Nu vill jag sjunga dig milda sånger
av Linda Olsson
Den andra av de två böcker vi läste under sommaruppehållet i min läsecirkel (den första), och som jag aldrig fick diskuterat med gruppen eftersom jag inte hade tid att gå på mötet. Jag hade faktiskt båda böckerna i min ägo redan innan vi bestämde oss för att läsa dem i cirkeln. "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" köpte jag dels för att jag hade hört så mycket bra om den och dels för att det var lite speciellt att en svenska bosatt i Nya Zeeland hade skrivit en bok på engelska som utspelar sig i Sverige. Dessutom gjorde den tydligen succé i Nya Zeeland. Det måste vara hemskt exotiskt att läsa om Dalarna där. (Inte för att det är enda anledningen att läsa boken alltså.)
Veronika är en ung författare som har rest runt i hela världen, men som efter en personlig tragedi flyttar in i ett hus i Dalarna. I huset bredvid bor en äldre kvinna, Astrid, som knappt har varit utanför byn i sitt liv, och som inte umgås med andra människor. Nästan det första Veronika får höra är att hon kommer bo granne med "byns häxa". Till en början har de ingen kontakt alls, men efter en lite trevande början blir de goda vänner och anförtror sig för varandra. Veronika berättar om sin sorg, Astrid om sina mörka hemligheter.
Det är nog väldigt vackert och klokt alltihop, men jag får aldrig riktigt någon känsla för Astrid och Veronika. Något gör att distansen till karaktärerna bara försvinner korta stunder under läsningen. Vissa skulle säkert säga att det här förstår jag bättre när jag blir äldre, men jag vet inte det... Det är kanske bara inte riktigt min stil.
Förresten, om man skulle vilja läsa boken på engelska (som ju är originalspråket, trots att författaren är svensk. Hon har inte översatt själv.) så heter den både "Let Me Sing You Gentle Songs" (Nya Zeeland) och "Astrid and Veronika" (USA, Storbritannien).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar