söndag 31 oktober 2010

All Hallow's Read

Har du gett någon en läskig bok idag? Det har inte jag, men jag gillar idén med den nya traditionen som Neil Gaiman vill införa. Läs mer på All Hallow's Read.

Nästa år kanske ... Några boktips tills dess?

Shakespeare and Company


Shakespeare and Company
av Sylvia Beach

Det här är en memoar om Sylvia Beachs berömda bokhandel Shakespeare and Company i Paris, och i viss mån även om henne själv. Beach var amerikanska, men hade bott med sin familj i Frankrike i några år och hade ett stort intresse för landet och fransk litteratur. Under en vistelse i Paris besökte hon en bokhandel som drevs av Adrienne Monnier, som var en av mycket få kvinnor (i Frankrike på 1910-talet) som hade grundat en egen bokhandel. Planen var från början att Sylvia Beach skulle öppna en fransk bokhandel i USA. Men det blev en amerikansk bokhandel i Paris i stället, nära Monniers bokhandel. Beach går inte in på deras förhållande mer i detalj (utom att de alltid åker på weekendresor och semestrar tillsammans), men efterordet outar dem glatt. Nåja, det var väl egentligen ingen hemlighet, antar jag.

Många kända författare brukade synas i Sylvia Beachs bokhandel och blev hennes vänner. Paris hade tydligen ett friare kulturellt klimat än t.ex. USA och Storbritannien, där censuren var betydligt hårdare. Sylvia Beach är även känd för att ha förlagt James Joyces "Odysseus" och andra verk, som var omöjliga att få utgivna i hans hemland Irland, i Storbritannien och i USA. James Joyce var en av de mest namnkunniga i kretsen. Annars fanns t.ex. Ernest Hemingway och flera andra kända författare bland stamkunderna. Många av de som nämns i boken är kanske inte så kända idag (d.v.s. man har aldrig hört talas om dem), men tycks ha varit stora där och då. Sylvia Beach skrev boken på 1950-talet, och då var mellankrigstiden förstås inte så avlägsen, och man kände säkert fortfarande till alla de storheter som hon skriver om. Men det gör egentligen inte så mycket. Man förstår i alla fall.

Jag tycker att det är en intressant bok. Man har ju hört så mycket om den här bokhandeln (Partille bokhandel, som inte ligger så långt härifrån, har ju t.ex. en del som ska vara en kopia av Shakespeare and Company). Men på något sätt känns boken inte riktigt ... komplett. Det verkar som om det finns minst lika mycket som Beach INTE berättar. Även om det handlar mycket om hur jobbigt det var att vara Joyces förläggare (och om hur svårt HAN hade det, med sin hälsa t.ex.), om hur de ekonomiska problemen hotade bokhandelns existens om svårigheter under andra världskriget, men det går inte riktigt på djupet, som om Beach har censurerat sig själv. Men läsvärt är det helt klart ändå.

torsdag 28 oktober 2010

Nazibeatles


Nazibeatles och andra berättelser
av Gunnar Krantz

Fler självbiografiska serier av Gunnar Krantz. Här är han yngre än i de andra böckerna jag har läst, och jag undrar om inte den här boken är den första. Det handlar mest om barndomen, och det är inte en helt vanlig eller perfekt barndom. Några av serierna har varit med i senare böcker, kanske för att han ville fördjupa sig mer i den perioden av sitt liv och att den serien hörde hemma där. Serien "Kommunist", om hur en ung Gunnar går med i Kommunistisk ungdom, är självklart med även i "Vänster vänster".

Jag tycker om den ärliga berättarstilen och faktiskt också om tecknarstilen, som känns lika slarvig som handstilen. Handstilen är väl mitt stora problem med Gunnar Krantz serier. Jag vet att jag har nämnt det förr. Den är inte alltid lätt att tyda.

onsdag 27 oktober 2010

Vilken vals, Lotta!


Vilken vals, Lotta!
av Merri Vik

Nu har Mick Tronning fått en idé igen. Ett fint gammalt hus i stan är rivningshotat. Ett annat alternativ är att flytta det, men pengar saknas. Mick bestämmer att det gamla vanliga gänget ska anordna någonting för att samla in pengar till husflytten. Det blir en gammaldags bal, och speciellt flickorna är eld och lågor. Man ska göra som Lottas mamma har berättat att det var i hennes hemstad när hon var liten. Balen var först öppen för alla, inklusive barn, och då hade man små marknadsstånd. Senare fick alla barn gå hem och då blev det dans.

Lotta får i uppdrag att vara pepparkaksgumma. Hon ska ha en söt gammaldags klänning och stå i ett pepparkaksstånd. Men hon kommer förstås få avlösning ibland, så lite dansat blir det väl. Och Paul ska komma! Tyvärr även Viveka. Och så trasslar det till sig för Lotta.

Dessutom börjar Lotta och Giggi virka. Billiga julklappar till alla i familjen! Synd bara att Lottas familj är så stor och att det inte är sååå lång tid kvar till jul.

Det här är en av de Lotta böcker jag ha läst flest gånger, tror jag. Men jag minns bäst detaljer som Lottas mormorsrutor och "fusklappen" på provet. Inte så mycket om de romantiska förvecklingarna.


Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"
13. "Rena mörkret, Lotta!"
14. "Hejda dej, Lotta!"
15. "Full fart, Lotta!"
16. "Arma Lotta!"
17. "Vilken fullträff, Lotta!"
18. "Håll masken, Lotta!"
19. "Lotta i topp"
20. "Var glad, Lotta!"

söndag 24 oktober 2010

Den lilla människan


Den lilla människan
av Pentti Otsamo

"Den lilla människan" handlar om Anna och Joel och deras liv, med vänner, gamla föräldrar, jobb och en krävande kolonilott, och hur allting förändras när Anna upptäcker att hon är gravid. Eller, egentligen förändras inget, men numera är deras tankar på annat håll. Speciellt när det visar sig att graviditeten inte är helt okomplicerad.

Ett kort och litet seriealbum som jag köpte på Bokmässan. Man måste alltid köpa några böcker som man inte alls vet något om! I det här fallet, ett bra köp. :-) Men jag misstänker att jag har läst något av Pentti Otsamo tidigare, i en av Allt för konsten-antologierna.

lördag 23 oktober 2010

Historiska romanens ABC: M


Och så var det dags för M.


Historiska romanens ABC:
Utmaningen är en boktitel på veckans bokstav, en författare på veckans bokstav samt veckans specialteman. T.ex. mord/mördare, mytologi, Mexico eller missionering. Eller valfritt tema på M.


1. Har jag haft med Per Anders Fogelström än? Tror inte det. "Mina drömmars stad" är första delen i hans Stad-serie, som följer några familjer i Stockholm under hundra år. Även om jag tycker att folk skildras lite väl "utifrån" så tyckte jag mycket om de här böckerna. jag tyckte inte lika mycket om de tre böckerna som utspelar sig tidigare ("Vävarnas barn" etc.).

2. När jag väljer författare kanske det borde baseras på mer än en bok. Men det är inte alltid det funkar. Jag väljer Maud Mangold här, för att jag gillade hennes ungdomsbok "Andarna dansar: Siselia Jonsdotters dagbok 1772".

3. a) Jag har redan tipsat om en annan bok av nyligen bortgångna Judith Merkle Riley på en annan bokstav, men på tema medeltiden måste jag ju bara ta upp hennes tre böcker om Margaret från Ashbury. "A Vision of Light" ("En vision av ljus"), "In Pursuit of the Green Lion" ("I det gröna lejonets spår") samt "The Water Devil" (ej översatt till svenska). De är hemskt roliga, men är nog också en relativt god skildring av medeltida liv. Fast antagligen aaaaningen mer händelserikt.

3. b) var det inte ett mord i "Svart sabbat" av John Dickson Carr? Det var så länge sedan jag läste den. Ett mysterium var det i alla fall. Boken utspelar sig nog i "nutid" (fast när boken nu skrevs 1937, så ...), men den har kopplingar till mer historisk tid.

Vänd dig om


Vänd dig om
av Patrik Rochling & Li Österberg

Jag blev glad när jag fick syn på ett nytt album i Johanna-sviten på Bokmässan. Kul att de har börjat komma ut på Man av skugga också (för att det förlag de senaste albumen kom ut på, Komika, inte finns längre - just den biten är väl inte lika kul förstås).

Det är som alltid väldigt trevligt att återknyta bekantskapen med Johanna och alla de andra. Hennes syster Helena har precis som i det förra albumet en stor roll. Här gör hon succé som estradpoet, men alla är inte lika glada över hennes framgångar ... Johanna och hennes mamma driver varsin affärsrörelse vägg i vägg. Naturligtvis går samarbetet inte smärtfritt. Johannas lillebror Marco är också viktig. Jag kan inte komma ihåg honom från de tidigare böckerna. Jag borde verkligen läsa dem igen, speciellt som hela serien är så bra. Jag vill i alla fall minnas att Johanna och Helena har några yngre halvsyskon som hittills inte har haft någon särskilt viktig plats i berättelsen. Men nu kliver alltså Marco ut ur anonymiteten med alla sina problem.

Men det är inte bara nutiden man får läsa om. Som vanligt varvas det med minnen och historien som utspelar sig under Johannas och Helenas tonårstid och barndom. Så bra! Nu får det bli omläsning av hela Johanna-sviten!

onsdag 20 oktober 2010

Cirkusflickan


Cirkusflickan
av Camilla Lagerqvist

Är det en barn- eller ungdomsbok det här? Aha, tänkt för 9-12 år. Lite mittemellan då. Man kan säkert läsa den även om man är några år äldre än tolv också.

Huvudpersonen Ellen är sex år när boken börjar. Hon är ensam mycket eftersom hon inte har någon pappa och mamman måste jobba. Det är tidigt 1900-tal. Barnavårdsnämnden har fått nys om att Ellen är ensam mycket och att hon dessutom har ramlat och skadat sig en av alla dessa dagar när det inte finns någon vuxen som ser efter henne. Hon tycker om att klättra. Det finns en snäll tant som kallar sig Madame Zenitha som har intresserat sig för Ellen, och till slut ser Ellens mamma ingen annan utväg än att hon ska få ta hand om Ellen.

Madame Zenitha och hennes bror driver en cirkus, och så fort Ellen har flyttat hem till dem så förändrar sig Madame Zenitha. Nu är hon inte alls någon snäll tant, utan tränar Ellen stenhårt. Ellen ska bli akrobat och lindansös, och bli ett av cirkusens dragplåster. Utöver detta intresserar hon sig inte för barnet.

Med åren finner Ellen sig tillrätta på cirkusen. De andra artisterna blir hennes familj och vänner, och hon tycker om att uppträda. Men hela tiden gnager vetskapen att hennes mamma sålde henne till Madame Zenitha.

Det är en ganska gripande berättelse, och även spännande och roligt att läsa om cirkuslivet. Men det går för snabbt. Jag tror att Ellen fortfarande är i sex-sju-årsåldern, men nejdå, hon har hunnit bli tio, eller tolv, eller femton. Det finns tidsangivelser, men man fäster liksom inte så stor vikt just vid själva datumen som står ibland. Men det kan vara så att om man är nio eller tolv år själv när man läser, så tycker man kanske inte att tiden går alldeles för fort i boken. Jag kan märka när jag läser böcker som jag har läst både i den åldern och som vuxen att jag numera tycker att de skyndar så fort fram och inte hinner fördjupas. Men det är inte alls så jag minns dem.

söndag 17 oktober 2010

Var glad, Lotta!


Var glad, Lotta!
av Merri Vik

När Lotta var i Wien på lovet sprang hon naturligtvis ihop med sin klassföreståndare Lockige Fridolf (som försökte fira semester i lugn och ro) vid ett flertal tillfällen. Lottas kompis Vio, som bor i Wien, tyckte att Lockige Fridolf var så himla tjusig och ber Lotta att skicka ett foto av honom. Men hur ska Lotta få en bra bild av Lockige Fridolf med Malins skruttkamera, utan att han märker något? Bilden måste tas på ganska nära håll och i god belysning för att det ska bli bra. Lotta är ju inte den som försitter ett lämpligt tillfälle (se omslaget), men snubblar lite på förklaringen. Det enda hon kommer på är att det ska vara till en tidning, som Mick har föreslagit att klassen ska göra men som Lotta och Giggi har varit negativt inställda till. Nu MÅSTE det ju bli av. Och förargligheterna tar inte slut där. Mick tar (av misstag) in en text av Lotta som absolut inte var menad för publicering! Kommer Lotta någonsin våga visa sig i skolan igen?

Dessutom åker Lotta med fel buss några gånger och så är det lite trassel med Paul, som på sin permission syns i Vivekas sällskap! Lotta och Viveka är rivaler om paul, och Viveka har fördelen av att vara mer jämnårig med honom, medan Lotta är ganska mycket yngre.

Kul som vanligt. En sak har jag dock alltid undrat över när det gäller den här boken. Tidningens namn Camp. Enligt Giggi (för det är väl hon som föreslår det, eller är det Malin?) är det ett namn som ligger i tiden (1968). Varför?


Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"
13. "Rena mörkret, Lotta!"
14. "Hejda dej, Lotta!"
15. "Full fart, Lotta!"
16. "Arma Lotta!"
17. "Vilken fullträff, Lotta!"
18. "Håll masken, Lotta!"
19. "Lotta i topp"

Snö


Snö
av Maxence Fermine

Det är i Japan i slutet av 1800-talet och unge Yuko envisas med att gå emot familjetraditionen och bli poet. Han tänker dessutom bara skriva haiku om snö. Fadern måste till slut ge med sig, men kallar på en hovpoet för att få ett expertutlåtande om sonens dikter. Denne menar att Yukos dikter är mycket bra, men för att nå fulländning inom poesin måste han lära sig fler konstformer och fler färger än vitt. Alltså ger sig Yuko av hemifrån för att gå i lära hos en bildkonstnär.

En väldigt kort och poetisk roman, som jag tyckte om trots att handlingen var något förutsägbar.

När jag letar efter Max


När jag letar efter Max
av Sanna Wallin

En av Sanna Wallins äldre släktingar, hennes mormors bror Max, var en av de första i Sverige som bytte kön. Faktiskt den allra första kvinna i Sverige som blev man. Det var ingen hemlighet inom släkten, men det verkar inte heller ha varit något man pratade om. När Max dör reagerar Sanna Wallin oväntat starkt, hon stod ju inte så nära starkt. Och hon börjar leta efter svar på allt det där som hon aldrig frågade om. Varför ville Marianne, som Max hette då, ta ett så stort steg? Hur gick man ens till väga för att byta kön på den här tiden, vart vände man sig? vad tyckte släkten då? Hade Max fattat samma beslut om han hade varit född kanske 50 år senare? Och blev han nöjd, eller ångrade han könsbytet?

Först reagerade jag lite på att boken handlar så mycket om författaren själv, men sedan inser jag att den ju faktiskt heter "När jag letar efter Max". Den handlar alltså lika mycket om Sanna Wallins sökande efter svar och efter ledtrådar till Max egna tankar som om hennes egna tankar och känslor om könsidentitet och sexualitet. En av orsakerna till att just hon intresserar sig så för Max liv är att hon själv tycks känna sig ambivalent inför den identitet hon förväntas ha. Intressant att läsa om, så gör gärna det.

Heter det något speciellt när man läser om något/hör ett nytt ord/kommer att tänka på något man inte brukar tänka på, och vips dyker det upp i en massa andra sammanhang? Samma dag som jag började läsa boken visade TV Ångrarna (en dokumentär pjäs, där skådespelarna berättar om sina egna erfarenheter men efter manus, invecklat nog), som handlar om två män som bytt kön och sedan ångrat sig. Detta att det finns en risk att ångra beslutet tas också upp i boken om Max, bland alla de andra tankar Sanna Wallin har om könsbyten.

onsdag 13 oktober 2010

Modesty Blaise: The Gabriel Set-Up


Modesty Blaise: The Gabriel Set-Up
av Peter O'Donnell
Illustrerad av Jim Holdaway

Jag hade aldrig läst Modesty Blaise (möjligen någon enstaka gång i en serietidning, men inget jag minns) och det måste ju bara åtgärdas! Ja ja, jag hade ingen sådan plan, jag bara såg ett Modesty Blaise-album i ett av stadens bibliotek och lånade det. Det visade sig vara de allra första berättelserna - La Machina, The Long Lever och The Gabriel Set-Up. Dessutom finns det en en kort origins-berättelse, som gjordes för de tidningar som tog in serien lite senare. I en text av serien skapare Peter O'Donnell kan man läsa om ett möte som senare skulle inspirera Modesty Blaises bakgrund. och hon har en brokig bakgrund.

När serien börjar är hon 26 år och har för länge sedan dragit sig tillbaka med en stor förmögenhet, tjänad på ett allt annat än hederligt sätt. Men den brittiska hemliga polisen är intresserad av hennes expertis. Och Modesty Blaise har faktiskt ganska tråkigt numera. Bara hon får ha sin högra hand Willie Garvin som medhjälpare så ställer hon gärna upp.

Jag gillar 60-tals- och äventyrskänslan i serien, men jag tror inte att jag kommer försöka läsa allt som finns. Kanske något mer. Det får man se.

söndag 10 oktober 2010

Britt möter allvaret


Britt möter allvaret
av Disa Netterström-Jonsson

Det står 1952 i boken, och jag fick inte riktigt ihop det med handlingen. Men tydligen gällde det bara den här upplagan. I själva verket gavs den ut 1942, och det verkade mycket mer troligt. Livet för flickbokshjältinnor känns oftast inte lika svårt på 50-talet som på 40-talet. Men Britt slutar alltså skolan under tidigt 1940-tal. Läroverk är det inte tal om. Familjen har haft det knackigt sedan fadern dog, och när Britt får plats på Stora Modehusets hattavdelning (bara en sån sak - och att Britt dessutom bär hatt själv) är det ett välkommet tillskott till familjens kassa. Hon är äldst av fyra syskon och glad att kunna hjälpa till.

Det är roligt att arbeta på Stora Modehuset, och hennes handledare (eller vad man ska kalla henne, hon som Britt är springflicka åt) är väldigt snäll. Däremot är det en annan av flickorna som genast blev ovän med Britt, och där uppstår en del problem. Britt är inte alltid rakt igenom ädelmodig, men för det mesta är hon väldigt redig. Det är väl också typiskt för böcker från den här tiden.

Genom sin bästa väninna Gun lär Britt känna Arne (Guns kusin), en ung flygaspirant. Britt är kanske lite i yngsta laget för honom, men de är i alla fall på väg att utveckla känslor för varandra.

Och vill man veta vad som händer mer är det bara att läsa baksidestexten. Det är inte som brukligt en text som ska få en intresserad av boken, utan ett fullständigt sammandrag som även avslöjar slutet. Jag vet inte riktigt hur man tänkte där. Möjligen att böcker mest var något som gavs bort i present (många gamla barn- och ungdomsböcker har någon handskriven text i stil med "Till Ingalill från Farmor och Farfar julen 1957" på försättsbladet) och att givaren vill veta vad de ger bort, medan läsaren helst ska undvika att läsa baksidestexten. Kanske ...

lördag 9 oktober 2010

Batman: Arkham Asylum: A Serious House on Serious Earth


Batman: Arkham Asylum: A Serious House on Serious Earth
av Grant Morrison
Illustrerad av Dave McKean

Både Grant Morrison och Dave McKean är ju stora namn i branschen. Jag vet inte om jag har läst något av Grant Morrison tidigare, men Dave McKean har ju bl.a. illustrerat massor av Neil Gaimans verk. Jag läser i särskilt mycket Batman i vanliga fall, bara om det är något speciellt, och det såg det här albumet verkligen ut att vara.

Arkham Asylum är mentalsjukhuset där Batmans fiender sitter inspärrade när de inte är ute och begår brott. Jag vet inte motivet till alla brott som Batman bekämpar är att förövaren har en diagnos, men det verkar nästan inte bättre. Arkham Asylum förekommer även i The Sandman.

Nu har de intagna gjort revolt, och med Jokern i spetsen styr de numera Arkham Asylum. De håller personalen som gisslan och de kräver att få Batman i utbyte. Och det måste han ju gå med på. Det utvecklar sig till en resa genom Batmans egna psykiska trauman, och även om institutionens grundare, Amadeus Arkham, och de fruktansvärda händelser som formade hans liv. Mycket bra. och Dave McKeans stil passar perfekt till en sådan här berättelse. Jag tror inte den hade blivit lika bra utan honom.

Ofullbordad förfluten tid


Ofullbordad förfluten tid
av Hugo Claus

Tja, det här var ju inte direkt upplyftande läsning, fast det hade jag väl inte förväntat mig heller.

Om jag har förstått saken rätt så är det här en fristående fortsättning på en annan bok, "Rykten". Av beskrivningarna att döma så tror jag att den kan handla om brodern till huvudpersonen i "Ofullbordad förfluten tid". Han kallas också Broder av sina arbetskamrater i den lilla bok- och pappershandeln, där han är lagerarbetare. Hela boken är ett långt förhör eller samtal mellan honom och en pensionerad poliskommissarie. Den anklagade har särskilt bett om att just han ska hålla i förhöret.

Noël Catrijsse anses vara lätt förståndshandikappad, hans mamma har tappat honom på huvudet. Jag vet inte om han verkligen fick någon skada eller om han bara har spelat den rollen sedan dess. Han tycks i alla fall hysa ett hat mot "de bildade", som tror att de kan tillåta sig vad som helst. Historien börjar med att han hittar ett brev som är avsedd för någon annan, och som innehåller utmanande bilder av alldeles för unga flickor. (Detta är Belgien, under en tid när pedofilhärvor var särskilt på tapeten.) Att han bestämmer sig för att hämnas är kanske för mycket sagt, åtminstone på det sätt han faktiskt gör sedan. Eller så kanske han inte berättar sina exakta avsikter i förhöret.

Det är också ett arv efter en bordellmamma inblandat, även om han hävdar att han aldrig besökt det här Tricky bar (men jag tvivlar på hans ärlighet ibland), så är han vän till henne och till hennes arvtagerska. Jag undrar om man borde ha läst "Rykten" för att hänga med i handlingen.

Av allt att döma så är det här inte författarens bästa bok. Det är hela tiden andra böcker som lyfts fram som hans mästerverk. Tydligen har han ofta nämnts i nobelprissammanhang, före sin död 2008 förstås. Det var inget jag kände till, jag bara lånade boken på måfå.

Nobelpris i litteratur (igen)

Uppfattade verkligen inte vilket namn Peter Englund sa i direktsändningen i radio. Tur att jag hade anmält mig att få det på sms också (för jag skulle egentligen vara på möte klockan ett, när pristagaren tillkännagavs).

Mario Vargas Llosa. Även om jag inte har läst något av honom än, så är det ju helt klart en författare jag känner till. Jag har flera av hans böcker i min SUB. Får väl se till att läsa en av dem snart. Jag tror att han är ganska välkänd över huvud taget, men kanske lite mer förr?

onsdag 6 oktober 2010

Nobelpris i litteratur

Lite spännande att se vem det blir i morgon i alla fall. Följande vore kul:

1. Att någon jag har läst får det.

2. Att Tomas Tranströmer eller Joyce Carol Oates får det, så att alla kulturpersonligheter måste hitta på nya personliga favoriter till nästa år.

Följaktligen vore det allra roligast om JCO får det, men det tror jag faktiskt inte. Bara en känsla ...

Vi kan också dra slutsatsen att jag i huvudsak drivs av viljan att briljera samt av skadeglädje. Ja ja. Det kan man ju också göra.

Historiska romanens ABC: L


L var faktiskt inte lika svårt som det har varit de senaste gångerna. Vanlig bokstav?

Historiska romanens ABC:
Utmaningen är en boktitel på veckans bokstav, en författare på veckans bokstav samt veckans specialteman. T.ex. landsbygden, Latinamerika, legender eller litteratur. Eller valfritt tema på L.


1. "Little Women" av Louisa May Alcott var kanske samtida när den skrevs (jag vet faktiskt inte), men inte nu. Jag tycker mycket om den boken, men jag gillade inte del två något vidare. Det finns två böcker till, men de har jag inte ens brytt mig om att läsa.

2. Trude Brænne Larssen skriver långa norska kiosklitteraturserier, och är en av mina favoriter inom genren (om man nu kan kalla det genre, när serierna kan vara världigt olika sinsemellan). De flesta av hennes böcker är historiska, just nu är det 1800-talsserien Legdebarna. annars har det varit mycket vikingatid/medeltid, och även lite nutid.

3. a) På temat Latinamerika är ju släktsagan "Andarnas hus" av Isabel Allende ett självklart val! Även om den väl går ända fram till 1970-talet.

3. b) Temat legender ... Jag läste en Beowulfbok en gång. Det ska väl i alla fall vara tillräckligt länge sedan. ;-) "Grendel" av John Gardner. Det är berättelsen sedd ur monstrets ögon.

Om någon vrålar i skogen


Om någon vrålar i skogen
av Malin Biller

Det här var det enda jag fick signerat på bokmässan. Den här kommer vara bra, tänkte jag. Och det var den.

Det handlar om Malin, som först är en tjock och glad unge i Skåne. Sedan flyttar familjen (d.v.s. Malin, mamma, pappa och halvsystern Jennie) till Värmland, som är fullt av skog och där alla i familjen blir olyckliga. Pappan börjar med "vuxenläsk" (och även vuxenfilm och vuxentidningar) och mamman blir deprimerad. När pappan inte får sova hos mamman längre går han i stället och lägger sig hos Malin.

Det handlar om övergrepp, spöken, ätstörningar, religiösa grubblerier, musik, hemligheter och en bästa kompis. Mitt i all misär är det faktiskt riktigt roligt. Det finns mycket värme i skildringen av föräldrarna (ja, även pappan) och inte minst av Malin i olika åldrar. Det är rätt, man ska vara snäll mot sina yngre jag.

Om man har sett Malin Billers humorstrippar så vet man ungefär hur hennes stil är, även om den känns lite annorlunda i "Om någon vrålar i skogen". Det är allvarligare här förstås (och det är en lång berättelse, inte strippar, och det är en lite annorlunda teckningsteknik än vad det brukar vara i stripparna), men även mycket av samma sorts humor.

Det här gillar jag! :)

tisdag 5 oktober 2010

Inu Yasha 38-39



Inu Yasha 38-39
av Rumiko Takahashi

Det är ändå ganska trevligt att läsa Inu Yasha, trots att det mest är samma saker som händer. Nya demoner dyker upp, våra hjältar kämpar mot dem. Men det finns också mer spännande spår, som Kohakus historia ska göra och hur det egentligen ska gå med den döda prästinnan Kikyô, som liksom ÄR Kagome (den kvinnliga huvudpersonen), men ändå en sorts rival till henne.

- Inu Yasha 1
- Inu Yasha 2
- Inu Yasha 3
- Inu Yasha 4
- Inu Yasha 5
- Inu Yasha 6
- Inu Yasha 7-9
- Inu Yasha 10
- Inu Yasha 11-12
- Inu Yasha 13-14
- Inu Yasha 15-20
- Inu Yasha 21-22
- Inu Yasha 23-26
- Inu Yasha 27-30
- Inu Yasha 31-34
- Inu Yasha 35-37

måndag 4 oktober 2010

Historiska romanens ABC: K


Jag börjar verkligen få slut på historiska romaner. Känns som att det blir många böcker som med lite god vilja kan räknas som historiska, men kanske inte riktigt ändå ...

Historiska romanens ABC:
Utmaningen är en boktitel på veckans bokstav, en författare på veckans bokstav samt veckans specialteman. T.ex. krigstider, kolonisation, konstnärer/kompositörer eller Kanada. Eller valfritt tema på K.


1. Eeeh, jag hittar inget. "Kristin Lavransdotter" (Sigrid Undset) kanske? Jag har faktiskt för mig att jag har läst den första av böckerna. Jag har i alla fall sett filmen! Det är en sån där bok som jag ska läsa en dag.

2. Jag har väl inte skrivit något om Lena Kallenberg i den hät utmaningen än? Hon skriver historiska ungdomsböcker (kanske annat också). Jag läste t.ex. "Apelsinflickan", som handlar om en fattig flicka i Stockholm på 1800-talet, ganska nyligen och fortsättningen på den boken, "Stockholmskärlek", ska läsas snart.

3. a) Precis som Cecilia tänker jag Kina. På gymnasiet lånade jag en historisk roman som utspelade sig i Kina, men jag har verkligen ingen aning om titel eller författare. Handlade om någon konkubin till kejsaren eller så. Jag tror att det var en amerikansk författare och boken bör ha kommit på svenska på 80-talet eller första hälften av 90-talet.

3. b) På den tiden var också Amy Tans "Köksgudens hustru" väldigt populär. Man hör inte så mycket om den nu, men visst var den väl bra? Den är nog inte riktigt så historisk som det bör vara inom det här temat, i och med att den utspelar sig både förr i tiden i Kina och i "nutid" (80-tal?) i USA.

söndag 3 oktober 2010

Sommargästerna


Sommargästerna
av Lise Nørgaard

På A. P. Jensens vej i den lilla danska semesterorten ligger det sex arkitektritade sommarhus. Ett av dem ägs av arkitektens son, även han arkitekt, och han och hans familj är de enda som låter hus och trädgård vara på det sätt som det stipuleras i kontraktet. Enkelt, funktionellt och med en karg naturtomt. Alla de andra har (egentligen olovandes) lagt till olika hemtrevliga detaljer, som arkitekten och hans fru tycker är hemskt smaklösa. Arkitektens familj har väl lyckts bli ovän med de flesta på gatan, men det betyder inte att det finns någon god grannsämja mellan de fem övriga familjerna heller. Det är knappt några som umgås med varandra, och många är rent av fientligt inställda till varandra. Arkitektfamiljen får det till slut så svårt att de köper ett annan sommarhus och hyr ut sitt hus på A. P. Jensens vej.

En sommar är det paret Carleson som hyr, ett danskt par som för det mesta har bott i utlandet. De är charmerande och världsvana, och plötsligt börjar det hända saker på A. P. Jensens vej.

"Sommargästerna" är en ganska rolig bok, men man lär inte känna någon av personerna i den. Jag hade ganska svårt att hålla isär alla de olika familjerna. Men det kanske inte är meningen att det ska gå så mycket på djupet heller. Meningen är väl mest att driva med människor i den här samhällsklassen. Särskilt arkitektfamiljen, som är chict vänster, men inte direkt lever som de lär (barnen är med och ockuperar hus för att protestera mot bostadsbristen, men sedan åker de hem och vilar upp sig i den fina lägenheten som deras föräldrar köpt åt dem) är en måltavla.

Det märks att boken är ganska gammal, det ska visst utspela sig 1979, men det är bara kul. Det hade nog funkat att skriva något liknande idag också, men med lite andra referenser än då.

Vi läste boken i läsecirkeln och en sak som nämndes var att den hade funkat väldigt bra som en kortare TV-serie. Så har ju också Lise Nørgaard skrivit t.ex. Matador.

lördag 2 oktober 2010

PostSecret


PostSecret
av Frank Warren

Det vanliga PostSecret, fast i bokform. Jag gillar PostSecret. Att ta del av folks innersta hemligheter, berättade på ett konstnärligt sätt - det är väl ungefär samma sak som man vill åt i böcker?

Jag känner igen en del av vykorten. Det är väl både sådana som har visats på PostSecretbloggen och andra som inte har lagts upp där.

A Christmas Beginning


A Christmas Beginning
av Anne Perry

Varför läser jag egentligen en bok med jultema nu och inte, säg, till jul? Jo, för att Anne Perry har skrivit en hel massa julböcker och jag ville se om jag skulle köpa flera stycken att läsa i jul. Men efter den här så har jag bestämt att det ska jag inte alls det! Jag blev inte särskilt imponerad.

Anne Perry skriver två långa historiska deckarserier, en där Thomas Pitt löser fall och en där William Monk löser fall. Jag tror att båda utspelar sig i London under den viktorianska tiden. Dessutom har hon tydligen skrivt några romaner om första världskriget (jag vet inte om de är deckare eller inte) samt de senaste åren en juldeckare varje år. "A Christmas Beginning" verkar handla om någon som inte är huvudpersonen i William Monk-böckerna. En superintendent från Londonpolisen vid namn Runcorn. Han har ingen familj och har det här året valt att resa till ön Anglesey utanför Wales över julen. Där finns Melisande, som han är förälskad i men som tillhör en annan klass än Runcorn. Han har inget att erbjuda henne och hon ska dessutom gifta sig med en annan.

Naturligtvis inträffar det ett mord i området under Runcorns vistelse. Runcorn själv har inga befogenheter i den här delen av landet, men den lokala polisen är inte van vid att utreda mord och det håller på att gå alldeles galet. Runcorn får kliva in, även om vissa inte gillar hans taktlösa metoder.

Det är svårt att förklara vad jag inte gillade med boken. Kanske att det mest handlade om att Runcorn tänkte på Melisande och om förhör som inte verkar leda någonstans, och sedan vips var fallet löst. Det kändes som om man hade missat något. Det var ändå inte en helt hopplös bok, och jag tänker att Perry kanske är bättre i det längre formatet. "A Christmas Beginning" är på knappt 200 sidor och det är ju egentligen inte särskilt långt. Det kan också vara så att det är mycket roligare att läsa den här boken om man följer William Monk-serien.

fredag 1 oktober 2010

Baba Jaga la ett ägg


Baba Jaga la ett ägg
av Dubravka Ugresic

Jag hade åtminstone ett hum om vem Baba Jaga är innan jag läste boken, en häxa som bor i en stuga på hönsben och som figurerar i östeuropeiska sagor. Hon är en gammal käring, och i den här boken är det de gamla käringarna, de Baba Jaga-lika, som står i centrum i tre sinsemellan väldigt olika delar. Den första delen har titeln "Gå dit - jag vet inte vart, hämta det - jag vet inte vad". Typiskt en sån där grej som någon i saga skulle kunna säga (och senare får man veta att det är ett citat ur en saga med Baba Jaga i). Men här har det en helt annan betydelse. Berättarens gamla mamma har, om jag inte minns fel, fått en stroke, och har numera svårt med orden. Titeln skulle lika gärna kunna vara något som mamman säger till sin dotter.

Sedan är det en märklig historia om tre gamla kvinnors osannolika vistelse på ett tjeckiskt spa. Här lär det vimla av referenser till Baba Jaga, men man upptäcker väl inte hälften ens. Detta berättas i den avslutande delen, som är en sorts essä om Baba Jaga-myten, fast skriven av en av de fiktiva personerna i boken.

En speciell bok. Jag gillade inte spa-berättelsen så mycket, det var den där sortens skruvade handling som jag har lite svårt för. Men de andra delarna, och helheten, för de tre delarna bildar ju ändå en helhet trots att de är så olika, var desto bättre.

En kul grej var att jag fick en förklaring på "hönsgudar". Ordet nämndes i en bok om någons barndom i Östtyskland (antingen av Claudia Rusch eller Jana Hensel) som något man hittar vid kusten. Jag fattade aldrig riktigt vad det var. Jodå, man kan också googla, men det hade fallit mig ur minnet. Det är alltså stenar med hål i, som man ansåg var ett beskydd för hönsen.

SUB

923!

Blame it on the book fair.

Historiska romanens ABC: J


Det börjar bli svårt att hitta böcker och författare som jag inte redan har använt. Jag får tänja lite på genrebegreppen.

Historiska romanens ABC:
Utmaningen är en boktitel på veckans bokstav, en författare på veckans bokstav samt veckans specialteman. T.ex. Japan, judar, järnåldern eller julen. Eller valfritt tema på J.


1. "Jonathan Strange & Mr Norrell" av Susanna Clarke är visserligen mer en fantasybok, men jag tycker ändå att den platsar här. Det är nästan som om den vore skriven i början av nittonhundratalet, när man ser på miljö, seder och språk. Men den är i verkligheten bara några år gammal, och den utspelar sig i en värld där älvor och liknande är verkliga och inte bara sagor.

2. Jag kom inte på någon författare på J som jag inte redan har använt. Men Anna Jörgensdotter har ju skrivit "Bergets döttrar", som jag tänker läsa någon gång ... jag har läst en annan bok av henne, men den var inte historisk.

3. a) Jag använder Cecilias förslag och tar först en bok på temat judar. "The Amazing Adventures of Kavalier and Clay" av Michael Chabon. Jag tycker att den kan få räknas som historisk, åtminstone i början, men egentligen fortsätter den väl lite väl långt framåt i tiden. Det är en tjock roman, som handlar om två judiska kusiner. Den ene, Josef Kavalier, flyr från förföljelser i Europa och lyckas ta sig till USA, där hans kusin Sammy Klayman bor. Tillsammans börjar de rita serier, och skapar en egen superhjälte under vad som brukar kallas seriernas guldålder. Det finns faktiskt ganska mycket judisk nittonhundratalshistoria i den här romanen. Ta bara det att det var den första bok jag kom att tänka på när jag läste veckans teman.

3. b) Julen. Jag läste just en historisk deckare som utspelade sig i juletider, även om den inte innehöll någon direkt julstämning. Jag tyckte faktiskt inte att det var så bra. "A Christmas Beginning" heter den och den är skriven av Anne Perry. mer om den senare.