måndag 25 februari 2019

Isara – En resa kring min far

Ännu mer nytt i Jorden runt-bloggen! I den här boken skildrar nobelpristagaren Wole Soyinka sin far och hans vänner, cirka 1930-talet.

söndag 24 februari 2019

Quatre Sœurs – 2. Hortense

Quatre Sœurs – 2. Hortense
av Cati Baur
efter en roman av Malika Ferdjoukh

Det här är seriebokstolkningen, som jag nästan kan läsa och som har jättefina bilder, av en serie barnböcker om fem föräldralösa systrar i ett kråkslott vid Atlantkusten. Helt rimligt heter serien alltså "fyra systrar". (För att bara fyra av dem har egna böcker? För att om man är fem systrar, så har man fyra systrar?) I första delen handlade det mest om lillasyster Enid, men även om de andra fyra. Dock inte så mycket om den näst yngsta, Hortense. Annars kunde man ju tänka att de två yngsta skulle hålla ihop mycket. Särskilt som de två äldsta är, eller fungerar som, de vuxna i familjen och mellansystern är ovanligt självupptagen. Men Hortense är väldigt inbunden. Hon ägnar sig mest åt att läsa böcker och åt att skriva dagbok. Egentligen är hon påhittig och rolig, men hon är för blyg för att det ska komma fram.

Hennes lärare har tröttnat på att Hortense stammar och rodnar så fort hon ska prata inför klassen och rekommenderar en teaterkurs. Det är väl det sista Hortense känner för att göra, men hon bestämmer sig ändå för att ge det en chans. I samma veva får hon en kompis, en tjej i hennes ålder som har flyttat in i ett av grannhusen. Muguette är inte alls så försiktig som Hortense, ändå är de ganska lika varandra. Men det är något som inte sägs. Muguette är uppenbarligen väldigt svag och sjuk, men Hortense får inte veta vad som är fel. Som läsare anar man, men hoppas att det inte ska vara så illa som man tror.

Med Muguette dyker även hennes faster upp i omgivningarna. Till systrarnas stora fasa. För artigheten kräver ju att de bjuder hem tanten på te, och hon är inte den trevligaste gästen man kan ha. Men väldigt komisk att läsa om.

Mellansystern Bettina har som vanligt en framträdande roll. Här får hon inse att hon har känslor för helt fel person. För henne är ytan viktig, och hon har redan bestämt sig för att den här killen är för ful för henne. Perfekt i en seriebok. Hans utseende varierar mellan att se ut som de flesta i serien, men med rätt så framträdande näsa och öron, till att se ut som en grotesk karikatyr – så som Bettina ser honom. Nästa del i serien handlar om Bettina, det borde bli spännande.

lördag 23 februari 2019

Silvervägen

Silvervägen
av Stina Jackson

Det känns som att jag var sist med alla läsa den här. Jag har sett den överallt i bokbloggar och på instagram. Och alla verkar gilla den. Det gör jag också.

För tre år sedan försvann sjuttonåriga Lina. Hennes pappa skjutsade henne till busshållplatsen – hon skulle till sitt sommarjobb – men hon klev aldrig på bussen. Pappan kör nu längs vägen som heter Silvervägen, och letar efter spår i varenda avkrok i Norrlands inland. Någonstans måste hon ju finnas, och han kan inte bara sitta hemma när han inte vet var Lina är. Alla är misstänkta, men han har ju några som han misstänker särskilt. Och han vet att det finns folk som misstänker honom själv.

Meja är i samma ålder som Lina var när hon försvann, och när hon flyttar upp till området så hör hon väl det nämnas. Meja och hennes mamma flyttar hela tiden för mamman har alltid nån ny man på gång, nån som hon har träffat på nätet. Den här Torbjörn verkar ju helt okej, men också lite märklig.

Ibland glömmer jag nästan bort Lina-fallet när jag läser Mejas avsnitt. Det finns så mycket mer i boken än bara en deckargåta. När man läser Lelles avsnitt kan man liksom inte glömma bort Lina, för hon är alltid i hans tankar.

Tyckte man om "Silvervägen" kan jag förresten tänka mig att man skulle gilla "Norrlands svårmod" av Therése Söderlind. Inte för att de är så lika, men det är också ett spårlöst försvinnande och hur det påverkar folk. Och det är i Norrland, om än en annan del.

torsdag 21 februari 2019

Allt går sönder

Nytt i Jorden runt-bloggen. "Allt går sönder" av Chinua Achebe handlar om hur gammalt och nytt krockar i 1890-talets Nigeria.

söndag 17 februari 2019

Drottningsylt

Drottningsylt: Helt sanna sagor
av Josefin Johansson
Illustrerad av Jonna Björnstjerna

I somras var jag och såg föreställningen Drottningsylt, där Josefin Johansson och Robert Noack gick igenom alla svenska drottningar genom tiderna på en timme. Väldigt kul! "Drottningsylt: Helt sanna sagor" är en bok med samma upplägg, ofta med samma skämt, men riktad mer till barn. I stället för skådespelare och rekvisita är det roliga illustrationer av Jonna Björnstjerna.

Kungarna är relativt osynliga. Så gott det nu går. Gustaf III kommer och tar plats – det reagerade vi* på när vi såg föreställningen också – men det kanske är svårt att undvika? Gustav Vasa också. Men drottningarna får nästan all plats. För en gångs skull. När det gäller de tidiga kan det vara så att man inte vet något om dem utom att de fanns. Ibland vet man inte vad de hette, och ibland vet man faktiskt inte ens om de fanns på riktigt eller inte.


*Jag var inte och såg föreställningen ensam. Jag har inte börjat omtala mig själv i pluralform bara för att jag har läst en bok om kungligheter.

lördag 16 februari 2019

De dödas imperium

De dödas imperium
av Mårten Sandén

Jag tycker inte man hör så mycket om de här böckerna, serien om Jannike Faltin. Jag vet inte om det är för att de är runt tio år gamla nu eller om det inte var så många som läste dem då heller. Hoppas det var många som läste dem. De är bra. Och precis vad som helst kan hända i dem, vilket jag uppskattar.

Nu är Jannike arton och på sin arbetsgivares uppmaning har hon fullfört sin militärtjänstgöring. (Jag glömmer alltid vad myndigheten hon jobbat för heter. Byrån för Särskilda Efterforskningar är det väl. En sorts polismyndighet och underrättelsetjänst för övernaturligheter.) Nu är det dags för den andra delen av förberedelserna till det här topphemliga uppdraget. Och detta blir en uppgift som Jannike har mycket blandade känslor inför.

Vi har också mystiska händelser runt Grimetons radiostation, vilket är precis i närheten av där jag bor. Om de närmaste husen inte hade funnits så hade jag kanske rent av sett radiomasterna genom fönstret nu. Jag har inte lagt märke till något mystiskt, men man måste också vara synsk, så ...

Även om "De dödas imperium" är den bok i serien som jag har haft svårast att ta till mig så är det en utmärkt avslutning på en bra serie. Den är definitivt en kandidat för omläsning någon gång. Jag har en känsla av att jag borde ha läst dem lite mer sammanhängande. Råkade ju ta en rätt lång paus (tre år) efter den första delen.

måndag 11 februari 2019

Hjärtat brinner

Hjärtat brinner
av Li Österberg & Patrik Rochling

Fem berättelser om Johanna och hennes krets. De utspelar sig före, efter och ungefär samtidigt som den tidigare delen i serien, "Johanna". Det är allt från barndomsminnen till tiden efter att hennes första riktiga flickvän, Klara, har lämnat henne. Och man förstår varför. Johanna är inte någon som det är lätt att umgås med i längden.

Jag håller på att läsa om de sex serieböcker i Johanna-sviten som jag redan har läst. Och sedan finns det ytterligare tre som jag inte har läst tidigare. Detta blir så bra!

lördag 9 februari 2019

Slutet

Slutet
av Mats Strandberg

En komet är på väg mot Jorden. Allt liv kommer utplånas. Man upptäckte den för sent för att det ens skulle vara någon idé att försöka påverka dess bana eller försöka sig på något sorts evakueringsprojekt.

När boken börjar har det gått ett par månader sedan beskedet kom. Livet har återfått någon sorts normalitet. Pengar har inget värde längre och folk har i stor utsträckning slutat jobba. Viktiga samhällsfunktioner sköts av frivilliga och en del tycker ju att jobbet ger en mening till den sista tiden, åtminstone om man jobbar inom vården till exempel. Men tydligen fortsätter man också t.ex. med sport på elitnivå och att titta på sport. Något ska man väl intressera sig för, antar jag.

Simons mammor flyttade ihop igen efter beskedet om Jordens undergång. Familjen hade nyss kommit i ordning efter skilsmässan, men med bara ett par månader kvar vill ju ingen av mammorna vara varannan-vecka-förälder. Men Simon själv vill ju bara vara med sina kompisar och med sin flickvän. Det visar sig dock att det inte är det flickvännen vill göra med sin sista tid.

Lucinda hade redan vant sig vid tanken på döden. Men nu är det skillnad, för nu är det inte bara hon som ska dö. Nu när hon kan strunta i cellgifterna – det går inte att förlänga livet ändå – mår hon faktiskt bättre än på länge. Men hon har glidit ifrån alla sina kompisar och nu vet hon inte om hon ska våga ta kontakt igen.

Stämningen i "Slutet" är väldigt speciell. Det känns så övertygande att livet på Jorden snart ska gå under. Alla detaljer som man inser först när man läser dem. Det här är ganska tätt inpå vår egen tid. Simon och Lucinda och de andra i deras ålder använder ungefär samma sociala medier som man har nu, och då kan det inte ha gått lång tid. Det finns en ny tjänst bara, TellUs, en sorts dagbokstjänst som lovar att skicka ut din berättelse med satellit. Kanske hittas den av en civilisation på en annan planet.

Men framför allt fastnar jag för tankarna på vad som egentligen spelar någon roll. Spelar det någon roll att lösa grova brott om man aldrig kommer hinna hålla en rättegång? Simon och Lucinda kommer båda två bli som besatta av att lösa ett mord de sista veckorna. Spelar det någon roll om Lucindas lillasyster inte hinner göra sakerna på sin anspråkslösa bucketlist? Jorden går ju ändå under snart. Men om inte, då hade det väl inte heller spelat någon roll om Lucinda hade haft något hon ville göra innan hon skulle dö i cancer?

"Slutet" väcker tankar, det gör den.

tisdag 5 februari 2019

Skating to Antarctica

Skating to Antarctica
av Jenny Diski

Jag tror att det här är den första av Jenny Diskis böcker som är både reseskildring och memoarer. Tidigare har jag läst "Stranger On a Train" och "On Trying to Keep Still". Alla tre handlar om ganska omfattande resor, samtidigt som Diski inte är särskilt förtjust i att resa. Hon vill helst inte träffa folk, men hon blir ju så illa tvungen. Hon vill ha ha tystnad, tomhet, gärna att allt bara ska vara helt vitt. Därför lämnar tanken på att resa till Antarktis henne ingen ro, inte ens när det visar sig vara mycket svårt att få lov att resa till Antarktis.

Den här boken varvar intryck från resan – för hon kom ju iväg till slut – med ett utforskande av Diskis föräldrar och hennes barndom. Hon är uppvuxen i London på 40- och 50-talet, som enda barnet i en dysfunktionell familj. När den här boken skrevs på 90-talet var hennes far död, och hon hade helt brutit kontakten med sin mor, till den grad att hon inte visste om modern fortfarande var i livet eller inte. Det passade henne utmärkt, men vid den här tiden visade hennes dotter intresse för att ta reda på hur det låg till med den saken.

Egentligen borde man kanske läsa den här boken först av de tre memoarerna/reseskildringarna. Här får man ju hela bakgrundshistorien, medan det bara nämns i de andra att uppväxten var tuff och annorlunda. Men det funkar också att läsa dem mer fristående, som jag har gjort. I vilket fall som helst så har jag tyckt om böckerna.

söndag 3 februari 2019

Skam – Sesong 4: Sana

Skam – Sesong 4: Sana
av Julie Andem

Tillbaka till tjejgänget efter att föregående säsong rörde sig bland några av killarna i kretsen. En av sakerna jag gillade varje gång det blev ny säsong var hur hela världen ställdes på ända, när vi såg allting ur ett nytt perspektiv. Nu fick man se hur Sana såg på de andra, och hur hon separerade familj och kompisar. I hennes säsong började de båda världarna blandas, och hon fattade en del beslut som fick stora konsekvenser.

Som vanligt går det inte rikigt att läsa boken som en vanlig bok, utan det är väldigt mycket en fråga om att det är intressant att se hur manuset såg ut från början. Men jag hade gärna sett manusen för youtubefilmerna som hörde till den här säsongen också.

Kul med bonusscener dock, inte minst de som ger en liten inblick i vad karaktärerna håller på med hösten 2018, sådär 1,5 år efter att serien tog slut.

fredag 1 februari 2019

SUB

Jag har räknat min SUB. 2030 böcker. Några färre än förra månaden. Jag tänkte att jag har väl läst fler och inte mottagit några beställningar under månaden. Men just det, jag var ju i Stockholm en helg och då köpte jag ju böcker. Bland annat hade jag fått ett presentkort på Akademibokhandeln som jag passade på att handla upp under resan.

När det gäller planerna för i år så ligger jag bra till när det gäller goodreadsmålet och jag har läst något för Jorden runt-projektet. Inga kvinnliga nobelpristagare och inget på tyska eller franska dock.