lördag 30 juni 2007

Sprakfålen tar semester


Sprakfålen tar semester
av Lisa Eurén-Berner

"Sprakfålen tar semester" är den tionde boken där Inga-Maja berättar om sitt liv. Det händer egentligen inte så mycket. Det är en del smålustiga händelser, och numera är ofta barnen Susanne och Peter inblandade. Särskilt Susanne är ganska busig av sig.

Den här boken kom ut 1942, och att andra världskriget pågår märks på att bl.a. kaffe och smör är ransonerat. Inga-Maja tänker också någon gång på människor som har det svårt i de krigsdrabbade länderna. Men tydligast är förstås att Inga-Maja och Greger tar hand om ett finskt krigsbarn. Rudi är svensktalande och lite äldre än Susanne. Föräldrarna tänker att det kunde vara bra för henne att ha en "storebror" som kan sätta henne på plats. Han trivs bra, men längtar förstås lite efter sina föräldrar och sin katt. Det blir aldrig särskilt djupa känslor i de här böckerna.

Det tog en stund innan Språkfålen tog den där semestern som det pratas om i titeln. Det är inte förrän i den sista tredjedelen av boken som hon besöker sina dyrkade föräldrar i Norrbotten, utan man och barn den här gången. Där uppe är det mest hushållerskan Amanda som står för de komiska episoderna. Allt är som vanligt alltså.

Sprakfåleböckerna:
1. "Fröken Sprakfåle"
2. "Fröken Sprakfåle växer upp"
3. "Fröken Sprakfåle på grönbete"
4. "Fröken Sprakfåle förlovar sig"
5. "Fröken Sprakfåle byter namn"
6. "Unga fru Sprakfåle"
7. "Sprakfålen tar farväl"
8. "Inga-Majas baby"
9. "En liten sprakfåle till"

fredag 29 juni 2007

Object Lessons


Object Lessons
av Anna Quindlen

Jag tror att "Object Lessons" är den första, eller en av de första, romaner Anna Quindlen har skrivit, och att de senare kanske är lite bättre. Den här är ju inte en man har hört talas om, som t.ex. "Black and Blue". Men det var den här jag hittade på Myrorna. :)

Det är 60-tal och 12-åriga Maggie Scanlan växer upp i ett villaområde nära New York. De bor ganska nära hennes farfar, John Scanlan, som bestämmer allting i släkten. De är en fin familj av irländskt ursprung och John Scanlan har gjort sig en förmögenhet på att tillverka religiösa föremål, d.v.s. prästklädnader, krucifix etc., och brukar ondgöra sig över hur den katolska kyrkan är på väg att vattnas ur. Mässan hålls ju inte ens på latin längre! Alla sönerna jobbar förstås i familjeföretagen. De enda som har lyckats bryta sig ut är Maggies faster Margaret, som är nunna, och Maggies pappa Tommy. Tommy jobbar i en Scanlan-ägd cementfirma, men han har inte gift sig med en fin irländsk flicka, utan med en italienska från the Bronx! Connie passar inte alls in i familjen Scanlan, och hon går en balansgång mellan att anpassa sig och att begå små upproriska handlingar. Maggie är länken mellan världarna. Hon är John Scanlans favorit trots att han inte drar sig för att komma med nedsättande kommentarer om italienare (och alla andra), men går också gärna och besöker sin morfar. "Object Lessons" utspelar sig en sommar när allting i Maggies dittills ganska oföränderliga värld plötsligt förändras på en gång.

Det är egentligen inte så att "Object Lessons" är en dålig bok, men allt det här känns så bekant från tusen andra böcker och filmer, och det finns ingenting som gör just den här berättelsen speciell. (Trist omslag också. Känns budget-90-tal. Boken är ju iofs från början av 90-talet.)

Marikas A till Ö-projekt:

A Ronny Ambjörnsson - "Mitt förnamn är Ronny"
B Holly Black - "Mörkrets tjänare"
C Chun Sue - "Beijing doll"
D Edwidge Danticat - "En skörd av tårar"
E Ing-Marie Eriksson - "Märit"
F Jonathan Franzen - "Tllrättalägganden"
G Niall Griffiths - "Kelly + Victor"
H Ernest Hemingway - "The Old Man and the Sea"
I John Irving - "Garp och hans värld"
J Henry James - "The Turn of the Screw and Other Stories"
K Theodor Kallifatides - "Kärleken"
L Camilla Läckberg - "Isprinsessan"
M Shena Mackay - "Solen går ner över Eugene Schlumburger/Dvärg på rymmen"
N Donna Jo Napoli - "Zel"
O Tawni O'Dell - "Avvägar"
P Berny Pålsson - "Vingklippt ängel"
Q Anna Quindlen - "Object Lessons"

R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

torsdag 28 juni 2007

Kare first love 8


Kare first love 8
av Kaho Miyasaka

Kiriyas pappa kräver att sonen lägger ned fotografdrömmarna och i stället flyttar hem och börjar göra sin plikt. Hans plats är i familjens företag. Karin, som vet vad fotograferandet betyder för Kiriya, vill göra få Kiriyas pappa att förstå.

Karin verkar också stöta ihop med Kiriyas förra flickvän allt oftare.

"Kare first love" är fortfarande en bra serie, men jag tyckte bättre om den när den handlade mindre om att Kiriyas föräldrar inte vill att han ska följa sina drömmar. Just det känns det ju som om man har läst förr... Men det kan man väl bortse från. Jag tycker ju om serien ändå. Fina, och ibland komiska, skildringar av Karins känslor inför sin förste pojkvän (som är Kiriya alltså).

Nu går den här på utlån. Både min syster och en av hennes kompisar läser också den här mangan. Fast min syster har redan läst den här delen en dag när hon var här. :)

Tidigare delar i serien:
- Kare first love 1
- Kare first love 2
- Kare first love 3
- Kare first love 4-6
- Kare first love 7

måndag 25 juni 2007

Nana 6


Nana 6
av Ai Yazawa

Hmm, känns som om serien har tappat lite, de första volymerna var bättre. Men det är inte värre än att det fortfarande är en stor favorit.

Båda Nanorna har ihop det med rockstjärnor nu. Men Nana Osaki och alla vännerna oroar sig för att Nana Komatsu ska få sitt hjärta krossat. Killen hon träffar är inte direkt känd för att vara trogen.

Nana Osaki har en teori om att bandet Trapnest är hennes ärkefiende. Visserligen är hon vänskaplig fot (speciellt med en) med medlemmarna, men det känns som om de tar ifrån henne det som betyder mest. Först Ren, och nu Nana K.

Varför är inte omslaget finare förresten? Miljön är okej, men personerna är inte särskilt snyggt gjorda. Det gör inte alls innehållet rättvisa, och det verkar väl som himla dålig marknadsföring...

Tidigare delar i serien:
- Nana 1
- Nana 2
- Nana 3 & Nana 4
- Nana 5

söndag 24 juni 2007

Busters öron


Busters öron
av Maria Ernestam

Jag tyckte ju om Maria Ernestams förra bok, "Caipirinha med Döden", också, men "Busters öron" tycker jag bätte om. Personerna känns mer trovärdiga, och det beror inte på att det inte är några övernaturligheter med här. Det bådar gott inför författarens kommande bok "Kleopatras kam". (Spännande titlar på allihop.)

Liksom i "Caipirinha med Döden" handlar det i "Busters öron" om en kvinna som tar makten över liv och död, eller åtminstone döden. Redan som litet barn bestämmer sig Eva för att döda sin mamma. Hon har insett att det bara är en av dem som kan överleva, och det ska bli hon. Mamman är alltid den som måste tas hänsyn till i familjen, men samtidigt den som alltid målar ut sig själv som ett offer, som någon som kunde haft det mycket bättre. Hon tycker inte att hon får den uppskattning som hon fötjänar, men som hon i Evas ögon inte alls förtjänar. Mamman tar varje tillfälle i akt att håna och trycka ner Eva. Eva börjar förbereda sig inför mordet, och det dröjer tio år innan hon är redo.

På sin 56-årsdag får Eva en dagbok av sin dotterdotter. En sådan present förpliktar och Eva börjar skriva ner berättelsen om sig själv och mordet hon begått, blandat med vanliga dagboksanteckningar om livet i lilla Frillesås vid kusten i norra Halland. Det är där hon har slagit sig ned, tillsammans med Sven, och hon sköter sina rosor och ångar inte vad hon gjort. Spännande. Trots att det allra första Eva berättar är att hon mördat sin mamma och när det hände, så läser man i spänning tills allt har hänt.

Väldigt roligt att mycket av boken utspelar sig i Frillesås (där Eva tillbringar sina barndomssomrar och bor permanent som vuxen). Det är inte så väldigt långt från där jag är uppvuxen och väldigt nära mitt nuvarande jobb. Tillräckligt långt borta (och i en annan kommun) för att jag inte direkt ska känna till det, men jag har i alla fall varit där några gånger. Jag passerar igenom var och varannan dag (beror på om man väljer den vägen eller motorvägen sista biten till jobbet). Jag känner till alla andra orter som nämns också. Varberg förstås, men också t.ex. Åsa och Horred. Nämndes Veddige, eller får jag bara för mig det? Jag har i alla fall badat i Helsjön, som spelar en viss roll i en av bihandlingarna.

fredag 22 juni 2007

Blood of Palomar


Blood of Palomar
av Gilbert Hernandez

När man ska skapa en lång serie av något slag (TV-serie, bokserie, tecknad serie) så verkar det finnas två sätt att gå tillväga. Antingen utvecklas personerna och det sker förändringar i deras värld, eller så nollställs allt efter varje avsnitt. (Om innehållet i Joakim von Ankas pengabinge råkar ramla ner i underjorden så är ju pengabingen ändå helt intakt i nästa äventyr.) Efter att ha läst "Blood of Palomar" så kan jag ju lugnt säga att Gilbert Hernandez Palomarhistorier hör till den första kategorin. Den är dessutom otroligt bra. Läs! Några av Love and Rockets-albumen finns förresten översatta till svenska, bl.a. detta.

"Blood of Palomar" inleds med ett par korta berättelser, som utspelar sig under olika tidpunkter. Palomar är en by eller en liten stad någonstans i Latinamerika, och Gilbert Hernandez berättar om dess invånare, men inte i kronologisk ordning. Det är samma personer som återkommer, men i olika åldrar. Den längsta av berättelserna i det här serielbumet bär titeln "Human Diatrophism" och av de Palomarhistorier jag har läst är det den som utspelar sig senast (men jag har ju bara läst kanske hälften av det som skrivits).

Palomarborna lever i skräck, efter att flera personer har blivit mördade. För läsaren är det ingen gåta vem som är skyldig, men i Palomar kan man bara hoppas att de är någon utsocknes. Det pågår en arkeologisk utgrävning i närheten och där finns många främlingar. Överhuvudtaget tränger omvärlden sig på. Man diskuterar om man borde dra en telefonlinje till Palomar, och om det vore till nytta eller skada för människorna. Det finns många argument för att det skulle vara skadligt. Och någon har fått Tonantzin Villaseñor politiskt intresserad. Hennes syster och vänner oroar sig över hennes märkliga beteende.

Men mord och hemskheter är inte vad alla tänker på. Det finns viktigare saker, som gamla och nya älskare. Och situationen i Lubas familj börjar närma sig en bristningspunkt. Luba har alltid varit lynnig och behandlar inte alltid sina fyra döttrar särskilt bra. Detta blir allt tydligare nu, samtidigt som den äldsta, Maricela, har blivit så gammal att hon gör uppror. Allting är på väg att förändras.

Andra Love and Rockets-album som jag har läst:
1. "Music For Mechanics"
2. "Chelo's Burden" (Och här med.)
3. "Las Mujeres Perdidas"
4. "Tears From Heaven" (Och här.)
5. "The House of Raging Women"
6. "Duck Feet"
7. "The Death of Speedy"
11. "Wigwam Bam"

torsdag 21 juni 2007

Bokbloggtips?

Jag har ändrat om lite bland länkarna här till höger. Tagit bort en del som inte uppdateras så ofta och lagt till andra, bl. a. några tyska.

Är det någon som har tips om bra bokbloggar (eller andra sidor om böcker) så lämna gärna en kommentar. Särskilt letar jag efter bokbloggar på engelska, norska och tyska, samt sådana som handlar om serier eller manga. Helst ska de uppdateras åtminstone någon gång ibland. :)

Förresten, danska hade inte heller varit fel. Och förstås svenska.

onsdag 20 juni 2007

Observatoriet


Observatoriet
av Irmelin Sandman Lilius

En liten bok med svart-vita teckningar på varannan sida om hur Irmelin som barn, hennes syster och hennes mamma går ut för att titta på stjärnhimlen men hamnar någon helt annanstans.

Den här berättelsen skulle passat som ett kapitel i The Sandman (lustigt att författaren dessutom heter så). Här finns porten som vaktas av fabeldjur, en man som väntar där innanför och känslan av att det kanske handlar om en dröm. Men "Observatoriet" har förstås inget alls med The Sandman att göra, och är skriven flera år innan den serien fanns. Men det är roligt när saker passar ihop så bra utan att det är meningen.

Är Irmelin Sandman Lilius böcker egentligen barn- eller vuxenböcker? Man hittar dem ju alltid bland barnböckerna, men jag tycker inte alltid att de riktigt känns som om de är för barn. (Eller, det är ju lite blandat. T.ex. "Gröna Öra" tyckte jag ju absolut var en barnbok.) De kanske helt enkelt inte är tänkta för någon särskild ålder.

söndag 17 juni 2007

Mera om oss barn i Bullerbyn


Mera om oss barn i Bullerbyn
av Astrid Lindgren

Jag läste ju "Alla vi barn i Bullerbyn" nyligen och nu blev det dags för del två i serien. Den går i samma stil, och också här känner man igen massor av händelser. Jag har läst åtminstone någon av böckerna förut, men jag såg dem på film ännu tidigare och jag ser ofta de scenerna framför mig när jag läser. Det är jul och nyårsvaka, Olle får en lillasyster, barnen smiter ut för att titta på Näcken och så går ju Lisa och Anna och handlar. "En bit falukorv utav den bästa." :)

Jag borde förresten byta ut mitt exemplar av den här boken. En av de tidigare ägarna (det står två namn i, så det har varit minst två) har "förbättrat" den genom att färglägga alla illustrationer med kladdkrita.

lördag 16 juni 2007

Emmas Glück


Emmas Glück
av Claudia Schreiber

Emma är grisbonde, men hennes gård som tidigare gav nog avkastning för att försörja flera generationer kan numera inte ens försörja henne ensam. Tvångsförsäljning hotar. Hon måste lämna gården och får inte ens ta med sina älskade djur. Som tur är så är ortens polisman, Henner, inte så bra på att tvinga Emma till något. De har känt varandra hela livet och varken Henner eller någon annan förstår varför Emma inte bara ger upp gården, gifter sig med Henner och börjar skaffa barn. Att driva en gård helt ensam är omöjligt, det är för tungt för en person. Men Emma är ju lite udda. Och aldrig i livet att hon flyttar in hos Henner och hans mamma. Djuren är hennes allt. Hon har grisar, höns och lite av varje. Alla djur går i stort sett fritt. Grisarna är tillgivna som hundar, och Emma ger dem ett underbart liv och till slut en smärtfri, barmhärtig död (dock inte helt laglig). Så blir de den godaste korv som finns.

Emma önskar sig bara två saker. Pengar nog till att kunna behålla gården, och en man. Och plötsligt blir hon bönhörd. En Ferrari kraschar på hennes ägor, innehållande en medvetslös man och en kasse amerikanska dollar. Hur ska Emma kunna få honom att stanna, och hur ska hon kunna lägga beslag på pengarna utan att det verkar misstänkt?

Mannen är Max, en stadsmänniska som alltid har ängslats över det mesta. Han är rädd för allt som kan ta slut, särskilt rädd för att livet ska ta slut. Han har aldrig riktigt upplevt något, utom en gång när han vann en drömsemester i Mexico. Men nu har han fått reda på att han har obotlig cancer. Bilen och pengarna är stulna. Han ville uppleva sin drömsemster igen innan han dör. I stället vaknar han upp på Emmas gård, utan bil eller pengar och jagad av polisen. Gården är skitig och stökig, något han har mycket svårt att stå ut med, och bebos av en kvinna som kallblodigt skär halsen av samma griskultingar som hon nyss klappat och gullat med.

Även om jag hade anat hur det skulle gå, så tyckte jag ändå att det var en mer intressant roman än vad jag hade trott. Jag trodde att den skulle vara mer fluffig chicklit, men det var den inte. Den var mer något i stil med Gillian Whites böcker, eller Unni Drougges "Slyngstad events". Den är rolig, och man får verkligen en känsla för hur det är i Emmas, tja, "idéisolerade" hemtrakt. Allting där är som det var för ett par årtionden sedan i resten av Tyskland. Boken tar dessutom upp människors förhållande till djur. Att man kan tycka att kött är helt okej så länge det kommer inpackat i plast från affären, men är man beredd att hugga huvudet av kycklingen eller skära halsen av grisen själv? (Nu äter jag ju visserligen inte kött, och det är inte av den orsaken, men ändå.) Och å andra sidan, hur tänker man när man faktiskt, utan att tveka, slaktar sina älskade djur?

Skulle man känna sig sugen på att läsa boken men inte är så bra på tyska, så finns den översatt till norska. "Emmas lykke". Den har tydligen blivit filmad också. Själv vill jag gärna läsa Claudia Schreibers senaste roman, "Ihr ständiger Begleiter". Förutom att jag tyckte om "Emmas Glück" så var tyskan på precis rätt nivå för mig. Jag kunde läsa obehindrat, men texten var inte för enkel och dum, utan jag lärde mig ett par nya ord. Mest grisrelaterade.

torsdag 14 juni 2007

Fruits Basket 9-12



Fruits Basket 9-12
av Natsuki Takaya

Berättelsen blir mörkare och mörkare. Förbannelsen som vilar över familjen Sohma, att tretton av dess medlemmar är besatta av djurdemoner ur den kinesiska zodiaken (enligt en sägen är katten det trettonde djuret, som inte fick vara med i zodiaken) och förvandlas till dessa djur när de är svaga och sjuka eller om de blir kramade av någon av motsatt kön, kan verka komisk. Något i stil med alla de galna förvecklingarna i Ranma ½. Men i bakgrunden lurar familjeöverhuvudet Akito, som styr klanen med järnhand, och då särskilt de som är besatta av zodiak-andarna. Han kan vara grym eller vänlig, men för det mesta verkar han vara grym. Och hans ord är lag. Än så länge är det mycket man inte vet om klanen Sohma och förbannelsen, men att det finns mer är helt klart.

Trots att Yuki och Kyo ständigt är ovänner, vilket är råttans och kattens öde, så har de en sak gemensamt. De få år de har kvar i skolan är deras sista i frihet. Nu bor de på utsidan, utanför klanen Sohmas hus, men efter examen kommer de inte få göra det längre. Ett av mysterierna är varför just de två inte kommer få röra sig fritt, när många andra gör det. Shigure, som både pojkarna och Tohru bor hos, t.ex., och Yukis bror Ayame. De är ju också besatta av zodiak-andar.

Tohru förresten. Hur kan en klantig och naiv flicka som hon vara ett så stort problem för Akito?

Samtidigt handlar mangan om glada semesterdagar vid havet och mycket annat kul. Om framtiden ser mörk ut så gäller det att ta vara på nuet.

En av kapitlen handlar dessutom om Hana-chan, en av Tohrus bästa vänner. Vi har tidigare hört om Uo-chan, Tohrus andra bästa vän. De är ett ganska udda kompisgäng. Tohru är artig och korkad, Hanajima skrämmer slag på folk med sin synskhet och Uotani är en tuff före detta ligist. (Hanajima och Uotani är väl egentligen deras efternamn, men jag kommer knappt ihåg vad de heter i förnamn. Det är väl mest efternamnen och smeknamnen som används.)

(På omslagen ser vi Ayame, Kisa, Hiro och Ritsu.)

Tidigare delar i serien:
- Fruits Basket 1 & 2
- Fruits Basket 3 & 4
- Fruits Basket 5 & 6
- Fruits Basket 7 & 8


onsdag 13 juni 2007

En liten sprakfåle till


En liten sprakfåle till
av Lisa Eurén-Berner

Mellan förra boken och denna gick det för första gången mer än ett år. Två faktiskt. Men det har väl egentligen inte hänt så mycket att skriva om för det. Inga-Majas dotter Susanne har blivit lite större och är ganska busig av sig. Ett barn till har det också blivit. Den här gången har Amanda (hushållerskan i Inga-Majas föräldrahem) så stora invändningar mot namnet, förutom att de förstås menar att han ska heta Petter, inte Peter.

"En liten sprakfåle till" är från 1941, men så mycket av kriget märks egentligen inte i boken. Förutom att det är beredsskapstid och Greger får åka iväg till Norrland för militärtjänstgöring. Inga-Maja och barnen passar på att hälsa på hennes föräldrar över sommaren, så de får träffas ett par gånger ändå. Men man får ingen känsla av att det verkligen pågår ett krig. Jag antar att Sprakfåleböckerna mest är till för underhållning, och att gå närmare in på kriget passar inte in i stilen.

Jag kan faktiskt nästan förstå varför kritiker (tydligen, detta var före min tid) har haft mycket att invända mot den här bokserien. Den är ju inte särskilt seriös eller djup eller ens välskriven. Fast jag tycker ju förstås inte att det är så dåligt att läsa sådana böcker. Man får väl läsa det man tycker om. Så här långt efteråt är det ju intressant att läsa om vardagen på 30-40-talet, så nu finns det ju en annan sorts värde i böckerna.

Sprakfåleböckerna:
1. "Fröken Sprakfåle"
2. "Fröken Sprakfåle växer upp"
3. "Fröken Sprakfåle på grönbete"
4. "Fröken Sprakfåle förlovar sig"
5. "Fröken Sprakfåle byter namn"
6. "Unga fru Sprakfåle"
7. "Sprakfålen tar farväl"
8. "Inga-Majas baby"

tisdag 12 juni 2007

Den blå jorden


Den blå jorden
av Margit Sandemo

Margit Sandemo skriver egentligen samma berättelser om och om igen, med små variationer. En av berättelserna är att en grupp människor (gärna en familj/släkt), ofta med icke-mänskliga bundsförvanter, reser runt och letar ledtrådar för att kunna oskadliggöra en ond makt. Detta är förstås den genomgående handlingen i Trollrunor-serier också. Här har en familj lyckats dra till sig den onda Månhäxans, och ännu värre otygs, uppmärksamhet, och flera generationer är ute på resor för att lösa olika gåtor. Den ena gruppens äventyr i Telemark skildrades i förra boken, och nu är det den andra gruppens tur. De är någonstans i Königsbergstrakten (fast längre in i landet) och letar efter Månhäxans hemliga tillflyktsort.

Familjen har grenat ut sig och spritts. Ravn och Ilonas äldste son har ärvt tronen i det lilla land som Ravn var prins i (han var inte så intresserad av sånt själv). Både sonen och hans båda barn är med på denna expedition. Man var lite tveksamma till att ta med flickan, Bianca Marina, som är en riktigt bortskämd prinsessa (ja, hon är ju verkligen en prinsessa), men hon tjatade tills alla gav med sig. Det ångrar hon nu. Till slut har man inget annat val än att skicka hem henne, men ingen vill följa henne hem och gå miste om allt det spännande. Så man betalar några bönder för att ta med henne till civilisationen. Naturligvis går det inte så bra. Familjen är mycket skum (också en vanlig ingrediens), Bianca Marina kommer inte överens med någon, men blir till slut så illa tvungen att försöka klara sig i vildmarken tillsammans med familjens yngste son. De gör knappt annat än att reta varandra. Även detta är en av de historier som brukar återkomma i Margit Sandemos böcker.

Jag skulle hellre rekommendera Sagan om Isfolket (serie på 47 böcker), Häxmästaren (serie på 15 böcker) eller någon av de fristående böckerna. Trollrunor (ska bli 11 böcker, tror jag) är inte alls lika bra. Det går för snabbt. Allt handlar om att historien ska gå framåt och det blir på bekostnad av språk och karaktärer. Jag skulle vilja ha mindre av mysterierna och mer om personerna.

Men fortsätta läsa måste jag. :) Misstänker dock att det mest beror på att jag har varit med i flera Sandemoföreningar. Är inte med i någon nu längre (fast det finns ju några som troligen är mer eller mindre utdöda som jag möjligen fortfarande står som medlem i), men det känns ändå som om jag måste fortsätta hålla mig à jour.

Trollrunor:
1. "Skogen bortom dagen"
2. "Sandhammaren"
3. "Där vinden får vila"
4. "Blind måne"
5. "Månhäxan"
6. "Svartalver"

lördag 9 juni 2007

Jegerdukken


Jegerdukken
av Gert Nygårdshaug

Fortsättningen på "Honningkrukken".

Fredric Drum lyckas än en gång hamna mitt i ett mystiskt händelseförlopp. Det börjar med att han blir inbjuden till en exklusiv vinprovning (han är ju vinkännare och innehavare av en väldigt lyxig restaurang i Oslo), som han dock aldrig kommer iväg till. En båtolycka gör att han faller i vattnet, och tycker att det är bäst att åka hem. Men i vattnet har han hittat något märkligt. En docka, som starkt påminner om en mumifierad eskimåbaby han sett bilder av, som ligger och flyter på vattnet. Underligt, men inget att jaga upp sig för egentligen. Även om det naturligtvis retar Drums enorma nyfikenhet.

Han har emellertid annat att tänka på. Några mosslik har blivit funna i en undangömd dal, och med dem några föremål med inskriptioner. Fredric Drum räknas ju som något av en auktoritet när det gäller att tyda okända skriftspråk, så han är inbjuden till utgrävningen. En av hans vänner, britten Stephen Pratt, är också inbjuden, men denne är mer intresserad av möjligheterna till flugfiske. Plötsligt har Fredric Drum fått en ny hobby, men emellanåt hinner han också forska i en rad misstänkta händelser som inträffar under hans vistelse i dalen.

Det här är en sån där deckare där huvudpersonen snubblar över mysterier och mord lite här och var. Men man får helt enkelt godta vissa osannolika sammaträffanden som läsare. För jag gillar ju böckerna. Lite svårt att klassifiera vilken sorts deckare de är. På ett sätt är de mysdeckare. Många beskrivningar av hur Fredric Drum m.fl. njuter av dyra viner och avkopplande fisketurer. Men brotten har i de två böcker i serien som jag har läst varit väldigt osmakliga. Det är inga diskreta giftmord i biblioteket. I båda böckerna har det dessutom varit en liten dragning åt det ockulta och gamla kulturer. Men det är nog mest mysdeckare ändå.

De är förresten inte helt nya, de här böckerna. Både "Honningkrukken" och "Jegerdukken" (nej, resten av titlarna rimmar inte) är från 80-talet. Tror det är så att alla tio delarna just har kommit ut i matchande pocketutgåva. Jag vet inte om bok 10 ("Rødsonen" från 2006) avslutar serien, eller om det finns planer på ännu fler böcker.

fredag 8 juni 2007

Snow Drop del elva


Snow Drop del elva
av Choi Kyung-Ah

Näst sista boken i Romeo och Julia-historien om So-Na och Hae-Gi. Det märks att serien snart är slut. Spännande att se hur det kommer gå med våra båda par. Ja, för förutom huvudpersonernas trassliga realtion finns det ett annat par som också har förhinder, nämligen Hae-Gis bror Ko-Mo och So-Nas kompis Ha-Da. Och vad ska hända med Hwi-Rim, som föräldrarna har valt ut som man åt So-Na? Den intrigerande Sun-Mi dyker också upp igen.

Boken avslutas med en bonusserie där författaren vädjar till läsarna att köpa serier i stället för att låna dem på biblioteket, för att koreanska serier ska kunna överleva ekonomiskt. Är det ett så stort problem alltså?

- Snow Drop del ett
- Snow Drop del två
- Snow Drop del tre
- Snow Drop del fyra
- Snow Drop del fem
- Snow Drop del sex
- Snow Drop del sju
- Snow Drop del åtta
- Snow Drop del nio
- Snow Drop del tio

onsdag 6 juni 2007

Dokument rörande spelaren Rubashov


Dokument rörande spelaren Rubashov
av Carl-Johan Vallgren

Maj månads läsecirkelsbok, som jag inte hann läsa klart innan vi träffades för att diskutera den. Men det var jag inte ensam om. Det var inte det att boken var så svårgenomtränglig. Från min sida handlade det snarare om dålig planering, d.v.s. jag började läsa för sent. Jag trodde kanske att jag skulle läsa fortare. Men språket var svulstigt och inte så snabbläst. Så jag hade bara hunnit halvvägs igenom berättelsen när vi diskuterade den, inte tillräckligt långt för att bitarna skulle börja falla på plats.

Romanen börjar på nyårsafton 1899. Josef Nikolaj Rubashov har ruinerat sig genom sitt spelmissbruk, och nu väntar han på en gäst som han ska spela kort med. Vi förstår att det är ingen mindre än djävulen själv. Och Rubashov förlorar, vilket gör att han döms till evigt liv. Helvetet är redan överfullt. Det tar inte lång tid förrän Rubashov inser vilken förbannelse detta med evigt liv är. Förvånansvärt kort tid faktiskt, han är ju inte ens särskilt gammal när han börjar söka efter en utväg. Å andra sidan har han hunnit uppleva en del förluster. Genom möten med andra odödliga har han också insett att evig ungdom inte ingår. Han kommer åldras i normal takt, men aldrig dö. Vi får följa Rubashov under hela 1900-talet. Ofta dyker han upp platser där man skulle kunna tänka sig att djävulen var väldigt aktiv, men så lätt är det visst inte att få tag på honom.

Om man tyckte om "Den vidunderliga kärlekens historia" så kommer man nog tycka om "Dokument rörande spelaren Rubashov" (som skrevs några år tidigare) också. De är skrivna i liknande stilar. Jag tänkte skriva att "Dokument rörande spelaren Rubashov" kanske är lite mörkare, men sen kom jag på att "Den vidunderliga kärlekens historia" kanske inte direkt var söt och ljus.

Klassiker i maj

Klassikermånaden är slut. Ja, den har ju varit det ett par dagar men nu har jag skrivit om allt jag läste under månaden. Jag hann inte med så många böcker som jag hade hoppats, men några böcker blev det ju åtminstone. Nu känner jag mig mycket mer allmänbildad än tidigare. :)

tisdag 5 juni 2007

Aniara


Aniara
av Harry Martinson

Aj då, dikter. (Jo, jag visste det innan jag började läsa.) Det är ju nåt som jag aldrig riktigt har förstått mig på. Därför hade jag lite svårt att ta till mig "Aniara". Men det kanske var enklare än om jag skulle läsa en vanlig doktsamling, där dikterna inte hör ihop. För "Aniara" 103 dikter berättar ju historien om goldondern (= en sorts rymdskepp, ö.h.t. är det fullt av egna ord här, särskilt när en av karaktärerna pratar slang, och när det gäller teknik också) Aniaras färd ut i rymden. Människan har skadat Jorden så allvarligt att man måste evakuera mänskligheten till andra planeter. Detta var bara en helt vanlig sådan resa. Men något gick fel och nu är Aniara på väg rakt ut i tomma intet med sina 8000 passagerare. Att vända är omöjligt. Dikterna berättar om Aniaras färd, hur människorna hanterar detta att inte kunna komma tillbaka till resten av mänskligheten, minnen från jorden m.m. Fascinerande, trots att det är dikter. :-p

Alla vi barn i Bullerbyn


Alla vi barn i Bullerbyn
av Astrid Lindgren

Behöver jag säga nåt om handlingen? Nej, tänkte väl det. :) Om jag hade haft nån sorts topplista över mina favoritböcker av Astrid Lindgren så hade inte "Alla vi barn i Bullerbyn" kommit med (fast det beror ju iofs på hur lång listan skulle varit), men den är ju bra för det. Massor av klassiska scener.

Jag tror att Madicken-böckerna och "Ronja Rövardotter" hade legat överst på den där listan, och sen vet jag inte riktigt.

måndag 4 juni 2007

Trettondagsafton


Trettondagsafton
av William Shakespeare

För ett tag sedan läste jag Niklas Rådströms "Vad du vill", och då visade det ju sig att jag borde läst "Trettondagsafton" först, eftersom en stor del av boken baserade sig på pjäsen. "Vad du vill" utspelade sig i modern förlagsmiljö (delvis, hälften handlade om Shakespeares liv), men följde visst handlingen i "Trettondagsafton" bra och på ett väldigt smart sätt. Ja ja, när jag inte hade läst pjäsen tidigare så fick jag väl läsa den senare då. Nu till exempel. Och jo, boken följde pjäsens handling bra och det var särskilt et par scener man kunde känna igen, men jag vet inte om jag tycker att "Vad du vill" blev så mycket bättre för det. Läs hellre pjäsen.

Handlingen är rätt invecklad. Viola har överlevt ett skeppsbrott och tror att hennes bror Sebastian dött. Nu är hon utklädd till page och tjänar hos greve Orsino, som är kär i Olivia. Känslorna är inte besvarade, men däremot blir Olivia kär i Orsinos sändebud, d.v.s. Viola. Olivia tror ju förstås att Viola är en man.

OIivias ständigt festande släkting, Tobias Rap, tycker däremot att Olivia borde gifta sig med hans lika oduglige vän Andreas Blek af Nosen. Olivia beundras dessutom av sin tjänare Malvolio, och tillsammans med tjänarinnan Maria bestämmer sig Tobias Rap och Andreas Blek af Nosen att spela honom ett elakt spratt.

Sebastian har också överlevt skeppsbrottet, och han tror att Viola är död. Tillsammans med en nyfunnen vän är han på vandring.

Komiska förvecklingar följer. Inte helt överraskande kanske. :)

Man kanske skulle ta och läsa lite mer Shakespeare.

fredag 1 juni 2007

Tom Sawyer

Tom Sawyer
av Mark Twain

Jag vet att jag har läst "Tom Sawyer" tidigare. Det är mycket möjligt att vi dessutom hade den som högläsningsbok på mellanstadiet också. Jag tror att vi hade det, för det är den enda vettiga förklaringen till att jag kunde uttala "Sawyer" redan då. (Andra klassiker som lästes högt för oss var t.ex. "Oliver Twist", "Robinson Crusoe" och "Skattkammarön".) Men jag kom inte ihåg särskilt mycket av handlingen. Bara att man letar efter Tom och hans vänner i floden för att man tror att de har drunknat och att det var något med en grotta. Det var nåt med lappar i söndagsskolan också. Plankmålningsscenen kom jag nog inte ihåg, men den kände jag ju till ändå. Av själva handlingen som binder ihop alla de andra händelserna mindes jag däremot ingenting.

Tom Sawyer och hans ordentlige bror Sid är föräldralösa och bor hos moster Polly och kusinen Mary i en liten stad i Missouri. Tom är en riktigt rackarunge, som ofta skolkar från skolan och smiter iväg för att ställa till bus. Den enda fördelen med skolan är väl att det finns söta flickor där. Annars är han ju hellre ute och leker Robin Hood med sina kompisar. Många lekar verkar vara inspirerade av äventyrsböckerna Tom läser, och han är en självklar ledare bland pojkarna. Men en särskilt spännande vän är Huckleberry Finn. Huck går klädd i trasiga kläder, sover ute, röker och är på alla sätt en olämplig vän, enligt alla mammor. Tom hamnar ofta i onåd, men ofta klarar han sig utan straff genom att vara både listig och charmerande.

En natt beger sig Tom och Huck Finn till en gammal kyrkogård, för att utföra en rit mot vårtor. (Båda är väldigt vidskepliga och tror stenhårt på häxor, spöken och omen.) Men där blir de vittne till ett allvarligt brott. De är överens om att det är alldeles för farligt att tjalla, även om detta kan leda till att en oskyldig människa blir hängd. Det var den biten av boken som jag helt hade glömt bort... Så den var ju faktiskt riktigt spännande. Men mest av allt tyckte jag att det är en bok som man blir glad av. Alla lekar och äventyr och smarta trick. :)


(Ingen omslagsbild den här gången. Mitt ex är en sån där "Bra Böckers klassiker", om ni vet vat jag menar. Låtsasskinnband med guldtryck. Just den här är brun.)