fredag 29 april 2016

Skinn Skerping, hemskast av alla spöken i Småland

Skinn Skerping, hemskast av alla spöken i Småland
av Astrid Lindgren
Illustrerad av Ilon Wikland

Det här är en av väldigt få Astrid Lindgren-böcker som jag kommer ihåg blev utgiven, snarare än att den bara fanns. Riktigt hemsk var också berättelsen om den hopplöse drängen Skinn Skerping vars blod frös till is i kroppen efter att ha uppfört sig opassande i kyrkan. Det värsta var nog ändå det här att sedan stod hans kropp där vid kyrkdörren i många år – ryyyys. Det var det jag kom ihåg bäst, faktiskt inte det här med pigan som slog vad om att hon skulle våga bära hem Skinn Skerping.

Vad jag inte alls kom ihåg är att det egentligen handlar om två barn som hälsar på sin farmor och ber henne berätta den gamla vanliga spökhistorien, och sedan om hur läskigt det blir att gå hem på kvällen. (Däremot kändes det här med presenterna från farmodern – en gammal gitarr till storebror och en packe gamla tidskrifter till lillasyster – mycket bekant. Undrar om det inte kan ha nämnts i dokumentärserien som gick på TV förra året.) Den här gången uppskattade jag att det är flera historier och hur smart de vävs in i varandra. Jag tror inte att jag lade märke till det när jag var liten. Kanske om jag hade läst den flera gånger, men det gjorde jag inte.

Jag känner för övrigt igen mig i det här med äldre släktingar som berättar spökhistorier som de påstår är helt sanna. Typiskt äldre släktingar alltså ...

torsdag 28 april 2016

Öknens skördar

Jag har skrivit om "Öknens skördar" i Jorden runt-bloggen. Tyvärr var boken inte så bra som jag hade hoppats. (Jag hoppas alltid på bra böcker.)

Grimmen

Grimmen
av Åsa Larsson och Ingela Korsell
Illustrerad av Henrik Jonsson

Det första jag lägger märke till är kapitelindelningen. Det första kapitlet heter inte Kapitel 1 utan Kapitel 20. Handlingen fortsätter också direkt där vi lämnade bröderna Alrik och Viggo i "Nidstången" – i en mörk skog där det också lurar en okänd, men farlig, varelse. "Grimmen" slutar förstås också mitt i en spännande händelse. Jag förstår alla (oftast lite yngre) läsare som knappt kan vänta på nästa bok, enligt vad jag har läst på instagram. Nu är jag ju lite sent ute, så det kommer dröja ett tag innan jag hinner fatt utgivningen av böckerna. Tio böcker ska det bli och jag tror det finns sex stycken utgivna hittills.

Redan i förra boken fick vi veta att alla tecken tyder på att Viggo och Alrik är de två krigare som man har väntat på, nu när de mörka krafterna börjar röra på sig och "tiden pulsar". Det hemliga ockulta bibliotekets väktare hade väl förstås hoppats på att krigarna inte skulle vara tio och tolv år gamla. Killarna är familjehemsplacerade hos Laylah och Anders i Mariefred (de bor i huset där Åsa Larsson bor i verkligheten, om jag har förstått saken rätt) och det gör ju att vissa i stan har fördomar mot dem. Detta utnyttjas av översittaren Simon och hans gäng – vem kommer de vuxna tro på liksom? Fast Alrik och Viggo har ju de coolare vuxna på sin sida, om man säger så. Men det är många problem de måste försöka lösa själva. Däribland det här med de människor som har överfallits av ett monster. En förvildad hund, säger folk, men Alrik och Viggo vet att det är något annat.

Titeln ger väl en viss ledtråd om hur det ligger till, men det gör inget alls. Superspännande berättelse. Man slukar den på en kväll (om man är lite generös med begreppet kväll) och sedan är man trött nästa dag på jobbet. Har jag hört ...

måndag 25 april 2016

Enstörig

Nu går det att läsa om "Enstörig" av Nina Bouraoui i min Jorden runt-blogg. Låtlista över vad algerisk ungdom lyssnade på 1979 utlovas.

söndag 24 april 2016

En smakebit på søndag (Rödaste smultron)

http://gronneskoger.blogspot.se/2016/04/vel-overstatt-verdens-bokdag-en.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Igår var det Världsbokdagen och detta högtidlighölls genom att ... jag var på loppis och köpte böcker. Det kanske inte är speciellt för just den dagen förstås. Jag läste också en av mina nya böcker på kvällen, en bok av Astrid Lindgren som jag inte hade läst på många år.

Idag återgår jag till boken jag egentligen höll på att läsa, och som också är månadens läsecirkelsbok. Lars Widding var väl en väldigt populär författare på sin tid, som inte var för så hemskt länge sedan men innan jag började läsa böcker för vuxna. Så detta är det första jag läser av honom.

Berättaren jobbar på Kungliga Biblioteket, det är 1846 och han har fått i uppdrag av Svenska Akademiens ständige sekreterare att ta reda på exakt var Carl Michael Bellmans grav ligger.
Uppriktigt sagt giver Herr ständige sekreteraren fullständigt fan i var Bellman jordades den gången i februari 1795. Men – enligt min enkla mening – hade han förstått att borgerskapets kärlek till den gamle versmakaren stigit högt i kurs de senaste åren. Och inte bara bland borgare utan även bland simpelt folk som garvare, skomakargesäller och vanliga pigor för att nu nämna några kategorier. Akademien kände därmed ett behov av att markera sin förankring i de djupa leden genom att snarast resa en hedersam gravsten på poetens sista vilorum.
Man behövde helt enkelt skaffa sig popularitet i en tid när de besuttna och privilegierade i samhället, till och med själva konungahuset, angreps allt häftigare i press och vid offentliga möten.
(Lars Widding, "Rödaste smultron", s. 7-8)

lördag 23 april 2016

Ingenting

Ingenting
av Jonas Karlsson

Rolig och knäpp lite historia. Det börjar med att huvudpersonen börjar känna sig förföljd av ett antal personer i gammaldags kläder, och sedan blir det bara knepigare.

Jag kom att tänka på en blogg som fanns för hundra år sen (okej, femton kanske) som hette "Riktig kille", en påhittad stalkerberättelse. Någon som minns den? :-)

fredag 22 april 2016

Avgrunn

Avgrunn
av May Grethe Lerum

Näst sista boken i serien och nu är jag nyfiken på hur det ska sluta egentligen. "Avgrunn" kändes som en väldigt mörk bok. Är det liksom så det kommer sluta efter 35 böcker, eller blir det någon ljusning på slutet? Efter 34 böcker är jag väldigt redo för att få den här serien överstökad ...

Jag vet inte om Reina, hon som är huvudperson nu, har haft ett svårare liv än kvinnorna i de tidigare generationerna i serien. Kanske inte, de har väl alla haft sina mörka stunder. Men Reina ser syner, precis som sin far, och numera beter hon sig inte normalt. Föräldrarna oroar sig, eftersom hon rent av verkar ondskefull. Eller har hon en sjukdom? Det är inte skrivet som att "klart de trodde att hon var besatt på 1700-talet, men vi moderna läsare fattar ju att det är [diagnos]". Åtminstone kan jag inte avgöra om hon är sjuk eller besatt. Om det är en sjukdom finns det i alla fall behandling, vet mamma Johanna. Men det är en behandling som väl de flesta skulle tveka inför.

Ganska intressant historia här, men väldigt mörkt som sagt. Inte så att det skulle vara något fel med det.

Livets døtre:
1. Bøddelens kvinne
2. Marias bok
3. Blodsbånd
4. Brutte lenker
5. Soningstid
6. Veier over hav
7. Øye for øye
8. Vinterfrukt
9. Fortidens synder
10. Opprør
11. Slavenes by
12. Solefall 
13. Englenes dans 
14. Nymånenatt 
15. Når dagen gryr 
16. Stormsyn 
17. Nattvandring
18. Ukjente stier 
19. Fredløs
20. Trollkatt
21. Veiskille 
22. Mørke makter 
23. Fremmed måne 
24. Å jage en drøm 
25. Malstrøm 
26. Steinhjerte 
27. Vardene tennes 
28. Speil i sølv 
29. Til verdens ende
30. Savnets stemme 
31. Arvesynd
32. Hjemkomst
33. Enden av regnbuen

torsdag 21 april 2016

På lediga stunder

På lediga stunder: Drottning Kristinas tänkespråk
av Kristina

"På lediga stunder" är en samling aforismer. En del som känn tänkvärt, annat som man inte fäster så stor vikt vid. Det kan säkert variera från läsare till läsare vilka av tänkespråken som får en att tänka till och inte.

Drottning Kristina är en sån där historisk person som är så känd att man knappt kan föreställa sig att hon fanns på riktigt (tur att det där resonemanget går ihop ...). Det gör läsningen lite mer speciell. Att tänka att hon funderade på de här sakerna och skrev ner sina bästa formuleringar.

tisdag 19 april 2016

Animal Farm

Animal Farm
av George Orwell

Mot slut av sitt liv berättar en av grisarna på Manor Farm om en dröm han har drömt, om hur djuren skulle kunna ha ett mycket bättre liv om inte människan fanns och försökte göra vinst på djurens arbete. Djuren minns hans vision och det dröjer faktiskt inte länge innan det blir revolution, när den försupne bonden glömmer mata djuren gör de uppror och fördriver honom och övriga människor på gården. Nu ska alla djur ha det bra, alla ska vara jämlika, man ska både kunna minska arbetsbördan och få mer mat när man inte behöver försörja ett gäng giriga människor.

Grisarna får förtroendet att leda arbetet på gården, som nu byter namn till Animal Farm. Snart börjar det verka som om de kanske skaffar sig fördelar, men de tillbakavisar alla sådana påståenden. Det är faktiskt viktigt för alla att de är välnärda och utvilade. Så småningom minns man inte så väl hur det egentligen var medan bonden styrde, men det var väl ändå sämre då? Och vilka regler var det egentligen man bestämde då, precis efter revolutionen? Såg de inte lite annorlunda ut än vad grisarna säger nu?

En fängslande fabel om vad som kan hända efter en revolution när de nya makthavarna inte är bättre än de gamla. Är man lite insatt i Sovjetunionens historia (vilket man, ahem, kanske inte är) kan man tydligen översätta djuren väldigt väl till verkliga personer eller grupper. Och så blir det ett nytt kryss på bokbingobrickan, för det här är helt klart "a banned book".

söndag 17 april 2016

Lugnet före stormen

Lugnet före stormen
av Margit Sandemo

"Lugnet före stormen"
består av två halvor. Den första är en direkt fortsättning av föregående bok, "Demonernas fjäll", där Isfolket och en del andra träffas på en plats som står utanför den vanliga tiden. På så sätt kan både levande och döda delta i ett stort möte. Och nu har turen kommit till de som inte tillhör Isfolket, men som ändå står på deras sida i kampen mot den onde förfadern, att berätta sina historier eller åtminstone presentera sig och erbjuda sin hjälp. Alla är inte självklart goda, många har andra skäl att bekämpa Tengel den Onde.

Och sedan börjar själva kampen. Det är bestämt att fem personer ur Isfolket ska delta. Det är den Utvalde och en drabbad. Och så är det en som varken är drabbad eller utvald, men som ändå inte är alldeles vanlig, har en sorts lyhördhet för själar i nöd. Den fjärde har helt fantastiska gåvor och de andra känner nog inte ens till allt han förmår. Men den femte, Gabriel, är en tolvårig pojke som verkligen är helt vanlig. Det är inte meningen att han ska delta aktivt i eventuella strider heller. Han ska vara med och observera, för att sedan kunna nedteckna hela historien. Men just nu känner han sig inte så tuff.

Eftersom det är 1960 och gruppen behöver ta sig till Trøndelag så tar de helt enkelt flyget. Trodde de. Redan på flygplatsen upptäcker de att Tengel den Onde vet vad de håller på med och att han tänker kämpa emot.

Alltså, så här är typ alla Margits böcker efter detta. En relativt stor grupp ska utföra ett viktigt uppdrag, men stöter på en mängd hinder på vägen. Fler personer kan tillkomma. Helst ska det gå jämnt upp i ett antal kärlekspar på slutet. De här sista böckerna är inte den roligaste delen av Sagan om Isfolket.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder 
20. Korpens vingar 
21. Vargtimmen 
22. Demonen och jungfrun 
23. Våroffer 
24. Djupt i jorden 
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans 
28. Is och eld 
29. Lucifers kärlek 
30. Människadjuret 
31. Färjkarlen
32. Hunger
33. Nattens demon 
34. Kvinnan på stranden
35. Vandring i mörkret 
36. Trollmåne
37. Stad i skräck 
38. Små män kastar långa skuggor
39. Rop av stumma röster 
40. Fångad av tiden 
41. Demonernas fjäll

Ingenstans i min fars hus

Jag fortsätter läsa om Algeriet. Nu står det om "Ingenstans i min fars hus" av Assia Djebar i Jorden runt-bloggen.

fredag 15 april 2016

The Sandman: Overture

The Sandman: Overture
av Neil Gaiman
Illustrerad av J.H. Williams III och Dave Stewart

Lagom till 25-årsjubileet av Neil Gaimans The Sandman så skrev han en ny berättelse i serien. De kom ju ut som serietidningar först, jag har läst samlingsutgåvan.

I det allra första numret av The Sandman så tas Dream, själva drömmandet personifierad, tillfånga av en grupp ockultister. Att de klarade det berodde på att Dream just då var försvagad och utmattad efter ett svårt uppdrag, fick vi veta. I "Overture" får vi veta vad som hände strax innan, vad det var för uppdrag som Dream just återvände från.

Det är som om vi aldrig har varit ifrån Sandman. Man känner igen sig i världen och i berättarstilen, och det passar in i den större berättelsen. Men här finns också något nytt. Vi har sett Dream före fångenskapen tidigare, serien var inte helt kronologiskt berättad, men inte så här precis innan fångenskapen. Och hans familj är ju alltid intressant.

Bilderna är vackra och storslagna, precis som sig bör. Jag är nöjd.

torsdag 14 april 2016

Mördarens ansikte

Mördarens ansikte
av Jenny Berthelius

Nu hade jag ju redan råkat läsa del två i den här serien, "... kom ljuva Krusmynta", och hade därför redan en aning om vad som skulle hända i "Mördarens ansikte". Men ofta gör det ju inte så mycket. Det förstörde inte min upplevelse av boken, inte ens den mystiska stämning som båda böckerna har. Absolut det bästa med böckerna. Gillar verkligen den stämningen. Jag kommer säkert att läsa fler av Berthelius deckare.

Här handlar det om en ung man (han namnges i den andra boken, här är han ännu namnlös) som har haft en ensam och tuff barndom och som är ganska ensam nu också. Han umgås en del med sin chef på fritiden och har t.ex. blivit medbjuden på en liten fest. Fast han vet inte om han har så stor lust att gå. Han har just skadat huvudet och har åkt ut till sin pappas sommarstuga (inte för att det var hans riktiga pappa, men ärva sommarstugan fick han ju – i den andra boken har han förresten ärvt en annan sommarstuga, verkar vara en favoritmiljö för författaren) för att vila upp sig. Fast det händer så mycket konstigt, både i stugan och på den där festen. Kan smällen i huvudet förklara saken? Har han blivit galen? Och om han nu är det – har han mördat någon?

onsdag 13 april 2016

Mysteriet med silverkulan

Mysteriet med silverkulan
av Sivar Ahlrud

När jag var liten gillade jag Tvillingdeckarna och läste ganska många av böckerna, men just den här boken har jag inte läst tidigare. Men den var ju en givet val för påskhelgen. Se på det omslaget – kan det bli mer påskekrim?

Jag hade för mig att det var mer deckarhistoria i böckerna, men den tog faktiskt upp ganska lite av utrymmet. Fast det kan ju förstås skilja sig åt mellan böckerna. Jag minns ju inte de andra särskilt detaljerat. I "Mysteriet med silverkulan" så är det mest en rad dråpliga situationer, och så en liten deckarhistoria mot slutet av boken. Och jag tyckte faktiskt bättre om humorn än själva mysteriet.

Hubert Norlén, den oerhört bildade fjortonåringen från Stockholm, har gjort ett intressant fynd under en resa till västkusten under sommaren. Han tror sig ha hittat kulan som dödade Karl XII och tänker därför läsa in sig rejält på ämnet. Men det blir dåligt med det, för plötsligt får hans mamma en inbjudan att besöka en släkting i USA. Hon ser mest fram emot att få dricka hur mycket kaffe hon vill. (Jag tyckte att det lät konstigt, för det står i min bok att den är från 1957. Men första upplagan kom visst 1950 och då var kaffet mycket riktigt ransonerat.) Trots Huberts protester tycker mamman inte att han kan vara ensam hemma. Han får bo hos hennes bror i den norrländska byn Vindsele, där kan han också gå i skolan ett par månader medan hon är borta.

I Vindsele blir Huberts kusiner Klas och Göran upplivade (inte för att de behöver livas upp!) vid tanken på Huberts besök. De förbereder besöket noga genom att sprida ut inte bara hur intelligent och beläst han är, utan också hur snabb, stark, musikalisk etc. han är. Rent av trollkunnig! Det mesta är rena påhitt, men alla i byn är övertygade om Huberts förträfflighet när han anländer. Naturligtvis leder det till en del underhållande förvecklingar när folk vill se prov på Huberts förmågor. Men tvillingarna klarar ju förstås skivan!

Förhöret

Förhöret
av Khashayar Naderehvandi

Från baksidan:
Kom in, sa han, och vände sig om och gick bort från fönstret, där han brukar stå och titta ut, så han såg inte att tuppen kom in tillsammans med mig. Det blev så jävla skumt, jag visste inte vad jag skulle säga, alltså jag hade ju tänkt säga nåt i stil med kolla vad jag hittade på gatan och släpade in, men nu var ju tuppen redan inne.
Mycket knepig historia – och bra! Jag gillar stilen.

tisdag 12 april 2016

Katalysatormordet

Katalysatormordet
av Hans Olav Lahlum

Lite roligt är det att jag läste två deckare i rad av författare med i princip samma förnamn – Hans-Olov Öberg och Hans Olav Lahlum. Båda böckerna utspelar sig dessutom ett antal årtionden tillbaka i tiden, men annars är de inte särskilt lika.

"Katalysatormordet" är den tredje boken om K2, eller Kolbjørn Kristiansen som førstebetjenten (jag vet inte vilken grad inom polisen det skulle motsvara på svenska) egentligen heter. Det är han som är berättaren och jag föreställer mig att han nedtecknar sina mest intressanta fall långt senare, kanske efter att ha gått i pension. Någon gång har det varit någon kommentar som antyder att han berättar alltihop många år senare.

En dag 1970 tar K2 spårvagnen tillbaka efter ett enkelt uppdrag. Vi en station springer en ung kvinna mot spårvagnen i en oerhörd fart, men hon hinner ändå inte med. Först en stund senare begriper K2 att gesterna hon gjorde mot honom skulle betyda att han skulle dra i nödbromsen, men han tänker att det är väl inte hela världen. Det är inte länge innan nästa spårvagn kommer. Men när K2 kommer upp på stationen får han veta att en ung kvinna har blivit påkörd av en spårvagn, och han inser att det var den springande kvinnan. Kunde han ha räddat henne?

Kvinnans identitet gör saken intressant. Hon har nämligen kopplingar till ett uppmärksammat försvinnande ett par år tidigare. Hennes pojkvän, tillika ledaren för den lilla politiska sammanslutning de båda tillhörde, försvann spårlöst under en hyttetur med partiet. Och det visar sig nu att kvinnans död varken var en olyckshändelse eller självförvållad. Det har blivit dags för K2 att kontakta Patricia Louise I E Borchmann igen ...

Patricia har blivit tjugo år nu. Efter en olycka en del år tidigare är hon rullstolsburen och vågar sig inte ut annat än i undantagsfall. Men i hemmet är hon oinskränkt härskare. Hon har en skarp tunga, men intellektet är ännu skarpare och det är här hon kommer in i K2:s mordfall. Hon har en oöverträffad förmåga att skilja på relevanta och ovidkommande fakta och lösa mysterierna.

Trevliga deckare där man verkligen får klura på gåtan. Visst, K2 och Patricia utvecklar sig något från bok till bok och det handlar en del om dem, men fokus ligger hela tiden på själva fallet. Lite old school sådär.

torsdag 7 april 2016

Någon att lita på

Någon att lita på
av Hans-Olov Öberg

Första gången vi mötte den intuitive kriminalpolisen Benny Modigh och skolpojken Elias Fagervik, i boken "Djävulens tonsteg", var det 1978. En av Elias klasskompisar blev mördad i Västerås domkyrka, och det hände mycket annat den hösten också.

Nu har det blivit 1987. Den här sommaren utsätts en fotbollskille för en grov misshandel. Utan att avslöja för mycket kan jag väl säga att den här typen av misshandel inte är ett helt vanligt polisärende. Dessutom utreder Benny och hans kolleger en särskilt rå våldtäkt på en ung tjej, och de börjar misstänka att det här inte är första gången som förövaren har gjort något liknande. Kan man hitta liknande fall i polisen register?

Elias har vuxit upp och pluggar nu till läkare. Men han har inga problem att hinna med ett sidoprojekt. Som barn drillades han av sin mamma att prestera och det sitter i, och han har ju en del saker han vill klara av utöver studierna. Intressant person att läsa om.

Det är nästan svårt att skriva några antydningar om vad "Någon att lita på" handlar om utan att det låter som världens spoiler. Även om det inte direkt är spoilers, intrigen är mer komplicerad än så. Superspännande och lite udda deckare. Nu ser jag fram emot att läsa upplösningen i sista delen, "Kungamördaren", som utspelar sig på 90-talet. Ja, för jag skulle inte säga att det här är tre fristående böcker. De bör nog läsas i rätt ordning.

onsdag 6 april 2016

Giraffens hals: En bildningsroman

Giraffens hals: En bildningsroman
av Judith Schalansky

Inge Lohmark är biologilärarinna och har arbetat på samma gymnasieskola i många år. Men snart är det slut med det. Under DDR-tiden bodde det folk i området, men nu flyttar alla därifrån och den här är en av de skolor som kommer att läggas ner på grund av sjunkande elevantal. Rektorn vill att man ska se detta som en möjlighet, men det tänker väl fru Lohmark vad hon vill om.

Hon brinner faktiskt för sitt ämne. Biologi är allt, och allt är biologi. Men det är inte säkert att det framgår i undervisningen. Hon har fått kritik för att hon bedriver gammaldags katederundervisning. Jag tror väl inte att hon är en lärare som eleverna är särskilt förtjusta i. Och hon tycker att de flesta av dem är hopplösa. Redan första dagen på läsåret kan hon se vilken typ de tillhör.

Fru Lohmark har en man som har sadlat om till strutsuppfödare. Hon har en dotter i USA, som varken verkar ha några planer på att återvända hem eller skaffa barn. Hon har irriterande kolleger. Men det här året är det något annat som upptar hennes tankar. Så föreställer jag mig det. För egentligen är det väl nätt och jämnt uttalat, det här att hon blir förälskad i en av sina elever. Det är viktigt att dölja känslorna. Hon kan bara tänka sig skandalen om det här skulle komma ut.

Jag gillade att medan fru Lohmark nästan bara pratar om och tänker biologi (varje uppslag har förresten en biologisk term som sammanfattar innehållet) så kommer allt annat med ändå. Undrar om jag ska våga mig på att läsa om boken på tyska.

måndag 4 april 2016

Enkelrum

Enkelrum
av Hans Gunnarsson

En författare utan idéer reser runt i svenska städer som han bara känner till namnet. Trista ställen som liknar varandra. Kanske kan det bli något skrivet av det, men det ser inte så lovande ut. Det enda han skriver är sms till sitt ex. "Enkelrum" handlar om en vistelse i Finspång.

Visst låter det tråkigt? Det är inte tråkigt. Återigen en söndagsmorgon med en novell som jag gillar.

fredag 1 april 2016

SUB och en bok jag inte vet något om

Visst ja, idag ska min SUB räknas. 1736 böcker idag. Bara elva fler än förra månaden. Färre hade förstås varit bättre ... Men men.

Och så ska vi se vilken bok av de som har blivit liggande som jag ska läsa den här månaden. Det blev lott nummer 16, vilken innebär "The Testament of Gideon Mack" av James Robertson. Jag köpte den när Wettergrens i Kållered skulle slå igen och sålde ut alla sina böcker. Jag vet egentligen inget om den och den har flera gånger varit nära att bli utrensad, men den har fått vara kvar varje gång för den har bra betyg på Goodreads och det står att den var "longlisted" för Bookerpriset och allt sånt där som antyder att det skulle kunna vara en bra bok. Jag får se nu.