dagar med ett ganska späckat schema samt vissa krav på att vara social med många människor - räcker två böcker då? Jag tänker Sjöwall-Wahlöö och Kristian Lundberg.

Och om man ska vara borta i fyra dagar tillsammans med två goda vänner och man räknar med att umgås mycket med dem - kan det räcka med en bok? Om den är tjock och på utrikiska? A. S. Byatt är planen. Kanske att jag borde ta med en bok till? Jag måste fundera noga på detta.

söndag 15 april 2012

En smakebit på søndag (vecka 15)


Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag har jag börjat läsa månadens läsecirkelsbok.

Fyra minuter över sex denna morgon detonerar en bomb på Rudbecksgatan i Malmö. Det är en förbryllande händelse. Området är välbärgat. Ett klassiskt reservat där osynliga klassgränser skär genom besökaren som välansade rosenbuskar. Mottagaren av bomben är en svensk folkpensionär, före detta gymnastiklärare och en gång i tiden världsmedaljör i brottning. Vem vill spränga honom i bitar?
Vem vet?
(Kristian Lundberg, "Eldätaren", s. 12)



Det är nog inte så svårt att räkna ut att det här är en deckare. Någon i läsecirkeln hade läst den här för flera år sedan och då INTE tyckt om den. Det blir säkert roligt att höra vad alla tycker om den nu.

lördag 14 april 2012

Mästerdetektiven Conan 58-59



Mästerdetektiven Conan 58-59
av Gosho Aoyama

De här två volymerna i Mästerdetektiven Conan handlar mycket om kampen mot Ligan. Ligan är väldigt hemlig och väldigt resursstark, och har många liv på sitt samvete. Det är också de som ligger bakom att Conans och hans kompis Haibaras har kroppar har krympts till barnkroppar. I själva verket är ju Conan (eller Shinichi, som han egentligen heter) en tonåring och Haibara (som också heter något annat på riktigt) vuxen. Haibara var också inblandad i Ligan innan hon fick i sig drogen, som de trodde skulle döda henne.

Den senaste tiden har också flera FBI-agenter (!) jagat efter Ligan, men det måste ske i största hemlighet eftersom fallet är så känsligt att man inte ens har kunnat skaffa sig tillstånd att verka i Japan. Jag tycker inte att det är riktigt lika roligt att läsa om Ligan som att läsa de vanliga deckargåtorna. Men som tur är får man en del sådana också. Som vanligt är de ganska kniviga (och blodiga), men Conan är ju expert på att hitta ledtrådar.


Tidigare delar i Mästerdetektiven Conan:
- Mästerdetektiven Conan 1
- Mästerdetektiven Conan 2
- Mästerdetektiven Conan 3
- Mästerdetektiven Conan 4-6
- Mästerdetektiven Conan 7-8
- Mästerdetektiven Conan 9
- Mästerdetektiven Conan 10-11
- Mästerdetektiven Conan 12-13
- Mästerdetektiven Conan 14-16
- Mästerdetektiven Conan 17-18
- Mästerdetektiven Conan 19-21
- Mästerdetektiven Conan 22-24
- Mästerdetektiven Conan 25-26
- Mästerdetektiven Conan 27-28
- Mästerdetektiven Conan 29-32
- Mästerdetektiven Conan 33-36
- Mästerdetektiven Conan 37-39
- Mästerdetektiven Conan 45-46
- Mästerdetektiven Conan 47-51
- Mästerdetektiven Conan 52
- Mästerdetektiven Conan 53-55
- Mästerdetektiven Conan 56-57

onsdag 11 april 2012

Die verlorene Ehre der Katharina Blum


Die verlorene Ehre der Katharina Blum oder Wie Gewalt entstehen und wohin sie führen kann
av Heinrich Böll

Jag har en liten tysk utmaning i år, nämligen att försöka läsa tre böcker på tyska. Jag har legat av mig så med tyskaläsningen. "Die verlorene Ehre der Katharina Blum" verkade bra att börja med. Dels är den ganska kort, dels har jag läst den tidigare på svenska ("Katharina Blums förlorade heder", läst före bloggens tid). Men jag tyckte inte att den var särskilt lättläst och den tog lång tid att läsa. Jag förstod inte alla ord, men det går ju ändå att hänga med. Och det är ett intressant ämne som romanen behandlar.

Katharina Blum är en ung, skötsam kvinna som på en fest träffar en man som hon genast blir förälskad i. Han får följa med hem till hennes lägenhet och nästa morgon är han försvunnen. Han har inte smitit från Katharina, utan från polisen som bevakar huset. Mannen är misstänkt för ett par grova brott och det verkar som om Katharina har visat honom ett sätt att ta sig ut ur huset osedd. Hon tas in för förhör.

Några dagar senare (detta får man veta i början av boken, så det är inte en spoiler) mördar Katharina en journalist. Vad var det egentligen som drev henne till detta?

Det här är inte en deckare (vilket kommenteras flera gånger i boken), utan en kritik mot vissa typer av journalism. Så fort Katharina kan sammankopplas med en misstänkt brottsling är det tydligen fritt fram att gräva fram det värsta man kan hitta i hennes förflutna, och att lägga ihop två och två till fem för att få ihop riktigt sensationella artiklar. Och vad kan Katharina göra åt det?

Det finns en inledande kommentar till boken om att eventuella likheter mellan bokens ZEITUNG och verklighetens Bild-Zeitung varken är avsiktliga eller tillfälliga, utan oundvikliga. Jag tror att författaren hade en del verkliga fall i åtanke när han skrev boken.

söndag 8 april 2012

En smakebit på søndag (vecka 14)


Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag hade valt ut en bok (inte krim) att läsa under påskledigheten, och tänkte att jag kanske skulle hinna läsa en bok till efter den. I själva verket har jag bara läst två kapitel i min utvalda bok. För när man är ledig finns det ju alltid en massa annat att göra än att läsa böcker. Igår var jag till exempel på bio och såg Hunger Games (som filmen heter i Sverige trots att boken ju heter "Hungerspelen") och idag ska min syster komma hit.

Men boken då.

Ragna kjente eit stikk i brystet, ei slags sorg over å skulle miste noko, utan å vite korleis eller kva. Ho visste berre at denne dagen var annleis for henne, og ho skjøna at søstera ikkje merka det.
(Kristine Tofte, "Song for Eirabu. Bok 1. Slaget på Vigrid", s. 24)



Hittills har jag ju inte kommit så långt, men det ska bli spännande att se hur det utvecklar sig.

lördag 7 april 2012

På Ö i min bokhylla


Då tar vi de sista böckerna samt några outslagna tulpaner. Glad påsk!

- "Över alla gränser" av Margit Sandemo. Vissa av de här böckerna har verkligen omslag som man inte kan läsa offentligt (men det finns en nyare utgåva med helt okej omslag, t.ex. den här). Oftast passar de inte särskilt bra till handlingen heller. Jag ska inte påstå att det här är något mästerverk till roman, men den är en av de roligaste.

- "Öar" av Anders Källgård. Har inte läst, men verkar ju spännande med besök på öar lite här och var i världen.

- "Överste Santiagos slutgiltiga död" av Luis Cardoso. Ja-a ... Halva halva reapriset för ett par år sedan. Då kan man chansa lite.

Vakna laglös


Vakna laglös
av Mats Kjellblad

Jag läste ju om "Garagedrömmar" härom veckan, så då måste jag så klart läsa om fortsättningen "Vakna laglös" också. Det har gått några år, det är 1995, och Isak har haft ett tråkigt jobb hela tiden. Men nu har han sagt upp sig utan att ha några direkta planer. Han vill bara inte fortsätta på det jobbet.

De flesta av de gamla kompisarna bor kvar i Osby, men Isak umgås inte med alla längre. Flera har barn nu. Några har det det gått illa för. Isak är engagerad i den lokala musikföreningen och försöker få lite kultur till Osby, kanske få dit någon känd artist.

Den enda som verkligen har lyckats ta sig ifrån Osby är Molly, som höll på med sina tavlor i samma garage där Isak repade med sitt band för några år sedan. Molly är i Sydeuropa och lever konstnärsliv nu, och skickar brev till Isak.

Väldigt bra. Nu ska det bli roligt att läsa det tredje albumet om Isak, som kom ut ganska nyligen.

fredag 6 april 2012

På Ä i min bokhylla


Nästan klar med alfabetet nu. På de sista bokstäverna har jag färre böcker än på de flesta andra, men lite ska jag väl lyckas skrapa ihop.

- "Ända hit" av Sofia Olsson är ett seriereportage om några kvinnor som har flyttat till Sverige från andra länder av olika anledningar, och vad de tycker om sitt nya land.

- "Älskade Poona" av Karin Fossum var det länge sedan jag läste. Det är en av hennes Sejerdeckare, och den som folk verkar tycka är den bästa.

- "Äntligen fri" av Anne Karin Elstad är den sista delen av fyra i hennes serie om Julie, som är jämngammal med förra seklet. Den här utspelar sig kanske på 1970-talet? Julies barn är i alla fall vuxna i den här boken.

Anne Karin Elstad dog i förrgår, 74 år gammal.

Avig Maria


Avig Maria
av Mia Skäringer

Precis som "Dyngkåt och hur helig som helst" så är "Avig Maria" en samling med blogginlägg och krönikor. Här händer det mycket. Hus ska byggas, föreställningar spelas, TV spelas in, förutom att hon ska hinna med vardagen med barnen och vänner. Precis som i förra boken är det välskrivet, och det roliga och sorgliga blandas på ett sätt som man kan känna igen från Mias och Klaras humorprogram.

Jag har inte följt Mia Skäringers blogg, men jag läste lite i den precis när jag hade läst ut förra boken, och då hade hon just lagt sin blogg på is efter nån sorts stressammanbrott. Så jag visste väl hur bloggdelen av boken skulle sluta. Tur att man vet att det har gått nästan ett och ett halvt år sedan dess och att Mia Skäringer verkar ha återhämtat sig efter att det hände. Bloggen täcker ju bara ett litet, litet avsnitt av hennes liv.

Peter och vargen


Peter och vargen
av Miguelanxo Prado
efter Sergej Prokofjev

Jag har ingen koll på klassiska musiksagor och jag tror inte att jag har hört Prokofjevs Peter och vargen. Jag blandar ihop den med fabeln om Pojken och vargen, men det är två helt olika berättelser. Om man googlar lite så ser man att det nog inte är helt ovanligt att blanda ihop de två.

I Prokofjevs saga spelas varje karaktär av ett eget instrument. Så blir det förstås inte när Miguelanxo Prado gör seriealbum av sagan, men jag kan tänka mig att mycket av stämningen finns kvar. Varje serieruta är som en målning och serien innehåller relativt lite text.

Historien är alltså INTE att Peter ropar att vargen kommer, fast den inte gör det, och när den till slut kommer går det illa. Det är Pojken och vargen. Här är det i stället så att Peter och hans vän fågeln fascineras av farfars varningar för den stora skogen, där det finns en farlig varg. Tvärtemot vad farfar hade tänkt sig blir Peter fastare besluten om att utforska skogen. Och där finns verkligen en farlig varg.

Ska jag avslöja slutet? Hmm, kanske inte. Men det slutar inte så lyckligt som i Rödluvan eller Tre små grisar, eller så är det kanske just det som det gör. Slutet i "Peter och vargen" är inte riktigt lika enkelt.

Miguelanxo Prado har även illustrerat kapitlet om Dream i Neil Gaimans "Endless Nights". Utöver det tror jag inte att jag har läst något annat av honom.

onsdag 4 april 2012

På Å i min bokhylla


Nu har jag kommit in på den del av alfabetet som norrmännen tycker är i fel ordning. ;-)

- "Åsa-Hanna" av Elin Wägner är oläst, men ska läsas!

- "Året då hästarna kom" av Mary Mackey är första delen i en bokserie som utspelar sig i Europa på stenåldern och är mycket mer underhållande än vissa andra såna serier ...

- "Årstafruns dolda dagböcker" av Kristina Ekero Eriksson har jag inte heller läst, men den kan nog vara intressant.

tisdag 3 april 2012

Hungerspelen


Hungerspelen
av Suzanne Collins

Äntligen har jag läst boken alla pratar om. Jag har förstås planerat att läsa alla tre böckerna hela tiden, men naturligtvis har det inte blivit av förrän filmen har premiär ... Numera känner väl alla till böckerna, även de som inte har läst dem. Ja, åtminstone den som läser den här bloggen, eftersom den uppenbarligen är en bloggläsare.

Där USA ligger nu finns i framtiden en stat som kallas Panem. Den styrs från Huvudstaden, där de mest privilegierade bor, och består utöver det av tolv distrikt som sinsemellan är ganska olika. Det fanns ett trettonde, men som straff för en revolt utplånades det distriktet. Övriga tolv distrikt straffas genom att man varje år kräver en tribut. En pojke och en flicka från varje distrikt lottas fram och de 24 ungdomarna spärras in på en jättelik utomhusarena där de kämpar på liv och död tills bara en återstår. Vinnaren och dess distrikt får fina priser, men systemet gör att fattiga missgynnas, både att de fattiga i distrikten löper större risk att väljas och att de från fattiga distrikt har mindre chans att klara sig i tävlingen. Allt sänds i TV, som om det vore underhållning. Och för de från Huvudstaden är det underhållning. Övriga medborgare tvingas låtsas att de tycker att det är underhållande. Det är en del av straffet för revolten.

Katniss bor i distrikt 12, det sämsta och fattigaste disktiktet. Hon är den tävlande flickan från det distriktet det här året. Hon har en del överlevnadsfärdigheter som kanske kan hjälpa henne, men det är alltid de från de finaste distrikten som har bäst förutsättningar. De tränas redan från att de är små och får fler och bättre sponsorgåvor. Men tyvärr är den andre tävlande från hennes distrikt en kille som hon står i viss tacksamhetsskuld till, och som möjligen tycker bra om henne. Tyvärr, för att bara en kan överleva. Och Katniss kan inte veta om han tycker om henne på riktigt eller om det bara är taktik. Det viktiga för henne är att överleva så länge som möjligt, för hon vill inte att hennes mamma och syster ska behöva se henne lida och dö i TV.

Det är en mycket spännande historia. Jag visste lite hur det skulle gå till slut, men inte vad som skulle hända på vägen. Jag tyckte inte att det förstörde historien. Men det bästa av allt tycker jag är världen. Den är verkligen helt sjuk och väldigt intressant. Jag hoppas man får veta mer om den i de senare böckerna. Tydligen är det en värld som är något mer teknologiskt avancerad än vår. Hungerspelen är inne på sitt 74:e år, så jag gissar att det ska föreställa att utspela sig om cirka 100 år. Men i Katniss fattiga distrikt känns det nästan som att de har en medeltida ekonomi. De tjuvjagar och byter till sig saker på en marknad. Det finns elektricitet, men oftast bara några timmar om dagen (förutom under Hungerspelen, eftersom alla måste följa dem på TV).

Jag var för övrigt väldigt nöjd över att jag lyckades placera Distrikt 12 geografiskt redan innan man fick reda på var det låg. Appalacherna så klart!

På Z i min bokhylla


Nu har jag kommit ända fram till Z i alfabetet. Jag har också hållit på i mycket mer än en månad. Hmm, jag måste ha gjort nåt fel. ;-)

- "Zel" av Donna Jo Napoli är sagan om Rapunzel i ungdomsbokform. Bra. :)

- "Zorro: Så föddes legenden" av Isabel Allende har jag hört förvånansvärt lite om, tycker jag. Författaren är ju känd, men jag tror inte jag har läst en enda recension av boken. Jag har inte läst boken heller. Än.

måndag 2 april 2012

Reaktorn


Reaktorn
av Élisabeth Filhol

För mig som jobbar på ett kärnkraftverk var det intressant att läsa den här skildringen av en fransk kringresande kärnkraftsarbetares liv. Jag jobbar ju inte med själva kärnkraften heller, utan med dokumentation (och när jag var yngre sommarjobbade jag med att städa på kärnkraftverkets hotell och att samla in arbetsoveraller för tvätt), så jag lärde mig faktiskt en del om hur det funkar, och jag hittade lite skillnader mellan de svenska kärnkraftverken och de franska. Roligt för mig. Kanske inte lika kul för de flesta i läsecirkeln. Vi var väl två som hade läst hela. ;-)

Av baksidestexten att döma kommer det hända något spännande. Det mesta av baksidestexten beskriver visserligen den franska kärnkraften i siffror, men det antyds ändå att huvudpersonen kommer råka ut för något. Fast när han väl gör det så är det egentligen inte någon jättespännande grej. Man ska inte förvänta sig action. I stället beskrivs huvudpersonens krävande arbete och livsstil. Han är revisionsarbetare och reser runt mellan de franska kärnkraftverken när det är dags för de lite större servicejobben. Bor gör man i husvagn. Det är en speciell sorts människor som trivs med det här livet och det är inte alla som klarar av det, eller pressen på jobbet när man får turas om att jobba några minuter i taget för att undvika att en person får en för hög strålningsdos. Det finns nämligen en maximal årsdos (man har mätare på sig), och om man kommer upp i den dosen får man en högst ofrivillig "semester".

Jag hoppas att det inte är riktigt lika deppigt att jobba med sånt här i verkligheten som det framställs som i boken. Jag hade ju inte trivts så i alla fall, men det finns väl folk som gör det.

På Y i min bokhylla


Y var en bokstav som jag inte hade många böcker på. Men några fanns det ju åtminstone. Inte som X där det inte fanns något alls.

- "The Yiddish Policemen's Union" av Michael Chabon. Jag har inte läst den, men verkar utspela sig i en alternativ värld där den judiska staten ligger i Alaska, inte Israel.

- "The Year of Our War" av Steph Swainston. Också oläst. Hyllad fantasy är allt jag vet.

- "Yrsa: Den glömda drottningen" av Margit Sandemo. En av hennes bättre böcker på senare år. Det har ju inte direkt varit Sagan om Isfolket-klass på de senaste bokserierna, men den här fristående boken är helt okej.

söndag 1 april 2012

Alltid Lotta


Alltid Lotta
av Merri Vik

I förra boken började Lotta jobba på ett litet förlag i sin hemstad. Paul pluggar fortfarande i Stockholm så de hinner inte träffas så mycket nu och han är inte med så mycket i boken. Oftast är det roligare när han inte är med, så det tycker ju jag är bra. ;)

Jag tror att Lotta egentligen gör enklare kontorssysslor på jobbet, men hon får också en del specialuppdrag som ingen annan vill eller hinner ta på sig. Åka ut till författares ensliga bostäder och fråga om de händelsevis har skrivit klart sista kapitlet i sin nya bok till exempel. Det fick Lotta göra i förra boken med, men den här gången blir det mer dramatiskt när hon och resesällskapet Peg går vilse i en snöig skog.

Lenni, poeten som Lotta egentligen är vän med trots att de ofta börjar gräla, har problem. Hans fästmös far tycker att Lenni är en slashas utan riktigt jobb och tyvärr lyssnar fästmön mycket på sin far. Lenni tycker ju att poet visst är ett riktigt jobb, men han drar ju inte direkt in några pengar ... Men utan att hon själv vet om det ger Lotta honom en idé.

Rolig bok som jag hade glömt bort mycket av.


Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"
13. "Rena mörkret, Lotta!"
14. "Hejda dej, Lotta!"
15. "Full fart, Lotta!"
16. "Arma Lotta!"
17. "Vilken fullträff, Lotta!"
18. "Håll masken, Lotta!"
19. "Lotta i topp"
20. "Var glad, Lotta!"
21. "Vilken vals, Lotta!"
22. "Festligt, Lotta!"
23. "Vilken tur, Lotta!"
24. "Alla tiders Lotta"
25. "Rena karusellen, Lotta!"
26. "Ge aldrig upp, Lotta!"
27. "Mitt i prick Lotta!"
28. "Lotta går till sjöss"
29. "Det spökar, Lotta!"
30. "Lotta går till väders"
31. "Heja Lotta!"
32. "Toppen, Lotta!"
33. "Fyndigt, Lotta!"
34. "Full rulle, Lotta!"
35. "Rena cirkusen, Lotta!"
36. "Rakt i plurret, Lotta!"
37. "En ros åt Lotta"
38. "Kära Lotta"

Garagedrömmar


Garagedrömmar
av Mats Kjellblad

Omläsning av ett bra seriealbum om en kille i tjugoårsåldern och hans kompisgäng i lilla Osby. Jag har ju skrivit om det förr, så jag länkar väl bara till det.

En smakebit på søndag (vecka 13)


Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag håller fortfarande på med samma tyska bok som jag läste förra söndagen. Jag tog nämligen en paus för att läsa "Hungerspelen". Det känns lite överkurs att citera på tyska här, men jag lyssnar ju på en ljudbok också och den är mer citatvänlig. Och eftersom jag även har den boken som vanlig bok är det enkelt att skriva av ur den. :)

"But," said the Prime Minister breathlessly, watching his teacup chewing on the corner of his next speech, "but why - why has nobody told me -?"
"The Minister for Magic only reveals him or herself to the Muggle Prime Minister of the day," said Fudge, poking his wand back into his jacket. "We find it the best way to maintain secrecy."
"But then," bleated the Prime Minister, "why hasn't a former Prime Minister warned me -?"
At this, Fudge had actually laughed.
"My dear Prime Minister, are you ever going to tell anybody?"
(J.K. Rowling, "Harry Potter and the Half-Blood Prince", s. 12)



Jag lyssnar på den brittiska ljudboken som är inläst av Stephen Fry. Väldigt bra. Visserligen har jag läst boken tidigare och sett filmen, men det är så många detaljer som man hinner glömma, så det är lika roligt den här gången att höra vad J.K. Rowling har hittat på.

SUB-status och SUB-stress

Om jag inte hade varit i två olika second hand-butiker den här veckan så hade kanske min SUB-status sett bättre ut. Men nu är den på 1066 böcker. Det är ändå en försumbar skillnad. Den hade kanske varit på 1060 annars ...

Några av mina vänner var och hälsade på för några veckor sedan. Jag har ju flyttat och visade mitt system med vilka hyllor som innehöll olästa och vilka som innehöll lästa böcker (i stora drag, jag vill ju inte tråka ut folk). De undrade om jag inte känner mig stressad av att ha så mycket oläst. Men det gör jag inte. Det jag kan känna mig stressad av är att jag kanske köper en bok som är "det senaste" och innan jag hinner läsa den så kommer filmatiseringen på bio.