Blod och död
av Jens Ganman
"Blod och död" var månadens läsecirkelsbok. Vi träffades och diskuterade den idag, och meningarna gick väl isär en smula. Det är nog svår att vara neutral till en bok med den här handlingen och den här stilen. Själv tyckte jag att den var skitkul och helt vansinnig, och det var några som höll med mig. Sedan var det en som tyckte att den var dålig och inte alls hennes typ av humor, och en hade inte klarat av att läsa mer är 60-70 sidor.
Boken är svensk, men alla personerna i den är amerikaner. Majoriteten är dömda seriemördare som har transporterats till en öde söderhavsö. Deportering? Nejdå, dokusåpa! En sorts skruvad version av Robinson. Producenten, mr Love, har tänkt sig att när dessa livsfarliga individer får springa fritt på ön så kommer det utbryta ett blodbad utan dess like. För säkerhets skull har man skapat en miljö som ska göra seriemördarna extremt stirriga och irritabla. Man spelar enerverande musik, visar skräckfilm på storbildsskärm, och tillhandahåller absurda mängder vapen, knark, godis och läsk. Den siste överlevande kommer vinna en benådning. Allt filmas, och det är meningen att deltagarna ska blogga på programmets hemsida, men den ende som verkar göra detta är dr C. M. Butterworth. Hela boken består av hans dagbok, plus en uppslagsdel i slutet.
Problemet är att seriemördarna är inga galna mordmaskiner. De flesta kan bara mörda under mycket speciella omständigheter som inte uppfylls på ön, och Butterworth har t.o.m. blivit frälst och ångrar sitt gamla leverne. Därmed inte sagt att de alltid lever i fred och att ingen stryker med...
Det här är inte en bok för den som letar efter realism och trovärdiga karaktärer, men det är en bra bok om man vill läsa nåt galet och satiriskt som kryllar av populärkulturreferenser. (Butterworth är alltså psykolog och professor i populärkultur, och hade skrivit flera böcker om kända seriemördare innan han blev en själv.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar