Bebudelse

Bebudelse
av Selma Lønning Aarø

Levik är en liten norsk bygd och där bor förstås både en och två personer med speciella livshistorier. Men den som utmärker sig mest är plötsligt Gro Stuve, den ung kvinna som mitt på torget ropar ut att hon är gravid och att barnafadern är ärkeängeln Gabriel. För vem skulle det annars kunna vara?

De flesta tänker väl att det är en svenskarna, som har kommit för att jobba i bygdens industri. Det är många barn i bygden som blir till på det sättet. Och sedan finns det förstås en som vet sanningen. En av alla hemligheter folk har i Levik.

På många sätt är berättelserna här både tragiska och obehagliga. Speciellt det där med var som faktiskt hände med Gro. Men samtidigt är det en rolig bok. Men jag tror väl inte att det är en bok som jag kommer bära med mig i minnet. Men, kanske vissa scener ändå.

På E i min bokhylla

Precis som på D så finns det mycket på E. Allt som börjar på en och ett till exempel.

- Emma av Kaoru Mori är en manga i 7 volymer (på bilden syns del 5). En romantisk berättelse om husan Emma som lever i 1800-talets England. Det är vanligt med böcker som är skrivna av europeiska eller amerikanska författare som handlar om någon mer exotisk plats (som Japan förr i tiden), men här blir det tvärtom. Det finns kanske inte lika många sådana böcker just på svenska.

- "Endless Nights" av Neil Gaiman är ett Sandman-album som skrevs några år efter att Sandman-serien hade avslutats. Här är det en serienovell om var och en av The Endless, som är något i stil med manifestationer av några grundläggande företeelser för levande varelser. Destiny, Death, Dream, Destruction, Desire, Despair och Delirium, som från början var Delight. Tecknarna är noga utvalda för varje berättelse.

- "En enda ros" av Dorothy Parker är ett urval av dikter och noveller, och en bok som nog ganska många äger. Böckerna som Bra böcker gav ut på 1979- och 80-talen måste ha haft enorma upplagor. Sedan hur många av dem som faktiskt blev lästa ... Det var i alla fall genom den här som jag upptäckte Dorothy Parker.

- "Emmas Glück" av Claudia Schreiber är en trevlig tysk roman. Jag kommer nästan att tänka på Anne B. Ragdes Neshovböcker (som jag läste senare), men det kanske bara är på grund av grisarna. Finns också som film.

- "En rekke avbrutte forsøk" av Selma Lønning Aarø är en rolig berättelse om hur författaren försöker skriva en skildring av sin egen barndom, men dumt nog låter föräldrar och syskon läsa den under tiden. Och de håller inte alls med om att det var så som författaren minns det. Och om det nu var det så borde hon i alla fall inte skriva det.

Venstre hånd over høyre skulder

Venstre hånd over høyre skulder
av Selma Lønning Aarø

Helen har varit "den andra kvinnan" i flera år, och har väl insett för länge sedan att Simon inte kommer lämna sin fru. Hon borde egentligen ge upp. Det är inte kul att alltid komma i sista hand och vara tvungen att fira alla högtider med sina föräldrar. men nu har hon något viktigt att berätta för Simon.

Georgs och Martas planer för sitt liv som pensionärer blev inte som de hade tänkt sig. Marta lider av Alzheimers och Georg måste alltid passa på henne. En av grannarna (som Marta alltid talade illa om) tycker att han borde se till att leva lite själv också, men vad ska dottern tycka om det?

Elvira är döpt efter Elvira Madigan. Hon försöker vara en vanlig tonåring trots att hennes lillasyster är död och hon själv har vanställt sin mamma och kanske dödat sin pappa. Det här med att verka vanlig kan innebära ett visst mått av lögner, och ibland blir det inte så lyckat.

Alla de här har kopplingar till varandra. En del ganska uppenbara, men deras vägar korsas också på olika invecklade sätt utan att de själva är medvetna om det. Den här boken är väldigt annorlunda än författarens förra bok, men "Venstre hånd over høyre skulder" är precis som den en bra bok. Jag tycker mycket om båda, och skulle gärna läsa författarens tidigare böcker också. Det ska finnas fler romaner, barn- och ungdomsböcker och samlingar med "petiter" från tidningar. Krönikor?

Årets bästa etc. 2008, del 2

Årets ungdomsbok: Smarta "Majas morsas kompis sambo" av Katarina Kieri.

Årets historiska ungdomsromaner: Historical House-serien, som var ett samarbete mellan tre författare, Adèle Geras, Linda Newbery och Ann Turnbull.

Årets roligaste: Alla böckerna om Shiraz Bailey Wood av Grace Dent. Jag hann med att läsa de fyra första under 2008. "Diary of a Chav: Trainers V. Tiaras", "Diary of a Chav: Slinging the Bling", "Diary of a Chav: Too Cool for School" och "Shiraz: The Ibiza Diaries".

Årets besvärligaste: "Cathy's bok" (Stewart, Weisman, Brigg). Kul idé, men extremt jobbigt att hålla reda på alla små papperslappar. ;-)

Årets mysläsning: Ester Ringnér-Lundgren är ju aldrig fel om man vill läsa nåt mysigt. Under 2008 läste jag de tre första böckerna i hennes Kaja-serie. "Kaja och spökbåten", "Skicka Kaja!" och "Hemligt budskap, Kaja!".

Årets fantasy: "Tithe: A Modern Faerie Tale" av Holly Black. Om jag inte ska räkna med omläsningar blir det "Howl's Moving Castle" av Diana Wynne Jones. De har det gemensamt att de har en stark koppling till den verkliga världen.

Årets dystopi: "Never Let Me Go" av Kazuo Ishiguro. Inte olikt verkligheten, men med åtminstone en skillnad.

Årets spökhistoria: "The Graveyard Book" av Neil Gaiman. En levande pojke växer upp bland spökena på en gammal kyrkogård.

Årets finaste uppväxtskildring: "Mig äger ingen" av Åsa Linderborg. Behöver jag säga mer?

Årets roligaste uppväxtskildring: "En rekke avbrute forsøk" av Selma Lønning Aarø. Författaren försöker skirva en bok om sin barndom under en vistelse i föräldrahemmet, men blir ständigt avbruten av familjemedlemmar som hävdar att hon minns fel.

Årets memoarglimtar: Fina "Natten innan de hängde Ruth Ellis" av Margareta Strömstedt.

Årets verklighetsbaserade serie: "Fun Home: A Family Tragicomic" av Alison Bechdel. Om en familjs hemligheter, sedda genom stora litterära klassiker.

Årets tyngsta självbiografi: 1,5 kg. "Need More Love" av Aline Kominsky Crumb. En tjock bok på tjockt papper om Aline Kominsky Crumbs intressanta liv. En blandning av text, bild och serier.

En rekke avbrutte forsøk

En rekke avbrutte forsøk
av Selma Lønning Aarø

Författaren Selma Lønning Aarø tycker att hon har fått så mycket kritik för att hennes senaste roman hade en huvudperson som var allt för olik henne själv (hon har ju varken varit man, jude eller 40), så nu ska hon minsann skriva om sin egen barndom. Hon och hennes familj tillbringar semestern hemma hos författarens föräldrar på Stord, och det är ju en ypperlig tidpunkt att börja med det här bokprojektet. När man skriver en bok om sitt eget liv kommer det också handla mycket om ens närmaste anhöriga. Men det kommer nog inte bli några problem, hon får helt enkelt visa de inblandade sitt manus kapitel för kapitel, det blir bäst och enklast.

Men redan efter det första kapitlet stöter hon på problem, när hennes mamma hävdar att de minsann inte glömde författaren på Danmarksfärjan. Detta som är författarens första tydliga barndomsminne! Naturligtvis måste det ha hänt. Hon bestämmer sig för att låta det stå och fortsätter med hur familjen flyttade till Stord, och diktar upp att det var p.g.a. något pappan hade gjort, bara för att det låter bra.

Moren er hektiskt rød i kinnene.
- Folk kommer til å tro at faren din virkelig gjorde underslag. [förskingrade. Marikas anm.]
- Tror du?
- Det står jo sammen med en hel del faktiske ting!
- Som at du glemte meg igjen på en ferje da jeg var fem?

Särskilt mamman fortsätter att beklaga sig över vad författaren skriver, och erbjuder henne pengar för att inte publicera boken. Storebrodern har inte fullt så många invändningar, utan klagar bara när han menar att författaren försöker ta åt sig äran av saker han hittade på. Pappan försöker mest undvika att bli inblandad i bråken och att få för mycket av skulden när mamman upptäcker vad författaren hade för sig i barn- och ungdomen.

Kapitlen om författarens barndom är roliga, men ganska typiska för barndomsskildringar. Att den utspelar sig på 80-talet (när jag var liten) gör förstås att det är roligare att läsa än om det hade varit på t.ex. 50-talet. Men det som verkligen gör boken är de otroligt roliga kapitlen där familjen inte håller med om att det faktiskt var så det gick till och där författaren försöker försvara sin text. Eller när det kommer en journalist för att intervjua författaren. Mamman inte kan låta bli att lägga sig i och författaren regredierar till någon sorts tonårstrotsålder. Det är nog väldigt många döttrar som känner igen sig i det här, även om de aldrig har blivit intervjuade för kultursidorna.

Rekommenderas!