De röda kattorna

De röda kattorna
av Maria Lang

Det var på grund av att jag ville läsa den här som jag var tvungen att läsa Selma Lagerlöfs "Mårbacka". För de röda kattorna är hämtade därifrån, och boken utspelas i trakterna runt Mårbacka.

Bodil har tagit hand om sin lillasyster Ingalill sedan föräldrarna dog i en olycka några år tidigare. Nu är Ingalill vuxen men Bodil kan inte riktigt sluta ängslas över henne. Men den här sommaren har Bodil i alla fall rest till England på några månader. (Det hade jag också kunnat tänka mig.) Ingalill ska bland annat jobba som turistguide på Mårbacka. Bodil har fått ett vykort, och det var verkligen inte utförligt. När Ingalill inte hör av sig mer blir hon orolig och bestämmer sig för att resa hem till Sverige, men hon hittar inte Ingalill i hemmet och inte är hon kvar på Mårbacka. Det är ändå där hon setts senast och Bodil reser dit för att leta. Hon fruktar det värsta och det blir inte bättre av att en excentrisk litteraturvetare går runt och citerar Fröding – "Säv, säv, susa/våg, våg, slå/I sägen mig var Ingalill/den unga månde gå?"

Lite udda bok i den här serien eftersom man följer Bodils ångestfyllda sökande efter sin syster, i stället för att någon blir prydligt mördad i ett tidigt kapitel och Christer Wijk kopplas in. Det känns också obehagligt realistiskt jämfört med de vanliga fallen. Tankarna förs till en mängd händelser som har inträffat långt efter att den här boken skrevs.

Den heta sommaren

Den heta sommaren
av Jenny Berthelius

Det var en het sommar så det var ju en självklarhet att plocka fram den här ur bokhyllan. Detta är fortsättningen på "Mördarens ansikte" och "... kom ljuva Krusmynta".

Det är också en het sommar i Malmö (det är väl Malmö?) i slutet av 60-talet. Värmen gör folk irriterade och en rad otrevliga saker inträffar i hyreshuset där bland andra Toni Martins bor. Att en av hyresgästerna spelar Elvisskivor för öppet fönster dag ut och dag in gör inte stämningen mindre hetsig. (Toni tänker mest att hon borde uppdatera sin musiksmak och inte lyssna på sånt omodernt skräp.) Det börjar med elak brev och klotter, och eskalerar till värre attentat. Och till slut har Toni ytterst ofrivilligt hamnat i närheten av ännu ett mordfall.

Gillar fortfarande den lite distanserade stilen. Också kul att vi rör oss bland hippies och i ungdomliga miljöer – Vietnamkriget blir ett tema – när boken nu är femtio år gammal.

Mårbacka

Mårbacka
av Selma Lagerlöf

En fin samling berättelser från författarens barndomshem Mårbacka (som hon ju sedermera köpte tillbaka) och dess invånare. Det är både egna minnen från barndomen och sånt som ska ha hänt långt tidigare, mycket som farmodern ska ha berättat om. Fadern är en väldigt central person här. Lagerlöf ser uppenbarligen mycket upp till honom, även om hans lite lustigare egenheter också får komma fram.

Jag borde ta tag i att läsa mycket mer av Selma Lagerlöf.

Lunchbox

Lunchbox
av Ellen Greider

Seriebok om Ellen, som börjar sjuan och har Marilyn Manson som idol. Alla andra har redan slutat gilla honom, men som låtsaskompis ger han henne stöd när hon ska börja i en ny skola där hon inte känner någon. Hon har inte så många riktiga kompisar. På nätet är det spännande att vara på ställen där barn inte borde vara. Men den leken slår tillbaka på ett fruktansvärt sätt.

Vad nostalgiskt det känns med emo och Bilddagboken, trots att jag är alldeles för gammal för att ha upplevt det här själv (alltså jag har haft ett bilddagbokskonto, men inte med samma innehåll) och det inte var så länge sedan. Högstadiekänslan är ändå sig lik, oavsett tid. Slutet känns väldigt öppet, det finns en överhängande katastrof som kanske kan inträffa. Vi vet inte. Men det är ju så det kan vara i verkligheten. Man får inte svar på allt, och kanske bara måste komma över oron för vad som kan hända.

How to Build a Girl

How to Build a Girl
av Caitlin Moran

Allt jag har läst om Caitlin Moran, vare sig det är självbiografiskt eller fiktivt, verkar vara olika versioner av hennes eget liv. Wolverhampton, en stor familj med små tillgångar, att vara en tjock, udda tjej med drömmar, populärkulturen, läsandet, skrivandet och TV-tittandet. Men det är lika bra för det. Det sägs ju att man ska skriva om det man känner till. Och Johanna Morrigan ÄR INTE Caitlin Moran, även om deras tidslinjer sammanfaller och en del saker som händer Johanna känns igen från de mer självbiografiska böckerna.

Johanna Morrigan måste dö. Hon har gjort för mycket dumt och pinsamt i sitt fjortonåriga liv, och det finns liksom inget sätt att rädda spillrorna. Det betyder inte att hon tänker ta livet av sig. Hon tänker i stället välja ett nytt namn – valet faller på Dolly Wilde – och skapa sig en ny personlighet. Dolly Wilde ska byggas av böcker, musik och musiktidningar och snattat smink. Det blir lite av en lovsång till bibliotek, som håller familjer som Morrigans med kunskap och kultur.

Dolly Wilde bombarderar en musiktidning med sina egna skivrecensioner och till slut ger de upp. Hon får komma dit. Hon får skriva för dem! Hon får recensera en konsert! Johanna nämner inte att hon inte har varit på någon konsert tidigare. Dolly Wilde går ju på konserter hela tiden. Dolly Wilde är alltid ute och festar, trots att Johanna verkligen inte är det. Men det funkar. Dolly Wildes liv blir hennes eget. Det betyder inte att Johanna slutar göra dumma och pinsamma saker, men nu Dolly-style (hihi).

Älskar 90-talsskildringen! Och jag tycker mycket om familjen och deras dynamik. Johannas storebror Krissi blev snabbt en favorit. Annars är det pappan som allting har kretsat kring. Han som gav upp sina musikerdrömmar för att ta ett vanligt jobb när Krissi och Johanna föddes i tät följd. Men kroppen blev förstörd, och tre barn till kom, och även om han fortfarande drömmer så blir det mindre sannolikt för varje år att han ska slå igenom med sin musik. Vad händer med honom när Johanna skapar en egen karriär i utkanten av den branschen?

Det är också en historia om klass och fattigdom. Familjen måste vända på varenda slant. Johannas stora skräckögonblick – det som leder fram till de pinsamma händelser som gör att identiteten Johanna Morrigan får anses förbrukad – är när hon inser att hon har anförtrott fel person att hennes pappa är sjukpensionär. Hon är övertygad om att den här personen kommer anmäla dem (ingen ser ju att hennes pappa är sängliggande vissa dagar, de ser ju honom bara när han fixar med grejer utomhus), de kommer förlora alla bidrag, familjen kommer gå under! När bidragen sänks, av andra orsaker, och det enda man kan dra in på är maten. För att inte tala om de uppoffringar som görs och som Johanna inte ens vet om, eftersom hon (med sin unga ålders rätt) är ganska så självupptagen.

Jag blev glad av att läsa "How to Build a Girl". Nu ser jag fram emot att läsa vidare om Johanna/Dolly i "How to Be Famous".

Polka Karamell

Polka Karamell
av Rumer Godden

När jag var liten tyckte om en bok som heter "Scenens barn", skriven av just Rumer Godden. Jag har inte läst något annat av henne, men kunde ju inte motstå den här lilla barnboken med sitt patinerade Harald Gripe-omslag när jag hittade den på loppis.

Polka Karamell är namnet på en docka. En ganska snitsig översättning av hennes ursprungliga namn Candy Floss ändå. I översättningen har hon också fått en rödrandig klänning, i stället för originalets rosa (som garanterat hade kallats "skär" om hon behållit den på svenska). Polka Karamell bor i ett ringkastningsstånd tillsammans med speldosehästen Tur, hunden (en riktig hund) Flax och Jack, som driver ståndet och som varje kväll tar med sig Polka Karamell hem och bäddar ner henne i kassalådan med hans scarf som sängkläder.

En dag när tivolit just har kommit till en ny stad kräver en bortskämd flicka att hennes pappa ska köpa Polka Karamell av Jack, men hon är inte till salu oavsett vilken summa som erbjuds. Flickan är inte van vid att nekas något och i ett obevakat ögonblick stjäl hon Polka Karamell. Polka Karamell kan inte göra något åt det, för dockor kan inte röra sig. Men de kan göra sig stela och omedgörliga och vägra att delta i lekar. Hade man läst detta som barn hade man väl trott att alla ens små plastdockor avskydde en, för de gjorde ju inget annat än att välta och ramla av ens plasthästar.

Det hela slutar lyckligt förstås, med att Polka Karamell kommer hem och både flickan och hennes föräldrar lär sig något på kuppen.

När jag läser om vad Godden har skrivit och att hon har skrivit många böcker med dockor som huvudpersoner, så inser jag att jag har sett en TV-serie (Tottie: The Story of av Doll's House) som är baserad på en annan av hennes böcker,"The Doll's House". Jag minns namnen Tottie och Apple och att det fanns en hund som var gjord av en stoppnål. Jag minns dock inte att en av dockorna mördade en annan docka! Händer det sånt i Toy Story?

The Outsiders

The Outsiders
av S. E. Hinton

Kanske mest känd för filmen från 80-talet (har inte sett) och för att författaren var väldigt ung när hon skrev den? Ponyboy Curtis är fjorton år och en "greaser". Det verkar vara den subkultur som arbetarklasskillar i Tulsa, Oklahoma tillhör. Han är inte direkt med i ett gäng, snarare ett kompisgäng. Det är mest hans äldre bröder och deras mer jämnåriga kompisar. De uppför sig kaxigt, men de har också känsliga sidor.

Det finns andra grupperingar av greasers, men fienden är egentligen socs. Det är de mer välbärgade ungdomarna, som gärna ger sig på ensamma greasers för skojs skull. En av de andra killarna i Ponyboys gäng, Johnny, är svårt traumatiserad av en sådan misshandel.

En kväll på en drive in-bio blir två socs-tjejer irriterade på sina pojkvänner och börjar prata med Johnny och Ponyboy i stället. En trevlig kväll. Det visar sig att tjejerna är lätta att komma överens med trots att de tillhör en annan klass. Men denna händelse kommer få konsekvenser för alla inblandade. För pojkvännerna och deras kompisar kan inte låta det här umgänget över gränserna gå ostraffat. De vill slåss. Allt går överstyr.

Kanske att det blev lite mer dramatiskt och sorgligt än vad som känns riktigt sannolikt, men jag tyckte ändå att det var en bra bok. Att den är skriven av en tonårstjej märks bara på att killarnas utseende beskrivs detaljerat och entusiastiskt.

I Capture the Castle

I Capture the Castle
av Dodie Smith

Jag har hört ganska mycket om den här boken och även sett en filmatisering, men hade ändå bara ett litet hum om hur den skulle vara. Boken berättas av huvudpersonen Cassandra, så tonen blir ju annorlunda än i filmen. Cassandra är sjutton år och vill öva upp sitt skrivande, både med tanke på att kanske bli författare och för att lära sig "speedwriting" (vet inte vad det heter på svenska, det är inte samma sak som stenografi) som kan vara bra för att få jobb. Hon bestämmer sig därför för att skildra sin familj och sin vardag. De bor i ett slott, därav att hon "captures the castle".

Ett slott låter ju fint, men det är snarare en ruin. Det är ju väldigt romantiskt, men också extremt opraktiskt. Tio år tidigare lekte livet. Cassandras far hade skrivit en banbrytande roman och varit på en inkomstbringande föredragsturné i USA. Han hyrde slottet, med ett långvarigt hyreskontrakt, och planen var ju att rusta upp det. Men han har inte kunnat skriva sedan dess och pengarna är slut sedan länge. Godsägaren har inte varit så noga med hyran, så de har kunnat bo kvar utan att betala för sig. Men nödvändigheter som mat och kläder är ett problem. Alla fina möbler som de har ägt är sålda nu. Under de här åren har de tre barnen också förlorat sin mamma och pappan har gift om sig. Styvmodern är ung och excentrisk, och hon kommer väl överens med barnen. Det är en originell familj som lever under märkliga omständigheter. Det kunde ha blivit för absurt för min smak, det är nära ibland, men som tur är så känns personerna ändå trovärdiga. Det hjälper att det är Cassandra som berättar allt, tror jag.

Saker händer! Godsägaren är död och hans arvinge – en amerikan – dyker upp tillsammans med sin mor och sin bror. Cassandras äldre syster Rose, familjens skönhet, har sagt att hon kan göra vad som helst för att ta sig ur sin situation. Hon längtar efter sällskapsliv, och efter kläder som man kan visa sig i i sällskapslivet. Att gifta sig rikt är inte den sämsta lösningen. Tyvärr blir det lite för uppenbart, och eftersom hon är ovan vid att umgås med folk i verkligheten framstår hon som tillgjord och märklig.

Cassandra nämner ofta klassisk litteratur, inte minst Jane Austen. Och intrigen känns lite Jane Austen-inspirerad, men uppdaterad till 1930-talet. Cassandra får så småningom många att skildra i sina skrivböcker, och hon får tillfälle att ändra uppfattning om flera av dem. En trevlig bok, Smiths debutroman (hon hade skrivit pjäser tidigare), skriven när hon bodde i USA under andra världskriget och längtade hem till England.

När katten är borta ...

När katten är borta ...
av Maj-Britt Holmgren

När de gäller B. Wahlströms flickböcker av äldre årgångar så tycker jag ofta att de svenska har något visst. De översatta brukar jag inte fastna för – lite tråkigt urval kanske? – men även om historien kanske inte är briljant i de svenska heller så brukar det ändå finnas något kul eller intressant. Detta var en författare som jag inte känner till, men den såg ju somrig ut i alla fall.

Med tanke på att jag inte hade några höga förväntningar blev jag positivt överraskad. En stor familj från stan: mamma, pappa, sju barn i varierande ålder samt en hushållerska, åker ut på sommarnöje på en ö. Mamma och pappa får dock snart besked om att de måste besöka en sjuk släkting. Men det ska ju inte vara några problem att lämna barnen över någon enstaka natt. Det är mer ordning på äldsta dottern än på mamman (som är vimsig och slarvig), och dessutom har de ju hushållerskan.

Det blir kaos. Ett väldigt finurligt konstruerat kaos. Boken är nästan uppbyggd som en deckare, fast utan brott. Man följer syskonens eftermiddag och kväll var för sig, och efterhand förstår man hur de utan att själva veta om det har hakat in i varandras upplevelser. Jag minns knappt vilka alla de sju syskonen var, det är inga enastående personskildringar direkt, men det var en rolig bok att läsa.

De sista tanterna

De sista tanterna: Ett porträtt av 1900-talets osynliga vardagshjältar
av Fatima Bremmer
Foto: Magnus Wennman

Jag är väl en av få som ännu inte har läst Bremmers biografi om Ester Blenda Nordström. "De sista tanterna" är en äldre bok, men den har kommit i nyutgåva nyligen. På grund av framgångarna med den andra boken, kan jag tänka mig. Men detta är också en väldigt läsvärd bok.

Detta handlar om den klassiska svenska tanten, hon som man lätt känner igen men som inte gör så mycket väsen av sig. Här definieras hon som en äldre kvinna som tillhör en generation som inte upplevde någon specifik ungdomskultur. Där man i stället för att hålla kvar vid det ungdomliga såg fram emot att bli vuxen, och klä sig som en vuxen i stället för som ett barn. Den här boken är nästan tio år gammal, och redan då var det bara riktigt gamla kvinnor som tillhörde den här generationen. Eller subkulturen, som den också beskrivs som.

Här beskrivs vilken tid och vilka värderingar som har format tanterna, och det är många intervjuer med tanter. Jag blir också intresserad av besöken i en klädaffär och hos en frisör, som har som speciell inriktning just tanter. Tanter reser långväga ifrån, eller ringer efter att ha sett annonser i veckotidningar, för att köpa den sortens kläder som de vill ha och som inte längre är så lätta att hitta. Butiksinnehavaren beskriver hur det inte bara är en speciell stil, utan också en passform som inte stramar och skaver på en äldre kropp. Och frisören är en av de som kan konsten att lägga hår, vilket efterfrågas av många tanter. Men frisören är inte så ung själv och funderar på att gå i pension. Men var ska kunderna då ta vägen?

Fin presentation av det här ämnet, särskilt som tanterna själva får ordet och stiger fram ur osynligheten.

Det finnes en død etter livet

Det finnes en død etter livet
av Inga H. Sætre

Jag hade trott att detta skulle vara en serieroman i stil med "Fallteknikk". Och den var väl i och för sig i stil med "Fallteknikk", men det är inte en roman. I stället är det korta scener eller bara en enda bild. Jag vet inte om det är samma kvinnor som återkommer eller inte, det spelar ingen större roll. De är i alla fall såpass goda vänner att de inte behöver censurera sig när de pratar med varandra. Och det kan det komma en hel del vassa och roliga observationer av.

Pergamentet

Pergamentet
av Gert Nygårdshaug

Gert Nygårdshaugs serie om restaurangägaren och experten på gamla skriftspråk Fredric Drum och dennes morbror (farbror? nu blev jag osäker) kriminalpolisen Skarphedin Olsen är minst sagt speciell. Här kan vad som helst hända och som helhet bildar de tio böckerna en historia där man inte vet ut eller in. Varken tid eller verklighet verkar fungera normalt. Ofta är man inte säker på vad som är verkligt och inte. Eftersom det är romaner så är väl det enkla svaret att inget är verkligt, men det kan man förstås inte nöja sig med. Jag kan verkligen rekommendera att man läser hela serien.

När den avslutande tionde delen kom så var man ju ganska säker på att det inte skulle bli fler delar. Var skulle de passa in i pusslet liksom? Men ändå har det kommit ytterligare två. "Pergamentet" utspelar sig mellan de två sista delarna i originalserien och fokuserar mer på Olsen än på Drum, som oftast var huvudperson i de tidigare böckerna.

Skarphedin Olsen är på middag hos en god vän när det hörs skrik från en annan lägenhet i samma hus. En kvinna har kommit hem och funnit sin man mördad. Eller har hon begått mordet själv? Mordoffret var en internationellt känd kryptolog och han borde ha befunnit sig i London för att presentera sina sensationella resultat. Han ska ha lyckats tyda texten i det berömda Voynichmanuskriptet. Var det därför han blev mördad?

Nu har jag ju inte läst mycket Dan Brown, men herrar Brown och Nygårdshaug verkar ofta ha en liknande intressesfär. Fast jag tycker ju att Nygårdshaug har ett helt annat handlag. I den här boken tar han i alla fall resolut livet av Brown. (Eller nån som är väldigt lik.) Det tyckte jag var kul. Lite av en spoiler kanske, men detta nämndes i intervjuer i samband med att boken släpptes så det är väl okej.

Jag får nog läsa den tolfte boken också, "Budbringeren". Den har Nygårdshaug sagt det ska vara den allra sista i serien, men vi får väl se.

Elias Portolu

Elias Portolu
av Grazia Deledda

En av böckerna i den här serien med kvinnliga nobelpristagare i litteratur som kom ut förra året. Grazia Deledda är väl en av de författarna man nog inte hade läst annars. Jag hade aldrig hört talas om någon av hennes böcker, och det var ju också så länge sedan hon fick priset. Att man känner till hennes namn beror ju enbart på att det är så få kvinnor som har fått det här priset. Men det hade varit synd att inte läsa "Elias Portolu", för jag tyckte att den var riktigt bra. Levande personer, och en intressant miljö dessutom.

Elias Portolu är en ung man från Sardinien som suttit i fängelse ett par år på det italienska fastlandet. Detta verkar inte vara någon större skam för familjen, utan det ses mer som ett oturlig händelse för dem även om Elias kanske kunde ha skött sig lite bättre. I alla fall är det en stor händelse att han nu ska komma hem. Det blir också första gången han träffar sin äldre brors fästmö Maddalena.

Det är olyckligt att Elias varit borta medan hans bror uppvaktade Maddalena. Då hade det kanske gått på ett helt annat sätt. Nu blir Elias och Maddalena förälskade i varandra, men ingen av dem vill svika Elias bror. Elias försöker glömma Maddalena, bland annat genom att i stället ägna sig åt religionen. Kanske borde han lika gärna bli präst?

Frimärksmysteriet på Loberga

Frimärksmysteriet på Loberga
av Sivar Ahlrud

Ett mysterium med tvillingdetektiverna Klas och Göran och deras kusin Hubert, men lite annorlunda än vanligt. Det brukar ju vara så att det är skollov och tvillingarna åker och besöker kusinen i Stockholm eller att det är Hubert som reser upp till tvillingarnas norrländska hemort Vindsele. Men den här gången har Hubert i stället skaffat sig ett sommarjobb, att plugga med en något yngre skolelev som bor på ett slott! – titelns Loberga.

Tvillingarna får ett retsamt brev från kusinen. På hans sommarjobb finns det ett mysterium, men det tänker han minsann klara upp själv, så det så. De blir övertygade om två saker, dels att Hubert är i fara, dels att han inte kan klara sig ur knipan utan deras hjälp. De har inte hans adress, men de tänker inte låta det hindra dem från att "komma till undsättning"!

Många komiska, och en del ganska spännande, situationer. Vad mysteriet består i och vem som klarar upp det får man läsa själv, men jag kan säga att tvillingarna skapar ett eget litet mysterium för Hubert. Kommer han nånsin komma underfund med exakt vad som tilldrog sig på Loberga slott?

Den här boken har fått äran att vara med i Göran Häggs "1001 böcker du måste läsa innan du dör". Bara en sån sak!

Comics – Den stora serieboken

Comics – Den stora serieboken
Redigerad av Jørgen Sonnergaard och Werner Wejp-Olsen

Hittade denna rejält tilltagna serieantologi från 1970 på en bakluckeloppis och tyckte att det lät väl kul. Här blandas spänningsserier, typ Fantomen, och humorserier som Knasen och Snobben. Några känner jag ju väl till, andra har jag minnen av från 80-talet och vissa har jag aldrig hört talas om förr. Det är inte allt som håller. Vissa serier har ju kanske inte åldrats lika värdigt som andra. Några har jag aldrig förstått mig på – Karl-Alfred, jag tittar på dig.

Tydligen fick den här antologin flera uppföljare, som visade upp ännu fler serier. Intressant. Undrar om man kan hitta dem också.

Siden sammet

Siden sammet
av Maria Lang

Ingen sommar utan Lang, eller hur? Nu läser jag ju dem i ordning för första gången, annars borde jag ju ha passat in en riktigt somrig en. Men nu blev det bara den som stod näst i tur. Jag har läst "Siden sammet" tidigare, men man kommer ju aldrig ihåg mordgåtor. Det blir lika rafflande varenda gång.

Platsen är en modeatélje i Stockholm. Hit kommer Camilla Martin för att prova kläder inför en kommande turné till Australien. Christer Wijk är kanske inte så intresserad av dammode, men han följer ju så gärna med Camilla.

Mycket snart får han anledning att bege sig till ateljén igen, men då för att ett mord har begåtts. Vem har haft tillgång till atéljen nattetid? Vem har sett något? Och vem ljuger?

SUB

Ny månad! Igår, men jag hann visst inte skriva något inlägg då. Eller räkna mina böcker, men det har jag gjort idag. I SUB:en finns det nu 2046 böcker. Och för övrigt:

Det går jättebra med Goodreadsmålet. Ligger nästan en månad före där.
Inget läst i Jorden runt-projektet, men jag håller på med en bok nu.
Varken franska eller tyska läst.
Däremot har jag läst en kvinnlig nobelpristagare.