onsdag 24 februari 2010

Diary of a Snob: Poor Little Rich Girl


Diary of a Snob: Poor Little Rich Girl
av Grace Dent

Det här är en ny serie av Grace Dent, men den är en uppföljare till Diary of a Chav-serien. Det finns en påhittad kändis som spelar en liten roll i den förra serien, en "it-girl" som heter Kitten Montague-Jones och mest är känd för att vara känd och för att gå på de rätta festerna. I "Diary of a Snob: Poor Little Rich Girl" är det Kittens lillasyster Poppet som skriver dagbok. Poppet är superrik och nummer 87 i den brittiska tronföljden, men hon har också räls, inga bröst, stor rumpa och är lite töntig. Hon är inte som Kitten direkt. Men det är nog lika bra, för Kitten har problem. Poppet är väldigt orolig för sin syster, och ledsen över att hennes personlighet har ändrats så mycket sedan de var yngre - och absolut till det sämre.

Över huvud taget så är Poppets hela familj, hon har föräldrar, två bröder och en excentrisk mormor också, väldigt speciell och Poppet har en tendens att försvinna i mängden. Hon är den som det inte är något speciellt med. Hon är inte populär bland de coolaste tjejerna i den fina flickskolan hon går i, men hon har några bästisar i alla fall. Ingen av dem släpps utanför den snäva krets de umgås i. Världen utanför är farlig för såna som dem. Fattigare ungdomar är vildsinta och knivbeväpnade. Men det är också ganska lockande, och när Poppet får en stark anledning att besöka den vanliga världen så upptäcker hon att den inte är så dum.

En rolig bok, även om Diary of a Chav-serien var bättre. Snart kommer det en del 2 i Snob-serien, och den kommer absolut att köpas och läsas. :)

söndag 21 februari 2010

Kvinnor i nöd


Kvinnor i nöd
av Tony Elgenstierna

Kirk och hans kompis Niklas är i fjorton-femton-årsåldern omkring 1980, när de bestämmer sig för att sätta ut en brevvänsannons i tjejtidningen Starlet. De ska så klart bara svara såna som har skickat med foto, och bara de snygga av dem. Kronan på verket är att de bland sina fritidsintressen har skrivit att de räddar kvinnor i nöd. Och att de inte nämner rymden, sci-fi etc. i annonsen, för sånt förstår sig inte tjejer på. Och de får verkligen massor av svar. Det är bara att välja och vraka, och det är tur att de har fotoregeln för nästan alla breven är egentligen ganska lika. Men Kirk smusslar undan ett brev för egen del. Det uppfyller inte kraven, men samtidigt är det ett av de brev som sticker ut. Mikaela, som brevskrivaren heter, säger verkligen att hon är en kvinna i nöd. Men på vilket sätt säger hon inget om. Hon vill bara att Kirk ska berätta om sin mamma och hennes tuffa systrar, och allt de hittar på. Och Kirk berättar, men någon chans att hjälpa Mikaela med hennes problem, vad det nu kan vara, verkar han aldrig få.

En rolig, och lite allvarlig, bok. Jag känner igen tiden den skildrar, fast jag var mycket yngre än Kirk på den tiden. Men det ändrade väl sig inte så mycket på några år, antar jag. Kirk är inte så sympatisk hela tiden, men mest känns han ung och naiv. Han har verkligen ingen aning om hur han ska kunna leva upp till den häftiga formuleringen i brevvänsannonsen.

lördag 13 februari 2010

Tiggerjenta


Tiggerjenta
av Trude Brænne Larssen

Nu händer det som Karoline har fasat för och försökt undvika. Syskonen portioneras ut hos folk som kan tänka sig att ta hand om dem. Karolien och hennes äldre bror anses vara vuxna och får klara sig själva, men de tre syskonen måste ha någon som tar hand om dem. De två yngsta ska skickas till en annan ö, och Karoline lovar dem att hon inte ska överge dem. Därför åker hon med till samma ö, Bliksvær. Kanske kan hon få plats på någon gård. Det kanske till och med är enklare där, där de inte känner till hennes rykte. Men det är inte så lätt. Och vad ska hon göra om något av syskonen inte trivs i sin nya familj? Hon klarar ju knappt av att ta hand om sig själv på den här ön, där alla verkar vara misstänksamma mot främlingar.

Bra och underhållande serie, men mycket elände i den här delen. Men som vanligt finns det små glimtar av att vissa människor vill hjälpa till med det de förmår. Så helt hopplöst och nattsvart känns det ändå inte när man läser.


Legdebarna:
1. "Glassmaleriet"
2. "Brennemerket"

torsdag 11 februari 2010

Castle in the Air


Castle in the Air
av Diana Wynne Jones

Abdullah är en enkel mattförsäljare på basaren i Zanzib. Av någon anledning har han allltid varit en stor besvikelse för sin far, och har därför inte fått överta dennes mycket större mattstånd. Men Abdullah har det ganska bra ändå, och annars är det ju bara att drömma sig bort. Abdullah älskar att dagdrömma. Han drömmer att han i själva verket är en prins och om en massa spännade saker. Men det är faktiskt inte en dröm när han en dag blir erbjuden att köpa en flygande matta. Tyvärr funkar mattan inte sådär jättebra till en början, och när den tar Abdullah till en vacker trädgård där det finns en vacker prinsessa så tror han först att det är en dröm. Men det visar sig vara upptakten till ett verkligt äventyr i den här världen som påminner mycket om sagor. Det är samma värld som "Howl's Moving Castle" utspelar sig i, men ett helt annat land, där det finns öknar, basarer och djinner. Men de båda böckerna hänger ihop, det tar bara ett tag innan man förstår hur. Ganska snyggt gjort, tycker jag.

tisdag 9 februari 2010

Luftslottet som sprängdes


Luftslottet som sprängdes
av Stieg Larsson

Jag har förstås läst de tidigare delarna i serien, "Män som hatar kvinnor" och "Flickan som lekte med elden", och precis som då blev jag inte särskilt imponerad egentligen. Visst, alla tre är helt okej deckare och det är väl inte så konstigt att många har läst dem, men med denna helt fantastiska glädje? Kommentarer som "jag hade aldrig läst några bra böcker tidigare" och "man har inte levt innan man har läst Millenniumtrilogin" har förekommit. Millenniumtrilogin är tillsammans med "Da Vinci-koden" (och andra Dan Brown-böcker) är nästan de enda böcker som har diskuterats (inte bara nämts alltså) på fikarasterna på mitt jobb. Mycket mystiskt, för de är väl egentligen inte så speciella.

"Luftslottet som sprängdes" är en direkt fortsättning på "Flickan som lekte med elden", och har därför ingen lång startsträcka, som jag vill minnas att de tidigare böckerna hade. Nej, här kastas man rakt in i handlingen och det gäller att komma ihåg vad som hände i den förra boken. Visserligen återberättas de viktigaste detaljerna efter hand, eftersom fler poliser, journalister och annat löst folk kommer in i utredningen av de mord och mordförsök som inträffat. Och så är det några mycket skumma individer, som ligger bakom en del hemliga och ganska ljusskygga affärer. Vi får reda på mycket mer om Lisbeth Salanders bakgrund. Faktiskt är det förvånansvärt mycket "closure" med tanke på att Stieg Larsson hade planerat en längre serie. Jag vet inte om man ändrade eller lade till något på slutet för att få till ett mer slutgiltigt slut, utan en massa olösta trådar. Det kan ju hända.

lördag 6 februari 2010

Platt fall, Lotta!


Platt fall, Lotta!
av Merri Vik

Lotta snubblar vidare genom livet, som ni ser. Paul ska komma till stan, och Lota vill gärna göra intryckk. Inte så att hon är kär eller nåt sånt trams, men ändå ... Hon bestämmer sig för att sätta upp håret lika snyggt som hon såg en tjej på stan ha. Fast Lottas eget hår är lite för kort för att bli snyggt i svinrygg, så hon lånar någon sorts uppstoppningslöshår av sin syster Malin. I sista stund kommer hon också på att hon borde ha på sina nya högklackade skor när hon och Paul ska ta en promenad. Och så går det som det går ...

Lotta råkar dessutom ut för en massa förargligheter i skolan, både när det gäller läxförhör och när hon råkar låsa in en av lärarna. Och så får hon blindtarmsinflammation och måste ligga på sjukhus. Allra roligast, tycker jag, är lappen hon skriver till Giggi - för det är ju inte alls Giggi som får den. Haha! Det här är en bok jag gillar, trots att jag inte kommer ihåg den från när jag var yngre.

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"

No och jag


No och jag
av Delphine de Vigan

Trettonåriga Lou är bäst i klassen, men hon är ungefär två år yngre än klasskompisarna och mycket mindre och blygare. Hon är dålig på att umgås med folk och på praktiska saker, och hon hade hoppats att hennes lärare skulle glömma bort henne när alla ska hålla varsitt föredrag. Men det gör han inte och utan att tänka så mycket väljer Lou att prata om hemlöshet, och säger att hon ska basera sitt föredrag på intervjuer med en ung hemlös tjej.

Lou har träffat No, en hemlös tonårstjej, på Gare du Nord, och lyckas få de intervjuer hon behöver. Men Lou kan inte släppa No. Tänk om No kunde flytta in hemma hos henne och hennes föräldrar. Lous familj befinner sig i en kris, och har gjort det i flera år. No är skadad av sitt liv, som var hårt redan innan hon hamnade på gatan. Kan det funka?

När jag läser vad jag har skrivit om boken kommer jag att tänka på "Tillsammans är man mindre ensam", och då har jag ändå inte skrivit något om den rebelliske klasskompisen som Lou faktiskt blir vän med. Det är till och med samma stad. Men berättelserna är inte så lika egentligen. "No och jag" är kanske mer realistisk, inte riktigt lika hoppfull, men det är inte så att den leder till depressioner heller. Det är en bra bok, enkelt och klart berättad. (Lou för förresten även tankarna till Oskar Schell en aning, men inte så mycket till boken om honom.)

onsdag 3 februari 2010

Jan Lööfs serier - volym två


Jan Lööfs serier - volym två
av Jan Lööf

Om volym ett kan man läsa här.

I den här delen kan man läsa ännu mera "Felix", som är ganska underhållande men man ska nog inte läsa alltihop i ett svep. Den gick väl i dagstidningar, så det var väl knappast meningen heller. Felix kastas in i det ena konstiga äventyret efter det andra - rymden, vilda västern, vampyrhistorier etc., och alla hänger ihop på något sätt.

Och så finns det en berättelse om en viss känd seriehjälte, som i den här versionen är betydligt äldre än vanligt, och så serien "Bellman", som tydligen skulle spegla dåtidens politiska ideal.

Brennemerket


Brennemerket
av Trude Brænne Larssen

"Brennemerket" tar vid direkt där "Glassmaleriet" slutade. Karoline kämpar för att få ihop ekonomin så att hon och syskonen fortfarande ska ha ett hem, men det mesta verkar gå henne emot. Ibland på grund av att hon fattar fel beslut, ibland helt oförskyllt. Hon får dåligt rykte och vardagen blir ännu svårare. Hotet att småsyskonen ska hamna som fosterbarn hos olika familjer verkar alltmer nära. Många av Karolines gamla vänner har vänt henne ryggen, men det finns fortfarande de som inte bryr sig om bygdeskvaller.

Egentligen vet man ju hur det kommer att gå, med tanke på vad serien heter. Legdebarna, fosterbarnen. Men det är ändå spännande att läsa om Karolines kamp för att detta inte ska ske. Man läser snabbt, både för att få veta vad som händer och för att författaren är bra på att skriva så att man knappt märker att man vänder blad.

måndag 1 februari 2010

Livets skafferi


Livets skafferi
av Alexander McCall Smith

Det är inte så mycket av deckarintrig i den här boken. Är det ens deckare? Spela roll, jag läser ändå inte så mycket deckare. Det här är klart mer mys än deckare.

Mma Ramotswe blir anlitad av en affärskvinna som har satt ut en kontaktannons. Hon har fyra tänkbara kandidater, men är de något att satsa på? Hon kan inte veta om de vill ha henne eller bara är ute efter hennes pengar.

Att Mr J. L. B. Matekoni och Mma Ramotswe inte är gifta än, trots långvarig förlovning, är en källa till bekymmer. Men Mr J. L. B. Matekoni har andra bekymmer också. Föreståndarinnan för det lokala barnhemmet har fått honom att lova att göra något som han inte alls har lust med. Den här gången är det värre än vanligt.


Damernas detektivbyrå
1. "Damernas detektivbyrå"
2. "Giraffens tårar"
3. "Vackra flickors lott"
4. "Kalaharis skrivmaskinsskola för män"

SUB

Ser ni?! SUB:en minskar sakta, men nästan en smula säkert. Jag är så återhållsam med bokköpen så. Snart är SUB:en nere på samma nivå som innan bokmässan förra året. :-D