måndag 29 augusti 2005

Fem personer du möter i himlen


Fem personer du möter i himlen
av Mitch Albom

Augusti månads andra bokcirkelbok. ("Stjärna för en natt" var den första.) Hade inga höga förväntningar på denna heller och den var väl ungefär som väntat.

Boken börjar med att Eddie, som har tillbringat större delen av sitt liv med att serva åkattraktioner på nöjesfältet Ruby Pier, dör i en olycka när han försöka rädda en liten flicka undan en trasig bergochdalbana. I himlen får han möta fem personer som alla har haft en avgörande betydelse för hans liv, även om han kanske inte har vetat om det. Och alla lär honom något viktigt.

Historien är väl sådär. Jag gillar inte såna där "nu ska här förmedlas visdom"-böcker. Annars kunde berättelserna ut Eddies liv varit riktigt intressanta. Jag tyckte inte att den var särskilt välskriven heller. Men den duger väl för en stunds läsning. Den är tunn och går fort att läsa.

Nu är det dags att skaffa nästa månads böcker.:)

torsdag 25 augusti 2005

Supertråken


Supertråken
av Daniel Ahlgren

Det här är berättelsen om Unni, som är Sveriges tråkigaste människa. Jo faktiskt, det var en tävling på TV och hon vann. Det uppmärksammades inte. Men snart ska hon representera Sverige när världens tråkigaste människa ska utses. Unni har en tråkigt jobb, bara en vän (och de vet knappt vad de ska prata om), ingen fantasi, inga ambitioner. Hon drömmer inte ens nåt spännande, bara att hon gör precis samma saker som när hon är vaken.

Fast det händer en del underliga saker ändå. (Som om inte den här tråkighetstävlingen vore nog.) Unni får ett brev t.ex. Mitt i all tråkighet är det här ändå ett rätt bisarr historia. Har svårt att tänka mig att det här är nåt som alla gillar. Jag har läst serien innan och då tyckte jag inte om den, men nu tyckte jag att den var lite bättre. Beror väl på humöret.

onsdag 24 augusti 2005

Mästerdetektiven Conan 7 och 8



Mästerdetektiven Conan 7 och 8
av Gosho Aoyama

Fler kluriga deckarhistorier som Conan måste lösa utan att dra för mycket uppmärksamhet till sig själv. Han ser nämligen ut som ett litet barn och borde inte kunna klara upp mordgåtor på löpande band. Han har rätt skojiga hjälpmedel för att lyckas presentera lösningen utan att nån fattar att det är han. :)

Egentligen är "Conan" ett tonårigt deckargeni, Shinichi Kudo, som har fått i sig ett gift som har föryngrat hans kropp. Nu får han dessutom problem när en tjej påstår att hon är Shinichis flickvän. Ran, Shinichis riktiga flickvän, blir rasande. Men "Conan" har aldrig sett den andra tjejen förr. Hur ska han kunna förklara detta för Ran?

Tidigare delar i serien:
- Mästerdetektiven Conan 1
- Mästerdetektiven Conan 2
- Mästerdetektiven Conan 3
- Mästerdetektiven Conan 4-6

............................................................

Just det ja, nästa månads bokcirkelsböcker har avslöjats. "Anhörig" av Katerina Janouch och "Isprinsessan" av Camilla Läckberg.

måndag 22 augusti 2005

Stjärna för en natt


Stjärna för en natt
av Lisa Jewell

Första bokcirkelsboken! Det här var egentligen en bok som jag aldrig hade tänkt läsa. För ett och ett halvt år sen läste jag en annan av Lisa Jewells böcker, "A Friend of the Family", och blev inte imponerad. Dessutom hade Kristin sagt att denna var dålig. Men är det bokcirkel så är det. Och jag tyckte faktiskt inte att "Stjärna för en natt" var dålig. Den var ju helt okej faktiskt. Inte superduperfantastisk eller nåt, men lättläst och tillräckligt spännande för att man skulle fortsätta läsa. Lagom balans mellan yta och allvar för en underhållningsroman. Kanske lite allvarligare än man förväntar sig, men det är en positiv överraskning.

När Ana var i tioårsåldern i mitten av 80-talet var hennes äldre halvsyster Bee popstjärna, hon hade en megahit med låten Groovin' For London. Ana hade ingen direkt kontakt med Bee, som flyttat till sin pappa i London flera år tidigare, men kunde ändå sola sig i glansen lite. Själv var Ana inte som sin glamorösa storasyster, hon var inte alls särskilt intressant. Tyvärr blev Bee inget mer än ett one-hit wonder (bokens engelska titel är just "One-Hit Wonder"), och nu, femton år senare, är hon bortglömd av de flesta. När hon dör trettiosex år gammal uppmärksammas det inte av media, och knappt ens av familjen. Men systrarnas krävande mamma skickar iväg stackars tafatta Ana till London för att ta reda på Bees saker. Ana är först rädd för London, men snart lär hon känna flera av Bees vänner och känner sig bättre till mods i storstaden. Dessutom lär hon känna sin syster och hennes hemligheter. Varför dog Bee, och varför dog hon alldeles ensam?

söndag 21 augusti 2005

Self-Made Man


Self-Made Man
av Poppy Z. Brite

Om man vill vara lite elak och generalisera så kan man säga att Poppy Z. Brite skriver om:
1. Blod, inälvor och hjärnsubstans på ett väldigt detaljerat sätt.
2. Massor av alkohol och droger.
3. Söta pojkar (gärna goth-) som har sex med varandra.

Det jag har läst har i stort sett varit i skräckgenren, men hon har visst skrivit en del annat också. Jag antar att de böckerna innehåller lite mindre av punkt ett. "Self-Made Man" innehåller ganska mycket av punkt ett. Det är en novellsamling och många av novellerna, men inte alla, är skräckhistorier. Här finns både spöken och massmördare, och i ett fall en kombination av de båda. Men det finns helt andra noveller också. I två av dem får vi en kort glimt av hur det gick sen för några av personerna i romanerna "Lost Souls" respektive "Drawing Blood". De romanerna hamnar under skräckrubriken, men de båda novellerna gör absolut inte det. Jag tycker bäst om när det inte är skräck. Har man läst en skildring av slemmiga sönderslitna tarmar så har man läst alla liksom.

Men jag gillar Poppy Z. Brites böcker, hon lyckas faktiskt få till både karaktärer och atmosfärer väldigt bra. Det enda problemet är att det kan bli lite väl mycket av punkt 1-3. Inte för att jag blir moraliskt upprörd eller så (det hade varit ganska enkelt att låta bli att läsa böckerna i så fall), det blir bara lite mycket av samma sak.

Nån gång vill jag läsa en av hennes icke-skräckromaner.

............................................................

Poppys hemsida och Poppys blogg.

fredag 19 augusti 2005

Så länge jag kan minnas

Tänkte bara lägga ut bildbevis på att jag har hållit på med det här läsandet ett tag nu.



Bilderna är troligen tagna 1980 och 1982. På den första bilden ser jag ut att läsa en serietidning, på den andra är det ett läkarlexikon. Sitthunden heter Diana. Jag tycks inte ha varit särskilt förtjust i byxor. :)

Och nej, jag kunde inte läsa på riktigt på nån av bilderna, men det hindrade inte mig.

onsdag 17 augusti 2005

Vernon God Little


Vernon God Little
av DBC Pierre

I bokens inledning blir femtonårige Vernon Little förhörd med anledning av en skolmassaker i hans lilla hemstad Martirio, Texas (något som verkligen sätter staden på kartan). Vernon är oskyldig och vet lika lite som någon annan varför Jesus Navarro, hans bäste vän, plötsligt började skjuta ner sina skolkamrater och sedan begick självmord. Men man behöver någon levande att skylla på, och det blir Vernon Gregory Little. Allt han har gjort och sagt omtolkas och överallt framställs han som en kallblodig mördare. Inte ens hans mamma verkar helt övertygad om hans oskuld, eller snarare verkar hon inte bry sig. Hon väntar på ett kylskåp hon har beställt och som aldrig kommer. Pappan är försvunnen.

I vilket fall som helst finns det ingen hjälp att få från någon. Den ende som kunde vittnat till Verns fördel är svårt skottskadad, och psykiatern Vern skickas till verkar inte helt normal... Vern blir mer och mer intrasslad i sina egna nödlögner, trots att han alltså är oskyldig. Det ser inte bra ut för honom. Det enda han kan göra är att sticka till Mexico. Utan pass och pengar, och med en dröm om att bo i ett hus på stranden tillsammans med Taylor Figueroa, tjejen som Vern är kär i. Ett par små problem är dock att Taylor är flera år äldre än honom, pluggar i Houston och antagligen bara har en vag aning om vem han är. ja, och att media och rättvisan inte kommer låta en "galen massmördare" slippa undan så lätt.

Det här är väldigt nära en fullträff! Jag blir väldigt förtjust i Verns sätt att uttrycka sig (för berättelsen är i jag-form), det är roligt och målande, och fullt med svordomar och väldigt egna ord och uttryck. Mitt i alla elaka beskrivningar av sjuka typer i Martirio och Verns Taylorfantasier så kan det helt plötsligt glimta till av sorg över Jesus. Vad var det som hände med honom egentligen? Visserligen var han lite udda, men varför begick han massmord?

Det jag inte gillar är den sista delen av boken. Jag bör väl inte avslöja nåt förstås... Bara att nej, den var inte lika bra. Det blev så konstigt liksom. Men jag rekommenderar "Vernon God Little" ändå.

tisdag 16 augusti 2005

I.N.V.U. 1


I.N.V.U. 1
av Kang Won Kim

Shit, med manwha det har börjat komma ut nu då! Koreanska tecknade serier alltså. Enligt Mangismo, som ger ut den här serien, så är det generellt sett ett par saker som skiljer manga och manwha åt. För det första att koreanska läses åt "rätt" håll, alltså från vänster till höger. Man slipper bläddra baklänges. (Något som mamma upptäckte alldeles nyligen att jag och min syster gör när vi läser manga. Hehe.) Sen så är de koreanska serierna ofta mindre stiliserade än de japanska och så är det inte riktigt lika mycket sex, eftersom Korea har strängare censurregler. Jag har läst för lite av båda ländernas serier för att riktigt kunna uttala mig.

I.N.V.U. ska utläsas "I envy you" och handlar om sextonåriga Sey, vars mamma helt plötsligt får för sig att sticka till Italien ett par år. Att tala om det för Sey i förväg vore ju mesigt. Sey och ett kreditkort lämnas av hos mammans väninna Meja. Hon ska bo ihop med den familjen. Meja tycker att det ska bli så roligt att få en "dotter" att göra mor-dotter-saker ihop med. Hon har en son, Terry, som Sey genast kommer på kant med. Men det verkar vara nåt skumt i familjen. Nåt med Terry...

Seys flirtiga väninna Ria har en ny pojkvän, som säger att han kan fixa ett jobb till Sey. Av vissa anledningar vill hon nämligen inte leva på kreditkortet. Men verkar inte Rias pojkvän väldigt intresserad av Sey? Hur ska detta gå?

Seys bästa kompis Jae Eun är inte med så mycket, men jag misstänker att det blir mer om henne i kommande delar av serien. Hon är i alla fall kär i en konditor och köper tårta varenda dag. :)

I.N.V.U. påminner en del om Snow Drop och Imadoki!. Utspelar sig mycket i skolan, handlar om kärlek och vänner, tänkt för tonårstjejer i första hand skulle jag tro. Hittills verkar den här serien mer lovande än Snow Drop (men jag gillar Snow Drop också). Får se hur serierna utvecklar sig i det långa loppet.

I.N.V.U. ska komma ut varannan månad, nästa del kommer i oktober.

............................................................

Har förresten lånat båda den här månadens bokcirkelsböcker på biblioteket i Hammarkullen. :)

måndag 15 augusti 2005

Snow Drop del två


Snow Drop del två
av Choi Kyung-Ah

Här står det om del ett.


Vad var det som So-Na råkade ut för som fick henne att dra sig undan världen? Varför är det så viktigt för Hae-Gi att tjäna pengar att han ställer upp på alltmer tvivelaktiga modelluppdrag? Vissa svar får vi nu, men fortfarande finns det många frågetecken.

Dessutom dyker So-Nas gamla fiende från högstadiet, den bortskämda Sun-Mi, upp och gör allt för att förstöra för So-Na.

Klart jag måste fortsätta läsa, eller hur? :)

fredag 12 augusti 2005

Tokyo Mew Mew 7


Tokyo Mew Mew 7
av Mia Ikumi och Reiko Yoshida

Tokyo Mew Mew är som spunnet socker. Supersött men det blir inte så mycket av det. Detta är sista delen, så nu ordnar allt inte helt oväntat upp sig. Ja, det finns väl inte så mycket mer att säga. Det är inte mycket till historia och jag läste bara till slutet för att jag inte gillar att inte slutföra bokserier. Fast om man prioriterar söta figurer framför berättelse så...

Det bästa med den här serien är de små bonusserierna och kommentarerna som brukar vara med i marginalen (där det har varit reklam när mangan publicerades i nån serietidning) nån gång per kapitel. De är mycket bättre och charmigare än själva serien. ^_^

Det ska komma en uppföljare i två delar, Tokyo Mew Mew à la Mode. I den kommer det att komma en ny Mew Mew-tjej, med DNA från både katt och kanin. Tror nog jag skippar den.

Läs om del 1, del 2, del 3, del 4 och 5 samt del 6.

Fittstim


Fittstim
Redigerad av Linda Norrman Skugge och Belinda Olsson
Form av Brita Zilg
Medverkande: Linna Johansson, Karin Ekman, Karolina Ramqvist, Jonna Bergh, Belinda Olsson, Paula McManus, Rebecca Facey, Sisela Lindblom, Aysegül S. Sungur, Anja Gatu, Ann-Linn Guillou, Jenny Svenberg, Sandra von Plato, Senem Yazan, Linda Norrman Skugge, Liv-Marit Bergman, Marimba Roney, Pernilla Glaser

För ett tag sen lyckades jag äntligen få tag på den originalversionen av "Fittstim", den med Ulf Lundells förolämpande brev till Karolina Ramqvist i. Inte för att det ger så hemskt mycket mervärde till boken, men det är kul att ha. (Kul och kul... Man får lite att fundera på i alla fall. Hur tänkte han där?!) Det var väl det som blev allra mest diskuterat när boken kom ut, och i pocketupplagan fick de inte lov att ha med det. Innan hade jag bara pocketen. Numera är båda formaten nästan omöjliga att få tag på. Antar att det här är en sån bok som folk behåller, inte en som hamnar på loppis i mängder. När jag köpte denna fick Kristin min gamla pocket (som faktiskt är i bättre skick än den här).

Om Lundells brev blev mest omtalat, så kom säkert titeln och omslaget på andra plats och budskapet, feminism, på tredje. Jag minns inte riktigt, det var ju på 90-talet och jag köpte inte boken förrän ett par år senare. Men det blev väl i alla fall ganska mycket snack om feminism också i samband med boken, och det är ju huvudsaken. Det här är inte en sån där bok med en massa ideologi och teori. Men det här är bopken man ska läsa om man känner sig frestad att tänka att nej, feminism behövs väl inte, Sverige är ju så jämställt. Texterna är personliga och lättlästa, riktade mot ungdomar. De är lätta att placera in i verkligheten, man kan känna igen situationerna som beskrivs eller åtminstone lätt tänka sig in i dem. De handlar om allt möjligt, våld mot kvinnor, fotboll, humor, coola tjejer på film, sex(ualitet), musik... Visst, alla texter kanske inte är riktigt lika intressanta, men det skulle inte förvåna mig om de jag är mindre intresserad av är mest intressanta för någon annan.

............................................................

Mer av samma skribenter här i bokdagboken:

Karolina Ramqvist medverkade i "Färdlektyr 2003" och Marit Bergman (hon tog bort Liv nån gång) gjorde det året efter. (Annars har jag väl mer Marit i cd-hyllan...)

Pernilla Glaser skrev den fina boken "Robson".

Linda Skugge har skrivit en hel del. "Lindas samlade", "Saker under huden", "Det här är inte en bok", "Lilla ångestboken" och "Men mest av allt vill jag hångla med nån".

Poll

Min senste fråga var helt enkelt:

Da Vinci-koden?

71 personer röstade. 38,03% (27 stycken) uppgav att de inte hade läst den.

Av de som hade läst den tyckte de allra flesta att den var bra, och bara ett fåtal tyckte att den var dålig.

Bra! 39,44%, (28 stemmer)
Tja, sådär... 18,31%, (13 stemmer)
Dålig! 4,23%, (3 stemmer)

Om man bara räknar med de som hade läst den så blir det så här:

Bra! 63,64%
Tja, sådär... 29,55%
Dålig! 6,82%

Ny poll är uppe.

torsdag 11 augusti 2005

Fahrenheit 451


Fahrenheit 451
av Ray Bradbury

Äntligen har jag läst "Fahrenheit 451"! Jag vet inte hur länge den har stått på listan över böcker som jag vill läsa. Det är väl nästan en klassiker, eller? De flesta har väl hört talas om den. Michael Moore har t.o.m. döpt en film efter den (Fahrenheit 9/11).

Någon gång i framtiden, utvecklingen har gått mer och mer åt att allt ska vara snabbt och ytligt. Folk umgås mer med TV-seriernas karaktärer än med varandra, man kan ha hela TV-skärmsväggar så att det känns riktigt verkligt, bilarna kör snabbt, hastighetsgränserna är en nedre gräns, nyheterna är tillrättalagda. (Ja, jag vet. Det känns inte helt olikt verkligheten.) Att vara tyst och bara tänka eller att promenera ses som suspekt. Böcker är förbjudna.Guy Montag är brandman. Han har hört att en gång i tiden släckte brandmän bränder, det var innan alla hus var brandsäkra.

Numera bränner brandmännen böcker. Någon anger en människa som äger böcker, personen tas om hand och brandmännen rycker ut för att bränna. Men ett par händelser får Montag att börja fundera. Är han nöjd med sitt liv? Och vad är det med böcker som får dem att vara så farliga, och samtidigt värda risken att ha?

Jag tyckte att "Fahrenheit 451" var hemskt bra. Och rätt skrämmande också. Den har en speciell atmosfär. Och den väcker tankar om hur farligt det är med censur. Läs!

Den finns förresten i superbillig pocket från En bok för alla.

tisdag 9 augusti 2005

En bokcirkel på nätet

Jag har gått med i en bokcirkel på nätet jag. Ska bli spännande att se hur det blir.

Medlemmar nummer 1 och 2 väljer varsin bok den här månaden. Jag är nummer 9 så jag får välja en i december. Denna månadens böcker är "Stjärna för en natt" av Lisa Jewell och Mitch Alboms "Fem personer du möter i himlen". Det är böcker som jag knappast skulle valt själv, och det är ju lite kul. :)

Miranda och havet


Miranda och havet
av Kerstin Sundh

Återigen, böckerna om Miranda är riktigt bra. "Slukaråldersböcker", skulle jag tro. Fast man kan ju befinna sig i nån annan ålder också. *host host*

Nu tänker jag inte försöka reda ut Mirandas familjeförhållanden här, men de är rätt trassliga. Det visade sig att hennes mamma inte alls var hennes mamma och det ena med det andra. Nu bor Miranda hos sin biologiska mamma. Det kan vara rätt jobbigt för henne ibland, när hon vill vara lojal mot båda sina mammor. Hennes "gamla" mamma verkar sakna henne, men samtidigt har hon aldrig varit någon särskilt stabil och ansvarsfull person.

Miranda har plötsligt fått farföräldrar, och de är rika och tar med henne på semester till havet. Miranda upplever mycket nytt och dessutom får hon ett nytt spännande motiv att måla. Och nya vänner.

Tidigare böcker i serien:
1. "Miranda och pärlhalsbandet"
2. "Miranda och den blå skålen"
3. "Miranda och den underbara tavlan"
4. "Miranda och breven"

måndag 8 augusti 2005

Ranma ½ del 21 - Sådan far sådan son


Ranma ½ del 21 - Sådan far sådan son
av Rumiko Takahashi

Har jag berättat hur mycket jag gillar den här serien? :)
(Alla i kör nu: Jaaa!!!)

I den här delen verkar det som om Ranma har blivit starkare än pappa Genma. Dags att avgöra saken genom strid!

Akane och Ranma är (ytterst ovilligt) förlovade, men är det verkligen Ranma som Akane kommer att gifta sig med? Vad säger ödet? Akane försöker sig på att spå. Och så blir det cheerleaderkampsport (to be continued). :)

Del 22 ska komma i september. Eller 1 september?

Det verkar som om en annan serie av Rumiko Takahashi, "Inu-Yasha", också ska börja komma ut på svenska. Bra bra. :)

- Ranma ½ del 1 - Den fantastiska källan
- Ranma ½ del 2 - Jägaren
- Ranma ½ del 3 - Svarta rosen
- Ranma ½ del 4 - Dödskyssen
- Ranma ½ del 5 - Katterna
- Ranma ½ del 6 - Splitteruppgörelsen
- Ranma ! del 7 - Skammen
- Ranma ½ del 8 - Romeo och Julia
- Ranma ½ del 9 - Det blå bandet
- Ranma ½ del 10 - Den magiska armringen
- Ranma ½ del 11 - Älskade bror
- Ranma ½ del 12 - Kampen mot rektorn
- Ranma ½ del 13 - Världens svagaste man
- Ranma ½ del 14 - Monsterkatter och jultomtar
- Ranma ½ del 15 - Spel och dobbel
- Ranma ½ del 16 - En källa till glädje
- Ranma ½ del 17 - Nabikis kärlek
- Ranma ½ del 18 - Djävulen från Zhou Quan Xiang
- Ranma ½ del 19 - Ön
- Ranma ½ del 20 - Ryogas seger

söndag 7 augusti 2005

Smulklubbens skamlösa systrar


Smulklubbens skamlösa systrar
av Mian Lodalen

Nån beskrev den här som "Sex and the City på lesbiska" och det stämmer rätt så bra det. Fast mycket bättre (än Sex and the City-boken åtminstone, den är tråkig) och mer politisk.

My är frilansjournalist utan speciellt mycket uppdrag och följaktligen pank, hon festar mycket, är superklantig och har otur i kärlek. Det har hennes bästa väninnor Hedda och Mackan också. De kallar sig Smulklubben för att de mest får nöja sig med smulor i förhållanden. My vill i och för sig inte ha nåt förhållande. Hennes plan är att ha en tjej som är gift eller nåt, så att de bara kan ha lite kravlöst sex ibland. Det funkar dock inte så bra det heller.

Annars har Hedda och Mackan mer koll än My, och brukar rycka in och hjälpa henne när det är kris (som när datorn krånglar eller när My inte har några finkläder) och förstås ta med henne på fester.

Man får följa Mys och vännernas öden och äventyr under nästan ett år och det är jätte-jättekul. :) Man ska inte förvänta sig att det är fiiin litteratur och man ska kanske inte vara alltför pryd heller. Och då tänker jag inte bara på allt sex och sexsnack i boken.

Jag ska helt klart läsa uppföljaren "Trekant" också. När kan den komma i pocket?

lördag 6 augusti 2005

Det heligaste


Det heligaste
av Denise Mina

Lachlan och Susie Harriot hade ett väldigt bra liv. De är unga, ekonomiskt oberoende, välutbildade. Susie är psykiater och jobbar med kriminella. Lachlan är utbildad läkare men arbetar inte utan är istället hemma med parets lilla dotter Margie. Han har författardrömmar och skulle egentligen ha tid att skriva, för de har ju au pair också.

Men så mördas en av Susies patienter, Andrew Gow, som dömts för seriemord men senare släppts fri. Mordet är synnerligen brutalt och påminner om vad seriemördarens offer utsatts för. Samtidigt har Gows hustru Donna, som han gifte sig med i fängelset efter en tids brevväxling, försvunnits spårlöst. Hon antas vara död. Bevisen pekar på Susie och hon döms till livstids fängelse. Detta är vad som har hänt när Lachlan börjar skriva sin dagbok. "Det heligaste" ska föreställa vara Lachlan Harriots dagbok som Denise Mina har kommit över och publicerat. Fast själv har han i efterhand hävdat att hela dagboken är fria fantasier.

Nu börjar Lachlan leta igenom Susies arbetsrum efter något som kan bevisa hennes oskuld, för natuligtvis har hon inte mördat Gow. Eller har hon det? Och även om hon kanske inte har mördat honom så kanske de hade ett förhållande. Det är mycket med mordkvällen som är konstigt. Ju mer Lachlan letar desto mer inser han att Susie undanhållit saker. Hur var deras äktenskap egentligen? Nu när han ser tillbaka på det med all denna nya information alltså. Hans känslor för Susie förändras hela tiden efter det senaste han har luskat ut.

Lachlan är lite irriterande, barnslig och väldigt lätt att genomskåda genom sina texter, men mycket mänsklig. Jag hejar på honom även när jag tycker att han beter sig idiotiskt. Och boken är spännande in i det sista. Vem var det som mördade Andrew Gow? Var det Susie? Tja, det kan man ju fundera på. Lachlan är ju inte en pålitlig berättare direkt. Det har Denise Mina verkligen lyckats med.

Läs! Och läs gärna hennes Garnethill-trilogi också. Den första delen har jag inte skrivit om här men den heter "Död i Garnethill". Del två heter "Exil" och den tredje "Den sista utvägen". En liten varning om du har tänkt läsa Mina på engelska förresten: "Sanctum" och "Deception" är samma bok! ("Det heligaste".) Det är den där ovanan att ha olika titlar i Storbritannien och USA...

Hon har börjat på en ny serie också. Om den kvinnliga journalisten Paddy Meehan (som utreder brott på egen hand). Den första boken, "The Field of Blood", har redan kommit ut. Den utspelar sig i början av 80-talet, och enligt hemsidan kommer vi i fem böcker få följa Paddys liv fram till hennes död 2008.

Jonathan Livingston Seagull


Jonathan Livingston Seagull
av Richard Bach

Okej, huvudpersonen i den här boken är en mås som älskar att flyga. De andra måsarna är intresserade av att äta och helt enkelt överleva, men Jonathan struntar i det och tränar alltmer avancerade flygtekniker. Hans familj skäms över honom och flocken känner sig hotad av hans livsstil. Snart blir han utstött, och han fortsätter med sina flygövningar. När han dör kommer han till ett högre plan, en värld som liknar den gamla men med måsar som liksom han har strävat efter förbättring. Här lär han sig ännu mer, men istället för att fortsätta på denna bana så bestämmer han sig för att återvända till världen han lämnade för att leda andra måsar till upplysning. Han blir nästan nåt slags måshelgon eller en Jesusmås.

Det verkar som om "Jonathan Livingston Seagull" är en kultbok. Amazon.com har massor av recensioner där folk säger att den har betytt väldigt mycket för dem, att den är deras bibel etc. Tillsammans med ett par negativa recensioner förstås. Bl.a. har den fått kritik för sina new ageiga idéer. Precis som "Torntuppen" som jag läste nyligen. Och "Bröderna Lejonhjärta". Ska jag rekommendera nån av dessa så blir det absolut den sistnämnda. "Jonathan Livingston Seagull" kommer inte förrän på tredje plats av dessa tre böcker. Jag tycker att den blir lite väl "Obs! Obs! Detta vill jag ha sagt!" för min smak. Jag har lite svårt för böcker som ska vara "inspirational". (Möjligt att jag har sagt detta förr.)

Men jag fick stillat min nyfikenhet i alla fall. Känd icke-barnbok med mås som huvudperson? Låter ju lite skumt. Och den är inte lång. Mitt exemplar är på 95 sidor, och många av dem utgörs av måsfotografier.

torsdag 4 augusti 2005

Fushigi Yûgi volume 13: Goddess


Fushigi Yûgi volume 13: Goddess
av Yû Watase

Nu har jag läst manga igen. Överraskande... Nej.

Det här är den avslutande delen i berättelsen om Miaka, Yui och världen inuti boken om de fyra gudarnas universum. (Så det blir inga avslöjanden om handlingen.) Men det finns fler böcker i serien. Hur hänger det ihop? Det ver varken ni eller jag. På nåt sätt måste den väl börja på ny kula. Det blir ju spännande. Det har förresten börjat komma ut en sån där prequel-serie också, "Fushigi Yûgi Genbu Kaiden". Det blir väl så att jag köper rubbet. Jag tycker att det här är en söt, spännande och rolig serie, även om jag gillade början bättre. Det kändes liksom att det var på tiden att berättelsen tog slut nu. Finns en gräns på hur lång tid ett missförstånd, för det är mycket det det handlar om, kan avhandlas.

Nu i augusti ska "Fushigi Yûgi" börja komma ut på svenska också. Ett litet tips - det är billigare än att köpa den på engelska. Å andra sidan måste man ju vänta längre. På engelska har ju de flesta redan kommit ut (är inte säker på hur lång serien ska bli).

Tidigare böcker:
- Fushigi Yûgi vol. 1: Priestess
- Fushigi Yûgi vol. 2: Oracle
- Fushigi Yûgi vol. 3: Disciple
- Fushigi Yûgi vol. 4: Bandit
- Fushigi Yûgi vol. 5: Rival
- Fushigi Yûgi vol. 6: Summoner
- Fushigi Yûgi vol. 7: Castaway
- Fushigi Yûgi vol. 8: Friend
- Fushigi Yûgi vol. 9: Lover
- Fushigi Yûgi vol. 10: Enemy
- Fushigi Yûgi vol. 11: Veteran
- Fushigi Yûgi vol. 12: Girlfriend

tisdag 2 augusti 2005

Astronauten som inte fick landa - Om Michael Collins, Apollo 11 och 9 kilo checklistor


Astronauten som inte fick landa - Om Michael Collins, Apollo 11 och 9 kilo checklistor
av Bea Uusma Schyffert

Det här var en kul liten bok. Jag tror att det kanske är en barnbok, den var rätt lättläst och stod på bibliotekets ungdomsavdelning, men det spelar ingen roll alls. Den handlar om astronauterna på Apollo 11, alltså på den rymdfärd där människor för första gången gick på månen. Men mest handlar det om Michael Collins, den tredje astronauten, han vars uppdrag det var att åka varv efter varv runt månen medan Neil Armstrong och Buzz Aldrin utförde sina uppdrag där.

Det är text och tabeller (med rolig information, inte trista siffror), teckningar och fotografier, och man får veta en massa saker om rymdfärder som man antagligen inte hade en aning om tidigare eller ens hade funderat på. Hur det luktar i rymdkapseln t.ex. Jag är inte särskilt intresserad av rymden i vanliga fall, men jag gillar verkligen den här boken. Borde kanske köpa den.

(Den är silvrig egentligen, men det gick inte att scanna det snyggt.)

Bea Uusma Schyffert är väl Martina Haags syrra, eller?

Flickornas handbok i jakt och fiske


Flickornas handbok i jakt och fiske
av Melissa Bank

Först trodde jag att "Flickornas handbok i jalt och fiske" var nån sorts dussin-chick lit, men sen läste jag några väldigt positiva recensioner. När jag sen hittade den för åtta spänn på loppis så var det ju inte så mycket att fundera på - klart jag köpte den!

Jag trodde egentligen att den skulle vara mer som en roman, men istället var den uppdelad i sju berättelser. De flesta handlar om Jane Rosenal i olika situationer och åldrar, mycket om hennes förhållande till olika män. En handlar om en helt annan familj vars koppling till Jane är att hon bor granne med dem. En annan är jag inte säker på vem den handlar om, den är berättad i du-form. Jag tyckte att boken var lite trög att ta sig igenom ibland, fast samtidigt så var den ju både smart och rolig, och allvarlig också. Jag var kanske inte riktigt på humör. Den sista berättelsen var den roligaste, den handlade om vådan av att läsa självhjälpsböcker. :)