tisdag 25 november 2008

Diezeldimma


Diezeldimma
av Josefin Olofsson

En serie om att ta med sin häst och börja på naturbruksgymnasium som en av väldigt få tjejer. En av drömmarna är att hitta en fältbiologkille att starta ekologiskt jordbruk med, men de flesta på skolan är vanliga bondpojkar som gillar plöjningstävlingar och hembränt. Men det är ju faktiskt inte det enda skälet att gå på naturbruksgymnasium. :)

Lantisar:
L002: "Sigvard" av Mats Källblad
L003: "Gröna tomater" av Gunnar Krantz
L004: "Diezeldimma" av Josefin Olofsson
L006: "Högerback" av Maria Fredriksson
L007: "Genvägen" av Daniel Ahlgren
L008: "Små stunder av lycka" av Karna Rusek
L009: "Välkommen till Hammarö" av Malin Biller
L010: "Svarta vinbär" av Åsa Grennvall
L014: "James grill" av Kim W Andersson
L017: "Utsocknes i Fiskesjö" av Carl Hedsved
L019: "Den siste lantisen" av Mattias Elftorp
L020: "Hästtjejen" av Åsa Ekström
L021: "Ling" av Maria Fredriksson
L022: "Tyskarnas sommarstuga" av Jimmy Jönsson
L024: "Päran" av Sofia Olsson
L027: "Du fattar ingenting" av Li Österberg
L030: "Panorama - ad infinitum" av Oskar Aspman
L031: "Häxan i skogen" av Lina Neidestam
L032: "Apkonster" av Mattias Adolfsson
L034: "Rubiner & glasull" av Josefin Svenske
L036: "Dödvatten" av Lars Krantz
L037: "Monster" av Mattias Elftorp

måndag 24 november 2008

Någon sorts extas


Någon sorts extas
av Johan Kinde

Johan Kindes bok följer huvudpersonen Julian, textförfattare åt. men inte medlem i, bandet Bête Noire, under ett par år. Julian är i övre tonåren. Det är tidigt 80-tal. Julian och hans kompisar går i skolan emellanåt och går annars mycket på klubbar som spelar deras sorts musik och där folk med deras stil hänger. De vill vara eleganta, världsvana och syndiga - så gott det nu går för ett gäng tonåringar och 20-nånting-åringar i Stockholm.

Bandet slår igenom. Julian träffar Lina, som inte är riktigt som han tror. Ibland åker han ut till förorten Åsbylund och hälsar på sin mamma. Alltså, handlingen är det jag gillar minst med "Någon sorts extas". Jag tycker inte riktigt att någon av historierna utvecklas så mycket som de kunde ha gjort. Det jag gillar är dels skildringen av ungdomar som vill vara speciella, men den stiora behållningen är 80-talskänslan. Jag har faktiskt upplevt hela 80-talet, men eftersom jag är omkring femton år yngre än Julian så var det inte på det här sättet. Men jag tycker ändå att jag har en viss aning om hur det var på den tiden, och den här boken fyller ut bilden.

söndag 23 november 2008

Punk provocateur


Punk provocateur
av Gunnar Krantz

Jag tror att det är p.g.a. någon serie i en av Allt för konsten-antologierna som jag har fått för mig att det är besvärligt att läsa Gunnar Krantz p.g.a. textningen. Men det är nog bara en serie där handstilen är riktigt hemsk egentligen, och de andra är det inga problem att läsa. "Punk provocateur" går t.ex. alldeles utmärkt att läsa.

I den här seriepocketen berättar Krantz om den musik som betydde något för honom när han var ung. Hendrix, punk etc. Jag gillar det. Jag kommer säkert att läsa mer av honom.

Du fattar ingenting


Du fattar ingenting
av Li Österberg

Åh, en av de bästa Lantisarna, tycker jag. Derinitivt en där man kommer bäst in i berättelsen.

Therese och Emma är systrar, och som små lär de ha stått varandra nära. Men numera, när båda kanske är runt 20 år gamla, är de helt olika. Therese har få vänner och ägnar sig åt sina nördiga intressen. Förr brukade föräldrarna oroa sig för henne, men nu är det ju ändå hon som är ordentligast. Lillasyster Emma har hängt på alla möjliga kompisar på lite allt möjligt, och har haft det ganska dåligt i tonåren. Nu har hon träffat en kille som ingen annan i familjen gillar, tagit ett lån och flyttat ihop med honom i en stuga långt ute i skogen. Alla förutspår att det kommer gå illa.

Den enda åsikt systrarna verkar dela numera är att den andra inte fattar någonting.

Lantisar:
L002: "Sigvard" av Mats Källblad
L003: "Gröna tomater" av Gunnar Krantz
L006: "Högerback" av Maria Fredriksson
L007: "Genvägen" av Daniel Ahlgren
L008: "Små stunder av lycka" av Karna Rusek
L009: "Välkommen till Hammarö" av Malin Biller
L010: "Svarta vinbär" av Åsa Grennvall
L014: "James grill" av Kim W Andersson
L017: "Utsocknes i Fiskesjö" av Carl Hedsved
L019: "Den siste lantisen" av Mattias Elftorp
L020: "Hästtjejen" av Åsa Ekström
L021: "Ling" av Maria Fredriksson
L022: "Tyskarnas sommarstuga" av Jimmy Jönsson
L024: "Päran" av Sofia Olsson
L027: "Du fattar ingenting" av Li Österberg
L030: "Panorama - ad infinitum" av Oskar Aspman
L031: "Häxan i skogen" av Lina Neidestam
L032: "Apkonster" av Mattias Adolfsson
L034: "Rubiner & glasull" av Josefin Svenske
L036: "Dödvatten" av Lars Krantz
L037: "Monster" av Mattias Elftorp

lördag 22 november 2008

Death Note 3: Dubbelspel


Death Note 3: Dubbelspel
av Tsugumi Ohba
Illustrerad av Takeshi Obata

Fortfarande en lika spännande katt och råtta-lek mellan huvudpersonen, den fjärrmördande toppstudenten Light, och polisen, med det unga excentriska geniet L i spetsen. Och nu tar berättelsen ännu en oväntad vändning. Bra manga. :)

Death Note:
1. "Tristess"
2. "Nedräkning"

James grill


James grill
av Kim W Andersson

Jaa, så är det ju. Kim W Andersson är ju han som gör serien Love Hurts som går (gick?) i svenska Nemi. Den serien brukar vara bra. Jag tror den ska komma som samlingsbok nån gång snart. :)

Den här Lantisen handlar om att återvända hem till hålan man kommer från, och om två kvällar utanför James grill som smälter ihop.

Lantisar:
L002: "Sigvard" av Mats Källblad
L003: "Gröna tomater" av Gunnar Krantz
L006: "Högerback" av Maria Fredriksson
L007: "Genvägen" av Daniel Ahlgren
L008: "Små stunder av lycka" av Karna Rusek
L009: "Välkommen till Hammarö" av Malin Biller
L010: "Svarta vinbär" av Åsa Grennvall
L014: "James grill" av Kim W Andersson
L017: "Utsocknes i Fiskesjö" av Carl Hedsved
L019: "Den siste lantisen" av Mattias Elftorp
L020: "Hästtjejen" av Åsa Ekström
L021: "Ling" av Maria Fredriksson
L022: "Tyskarnas sommarstuga" av Jimmy Jönsson
L024: "Päran" av Sofia Olsson
L030: "Panorama - ad infinitum" av Oskar Aspman
L031: "Häxan i skogen" av Lina Neidestam
L032: "Apkonster" av Mattias Adolfsson
L034: "Rubiner & glasull" av Josefin Svenske
L036: "Dödvatten" av Lars Krantz
L037: "Monster" av Mattias Elftorp

fredag 21 november 2008

Hey Dolly


Hey Dolly
av Amanda Svensson

Dolly borde vara på väg att bli vuxen, men hon skulle hellre vilja bli filmstjärneglamourös och leva ett liv där det händer mer. Hon är ansvarslös och frispråkig, och har en pojkvän som ärligt talat är rätt trist. Han är för snäll helt enkelt, och Dolly har lite dåligt samvete för han är ju en sån kille som man borde uppskatta egentligen...

Dollys jämnåriga kompisar har alla problem. De är självdestruktiva och deppiga. Och så har hon en excentrisk äldre killkompis, som vill hjälpa Dolly med de problem hon har.

Handlingen minns jag inte mycket av. Det är över en vecka sedan jag läste boken nu (ja, jag ligger efter). Jag tror inte att det var så mycket handling, utan bara Dollys hejdlösa berättelse om sina egna tankar, känslor och upplevelser. Vad som är på riktigt och vad hon bara hittar på är inte riktigt säkert.

torsdag 20 november 2008

Dramacon 2


Dramacon 2
av Svetlana Chmakova

Detta är inte helt otippat uppföljaren till "Dramacon 1". Det ska bli åtminstone en del till och alla utspelar sig på samma manga/anime-konvent (som verkar vara åtminstone lika stort som bokmässan i Göteborg), fast det hinner gå ett år mellan varje. Förra året var amatörmangaförfattaren Chriss på konventet med sin svinige pojkvän, tillika tecknare. Det var hennes första konvent. I år är hon van, och har dessutom hittat ett ny tecknare - den talangfulla Bethany. Bethany drömmer om att bli tecknare, men hennes stränga mamma vill att hon ska skaffa ett ordentligt yrke. Det var inte lätt övertala mamman att låta Bethany åka till konventet...

Men nytt år, nya vänner och fiender. Och folk från förra året. Chriss undrar om Matt kommer vara där det här året också...

Det blir också en del diskussioner om vad som egentligen ska räknas som manga. Är det bara serier från Japan, eller kan Chriss' serier (och Dramacon) räknas dit eftersom de är i samma stil? Det är tydligt vad författaren tycker i alla fall... Rolig, söt och lite nördig serie.

onsdag 19 november 2008

I ringen


I ringen
av Tiitu Takalo

Ett finskt seriealbum! Fast översatt förstås. :)

Det handlar om Julia, som är sexton år och tillsammans med Eetu. Julia tycker att hennes mamma är överbeskyddande och att hon borde inse att Julia redan har gjort allt som mamman oroar sig för. (Det finns en detalj i en serieruta som antyder att mamman var väldigt ung när hon fick Julia. Hon kanske är orolig att Julia ska göra samma sak som hon själv.) Julia är inte alltid helt nöjd med Eetu heller. Han ska vara så tuff hela tiden.

Julia tränar boxning, och på träningen träffar hon Alexandra. Pojkvännen försummas p.g.a. den nya bästisen. Eller ska man säga flickvännen?

Våld är ett annat tema. Boxningen gör att Julia skulle kunna slåss... Men i vilka situationer är det egentligen okej?

En bra berättelse, och snygg också. Jag tycker särskilt om ansiktsuttrycken och kroppsspråket. Mycket välgjort. Man förstår personernas känslor precis.

I detta satans rum


I detta satans rum
av Mats Jonsson

"I detta satans rum" är det senaste av Mats Jonssons självbiografiska seriealbum. Det här utspelar sig under en journalistkurs för svenskar i London 1994. Det finns ju redan ett seriealbum där han berättar om sitt liv under 90-talet (90-talet!), "Hey Princess", och i det nya albumet nämns händelser som jag tror avhandlades i "Hey Princess". Jag minns inte riktigt, det var så länge sedan jag läste det.

Här berättar Mats Jonsson om alla spänningar och all ångest som finns i den lilla gruppen svenska studenter. Det blir inte bättre av att de har en lärare som gärna spelar ut dem mot varandra. De bästa upplevelserna verkar ha varit att komma undan från de andra i gruppen och gå på stan eller shoppa på egen hand... Historien berättas i korta episoder som bildar en helhet. Jag gillar. :)

tisdag 18 november 2008

Vad är tecknade serier?


Vad är tecknade serier? - En begreppsanalys
av Fredrik Strömberg

Den här boken, som från början var en akademisk uppsats, försöker definiera vad teckande serier är. Det finns ganska lite forskning på området, särskilt på svenska, och de som har försökt ta fram en definition har inte varit eniga. I boken tas de viktigaste definitionerna upp, och även en del termer för att beskriva serier. Till slut försöker sig författaren på att nedteckna en egen definition av vad serier är.

Intressant att det finns så många olika sätt att avgränsa mediet/konstformen på. Många anser att ett serie måste bestå av mer än en ruta (annars är det en skämtteckning), vissa att det måste finnas en återkommande huvudperson. Kanske måste en serie vara tecknad (men det finns ju också serier som görs på datorn, eller m.h.a. fotografier, eller som målas...), eller så måste den vara publicerad på ett särskilt sätt. Måste texten vara inkorporerad i bilderna (t.ex. pratbubblor) eller kan texten stå utanför rutan? Måste det förresten finnas text?

Ett problem jag har och som tas upp i boken är att "serie" kan betyda flera olika saker på svenska. I bokdagboken tycker jag alltid att jag vecklar in mig i konstiga förklaringar eftersom jag skriver både om tecknade serier och böcker med tecknade serier i (serieböcker?), och om romanserier och de böcker som ingår i dessa (serieböcker?).

Isprinsessen


Isprinsessen
av Bente Pedersen

Ah, första delen i en av alla dessa norska underhållningsserier som jag är så fascinerad av. :) Bente Pedersen är väl en av de största författarna inom området, en av de få som är översatta till svenska (men jag läser böckerna på norska). Mest kända (åtminstone i Sverige) är väl hennes 40 böcker om Raija. "Isprinsessen" är den första boken i serien Huset Arendt. Eller Huset Arent. Man verkar ha ändrat stavningen efter den första boken, oklart varför. Kanske får man någon förklaring i den andra boken, kanske inte.

Miljön i "Isprinsessen" är bekant för den som har läst Raija-böckerna. Vi får lära känna Vanda, den enda dottern i en redarfamilj från Arkhangelsk. Detta är i slutet av 1800-talet, ett hundratal år efter att Raija bodde i staden, men man minns henne fortfarande, om än vagt. Det är kul med sådana detaljer, som binder ihop olika böcker av samma författare.

Vanda är i de övre tonåren. Hon är förtjust i romantiska böcker, men har ännu inte riktigt fattat idén med kärlek i verkliga livet. Hon har ett bra liv och skäms bort av sin familj - pappa, mamma och tre äldre bröder, som alla ska bli skeppsredare och kaptener precis som sin far. När Vanda var liten brukade hon och mamman följa med på handelsresorna. De brukade bo hos en dam i Vardø varje sommar, medan pappan och bröderna gjorde affärer längs kusten. Eftersom Vanda var så ung lärde hon sig en hel del norska, och hon minns språket ganska väl även om hon inte har varit i Norge på flera år, sedan mamman tyckte att vanda hade blivit för gammal för att följa med på resorna. Därför är det naturligt att hon på en fest blir presenterad för norrmannen Hans Fredrik, som tillbringar vintern i Arkhangelsk. Båda blir förälskade och börjar försiktigt uppvakta varandra.

Jag och Kristin brukar säga att det alltid är väldigt mycket elände i Bente Pedersens böcker. Börjar det ljusna för karaktärerna inträffar snart en katastrof. Men "Isprinsessen" innehåller inte särskilt mycket elände alls. Det mesta handlar om Vandas liv, hennes förhållande till familjen och förstås kärleken mellan henne och Hans Fredrik. Inte ens när man tror att katastrofen kanske ska inträffa så saknas sätt att mildra olyckan. Men dramatik finns det förstås! Detta är den hittills bästa bok av Bente Pedersen som jag har läst. (Och det borde det också vara, för de jag har läst tidigare är mycket äldre.) Den känns dessutom lite lyxigare än de flesta av de här norska långserierna. Pocketen har ett lite större format och den är omkring hundra sidor tjockare än vad som är vanligt. Nu blir det spännande att se vad som händer i den andra boken. Under det år som "Isprinsessen" avhandlar hinner Vandas liv nämligen förändra sig nog så drastiskt.

............................................................

Uppdatering: I del 2 står det att namnet "Arendt" förändras till "Arent" p.g.a. "navnemessige årsaker". Osäker på vad det innebär, men det skulle ju kunna vara så att det finns ett företag eller en släkt som inte vill att deras namn ska användas.

måndag 17 november 2008

Det stora snöovädret


Det stora snöovädret
av Mats Källblad

I det tredje seriealbumet om folket i den lilla byn Vimmelgrind är det vinter. Kommunen har bestämt sig för att inte ploga så långt ute på landet, utan det får folk sköta själva med hästdragen snöplog och snöskyfflar. När gamla fru Sänke blir sjuk och måste till sjukhus får man problem. Samtidigt håller kapten Reko på att frysa ihjäl på sin husbåt, efter att ha eldat upp allt brännbart.

Jag gillar den här serien. :) Jag kanske har sagt det tidigare, men den påminner om såna serier jag läste när jag var liten.

Meddelande till Cecilia: Det här kanske är något för dig? Det är i färg och allt. :)

Vimmelgrind:
1. "Dillfälten"
2. "Mutterloppet"

Du & jag


Du & jag
av Jan Stenmark

Jag har tänkt på en sak. Jag är väldigt inkonsekvent när det gäller vilka humorseriealbum som jag räknar som "böcker". Alltså, vilka som kommer med i listan över lästa böcker och som jag skriver om här. Jag skriver ju t.ex. i stort sett aldrig att jag har läst senaste Rockyalbumet, men det har jag ju. Om jag ska dra en gräns så är det kanske så att sånt som jag tidigare kan ha läst i strippform/skämtteckningsform i en eller annan tidning kommer inte med bland "böckerna" när jag har läst ett samlingsalbum. Men det stämmer inte riktigt, det finns undantag. Men ja ja, det är ju faktiskt jag som bestämmer hur jag ska göra.

"Du & jag" innehåller skämtteckningar. Som vanligt har Jan Stenmark letat upp gamla bilder, ibland ändrat lite på dem, och givit dem en ny text. Men den här gången är det ett särskilt tema. Alla bilderna är serierutor från gamla flickserier från 1960-talet. Med helt ny text i pratbubblorna blir de ganska annorlunda från hur man kan tänka sig att de var från början. Inte minst så klarar de sig nu på egen hand, utan att vara del i en längre serie. Ibland blir resultatet roligt, ibland märkligt. Mest det senare kanske.

tisdag 11 november 2008

Minns du 80-talet?


Minns du 80-talet?
av Tommy Hammarström

Ehm, nej ... Eller, det är klart att jag minns 80-talet, men inte allt det som tas upp i den här boken.

Här är det de största nyheterna och personligheterna som presenteras med stora bilder och korta tillhörande texter. Tonvikten ligger på svenska händelser och personer, och saker som berörde Sverige. Det är nyheter, politik, sport etc. Det första uppslaget handlar om när Tjörnbron rasade i januari 1980 och det sista är om invigningen av Globen i februari 1989. Det är alltså inte riktigt kronologiskt, för uppslaget före det om Globen handlar om en flygolycka i maj samma år. Men jag antar att Globen kändes som en mer positiv slutkläm och dessutom som ett sätt att knyta ihop boken, när både första och sista artikeln handlar om stora byggnadsverk. Däremellan handlar det om Susanne Lanefeldt och Refaat El-Sayed, Boforsaffären och Ronja Rövardotter, breakdance och trädkramare, och naturligtvis Palmemordet, som får flera artiklar.

Jag var elva år när 80-talet tog slut, och särskilt i början av boken är det mycket som jag aldrig har hört talas om eller som jag har hört om först i efterhand. Mot slutet är det förstås fler händelser som känns bekanta, men som jag kanske inte riktigt kommer ihåg så väl. Intressant att läsa den här boken och få ett par pusselbitar på rött plats.

måndag 10 november 2008

Päran


Päran
av Sofia Olsson

Ett par tar en vinterpromenad på fyllan i hennes gamla barndomstrakter och passerar huset där bygdens bortglömde kändis bor. En ganska så sorglig berättelse.

Lantisar:
L002: "Sigvard" av Mats Källblad
L003: "Gröna tomater" av Gunnar Krantz
L006: "Högerback" av Maria Fredriksson
L007: "Genvägen" av Daniel Ahlgren
L008: "Små stunder av lycka" av Karna Rusek
L009: "Välkommen till Hammarö" av Malin Biller
L010: "Svarta vinbär" av Åsa Grennvall
L017: "Utsocknes i Fiskesjö" av Carl Hedsved
L019: "Den siste lantisen" av Mattias Elftorp
L020: "Hästtjejen" av Åsa Ekström
L021: "Ling" av Maria Fredriksson
L022: "Tyskarnas sommarstuga" av Jimmy Jönsson
L024: "Päran" av Sofia Olsson
L030: "Panorama - ad infinitum" av Oskar Aspman
L031: "Häxan i skogen" av Lina Neidestam
L032: "Apkonster" av Mattias Adolfsson
L034: "Rubiner & glasull" av Josefin Svenske
L036: "Dödvatten" av Lars Krantz
L037: "Monster" av Mattias Elftorp

söndag 9 november 2008

The Graveyard Book


The Graveyard Book
av Neil Gaiman

Jag läser i Neil Gaimans blogg lite av och till, och jag vill minnas att han har skrivit om att "The Graveyard Book" inte var så lätt att skriva. Men den blev ju väldigt bra till slut. Jag gillar verkligen världen han har byggt upp här.

Det är väl inte alla barnböcker som inleds med tre mycket brutala mord, särskilt inte så här moderna mord (ett mord på 1800-talet eller medeltiden känns mycket mer avlägset). Det är nutid, offren är en barnfamilj, det skulle kunna vara ett inbrott som har gått fel fast det verkar snarare som om någon vill se den här familjen död. Men det blir bara tre offer - mamman, pappan, den sjuåriga dottern. Sonen, som bara är ett par år gammal, är försvunnen. Mördaren kan inte hitta honom. Av en ren slump har barnet vandrat iväg, som han gör ibland, och gått till den gamla kyrkogården en bit längre upp på gatan. Här hittas han av kyrkogårdens spöken, och ett gift par, döda sedan många år, bestämmer sig för att uppfostra honom som sin egen son. De kallar honom Nobody, förkortat Bod, och han får "kyrkogårdens frihet". Därinne är han säker, och han kan göra det mesta som spökena kan. Gå genom väggar och så. Men ju äldre Bod blir, desto mer medveten blir han om att det finns en annan värld utanför kyrkogården. Där är folk levande, precis om han själv, och någonstans finns mannen som dödade hans första familj.

Riktigt bra bok. Läs!

Det bästa ur Nordisk familjebok


Det bästa ur Nordisk familjebok

Detta är en tunn liten bok med artiklar och bilder kopierade ur uppslagsverket Nordisk familjeboks "uggleupplaga" (utgiven 1904-1926). Här kan man få reda på hur orden "fånighet" och "blödsinthet" bör användas (man är fånig om man är född idiot, men blödsint om man är sinnessjuk). Rasbiologin var vid den här tiden en helt normal vetenskapsgren och det märks på många av de kopierade uppslagsorden. Det är inte bara fyskiska kännetecken man tar upp, utan även lynnet hos olika raser. Mycket negativt om japaner t.ex. Ö.h.t. är det väldigt många åsikter i de här artiklarna. Man tänker ju annars att uppslagsverk ska vara opartiska.

Att "nostalgi" betydde något helt annat förr visste jag, men här finns en del "nytt" också. Och många märkliga bilder. För det mesta hör inte bilderna till något av av de kopierade uppslagsorden och man kan undra vad de egentligen ska illustrera.

Ganska roligt faktiskt. Undrar hur t.ex. Nationalencyklopedin kommer uppfattas om en sådär 70 år.

Grimms Manga


Grimms Manga
av Kei Ishiyama

Mangaversioner av några av bröderna Grimms sagor. Rödluvan, Rapunzel och Hans och Greta känner jag till, men inte De tolv jägarna eller De två bröderna. De jag känner till har alla fått någon lite ny twist, så det antar jag att de båda andra också har fått. (I stort sett innebär det att de är mycket snällare än de ursprungliga sagorna.) Jag är dock inte särskilt imponerad. Man hade säkert kunnat göra mycket mer av de här historierna. Men den är helt okej, särskilt om man vill läsa manga som inte består av så väldigt många volymer. Det är bara den här volymen.

Kei Ishiyama är tydligen verksam i Tyskland, vilket förklarar att stilen på miljöer och detaljer känns igen från mer traditionella illustrationer. Även om allting är mangafierat ser det väldigt tyskt ut.

lördag 8 november 2008

Kioskvältaren


Kioskvältaren
av Eva Björkstrand

Ett seriealbum med väldigt blandade korta serier och enstaka bilder. En del verkar vara mer eller mindre självbiografiskt, annat kan handla om t.ex. mördande fabeldjur. En del är roligt, en del är allvarligt, en del är mest konstigt (inte för att det är något fel med det alltså). I stort sett gillar jag serierna här.

Jag tror jag börjar ana ...

Jag har en teori om var alla böcker i min SUB kommer ifrån. Jag tror att det är jag som köper dem!

Jo, för idag var jag och tittade i lite olika affärer i Haga och däromkring, och på väg hem hade jag en JÄTTETUNG kasse full med böcker. Hmm, lurigt det där med att gå på stan.

Jag hittade bl.a. två nya böcker till mitt jorden runt-projekt. Honduras och Bosnien, check.

Yrsa - den glömda drottningen


Yrsa - den glömda drottningen
av Margit Sandemo

Yrsa är ett av Margits favoritnamn, verkar det som. Vissa namn förekommer på flera personer i olika böcker. Väldigt många av huvudpersonerna i de gamla följetongerna har t.ex. en namne i Sagan om Isfolket eller någon annan av serierna. Huvudpersonen i "Skogen har många ögon" heter vanligtvis Yrsa, även om hon inte hette det i Allersromanen (Allers m.fl. ändrar och förkortar lite som de vill i följetongerna, se här). Det fanns även en Yrsa i serien Trollrunor.

Den här Yrsa är däremot en historisk person, åtminstone kanske. Jag vet inte riktigt hur historiskt belagd hon är.Hon ska ha levat för cirka 1500 år sedan. I vilket fall som helst så är hon med i Margit Sandemos släktträd. Margit lär ha ett hundratal olika linjer som går tillbaka till Yrsa. Eftersom Margits mor var adlig så finns det ju ordentliga släktträd på den sidan. Yrsa var gift med två olika kungar, och nämns bl.a. i Snorres kungasagor. I den här boken har Margit spunnit vidare på det lilla man vet om Yrsa. Huvuddragen i berättelsen stämmer med det som står på uppslagsorden "Yrsa", "Adils" och "Rolf Krake" i "Hexikon" (en mycket bra bok, se till att skaffa den!), men en del är också uppdiktat, vilket förklaras i boken efterord.

Yrsa växer upp i en fattig familj i Haithabu (Hedeby) i Sachsen, utan att veta att hon i själva verket bara är fosterbarn. Hennes äldre fostersyster Eygló vet förstås om detta, men ingen i familjen anar vilka som är Yrsas biologiska föräldrar. En dag förs många människor, bland dem Yrsa och Eygló, bort av Uppsalakungen Adils stridsmän. Yrsa är ung och vacker och vänlig, och det blir bråk i Uppsala om vem som ska få gifta sig med henne. Eygló gör sig impopulär genom att vaka över systern som en hök. Hon menar att Yrsa är alldeles för ung för sånt än. Men när kung Adils bestämmer att för att få slut på bråket ska han själv gifta sig med Yrsa så är det inte mycket Eygló kan göra åt det. Yrsa själv är inte glad åt att behöva gifta sig med en gammal gubbe, men hon har inte heller mycket att säga till om.

Men berättelsen är inte slut här. Yrsa och Eygló råkar ut för många äventyr, var och en på sitt håll. Mycket är ganska typiskt för Margits böcker, men "Yrsa - den glömda drottningen" är helt klart den bästa bok hon har skrivit på flera år. Den är inte en del i en serie, och det är bra. Jag föredrar de fristående böckerna, för annars blir historierna så konstruerade och märkliga. Sagan om Isfolket är förstås också väldigt bra, men den är nästan som en lång rad fristående böcker. Det är bara mot slutet som böckerna tar vid precis när den föregående slutade, och ingen gillar de sista böckerna i den serien.

Korrekturläsningen i Margits böcker brukar det vara lite si och så med. För ett antal år sedan dök det ofta upp procenttecken, divisionstecken och liknande i stället för bokstäver med accenter över, men numera har den biten blivit bättre. Eygló slipper heta Eygl%. Däremot finns det ett helt idiotiskt tankefel, som jag inte kan avslöja här eftersom det är en rejäl spoiler. Jag har redan spoilat Kristin (jag trodde hon hade läst klart!), och jag behöver ju inte förstöra nöjet för fler. Kristin lade i alla fall inte märke till den här saken jag talar om, så det kan hända att det är korrigerat i den norska översättningen.

torsdag 6 november 2008

Panorama - ad infinitum


Panorama - ad infinitum
av Oskar Aspman

Korta minnesbilder i ord från ett sommarhus på en ö, illusterade med någon sorts fotocollage på natur och ett hus. Huset med stort H, kan man tänka sig.

Lantisar:
L002: "Sigvard" av Mats Källblad
L003: "Gröna tomater" av Gunnar Krantz
L006: "Högerback" av Maria Fredriksson
L007: "Genvägen" av Daniel Ahlgren
L008: "Små stunder av lycka" av Karna Rusek
L009: "Välkommen till Hammarö" av Malin Biller
L010: "Svarta vinbär" av Åsa Grennvall
L017: "Utsocknes i Fiskesjö" av Carl Hedsved
L019: "Den siste lantisen" av Mattias Elftorp
L020: "Hästtjejen" av Åsa Ekström
L021: "Ling" av Maria Fredriksson
L022: "Tyskarnas sommarstuga" av Jimmy Jönsson
L030: "Panorama - ad infinitum" av Oskar Aspman
L031: "Häxan i skogen" av Lina Neidestam
L032: "Apkonster" av Mattias Adolfsson
L034: "Rubiner & glasull" av Josefin Svenske
L036: "Dödvatten" av Lars Krantz
L037: "Monster" av Mattias Elftorp

Death Note 2: Nedräkning


Death Note 2: Nedräkning
av Tsugumi Ohba
Illustrerad av Takeshi Obata

Den här serien är oliiidligt spännande. ;-) Hur ska det gå? Vem hejar vi egentligen på? Å ena sidan har vi Light Yagami, en toppstudent som har hittat ett Death Note-häfte. Genom detta kan han bestämma när och hur folk ska dö. Och det gör han. Å andra sidan har vi detektivgeniet L och poliserna som försöker lösa de mystiska dödsfallen som sveper över världen, och särskilt Japan. En av poliserna är Lights pappa.

Att hålla sig dold för polisen och ändå fortsätta med sitt dödande tar mycket av Lights energi. Det gäller att tänka på allt och att aldrig vara oförsiktig. Men kan man verkligen förutse allt som kan leda L till honom?

Death Note:
1. "Tristess"

onsdag 5 november 2008

Ling


Ling
av Maria Fredriksson

Maria Fredriksson har gjort två Lantisar. Den förra heter "Högerback".

"Ling" är en berättelse på (haltande) vers om japanen Ling som inte passar in i hemlandet. Han älskar hårdrock och på ett hårdrocksforum är det en tjej som nämner Sweden Rock...

Söt historia. :)

Lantisar:
L002: "Sigvard" av Mats Källblad
L003: "Gröna tomater" av Gunnar Krantz
L006: "Högerback" av Maria Fredriksson
L007: "Genvägen" av Daniel Ahlgren
L008: "Små stunder av lycka" av Karna Rusek
L009: "Välkommen till Hammarö" av Malin Biller
L010: "Svarta vinbär" av Åsa Grennvall
L017: "Utsocknes i Fiskesjö" av Carl Hedsved
L019: "Den siste lantisen" av Mattias Elftorp
L020: "Hästtjejen" av Åsa Ekström
L021: "Ling" av Maria Fredriksson
L022: "Tyskarnas sommarstuga" av Jimmy Jönsson
L031: "Häxan i skogen" av Lina Neidestam
L032: "Apkonster" av Mattias Adolfsson
L034: "Rubiner & glasull" av Josefin Svenske
L036: "Dödvatten" av Lars Krantz
L037: "Monster" av Mattias Elftorp

Greatest Hits, Vol 2, The Golden Years


Greatest Hits, Vol 2, The Golden Years
av Are Kalvø

Jag har tidigare läst "Greatest Hits, Vol 1, The Early Years". I den här andra samlingen av gamla Kalvø-böcker återfinns "Harry" och "Bibelen 2" samt diverse korta texter som bonus.

Det norska begreppet "harry" är lite svårt att förklara. "Töntigt" ungefär. Exakt vad som räknas som harry ligger ofta i betraktarens ögon. Folk i städer tycker att folk från landsbygden är harry, och tvärtom. Träningsoverall (grilldress på norska, "grillkostym" alltså!) , svensexor och möhippor, dansbandsmusik, Melodifestivalen, russefeiring (ungefär som nollning, fast man har det den sista tiden på gymnasiet i stället) och mobiltelefoner är bara ett par saker som omnämns som harry (enligt vissa). Att åka över gränsen till Sverige för att handla billigt kallas förresten för harrytur. Jag tror att namnet kommer av att en norsk politiker som försökte stävja det här oskicket genom att kalla det harry.

Kalvø försöker förklara begreppet och dessutom reda ut var det kommer ifrån. Och så klart hur många som egentligen heter det i Norge. Det finns också listor över låtar med refräng som man kan sjunga med i trots väldigt många promille i blodet etc. Väldigt rolig bok.


"Bibelen 2" är berättelsen om vad som hände när Jesus kom tillbaka - och valde Hotell Triaden på Lørenskog som lämplig plats att dyka upp på. Men hur funkar hans budskap i den moderna världen? Kommer han ens att märkas bland alla andra nyheter, och kommer folk orka lyssna? Bryr han sig? Finns det viss risk att de kristna tycker att Jesus bara kommer och förstör? (Ja, det gör det.)

Kul idé, men jag tycker att det blir lite långdrygt. Boken kunde kanske kortats ner lite, men den innehåller många roliga avsnitt. Parodier på Jack Chick tracts och grejer. Hehehe.

tisdag 4 november 2008

Kiste nummer fem


Kiste nummer fem
av Gert Nygårdshaug

Efter den föregående boken, som verkligen vände upp och ner på allt, var jag väldigt spänd på hur serien skulle fortsätta. Och ja, nu är det en helt annan huvudperson, Skarphedin Olsen vid KRIPOS (kriminalpolisen) i Oslo.Nu verkar namnet på serien mycket vettigare, eller hur?

Jämfört med "Cassandras finger" så är "Kiste nummer fem" en nästan helt normal deckare. Inte om man jämför med de flesta andra deckare dock.

Skarphedin Olsen får ta itu med en brutalt och märkligt mord. En huvudlös kropp har hittats i en hundkoja. Och det är tydligen ett känsligt fall för det ska vara KISTE, vilket innebär att så få som möjjligt ska få veta något och inget ska kunna läcka ut till allmänheten. Men så får Skarphedin Olsen och hans närmaste chef besked om att utredningen ska läggas ned. SÅ känsligt är det alltså. Men de kan ju inte bara acceptera att ett mord, eller två vid det laget, inte utreds. Det måste ju finnas ett sätt att utreda det lite vid sidan om...

Ingenting av Gert Nygårdshaug verkar vara översatt till svenska. Konstigt.


Serien om Fredric Drum og Skarphedin Olsen:
1. "Honningkrukken"
2. "Jegerdukken"
3. "Dødens codex"
4. "Det niende prinsipp"
5. "Cassandras finger"

lördag 1 november 2008

Broderier


Broderier
av Marjane Satrapi

Detta var det andra seriealbumet som läsecirkeln läste den här månaden, och det som verkade mest populärt. Jag hade läst det tidigare, men läste så klart om det. Det är ju så bra. :)

Soningstid


Soningstid
av May Grethe Lerum

Nu hade ju Maria och familjen det ganska bra. Men de här långserierna ska ju helst vara längre än fyra böcker, och det måste vara en bladning av goda och dåliga tider så att folk vill fortsätta läsa. Dåliga tider är väl lite mer spännande förstås, men jag tror att det måste finnas goda tider emellan också. I det här läget fanns det väl två saker att göra. Det ena är att skifta generation, att man börjar följa Marias dotter Sunnivas öden och äventyr, medan Maria går hemma på gården och har det bra. Eller så måste det hända något hemskt.

Det är alternativ två som är valt här. Sunniva har faktiskt en mindre roll än vad hon har haft i de två tidigare böckerna. Maria har fått det så bra som hon har mycket på grund av att hon har en mäktig vän. Men det visar sig att hon har fiender som är ännu mäktigare och dessutom utspekulerat onda. När häxanklagelsen förs fram är det inte troligt att någon ska kunna rädda henne. För det finns ju mycket som talar för att det är sant. Hon känner till många läkemedel, hon kan läsa och skriva och skiljer sig ut i största allmänhet. Det är väl inte till hennes fördel att hon kommer från Meisterplassen, bödelns gård, heller.

En spännande bok, som inte riktigt handlar om det man förväntar sig när man läser baksidestexten. Eller det jag har skrivit om den. Man vill ju inte avslöja för mycket. :)

Livets døtre:
1. "Bøddelens kvinne"
2. "Marias bok"
3. "Blodsbånd"
4. "Brutte lenker"

SUB-status

En ökning igen. 606 stycken nu. Var nu de kommer ifrån... Jag tycker inte jag har köpt så väldigt många nya böcker sedan bokmässan, och de böckerna var ju med redan i förra räkningen. Kanske förökar sig mina böcker genom delning.

Över 600-strecket nu alltså. Snart måste jag väl ta över grannlägenheten och ha den som bibliotek.

När jag tittar igenom SUB-böckerna för att räkna dem så märker jag att jag faktiskt vill läsa dem också. Så någon utrensning känns inte aktuell. Jag har faktiskt rensat i de vanliga bokhyllorna, men det syns förstås inte i SUB:en.