söndag 31 januari 2016

Rop av stumma röster

Rop av stumma röster
av Margit Sandemo

Nu börjar det dra ihop sig. Det är inte riktigt dags för slutstrid än, men man är inne på den generation som är utvald till att utkämpa den sista striden mot förfadern Tengel den Onde.

Men det börjar med att en helt vanlig student, Ellen Knutsen, får ett sommarjobb som receptionist på ett avsides beläget hotell. Det är ett gammalt värdshus som har stått tomt i många år, men nu har den nye ägaren renoverat det och snart är det redo för att öppnas på nytt. Ellen börjar sin anställning lite tidigare, för att hon ska hinna sättas in i arbetsuppgifterna innan de första hotellgästerna dyker upp. Därför är hon den enda som bor på hotellet de första nätterna (hennes chef bor i byn) och det hade väl gått bra om hon inte hade fått höra spökhistorien om ett av de andra rummen i samma korridor som hennes. Och mitt i natten hör hon spöket!

Ortens polisman tror inte på spöken, men han tror på Ellen. Så förutom alldeles vanlig polisförstärkning så tillkallar han också Nataniel. Nataniel, som norsk polis i största hemlighet kallar in när fall verkar ha övernaturliga kopplingar. Oftast bara för att utesluta att det är så, förstås. Nataniel undviker gärna uppmärksamhet, och helst folk också för han tar alltid in allt om dem och det är påfrestande. Men han åtar sig sådana här uppdrag för att öva sig. Det är nämligen så att han tillhör en alldeles speciell släkt, och just han har ett alldeles speciellt uppdrag ...

Det här är inte direkt min favoritbok i serien. Mest för att den mer är som tre korta böcker efter varandra, och överhuvudtaget är böckerna lite tråkigare när man närmar sig nutiden. Ja, alltså 1960-talet, för det är då slutstriden står. (Här är det 1959.) Fast en sak som är väldigt tillfredsställande med de här böckerna som bildar upptakten till slutstriden är att nu får man svaret på alla gåtor som har funnits genom serien. Fast det kanske är därför själva slutstriden är rätt tråkig – det finns inga hemligheter kvar då.

En lite udda sak med just den här boken är att den hade varit utgiven tidigare, men då inte som en del av Sagan om Isfolket. Den hette då "Dörren till det fördolda". Jag har skrivit mer om den boken här.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder 
20. Korpens vingar 
21. Vargtimmen 
22. Demonen och jungfrun 
23. Våroffer 
24. Djupt i jorden 
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans 
28. Is och eld 
29. Lucifers kärlek 
30. Människadjuret 
31. Färjkarlen
32. Hunger
33. Nattens demon 
34. Kvinnan på stranden
35. Vandring i mörkret 
36. Trollmåne
37. Stad i skräck 
38. Små män kastar långa skuggor

fredag 29 januari 2016

Longbourn

Longbourn
av Jo Baker

I Jane Austens "Pride and Prejudice" finns det så klart tjänstefolk, det hade man ju på den tiden och man hade det absolut i huvudpersonernas ställning. Vi vet att det finns en hushållerska som heter Hill, resten av dem har inte ens några namn, och de har inga personligheter. De bara finns där. I Jo Bakers roman är det i stället familjen Bennet som bara finns där. Den här utspelar sig "downstairs", där man hittar butlern och hushållerskan, d.v.s. Mr. och Mrs. Hill, och så de båda tjänsteflickorna. Huvudperson är Sarah, som hämtades från ett barnhem när hon var sex år gammal för att Mrs. Hill skulle kunna lära upp henne till sin medhjälpare. Sarah är ungefär lika gammal som Lizzie Bennet, så hon är väl 20 eller 21. Polly har kommit till Longbourn under liknande omständigheter, fast några år senare. Hon är tolv eller kanske tretton och Sarah är väldigt beskyddande gentemot henne. Hon vet att det inte är lätt att vara tolv år och arbeta.

Mrs. Bennet och hennes döttrar är visst uppspelta över att Netherfield Hall har blivit uthyrt till en ogift man, och att ett regemente ska tillbringa vintern i byn. Men den stora begivenheten för tjänstefolket är att en ny betjänt anställs. Alla de andra tycker bra om honom, men Sarah låter sig inte imponeras så lätt. Hon är säker på att han döljer något.

För Sarah blir det också spännande när Jane Bennet börjar korrespondera flitigt med Bingleys på Netherfield Hall. Det innebär nämligen att en av deras betjänter regelbundet måste besöka Longbourn för att överlämna brev. Och han dröjer sig gärna kvar för att prata med Sarah.

För några år sedan läste jag P.D. James "Death Comes to Pemberley", där ett mord inträffar på Pemberleys ägor några år efter att Lizzie och Darcy har gift sig. Den boken blev jag inte så förtjust i. Där använde James sig av några av de viktigaste personerna i "Pride and Prejudice" och det blir liksom fel. Man är van vid att läsa om dem i ett sammanhang och nu blev det något helt annat, som jag inte alls hade tänkt mig. ("Pride and Prejudice and Zombies" lyckades bättre.) Jag är inte ens särskilt intresserad av vad som hände efter "Pride and Prejudice", utom möjligen hur det gick för Kitty och Mary. De andras framtid känns redan ganska utstakad. Men i "Longbourn" får vi läsa om helt nya karaktärer. Familjen Bennet finns med i bakgrunden, och de beter sig i stort sett som de gör i originalboken och som man skulle kunna tänka sig att de umgås med tjänstefolket. Jo Baker tar sig vissa friheter, ibland ganska stora friheter rent av, men inget som inte alls passar in. Man skulle ändå kunna föreställa sig det här. Nästan.

söndag 24 januari 2016

Gourmetsyndromet

Gourmetsyndromet
av Pontus Wasling

En text om njutning. Hur fungerar det egentligen, vad är det bra för och blir man lycklig av att njuta? Ganska intressant att läsa om.

Jiroekonomi

Jiroekonomi
av Nina Åkestam

Med utgångspunkt i Jiro Ono, som driver en liten liten sushirestaurang med enormt höga krav på kvaliteten, berättar Nina Åkestam om ett annat sätt att se på företagande, vinster och tillväxt. Javisst ja, så här skulle man också kunna tänka! Intressant. Mycket intressantare än jag brukar föreställa mig att ekonomi kan vara, och med exempel som man förstår även om man som sagt inte brukar vara så intresserad av ämnet.

lördag 23 januari 2016

Nana 4

Nana 4
av Ai Yazawa

 Jag fortsätter med min omläsning av Nana.

Nana Komatsu har fått tag på två biljetter till favoritbandet Trapnests konsert och övertalar Nana Osaki att följa med henne. Det är först senare som hon får veta att Nana Osaki och Trapnests gitarrist Ren har varit ett par, och att det här blir första gången Nana O kommer se honom sedan han lämnade deras gamla hemstad och henne för att bli en del av Trapnest.

fredag 22 januari 2016

Vakna

Vakna
av Anna Hope

Det är 1920 i London och för många är första världskriget fortfarande som ett öppet sår. Evelyn förlorade sin fästman i kriget och beter sig som om hennes liv är över. Hon tillhör överklassen, hon hade inte behövt jobba, men under kriget sökte hon sig till det hälsovådliga arbetet på bombfabriken, och nu har hon ett deprimerande jobb på arméns kontor för pensionsutbetalningar. Det är ingen som förstår sig på henne. Hon är ju fortfarande ganska ung. Hon kunde ju roa sig, sluta jobba, träffa en ny man. Men det vill hon tydligen inte.

Adas son dog i Frankrike. Han var hennes enda barn, men det är många som har förlorat en son, eller alla sina barn. Ada har bara lite svårare att gå vidare än de andra. Kanske för att de uppgifter hon fick om sonens död var så knapphändiga. De flesta anhöriga har fått uppgifter om en grav. Det ordnas resor till de olika gravplatserna. Inte för att någon i Adas stadsdel direkt har råd med de där resorna, men möjligheten finns ju. Men Ada vet inte ens var hennes son ligger begravd.

Någon som däremot är klar för att lägga hela kriget bakom sig är tonårsflickan Hettie. Hon vill uppleva saker, bli dansare och bli berömd. Men hon är fast på ett trist jobb som dansinstruktris på ett danspalats. Mamman behöver lönen och Hetties bror kan inte jobba. Hettie vill komma hemifrån och slippa väckas av hans skrik varenda natt, när han har mardrömmar om kriget.

Vi får följa Evelyn, Ada och Hettie under några novemberdagar, samtidigt som de sista förberedelserna inför Den okände soldatens begravning pågår. Den ska väl symbolisera alla de uteblivna begravningarna och bli någon sorts avslut för det brittiska folket. Jag har hört lite om den här begravningen tidigare, hur enormt storslagen den var och även något om hur man valde ut vilken kropp som skulle bli den okände soldaten. Intressant händelse.

"Vakna" är en sån där lagom bra historisk roman. Inget omvälvande, men ändå ganska spännande och man får alltid ut något som intresserar en ur läsningen. Jag vet inte om jag har läst något om precis den här tiden förut. Man läser mycket mer om själva krigsåren och om lite längre fram, när det riktiga party-20-talet har kommit igång. I och för sig, det kanske redan var party-20-tal 1920, det vet jag inte. I "Vakna" känns det ju inte riktigt som om man har lämnat kriget bakom sig än. Jag tänker mig att det snarare är Hetties generation som stod för festandet, de som var för unga för att riktigt ha upplevt kriget.

måndag 18 januari 2016

Om maskiner kunde tänka

Om maskiner kunde tänka
av Nicklas Lundblad

Den första boken i Novellix facknovellfyra. Eller, det blir väl egentligen mer som artiklar, de här facknovellerna.

Den här berättar intressant om artificell intelligens, hur utvecklingen ser ut och vad man egentligen lägger i det uttrycket. För det är visst inte riktigt klart vad man egentligen menar med artificiell intelligens.

söndag 17 januari 2016

Enduring Love

Enduring Love
av Ian McEwan

Decemberbok i mitt SUB-lotteri, men den blev inte utläst förrän nu i januari. Jag har nog hört bra saker om boken, men det var värst vad jag verkar ha varit ovillig att läsa den. Först har den legat flera år i min SUb och nu fick jag inte läst den i december, fast jag hade tänkt det. Jag har övertagit den av min syster, som hade den som kurslitteratur när hon läste engelska. Hon tyckte att den var lite "meh", det är kanske det som har spelat in.

Joe Rose tar med sin sambo Clarissa på en picknick i The Chilterns (behövdes googlas – Chiltern Hills, ligger mellan London och Oxford) men deras utflykt avbryts av en hemsk ballongolycka. Båda är skakade, och Joe plågar sig själv med tankar på om han kunde ha gjort mer. Men det leder också till något annat, nämligen att en annan av männen som försökte hjälpa till vid olyckan börjar höra av sig. Joe anser själv att han är förföljd, medan Clarissa undrar om han inte inbillar sig det hela, kanske som en psykisk reaktion på olyckan.

Det var mycket jag tyckte om med boken, framför allt känslan av ovisshet, och misstänksamheten som både Clarissa och läsaren känner inför Joes berättelse. Det är ytterst sällan vi får ett kapitel som inte berättas av Joe, så vi har egentligen bara hans version. Sedan var det ett par saker jag inte gillade lika mycket, men de har mycket att göra med handlingen och är inte riktigt lämpliga att avslöja. De sa jag till min syster i stället.

fredag 15 januari 2016

Till havet

Till havet
av Stefan Lindberg

Smidigt för den upptagna bloggaren när novellen börjar så här:
Det här är en historia om att längta till havet men inte ha råd. Den handlar om fyra systrar och gränsen mellan jaget och duet.
Eller om fyra systrar, alldeles vanliga. Det tyckte jag om. En vill åka till havet och få behandling för sin onda rygg. En är den som styr och ställer. En har en hemlighet.

torsdag 14 januari 2016

Tunisian girl

Nu när jag har skrivit allt om förra årets läsning kanske jag kan börja skriva om 2016. Årets första bok blev en sån som jag skriver om i den andra bloggen i stället för i den här. "Tunisian girl" av Lina Ben Mhenni. Så här på dagen fem år efter att diktatorn Ben Ali lämnade Tunisien (ej planerat bloggdatum från min sida).

onsdag 13 januari 2016

2015 års bästa ... barn- och ungsdomsböcker

Femte och sista delen av min årsbästalista.

BARNBÖCKER
Så himla lätt att välja en bästa barnbok. Självklart är det "Tonje Glimmerdal" av Maria Parr, för att den är fantastisk på alla möjliga sätt. Jag har förresten sett att den är på gång som pocket från En bok för alla nu i år. Den svenska titeln är "Tonje och det hemliga brevet".

Och så nostalgiläste jag några hästböcker av systrarna Pullein-Thompson – "Black Ebony" av Josephine P-T, "Black Princess" av Diana P-T, "Black Velvet" av Christine P-T – och det var väldigt trevligt tyckte jag. Och de höll faktiskt för en omläsning.

UNGDOMSBÖCKER
Jag kan inte välja! Både "Fangirl" av Rainbow Rowell och "Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian" av Sherman Alexie var bäst!

"Sju minuter över midnatt" av Patrick Ness var också en favorit.

Och så får man inte glömma de ungdomsböcker som har hamnat under andra rubriker bland årets bästa:
Böckerna om Iggy av Hanna Gustavson, "Nattbarn" och "Iggy 4-ever", som var de bästa serieböckerna.
Böckerna om Lumikki av Salla Simukka, "Röd som blod", "Vit som snö" och "Svart som ebenholts", som tillhörde årets bästa deckare.
Första boken om Jannike Faltin, "Den femte systern" av Mårten Sandén, som var årets bästa fantasy.

2015 års bästa ... facklitteratur, memoarer

Det fjärde inlägget (av fem) om bra saker jag läste förra året.

FACKLITTERATUR
Alltså, jag har ju redan sagt vilken som var den bästa fackboken, i mitt inlägg om bra serieböcker. "Kunskapens frukt" ju! Jag läste säkert ett par andra fackböcker också, men det blev inga direkta wow-upplevelser.

MEMOARER
Jag hade läst "Anne Franks dagbok" tidigare, men då i den gamla översättningen. Om man bara har läst den så rekommenderar jag att man läser den här. Om man inte har läst den alls så rekommenderar jag att man läser den här.

Och så tyckte jag om "Morbror Volfram" av Oliver Sacks, som avled under 2015. Det här är en blandning av barndomsminnen och kemins historia. Förstås.

Den första av Bodil Malmstens loggböcker, "Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig", kan väl också passa in här. Det känns bra att ha fyra loggböcker kvar att läsa. Jag tycker inte att man behöver läsa böcker samtidigt som alla andra läser dem. (Säger vi, för att rättfärdiga alla de olästa böcker jag samlar på mig.)

Dessutom de memoarer i serieform som jag skrev om i serieboksinlägget igår. "Bread & Wine" och "Dotter of Her Father's Eyes".

tisdag 12 januari 2016

2015 års bästa ... serier

Det tredje inlägget med mina favoriter bland det jag läste förra året.

SERIEBÖCKER
Mina största favoriter var Hanna Gustavssons båda böcker om Iggy – "Nattbarn" och "Iggy 4-ever".

Och så gillade jag Malin Billers Frödingtolkningar i "I varje droppe är en ädelsten".

MANGA
Jag läste den avslutande delen av Natalia Batistas fina fantasyserie Sword Princess Amaltea.

Och precis som varje år tyckte jag att Detektiv Conan (Mästerdetektiven Conan, som serien hette när den fortfarande kom ut på svenska) var bra. Särskilt det tennisrelaterade fallet som Conan försöker lösa under en Londonresa, och som kunde läsas i volym 71 och 72.

MEMOARER
Den här! "Bread & Wine" av Samuel R. Delaney och Mia Wolff. Finns även på svenska om man hellre vill det.

"Dotter of her Father's Eyes" av Mary M. Talbor och Bryan Talbot var inte heller helt fel.

FAKTA
Är det normalt att årets bästa fackbok är en seriebok? Ja, varför inte?"Kunskapens frukt" av Liv Strömqvist.

måndag 11 januari 2016

2015 års bästa ... deckare, sci-fi, fantasy

Det andra inlägget med mina favoriter från 2015. Alltså som jag läste 2015.

DECKARE/THRILLER
Bästa deckaren, rätt och slätt (eller ja, lite speciell var den allt), måste ha varit Hans-Olov Öbergs "Djävulens tonsteg". Första delen i en trilogi som jag säkert kommer fortsätta läsa i år. Den utspelar sig på 70-talet och har därför lite retrokänsla, men den är ju ändå modern i stilen. Vill man ha äkta retro (vintage!) kan jag rekommendera Jenny Berthelius deckare från 60-talet, "... kom ljuva Krusmynta".
En annan bra deckare, faktiskt en hel trilogi, för aningen yngre läsare är Salla Simukkas serie om Lumikki Andersson. Mycket actionfyllda och särskilt den första är superbra. Titlarna är "Röd som blod", "Vit som snö" och "Svart som ebenholts". Och jo, namnet Lumikki betyder Snövit.

Och den som snarare är ute efter en psykologisk thriller, kanske mer en roman, kan med fördel välja "The Tremor of Forgery" av Patricia Highsmith, en bok som jag läste i mitt Jorden runt-projekt och därför är omskriven i min andra bokblogg.

SCIENCE FICTION
Jag har nog inte läst så värst mycket science fiction under året. En bok som jag gillade och som jag nog inte hade hittat utan min läsecirkel var Ursula K. Le Guins intressanta "The Left Hand of Darkness".

Lite mer lättläst, en bok som var ren läsglädje rakt igenom och som hade stått och väntat länge i min bokhylla – "Do You Remember the First Time?" av Jenny Colgan. Jag var inte säker på om jag skulle nämna den här eller bland helt vanliga romaner, men den innehåller ju faktiskt tidsresor ...

FANTASY
Mer läsglädje i årets bästa fantasybok, "Den femte systern" av Mårten Sandén. Det här är också första delen i en trilogi som jag planerar att fortsätta med under 2016.

Neil Gaimans novellsamling "Trigger Warning" ska också nämnas här, trots att den också passar in på flera andra kategorier. Och en dag som denna, när vi har fått den ledsamma nyheten att David Bowie är död (idag har det blivit mycket Bowie på spotify här hemma), så kan det ju passa bra att tipsa om att Gaiman har lagt upp sin Bowie-inspirerade novell "The Return of the Thin White Duke" (som alltså ingår i "Trigger Warning") på sin hemsida.

2015 års bästa ... romaner, noveller, humor, utmaning

Jag brukar dela upp mina listor över (förra) årets bästa läsning på flera inlägg, och så blir det även i år. Fast det kändes extra svårt att dela upp det i år. Flera böcker passade in i flera kategorier.

ROMANER
Förra gången var det också svårt att välja ut en eller ett par romaner som var bäst. 2015 var inte lika svårt. Bäst var underbara "Lighthousekeeping" av Jeanette Winterson.

Men jag vill också nämna "Ru" av Kim Thúy och "Främlingsleguanen" av Martina Montelius. Också fantastiska.

NOVELLER

Här kommer jag inte välja en enskild novell, utan i stället min nya söndagstradition. Så här är det: på vardagar äter jag inte ens frukost hemma och på lördagar har jag ofta en lite lätt tidspress, inte så farligt men jag kanske ska iväg på något och så har jag sovit aningen längre än planerat. Men på söndagar kan jag för det mesta äta frukost precis hur länge jag vill. Och jag kan läsa en hel novell (medan mitt te står och blir kallt). Gärna en enskild novell, t.ex. en från Novellix eller vissa sorters Penguin-böcker. Perfekt.

HUMOR
"Morantologi" av Caitlin Moran var riktigt kul.

UTMANING

BOTNS bingobricka, som man slumpar fram här. Jag är också med i en facebookgrupp för svenska deltagare. ÄR med, för jag är förstås inte färdig än även om tanken bara är att man ska läsa under sommaren. Den här bilden är dock inte riktigt uppdaterad, jag har faktiskt bara tre rutor kvar.

söndag 10 januari 2016

Statistik 2015

Traditionsenligt går jag i januari igenom min lässtatistik för föregående år. Ibland blir jag överaskad, ibland inte.

Antal lästa böcker: 151
Det här är i stort sett samma resultat som rekorddåliga 2013, när jag bara läste 150 böcker. Det är ju ingenting. Vad är det jag gör som tar så mycket tid egentligen? Eller är det bara att jag läser tyngre böcker nu?

Månad då jag läste mycket: Januari, april och oktober med femton böcker var. Inte så mycket ändå, jämfört med tidigare års bästa läsmånader.
Månad då jag läste lite: Augusti. Sju böcker! Och det är ju ändå semestertider. Mycket mystiskt. Det var inga särskilt svåra böcker jag läste heller. Tydligen gjorde jag andra saker då.

Språk:
Svenska: 103 (68 %)
Engelska: 33 (22 %)
Norska: 9 (6 %)
Tyska: 6 (2 %)
En ganska typisk fördelning mellan de olika språken jag läser på.
Jag hade sex böcker på tyska som mål, och det klarade jag. Så det gjorde jag bra i alla fall.

Jag läste böcker av 107 olika författare (eller "team" av författare). Jag räknar inte med antologier.

Dessa författarna läste jag flest böcker av:
1. Margit Sandemo (17 st)
2. May Grethe Lerum (4 st)
3. Poul Holm Joensen & Claus Bering, Salla Simukka (3 st)

Dessa författarna läste jag flest serier av:
1. Yuu Watase (7 st)
2. Gosho Aoyama (4 st)
3. Joanna Hellgren, Ai Yazawa (3 st)

lördag 9 januari 2016

Detektiv Conan Band 72

Detektiv Conan Band 72
av Gosho Aoyama

Som jag har väntat på att min syster skulle skaffa sig den här! Band 71 slutade nämligen utan att ett alldeles extra spännande fall hade fått sin upplösning. Conan och några i hans krets var i London, och en galen bombman hade hotat att spränga en bomb mitt under en stor tennismatch. Det var upp till Conan att lista ut vem i publiken som var bombmannen. Spännande!

Lite kul att alla inblandade i tennismysteriet hette som gamla grekiska och romerska gudar: Minerva, Apollo, Ares etc. Seriens tennisstjärna Minerva Glass ska tydligen vara inspirerad av Steffi Graf, men förnamnen måste väl ändå vara inspirerade av Venus Williams?

Conan hinner också med att lösa ett par andra fall i den här volymen.

Detta var det sista jag läste ut 2015, och därmed klarade jag också årets tyskaprojekt. Sex böcker på tyska skulle jag läsa. Under 2016 är planen att jag ska läsa sju.

fredag 8 januari 2016

Snögloben

Snögloben
av Amanda Hellberg

"Snögloben" är den fjärde boken om den synska Maja Grå, som ursprungligen kommer från Västergötland men som redan i den andra boken, "Döden på en blek häst", flyttade till Storbritannien. Den första boken, "Styggelsen", tyckte jag var mer skräck än deckare (det är också den jag brukar tänka på absolut mest av de här böckerna), men sedan dess har böckerna varit mer åt deckarhållet, om än med en hel del skräck kvar.

Maja har nu fått jobb hos polisen. Det är hemligt förstås, man vill ju inte att det ska komma ut att det ingår en synsk kvinna utan annan kompetens i polisens nya specialenhet för särskilda utredningar. Ja, enheten är väl ganska hemlig redan från början. Maja känner sig inte välkommen av alla sina nya kolleger. Vissa är mycket skeptiska mot hennes förmåga.

Gruppens första fall kommer mitt under en snöstorm. Ett överdådigt bröllop har hållits på ett slott, och under natten har ett mord inträffat. Och det finns en del särskilda omständigheter, även om man bortser från vilka som är inblandade (flera av dem är kändisar). Snön gör att Maja och hennes kolleger blir isolerade tillsammans med offer och misstänkta, och kanske även mördaren. Samtidigt saknar Maja sin sambo Jack, som inte har varit sig själv efter händelserna i den förra boken, "Tistelblomman", och hon tvivlar på sig själv och vad hon egentligen kan tillföra till utredningen. Hon kan ju inte riktigt styra sina intryck, hon kan inte bestämma vilken information de döda ska ge henne.

Lite udda att huvudpersonen i en deckarserie sees dead people. Tillvägagångssättet i utredningen blir ju lite annorlunda, även om det är mycket traditionellt polisarbete också. Jag läser nog inte de böckerna så mycket för deckargåtornas skull dock, utan för stämningen – det brittiska och det spöklika. Och ja, självklart har jag sparat den här boken tills det blev vinter.

tisdag 5 januari 2016

My True Love Gave to Me

My True Love Gave to Me
av Holly Black, Ally Carter, Matt de la Peña, Gayle Forman, Jenny Han, David Levithan, Kelly Link, Myra McEntire, Stephanie Perkins, Rainbow Rowell, Laini Taylor och Kiersten White

I hur många bloggar har jag inte sett den den här novellsamlingen? Särskilt runt julen 2014 verkade alla läsa den. Jag blev ju tvungen att vänta tills det blev jul igen för att läsa den förstås. Man vill ju inte läsa den när det inte är jul.

Vilken line-up! Här finns ju nästan varenda jättestor amerikansk YA-författare, plus några som jag inte har hört talas om men som säkert är väldigt kända de också. Holly Black och Rainbow Rowell såg jag ju fram emot att läsa förstås, och Kelly Link och Laini Taylor som jag har hört mycket bra om men inte läst tidigare. och de andra också. Och besviken blev jag inte. Jag tror inte att det fanns en enda dålig novell i samlingen, och jag gillade dessutom blandingen av genrer. Här finns allt från en novell om Jultomtens dotter, ja, den riktiga jultomten på Nordpolen som hinner besöka alla världens barn under julnatten, till helt realistiska noveller, t.ex. om hur det kan vara att fira jul trots att man inte ens har råd med mat.

Det är förresten inte bara jul i samlingen. Rainbow Rowells novell utspelar sig på nyår, och det finns också huvudpersoner som firar chanukka (även om den novellen ändå handlar om julen) och vintersolståndet. Man har också med den kanske lite mer okända torlaksmäss (och när jag säger lite mer okänd menar jag att jag aldrig har hört talas om den tidigare) och en festival som uppmärksammar Krampus. Fast båda de senare räknas väl som en del av julen.

Om ni ursäktar så måste jag nu kolla upp böcker av Kelly Link ... Matt de la Peña ... Stephanie Perkins ...

Jag ser att Stephanie Perkins är redaktör för en annan novellsamling, som ska komma ut i år. "Summer Days & Summer Nights" beskrivs som en "companion to My True Love Gave to Me—twelve new YA tales of summer love". Låter lovande.

måndag 4 januari 2016

Sword Princess Amaltea 3

Sword Princess Amaltea 3
av Natalia Batista

Sista delen i Natalia Batista finfina fantasyserie som utspelar sig i en värld där könsrollerna är omvända jämfört med vår värld. Amaltea är drottningens yngre dotter och ärver därför inte sin mors drottningrike. I stället påbjuder traditionen att hon ska ge sig ut i världen och rädda en prins i nöd. Det är inte så att Amaltea vill rädda någon dum prins, men det är hennes mor som bestämmer och kvin måste följa de gamla traditioner som ska upprätthålla freden mellan länderna.

Nu i den sista delen ska Amaltea bara föra hem sin prins till hans mors drottningrike, men om de trodde att det skulle bli lätt så tar de fel. Men framför allt handlar det om att inse att de gamla reglerna om hur prinsessor och prinsar, eller kvinnor och män för den delen, ska uppföra sig kanske inte är så bra eller rättvisa. Det är som att det blir extra tydligt när man vänder på det så här, annars är man väl för van vid det för att se.

Eftersom jag en gång i tiden fick det första fanzinet (innan serien kom ut i bokform) av min syster så tyckte jag att det här kunde passa in som "Recommended by a family member" i bokbingot. Det är bingo för sommaren 2015, nu måste jag snart bli klar alltså!

söndag 3 januari 2016

The Holiday

The Holiday
av Jane Green, Jennifer Coburn och Liz Ireland

Man kan nästan ana vilket som är det mest kända namnet av de här, va? För de har ju egentligen bidragit lika mycket till boken, som består av tre lite längre noveller (eller kortromaner kanske) med jultema. Jag läste boken strax före jul. Så klart.

I "Holiday" av Jane Green knakar Sarahs och Eddies äktenskap i fogarna. När Eddie kommer hem från jobbet slänger han sig på soffan med en öl och kollar på sport på tv. Han bryr sig inte om att barnen vill ha uppmärksamhet, eller att Sarah vill ha uppmärksamhet. För Sarah känns det som att han inte är samma Eddie som hon gifte sig med. Och han tycker att hon tjatar. När Eddies jobb vill förflytta honom till Chicago, bestämmer de sig för att separera. Eller, det är mest Sarah som vill, som bestämmer att hon och barnen inte följer med till Chicago. Till jul ska han i alla fall komma hem och fira med dem. Det var väl nästan så man kunde förutse vad som händer sedan.

Huvudpersonen i Jennifer Coburns "The Second Wife of Reilly" heter också Sarah. Den här Sarah är lyckligt nygift med Reilly, som är fantastisk på alla sätt och vis, och inte minst är han en jättebra pappa till hennes son – och det är betydligt mer än vad man kunde säga om sonens riktiga pappa. Sarah var änka när hon träffade Reilly, och han hade blivit lämnad av sin fru. Fast ex-frun, Prudence, är nu singel igen och Sarah är orolig. Tänk om hon vill ha tillbaka Reilly! Det hade känts mycket bättre om Prudence träffade någon ny. Sarah kanske borde försöka göra något åt saken? Det låter inte klokt egentligen (och hennes bästis säger precis det, fast går ändå med på att hjälpa till), men jag tyckte ändå att det hela uvecklade sig åt ett håll som gjorde att jag kunde förstå Sarahs märkliga fixering vid Prudence.

Den novell som jag tyckte bäst om var "Mistletoe and Holly" av Liz Ireland. Den handlar så klart om Holly (inte Sarah!), vars hela familj är totala julomaner. I vanliga fall är båda föräldrarna sansade människor, men till jul dekoreras huset till bristningsgränsen med allt från utebelysning till flera olika juliga prydnadsstäder. (Det verkar vara en grej, en av huvudpersonerna i "Let It Snow" har också föräldrar som fanatiskt samlar på nån prydnadsjulstad.) Hollys bror och hans gulliga familj kommer vara där. Och Hollys perfekta lillasyster, alltid med en ny fästman. Och så Holly förstås. Hon som inte har nån vettig karriär (enligt akademikerpappan, men hon är ju ändå lärare!) och aldrig har med någon pojkvän hem. Misteln, som hängs upp varje jul, känns som ett hån. Hon ser alltid lite tragisk ut på det traditionella familjefotot. Men gissa vem som har en pojkvän i år! En som aldrig har upplevt den här sortens familjejular och tycker att det ska bli jättekul. Och så kommer de hem, och allt är bara ... fel.

Det här är väl ingen fantastisk bok, men helt okej. Och kanske att jag borde testa att läsa något mer av Liz Ireland, eftersom det var hennes novell jag tyckte var bäst av de här tre.

Detta är "Revolves around a holiday"-boken i mitt bokbingo.

lördag 2 januari 2016

The Tremor of Forgery – i andra bloggen

Jag har en separat blogg för mitt läsprojekt Jorden Runt. Fast jag vill ju samtidigt att alla böcker jag läser ska synas i den här bloggen. Jag tror att jag kommer att lösa det genom att posta en länk här när jag har skrivit om en bok i den andra bloggen. Ibland skriver jag andra inlägg i den andra bloggen, och de kommer inte att hamna i den här. Lite invecklat kanske, men men.

Nu kan man läsa om Patricia Highsmiths "The Tremor of Forgery" i Jorden runt-bloggen. En bra psykologisk thriller/helt vanlig roman (man kan väl räkna den som det man föredrar) som utspelar sig i Tunisien.

fredag 1 januari 2016

Gott nytt år med många goda (nya eller gamla) böcker!

Nyårsnatten tillbringades hemma hos en kompis strax utanför stan med trerättersknytis och brädspel. Jag vann i TP, naturligtvis med viss hjälp av Margit Sandemo. I var och varannan frågesport är det ju med något som man har lärt sig genom av hennes böcker. Den här gången om spanska inkvisitionen.

Eftersom det är den förste i månaden så har jag räknat igenom min SUB, som just nu består av 1690 böcker. Som sig bör ...

Och visserligen har jag inte läst ut förra månadens SUB-lotteribok, men jag har ändå dragit en ny idag. Nummer 84, som är "Faunen" av Anna-Karin Palm. "En dag finner miss Amelia Spencer en faun i sitt arbetsrum, mitt i det centrala London år 1888, och efter det är ingenting sig riktigt likt." Begriper inte att jag inte har läst den här än.

Statistik och sånt för förra året kommer förresten efter att jag har bloggat om alla böcker som jag läste förra året.