onsdag 30 december 2015

Små män kastar långa skuggor

Små män kastar långa skuggor
av Margit Sandemo

Sagan är framme vid andra världskriget och de tre syskonen Mari, Jonathan och Karine är i tonåren. De tillhör Isfolket, men ingen av dem har fått några övernaturliga förmågor. Mari är väl den som är minst viktig för berättelsen här, hon är rädd för att folk inte ska tycka om henne och blir bara ytlig och flamsig. Det blir också hennes olycka. När Jonathan engagerar sig i den norska motståndsrörelsen är det självklart inte Mari han inviger i hemligheten. Men när man behöver hjälp av en ung flicka till vissa uppdrag så passar lillasyster Karine perfekt. Hon är tyst och sluten, hon kommer inte avslöja något. Och hon är orädd, nästan likgiltig inför om hon lever eller dör. Alla i familjen är oroliga för henne, för alla ser att hon inte mår bra. Men ingen vet vad som är fel.

Karine har upplevt flera våldtäkter, men har lyckats pressa undan minnena så hon knappt kommer åt dem själv. Men upplevelserna tar ut sin rätt, och det är det som gör henne så tillbakadragen. Men hon kommer att konfronteras med minnena under ett av sina uppdrag, och Jonathan kommer råka ut för något ännu värre.

Karines upplevelser är till stor del baserade på Margits egna. Man kan läsa om detta bl.a. i hennes självbiografi. Överhuvudtaget så tycker jag att läsningen är mindre sorglös när man närmar sig samtiden. Nu när jag har läst om serien igen så märker jag visserligen att det inte är alla i de äldre tiderna som får uppleva ett superlyckligt slut heller, men på 1900-talet verkar det vara vanligare att folk lever helt okej i alla sina dagar. Som att det går att hitta på att vad som helst kan hända på 1700-talet, men på 1900-talet får man allt hålla sig till det något mer verklighetstrogna.

Jag har alltid tyckt att bokens titel är välfunnen. Den kan ju systa dels på Karines (eller Margits) våldtäktsmän, som förmörkar hennes liv, eller på Hitlers framfart i Europa, eller på Tengel den Onde, som har börjat vakna upp ur sin dvala. Men han får inte vakna än, inte förrän Isfolkets utvalde är redo att möta honom.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder 
20. Korpens vingar 
21. Vargtimmen 
22. Demonen och jungfrun 
23. Våroffer 
24. Djupt i jorden 
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans 
28. Is och eld 
29. Lucifers kärlek 
30. Människadjuret 
31. Färjkarlen
32. Hunger
33. Nattens demon 
34. Kvinnan på stranden
35. Vandring i mörkret 
36. Trollmåne
37. Stad i skräck 

tisdag 29 december 2015

100 Shades of White

100 Shades of White
av Preethi Nair

Jo, det låter som om den här titeln skulle vara inspirerad av "Fifty Shades of Grey", men i själva verket är väl den här boken några år äldre. Och nyanserna syftar på något annat. För Nalinis mor hemma i Indien fanns det svart och vitt, lögn och sanning. Men både Nalini och hennes dotter Maya lever snarare med en mängd halvsanningar. För ibland kan man inte berätta hela sanningen. Eftersom boken växlar mellan Maya och Nalini så får man som läsare ibland reda på att något som den ena tror på i själva verket inte stämmer.

När Nalini var ung, i Indien, var det väl ingen som trodde att hon skulle gifta sig med en pojke av god familj. Men det gjorde hon, och de lever lyckliga med sina två små barn, även om Nalinis make ofta är bortrest i affärer. Så småningom vill han att Nalini och barnen ska flytta till London, så att de kan vara tillsammans mer. Och sedan, när han försvinner, så klarar Nalini helt enkelt inte av att berätta sanningen för Satchin och Maya. Hon kan inte säga att han har övergivit dem, och att det är därför de måste flytta till en eländig stadsdel i London – de har inte ens råd att resa hem till Indien.

Som vuxen är Maya fortfarande inte medveten om vad som verkligen hände när hon var barn. och det här är inte den enda hemligheten som kan få konsekvenser långt senare.

Jag hade egentligen tänkt mig att den här boken skulle vara bättre, eller åtminstone mysigare. Vilseledd av te och kakor på omslaget kanske? Den var helt okej alltså, men mer sådär mellanbra än jättebra. Det kanske var för att man växlade mellan Maya och Nalini som berättare, att berättelsen bryts ibland så att man inte riktigt får det där läsflytet. Även om det ju är perfekt i en berättelse om hemligheter att ha två berättare som känner till sanningen bakom olika lögner.

måndag 28 december 2015

En utflykt

En utflykt
av Ida Jessen

Den här novellen – om Tove och mannen som hon lever med och hur han påverkar hennes liv, den lilla obalans som finns i deras relation – är det första jag läser av Ida Jessen. Här har jag ytterligare en författare som jag kan tänka mig att läsa mer av. Hur ska jag hinna?

söndag 27 december 2015

Äkta Spåman


Äkta Spåman
av Linda Spåman

Linda har ett fruktansvärt frukostvärdinnejobb på Hotell Äpplet (det där som man kör förbi när man kör mot Partille, antar jag). Men så får hon ett telefonsamtal från någon som frågar om hon verkligen är spåman på riktigt. Nej, men varför inte egentligen? Och så börjar hennes bana som Äkta Spåman. Inte för att hon tror på det själv egentligen, men det påverkar nog inte resultatet direkt. Möjligen blir hon lite mer ifrågasatt av kunderna? De verkar ju mest höra vad de vill höra. Ganska komiskt, och också ganska mörkt. Och det som känns allra mörkast är det tröstlösa hotellet och dess gäster, inte sådana saker som att sälja sin själ till djävulen.

måndag 14 december 2015

1215: The Year of Magna Carta

1215: The Year of Magna Carta
av Danny Danziger & John Gillingham

I år var det visst 800 år sedan Magna Carta undertecknades, ett avtal mellan kungen av England och undersåtarna (eller ja, adel och präster) om rättigheter och skyldigheter. Bakgrunden var väl att man var missnöjd med en del friheter som kungen tog sig. Ja, det förklaras i boken, men det är inte de kapitlen som jag tyckte var mest intressanta. Det roliga är ju att läsa om vardagslivet år 1215. Det finns kapitel om livet på landet, livet i staden, kyrka, skola och mycket annat. Det är intressant att läsa om. Och ibland ganska roligt, när någon anekdot återberättas för att visa hur det kunde gå till.

Jag fick också ett turisttips på köpet – Treasures of the British Library. Där kan man se en av de bevarade exemplaren av Magna Carta och flera andra litterära skatter. Låter boknördigt och bra.

fredag 11 december 2015

Fridas resor

Fridas resor
av Frida Ulvegren

På bokmässan förra året såg jag Frida Ulvegren berätta om sin självbiografiska seriebok "Fridas resor". Den handlar om när hon var tonåring och modell. När Frida var tretton år satt hon och fikade med sina kompisar på stan när hon plötsligt blev "upptäckt". En tid senare, när hon gick runt och gruvade sig inför att behöva uttala sig i domstol om sina önskemål i samband med föräldrarnas vårdnadstvist om henne, så hör modellagenturen av sig. Vill hon vara med i en modelltävling, åka till Italien, kanske till Malaysia? Eh, ja!

Fast livet som modell är inte så glamouröst som man kan tro när man ser de snygga bilderna som blir resultatet av jobbet. I själva verket är det sunkiga miljöer, krävande agenturmänniskor och situationer som en tjej i hennes ålder inte borde vara i. Det känns som konstiga fotograferingar att använda en fjortonåring i, men det kan ju hända att det ofta är så. Man antar väl bara att modellerna är äldre. Det är ju också många roliga upplevelser – resor och fester, nya kompisar och snorkling i Malaysia. Men på det stora hela känns modellyrket inte som ett lockande jobb efter att ha läst "Fridas resor".

Frida Ulvegren har ritat sig själv som hon kände sig. Som ett barn, som inte begriper vad de från agenturen ser i henne och som inte direkt känner sig hemma i modellvärlden. Man blir nästan förvånad när man ser uppslaget med riktiga fotografier. Jag gillar förresten verkligen det avslutande avsnittet. Så fin avslutning på berättelsen, och det fick mig att le. Fast jag vill ju inte berätta vad som händer förstås.

onsdag 9 december 2015

När David tappade rösten

När David tappade rösten
av Judith Vanistendael

En vacker seriebok om David, som får veta att han har cancer, och om hans fru, deras lilla dotter och Davids vuxna dotter från ett tidigare förhållande. David och den äldsta dottern är båda såna som inte vill berätta saker, och tycker det är bättre att allt är som vanligt så länge det går. Davids fru kan inte förstå dem, hon vill att man pratar om allt. Och åttaåriga Tamar bearbetar pappans sjukdom genom fantasi och lekar.

tisdag 8 december 2015

Stad i skräck

Stad i skräck
av Margit Sandemo

Det är inte sällan som Margits böcker innehåller en deckargåta. Här är den kanske inte precis som deckare brukar vara. En sjöman återvänder till Halden i Norge efter många år till sjöss. Snart hittas han död i smittkoppor och Halden lamslås av skräck. Hur många har han hunnit smitta? Hur många har de i sin tur smittat? Det faller på en polismans lott att kartlägga sjömannens rörelser i Norge. Polismannen heter Rickard och han tillhör Isfolket. Kanske hade hans synska farmor kunnat ringa in smittan på ett ögonblick, men Rickard överväger inte ens det alternativet. Självklart ska han lyckas på egen hand med hjälp av vanligt detektivarbete. Men det är inte så enkelt. Två av personerna som enligt vittnesuppgifter har varit i kontakt med smittan tycks vara uppslukade av jorden.

"Stad i skräck" är en av de böcker som man minns som ganska tråkig. Okej, det är ju inte mycket här som för seriens handling vidare, men å andra sidan finns här ett väldigt komiskt skildring av en heltokig domedagssekt, som leds av en självutnämnd pastor som kanske mest är intresserad av att tömma sina församlingsmedlemmars bankkonton. Så tråkig är väl inte riktigt rätt ord för boken ändå.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder 
20. Korpens vingar 
21. Vargtimmen 
22. Demonen och jungfrun 
23. Våroffer 
24. Djupt i jorden 
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans 
28. Is och eld 
29. Lucifers kärlek 
30. Människadjuret 
31. Färjkarlen
32. Hunger
33. Nattens demon 
34. Kvinnan på stranden
35. Vandring i mörkret 
36. Trollmåne

måndag 7 december 2015

Dimridåer

Dimridåer
av Frida Edman, Marika Andersson, Gro Wendelbo, Peter Vesterlund, Inger Johansson, Sarah Perfekt, Cherstin Juhlin, Anne-Marie Alexandersson, Maria Isacsson, Mikael Maad, Kristina Abate och Lena Höglund

Den här boken kallas också "svenska folkets debutroman" på omslaget. Som jag förstår det var det ett projekt på en webbsida, där folk fick skriva ett kapitel i taget på en deckare och där användarna röstade fram det bästa bidraget varje gång. Till slut blev det den här boken av det, "Dimridåer" av tolv olika författare. Förvånansvärt sammanhängande historia. Jag tror ändå att det blir bäst om författaren har tänkt ut slutet nåtsånär redan medan den skriver deckaren, men det här är ändå klart godkänt. Efter omständigheterna bra. Underhållande och lite mystiskt om en kvinna som vaknar upp med minnesförlust efter en bilolycka. Spännade att se om allt går ihop i slutet.

lördag 5 december 2015

Trollmåne

Trollmåne
av Margit Sandemo

Christas mamma dog när Christa föddes, och hon har vuxit upp med sin krävande och självömkande pappa som vill att hon ska ha minsta möjliga kontakt med mammans släkt – Isfolket. Christa är snäll och tillmötesgående, och hon mycket dåligt samvete över att hon faktiskt har ganska svårt för sin pappa. De är båda troende, men Christa håller inte med om en många av de åsikter som fadern hävdar att religionen påbjuder. Hon måste klä sig gammaldags, får inte ha kort hår och ska helst inte umgås med folk utanför deras lilla frikyrkoförsamling. Dessutom vill han gifta bort henne med Abel Gard, som är framstående inom församlingen. Han är också dubbelt så gammal som Christa och är änkeman med sju barn. Christa tycker om Abel, men inte på det sättet, och faderns inte särskilt hemliga planer gör att hon tycker att det är obehagligt att umgås med Abel.

När Christa får syn på en vacker ung man, i en ungefär hennes egen ålder och helt okänd för henne, och dessutom råkar höra någon nämna något om hennes härkomst så förändras hennes liv. Hon måste hitta den unge mannen – är han förresten pojken i det populära skillingtrycket som alla sjunger det här året? – och hon måste få träffa Isfolket för att få veta mer om sig själv.

Christas berättelse är ju så romantisk. Jag tror det är det man minns tydligast av boken i efterhand. Detta är ju inte direkt första gången jag läser Sagan om Isfolket. Men det pågår också något mystiskt, och kanske övernaturligt, i bygden, och det är också en stor del av handlingen. Som vanligt har Margit roligt när hon framställer vissa typer av religiositet. Men även flera av"de goda", som Christa och Abel, tillhör ju samma frikyrka, men de har en annan attityd till omvärlden.Jag har läst en del klagomål på hur kristna framställs i Margits böcker, men de som beskrivs negativt är ju de som använder religionen för att t.ex. fördöma andra eller för egen vinnings skull (i nästa bok har vi ju ett praktexempel på det).

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder 
20. Korpens vingar 
21. Vargtimmen 
22. Demonen och jungfrun 
23. Våroffer 
24. Djupt i jorden 
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans 
28. Is och eld 
29. Lucifers kärlek 
30. Människadjuret 
31. Färjkarlen
32. Hunger
33. Nattens demon 
34. Kvinnan på stranden
35. Vandring i mörkret

torsdag 3 december 2015

Här har du ditt liv!

Här har du ditt liv!
av Eyvind Johnson

Lite oväntat var "Nu var det 1914" en av de bästa böckerna jag läste förra året. Oväntat eftersom jag inte alls tyckte om Johnsons "Drömmar om rosor och eld". Men så har de båda böckerna ganska olika stil också. "Här har du ditt liv!" är fortsättningen på "Nu var det 1914". Nu är det 1915, Olof har blivit femton år gammal och han jobbar på ett litet sågverk. Det är ett farligt jobb, knappt bättre förra årets timmerflottning. Men direktören är human, åtminstone om han får säga det själv.

På fritiden läser Olof mycket, romaner och språk och allt möjligt. Även politik, vilket arbetskamraterna har lite olika uppfattning om. Och Olof är också på väg att bilda sig en egen uppfattning.

tisdag 1 december 2015

Hyllad hyllvärmare i december

Förra månadens SUB-status fick jag räkna lite i efterhand p.g.a. omtapetsering och en del nedpackade böcker. Det var då 1662 i högen. Idag är det 1677. Rimligt ...

Den här veckan kommer nog inte bjuda på mycket lästid. Kalas hos min brorson som fyller sju, kvällsaktivitet med jobbet och julpyssel hos kompis står på schemat. Då har jag större förhoppningar på sista veckan i december, för då har jag tänkt vara ledig från jobbet. jag vill inte använda ordet slutspurt om läsning, för det är ingen tävling, men jag kommer nog hinna läsa en del.

En av böckerna som ska läsas under månaden, eftersom jag drog lott nummer 19 på min SUB-lottring, är "Enduring Love" av Ian McEwan. Av obegriplig anledning (eh, många olästa böcker kanske?) har den blivit en hyllvärmare hos mig.

Dessutom planerar jag att läsa något på tyska, för att klara mitt mål på sex böcker på tyska under 2015.