söndag 31 augusti 2008

L

Utmaningen är att nämna en bok OCH en författare på bokstaven. Någon som ni gillar, avskyr, skrattar åt, gråter till, skräms av. Ja, listan kan göras lång men motivera ditt val så vi vet om vi ska hänföras eller skrämmas bort. För er som vill finns också kategorin litterär karaktär att lägga till. Läs mer om Malins "Böcker A-Ö". (Jag gör förresten inte karaktär. För svårt att komma ihåg vad alla heter.)


Oooj, två nya bokstäver! Jag ligger efter. Men en sak i taget. Först blir det L.


Författare: JT LeRoy. Inte för att han(?) är den bästa eller sämsta författaren jag kom på på L, men den mest udda. Han fanns nämligen aldrig. Hela den hemska historien om hans liv var en bluff. Fast böckerna finns förstås ändå, fast de är alltså helt fiktiva i stället för att vara verklighetsbaserade. De var alltså inte undantaget som bekräftar regeln att BOATS alltid är dåliga. ;) Fast de hade inte riktigt varit BOATS i vilket fall som helst. Även om de hade haft en självbiografisk kärna så hade "Sarah" ändå varit en roman och "Hjärtat är bedrägligast av allt" hade ändå varit en novellsamling. Själv tycker jag att det nästan är ännu mer spännande att författaren också var fiktiv, inte bara böckerna. Jag skrev lite om JT LeRoy när avslöjandet precis hade kommit.

Bok: "The Life and Opinions of Tristram Shandy, Gentleman" av Laurence Sterne. En väldigt speciell bok som det tog hemskt lång tid att läsa. Jag är rätt nöjd med att ha tagit mig igenom dem, men jag kommer absolut inte göra om det!


Tidigare bokstäver:

1. W
2. P
3. C
4. B
5. S
6. A
7. K
8. T


Fear of Comics


Fear of Comics
av Gilbert Hernandez

"Fear of Comics" är en samling korta serier som Gilbert Hernandez gjorde efter att hans och brödernas serietidning Love and Rockets lagts ned (den kom tillbaka några år senare). Han hade visst en egen serietidning ett tag och publicerade dessutom serier i andra tidningar. jag antar att han ville syssla med annat än sin stora berättelse om den latinamerikanska byn Palomar ett tag, för här är inte mycket material från den världen. Det finns ett par Palomarrelaterade serier, och dessutom några som utspelar sig i en by som åtminstone påminner om Palomar. Men mest är det helt andra miljöer. Och för det mesta är de väldigt mycket konstigare än Palomar. Absurda, drömlika, nästan osammanhängande SF-historier t.ex. Men jo, man kan absolut se att det fortfarande är samma person som har gjort serierna. Det är bara en lite annan sida som kommer fram här. Den har synts i de tidigare samlingarna också, men inte lika mycket.

Detta är inte direkt min favorit bland Love and Rockets-samlingarna. Jag föredrar ju serier där man får veta mycket om personerna men där det kanske inte händer så mycket. Här är det nya figurer nästan hela tiden, och de gör märkliga och direkt sjuka saker...

Love and Rockets "Volume 1":
1. "Music For Mechanics" (Los Bros Hernandez)
2. "Chelo's Burden" (Och här med.) (Los Bros Hernandez)
3. "Las Mujeres Perdidas" (Los Bros Hernandez)
4. "Tears From Heaven" (Och här.) (Los Bros Hernandez)
5. "The House of Raging Women" (Los Bros Hernandez)
6. "Duck Feet" (Los Bros Hernandez)
7. "The Death of Speedy" (Jaime Hernandez)
8. "Blood of Palomar" (Gilbert Hernandez)
9. "Flies On the Ceiling" (Los Bros Hernandez)
10. "Love and Rockets X" (Gilbert Hernandez)
11. "Wigwam Bam" (Och här.) (Jaime Hernandez)
12. "Poison River" (Gilbert Hernandez)
13. "Chester Square" (Jaime Hernandez)
14. "Luba Conquers the World" (Gilbert Hernandez)
15. "Hernandez Satyricon" (Los Bros Hernandez)

Mer av Jaime Hernandez:
- "Whoa Nellie!"

lördag 30 augusti 2008

Josie Under Fire


Josie Under Fire
av Ann Turnbull

Den femte boken om huset på nummer 6 Chelsea Walk äger rum 1941, under blitzen. Josie kommer egentligen från en annan ort, men nu ska hon bo hos sin moster och sin kusin Edith i London ett tag. Josie tycker faktiskt att det ska bli skönt att komma hemifrån. Hemma ser folk ner på henne familj och Josie blir mobbad i skolan. Allt för att hennes bror Ted är vapenvägrare. Inte så populärt när man var och varannan natt tvingas ner i sina skyddsrum på grund av de tyska bombplanen. Tänk så mycket enklare det hade varit om Ted hade varit som Ediths bror Peter. Spitfirepilot är ungefär det finaste man kan vara.

Edith är väldigt snäll och väluppfostrad när vuxna ser och hennes mamma anar inget om att hon och hennes kompisar leker på bombade tomter, tillsammans med pojkar dessutom. Men det Josie tycker är värst är att de mobbar en annan flicka i klassen. Josie vet ju hur det känns. Men om hon protesterar kommer Edith säkert berätta hennes hemlighet för de andra i skolan, och Josie kommer bli utfryst här också.

"Josie Under Fire" är välskriven, precis som de andra böckerna i serien. Det är ju inte självklart att man som vuxen lyckas leva sig in i alla barnböcker, men det gör jag med dessa. Jag tror inte jag har läst så mycket om engelska barn som bor kvar i städerna under blitzen. Verkar inte de flesta böcker handla om barn som evakuerats och försöker känna sig hemma hos främlingar? Narniaböckerna väl (även om det inte är en så stor del av handlingen)? Flera böcker av Michelle Magorian. "Tänd ett litet ljus" av Maeve Binchy. Och hur vapenvägrare behandlades läser man väl inte heller mycket om i barnböcker?


The Historical House:
1. "Mary Ann & Miss Mozart" (Ann Turnbull)
2. "Lizzie's Wish" (Adèle Geras)
3. "Cecily's Portrait" (Adèle Geras)
4. "Polly's March" (Linda Newbery)

Lästrio: Tantsnusk

Ny Lästrio. Den här gången på temat tantsnusk. Petra skriver: FNL står för flärd, njutning och lidelse. Eller om man vill förälskelse, nöje och lyx. Man kan också säga tantsnusk. Tänk Sidney Sheldon, Jackie Collins eller Judith Krantz!

Tänk Klassträffen, Tracys hämd, Hollywoodfruar! FNL-böcker har mycket av allt, oändlig lyx, svartsjuka, passion, vänskap, otrohet och hämd.


Vilka är era tre favoriter?


1. Norska kiosklitteraturserier

Av en eller annan märklig anledning är det populärt med oändligt långa bokserier av kanske inte så jättehög kvalitet* i Norge. Helst ska de vara skrivna av norska författare och utspela sig i Norge. Extra populära blir de gärna i den del av landet där de utspelar sig. Jag vet inga hur många serier av den här sorten det finns, men åtminstone ett 80-tal. De flesta är förstås redan slutförda, och många går bara att få tag på begagnade. Men det händer att det blir en ny utgivningsomgång några år efter att de har tagit slut. Kongsdøtrene fick en extra bok i sin nyutgåva, och flera serier ges ut som 2-i-1-böcker andra omgången.

Nu passar väl inte riktigt flärd och lyx som beskrivning på de flesta av de här böckerna. De utspelar sig ofta i historisk tid, och inte sällan lever huvudpersonerna under enkla förhållanden. Men tantsnusk är de för det mesta. Eller husmorsporno som man säger i Norge. En av de äldsta serierna är Margit Sandemos Sagan om Isfolket. Även om hon bara är halvnorsk och dessutom skriver på svenska så gavs den ju ut på ett norskt förlag (det svenska förlaget är någon sorts dotter- eller systerbolag).

Jag hinner förstås inte läsa så många av de här serierna, men jag är väldigt fascinerad av dem och tycker om att läsa om dem. Tones bokside är en guldgruva. Missa inte den alfabetiska listan över bokserietitlar!

*Att kvaliteten kanske är sådär beror nog mycket på att det ska komma ut en bok varannan eller var tredje månad.


2. Främlingen-serien av Diana Gabaldon

En väldigt spännande serie, som trots att böckerna ibland är vansinnigt tjocka går snabbt att läsa. Fast jag har faktiskt bara läst de första fem böckerna eller så. Jag borde definitivt läsa om dem innan jag fortsätter, för det börjar bli en del år sedan. Det finns även en serie spinoff-böcker om Lord John Grey, en intressant bikaraktär.

För många år sedan läste en av mina kompisar de här böckerna med stort nöje. En dag upptäckte hon att hennes sambo hade börjat läsa i den första. Då blev hon plötsligt generad, för det är definitivt tantsnusk! Även om det kanske inte är sååå mycket flärd här heller. Handlar om en 1900-talskvinna som råkar hamna i 1700-talets Skottland och de äventyr hon råkar ut för där, och så småningom i Amerika.


3. "Pärlor" av Celia Brayfield

Den här boken passar i alla fall in på den här "flärd, lyx, njutning"-grejen. Jag tyckte om den i tonåren, men när jag läste om den för några år sedan blev jag en smula besviken. Men det hindrade mig inte från att köpa "Juveler" av samma författare på second hand. Böckerna hör inte ihop, trots att titlarna liknar varandra. Men även "Juveler" verkar vara en storslagen släktsaga.


Ja, och så tantsnuskparodierna som jag och Kristin har skrivit ihop, men det kanske är lite ego att säga att det är mina favoriter. :)

Då oskulden och friden

Då oskulden och friden
av Gösta Gustaf-Janson

Den senaste läsecirkelsboken var ett ganska udda val. Mitt intryck är inte att särskilt många läser Gösta Gustaf-Janson nuförtiden. Jag kände till namnet innan förslaget togs upp i läsecirkeln, men bara för att man ofta ser hans böcker på loppisar. Om det nu skulle vara så att Gustaf-Janson verkligen var Bo Baldersson så har han väl fler läsare kvar... Gustaf-Janson är en av de "misstänkta", och det ska finnas en alldeles ny bok som försöker bevisa den här teorin. "Gösta Gustaf-Janson som Bo Baldersson" av Jörgen Dicander.

"Då oskulden och friden" är den första delen i en serie på fem böcker, som alla har fått titlar efter rader ur Anna Maria Lenngrens Pojkarne. Gustaf-Jansons böcker lär ofta utspela sig i Rydsholm (som ska föreställa Djursholm) och det gör även "Då oskulden och friden". Det handlar om fint folk alltså. Åtminstone när de gäller två av de tre familjer som står i centrum. Den tredje familjen är nyrik och nyinflyttad, och har svårt att komma in i gemenskapen. Mest handlar det om ungdomarna i de tre familjerna. Några av dem trasslar till det och frågan är om man ska lyckas avvärja skandal, men annars är det inga stora saker som händer.

I läsecirkeln diskuterade vi lite om författaren driver med sina karaktärer eller inte, eftersom de ofta beskrivs på ett sätt som man kan le åt. Kanske lite både och? Det händer ju att de uppför sig löjligt, men inte alltid förstås.

Något som blir lite speciellt när man läser boken nu är att den utspelar sig på 20-talet, men den skrevs på 60-talet och ibland kommer det upplysningar som jämför företeelser i dåtiden med nutiden. Men "nutiden" är alltså nästan lika avlägsen för dagens läsare som 20-talet var för de som läste boken när den kom ut.

"Då oskulden och friden" är faktiskt en ganska lättläst bok, bortsett från att jag inte riktigt lyckades hålla reda på alla karaktärer till en början. Jag kan tänka mig att det skulle bli enklare i kommande böcker, för nu vet man ju vem som tillhör vilken familj. Men jag vet ju inte om jag kommer fortsätta läsa förstås.

torsdag 28 augusti 2008

My New York Diary


My New York Diary
av Julie Doucet

Jag har hört mycket bra om Julie Doucet så jag lånade ett av hennes seriealbum när jag var på biblioteket nyligen. Valet av titel är helt och hållet baserat på vad som fick plats i min väska...

"My New York Diary" är en självbiografisk serie. Jag tycker om självbiografiska serier, även om det ibland är svårt att få ordning på vad som händer. När en serieskapare alltid skriver självbiografiskt och man läser en titel på måfå kan man hamna i en berättelse där bakgrunden i stort sett antas vara bekant redan. Det är egentligen inget fel med det. Det är mer spännande när man får undra lite, och det brukar inte vara några problem med att komma in i berättelsen.

"My New York Diary" består av en del kortare serier om episoder i Julie Doucets ungdom och tiden på konstskola, men den längsta serien handlar om hur hon flyttar ihop med en kille från New York efter att bara ha träffat honom en gång. De har förstås varit brevvänner före det, så helt okänd är han ju inte. Men han är väl inte riktigt som hon hade tänkt sig heller. Här skildras förhållandets uppgång, nedgång och fall, alla droger de tog, den eländiga delen av Manhattan som hans lägenhet ligger i och som Julie är så ängslig för att gå omkring ensam i, hennes epilepsi, problemen med att hyra ut hennes lägenhet hemma i Montreal till en slarvig kompis, det dåliga teckningspappret i New York etc. Jag läser gärna mer av Julie Doucet. När man tittar på sidorna ser de alldeles överväldigande ut. Rutorna är helt fullsmockade med detaljer. Men trots det flyter läsningen på bra. :)

måndag 25 augusti 2008

Polly's March


Polly's March
av Linda Newbery

Den fjärde boken i The Historical House-serien handlar om suffragettrörelsen. Inte det vanligaste ämnet i en barn/ungdomsbok, tror jag. Jag kan inte komma på särskilt många som handlar om det i alla fall.

Huvudpersonen i den här boken, som utspelar sig före krigsutbrottet 1914, bor förstås på nummer 6 Chelsea Walk. Sedan föregående bok har huset genomgått stora förändringar. Numera är det uppdelat i tre lägenheter. Fram tills nyligen har Pollys bästa vän Lily bott i lägenheten ovanpå, men hennes familj har flyttat. Nu ska två ogifta kvinnor flytta i Lilys gamla lägenhet. Polly är säker på att de kommer vara ett par tråkiga och gnälliga gamla tanter.

Men Edwina och Violet (de vill att Polly ska kalla dem vid förnamn) är inte särskilt gamla, och de är inte tråkiga. De är suffragetter, som Polly har hört talas om. Edwina har just släppts ut från fängelset enligt the Cat and Mouse Act och är väldigt svag, men det verkar inte ha minskat hennes kampvilja. Violet kallar sig suffragist (inte suffragett) och använder inte lika extrema medel som väninnan, även om det slutgiltiga målet är detsamma. Polly intresserar sig för deras argument och tänker över sin egen situation. Egentligen är det ju helt vansinnigt att den otrevlige och retsamme grannpojken ska få rösta när han blir stor, men inte hon själv.

Polly bestämmer sig för att delta i kampen och gå med i en protestmarsch som ska hållas snart. Men ska hon våga och hur ska hon lyckas smita iväg? Hennes pappa tycker ju att suffragettrörelsen är helt förfärlig, och när han fick reda på vad familjen fått för grannar förbjöd han genast Polly från att ha med dem att göra.

Jag är imponerad över det spännande ämnesvalet, och att man får reda på så mycket om suffragettrörelsen utan att det blir som en lärobok. Visserligen kan de båda rösträttskämparna slå över till föreläsnings-mode, men det känns ju rätt trovärdigt i sammanhanget. Folk med en speciell övertygelse gör ju det ibland. Det här är den mest intressanta boken i serien hittills. De kan läsas helt fristående, om man skulle vilja det.

The Historical House:
1. "Mary Ann & Miss Mozart" (Ann Turnbull)
2. "Lizzie's Wish" (Adèle Geras)
3. "Cecily's Portrait" (Adèle Geras)

torsdag 21 augusti 2008

Nytt av Coco M.

Igår på P3 Populär intervjuades Coco Moodysson om sitt nya seriealbum "Aldrig godnatt" (relasefesten är idag, jag vet inte om albumet finns i butik än). Det utspelar sig 1982 och handlar om hur Coco och hennes kompisar startade punkband i trettonårsåldern. Vill ha!

Hmm, kanske ett bokmässeinköp?

Cecily's Portrait


Cecily's Portrait
av Adèle Geras

"Cecily's Portrait" är kronologiskt sett den tredje boken i The Historical House. Den tillhör de senast utgivna, vilket gör att den har små hänvisningar till både "Mary Ann & Miss Mozart" och "Lizzie's Wish". Det är samma författare som har skrivit både "Cecily's Portrait" och "Lizzie's Wish", och eftersom den här boken inte utspelar sig så väldigt långt senare än den föregående (denna utspelar sig år 1895, 38 år efter den förra) så återkommer några av karaktärerna. :-) Huset är fortfarande i samma släkts ägo.

Huset är sig också ganska likt. Den stora skillnaden är att i stället för storfamiljen i "Lizzie's Wish" så bor här numera bara tre personer, om man inte räknar tjänstefolket. Det är tolvåriga Cecily, hennes lillebror Sam på sex år och deras pappa. I stadsdelen Chelsea bor det numera en del konstnärer. Cecily lär känna den vuxna dottern till en konstnär, som även hon är en sorts konstnär. Rosalind är fotograf. Själv tror hon mycket på sin konstart och Cecily är även hon entusiastisk, medan Rosalinds far menar att fotografering är ett hantverk, absolut inte konst.

Cecily börjar fantisera om hur det vore om hennes pappa och Rosalind gifte sig. Då kunde hon själv bli assistent åt Rosalind. Tyvärr har hennes pappa en väninna, miss Braithwaite, som hela tiden förstör Cecilys planer. Cecily tycker att miss Braithwaite är tråkig, men det är svårt att veta vad hennes pappa tycker.

Det slutar inte som jag hade förväntat mig. Nu får ni bara gissa vad jag trodde om slutet.

Som vanligt i den här serien är "Cecily's Portrait" en välskriven bok, som jag tycker ger en känsla för tiden (som jag föreställer mig den). Och det är roligt att följa husets historia på det här sättet. Det blir samtidigt hela landets historia.

The Historical House:
1. "Mary Ann & Miss Mozart" (Ann Turnbull)
2. "Lizzie's Wish" (Adèle Geras)

onsdag 20 augusti 2008

Flyga drake


Flyga drake
av Khaled Hosseini

Det här är en sån där bok som alla har läst och som dessutom har blivit film, men jag har undvikit den fram tills nu. Eller inte undvikit kanske men det har inte blivit av att jag har läst den. Säkert för att jag redan hade köpt den. Som vi alla vet behöver man inte läsa böckerna när man väl har köpt dem, utan då är det mer intressant att leta upp nya böcker att köpa. Den köpta boken har man i säkert förvar och kan läsa när man vill men de andra kanske försvinner! Hemska tanke!

"Flyga drake" berättas av Amir, som växer upp i Kabul medan det fortfarande var fredligt i landet. Amir är son till en förmögen och inflytelserik man som han avgudar, men Amir kan aldrig riktigt leva upp till faderns förväntningar. Han är helt enkelt feg. Under uppväxten är Amirs bäste vän Hassan, tjänarens son. Tjänarna tillhör ett annat folkslag än Amir, de är hazarer och har lägre status. Därför leker Amir bara med Hassan när inga andra kompisar är i närheten. Hassan är väldigt underdåning mot Amir, men han är också modig. Amir tycker inte riktigt om att hans egen pappa behandlar Hassan så väl, särskilt som Hassan har så många av de egenskaper som Amir borde ha haft. Både Amirs vänskap med Hassan och hans relation till sin pappa är komplicerade.

Så råkar Hassan ut för något och Amir sviker sin vän. Inte så lång tid därefter skiljs barndomsvännerna åt. Det blir oroligt i landet och Amir och hans pappa flyr till USA. Amir plågas alltid av dåligt samvete för att han inte försvarade Hassan den där gången. Men många år senare får han ett meddelande från en av pappans gamla vänner i Kabul. Han säger något kryptiskt att om Amir kommer till Kabul så kan han "ställa allt till rätta".

Berättelsen om barndomen i Kabul gillar jag, men boken tappar fart när Amir kommer till USA. Och slutet blir lite väl... mycket. Det är intressant (läs: hemskt) att läsa om hur Afghanistan förändrar sig från Amirs barndom till hans återkomst som vuxen, när talibanerna har tagit makten i landet. Men det blir lite väl mycket actionfilm över den sista delen av boken, även om det förstås knyter an till tidigare händelser och på så sätt är ett lämpligt slut.

tisdag 19 augusti 2008

Power!! 9-10



Power!! 9-10
av Shizuru Seino

I de två sista delarna i den här mangan får man bl. a. veta hur det går när Kyos hemlighet avslöjas - att hon är tjej. (Ursäkta spoilern, men att hon skulle avslöjas förr eller senare var väl nästan oundvikligt.) Hon har bara klätt ut sig till kille för att kunna vara med i skolans basketlag (hennes pappas idé) och har alltså lurat alla på hela skolan. Värst är ju att hon har lurat sina lagkamrater. Och hur ska det gå med henne och hennes rumskompis Eniwa efter avslöjandet? Han har ju känt till Kyos hemlighet ett tag och de är förälskade i varandra. Nu kan de plötsligt vara öppna med detta, men samtidigt så kan de ju inte längre dela rum och allt förändras.

Väldigt rolig manga även om en del skämt kanske är lite uppenbara. Trots att mycket i serien är väldigt överdrivet (en av scenerna här för tankarna till de galna tävlingarna i Ranma ½) så är Kyo ändå en trovärdig karaktär.

- Power!! 1-4
- Power!! 5-8

måndag 18 augusti 2008

Lizzie's Wish


Lizzie's Wish
av Adèle Geras

"Lizzie's Wish" är den andra boken i The Historical House-serien, om man läser dem i den ordning de utspelar sig. Från början var detta den första i serien. Därför finns det inga hänvisningar till föregående bok i den här boken. I stället kan man tänka sig att de tre författarna har hittat på historien med trädet i trädgården som en detalj som man ska kunna följa i böckerna. I den här boken kämpar nämligen huvudpersonen Lizzie med att försöka få en valnöt att gro så att hon kan plantera ut den i trädgården framför huset där alla böckerna utspelar sig.

Huset har förändrat sig en del sedan 1700-talet, då "Mary Ann & Miss Mozart" utspelade sig. Då var det internatskola och låg i byn Chelsea, men i "Lizzie's Wish" har det blivit 1857 och huset är privatbostad. Det verkar också som om Chelsea har hunnit växa ihop med London. Varje bok i serien har en sida med bilder på husets planlösning i just den boken, och man kan lägga märke till att det numera finns badrum inomhus. Såna små detaljer är alltid roliga. :)

Lizzie kommer från landet. Hennes pappa är död och hennes mamma har gift om sig med en präst som Lizzie inte tycker om. Nu väntar mamman barn och Lizzie skickas till sin farbror i stan för att mamman ska få lugn och ro. Lizzie tycker att det ska bli spännande att få bo lite i staden och roligt att träffa sina kusiner igen. Det är många som bor i farbroderns hus. han själv och hans fru och deras tre barn förstås, men också Lizzies farmor och hennes andre farbror, som är vresig och plågad av mardrömmar efter sina upplevelser i krimkriget. Lizzie är rädd för honom.

Även om hon förstås tycker om sin släkt så saknar Lizzie sin sin mamma och sitt hem, särskilt trädgården. Hon är intresserad av växter och hennes dröm är att bli trädgårdsmästare när hon blir stor. Men det är ju inte ett yrke för kvinnor...

Drömmar och förhoppningar verkar vara ett tema i serien. Alla böckerna skulle kunna heta något med Wish egentligen, inte bara denna.


The Historical House:
1. "Mary Ann & Miss Mozart" (Ann Turnbull)

Hemlig bokvän, avslöjad?

Idag fick jag sista paketet i Pocket & Prassel-utbytet. Det innehöll följande:


Boken har jag tyvärr redan, men det gör inte så mycket eftersom jag och min kompis Kristin brukar köpa högvis med böcker åt varandra och dessutom skänka varandra i stort sett alla dubletter vi råkar få. Hon vill säkert ha den här också. :)

Godispåsen var stor och full med godissorter som ser goda ut. Jag har grävt lite i påsen. :)

Tack för det fina paketet!

Mina detektivkunskaper leder mig att tro att min hemliga bokräv är Camilla, som har Camillas blogg. Det kan iofs vara fel, men det är vad jag tror. Stämmer det?

Själv skickade jag hemliga paket till Martina på Ett hem utan böcker, vilket hon lyckades lista ut nu när hon fick det senaste paketet.

söndag 17 augusti 2008

T

Utmaningen är att nämna en bok OCH en författare på bokstaven. Någon som ni gillar, avskyr, skrattar åt, gråter till, skräms av. Ja, listan kan göras lång men motivera ditt val så vi vet om vi ska hänföras eller skrämmas bort. För er som vill finns också kategorin litterär karaktär att lägga till. Läs mer om Malins "Böcker A-Ö". (Jag gör förresten inte karaktär. För svårt att komma ihåg vad alla heter.)


Dags för T.


Författare: Rumiko Takhashi. Hon är den författare på T som jag har i särklass flest böcker av. Hon är världens bäst säljande kvinnliga serieskapare dessutom. Hon har hållit på sedan 70-talet. Jag har läst underbart roliga Ranma ½ (38 delar), läskiga Mermaid Saga (4 delar) och är mitt uppe i Inu Yasha, som jag dock inte är lika förtjust i. Ser ut som om den kommer bli på 56 delar.

Bok: "Tithe" av Holly Black. Väldigt bra fantasybok som utspelar sig i den verkliga världen i modern tid. Jag tycker bäst om den typen av fantasy.


Tidigare bokstäver:
1. W
2. P
3. C
4. B
5. S
6. A
7. K

Batman: The Killing Joke


Batman: The Killing Joke
av Alan Moore
Tecknad av Brian Bolland

Jag läser visserligen en hel del serier, men inte så mycket superhjälteserien. Möjligen manga i så fall. Och "Watchmen" förstås. Men "Batman: The Killing Joke" är ju skriven av Alan Moore (precis som "Watchmen"). Och Batman är väl nästan den superhjälte som känns mest intressant (jag kan ha glömt någon). Om man nu kan kalla honom superhjälte, han har ju inga superkrafter. Och så var ju albumet på rea på Outland...

Man kan väl nästan gissa att "Batman: The Killing Joke" handlar om Jokern? :) Hur blev han egentligen Jokern. Jag är inte så hemma i batmanmytologin, men tydligen är det ingen som känner till Jokerns bakgrund, inte ens han själv. Han är ju faktiskt galen. Enligt den bakgrund som presenteras här så blev han galen just för att skydda sig själv från något som var alldeles för svårt att tänka på.

Nu har han rymt från mentalsjukhuset och har en vansinnig och våldsam plan. och eftersom han är galen så är det svårt att förutsäga vad han kommer göra. Normala brottslingar kanske mer är ute efter materiell vinning, men Jokern är ute efter andra saker (åtminstone här). Samtidigt befarar Batman att det speciella förhållande han och Jokern har till varandra bara kan leda till att en av dem dödar den andre, och detta vill han undvika.

"Batman: The Killing Joke" är inte ett tjockt seriealbum, och det är väl begränsat hur mycket man kan hinna med att berätta på det utrymmet. Men det är en intressant inblick i Jokerns personlighet, som jag inte visste något om innan. Jag visste att han hade ramlat i en bassäng med kemikalier på en fabrik, men det räknas nog inte som ett personlighetsdrag. :)

Nu är frågan om man ska se den här nya filmen där Jokern verkar ha en stor roll. Den förra Batmanfilmen minns jag knappt, vilket kanske inte är det bästa betyget för en film... Men den hade mer samma stämning som seriealbumen brukar ha än vad den där gamla TV-serien jag såg när jag var liten hade. Filmerna från 80-90-talet har jag inte sett.

lördag 16 augusti 2008

K

Utmaningen är att nämna en bok OCH en författare på bokstaven. Någon som ni gillar, avskyr, skrattar åt, gråter till, skräms av. Ja, listan kan göras lång men motivera ditt val så vi vet om vi ska hänföras eller skrämmas bort. För er som vill finns också kategorin litterär karaktär att lägga till. Läs mer om Malins "Böcker A-Ö". (Jag gör förresten inte karaktär. För svårt att komma ihåg vad alla heter.)


Nu kom det två nya bokstäver nästan på en gång. Den första av dessa är K.


Författare: Jan Kjærstad. Jag tyckte väldigt mycket om Jonas Wergeland-trilogin och borde läsa fler av hans böcker. Jag har redan ett par olästa böcker av honom här hemma.

Bok: "Kawaii" av Marita Lindqvist. Om fenomenet japanska idoler. Helt galet! Fascinerande.

Tidigare bokstäver:
1. W
2. P
3. C
4. B
5. S
6. A


Mary Ann & Miss Mozart


Mary Ann & Miss Mozart
av Ann Turnbull

The Historical House är ett samarbete mellan tre brittiska barnboksförfattare - Ann Turnbull, Adèle Geras och Linda Newbery. Jag kan inte påstå att namnen låter bekanta, men allihop verkar ha skrivit många böcker. Från början var The Historical House en trilogi. Författarna skrev en bok var om tre olika flickor som alla bott i samma hus i Chelsea i London men under helt olika tidsperioder. En under den viktorianska perioden, en under första världskriget och en under andra världskriget. Senare skrev de ytterligare varsin bok om tre flickor till som bott i det här huset, på nummer 6 Chelsea Walk (undrar om gatan finns i verkligheten). Om man läser böckerna i den ordning de utspelar sig så blir "Mary Ann & Miss Mozart" den första boken i serien, trots att den är en av de tre böcker som skrevs senare.

Egentligen är väl böckerna tänkta för de som är i samma ålder som hjältinnorna eller lite yngre, men att följa förändringarna i ett hus under ett par århundraden (bilder över planlösningen i varje bok) och med utlovade kopplingar mellan de olika böckerna... Jag kunde inte motstå att låna dem. Jag hade garanterat älskat dem när jag var i "rätt" ålder. Som vuxen tycker jag att de är välskrivna och trovärdiga. Hittills åtminstone. Jag har ju faktiskt inte hunnit läsa böcker av alla författarna än.

1764, under Mary Anns tid i huset, ligger det faktiskt inte i London. Chelsea är en by ett par miles från staden. Mary Ann kommer från London där hennes pappa är verksam som köpman och hon drömmer om att bli operasångerska. Hon har en bra röst men att sjunga offentligt är inte riktigt respektabelt. Men det är trevligt i den privata kretsen och Mary Ann får ta sång- och musiklektioner på sin flickskola. Ja, det är flickskolan som är själva HUSET. Det är en liten skola med bara några få elever, och de lär sig saker som fina unga damer bör kunna. Utbildningen har inget värde i sig utom att de ska fint gifta. Men Mary Ann har inte gett upp sina sångdrömmar och hennes ambition förstärks när hon får se en konsert med underbarnen Nannerl och Wolfgang Mozart.

Men så kommer ett chockbesked. Hennes pappa är nästan ruinerad och efter den redan betalda terminen kommer Mary Ann inte kunna fortsätta i skolan. Hur ska det gå med hennes drömmar om hon inte får fortsätta med sånglektionerna?

Ja, det får man ju inte veta eftersom boken inte sträcker sig så långt in i framtiden. Jag hoppas ju förstås att Mary Ann kanske omnämns i en senare bok. Fast eftersom de utspelar sig minst hundra år in i framtiden kanske man inte riktigt minns hennes eventuella sångkarriär då... Däremot får man i "Mary Ann & Miss Mozart" läsa om Mary Anns desperata planer för hur hon ska kunna fortsätta i skolan och vad dessa leder till.

Rickard III


Rickard III
av William Shakespeare

Jag och min syster brukar alltid gå och se teatergruppen 1 2 3 Schtunks commedia dell'arte-versioner av Shakespeares pjäser på somrarna. De brukar ha en eller två olika föreställningar som spelas flera gånger i veckan i ungefär en månad i ett cirkustält bredvid Varbergs fästning. Årets pjäs var Rickard III. Extra kul eftersom både jag och min syster har sett just den pjäsen i olika "normala" uppsättningar. Men sommarslöa som vi var så missade vi alla föreställningarna. När vi sent om sider skulle kolla vilka dagar pjäsen skulle spelas så hade sista föreställningen redan varit. Typiskt. Nu skulle vi bli tvungna att vänta och hoppas på att den skulle komma på turné till nåt vettigt ställe (t. ex. Göteborg) under hösten.

Men jag kunde ju åtminstone läsa pjäsen. Alltid något.

Nu förstår jag varför jag inte riktigt hängde med i handlingen när jag såg den med Royal Shakespeare Company. Det är ca. 40 namngivna personer med i pjäsen och flera har snarlika namn (ungefär som i TV-serien The Tudors, där jag också hade svårt att hålla reda på folk). Och så är folk släkt på olika sätt och det är dessutom viktigt för handlingen. Det hade nog varit bättre om jag hade läst pjäsen innan jag såg den... Men det är en intressant pjäs om Rickard, hertig av Gloucester, som intrigerar och mördar för att ta över tronen. Invecklat, men bra. Jag fortsätter mitt långsiktiga projekt med alla läsa alla Shakespearepjäser.

Och, när jag hade läst klart pjäsen upptäckte jag att 1 2 3 Schtunk skulle spela sin version på Göteborgs kulturkalas. Så då fick jag och min syster se den i alla fall och den var lika rolig som vi hade tänkt oss. :)

Rickard III (Lasse Beischer) och hans kompis Buckingham (Henri Kokko, som spelade alla roller utom två). Man kan anta att de planerar något lömskt.
Bilden är tagen av min syster.

fredag 15 augusti 2008

Stadsdelsbibliotek

Bibliotek är inte helt fel egentligen. Massor av gratisböcker. :) Nackdelen är ju att man måste lämna tillbaka dem rätt snart. I Göteborg har lånetiden nyligen minskats till tre veckor. Besvärligt för mig, som gärna plockar på mig massor av böcker och liksom låter dem "ligga till sig" innan jag börjar läsa.

Man hittar nästan extra mycket när man är i ett bibliotek som man aldrig har besökt förr. Alltså, man hittar kanske inte så bra där om man hade tänkt sig något särskilt, men man hittar desto fler böcker som man inte hade tänkt sig men som ser lockande ut.

Igår var jag på ett bibliotek där jag aldrig har varit förr, nämligen Kortedala bibliotek. Jag letade efter en särskild bok, nämligen den vi ska ha läst till nästa träff med läsecirkeln. Just den här gången är det en gammal bok av en författare som känns rätt bortglömd. Jag har i alla fall aldrig läst något av honom, även om man ibland ser hans böcker i second hand-butiker. Gösta Gustaf-Janson. Är det någon som läser här som känner till honom? Faktiskt så fanns den här specifika boken som vi ska läsa på ett antal bibliotek i Göteborg. Tur att det finns en gemensam katalog på nätet så att man kan se var den finns och vilka av dessa som redan är utlånade. Så smart och användbart.

Mitt närmaste exemplar skulle finnas i Västra Frölunda, men där hade någon annan hunnit före! Jag misstänker någon i läsecirkeln. Så det fick bli Kortedala i stället. Jag bodde inte så långt därifrån tidigare, men jag har aldrig varit där. Jag bodde nämligen nästan alldeles bredvid Bergsjöns bibliotek och till Kortedala måste man ju åka spårvagn. Kortedala bibliotek visade sig vara större än jag hade trott. Ungefär lika stort som Bergsjöns bibliotek tror jag, men det syns inte lika tydligt utifrån utan ligger lite "dolt" en trappa upp.

Förutom boken jag letade efter så "råkade" jag få med mig en ungdomsbok med samisk anknytning, lite japanska spökhistorier och en norsk roman. I den norska hyllan hittade jag egentligen många fler böcker jag ville ha, men det får bli nästa gång. Jag har just nu 14 låneböcker hemma. Hur ska jag hinna? (Ja, jag vet att jag kan låna om, men tänk om det plötsligt bildas kö på mina böcker! Då får man väl inte låna om?) Lyxproblem. :)

Kortedala bibliotek har förresten en blogg.


Apropå bibliotek så får jag väl skriva att jag och Morina inte alls köpte hälften av de gallrade böckerna på Ålidshemsbiblioteket, som jag så överdrivet påstod igår. Morina påpekar att det inte kan ha varit mer än en fjärdedel.

torsdag 14 augusti 2008

Min typ brorsa


Min typ brorsa
av Johanna Lindbäck

"Min typ brorsa" är Bokhora-Johanna L:s andra ungdomsroman. Precis som den förra, "En liten chock", utspelar sig den till större delen i Umeå. Där har jag varit på besök så ett par av platserna som omnämns kan jag se framför mig och jag känner igen namnen på stadsdelarna. Nackdelen med umebesök är förresten att väskan är så tung på väg hem, eftersom umenöjen t. ex. kan bestå av att handla upp ungefär hälften av de gallrade böckerna på Ålidhems bibliotek och försöka frakta dem (i tunna sladdriga plastpåsar) på cykel till Umedalen (över en mil).

Handlingen i boken får mig att tänka på "Expert på att rodna" och Jonzon, Jonsson-serien. Alla handlar om familjer som ska jämkas ihop till en, när ett nyblivet par ska flytta ihop och båda har barn sedan tidigare. Men det måste ju hända hela tiden i verkligheten, så att det finns flera ungdomsböcker på ämnet är inte konstigt. "Askungen" handlar ju förresten också om samma sak, men de moderna böckerna brukar inte vara fullt så blodiga. :-D

Även om Maries dotter Nina och Tomas båda söner Wille och Daniel blir chockade över att Tomas och Marie har bestämt att de ska flytta ihop så funkar det ändå ganska bra. Det blir Wille och Daniel och deras pappa som får byta stad, och flytta från Luleå till Umeå. Det är lite konstigt och jobbigt för alla, men samtidigt kommer de rätt bra överens. Berättelsen växlar mellan Nina och Daniel. Inte så att de berättar i jagform, men man får följa ömsom den ena ömsom den andra inifrån. Daniel kan tycka att det är orättvist att det var han som var tvungen att byta stad och lämna alla sina kompisar. Wille har lätt för att träffa nytt folk, men Daniel är rätt inbunden. Men eftersom de flyttar precis lagom till han ska börja gymnasiet blir det åtminstone lite lättare att skaffa kompisar i klassen, även om den enda han känner sedan tidigare är Nina och hon mest hänger med sina gamla kompisar. Men Daniel gillar Nina. Kanske lite väl mycket, för de ska ju liksom vara som syskon nu...

Dialogen är väldigt bra i den här boken också, precis som i den förra. Jag gillar de små skämten familjemedlemmar emellan och allt annat vardagsprat. Och, är det inte Gustav som skymtar förbi? :)

onsdag 13 augusti 2008

Drift


Drift
av Liv Strömquist
Tecknad av Jan Bielecki

Tidigare har jag läst Liv Strömquists roliga och politiska seriealbum "Hundra procent fett", men det här seriealbumet är helt annorlunda. Det är den första boken som kommer ut i förlagets Koliks satsning på feministiska sexserier. Jag vet faktiskt inte om det har kommit ut några fler än denna, men det kanske är sånt man märker på Bokmässan i så fall.

Nu har jag inte en solid bakgrund i läsning av sexserier, så jag vet inte vad som är speciellt med just "Drift". Alltså, vad som är det feministiska. Läs även författarens egna reflektioner över vad en feministisk sexskildring egentligen kan vara. (Bläddra ner till 21 maj själv, det verkar inte gå att länka till enskilda inlägg.) Det verkar inte vara så enkelt att definiera. Det skulle väl i och för sig vara trist om det bara fanns ett definitivt svar.

Ramhandlingen för "Drift" är att Lena och Robert, två främlingar, hamnar bredvid varandra på bussen från Helsingborg till Norrköping. De börjar prata med varandra och kommer snabbt in på sina respektive flickvänner. Sedan tillbringar de större delen av resan med att utväxla berättelser om flickvännerna. Sexigt, lite galet ibland, väldigt väldigt snyggt (jag gillar bildernas lite gammaldags stil) och med en twist på slutet. Jag var inte säker på att det hängde ihop som jag trodde först, men jag kom fram att det måste vara som jag tror. :)

söndag 10 augusti 2008

Nyckeln


Nyckeln
av Margit Sandemo

Det har blivit många fristående Sandemoromaner på sista tiden. Faktiskt håller jag på att läsa om alla följetongerna, och det har jag hållit på med sen typ 2005, så egentligen går det inte så snabbt framåt.

Det som får "Nyckeln" att vara lite annorlunda är att huvudpersonen, Katja, är perfekt på en välsminkat och dyrt klätt sätt. Om hjältinnorna är vackra brukar de annars vara det på ett omedvetet sätt, eller så är de lite småfula och klumpiga (fast egentligen naturligt vackra, när de får lite självförtroende). Men Katja har i stället ett högst genomsnittligt utseende, som hon vet att förhöja med sin hållning, sin klädsel och sitt smink. Vidare har hon en smakfullt inredd lägenhet, en manlig vän som är trevlig och har ett bra jobb, och framtidsplaner. Dessa arbetar hon metodiskt för att genpomföra. Hennes nuvarande kontorsanställning är ju bara för att finansiera teckningskursen hon går på om kvällarna.

Om det är nåt Katja inte tycker om så är det oborstade män av "gorillatypen" (som hon säger). Men när hon får nys om sin chefs skumma planer att mörda Jonas Callenberg så måste hon ju nästan ingripa, även om Jonas är en typisk gorilla. Tycke uppstår förstås, men det finns en hel rad hinder. Mest akut är ju att någon hela tiden försöker mörda Jonas. Varför det förresten? Och nu när Katja har setts tillsammans med Jonas är hon också i fara.

Men förutom detta så är det så att Katja absolut inte kan visa känslor. Hmm, kan detta ha med hennes perfektionism att göra? och vad kan Jonas göra åt det?

Som vanligt en bok som jag har läst tidigare men inte kom ihåg ett dugg av. Speciellt inte av deckarbiten då. Jag visste däremot ungefär vad som låg bakom Katjas problem. "Nyckeln" är en rätt rolig bok. När det inte är svåra problem med känslolivet som avhandlas så låtsasbråkar Katja och Jonas i stort sett konstant.

Jag tror minsann att detta är en Harlequinroman förresten. "Förlaget Harlekin" kan väl inte vara ett helt annat förlag bara för att de inte stavar med QU?

Drömmarnas djup


Drömmarnas djup
av Hisae Iwaoka

Ibland verkar det som om all manga är långa, långa serier, men "Drömmarnas djup" är faktiskt bara på en enda volym. Den handlar om en flicka, som tycker att livet känns innehållslöst. En kväll går hon och lägger sig som vanligt, och somnar så djupt att hon förirrar sig långt in i drömriket. Hon hamnar i ett butik där man förvarar känslor som folk inte har förmått uttrycka.

Hon stannar kvar i butiken, och börjar hjälpa till så smått. Hon lär känna butikschefen som spelar tuffare än vad hon är, de små drömbuden som bär drömmar från drömriket till människorna och en helt vanlig kille som brukar hänga en del i butiken. Hon känner igen honom. De gick i samma klass när de var väldigt små, men han flyttade och kort därefter hörde hon att han hade råkat ut för en olycka. Hans kropp finns fortfarande kvar på jorden utan att vakna, precis som flickans. Egentligen borde ingen av dem vara i drömriket, så hur länge kan de stanna?

Väldigt söt och fin serie, men samtidigt men en rätt knäpp sorts för humor. Så det blir aldrig på tok för gulligt eller alldeles för påträngande budskap.

lördag 9 augusti 2008

Drömfakulteten


Drömfakulteten
av Sara Stridsberg

Ååååh. Så himla bra! Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om "Drömfakulteten" utom att jag tyckte att den var skitbra, men att det absolut inte är en bok jag kommer gå omkring och rekommendera. För udda och för mycket ångest. Men här kan jag ju göra det förstås. Läs den.

"Drömfakulteten" är en fantasi om Valerie Solanas liv. Alltså hon som skrev "SCUM Manifesto" och sköt Andy Warhol. Tydligen känner man till ganska lite om Solanas liv, och Sara Stridsberg har inte riktigt följt de fakta man faktiskt har. För detta är ju som sagt en fantasi, och inte en dokumentär.

Boken består av korta avsnitt. Bilder från Solanas sista dagar när hon ligger ensam och döende på ett hotell för socialfall blandas med scener från hennes liv och helt andra texter, som inte alltid handlar direkt om Solanas men som ändå bidrar till helheten. Det är mörkt och ångestladdat och fascinerande och väldigt, väldigt bra.

Sara Stridsberg fick Nordiska rådets litteraturpris 2007 för "Drömfakulteten". Hon har även översatt "SCUM Manifesto" och skrivit en pjäs som är baserad på "Drömfakulteten".

Sara Stridsbergs första roman, "Happy Sally" är för övrigt en av de böcker som har varit minst populär i min läsecirkel. Men jag tycker inte att man ska låta det avskräcka en om man är nyfiken på den.

fredag 8 augusti 2008

Sølvskatten


Sølvskatten
av Trude Brænne Larssen

Detta är den allra sista delen i bokserien Rimfrost. Rime fortsätter att leta efter andra ättlingar till Bergfolket. Hon hoppas att hon ska kunna övertyga dem om att följa med av fri vilja. Bergfolket behöver dem, och det hade varit enklare och säkrare för ättlingarna att leva med dem. Men kommer alla se det på det sättet?

Jodå, det här var en spännande bok. Den förra slutade med en cliffhanger och Rime hann med fler äventyr än den händelsen i den här boken. Men det gjorde att slutet kom så plötsligt. Spänningen som byggdes upp blev liksom avklarad hux flux och strax efter det var alltså hela serien om Rime slut. Jag hade föredragit om slutet inte var så tvärt.

Men på det hela taget så är Rimfrost en bra bokserie, för de som gillar de här typiska norska serierna. Trude Brænne Larssen skriver så att man dras in i berättelsen. Dessutom är inte serien så typisk för sin genre (eller utgivningsform, kanske man ska säga). De flesta utspelar sig inte så här långt tillbaka i tiden (vid tiden för Norges kristnade). Även om serierna ofta är historiska verkar man i så fall föredra ca. 1600-1900-talet. Dessutom brukar det nog inte vara fullt så här mycket fantasy. Lite häxeri och synskhet kanske, men inte så mycket jättar/älvor/troll (inget av dessa är egentligen rätt ord för Bergfolket) Jag har ju i och för sig bara läst några få av alla dessa serien. Se Tones bokside för många, många fler.

Om man funderar på att läsa serien så rekommenderar jag att man börjar med serien Ulveøyne. Det är en 25 böcker lång serie som handlar om Rimes mor Ulva, och även om Rimes barndom och ungdomstid.

Rimfrost:
1. "Bortført"
2. "Alvesang"
3. "Banesår"
4. "Tidevann"
5. "Vendepunkt"
6. "Korsveien"
7. "Malstrøm"
8. "Bergtatt"
9. "Vargvinter"
10. "Frierferd"
11. "Blandet blod"
12. "Grenseland"
13. "Tapte år"
14. "Sølvskatten"

onsdag 6 augusti 2008

Allt är upplyst


Allt är upplyst
av Jonathan Safran Foer

"Allt är upplyst" påminner en hel del om Jonas Hassen Khemiris "Montecore". Men jag gillade den senare bättre, kanske för att jag tyckte att det var mer spännande att läsa om de senaste decennierna i Sverige än om en bisarr by i Ukraina för ett par hundra år sedan.

Jonathan Safran Foer (som en av karaktärerna bara råkar heta) är en ung författare som reser till Ukraina för att söka upp byn där hans morfar kommer från, och dessutom försöka hitta kvinnan som räddade morfaderns liv under andra världskriget. Delar av romanen är hans skildring av den judiska shtetlen Trachimbrod, från en viktig olycka på 1700-talet, där en vagn försvann i floden och en nyfödd flicka dök upp ur floden. Det handlar om flickans liv, om märkliga seder och tilldragelser i byn, och så småningom om mer moderna tider och mycket om morfaderns ungdom. Vi vet att byn utplånades av nazisterna, men Jonathan vill ändå åka dit.

Han anlitar en resebyrå som gärna åtar sig att guida rika amerikanska judar som vill söka sina ukrainska rötter. Man håller även med tolk, ägarens unge och motvillige son Alex, vars engelska är långt ifrån perfekt. Med på turen är också Alex farfar, som är chaufför på resan trots att han påstår att han är blind, och farfaderns hund Sammy Davis junior, junior. De delar av boken som inte är Trachimbrods historia är Alex berättelse om resan, och hans brev till Jonathan, där han bl.a. kommenterar styckena om Trachimbrod. Alex skriver dålig engelska (i min bok var det förstås översatt till svenska) och många ord som används helt fel. Han framhäver gärna sin egen förträfflighet, men efterhand kryper det fram att det nog inte riktigt är sant.

Eftersom boken växlar mellan två helt skilda berättarstilar, som båda är en aning svårlästa, tog det ett tag att komma in i den. Men det var värt det. Även om "Allt är upplyst" inte hamnar bland mina favoritböcker så blev den ju ganska bra ändå, så småningom.

måndag 4 augusti 2008

God Child 2-3



God Child 2
God Child 3
av Kaori Yuki

Här kan man läsa om "God Child 1".

Fler blodiga och mystiska mord inträffar i Kains närhet, och han löser dem. Lite som i många andra deckare, med den skillnaden att morden faktiskt beskrivs som mer hemska och tragiska än vad som brukar vara vanligt. Detta beror på att allt som oftast är det organisationen Delilah som ligger bakom, och de är ute särskilt efter att plåga Kain. Det är hans egen far som leder organisationen. Nej, Kain har inga särskilt fina minnen från sin barndom... Man får veta mycket om bakgrunden till varför Kain är så hatad av sin far väldigt snabbt i serien. Egentligen är God Child fortsättningen på en annan, mindre känd, serie, så författaren repeterar bakgrunden för nya läsare.

Även om jag fortfarande tycker att översättningen av dialogen låter lite märklig ibland så gillar jag serien. Väldigt bra om man känner för att frossa i gothatmosfär. :) Eller gothic lolita är det väl egentligen.

söndag 3 augusti 2008

Tillbaka till Austar IV

Lite "jamen apropå det"-googlande avslöjar att Jane Yolen har skrivit en uppföljare till sin Drak-trilogi från 80-talet. Jag läste trilogin flera gånger när jag var yngre (de svenska översättningarna kom ut 1987-88 och var huvudböcker i en bokklubb jag var med i) och tyckte mycket om böckerna, trots att de ibland var lite svåra att hänga med i när det handlade om politik.

Böckerna utspelar sig på planeten Austar IV, som är baserad på Australien, även om jag inte fattade det då. Det är en gammal fångkoloni, men numera har det utvecklats ett eget samhälle där. Planeten är i stort sett ett ökenlandskap, och det viktigaste inhemska djuret är draken. Dessa föds upp för köttet, men också för att användas i drakstrider, som är en populär publiksport. Det finns stora pengar att tjäna på vadslagning. Slavpojken Jakkin drömmer om att äga och träna en egen drake, men det är inte särskilt sannolikt. Tills en av hans ägares avelshonor har lagt ägg, och man har räknat fel på antalet. Plötsligt har Jakkin en chans att stjäla ett ägg och kanske inte bli upptäckt!

På engelska heter trilogin The Pit Dragon Trilogy och böckerna är:

1. "Dragon's Blood" (på svenska: "Den röda draken")
2. "Heart's Blood" (på svenska: "Drakens kraft")
3. "A Sending of Dragons" (på svenska: "Drakungarna")

Det blir spännande att se vad som händer i den nya boken. :) Enligt www.janeyolen.com: "I finished DRAGON'S HEART, the fourth Pit Dragon book (finally) this summer. It runs 92,000 words. And if all goes well, it could be out as early as Spring 09."

A

Utmaningen är att nämna en bok OCH en författare på bokstaven. Någon som ni gillar, avskyr, skrattar åt, gråter till, skräms av. Ja, listan kan göras lång men motivera ditt val så vi vet om vi ska hänföras eller skrämmas bort. För er som vill finns också kategorin litterär karaktär att lägga till. Läs mer om Malins "Böcker A-Ö". (Jag gör förresten inte karaktär. För svårt att komma ihåg vad alla heter.)


Äntligen en ny bokstav! Denna gången ingen mindre än A.


Författare: Richard Adams. För en gångss skull nämner jag inte en författare jag rekommenderar, utan en jag inte har läst. För jag borde verkligen läsa något av honom. Särskilt "Watership Down", som alltid nämns lite här och där. Av min syster t.ex. Och i min läsecirkel.

Bok: "A Judgement in Stone" av Ruth Rendell. Bästa deckaren. Mördare, offer och motiv får man reda på i första meningen, men det är jättespännande ändå.

Tidigare bokstäver:
1. W
2. P
3. C
4. B
5. S

Missat jubileum

Medan jag var ouppmärksam gick min bokblogg och firade sin 5-årsdag. 21 juli.

Vid det aktuella tillfället var jag fullt upptagen med att grilla på en ö i Oslofjorden och gå omkring på det nya operataket.

Tordyveln flyger i skymningen



Tordyveln flyger i skymningen
av Maria Gripe

"Tordyveln flyger i skymningen" är en sån där bok som många älskar och som är väldigt känd, men som jag liksom missade att läsa där på mellanstadiet eller när man nu bör ha läst den. Förra året fick jag tag i den med rätt omslag, men eftersom det är en självklar sommarsemesterbok var jag tvungen att vänta nästan ett år med att läsa den. Sommarsemester är egentligen fel, men i brist på sommarlov så... Jag har ju faktiskt hört diverse lösryckta avsnitt av sommarlovsteatertolkningen på radio, men jag har aldrig lyckats få något sammanhang i berättelsen. Men nu när jag läste boken upptäckte jag att det var mycket jag kände igen. Schackspelandet över telefon, omnämnandet av en itusågad docka i början, tordyvlar och skarabéer...

I alla fall, händelserna tar sin början när Jonas, nyss fyllda tretton år, testar att spela in allt möjligt få sin nya bandspelare tillsammans med sin syster Annika (femton år) och deras vän David (sexton år). Jonas är lite lustig och lillgammal, och låtsas att han gör riktiga radioreportage på bandspelaren. Allt ska dokumenteras. Mystiskt blir det när de tar en väg de aldrig har gått förut och David känner igen sig exakt. Han har drömt om precis den här platsen. Inne i huset som de kommer till, Selanderska gården, håller kvinnan som bor där på med nåt som Jonas tycker verkar skumt och intressant att spionera på/spela in.

Eftersom de aldrig har brytt sig något särskilt om Selanderska gården tidigare så blir Jonas och Annika förvånade när deras mamma nämner att kvinnan som bor där ska resa bort och behöver någon som kan vattna blommorna. Eftersom de är nyfikna på hur det ser ut inne i huset så åtar de sig uppgiften. Ännu mer konstigt är det att bygdens fyllo apropå ingenting råder David att hålla sig borta från Selanderska gården. Om det är några som inte håller sig borta efter detta så är det David, Jonas och Annika.

Selanderska gården är verkligen mystisk. Det kommer telefonsamtal från en dam, gårdens riktiga ägare, hon som bor där bara hyr huset, som vill spela schack med David och förhöra sig om växterna. De hör nämligen till gården och är mycket gamla, och speciella. Oförklarliga viskningar dyker upp på Jonas inspelningar. Selanderska gårdens tragiska förflutna börjar rullas upp, vilket engagerar David och Annika på olika sätt. Jonas är mer intresserad av den egyptiska staty som verkar ha funnits på gården och försvunnit. Det sägs att det vilar en förbannelse över den. Tänk om man hittade den!

Det är många detaljer i intrigen, men på något sätt visar sig allt hänga ihop, och ändå blir slutet ganska oväntat. Fast jag tycker att de tre ungdomarna kunde haft lite mer personlighet. Nu blir det mest så att de får representera tre olika sätt att reagera på fynden i Selanderska gården. Hela avsnittet när det är folkfest i byn för de har hittat en egyptisk staty är förresten irriterande. Det blir lite satir över typiska byfester och bryter lite av den mystiska stämningen, även om det är ett ganska roligt avsnitt.

Jag läste förresten att radioteatern kom först och boken skrevs sedan. Stämmer det? Någon som vet?

Till sist måste jag lägga in en bild på en av tårtorna från när Magnus (min lillebror) och Anna gifte sig förra året. Är inte detta den självklara texten på en bröllopstårta, så säg? :)


lördag 2 augusti 2008

Lästrio: Överskattade böcker

Jag har hoppat över två Lästrios, men nu är det dags att delta igen.

Vilka böcker är de mest överskattade du läst?

Nu blir det bara såna där superuppenbara böcker, för de jag kommer att tänka på är ju de där som alla pratar om. Hela tiden.


1. "Da Vinci-koden" av Dan Brown
... är inte på riktigt.

2. "Alkemisten" av Paulo Coelho
... förändrade inte mitt liv.

3. "Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson
... är en helt vanlig deckare.

Nana 11


Nana 11
av Ai Yazawa

Blasts första singel kommer ut, och slåss med Trapnests nya singel om listplaceringarna. Väldigt speciellt, eftersom medlemmarna i de båda banden har en hel del gemensam historia. Och fortfarande har många av bandmedlemmarna starka relationer till varandra, inte bara det "gamla strävsamma paret" Ren och Nana.

Nu börjar Blast verkligen märka av hur det är att vara ett "riktigt" band, med krav från skivbolag m. fl. När de var osignade kunde de göra vad de ville när det gällde musikalisk inriktning, klädstil, liveframträdanden etc. Särskilt Nana märker av stressen.

Den andra Nana, eller Hachi som hon kallas, börjar finna sig till rätta med sitt nya liv som fru och blivande mamma. Hennes gamla kompisar börjar t.o.m. märka att hon uppför sig mer vuxet nu. Men de är inte lika säkra på att det här är livet hon ville ha.

Favoritmanga. <3


Tidigare delar i serien:
- Nana 1
- Nana 2
- Nana 3 & Nana 4
- Nana 5
- Nana 6
- Nana 7
- Nana 8
- Nana 9
- Nana 10

Guldfågeln


Guldfågeln
av Margit Sandemo

Finns det bättre mysläsning än en gammal Sandemoföljetong? Men det är kanske så att man helst ska ha läst Sagan om Isfolket och gärna redan ha läst följetongerna när man var yngre för att riktigt kunna uppskatta dem. Då är berättarrösten så bekant och man förknippar den med trevliga saker. Annars är ju följetongerna i sig kanske inte så värst imponerande. En enkel deckargåta och romantik med förhinder är standardingredienserna.

I "Guldfågeln" är det tidigt 1900-tal. 22-åriga Hanna Ström, som är mycket ensam och på lediga stunder (från ålderdomshemmet där hon jobbar) skriver böcker. Ännu har hon inte fått någon antagen, men hon kämpar på. Hon är nyinflyttad i Stockholm ("huvudstaden" står det bara, jag återkommer till detta senare) och utforskar gärna omgivningarna. När hon är på guidad tur i Vildhede Torn (bara tvärs över vattnet från hennes hyresrum) råkar hon ut för en otäck olycka och räddas av två män. Den unge godsägaren Christian Wildhede och skogvaktaren Peter Thörn. De inser att "olyckan" knappast var en olyckshändelse och de tre börjar forska i saken. Hanna är lycklig över att ha fått två vänner, även om Christian uppvaktar henne klumpigt (hon tycker att han är alldeles för ung för henne) och Peter ibland behandlar henne som ett barn.

Så visar ett förlag intresse för Hannas böcker. Hittills har hon inte skrivit något som de faktiskt kan ge ut, men de anser att hon har stor potential och vill satsa på henne. Och nu börjar historien verkligen trassla till sig...

Bortsett från alla detaljer i själva gåtan så är det egentligen ganska givet hur det ska sluta. Det är det alltid. Roligt förresten att det poängteras att romanerna Hanna skriver verkligen inte är av, tja, Allersromantypen. :)

Jag har läst den här följetongen tidigare, men då i annan utgåva som jag tror ligger närmare Margits originalmanus. I Sandemoserien (Boknöje förlag) finns de flesta följetonger som tidigare kommit ut som Allersromaner, Hemmets Journalromaren etc., men karaktärerna har ofta t.ex. mer udda namn. Det verkar som om veckotidningarna gärna förenklar sina följetonger en del. I Sandemoserien-utgåvan av "Guldfågeln" är den första skillnaden att Sverige och Danmark har bytt plats. Inte geografiskt alltså, men där är Hanna dansk och vi får anta att hon bor i Köpenhamn. Ibland omnämns Sverige som ett annat land, och detta har bytts ut mot Danmark i Allersutgåvan. Hanna heter inte Hanna, utan Helle! Vildhede heter Vildehede och Peter Thörn heter Peter Thorn. Dessutom verkar Allersversionen förkortad i största allmänhet, så att "onödiga" repliker och formuleringar har tagits bort.

T.ex. det allra första stycket om Hanna/Helle, på sidan 6 i båda böckerna.

Sandemo-serien: Helle dolde en gäspning bakom handen, och rättade till hattbanden, som hade kommit innanför sjömanskragen. Att vallas runt som får i flock efter en pratsam guide var något av det tråkigaste hon visste. Om hon bara hade fått gå ensam, fått utforska tornet på egen hand! Då kunde det ha blivit både intressant och spännande.

Succéroman ur Allers: Hanna dolde en gäspning bakom handen och rättade till hattbanden. Att vallas runt som får i flock efter en pratsam guide var något av det tråkigaste hon visste. Om hon bara fått gå ensam, utforska tornet på egen hand!

Viss skillnad. Fördelen med Allersromanerna är att de ofta har bättre omslag (inte på just denna kanske, d.v.s. här är Sandemoseriens omslag också helt okej, men på många andra) och så klart att de har reklam för t.ex. Gott och blandat från 1983.

fredag 1 augusti 2008

Diary of a Chav: Slinging the Bling


Diary of a Chav: Slinging the Bling
av Grace Dent

I fortsättningen på "Diary of a Chav: Trainers V. Tiaras" har det gått ett halvår utan dagboksanteckningar. Shiraz Bailey Woodväntar på att få reda på sina GCSE-resultat och jobbar med att laga flottig mat på et ställe som heter "Mr Yolk". Hennes mamma är jättenöjd över att åtminstone ett av hennes barn jobbar och betalar för sig hemma, i motsats till Shiraz storasyster Cava-Sue, som läste vidare men inte har nåt jobb för det. Cava-Sue och hennes pojkvän ska ut och resa, och har tydligen inga planer om att göra nytta för sig inom den närmsta framtiden. Så när det visar sig att Shiraz har klarat sina GCSEs och att hon också vill plugga vidare blir mamma inte. alls. nöjd.

Shiraz bästa kompis Carrie får ett helt annat bemötande hemma när hon vill läsa vidare. Hennes föräldrar ordnar en fest för henne etc. etc. Förvånande nog har Uma Brunton-Fletcher klarat sina GSCEs och ska börja i Sixth Form hon också. Förvånande eftersom Shiraz inte ser sig själv som en chav (det är ett skällsord), men hela familjen Brunton-Fletcher är extremt chav. De har t.o.m. ett gammalt kylskåp i trädgården.

Shiraz börjar ifrågasätta om hennes pojkvän verkligen är den rätte. Visst, han är söt och snäll mot henne, och alla i familjen Wood avgudar honom, men han har inga framtidsdrömmar utöver att skaffa lägenhet och bilda familj i samma område som han kommer ifrån. Och vänta lite här - han menar alltså att det är Shiraz han vill bilda den här familjen med! Men hon vill ju lämna Goodmayes och uppleva saker. I Sixth Form finns det även elever som tidigare har gått på andra skolor, bl.a. Joshua, som kommer från den fina delen av Goodmayes. Tillsammans med honom kanske Shiraz kan förverkliga sina drömmar.

De här böckerna är jätteroliga och Shiraz är så himla sympatisk. Jag måste ta och beställa de andra två böckerna som har kommit ut hittills. :)

You'd think that a bunch of folk with funny teeth and flappy ears who don't work for a living and are always getting drunk would get on Mum's wick-end. When it was the Brunton-Fletchers doing it she kept a log-book of complaints and tried to get them moved to Hastings on an ASBO. But with the Royal Family it's different.
- Angående mammans entusiasm när hon får höra att prins Charles ska komma till Shiraz skola.

SUB och semester

Ja ja, SUB:en fortsätter växa. 519 böcker idag. Känns som ett ganska misslyckat projekt det här med att försöka minska på den. Hehe.

Inte har jag fått läst så mycket som jag hade tänkt under semestern heller. (Jag börjar jobba igen på måndag.) Först var det för att jag hade en massa annat att göra, jag var i Stockholm och i Oslo, och det kan man ju inte säga nåt om. Men den senaste veckan har det enbart varit för att det är för varmt. Varenda gång jag har satt mig med en lite mer invecklad bok än typ manga eller norsk kiosklitteratur så har det slutat med att jag har somnat. Hmmm. Troligen för att jag inte får sova tillräckligt på nätterna i den här värmen. Ska det inte regna till helgen? Hoppas det blir svalare.