torsdag 30 juni 2005

The Princess Diaries: Third Time Lucky


The Princess Diaries: Third Time Lucky
av Meg Cabot

Mia har en pojkvän. Tyvärr inte den hon vill ha. Mia är kär i sin bästa kompis storebror och när hon fick en massa meddelanden från en hemlig beundrare så hoppades hon att de kanske var från honom. Men det var de inte. Visst, hon gillar Kenny och hon vill inte såra honom, men hon älskar honom inte. Vad ska hon göra?

Det börjar närma sig jullov och då ska Mia åka på sin första officiella resa till Genovia, landet som hon helt plötsligt har blivit tronarvinge i. Därför måste hon prova en massa kläder som hennes släkting Sebastiano, Genovias ende modeskapare, har designat - något som leder till mer komplicerade situationer än nån kan ana. Men först måste Mia klara alla prov och lyckas hantera bästisen Lillys vansinniga idéer.

Jo, det är fortfarande roligt. Undrar hur länge serien kommer hålla på. Det finns några böcker till i alla fall, men jag vet inte om det fortfarande kommer nya. Skulle inte förvåna mig. Det har ju faktiskt bara gått tre månader i Mias dagböcker (i bok tre alltså), så det kan ju fortsätta ett tag. Risken är ju att böckerna blir sämre.

Det vore nog kul att se filmerna förresten. Kanske borde ta och hyra dem. :)

Tidigare böcker i serien:
1. "The Princess Diaries"
2. "The Princess Diaries: Take Two"

onsdag 29 juni 2005

Harlequin Valentine


Harlequin Valentine
av Neil Gaiman
Illustrerad av John Bolton

Det är Alla hjärtans dag och Harlekin sätter fast sitt hjärta med en lång nål på Missys dörr. Hon lägger hjärtat i en plastpåse, som hon lägger i sin kappficka, torkar av blodet från dörren och ger sig iväg för att hitta en förklaring. Harlekin följer efter henne, osynlig, och de människor han passerar förbi utsätts för olika spratt. Förstår Missy vad hjärtat kommer ifrån nån gång? Jodå, men hur och vad som händer sen kanske inte är helt väntat.

Den första reaktionen efter att ha läst det här seriealbumet är: Va? Vad hände?

Sedan är det ett kapitel om Harlekin och de andra figurerna i Commedia dell'arte, och om harlekinader och engelska pantomimes, och när man sen tänker efter och kanske läser serien en gång till så tänker man: Ahaa. Nu förstår jag.

Fina bilder. Jag tycker om dem.

tisdag 28 juni 2005

Fler Bamseböcker


Bamse i Vilda Västern
Bamse åker till Månen
av Rune Andréasson

Läste två Bamsebilderböcker nyligen och det här är resten av serien, som även (bara?) finns i en volym numera. De här två hade alla sidor kvar. Lyx! :)

I "Bamse i Vilda Västern" får Bamse brev från sin morbror Grizzly i Chaparedo. Staden plågas av banditer och ingen vågar vara sheriff där längre efter att de senaste sherifferna försvunnit spårlöst. Vill bamse komma och rensa upp? Så klart han vill, tillsammans med Skalman och Lille Skutt, och med hjälp av Farmors dunderhonung och hennes nya "Sololja Special".

Skalman är ju som bekant uppfinnare och i "Bamse åker till Månen" bygger han en Konvertabel Anti-Gravitator-Grej (KAGG). Med den reser gänget (inklusive Husmusen och Katten Janson) först en bra bit ner i underjorden och sedan till månen, där de hoppar högt och hjälper några andra rymdfarare.

Du går fel väg


Du går fel väg
av Jason

Nej, jag förstår mig inte på Jasons serier. De är väl helt okej, men de berör mig inte nåt särskilt.

"Du går fel väg" är i alla fall baserad på "Frankenstein", fast rätt löst tror jag (har inte läst "Frankenstein"). Den vansinnige vetenskapsmannen skapar en kvinna till sitt monster, men vill sedan ha henne själv. Mot hennes och monstrets vilja. Dessutom har den ensamme assistenten en stor roll.

måndag 27 juni 2005

Titta Max grav!


Titta Max grav!
av Barbro Lindgren
Illusterad av Eva Eriksson

Tror det var min bror som inte kände till Maxböckerna. Hur kan han ha missat dem? De var väldigt populära när jag gick i skolan. Vi var väl lite gamla för dem i och för sig. (Pingu var också väldig poppis.) För den som inte vet vad jag pratar om så handlar de om en bebis som heter Max och som har en tax. Böckerna är skrivna på nån sorts bebisspråk (verb är onödigt) med sådär två-tre ord per uppslag. De heter t.ex. "Max nalle" och "Max napp".

Den här Maxboken är lite annorlunda. På baksidan kallas den för den första pekboken för vuxna och här får man följa Max under hela hans liv, t.ex. när han rymmer från ålderdomshemmet i sin rullstol och texten är "Max vill ha snus". Hehe. Ja, och till slut dör han och blir begraven. Väldigt skojig bok, åtminstone om man känner till de gamla vanliga Maxböckerna.

Grav under höstlöv


Grav under höstlöv
av Margit Sandemo

Året är 1950. Kriminalkommisarie Odd Stein råkar köra igenom den lilla orten Lindehede på väg hem efter ett arbetsuppdrag. Det väcker oönskade minnen av ett fall som han utredde där strax före kriget. Han löste fallet, tillsammans med polismannen Nils Wangen och Unni, polismästarens brorsdotter som praktiserade på olika avdelningar som ett led i sin planerade karriär på justitiedepartementet, men ingen av dem kände sig tillfreds efteråt. Nu tänker Odd Stein tillbaka på de mystiska händelserna i Lindehede. Han kallades in när en ung kvinna försvann spårlöst i närheten av en enslig tjärn. Den hade rykte om sig att varaförhäxad, många hade försvunnit där genom åren och ingen hade återfunnits. Men de sista åren hade det varit förvånansvärt många sådana här fall. Kunde det ligga brott bakom?

Den här boken var egentligen rätt sjuk. Du kanske ska se det som en varning. Men den var spännande och ibland ganska skrämmande också. Och så fanns det en ganska typisk sandemosk kärlekshistoria, även om den inte tar så stor plats i berättelsen. Helt okej snabbläst underhållning.

(Den här boken ingår i den svenska Sandemoserien, men inte i den norska Margit Sandemos beste føljetonger. I Norge har den kommit ut "på egen hand" istället.)

fredag 24 juni 2005

Kärlekens kirurgi


Kärlekens kirurgi, En invecklingsroman
av Inger Edelfeldt

Berättarjaget, Fredrik Runälv, är en tjugonioårig poet som lovordats för sina tre publicerade diktsamlingar. Själv känner han sig mest som en bluff. Han har inte kunnat skriva på länge. Det han skriver nu, den här boken, är inte alls en diktsamling. Det är en bekännelseroman, berättelsen om honom och Isa och hur snett det gick till slut.

Sedan Fredriks senaste långvariga förhållande tog slut har han avverkat kvinnor på löpande band. (Fast hans kompis Ingegerd, som författar självbiografiska böcker med mycket sex i, försäkrar honom att han inte är så hemsk som han tror, han bara överdriver.) Så träffar han Isa och blir betagen. De blir ett par och är lyckliga tillsammans, trots att Isa inte riktigt är lika kultiverad som Fredrik. Hon har haft det jobbigt. För inte så länge sedan gjorde hennes pojkvän sedan urminnes tider slut. Han var krävande och slog henne ibland. Nu vill han ha henne tillbaka, men det vill inte Isa. Men hon bryr sig ändå om honom, och eftersom han har funnits i hennes liv så länge kommer han ofta på tal när hon ska berätta minnen, något som Fredrik inte alls tycker om. Lite beror väl hans svartsjuka på att Isa och hennes före detta tillhör samma värld, medan han själv känner sig stel och högtravande i jämförelse. Dessutom har han dåligt samvete över att Isa liksom lockar fram hans aggressivitet. (Det är nästan som nån sorts tvångstankar han verkar ha. Tänk om han skulle bete sig som ett riktigt svin. Fast det gör han ju aldrig. I stort sett. Han överdriver som sagt.) Sakta men säkert börjar Fredriks och Isas relation förändras till något som inte är så bra...

"Kärlekens kirurgi" är väl inte en av Inger Edelfeldts bästa böcker, men eftersom det är Inger Edelfeldt så är den ju ändå bra. Man förstår hur Fredrik tänker även om man tycker att han borde ta och skärpa sig. (Klipp dig och skaffa ett jobb, liksom.) Vill man läsa boken så är det nog biblioteket som gäller. Kanske antikvariat. Jag hittade mitt exemplar på Tradera.

torsdag 23 juni 2005

Fantomen - De bästa äventyren av Kari Leppänen


Fantomen - De bästa äventyren av Kari Leppänen

Idén bakom den här serien Fantomenpocketar är visst att i varje del samla ihop en av alla Fantomentecknares bästa historier. Först ut är Kari Leppänen. Jag känner faktiskt igen namnet. Wow, så duktig jag är. :)

Jag är inget stort Fantomen-fan egentligen, men när de rear ut böcker så kan jag gott läsa dem. (Se även detta inlägg.) Och det hör ju nästan till allmänbildningen att ha lite koll på Fantomen. :)

Är Fantomen väldigt mycket populärare i typ Skandinavien än i andra länder? Man hör ju inte talas om den så mycket i amerikanska superhjältesammanhang trots att det är en amerikansk serie. Men bortsett från Disneyserier kanske så är väl Fantomen den enda serie som finns i flera serietidningar samtidigt i Sverige? (Det finns den vanliga tidningen och krönikan och de här pocketarna.)

onsdag 22 juni 2005

Siddhartha


Siddhartha, Eine indische Dichtung
av Hermann Hesse

Siddhartha är en brahminson för 2500 år sedan. Han söker efter sig själv och lämnar sin fars hem för att leva som asket. Efter en tid slår han dock in på en ny väg och börjar leva endast för världsliga nöjen och pengar. Efter många år inser han att han äcklas av det livet och börjar istället leva mycket enklare. Till slut når han faktiskt fram till någon sorts visdom eller insikt.

"Siddhartha" ska väl liksom vara en sån där bok som förändrar ens liv, men nej, den gjorde inte det. Kanske borde jag inte ha läst den på tyska. Det blir ganska svårläst och det är lätt att tappa tråden bland alla filosofiska tankar. Men för att vara ärlig tror jag inte att den hade blivit en så enorm upplevelse även om jag läst den på svenska. Jag är säkert vad som kallas en "Kindermensch" (en sån där världslig typ, om jag förstod det hela rätt) i boken. ;-)

tisdag 21 juni 2005

Bamseböcker



Bamse och sjörövarna
Bamse och lejonet
av Rune Andréasson

Marikas bokdagbok - din guide till den mer avancerade litteraturen. :-D

Jag lånade en hel hög bilderböcker sist jag var hemma hos mina föräldrar. De flesta visar sig, inte helt överraskande, ha varit bättre när jag var liten. (Inte "Dr Dogg", den köptes när min syster var liten och jag gick på gymnasiet.) Bamse är bättre i serieform än som här i bilderboksform, men det är ju hög nostalgifaktor på de här böckerna. De är tydligt vällästa, alla sidor finns inte kvar. Den ena hade dessutom använts till att pressa löv, så den hade fläckar inuti.

"Bamse och sjörövarna" finns väl som film också? Sån där där alla figurerna utför samma rörelse väldigt många gånger. :) Bamse och Lille Skutt hittar en skattkarta på Farmors vind och tillsammans med Skalman ger de sig av för att leta upp skatten. Men Vargen får nys om deras planer och han och sjörövarna försöker stjäla skatten. I "Bamse och lejonet" har en lejonunge rymt från en cirkus. Lejonet upphittas i Lille Skutts garderob och Bamse, Lille Skutt och Skalman åker till Afrika för att lämna tillbaka lejonet till dess föräldrar. Nostalgi nostalgi.


Mermaid Saga 1


Mermaid Saga 1
av Rumiko Takahashi

Rumiko Takahashi är hon som gör Ranma ½, men Mermaid Saga är i en helt annan genre, nämligen skräck. Den består av fristående historier, men med återkommande huvudpersoner (åtminstone här, det kanske ändras senare). I den här pocketen är det fem kapitel, vilket blir två och halv historia. Det känns ju rätt mycket som ett trick för att få en att köpa nästa pocket också (men förlaget skulle säkert förklara det med sidantal och sånt). Visserligen tänkte jag ändå göra köpa nästa, men det är en smula irriterande i alla fall.

Enligt legenden blir man odödlig om man äter köttet av en sjöjungfru. Det är många som vill ha evigt liv och köttet är mycket eftertraktat men innebär också en stor risk. De flesta tål inte köttet utan dör eller förvandlas till ett monster. Men Yuta klarade sig. För 500 år sedan åt han, utan att veta om det, sjöjungfrukött och nu kan han inte åldras och dö. Jo, han kan dö, genom halshuggning, men det vill han inte. Han vill att förbannelsen, för det är så han ser det, ska upphävas så att han kan åldras och dö normalt. Därför vandrar han omkring för att hitta en sjöjungfru som kan hjälpa honom.

I den första av berättelserna, "A Mermaid Never Smiles", kommer Yuta till en isolerad by där det enbart bor kvinnor. Alla ser likadana ut. Utom en, den unga flickan Mana som skäms bort av de andra men vars fötter är fastlåsta för att hon inte ska kunna rymma. Vad pågår egentligen i byn? Nästa berättelse, "The Village of the Fighting Fish", verkar utspela sig långt tidigare. Den handlar om pirater och jakten efter en sjöjungfru. "Mermaid Forest", den berättelse som är halv, utspelar sig strax efter den första. Yuta och Mana hamnar i ett hus som bebos av två systrar med en skrämmande hemlighet.

Det här är inte sån skräck som man blir direkt rädd av, men ganska spöklikt är det i alla fall. Jag gillar det. :)

måndag 20 juni 2005

Fushigi Yûgi vol. 11 och 12



Fushigi Yûgi volume 11: Veteran
Fushigi Yûgi volume 12: Girlfriend
av Yû Watase

Miaka och hennes krigare kämpar för att lyckas frammana guden Suzaku innan motsvarande grupp från fiendelandet lyckas frammana sin gud Seiryu. Precis som Miaka är Suzakus prästinna är hennes bästa vän Yui Seiryus prästinna. Av flera olika anledningar så hatar Yui numera Miaka, men Miaka vill rädda sin vän från Seiryukrigaren Nakagos manipulation.

Samtidigt vet inte Miaka och hennes älskade Tamahome hur de ska förhålla sig till varandra. Det sägs att de aldrig kan få varandra för så fort Miakas uppdrag är slutfört kommer hon återföras till sin egen värld. Ska de försöka göra slut på sina känslor nu eller ska de fortsätta älska varandra trots att det troligen kommer leda till mer lidande i framtiden?

Historien är rätt invecklad nu, det börjar närma sig slutet. Tror att det ska vara sexton delar allt som allt. Jag tycker om den här serien. Visserligen var den nog lite bättre i början, men det dyker fortfarande upp nya spännande händelser och karaktärer.

Tidigare böcker:
- Fushigi Yûgi vol. 1: Priestess
- Fushigi Yûgi vol. 2: Oracle
- Fushigi Yûgi vol. 3: Disciple
- Fushigi Yûgi vol. 4: Bandit
- Fushigi Yûgi vol. 5: Rival
- Fushigi Yûgi vol. 6: Summoner
- Fushigi Yûgi vol. 7: Castaway
- Fushigi Yûgi vol. 8: Friend
- Fushigi Yûgi vol. 9: Lover
- Fushigi Yûgi vol. 10: Enemy

söndag 19 juni 2005

Eleanor Rigby


Eleanor Rigby
av Douglas Coupland

Liz Dunn är ensam. Det har hon alltid varit, och bortsett från det så lever hon ett bra liv. Fast det är lite svårt att bortse från ensamheten förstås. Men 1997, när kometen Hale-Bopp är synlig från jorden och Liz har bullat upp med lättuggad mat och snyftfilmer för att ta sig igenom konvalescenstiden efter sin tandoperation, förändras hennes liv helt. Hon får ett samtal från sjukhuset, de har en ung man där, han är medvetslös efter en överdos och på hans armband står det att om det händer honom något så ska Liz Dunn kontaktas. Det visar sig att den unge mannen är Liz son. Va, var inte hon helt ensam (bortsett från mamma och syskon då), har hon en son? Var kom han ifrån? Syskonen och arbetskamraterna är mållösa. Liz själv och hennes mamma visste förstås om det, hon fick honom i tonåren och adopterade bort honom. Nu flyttar Jeremy, som han heter, in hos Liz. De finner varandra från början, han är speciell och smart och rolig, och nu är Liz inte ensam längre. Men det här betyder inte att allt bara är bra. Förstås.

Jeremydelen av historien utspelar sig som sagt 1997, men minst lika mycket av handlingen utspelar sig i nutid (2004), och dessutom finns det en hel del tillbakablickar på händelser i Liz barndom och tonår. Även om mycket i boken är tragiskt så finns det massor av komiska scener också. Dessutom är Liz ganska cyniska kommentarer om omvärlden härliga att läsa. Jag tycker mycket bättre om "Eleanor Rigby" än den förra Couplandboken jag läste, "Hey Nostradamus!". Den här gången brydde jag mig mycket mer om personerna.

fredag 17 juni 2005

W.i.t.c.h. - Till Arkhanta, bok 2 av 3


W.i.t.c.h. - Till Arkhanta, bok 2 av 3

Yes, äntligen en ny W.i.t.c.h.! Kan de inte komma ut lite oftare bara? Nästa del ska liksom inte komma förrän i vinter! Men jag vill ju veta hur det går. Visserligen ligger serietidningen minst ett år före pocketarna, men det känns som om det är fusk. Och jag är inte så värst intresserad av resten av tidningen, personlighetstester och vad det nu är i den. :)

I förra pocketen bestämde sig en av W.i.t.c.h.-tjejerna för att hon inte ville vara med i gruppen så länge hon känner att gruppen inte själva tillåts ha kontroll över vad de gör. Eftersom de måste vara fem i gruppen får hon en "vikarie", krigerskan Orube. Hon måste bo i samma stad som de andra tjejerna och de får ansvaret att se till att hon klarar sig. Men de kommer inte särskilt bra överens. Orube har svårt för att att jobba i grupp, speciellt med ett gäng småtjejer. Enda orsaken till att hon går med på det är för att lyda Oraklets order. Han har en annan tanke med att sätta Orube på det här uppdraget - att hon ska lära sig att förstå människor bättre. Att ta hand om Orube blir inte ett lätt uppdrag för tjejerna. Inte nog med att hon är fientligt inställd, hon kommer dessutom inte från vår värld - hon är inte ens en människa.

Samtidigt har de problem med att de bevakas av "vikarien i IT-kunskap" (i själva verket en hemlig agent) och med att deras stjärndroppar, de kopior av sig själva som de gör när de själva måste försvinna på ett uppdrag, börjar bli alltmer viljestarka. Och så är det natuligtvis deras nuvarande uppdrag. Ari, Arkhantas omtyckte härskare, har gjort uppror mot Oraklet eftersom han tycker att det är dennes fel att sonen Maqi är helt innesluten i sig själv. Som vapen har Ari en tillfångatagen banshee, och hennes krafter tycks vara starkare än W.i.t.c.h.-tjejernas. (Omslagsbilden föreställer förresten Orube som får in en snygg spark på vår kära banshee. Hehe. Jag gillar Orube.)

Tidigare böcker i serien:
1. "W.i.t.c.h. - De tolv portarna, bok 1 av 3"
2. "W.i.t.c.h. - De tolv portarna, bok 2 av 3"
3. "W.i.t.c.h. - De tolv portarna, bok 3 av 3"
4. "W.i.t.c.h. - Kandrakars hjärta, bok 1 av 3"
5. "W.i.t.c.h. - Kandrakars hjärta, bok 2 av 3"
6. "W.i.t.c.h. - Kandrakars hjärta, bok 3 av 3"
7. "W.i.t.c.h. - Till Arkhanta, bok 1 av 3"

torsdag 16 juni 2005

Lästips inför sommaren

Läste Magix' sommarboktips och blev inspirerad att skriva en egen lista. jag vet inte hur man skiljer sommarläsning från resten av årets läsning bortsett från att man ibland måste åka runt med den lite mer, så det är bra om den finns som pocket. Jag blandade lite mellan tungt och lättläst. Vissa kanske vill passa på att läsa svårare saker när de lediga medan andra vill lata sig med nåt enkelt. :)

- Margit Sandemos "Sagan om Isfolket" hör väl till det mer lättlästa men är ändå ett rejält projekt. 47 böcker. Men man klämmer lätt ett par om dagen. :)

- "Hemma hos Martina" av Martina Haag är en kåserisamling som passar bra om man vill läsa något som får en att skratta.

- "Watermelon" och "Rachel's Holiday" av Marian Keyes är också väldigt roliga, däremot tycker jag att man kan skippa "Angels".

- Och så finns ju Katarina Mazettis "Grabben i graven bredvid". :) Uppföljaren "Familjegraven" har jag inte läst än, men räknar nästan med att den är kul.

- Fler skratt får man i James Herriots böcker. Den enda jag har skrivit om här är nummer fyra - "Vet In Harness".

- Har du istället tänkt passa på att läsa klassiker så kanske första- och andraplatsen i listan över de bästa svenska böckerna under 1900-talet är nåt - Vilhelm Mobergs Utvandrarserie och romanserien Stad av Per Anders Fogelström. Jag gillar särskilt Stad-böckerna.

- "Mor gifter sig" av Moa Martinson är också väldigt bra. Självbiografisk, fast med andra namn på folk.

- Några av mina utrikiska klassikerfavoriter är "Little Women" ("Unga kvinnor") av Louisa May Alcott, "Jane Eyre" av Charlotte Brontë och "To Kill A Mockingbird" av Harper Lee. (Kommer inte ihåg vad den heter på svenska, men om det är Harper Lee som är författaren så är det rätt bok. Ingen särskilt produktiv författare om man säger så.)

- Och Dorothy Parker. Hon är cool. Läs t.ex. dikt- och novellsamlingen "En enda ros".

- Ny Harry Potter-bok i sommar! De fem som redan finns kanske behöver läsas (om)...

- Fler bokserier: Nancytrilogin av Elsie Johansson ("Glasfåglarna", "Mosippan", "Nancy"), Jan Kjærstads trilogi om Jonas Wergeland, Tove Nilsens Skyskrapertrilogi (del ett finns inte på svenska dumt nog, men det är del två och tre som är bäst i alla fall), Annika Thors böcker om de judiska systrarna Steffi och Nellie som kommer till Sverige under andra världskriget ("En ö i havet", "Näckrosdammen", "Havets djup", "Öppet hav").

- Och så Diana Gabaldons spännande/romantiska/roliga serie om 1900-talskvinnan Claire som hamnar i 1700-talets Skottland...

- Mer historiskt blir det i Judith Merkle Rileys böcker. Mina favoriter är de båda böckerna om den medeltida engelskan Margaret, "En vision av ljus", "I det gröna lejonets spår" (det är nog lättare att hitta dem på svenska än på engelska, det finns även en tredje del som bara finns på tyska), och "The Oracle Glass" ("Den mörka spegeln" på svenska), som utspelar sig i 1600-talets Frankrike.

- Men hallå, deckare då? Tja, Håkan Nessers "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" och "och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla" är ju somriga. Och "Stenarna skola ropa" av Ruth Rendell är bra i största allmänhet. (Den heter "A Judgment In Stone" om man föredrar engelska.)

- Det behövs nog lite böcker om missförstådda/illa behandlade barn också. :) Jag brukar tycka att Peter Pohls böcker är lite väl eländiga, men "Janne, min vän" är faktiskt himla bra. Katherine Patersons "The Great Gilly Hopkins" ("Gilly Hopkins hittar hem" eller nåt sånt) verkar också vara en sån därbok som är mycket bättre än författarens övriga böcker. (Fast jag kan ju förstås bara döma efter de få böcker av Pohl respektive Paterson som jag har läst.) Sylvia Cassedy däremot verkar skriva bra böcker för jämnan. "Den bästa sommaren" till exempel. "Holes" (finns på svenska, minns inte titeln) av Louis Sachar är rätt udda, men bra, om en pojke som hamnar på en mycket märklig uppfostringsanstalt (eller vad man ska kalla det).

- Mindre deppigt är det i Astrid Lindgrens böcker. Bara välj nån av klassikerna, den lär ju vara bra liksom. "Häxtävlingen" av Eva Ibbotson är ännu ett barnbokstips.

- Precis som Neil Gaiman och Inger Edelfeldt alltid går att rekommendera.

- Om du vill ha nåt tjockt att läsa så kan du ju alltid leta upp nåt av Stephen King. Han är bättre än man tror. (Hehe, ungefär den sloganen finns på några reklamskyltar på spårvagnen just nu. Det ska få folk att bli intresserade av området Hjällbo. Kunde de inte hittat på nåt bättre?)

- Avdelningen speciella böcker: "Naiv. Super." av Erlend Loe, "Pompeji" av Maja Lundgren, "Lyckad nedfrysning av herr Moro" (en antologi med text och bilder).

- Tecknade serier är ju aldrig fel... Roliga och lättlästa är t.ex. W.i.t.c.h. (åttonde pocketen har just kommit ut) och Ranma ½. Och det åttonde Rockyalbumet kom ut alldeles nyligen.

- Åh, och "Musselstranden" av Marie Hermanson är spännande och somrig.

I en klass för sig


I en klass för sig - Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer
av Fanny Ambjörnsson

Fanny Ambjörnsson är en av de som ligger bakom "Ett hjärta i jeans" och "Uppror pågår". Båda de böckerna tyckte jag mycket om. De är lättlästa och intressanta böcker som i första hand riktar sig mot tjejer i tonåren sådär.

"I en klass för sig" är Fanny Ambjörnssons doktorsavhandling så den är lite annorlunda. Språket är vetenskapligt och texten blir naturligtvis mycket tyngre än i ovan nämnda böcker. Samtidigt är det inte svårare än att det går ganska lätt att läsa och ämnet är lika spännande. Det handlar om vad det innebär att vara tjej, det vill säga hur tjejer beter sig för att signalera att det är just det de är. Det gäller t.ex. utseende, kroppsspråk, samtalsämnen och hur de beter sig i varandras sällskap samt i mer offentliga sammanhang (som i klassrummet). För att ta reda på detta har Fanny Ambjörnsson följt tjejerna i två gymnasieklasser under mer än ett skolår och det är denna forskning som läsaren nu får ta del av. Klasserna hon följde tillhörde två helt olika gymnasieprogram, detta för att se hur idéer om kvinnlighet skilde sig mellan olika samhällsklasser. I den ena klassen, som gick samhällsprogrammet, var eleverna i stort sett medelklass, men eleverna på barn- och fritidsprogrammet oftast tillhörde arbetarklassen. Det var ganska stora skillnader mellan tjejernas typiska beteende i de båda klasserna.

Jag rekommenderar absolut den här boken till de som är intresserade av ämnet.

tisdag 14 juni 2005

Violent Cases


Violent Cases
av Neil Gaiman
Illustrerad av Dave McKean

Jag vill ha allt som Neil Gaiman har skrivit. Och om det är Dave McKean som har gjort bilderna så är det ju ingen nackdel om man säger så. :) Jag har läst "Violent Cases", som är den första serie de gjorde tillsammans, tidigare, lånade den på bibblan för ett par år sen. Men jag ville ju gärna äga den och nu gör jag det.

Du vet hur stora delar av barndomen påminner om drömsekvenser eftersom man inte riktigt fattar hur saker och ting hänger ihop eller varför vuxna beter sig som de gör? "Violent Cases" är en berättelse som fångar den känslan. Berättaren minns en sak som hände när han var fyra och ett halvt. Hans pappa råkade dra hans arm ur led eller nåt sånt och tog honom till en osteopat. Osteopaten var en gammal man och innan han kommit till England hade han bott i USA, och där hade han varit Al Capones osteopat. Allt det här berättar han för fyraåringen, som inte riktigt förstår och som inte ens visste vad gangsters var innan. Och så är det ett barnkalas på ett hotell, en trollkarl och män i hatt. Vad som verkligen hände vet inte ens berättaren, genom åren har minnena förändrats och blandats ihop. Det är en underlig historia, och mycket bra. Bilderna är perfekta. De skapar det mesta av den speciella stämningen.

måndag 13 juni 2005

Neon Genesis Evangelion del 3 - Ett vitt ärr


Neon Genesis Evangelion del 3 - Ett vitt ärr
av Yoshiyuki Sadamoto/Gainax

Shinji tänkte sluta som evangelionpilot. Han blev aldrig tillfrågad om han ville riskera livet för att rädda jorden och hans pappa som konstruerat Evangelion bryr sig inte ens om att berömma honom när han klarar sina uppdrag. Men Shinji ångrade sig. Han har aldrig brytt sig om något men nu har han äntligen nästan fått vänner. Men den första evangelionpiloten (det är bara de två), en flicka vid namn Rei, är svår att komma in på livet. Hur kommer det sig att Shinjis pappa är så omtänksam när det gäller henne?

Jag tycker verkligen om den här serien har jag kommit fram till. Hänger fortfarande inte med i stridsscenerna men det gör inget.

Sist i pocketen är det ett par sidor om vilka andra mangaserier som är på gång från förlaget. Kare Kano ska komma på svenska. Finemang. :) Har funderat på att läsa den och det blir ju mycket billigare om den kommer på svenska. "Kana de manga" är tydligen en "ABC-bok" med de båda fonetiska japanska alfabeten. Den vill säkert min syster ha. Det fanns en massa annat också, men det var inte fullt så intressant för mig.

Tidigare delar i serien:
- Neon Genesis Evangelion del 1 - Apostlarna anfaller
- Neon Genesis Evangelion del 2 - Pojken och kniven

Dr Dogg, den lille husläkaren


Dr Dogg, den lille husläkaren
av Babette Cole

Tyvärr var den här bilderboken för stor för min scanner så jag fick leta upp en annan bild. Det här är den engelska utsidan, men den svenska ser likadan ut bortsett från titeln. Jag tror jag köpte (eller fick mamma och pappa att köpa) "Dr Dogg" till min lillasyster (som var mycket yngre då) på bokrean nån gång för att den verkade så knäppt rolig. En av fördelarna med småsyskon. :)

Dr Dogg är doktor, och hund hos familjen Osundh. Det är mycket jobbigt för familjen sköter inte om sig alls. När Dr Dogg är på konferens i Brasilien blir alla de fem barnen Osundh och dessutom deras farfar sjuka. Dr Dogg måste komma hem och ordna upp. En har löss, en har öroninflammation etc etc. Det är lite pedagogiskt, typ att barnen som läser ska lära sig att tvätta händerna när det har varit på toa och så, men det blir inte direkt störande, mycket p.g.a. bilderna. De är roliga. :)

Jag skulle gärna vilja läsa fler böcker av Babette Cole. Det verkar som om hon ofta tar upp aningen tabubelagda ämnen, som i "Hair in Funny Places", "Mummy Never Told Me" och "Mummy Laid an Egg". De båda sistnämnda har fått väldigt blandade recensioner på amazon.co.uk, några älskar dem medan andra tycker att de är "inappropriate". Intressant. Böckerna om Princess Smartypants (den första finns på svenska, "Prinsessan Fiffig") verkar också kul. Undrar om de här böckerna finns på bibblan. "Mamma lägger ägg!" lär ju i alla fall finnas. De som inte översatts till svenska är mer tveksamt om de finns.

söndag 12 juni 2005

Miranda och den blå skålen


Miranda och den blå skålen
av Kerstin Sundh

Fortsättningen på "Miranda och pärlhalsbandet" utspelar sig hösten och vintern efter händelserna i den första boken. Nu får man äntligen reda på hur gammal Miranda är, elva år. Det framgick inte riktigt i den förra boken.

Miranda och hennes storebror Otto är uppvuxna utan någon pappa. Ibland har deras mamma fått pengar från någon och plötsligt får hon brev. Ottos pappa, som varit på sjön, ska komma! Ja, han är bara Ottos pappa. Miranda har tydligen en annan pappa, och honom har de aldrig hört något ifrån. Ottos pappa vill gifta sig med barnens mamma och att de ska bli en familj. Men han har blivit frälst och mamman tycker att han har blivit tråkig. Hon vill gärna festa och ha lite kul. Otto, som är mammans favorit, kanske hellre vill bo med sin pappa inne i stan än hos mamman på Åsbacken. Miranda känner sig utanför.

Hon får jobb som barnvakt och ibland tar hon med bebisen till Lovisa i Storhöjden, en vuxen bonddotter som tar hand om sin gamla elaka pappa (som numera är sängliggande och inte kan göra henne något). Vid jul ställer Lovisa fram en vacker blå skål. En gång fanns det två likadana, berättar Lovisa, men en av dem försvann. Exakt en likadan skål finns hemma hos Miranda, det finaste de äger. Har mamma jobbat på Storhöjden och stulit skålen där?

Det är inte riktigt lika mycket action i den här boken som i "Miranda och pärlhalsbandet" men det hinner ju hända rätt mycket ändå. Jag tycker att böckerna är bra och välskrivna och rekommenderar dem till de som läser barnböcker.

Ständigt denne Edwardson

Att Åke Edwardson har skrivit en ny bok var ganska tydligt igår. Det kändes nästan som om han förföljde mig, eller kanske tvärtom. Jag tror att han signerade på stadens alla Wettergrens. Jag var bara på stan och gick in i massor av bokhandlar och antikvariat med förhoppningen att någon skulle ha ett par böcker som min syster vill ha men som är slut från förlaget ("Drömslottet" och "Anne på Ingleside" av. L. M. Montgomery - i rätt design förstås). I Wettergrensbutik A märkte jag inget särskilt, men i Wettergrensbutik B var det signering på gång. Kul, tänkte jag. Nu blir min listapå författare jag har sett i verkligheten lite längre, och det är inte ens Bokmässa. Och sen var han minsann i Wettergrensbutik C också. Och jag köpte inte ens nåt... Har faktiskt aldrig läst något av honom. Jag har hört att böckerna ska vara bra men det verkar dumt att köpa ännu fler deckare när jag har så många olästa i hyllan. Borde jag läsa Åke Edwardsons böcker i alla fall, eller?

Skaver


Skaver
av Titti Persson

Förra året blev jag inbjuden till en klassåterträff för min klass på högstadiet. Jag gick inte dit. Även om jag inte redan hade haft planer för den helgen (var och hälsade på Morina) och om det dessutom hade varit gratis (det kostade typ 400 spänn att gå dit) så hade jag nog ändå inte gått dit. Varför skulle jag det? Om jag ville umgås med mina gamla klasskompisar hade jag väl gjort det. Har kvar en kompis från högstadiet och vi måste ju inte arrangera tillställningar på Restaurang Borggården för att träffas. :-D

Vi kom att prata om detta på den kompisens möhippa förra helgen och jag kom att tänka på det för inledningen till "Skaver" är just en inbjudan till den gamla klassens återträff, komplett med clipart och en bifogad klasslista med allas nuvarande namn och adresser. De gick ur nian 1990, nu är det 2000 (jag antar att författaren har valt att låta bokens karaktärer växa upp i en tid hon känner till, hon är född 1974). De flesta bor kvar i Skaver, en liten ort i Dalarna. Bara några stycken har flyttat (flytt?) därifrån. Än så länge vet vi inte vad de femton klasskamraterna är för några. Klassåterträffen återkommer först på bokens sista sidor, och då vet vi vilka alla är och vilken roll de hade i klassen. Större delen av boken utspelar sig i två helt andra tider, som blandas hursomhelst. Dels får vi lära känna klassen som lekisbarn, dels som åttondeklassare. Vissa har alltid haft hög status i gruppen, vissa har alltid varit långt ner, medan andra har bytt kompisar och rang. Det är inte alltid det är samma saker som är bra när man är sex som när man är fjorton. (Fast jag vet inte riktigt om det stämmer med mina erfarenheter. Nämn en i min klass som fick totalt ändrad i status under skoltiden! Jag kan iofs ha glömt bort nån. Hehe, är inte så bra på att komma ihåg folk alla gånger. Det tog typ ett år innan jag lärde mig namnen på alla i min gymnasieklass.)

Alltså, jag tyckte att skildringarna var bra, speciellt av klassen som fjortonåringar. Problemet var att det var svårt att hänga med i en bok som inte har en huvudperson utan där i stort sett alla får komma till tals och som dessutom rör sig fram och tillbaka i tiden. Jag skulle egentligen ha velat veta mer om var och en, det var vissa som inte blev så tydliga. Fördelen med att inte ha en eller få huvudpersoner är att det för det mesta blir tydligt att ingen är ondskan personifierad. Hur taskiga nån än är så vet man att han/hon har sina egna problem och osäkerheter. Även om inte det är nån vettig orsak eller ursäkt för att bete sig som de gör.

Jag vill utfärda en varning för att "Skaver" kan framkalla högstadieångest. Om du känner att du inte vill läsa om det så undvik boken.

Jag gillar omslaget förresten. :) Och jag kanske bör tillägga att även om det låter som det så har jag inget emot mina gamla klasskamrater.

onsdag 8 juni 2005

En boklista till

Snattat av Plysjhai.

1. Den ene boka du leser om og om igjen?
- "Juliane och jag" av Inger Edelfeldt. Och en massa annat.

2. Din favoritt-sjanger?
- Barn-/ungdomsböcker och serier verkar det säkert som. Annars "vanliga romaner".

3. Pleier du vanligvis å kjøpe bøker, eller går du på biblioteket?
- Kööööpa. Loppisar är underbara platser.

4. Din favoritt-forfatter?
- Neil Gaiman

5. Tell bøkene i rommet du nå befinner deg i, nøyaktig hvor mange er det?
- Eeeh, tror inte det. Ca. 1400-1500?

6. Tittel og forfatter på disse?
- Jag kan ju klippa och klistra från min boklista, men vem skulle orka läsa?

7. Har coveret/permen på boka mer å si enn tittelen når du ser etter nye bøker?
- Nej, för det mesta köper jag nog böcker som jag känner igen titel och/eller författare på.

8. En bok du liker ganske godt, men som du ikke tør å si til andre at du liker?
- Hallå, jag skriver ju upp alltihop här! Men okej, i "bildat sällskap" kanske jag inte börjar diskutera en följetong av Margit Sandemo det första jag gör.

9. Kunne du tenke deg å gå til et forlag for å få skribleriene dine utgitt?
- Först måste jag nog "skrible" nåt. :) Jag skriver inte, jag bara läser.

10. Hvis du var forfatter, hva ville tittelen på din første bok vært?
- Det har jag så klart inte tänkt på.

11. Hvilken bok har du lest, men absolutt hatet?
- Kommer inte ihåg nu. Jag vet attdet finns ett par stycken som jag varnar folk för, men vilka? "Does My Bum Look Big In This" av Arabella Weir utger sig för att vara rolig som "Bridget Jones..." men är i själva verket bara tragisk. And I don't mean that in a good way. Men det lär ju finnas värre bottennapp.

Damernas detektivbyrå


Damernas detektivbyrå
av Alexander McCall Smith

Nu har jag också läst den här, precis som alla andra. Jag tyckte den var rätt bra. Lite annorlunda än jag hade trott, utan att jag riktigt kan förklara vad jag egentligen hade förväntat mig (nåt mer deckaraktigt kanske?). Kanske inte riktigt ett mästerverk egentligen, men lätt att bli förtjust i.

Mma Ramotswe (Mma betyder typ "fru", jag funderade på om det var en förkortning men det verkar faktiskt vara hela ordet, eller?) ärver sin fars boskap. Hon är hans enda barn och han har tänkt att hon ska sälja boskapen efter hans död och köpa sig en butik och på så sätt ha en tryggad framtid. Han hade väl inte tänkt sig att dottern skulle gå och starta en detektivbyrå, den första i Botswana. Hon är intelligent och lyckas ofta lösa fallen hon får på ganska okonventionella sätt.

"Damernas detektivbyrå" är en trevlig och humoristisk berättelse, och miljön är rätt annorlunda. Boken är egentligen inte så värst deckaraktig. Mysterierna är för det mesta inte så väldigt kniviga utan det som är intressant är miljön. Och Mma Ramotswe är cool. :)

Det finns ytterligare en bok om henne på svenska, "Giraffens tårar" (inte i pocket ännu), och på engelska finns det nog sammanlagt en fem-sex stycken. Jag kommer fortsätta läsa serien, men jag väntar tills de kommer i pocket på svenska. Det är ju inte som om jag inte har nåt att läsa medan jag väntar...

tisdag 7 juni 2005

Miranda och pärlhalsbandet


Miranda och pärlhalsbandet
av Kerstin Sundh

Miranda kommer från den minsta och smutsigaste stugan i Åsbacken. Det är fattigt och slarvigt hemma hos henne. Mamman är inte så mycket för att jobba och någon pappa finns det inte. Miranda trivs inte alls med detta. Hon skulle vilja ha det rent och fint omkring sig och är väldigt förtjust i vackra saker. När mamman ska hjälpa till med disken på guldsmedens 60-årskalas så följer Miranda med och smyger i hemlighet upp på övervåningen. Där hittar hon ett vackert pärlhalsband - och råkar få med sig det hem. Men hon är ingen tjuv. Hon vill lämna tillbaka det, men hon vill dels vara säker på att det blir ordentligt tillbakalämnat, dels vill hon inte att någpn ska få reda på att det var hon som tog det. Under ett par dagar, när hennes mamma dessutom är spårlöst försvunnen, råkar Miranda ut för en mängd spännande händelser och hon möter många nya människor.

En bok som går snabbt att läsa (det är ju en barnbok) men som inte är mindre spännande för det. "Miranda och pärlhalsbandet" är den första av åtta böcker om Miranda.

måndag 6 juni 2005

Robson


Robson
av Pernilla Glaser

Pernilla Glaser letar efter en skådespelare till en pjäs hon ska sätta upp med sin teatergrupp. Robson får rollen och snart blir de båda ett par. De är runt 20 år och lyckliga tillsammans. Men så kommer Robsons cancer tillbaka. Han har redan opererat bort en hjärtumör och trodde att cancern var ett avslutat kapitel. Men nu dyker det upp metastas efter metastas. Robson och Pernilla får bara två år tillsammans och det blir inga lätta år. Pernilla Glaser berättar om deras kärlek och vardag, men samtidigt så präglas hela deras liv av Robsons sjukdom. En mycket gripande och vacker bok som inte alls är sentimental. Läs den.

fredag 3 juni 2005

Vet In Harness


Vet In Harness
av James Herriot

Det här är den fjärde av James Herriots (pseudonym för Alf Wight) böcker om sitt liv som veterinär i Yorkshire. Jag har även läst de tre tidigare - "If Only They Could Talk", "It Shouldn't Happen To A Vet" och "Let Sleeping Vets Lie" - men det var innan jag började med den här bokdagboken. Det finns några till efter denna, men jag är inte säker på hur många. Det finns nämligen även flera "två-böcker-i-en", böcker med speciellt utvalda katt- eller hundhistorier, enstaka kapitel verkar ha gjorts om till fristående barnböcker etc.

I den första boken kommer James Herriot, en ung skotte som just blivit klar med sin veterinärutbildning, till Siegfried Farnons praktik i den lilla byn Darrowby i Yorkshire. Arbetsuppgifterna varierar från att klippa parakitnäbbar till att behandla skador och sjukdomar hos kor och hästar. Det är 1930-tal, så det finns många små bondgårdar och behandlingsmetoderna skilde sig en hel del från dagens. Penicillin och sånt fanns inte än. Herriot berättar roliga och rörande historier om sina möten med alla speciella personligheter i trakten, både bland djur och människor. Det brukar vara så att en eller ett par kapitel berättar om en episod och sen är det nåt helt annat efteråt. Det enda i just den här boken som inte var så kul att läsa var några kapitel om hur James blir övertalad att spela i grannbyns cricketlag (byarna är små, så det finns inte ett lag i varje). De andra spelarna är övertygade om att han är jättebra, men han vet knappt ens hur man gör. Jag vet inte alls, så den biten blir lite obegriplig ibland.

Nu i den fjärde boken är det fortfarande 30-tal. James är nygift och det unga paret bor spartanskt ovanför praktiken, som James numera är delägare i. Men det är krig i Europa och både han och Siegfried har anmält sig som frivilliga till RAF. När som helst kan de bli tvungna att lämna Darrowby. Och det är just det som James gör allra sist i den här boken. Men det finns som sagt fler. Jag tycker mycket om dem och vill gärna läsa allihop. De två kommande heter "Vets Might Fly" och "Vet In A Spin", men efter det vet jag inte, bara att det finns fler ändå.

torsdag 2 juni 2005

"Jag ska läsa den snart."

Camilla har ett bokkylskåp och annars verkar det vara vanligt med stora bokhögar på nattduksbordet med sånt som man snart tänker läsa. Här är mina "ska läsa snart"-böcker:


Några böcker vid sängen, som sig bör. Jag brukar bara läsa en i taget, men det ligger flera stycken här i alla fall.



Eh, ja. Det här är böckerna jag tänker läsa snart. (Ja, den gula plastpåsen på golvet innehåller också böcker. Det är några jag har lånat av min bror.) Hyllan fylls på snabbare än jag hinner läsa...



... så jag har fått ställa några i en annan hylla. (Nyinköpt, det är därför hyllplanet ovanför är helt tomt.)

Jag borde ta ett sabbatsår och bara läsa.

Barna Hedenhös i världsrymden



Barna Hedenhös i världsrymden
av Bertil Almqvist

Jag hittade två Barna Hedenhös-böcker när jag var hemma hos mina föräldrar, så jag lånade båda. Har redan skrivit om "Barna Hedenhös åker bananbåt till kanarieöarna" och nu är det dags för den andra. Här får familjen (eller snarare pappan och sonen) för sig att åka ut i rymden. De har en raket i trä som drivs med "ur-an" och som lastas full av skinka. Deras rymddräkter är av tjock päls och eftersom syrgastuber inte var uppfunna så klarade de sig utan. :) De tar först en tur till månen, men sen bär det av mot Mars. Mars visar sig ligga 4000 år före jorden i utveckling, så samhället där (ja, så klart finns det marsmänniskor) påminner om Jorden på 1950-talet. Den här boken skrevs på 50-talet, fast "mitt" exemplar är från en lite senare upplaga. Min pappa fick den i julklapp 1961står det i den.

Det finns en del småroliga detaljer i den här boken också, men precis som den förra jag läste så var den inte lika bra nu som när jag var liten.

onsdag 1 juni 2005

Ny bok av John Ajvide Lindqvist

Genom Helena fick jag reda på att det snart ska komma en ny bok av John Ajvide Lindqvist (som skrev vampyrboken "Låt den rätte komma in"). Hurra! Det är skräck den här gången också - "Hanteringen av odöda".

Helena skriver förresten ännu mer om vilka böcker som kommer snart. Jag vill bl. a. läsa de nya av Emma Hamberg, Martina Haag och Johanna Thydell.

Tokyo Mew Mew 4 & 5



Tokyo Mew Mew 4
Tokyo Mew Mew 5

av Mia Ikumi och Reiko Yoshida

Jag tänkte egentligen sluta läsa Tokyo Mew Mew, men måste tvångsmässigt läsa klart saker (inte alltid alltså). :) Den här serien är inte så lång, bara sju delar totalt. Men den är egentligen för barnslig för att jag ska gilla den. Den är inte särskilt rolig och historien är tunn, men den är väl lite söt.

Ichigo har äntligen blivit ihop med Masaya. Men det är jobbigt att hinna i tid till dejter och så när man måste rädda världen också. Och tänk om hon skulle råka förvandlas till katt inför honom! (Ichigo har fått sitt DNA mixat med en vildkatts och blir kattliknande hjältinna i strid, men det finns den lilla nackdelen att när hon blir upprörd etc. så förvandlas hon till katt.) (På omslagen ser man Purin, som har ap-DNA, och Zakuro, som har varg-DNA.)

I fyran får man med en äldre serie som bonus (d.v.s. pocketen är ju inte tjockare för det...), "Tokyos svartkattstjej" som är ungefär likadan som "Tokyo Mew Mew" ...

Läs om del 1, del 2 och del 3.